Vuxen-ADHD Självrapportskala (ASRS-v1.1)

Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
Dokumentnamn:
Utredning och behandling av
AD/HD hos vuxna vid psykiatrisk
klinik
Utfärdande förvaltning:
Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
(HSF)
Utfärdande enhet:
Division Psykiatri och
Funktionshinder
Framtagen av:
Framgår av dokumentet.
Ansvarig för revidering: Divisionschef Psykiatri och Funktionshinder
Version:
1.0
Dokumenttyp:
Vårdprogram
Sökord:
Vårdprogram
Giltig fr.o.m.
2016-03-01
Målgrupp:
Psykiatriska klinikerna
Giltig t.o.m.
2018-03-01
Beslutad av:
Jörgen Striem, Hälsooch sjukvårdschef
Diarienummer:
LS-LED16-0526
VÅRDPROGRAM
UTREDNING OCH BEHANDLING
AV AD/HD HOS VUXNA VID PSYKIATRISK
KLINIK
Landstinget Sörmland
mars 2016
Vårdprogram AD/HD - Del 1: Innehåll, sammanfattning och uppdrag, vs 2016-03-04
DEL 1 – INNEHÅLLSFÖRTECKNING,
SAMMANFATTNING, UPPDRAG OCH REFERENSER
Del 1: Innehållsförteckning, sammanfattning, uppdrag och referenser
1.1
1.2
1.3
1.4
1.5
1.6
Innehållsförteckning .......................................................................
Sammanfattning av vårdprogrammet ..............................................
Uppdragsgivare, styr- och arbetsgrupp samt rapportansvarig ........
Bakgrund, syfte och vårdprogrammets utformning ........................
Referenser .......................................................................................
Förteckning över bilagor .................................................................
3
5
7
9
11
12
Del 2: AD/HD – bakgrund och kunskapsöversikt
2.1
2.2
2.3
2.4
Vad är AD/HD? ..............................................................................
Förekomst och prognos ....................................................................
Samsjuklighet av betydelse vid utredning/behandling ...................
Var i organisationen utreds och behandlas patienter med AD/HD?
13
14
15
17
Del 3: Utredning och diagnostik av AD/HD
3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
Diagnoskriterier för AD/HD enligt DSM-5 ...................................
Hur skiljer sig DSM-5 från den föregående DSM-IV? ...................
Rekommenderade skattningsformulär .............................................
Utredningens innehåll och genomförande .......................................
Bilagor som hänvisas till i del 3 .....................................................
19
20
23
25
31
Del 4: Behandlingsinsatser
4.1
4.2
4.3
4.4
4.5
4.6
4.7
4.8
Bakgrund och översikt över behandlingsalternativ ........................
Icke-farmakologiska insatser ..........................................................
Farmakologisk behandling - metylfenidat ......................................
Farmakologisk behandling – dexamfetamin ..................................
Farmakologisk behandling – atomoxetin .......................................
Farmakologisk behandling – tredjehandsval ..................................
Barn till patienter med AD/HD ......................................................
Bilagor som hänvisas till i del 4 .....................................................
33
34
38
44
45
47
49
50
Del 5: Kvalitetsarbete
5.1
Kvalitetsarbete i landstinget Sörmland ...........................................
-3-
51
Vårdprogram AD/HD - Del 1: Innehåll, sammanfattning och uppdrag, vs 2016-03-04
Del 6: Bilagor .............................................................................................
53
Bilaga 1:
Diagnostisk intervju för AD/HD hos vuxna (DIVA)
Bilaga 2:
Checklista för utvecklingsanamnes
Bilaga 3:
Övriga förhållanden som kan vara av betydelse hos vuxna med AD/HD
Bilaga 4:
Vuxen-AD/HD självrapportskala (ASRS-v1.1) – screening version
Bilaga 5:
Vuxen-AD/HD självrapportskala (ASRS-v1.1) – fullpoängsversion
Bilaga 6:
WRASS (Wender Riktad ADHD SymtomSkala; patient och anhörig version)
Bilaga 7:
WURS (Wender Utah Rating Scale; patient och anhörig version)
Bilaga 8:
Nordiskt formulär för utredning av barns utveckling och beteende; 5 – 15
Bilaga 9:
AQ (Autism Quotient)
Bilaga 10:
RAADS-14 (Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Screen)
Bilaga 11:
ASSQ (Autism Spectrum Screening Questionnaire)
Bilaga 12:
Audit – självskattningsformulär för alkholvanor
Bilaga 13:
Dudit – självskattningsformulär för drogvanor
Bilaga 14:
Checklista för neurologiskt status
Bilaga 15:
ADL-taxonimin
Bilaga 16:
Utredning och återföring enligt Socialstyrelsen, 2014
Bilaga 17:
Checklista för effektutvärdering
Bilaga 18:
Checklista för biverkningar vid centralstimulantiabehandling
-4-
Vårdprogram AD/HD - Del 1: Innehåll, sammanfattning och uppdrag, vs 2016-03-04
1.2 Sammanfattning av vårdprogrammet
1.2.1 Bakgrund och kunskapsöversikt (Del 2 av vårdprogrammet)
AD/HD (attention-deficit/hyperactivity disorder) är ett funktionshinder som definieras/diagnostiseras i enlighet med det amerikanska psykiatriska sällskapets diagnosmanual DSM
(Diagnostic and statistical manual of mental disorders, APA) och det är den femte versionen
från 2013 som gäller idag (DSM-5). AD/HD i lite svårare form uppskattas förekomma hos c:a
1% av den vuxna befolkningen, vilket skulle innebära att c:a 2.000 personer i landstinget
Sörmland skulle kunna uppvisa detta funktionshinder. Det är 3-4 gånger vanligare hos män än
hos kvinnor
AD/HD kännetecknas av koncentrationsproblem/uppmärksamhetssvårigheter och/eller
överaktivitet/impulsivitet. Det kan förekomma svårigheter med exekutiva funktioner.
Sekundära problem som missbruk/beroende, kriminalitet, sociala problem, ekonomiska
svårigheter och psykiatrisk samsjuklighet är vanligt bland vuxna med AD/HD.
Vuxna med AD/HD utreds och behandlas inom vuxenpsykiatrin i landstinget Sörmland.
