Septuagesima, 3 årg.
Matteus 19:27-30
Stora sammanhanget: Matteus evangelium
Författaren:
Okänd. Jude-kristen med all sannolikhet. Upptagen av judeo-kristna funderingar om Jesus
förhållande till de judiska Skrifterna och sin egen krets förhållande till synagogan (även om
bytningen med den är oåterkallelig) och fr. a. till Israel. Författaren, förmodligen han, är väl
bekant med judisk tolkningstradition av de judiska Skrifterna
När var det skrivet:
Efter Markus och efter Jerusalems förstörelse förmodligen förre I Petrusbrev. Det skulle
placera evangeliet någonstans mellan sista kvartalen 70 talet och första kvarten av 80-talet (?)
Var skrevs det:
Med all sannolikhet i en stor Syrisk stad där det dominerande språk var grekiska (koiné).
Gissningsvis Antiokia?
Genre:
Historiserade förkunnelse (typ)
Målgrupp:
En judisk-kristen grupp i diasporan (förskingringen) med grekiska som huvudspråk
(helleniserade judar) och en stark judisk förankring.
Särdrag:
Relativ god grekiska. Förankrad i de hebreiska Skrifterna i dess grekiska översättning
Septuagintan och med en programmatisk användning av Skrifterna för tolkningen och
förkunnelsen av Jesus som Guds Son, en central titel för Matteus som används av de troende i
evangeliet (utom om det är en hädelse av en demon). Evangeliet uppmanar ofta till handling;
läsaren uppmanas till uthållighet, trohet och modig tro, till rättfärdighet. Detta ord och dess
motsvarighet ”rättfärdig” används oftare i detta evangelium än i de övriga tillsammans och det
är en Lagens rättfärdighet efter den tolkning av Lagen evangelisten tillskriver Jesus!
Evangeliet verkar ha som syfte att bekräfta kontinuiteten mellan den ”gamla Israel” och den
kristna kyrkan (ett ord som används endast i Matteus bland evangelierna) för en judeo-kristen
krets. Evangeliet undviker uttryck om ”en ny lag” (Joh.) eller en ny lära (Mk.). Tanken om
kontinuiteten förs fram genom att berätta det som ett slags kommentar av de judiska
Skrifterna/Lagen som fullbordade i Jesus. Betecknande är dess ständiga upprepning om att
”detta hände så att orden skulle fullbordas som det står skrivet…” För detta evangelium är den
kristna kyrkan inte något ”nytt” utan den står i en obruten följd med Israels särskilda karaktär.
Dock har brytningen med synagogan redan skett och det oåterkalleligt. Lärjungaskapet är
viktigt för Matteus på ett helt annat sätt än de andra evangelierna och den handlar om att vara
”rättfärdig” med en annan och högre rättfärdighet än man finner tidigare i Israel. Det gäller att
göra Guds vilja… som finns i Lagen tolkad av Jesus. I den meningen är Matteus evangeliet
mycket mer konservativ i sin inställning till Lagen än de övriga. Kyrkan är den sanna
arvtagaren av Moses… och den mosaiska Lagen. Jesus har ingen ”ny” lära men en ”sann”
tolkning av den gamla! Kyrkan, i detta evangelium, har bl.a. uppgiften att hålla disciplin
bland de troende. Petrus presenteras som prototypen för en kristen ledare. Man kanske kan
placera evangeliet i en petrinsk judisk kristen tradition till skillnad från en jakobinsk. . Det är i
detta evangelium vi finner ordet om att Jesus har kommit till Israel (och inte till
hedningarna!). När evangeliet bryter sina gränser gör det av ”egen kraft” och inte på grund av
Jesus avsikt före uppståndelsen. Detta universalistiska drag finns som en antydan i Jesus
släkttavla (Rut och Rahab, stjärntydarna från öster, den romerska centurion och en del
liknelser bl.a.). Om man skulle jämföra me Paulus man skulle kanske kunna säga att båda har