1.2.2 Utredning och diagnostisering av AD/HD (Del 3 av vårdprogrammet)
AD/HD är till huvudsak en klinisk diagnos som ställs utifrån; a) en bedömning av uppvisade
problem i vardagsfunktionen tillsammans med b) dokumentation om att motsvarande symtom
debuterade före 12 års ålder. Inga objektiva undersökningar, laboratorieprover eller psykologiska/neuropsykologiska undersökningar kan ensamt ligga till grund för en diagnos.
Somatiska och/eller neuropsykologiska undersökningar kan dock vara viktiga komplement i
svårdiagnostiserade fall, vid differentialdiagnostiska överväganden och/eller vid komplicerande comorbiditet. Förekomst av missbruk av alkohol, narkotika eller narkotikaklassade
läkemedel ska alltid undersökas och drogfrihet krävs både för ett korrekt diagnostiserande och
för att få behandling med centralstimulerande läkemedel.
Utredningen sker i ett team med sammansatt kompetens (läkare, psykolog, sjuksköterska,
arbetsterapeut och/eller kurator) och följer ett enhetligt förlopp. Utredningen inleds oftast med
ett gemensamt möte med läkare och psykolog samt patienten och eventuellt anhöriga till
denne. Skattningsskalor används, både för skattning av AD/HD-symtom samt för screening
av comorbiditet och missbruk. En strukturerad bakgrundsanamnes tas, eventuellt kompletterad med skattningsformulär för barn- och ungdomssymtom. En somatisk undersökning
ingår också i normalfallet.
Vid behov kan utredningen kompletteras med en neuropsykologisk undersökning, som kan
innehålla begåvningsprofil och exekutivt fungerande. En arbetsterapeutisk bedömning av
svårigheter i vardagsfungerande kan också ingå.
Teamet sammanfattar utredningsresultatet och gör en bedömning om huruvida diagnosen
AD/HD är uppfyllt eller inte, tillsammans med en bedömning av vilken undergrupp av
AD/HD som föreligger. Resultaten sammanfattas skriftligen och återförs till patienten, och
eventuellt också till patientens anhöriga, arbetsgivare, arbetsförmedling, försäkringskassa etc.
-5-
Vårdprogram AD/HD - Del 1: Innehåll, sammanfattning och uppdrag, vs 2016-03-04
1.2.3 Behandlingsinsatser vid AD/HD (Del 4 av vårdprogrammet)
Grunden för all behandling av AD/HD hos vuxna är att den ska vara multimodal, dvs. bestå
av ett flertal samtidigt insatta insatser. De multimodala insatserna bestäms individuellt utifrån
patientens behov och specificeras i patientens vårdplan. Sådant som kan ingå är psykologiskt
stöd och/eller psykoterapi, enskilt eller i grupp, neurokognitiva hjälpmedel för vardagsfungerandet, t.ex. att få struktur i vardagen med hjälp av minneslappar, schemaläggning etc.
Det kan också finnas inslag av strukturerande insatser på arbetsplatsen. Förekommer missbruk
ska patienten erbjudas hjälp till att bli drogfri. Egenvård, med diskussioner om kost, motion,
sömnvanor och rökfrihet ska finnas med som ett genomgående tema i alla behandlingsinsatser.
Ofta ingår även läkemedelsbehandling vid AD/HD hos vuxna och då är långtidsverkande
beredning med metylfenidat rekommenderat förstahandsval (t.ex. Concerta, Ritalin, Medikinet). Vid ofullständig behandlingseffekt med metylfenidat kan dexamfetamin i långtidsverkande beredningsform provas (Elvanse). Vid missbruk, eller om metylfenidat av annat skäl
inte kan användas (biverkningar, ofullständigt respons) kan också atomoxetin (Strattera)
provas. Tablett med snabbverkande metylfenidat (Ritalin, Medikinet) respektive dexamfetamin (Attentin) kan i undantagsfall behövas som tillägg.
Insättning sker med lägsta möjliga dos och upptrappning sker veckovis. Somatisk undersökning görs innan insättning och regelbundet därefter enligt ett speciellt schema.
Om ovan behandlingsalternativ inte ger tillfredsställande effekt finns några olika s.k. tredjehandsval att prova, vilka beskrivs i vårdprogrammet.
1.2.4 Kvalitetsarbete vid vård av AD/HD (Del 5 av vårdprogrammet)
Utvärdering av given vård, uppföljning och kvalitetssäkring vad gäller utredning och behandling av AD/HD i landstinget Sörmland utgår ifrån tre separata delar; 1) utbildning i och
implementering av lokala vårdprogram och vårdriktlinjer, 2) att ett så högt deltagande som
möjligt sker i kvalitetsregistret BUSA (BUSA – Nationellt kvalitetsregister för uppföljning av
ADHD-behandling) samt 3) de regelbundna läkemedelsuppföljningar som görs i samarbete
med läkemedelskommittén i Landstinget Sörmland.
-6-
Vårdprogram AD/HD - Del 1: Innehåll, sammanfattning och uppdrag, vs 2016-03-04
1.3 Uppdragsgivare, rapportansvarig och deltagare i arbetsgrupper
Uppdragsgivare:
Nordlund, Sven; divisionschef, division psykiatri
Styrgrupp:
Hellström, Johan; läkare, verksamhetschef, psykiatriska kliniken, Nyköping/Katrineholm
Sparring, Stefan; läkare, verksamhetschef, psykiatriska kliniken, Mälarsjukhuset, Eskilstuna
Rapportansvarig:
Ljungberg, Tomas; läkare, psykiatriska kliniken, Nyköping/Katrineholm
I Läkemedelskommitténs expertgrupp i psykiatri har ingått:
Lööf, Ruth; apotekare, Läkemedelskommittén, Eskilstuna
Olsson, Ottolina; apotekare, Läkemedelskommittén, Nyköping
Bartsch, Ulrike; läkare, psykiatriska kliniken, MSE
Hiort af Ornäs, Petter; läkare, psykiatriska kliniken, Nyköping
I referens- och arbetsgruppen har deltagit:
Andersson, Jenny, psykolog, Psykiatriska kliniken, Mälarsjukhuset, Eskilstuna
van den Brink, Ameli, läkare, BUP, Nyköping
Georgsson, Katarine, psykolog, Psykiatriska kliniken, Nyköpings lasarett
Larsson, Inger, arbetsterapeut, Psykiatriska kliniken, Nyköpings lasarett
Larsson, Margareta, sjuksköterska, Psykiatriska kliniken, Nyköpings lasarett
Nyström, Maria, arbetsterapeut, Psykiatriska kliniken, Nyköpings lasarett
Saukkonen, Leila, psykolog, Psykiatriska kliniken, Nyköpings lasarett
Skoglund, Margareta, läkare, Psykiatriska kliniken, Mälarsjukhuset, Eskilstuna
-7-
Vårdprogram AD/HD - Del 1: Innehåll, sammanfattning och uppdrag, vs 2016-03-04
-8-
Vårdprogram AD/HD - Del 1: Innehåll, sammanfattning och uppdrag, vs 2016-03-04
1.4 Bakgrund, syfte och vårdprogrammets utformning
1.4.1 Bakgrund
Under 2007 bestämdes att uppdraget att utreda och behandla vuxna patienter med AD/HD
skulle läggas inom vuxenpsykiatrin. För att kunna komma igång med arbetet skrevs ett
översiktligt och kortfattat vårdprogram som började användas under våren 2008. Under 2009
kom nya rekommendationer för läkemedelsbehandling av AD/HD från läkemedelsverket
(Läkemedelsverket 1: 2009) och under 2010 blev Stockholms läns landstings regionala
vårdprogram för AD/HD, lindrig utvecklingsstörning och autismspektrumtillstånd också
tillgängligt. Som en följd av detta gav dåvarande divisionschef Hans Tanghöj 2011 uppdraget
att vårdprogrammet skulle revideras, kompletteras och uppdateras, och en ny version fanns
tillgänglig i mars 2012.
Under perioden 2014-2015 har Socialstyrelsen har gett ut en ny kunskapsöversikt, som bl a
innehåller uppdaterade rekommendationer för läkemedelsbehandling av AD/HD, och TLV
har gjort en översyn av subventionerna för de läkemedel som används för att behandla
AD/HD. Samtidigt har också några nya läkemedel blivit tillgängliga. Diagnos AD/HD
ställdes i den tidigare versionen av vårdprogrammet i enlighet med det amerikanska psykiatriska sällskapets diagnosmanual DSM-IV, men en ny version (DSM-5) gavs ut under 2013
och en svensk översättning fanns tillgänglig hösten 2014.
Under 2012 igångsattes även ett s.k. processarbete i landstinget Sörmland där utredning,
diagnostik och behandling av AD/HD valdes som fokusområde. Målet med sådant processarbete skulle i mer generella termer vara att genom gränsöverskridande samverkan med
patienten i fokus skapa effektivare flöden samt öka kvaliteten och patientsäkerheten. Syftet
med processarbetet inom området AD/HD skulle vara att säkerställa tillgången till diagnostik
och behandling för personer med misstänkt uppmärksamhetsstörning inom de vuxenpsykiatriska klinikerna i Landstinget Sörmland, oavsett om patienten behöver farmakologisk eller
icke-farmakologisk insats och oberoende av var i länet patienten bor.
Som en följd av ovanstående nytillkomna förhållanden bestämdes att vårdprogrammet för
utredning, diagnostik och behandling av AD/HD hos vuxna skulle revideras under hösten
2015. Revideringen skulle ta hänsyn till de nya behandlingsrekommendationerna från
Socialstyrelsen, TLVs nya subventioner samt till nytillkomna läkemedel. Diagnostiken skulle
anpassas till DSM-5 och vårdprogrammet skulle anpassas efter de resultat som man kommit
fram till inom processarbetet AD/HD.
Uppdragsgivare har varit Sven Nordlund, divisionschef för division psykiatri. Verksamhetscheferna vid länets vuxenpsykiatriska kliniker har utgjort styrgrupp och arbetet med vårdprogrammet har skett i samverkan med läkemedelskommitténs expertgrupp i psykiatri samt
en övrig arbetsgrupp utsedd av styrgruppen.
1.4.1 Syfte och utformning
Det finns flera målsättningar med detta vårdprogram. Den övergripande målsättningen är att
få en samsyn på utredning, diagnostik och behandlingen av AD/HD så att vården kan ske på
lika villkor över hela länet. Av detta skäl finns även diagnostiska instrument och skattningsskalor med i vårdprogrammet. Ett gemensamt vårdprogram gör det lättare för den enskilde
vårdgivaren att på ett enhetligt sätt bemöta patientens frågeställningar och därmed öka
följsamheten i behandlingen. Vårdprogrammet är även tänkt att kunna användas i
-9-
Vårdprogram AD/HD - Del 1: Innehåll, sammanfattning och uppdrag, vs 2016-03-04
utbildningssyfte, t.ex. för nyanställd personal eller för personal under utbildning, t.ex. för AToch ST-läkare samt PTP-psykologer. Även om vårdprogrammet är skrivet för behandling på
specialistklinik innehåller det även en del bakgrundsinformation och beskrivningar av hur
diagnostiska system används så att det kan öka kunskapen för patientgruppen även utanför
vuxenpsykiatrin. Genom att arbeta med kvalitetsindikatorer kan given vård utvärderas och
kvalitetssäkras.
Fokus i vårdprogrammet ligger på utredning, diagnostik, omvårdnad, handläggning och
behandling. Även ett kortare avsnitt om orsaker, förekomst och förlopp har inkluderats,
liksom kortare avsnitt som introduktion till de olika behandlingsmöjligheter som finns. Då
vårdprogrammets utformning är processorienterat är ytterligare ett syfte att given vård skall
ges på ett för patienten kvalitetssäkrat och smidigt sätt.
- 10 -
Vårdprogram AD/HD - Del 1: Innehåll, sammanfattning och uppdrag, vs 2016-03-04
1.5 Referenser
APA, Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5th ed). American psychiatric
association, 2013.
APA, MINI-D 5, Diagnostiska kriterier enligt DSM-5. Pilgrim Press, 2014
Diagnostik och behandling av ADHD och autismspektrumstörning. Statens beredning för
medicinsk utvärdering (SBU), 2012.
FASS 2016 (www.fass.se).
Kunskapsguiden (www.kunskapsguiden.se)
Läkemedelsbehandling av ADHD – ny rekommendation. Information från Läkemedelsverket,
1: 2009 (www.lakemedelsverket.se).
Läkemedelsbehandling av adhd hos barn och vuxna - Stöd för beslut om behandling.
Socialstyrelsen, 2015.
Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård, 2015 (www.sos.se).