gemensamt att hedningarna är ”ympade” i det judiska trädet och skillnaden är attityden till
Lagen som sådant… Palus mer avståndstagande och Matteus mycket mer bejakande. I det här
sista meningen skulle man kunna anta att kretsen kring Matteus evangeliet skulle förmodligen
vara Paulus motståndare i frågan om förhållandet till Lagen. En spännig som skapas när både
inkluderas i vår Nya Testamentet! Observera att i Matteus evangelium är huvudsakligen
”fariseerna” som är motståndarna inte ”judarna” som i Johannes evangelium (även om det
förekommer en och annan utsaga mot judarna). Fariseernas sätt att tolka Lagen erkänns som
korrekt men inte deras sätt att agera enligt Lagen. (Fariseerna var den ryktningen inom
judendomen som ”överlevde” Jerusalems förstörelse år 70.) Det verkar som om för Matteus
de kristna ska betraktas som överlägsna arvtagare till samma judendom som fariseerna gjorde
anspråk på att vara och som en del av den. Precis som hos profeternas samtida mottas inte
Guds uppenbarelse av huvuddelen av folket (ochde ledande) i Israel utan av en ”rest”, en
rättfärdig rest, trogen Lagen i dess rätta tolkning. Församlingen betraktas som en trogen rest
och inte i en ny Israel. Till denna ”trogna resten” läggs andra som anammar Lagen och dess
rättfärdighet som är ett villkor för samhörigheten. Matteus evangeliet skall ses som en i
princip inomjudisk debatt inlägg, ej som ett antisemitiskt dokument! Det ligger i samma
tradition som profeternas kritik av deras samtida judendom. För evangeliet att vara kristen ÄR
att vara jude, sann jude och de jude-kristna har en särställning! Där med är det också sagt att
fariseisk judendom som beskrivet av detta evangelium ska betraktas som ett varnande
exempel. Även de kristna kan hamna i fariseernas miss!
Evangeliet visar också ett särskilt intresse för de ”sista tiderna”. Det tekniska ordet för
företeelsen ”parousia” eller ”återkomst” finns också endast i detta bland evangelierna.
Intresset är mindre centrerat i detaljerna eller förklaringar om ”händelsen” än det är centrerad
i att uppmuntra de troende och kyrkan till rätt handling inför ”företeelsen”.
Struktur:
Här följer en kiastiskt struktur enligt en kombination av Bacons och D. H Allisons olika
hypoteser. Underliggande finns Markus evangeliet som ger en understruktur som är lite
annorlunda. Markus strukturen delas i två huvudsakliga avsnitt med en prolog och en epilog
som tillägg. Första avsnitt från 4:17 till 16:20 och andra från 16:20 till 28:15. Matteus
redigering av Markus stoftet finner man huvudsakligen i det första avsnittet.
Prolog
Bok I
Bok II
Bok III
A1 berättelse
B1 tal
C1 berättelse
D1 tal
E1 berättelse
1-2
3-4 Introduktion: Jesus som huvud person
5-7 Jesus krav på Israel
8-9 Jesus gärningar inom och för israel
10 Tjänsten genom andras ord och gärningar
11-12 Israels avståndstagande
F tal
13 Himmelriket verkar bland oss
Bok IV (13:53 ?)
E2 berättelse
D2 tal
Bok V
C2 berättelse
B2 tal
14-17 den nya Israel, kyrkan
18 Instruktioner för kyrkan
19-23 Lidandets inledning, början på slutet
24-25 framtiden: domen och frälsningen
Avslutning A2 berättelse
A1 berättelse
B1 tal
26-28:15 Avslutning: lidandet, död och uppståndelse
28:16- 17 Den uppståndne visar sej
28:18-20 Uppdraget
Alla försök att finna gränserna mellan avsnitten har sina kritiker med bra argument. Ingen
hittills har lyckats få en övertygande struktur som man kan acceptera som evangeliets
författares avsikt.