Utvecklings- och neuropsykiatriska störningar. Läkemedelsboken 2014, Läkemedelsverket.
Vägledningsdokument ADHD hos vuxna. Socialstyrelsen, 2007.
Vägverkets författningssamling – Vägverkets föreskrifter om medicinska krav för innehav av
körkort m.m. (vvfs 2008:158).
Regionalt vårdprogram: ADHD, lindrig utvecklingsstörning och autismspektrumtillstånd hos
barn, ungdomar och vuxna. Stockholms läns landsting, www.ls.sll.se - regionala
vårdprogram.
- 11 -
Vårdprogram AD/HD - Del 1: Innehåll, sammanfattning och uppdrag, vs 2016-03-04
1.6 Förteckning över bilagor (bilagorna återfinns i Del 6)
Bilaga 1:
Diagnostisk intervju för AD/HD hos vuxna (DIVA)
Bilaga 2:
Checklista för utvecklingsanamnes
Bilaga 3:
Övriga förhållanden som kan vara av betydelse hos vuxna med AD/HD
Bilaga 4:
Vuxen-AD/HD självrapportskala (ASRS-v1.1) – screening version
Bilaga 5:
Vuxen-AD/HD självrapportskala (ASRS-v1.1) – fullpoängsversion
Bilaga 6:
WRASS (Wender Riktad ADHD SymtomSkala; patient och anhörig version)
Bilaga 7:
WURS (Wender Utah Rating Scale; patient och anhörig version)
Bilaga 8:
Nordiskt formulär för utredning av barns utveckling och beteende; 5 – 15
Bilaga 9:
AQ (Autism Quotient)
Bilaga 10:
RAADS-14 (Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Screen)
Bilaga 11:
ASSQ (Autism Spectrum Screening Questionnaire)
Bilaga 12:
Audit – självskattningsformulär för alkholvanor
Bilaga 13:
Dudit – självskattningsformulär för drogvanor
Bilaga 14:
Checklista för neurologiskt status
Bilaga 15:
ADL-taxonimin
Bilaga 16:
Utredning och återföring enligt Socialstyrelsen, 2014
Bilaga 17:
Checklista för effektutvärdering
Bilaga 18:
Checklista för biverkningar vid centralstimulantiabehandling
- 12 -
vs 2016-03-04
DEL 2 – AD/HD: BAKGRUND OCH
KUNSKAPSÖVERSIKT
Del 2: Innehållsförteckning
2.1
2.2
2.3
2.4
Vad är AD/HD? ..............................................................
Förekomst och prognos ...................................................
Samsjuklighet av betydelse vid utredning/behandling ...
Var i organisationen utreds och behandlas AD/HD? .....
13
14
15
17
2.1 Vad är AD/HD?
AD/HD (attention-deficit/hyperactivity disorder) är ett funktionshinder som definieras/diagnostiseras i enlighet med det amerikanska psykiatriska sällskapets diagnosmanual DSM
(Diagnostic and statistical manual of mental disorders, APA). Det är den femte versionen av
DSM (DSM-5) från 2013 som gäller idag (svensk översättning från 2014).
AD/HD kännetecknas av koncentrationsproblem/uppmärksamhetssvårigheter och/eller
överaktivitet/impulsivitet. Uppmärksamhetsproblem innefattar att personen är lättstörd, tappar
fokus, har svårt att behålla uppmärksamhet och har svårt att planera och organisera en
aktivitet. Personen kan också glömma bort saker och överenskommelser. Vid hyperaktivitet är
individen mer i rörelse än andra, kan uppvisa konstanta smårörelser och plocka med saker.
Äldre behöver inte vara synligt överaktiva – de kan istället beskriva en inre rastlöshet, känna
ett ständigt behov av att något skall hända och blir lätt uttråkade. Impulsivitet innebär att
personen har svårt att vänta med en reaktion i ord eller handling och blir lätt otålig.
Vuxna med AD/HD kan uppvisa svårigheter i det som kallas för exekutiva funktioner, dvs. de
funktioner som ger oss förmågan att planera, organisera och styra våra handlingar mot uppställda mål och förväntningar. Vuxna med AD/HD kan därför ha stora svårigheter att få sin
vardag att fungera när det gäller att planera, passa tider, komma ihåg överenskommelser och
sköta hem, arbete och ekonomi. Sekundära problem som missbruk/beroende, kriminalitet,
sociala problem, ekonomiska svårigheter och psykiatrisk samsjuklighet är vanligt bland vuxna
med AD/HD.
Som framgår av del 3 i detta vårdprogram är DSM-manualen deskriptiv och beskriver eller
anger inte direkt orsaksfaktorer bakom AD/HD. Olika teorier har under åren förts fram om
varför AD/HD uppkommer och det finns idag en enighet om att bakgrunden till AD/HD är
multifaktoriell. De flesta teorier beskriver att ärftlighet är en viktig orsaksfaktor men skillnad
Vårdprogram AD/HD - Del 2: Bakgrund och kunskapsöversikt, vs 2016-03-04
kan ses mellan hur stor vikt olika teorier fäster vid samtidig, ofta förekommande, psykosocial
belastning.
Under senare år har man kunnat visa att det finns en omfattande överlappning mellan sårbarhetsgener för AD/HD och andra utvecklingsrelaterade kognitiva funktionsnedsättningar
såsom autismspektrumtillstånd och schizofreni. Den gemensamma nämnaren förefaller vara
en ärftligt betingad kognitiv svaghet eller sårbarhet och det är en mängd olika gener inblandade, där varje enskild gen ger ett relativt litet bidrag. Även vid flera genetiska syndrom med
missbildningar och/eller utvecklingsavvikelser är det också vanligt med AD/HD-problematik,
och i dessa mer ovanliga fall är bidraget av den enskilda avvikande genen stort (t.ex. fragile
X, 22q11-deletion).
Att för tidig födelse och troligen även rökning, alkohol- och narkotikamissbruk under graviditeten också kan utgöra riskfaktorer är de flesta överens om. Det har också framförts att förlossningskomplikationer med syrebristtillstånd utgör en riskfaktor för AD/HD. En ökande
mängd studier har också visat att missförhållanden och trauman tidigt under livet kan ge upphov till förändrade exekutiva funktioner, överaktivitet och koncentrations- och uppmärksamhetsproblem, symtom som kliniskt uppfyller diagnoskriterierna för AD/HD. Sådana forskningsfynd har gjort att man i DSM-5, till skillnad mot den tidigare DSM-IV, anger psykosocial belastning under uppväxten som en riskfaktor.