Avsnittets sammanhang i berättelsen:
Struktur: Att förvärva himmelriket: Lagen och dess avsikt
Introduktion 19: 1-2
Fariséer prövar Jesus om äktenskapet: 19: 3-12
Fariséernas fråga och Jesus svar 19: 3-9
Lärjungarnas rektion och Jesus svar 19: 10-12
Lagens lydnad och lydnad mot dess avsikt: 19: 13-20: 16
En rik man: 19: 13-26
Lärjungarna: 19: 27-29
De sista skall bli först: 19: 30-20:16
Introduktion: 19: 30
Liknelsen 20: 1-15
Avslutning 20: 16
Avsnitt: Matteus 19:27-30
Texten:
27
Då sade Petrus: "Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?" 28Jesus svarade:
"Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron,
skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29Var och
en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller
barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. 30Många som är sist skall bli först,
och många som är först skall bli sist.
27
Τότε ἀποκριθεὶς ὁ Πέτρος εἶπεν αὐτῷ, Ἰδοὺ ἡμεῖς ἀφήκαμεν πάντα καὶ ἠκολουθήσαμέν
σοι: τί ἄρα ἔσται ἡμῖν; 28ὁ δὲ Ἰησοῦς εἶπεν αὐτοῖς, Ἀμὴν λέγω ὑμῖν ὅτι ὑμεῖς οἱ
ἀκολουθήσαντές μοι, ἐν τῇ παλιγγενεσίᾳ, ὅταν καθίσῃ ὁ υἱὸς τοῦ ἀνθρώπου ἐπὶ θρόνου
δόξης αὐτοῦ, καθήσεσθε καὶ ὑμεῖς ἐπὶ δώδεκα θρόνους κρίνοντες τὰς δώδεκα φυλὰς τοῦ
Ἰσραήλ. 29καὶ πᾶς ὅστις ἀφῆκεν οἰκίας ἢ ἀδελφοὺς ἢ ἀδελφὰς ἢ πατέρα ἢ μητέρα ἢ τέκνα
ἢ ἀγροὺς ἕνεκεν τοῦ ὀνόματός μου ἑκατονταπλασίονα λήμψεται καὶ ζωὴν αἰώνιον
κληρονομήσει. 30Πολλοὶ δὲ ἔσονται πρῶτοι ἔσχατοι καὶ ἔσχατοι πρῶτοι.
Struktur:
Enligt min analys ovan utgör Evangeliebokens avsnitt ett utdrag som inkluderar a. delar av ett
sammanhang om tolkning av lagen och dess avsikt/konsekvenser samt b. inledning till en
liknelse om hur himmelriket inte ges i portioner eller p.g.a. prestation.
Inledande och motiverande fråga: 19: 27
Jesus svar: 19: 28
Avslutande sammanfattning: 19:29
Vers 19: 30 inleder kommande liknelseavsnitt (19:30-20: 16) som belyser hela avsnittet 19: 129
Centrala begrepp:
världens återfödelse/ ἐν τῇ παλιγγενεσίᾳ: egentligen ”i återfödelsen” utan subjekt. Subjektet
världen finns inte i någon manuskript variant!
Människosonen/ ὁ υἱὸς τοῦ ἀνθρώπου: en titel i evangelierna som egentligen betyder en man
i stil med svenskans ”man”. Till saken hör att frasen är mycket ovanlig i den
grekiska litteraturen vi har liksom i den arameiska. Människan Jesus lyfts fram
i titeln i kontrast med titeln Guds Son. Därmed har titeln även ett
universalistiskt drag: Jesus i det att han representerar eller bär i sig det
mänskliga som delas av alla människor. Titeln äger även återklang av profetens
Daniels”himmelska mannen”, Dan. 7:13, även om dess användning i
evangelierna inte är bara grundad i Daniel texten. Titeln används inte som
förklaring om vem Jesus är (inte i predikat ställning) men är ofta subjektet i
Jesus verksamhet (inklusive återkomsten). I evangelisternas användning av
frasen som en titel för Jesus fann fäderna som definierade kristen ”kristologin”
material för uppfattningen om Jesus dubbla natur.
härlighetens tron/ θρόνου δόξης αὐτοῦ Guds tron symbol för Guds universella häravälde.
skall ni sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar/ καθήσεσθε καὶ ὑμεῖς ἐπὶ δώδεκα
θρόνους κρίνοντες τὰς δώδεκα φυλὰς τοῦ Ἰσραήλ: Som den nya Israel äger
kyrkan domen över Israel… men det i förhållande till tron på Jesus och dess
mottagande av Människosonnen. Kom ihåg att Jesus, lärjungarna och Jesu
ursprungliga efterföljare var judar de med! Jfr. m. 25: 31-32a, ”När
Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då
skall han sätta sig på härlighetens tron. 32Och alla folk skall samlas inför
honom” där grunden för domen är ”vad ni har/inte har gjort mot en av dessa
mina minsta” och domen är universell!
Var och en som för mitt namns skull/ πᾶς ὅστις … ἕνεκεν τοῦ ὀνόματός μου Petrus fråga
syftar på apostlarna men Jesus svar riktas till den kristen i ”Matteuskretsens”
kyrka.
och ärva evigt liv/ ζωὴν αἰώνιον κληρονομήσει En till påminnelse om att även om
kristendomen lägger stor vikt över etiken så handlar den framför allt om livdöd-uppståndelse.
Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist/Πολλοὶ δὲ ἔσονται
πρῶτοι ἔσχατοι καὶ ἔσχατοι πρῶτοι frasen återkommer i 20:16.
Genre:
Vad sägs, vad görs, vad sägs inte vad görs inte?
Evangelisten har inget intresse i det här sammanhanget om detaljerna kring ”domen” utan i
det faktum att lärjungens helhjärtade mottagande av honom, Människosonnen, är grunden för
domen över Israel, vilkas officiella representanter inte tog emot honom. Det är lärjungens
mottagande och Israels utstötning som dömer Israel och ställer Jesu efterföljare på dessa
domartroner. Mottagande binds till ”lämna allt” och den sjufaldiga listan som motsvarar ”allt”
i vers 29: ” hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar”. Även om
en del manuskript lägger till hustru är äktenskapsbanden inte blodsband vilket verkar vara en
poäng i listan. Hus kan man förstå i vid biblisk mening som familjekollektivet och åkrarna var
familj egendom ärvda genom blodsband. Jfr. m. Matt 12:48!
Slutrepliken om de som blir först och sist kopplar ingen särskild grupp till varken ”vinnarna”
eller ”förlorarna”. Det finns en öppenhet i utsagans inledning: ”Många…”/ Πολλοὶ δὲ… Luz
tanke1 om dess funktion verkar övertygande i mina ögon. Öppenheten funktion har
förmodligen sin förklaring i den kommande avsnitt om hur vingårdsarbetare som jobbat olika
länge får samma lön. Utsagans ”många” få sin förklaring och fungerar även som övergång till
nästkommande avsnitt som slutar: ” 20: 16 ”Så (på det sättet, på det viset… min anmärkning)
skall de sista bli först och de första sist”/ Οὕτως ἔσονται οἱ ἔσχατοι πρῶτοι καὶ οἱ πρῶτοι
ἔσχατοι..
Hela avsnittet 19:16-20:16 andas spänningen som alltid har funnits inom kristen tro mellan
Jesus efterfölj och personlig förmögenhet, mellan kärlek och rikedom, mellan Gud och
mammon!
Texten riktas till alla kristna och inte till en elit bland de troende. Om kyrkans ambivalens i
mötet med denna text vittnar å ena sidan kyrkans ekonomiska makt sida vid sidan om mängd
av hagiografiskt material som talar om helgonens radikala tolkning av denna text. Alltifrån
Antonius eremiten till Franciscus av Assis och fler sedan dess har de så kallade ”helgon” inte
strävat efter ett helgonskapets exklusiva societas, tillhörighet i överklassen i en himmelsk
klass samhälle (en vidrig tanke för de flesta av dem), utan strävat efter att följa Jesus
helhjärtade, något, som från deras perspektiv, alla människor borde. Mottagande av
Människosonnen har konsekvenser menar evangelisten (”…lämnat hus eller bröder eller
systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar…”). Observera att avsnittet inkluderar mötet
med den rike mannen som inte kunde följa Jesus helhjärtat vilket är ett prov på att han inte
heller kunde uppfylla den Lag som han menade sig alltid hade hållit (19: 20b)!