Att det förekommer en sådan bred polygenetisk och multifaktoriell orsaksbakgrund till de
symtom som ingår i AD/HD gör att utredning av AD/HD också måste ha motsvarande bredd
för att kunna förstå den enskilda patientens bakgrund och aktuella problematik.
2.2 Förekomst och prognos
AD/HD beskrivs förekomma i västvärlden hos 5-6 % av alla barn i skolåldern. Det är 3-4
gånger vanligare hos pojkar än hos flickor. Mer uttalad AD/HD, med samtidiga uppmärksamhets- och aktivitetsproblem (ofta kallat för kombinerad AD/HD) förekommer hos en fjärdedel
till hälften av dessa. De symtom som uppvisas vid AD/HD avtar i vissa fall med åldern,
framför allt gäller det för överaktivitet. Man anger idag att för c:a hälften av de barn som
uppvisat AD/HD under skolåldern kan problem av betydelse kvarstå även upp i vuxen ålder.
I mycket ungefärliga tal skulle detta innebära att ungefär 1 % av den vuxna befolkningen kan
uppvisa AD/HD av en lite mer uttalad grad. För Sörmlands del, som har en befolkning på c:a
210.000 invånare över 18 år, skulle detta innebära att lite drygt 2.000 personer skulle kunna
uppvisa detta funktionshinder i sådan grad att sjukvårdens insatser kan behövas. Det är också
viktigt att känna till att i vissa grupper är förekomsten betydligt högre. Bland personer med
missbruks-/beroendeproblematik förekommer AD/HD hos 20 – 30 %, bland kriminalvårdens
klienter hos mellan 25 – 45 % och bland allmänpsykiatrins patienter hos drygt 20 %.
- 14 -
Vårdprogram AD/HD - Del 2: Bakgrund och kunskapsöversikt, vs 2016-03-04
2.3 Samsjuklighet av betydelse vid utredning/behandling
Koncentrations- och uppmärksamhetsstörning, liksom rastlöshet, överaktivitet och impulsivitet, är mycket vanliga symtom vid avvikelser i utvecklingen och vid psykiatriska
sjukdomar. För att ställa diagnosen AD/HD behöver såväl symtomens grad, frekvens och
varaktighet tas hänsyn till, liksom när under livet symtomen började uppträda och hur de
påverkar personen i det dagliga livet. Ett flertal andra tillstånd kan förekomma samtidigt med
AD/HD och/eller finnas med som förhållanden av betydelse för att förstå den aktuella
symtombilden. De vanligaste samtidigt förekommande sjukdomarna/tillstånden av betydelse
beskrivs nedan.
2.3.1 Utagerande beteenden, antisocialt personlighetssyndrom och substansbruk
Mellan 50 – 75 % av alla barn med AD/HD uppvisar någon form av utagerande beteendestörning (uppförandestörning och/eller trotssyndrom enligt DSM-5). Vanligt är att denna
bakgrund följer med som antisocialt personlighetssyndrom hos den sedermera vuxne personen
med kvarstående AD/HD. AD/HD är i sig en riskfaktor för att utveckla missbruk/-beroende
(se ovan), men risken förefaller än högre om uppförandestörning/trotssyndrom också funnits
med i anamnesen. Personer med AD/HD har beskrivits ha en tidigare missbruksstart än sina
jämnåriga och har en mer allvarlig utveckling, med bl a tidigare beroendeutveckling. Personer
med AD/HD har också svårare att uppvisa följsamhet till behandlingsprogram. AD/HD är
överrepresenterat hos ungdomar och vuxna inom kriminalvården.
2.3.2 Bristande kognitiv utveckling och tidigare hjärnskador
Många personer med AD/HD uppvisar tecken på parallella kognitiva svårigheter. Det kan i
vissa fall röra sig om en ojämn kognitiv funktionsprofil, med både väl utvecklade förmågor
inom vissa områden tillsammans med kognitiva nedsättningar inom ett eller flera andra
områden. Det kan t.ex. röra sig om språk-, läs- och skrivsvårigheter. Man kan även se en mer
generellt utbredd intellektuell funktionsnedsättning som uttrycker sig som svagbegåvning
eller i vissa fall till och med som en utvecklingsstörning. Barn som råkat ut för hjärnskador
efter nyföddhetsperioden, t.ex. vid olycksfall eller efter svåra infektioner som påverkar
hjärnan, kan i efterförloppet utveckla symtom förenliga med AD/HD. Även förhållanden
under graviditet och förlossning som inneburit påfrestning på hjärnans syreförsörjning kan
finnas med anamnestiskt hos personer som utvecklar AD/HD.
2.3.3 Autism (”autismspektrumtillstånd”)
I kliniskt arbete ser man ofta att problem inom autismområdet förekommer samtidigt med
AD/HD. Vissa forskare har t.ex. angett att 25 – 50 % av alla individer med AD/HD också
uppvisar problem inom autismspektrumområdet i sådan grad att det har klinisk betydelse, och
omvänt, att 25 – 50 % av personer med någon autismspektrumdiagnos också uppvisar
AD/HD-symtom av sådan grad att de behöver sjukvårdens insatser för detta. I vissa fall har
högre grad av samsjuklighet nämnts. I DSM-5 är det möjligt att samtidigt ställa diagnos
AD/HD och en diagnos inom autismområdet, vilket inte var möjligt i DSM-IV.
- 15 -
Vårdprogram AD/HD - Del 2: Bakgrund och kunskapsöversikt, vs 2016-03-04
2.3.4 Tics och Tourettes syndrom
Motoriska tics kan finnas samtidigt med AD/HD, ibland tillsammans med vokala tics så att
diagnosen Tourettes syndrom kan ställas. Omvänt gäller att en hög andel av patienter med
Tourettes syndrom också har AD/HD. Tics är viktigt att dokumentera då de kan förvärras vid
behandling med centralstimulerande läkemedel.