Observera att inbjudan att sälja allt, ge det åt de fattiga och följa Jesus (befrielsen från
rikedomar, solidaritet med de fattiga/fattigdom och Jesu lydnad/efterföljelse) i den inledande
delen av avsnittet (19: 21) är riktad till den rike mannen som en fullbordan av Guds Lag och
är därmed giltig för alla kristna, ja, egentligen för alla människor!
Samtalet om mannens ställning gentemot sin hustru som leder till det som blir det medeltida
tredje consiliumn evangelicum (evangeliska rådet) om ”kyskhet” är kvalificerad i det att den
riktas till ”den som kan(ὁ δυνάμενος) ta till sig detta” nämligen consilium om att ”göra sig
könslös”2. Grundläggande för rätt förståelse av dessa är Matteusevangeliets förståelse av
Guds rike/Himmelriket och Evigt Liv. Kärlek till nästa, Lagen i ett nötskal enligt
evangelisten, är inget som den älskande gör för att möjliggöra för honom/henne att få
inträddes biljett till en exklusiv skara som lämnar de älskade utanför! Kärleken till nästa (alla)
sker inte heller i ett tomrum utan i de möten som livets väg erbjuder.
1.
2.
Ulrich Luz, Matthew 8-20, Hermeneia, Fortress Press, Minneapolis,2001
Matt 19:12 12”Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har
berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må
tillägna sig detta."/εἰσὶν γὰρ εὐνοῦχοι οἵτινες ἐκ κοιλίας μητρὸς ἐγεννήθησαν οὕτως, καὶ εἰσὶν
εὐνοῦχοι οἵτινες εὐνουχίσθησαν ὑπὸ τῶν ἀνθρώπων, καὶ εἰσὶν εὐνοῦχοι οἵτινες εὐνούχισαν ἑαυτοὺς
διὰ τὴν βασιλείαν τῶν οὐρανῶν. ὁ δυνάμενος χωρεῖν χωρείτω.
Var finns den träffande repliken (engelskan: punchline):
”29
Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller
mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. 30Många som är sist skall
bli först, och många som är först skall bli sist”.
Aktörer/ Roller:
Jesus
Stora folkskaror
En man
Lärjungarna
Setting:
Någonstans i Judéen på andra sidan Jordan (19: 1)
Vilka tilltalas i berättelsen? (litterära publiken)
Lärjungarna
Vem säger vad om vem?
Jesus säger: Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder
eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få
hundrafalt igen och ärva evigt liv. Många som är sist skall bli först,
och många som är först skall bli sist.
Vilka är vinnarna/förlorare?
De som helhjärtat tar emot Människosonen är vinnare.
Mot vilka är ”udden” riktade?
Mot alla som inte tar konsekvenser av mötet med Människosonen,
särskild Israels tolv stammar!
Vilka tilltalas indirekt? (implicerade publik):
Kretsen kring ”Matteus”.
Vilka tilltalas nu? (faktiska publik):
Alla som läser eller hör evangeliet idag. Kanske mer direkt de som identifierar sig som en del
av den kristna Kyrkan (allmänt).
Relation till söndagens tema: Nåd och tjänst
Nåden möter vi i det att Jesus, Människosonen, är verksam bland oss i den tradition som är
hans levande ord när detta blir människa i våra handlingar. Dess relations till tjänst belyses av
kallelsen till en förbehållslös efterföljd av honom i tro och de kärlekshandlingarna tron alstrar.
Av frukten känner man trädet!
Förskjutningen i Jesus svar från det direkta tilltalet ” också ni som har följt mig…” till det
mer allmänna ” Var och en som för mitt namns skull…” öppnar för vår möjlighet att
identifiera oss, alla kristna, med de tilltalade i den implicerade anvisning om att kärlekens
följder, Jesus efterföljd, tvingar oss till ”att lämna hus eller bröder eller systrar eller far eller
mor eller barn eller åkrar”. Detta innebär inte mindre kärlek till allt detta utan att denna
kärlek breds ut till att omfatta alla, från det exklusiva till det inklusiva.