2.3.5 Affektiv sjukdom och ångest
Hos personer med AD/HD förekommer relativt ofta även inåtvända symtom som depression
och/eller ångest. Det har angivits att upp mot en tredjedel av alla barn med AD/HD kan
uppvisa ångest och/eller depressiva problem. Oftast tolkas detta som sekundära problem som
uppkommit som en följd av att personen också har AD/HD. Problemen kan utlösas och/eller
förvärras av stress och en påfrestande livssituation, t.ex. när krav ställs på individen med
AD/HD som de inte har möjlighet att leva upp till. Patientens livssituation bör därför kartläggas innan man överväger behandling med läkemedel mot ångest.
Bipolär sjukdom, huvudsakligen i manisk fas, kan likna AD/HD rent symtommässigt. Den
stora skillnaden ligger i förloppet och varaktigheten. Kännetecknande är att personer med
hypomani/mani, särskilt i början av skov, själv har en positiv upplevelse av att orka och
kunna mer än vanligt och att må ovanligt bra. Differentialdiagnostiken är dock inte alltid
enkel och hos vuxna med AD/HD finns en ökad risk för samtidig bipolär sjukdom. Denna
måste upptäckas och behandlas innan läkemedelsbehandling av AD/HD kan påbörjas.
2.3.6 Schizofreni och andra psykostillstånd
Schizofreni och andra psykostillstånd är viktiga differentialdiagnoser till AD/HD hos vuxna
och symtomen kan delvis överlappa. Det är viktigt att hålla i minnet att det som i den aktuella
situationen ser ut som AD/HD kan vara tidiga tecken på psykossjukdom. Förekomst av
hallucinationer/vanföreställningar och en mer eller mindre tydlig symtomdebut, oftast efter
puberteten, är inte kännetecknande för AD/HD. En noggrann utvecklingsanamnes är i dessa
fall av stor betydelse.
2.3.7 Personlighetssyndrom
Personlighetssyndrom är relativt vanligt förekommande hos vuxna med odiagnostiserad
AD/HD och ett flertal symtom för AD/HD överlappar t.ex. med borderlinepersonlighetssyndrom. I de fallen både AD/HD och borderlinepersonlighetssyndrom föreligger kan detta
påverka behandlingen (kombination av läkemedel och psykoterapi). Det är också viktigt att
diagnostisera samtidig antisocialt personlighetssyndrom, då detta påverkar behandling och
prognos.
2.3.8 PTSD, desorganiserad anknytning och psykosocial belastning
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), desorganiserad anknytning och en uppväxtmiljö som
innehåller psykosociala belastningar (t.ex. familjedysfunktion, missbruk, psykisk ohälsa hos
föräldrar, vanvård, övergrepp) har visats vara av betydelse för utvecklingen av förmågan till
uppmärksamhet, koncentration och aktivitetsreglering och kan påverka/förstärka uppvisandet
av AD/HD-symtom. Utvecklingsanamnes bör därför innehålla frågor om trauman och psyko- 16 -
Vårdprogram AD/HD - Del 2: Bakgrund och kunskapsöversikt, vs 2016-03-04
social situation under uppväxten och psykologbedömning kan ge vägledning i differentialdiagnostiska ställningstaganden.
2.3.9 Somatiska överväganden och substansbruk
Somatiska sjukdomar kan leda till AD/HD-liknande symtom. Hyperthyreos kan t.ex. ge
koncentrationssvårigheter och rastlöshet. Vidare kan allergier, gastro-intestinala besvär och
hudåkommor också vara av betydelse (t.ex. har vissa former av födoämnesallergi visat sig
vara relaterat till AD/HD). Risken för stressrelaterade sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar är något förhöjd liksom risken för komplikationer till rökning, alkohol och narkotika.
Ätstörningar förekommer hos personer med AD/HD och risken är förhöjd för övervikt.
Tidigare eller pågående missbruk av alkohol och/eller narkotika är inte ovanligt hos vuxna
med AD/HD. Särskilt vanligt är missbruk av centralstimulantia. Missbruk av alkohol och/eller
narkotika ska alltid utredas vid misstanke om att sådant förekommit.
2.4 Var i organisationen utreds och behandlas patienter med AD/HD?
Uppdraget att utreda och behandla vuxna patienter med AD/HD ligger hos de vuxenpsykiatriska klinikerna. Om en patient med misstänkt AD/HD upptäcks inom annan klinik ska
patienten remitteras till psykiatrin. Behandling med AD/HD-läkemedel, i synnerhet med
centralstimulantia, ska inte ske vid annan klinik än de psykiatriska.
- 17 -
Vårdprogram AD/HD - Del 2: Bakgrund och kunskapsöversikt, vs 2016-03-04
- 18 -
vs 2016-03-04
DEL 3 – UTREDNING OCH DIAGNOSTIK AV AD/HD
Del 3: Innehållsförteckning
3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
Diagnoskriterier för AD/HD enligt DSM-5 ....................
Hur skiljer sig DSM-5 från den föregående DSM-IV? ...
Rekommenderade instrument vid utredning av AD/HD
Utredningens innehåll och genomförande.......................
Bilagor som hänvisas till i del 3 .....................................
19
20
23
25
31
3.1 Diagnoskriterier för AD/HD enligt DSM-5
Diagnosen uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet (här förkortat AD/HD) ställs utifrån
kriterier givna i diagnosmanualen DSM-5 och utgår ifrån att svaren ”ja” eller ”nej” ges på 18
speciellt framtagna frågor om symtom i vardagen. Nio av frågorna avser uppmärksamhet och
nio frågor avser hyperaktivitet/impulsivitet (se bilaga 1, sidan 18). För att AD/HD ska
diagnostiseras ska, till att börja med, fem eller fler symtom för antingen ouppmärksamhet
och/eller hyperaktivitet/impulsivitet ha förelegat under minst 6 månader till en grad som är
oförenliga med utvecklingsnivån. Symtomen ska även ha en direkt negativ inverkan på
sociala aktiviteter och aktiviteter inom studier/arbete (ingår i kriterium A). Förutom detta ska
ett flertal symtom på ouppmärksamhet eller hyperaktivitet/impulsivitet ha förelegat före 12
års ålder (kriterium B), ett flertal symtom på ouppmärksamhet eller hyperaktivitet/impulsivitet ska föreligga inom minst 2 sociala områden (kriterium C), det ska finnas klara belägg
för att symtomen stör eller försämrar funktionsförmågan (kriterium D) och inte enbart
förekommer i samband med psykossjukdom eller kan förklaras bättre med någon annan form
av psykisk ohälsa (kriterium E).
AD/HD förekommer i olika subtyper. Om bara diagnoskriteriet uppfylls inom området
ouppmärksamhet (dvs. 5 eller flera ”ja” ges inom detta område) benämns det för uppmärksamhetsstörning/-hyperaktivitet, huvudsakligen ouppmärksam form (314.00; F90.0C). Om
diagnoskriteriet uppfylls inom området hyperaktivitet-impulsivitet benämns det för uppmärksamhetsstörning/-hyperaktivitet, huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form (314.01; F90.1).
Om diagnoskriterierna inom båda områdena är uppfyllda benämns det för uppmärksamhetsstörning-/hyperaktivitet i kombinerad form (314.01; F90.0B). Om en patient uppvisar klara
symtom på ouppmärksamhet eller hyperaktivitet men inte uppfyller de fulla kriterierna kan
man ge antingen diagnosen annan specificerad AD/HD (314.01; F90.8) alternativt ospecificerad AD/HD (314.01; F90.9 – se vidare avsnitt 3.2.7 nedan). Hos patient där tydliga
symtom tidigare under livet avklingat så att personen inte längre uppfyller kriterierna för
AD/HD skall tillägget ”i partiell remission” anges.
Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04
Nytt i DSM-5 är att också svårighetsgraden kan anges, vilket sker i enlighet med nedan
definitioner:



Lindrig
Få, om ens några, symtom utöver de som krävs för diagnos.
Medelsvår Symtom / funktionsnedsättning ligger mellan nivåerna lindrig och svår.
Svår Många symtom utöver de som krävs för diagnos, eller särskilt svåra symtom.
Under tiden som en AD/HD-utredning görs, dvs. innan en diagnos har kunnat verifieras eller
förkastas, skrivs i ord som tillägg till föreslagen diagnos ”AD/HD under utredning”.
3.1.1 Ska diagnosen ADD användas?
I DSM version III från 1980 förekom diagnosen Attention Deficit Disorder (ADD). Denna
diagnos togs bort när DSM reviderades och DSM III-R gavs ut 1987. I vissa fall kan man se
att subtypen uppmärksamhetsstörning/-hyperaktivitet, huvudsakligen ouppmärksam form,
(314.00; F90.0C) fortfarande kallas för ”ADD”. ADD må vara en praktisk benämning att
använda för denna form av AD/HD men man bör notera att ADD diagnostiserat enligt DSMIII inte är det samma som uppmärksamhetsstörning/-hyperaktivitet, huvudsakligen ouppmärksam form (314.00; F90.0C) diagnostiserat enligt DSM-5 och diagnosen ADD förekommer
alltså inte alls i DSM-5.
3.1.2 Finns det några objektiva metoder för att ställa diagnos AD/HD?
Diagnosen AD/HD ställs således utifrån att svaren ja eller nej ges på de 9 + 9 speciellt framtagna frågorna i DSM-manualen. Det finns inga psykologiska eller neuropsykologiska tester
man kan utföra för att säkert kunna ställa diagnosen AD/HD. Det finns inte heller några
laboratorieprover, röntgenundersökningar el dyl för att kunna ställa en säker diagnos. Det är
således en rent klinisk diagnos.
För att kunna ge välgrundade svar på de 9 + 9 frågorna behövs emellertid ofta också en
noggrann utredning göras, som bland annat ska innehålla en detaljerad anamnestisk kartläggning samt en psykologutredning. Vilka delar en sådan utredning bör innehålla beskrivs i
avsnitt 3.4 av detta vårdprogram. Till hjälp under utredningen kan också olika skattningsformulär användas och förslag på sådana ges under avsnitt 3.3 nedan.
3.1.3 Andra vanliga symtom vid AD/HD hos vuxna som också kan vara viktiga
Personer med AD/HD uppvisar ofta en rad andra symtom eller funktionsnedsättningar, som i
sig inte utgör diagnostiska kriterier för AD/HD men som kan ha stor betydelse för individens
funktionsförmåga. De är därför viktiga att uppmärksamma och kartlägga under utredningen.
Sådana viktiga symtom eller svårigheter redogörs för i bilaga 3.
3.2 Hur skiljer sig DSM-5 från den föregående DSM-IV?
3.2.1 Översikt
Grunderna för att ställa diagnos AD/HD är i princip desamma i DSM-IV som i DSM-5, dvs.
det är i princip samma 9 + 9 frågor om ouppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet som
- 20 -
Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04
används och som ska besvaras med ett ja eller nej. Detta gör att skattningsformulär som utgår
ifrån de tidigare AD/HD-kriterierna (bl.a. ASRS) fortfarande kan användas. Tittar man på en
mer detaljerad nivå är det emellertid flera viktiga förändringar som kan noteras, förändringar
som kan förväntas påverka hur diagnos AD/HD ställs hos vuxna i framtiden. De viktigaste
förändringarna redogörs för nedan.
3.2.2 Frågorna har anpassats för att också kunna användas hos vuxna
En förändring i DSM-5 är att de diagnostiska frågorna i flera fall har kompletterats med en
kortare förklarande text. Detta har gjorts för att underlätta för den som ställer diagnos att
förstå vilken form av funktionsnedsättning man speciellt fäster avseende vid i just denna
fråga. Den förklarande texten ger i vissa fall också information om symtom som är viktiga hos
vuxna. Detta är en del i att DSM-5 också ska vara giltig för att kunna ställa diagnos AD/HD
hos vuxna, vilket inte var fallet med DSM-IV.
3.2.3 Tid för symtomdebut och symtomtyngd för diagnos har ändrats
En annan viktig förändring i DSM-5 är att man ändrat åldern för symtomdebut från före 7 års
ålder till före 12 års ålder. Samtidigt med denna förändring har man också ändrat texten från
att ange att ”vissa funktionshindrande symtom” skulle ha förelegat före 7 års ålder (DSM-IV)
till att ”ett flertal symtom” skulle ha förelegat före 12 års ålder (DSM-5). Så åldersgränsen för
debut är således höjd (vilket kan förväntas öka antalet möjliga framtida diagnoser) samtidigt
som kravet på visade symtom under barndomen har ökats (vilket kan förväntas minska antalet
möjliga diagnoser).
Man har också sänkt antalet diagnostiska frågor som ska besvaras med ja för diagnos från sex
till fem för vuxna (vilket alltså kan förväntas öka antalet möjliga diagnoser då fler personer i
gränsområdet i och med detta kan uppfylla kriterierna för en diagnos).
Det återstår att se hur praxis kommer att bli för hur dessa förändringar kommer att tolkas
kliniskt när diagnosen AD/HD ställs och om antalet diagnoser som ställs kommer att öka som
en följd av detta.
3.2.4 Skrivningar om svårighetsgrad har ändrats
En annan potentiellt mycket viktig förändring är att texten i kriterium D har skrivits om. I
DSM-IV låg tyngdpunkten på att funktionsnedsättningen skulle vara av ”kliniskt signifikant”
grad för att diagnosen AD/HD skulle kunna sägas vara uppfylld. I DSM-5 har detta påtagligt
mjukats upp och det anges endast att symtomen ska störa eller försämra kvaliteten i funktionsförmågan. Detta torde innebära att gränsen för när kriterium D ska anses vara uppfyllt har
avsevärt förflyttats så att mildare problematik nu kan sägas uppfylla kriterium D.
3.2.5 Samsjuklighet med autism är nu möjlig
I kriterium E i DSM-IV angavs att diagnos AD/HD inte kunde ställas om symtomen enbart
förekom i samband med (bl.a.) någon genomgripande störning i utvecklingen, och i denna
diagnosgrupp ingick bl.a. autism och Aspergers syndrom. Denna skrivning ledde till oklarheter om huruvida en person kunde erhålla både en AD/HD-diagnos och t.ex. en autism-
- 21 -
Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04
diagnos. I många fall tolkades denna skrivning så att om en diagnos inom autismspektrum
hade ställts så kunde personen inte också få en AD/HD-diagnos. Detta har nu tagits bort i
DSM-5 så att diagnos AD/HD kan ges parallellt med en diagnos inom autismspektrum.
3.2.6 Man har lagt till en möjlighet att bedöma svårighetsgrad
I DSM-IV beskrevs inte någon möjlighet att ange svårighetsgrad av funktionsnedsättningen.
Forskning har dock alltmer visat att AD/HD inte går att förstå som en kategorisk avvikelse i
funktion, utan att ett dimensionellt perspektiv behöver användas och grad av funktionsnedsättning kan variera mellan olika personer med AD/HD. I DSM-5 har som en följd av detta en
möjlighet lagts till om att specificera svårighetsgrad av AD/HD (se avsnitt 3.1 ovan).
3.2.7 AD/HD UNS har ersatts med ospecificerad AD/HD och annan specificerad AD/HD
I DSM-IV fanns diagnosen AD/HD UNS. Denna har i DSM-5 ersatts av två diagnoser;
”ospecificerad AD/HD” och ”annan specificerad AD/HD”. Dessa diagnoser används när den
kliniska bilden präglas av symtom på AD/HD, klar funktionsnedsättning finns men de fulla
kriterierna för AD/HD är inte uppfyllda. Om klinikern väljer att ange de specifika skälen till
varför den fulla diagnosen AD/HD inte anses uppfylld (t.ex. att för få symtom på ouppmärksamhet föreligger) används diagnosen ”annan specificerad AD/HD”. Om ingen närmare
förklaring ges, t.ex. för att otillräcklig information föreligger, används diagnosen ”ospecificerad AD/HD”.
3.2.8 Psykosociala trauman är inte längre en differentialdiagnos
En annan mycket betydelsefull förändring finns inte med i den till svenska översatta mini-D 5
(2014), som är den som oftast används i det kliniska arbetet i Sverige. Förändringen framgår
endast i den amerikanska huvudmanualen och kan därför missas. I DSM-IV står under
rubriken Differential diagnosis att “ADHD must also be distinguished from difficulties in
goal-directed behavior in children from inadequate, disorganized, or chaotic environments”.
Denna skrivning har använts som stöd för antagandet att AD/HD orsakas av biologiska
orsaksfaktorer och att psykosocial belastning inte är av betydelse för att detta funktionshinder
ska uppkomma. Då psykosocial belastning, som skulle kunna förklara ett barns problematik
med ouppmärksamhet och/eller hyperaktivitet, står under rubriken differentialdiagnos har
tolkningen ofta varit att om påtaglig psykosocial belastning förekommit ska eller kan inte
diagnos AD/HD ställas (det är ju en differentialdiagnos enligt DSM-IV). Hur denna skrivning
ska tolkas har dock skiljt sig mycket mellan olika mottagningar och enheter som arbetat med
att diagnostisera AD/HD.
I DSM-5 är denna skrivning ändrad. Nu står istället under rubriken Risk and Prognostic
Factors, under underrubriken: Environmental, att: “There may be a history of child abuse,
neglect, multiple foster placements…..”. Så istället för att betrakta psykosocial belastning
som en differentialdiagnos, som gjordes i DSM-IV, betraktas psykosocial belastning nu som
en riskfaktor i DSM-5. Denna förändring borde få stor betydelse för hur utredningar görs och
för hur (när) diagnos AD/HD i framtiden kommer att ställas. Förändringen går helt i linje med
senare års forskning som visat den psykosociala miljöns betydelse för barns utveckling avseende uppmärksamhetsreglering och aktivitets- och impulskontroll.
- 22 -
Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04
3.3 Rekommenderade instrument vid utredning av AD/HD
3.3.1 Sammanfattning
Som underlag för att ställa diagnosen AD/HD hos vuxna kan med fördel ett flertal olika
formulär användas under utredningsfasen. Dessa är i sig inte alltid diagnostiska men kan ge
ett bättre underlag för att kunna svara på de diagnostiska frågorna som ingår i DSMmanualen. En noggrann utredningsanamnes ska alltid tas, och förhållanden som bör ingå
redovisas i bilaga 2 (checklista för utvecklingsanamnes). Underlag för en diagnostisk intervju
redovisas i bilaga 1 (Dagnostisk Intervju för ADHD hos vuxna; DIVA). Som förstahandsval
för symtomskattning rekommenderas ASRS (se bilaga 4 och 5). Vid behov kan detta
kompletteras med WRASS (se bilaga 6a-c). Att kartlägga förekomst av AD/HD-symtom
under uppväxten är avgörande för att kunna ställa diagnos AD/HD hos vuxna. Som screening
för att avgöra om AD/HD-symtom funnits under uppväxtåren kan t.ex. WURS (bilaga 7a och
b) och/eller instrumentet 5-15 (bilaga 8) användas.
Utredning och behandling av Aspergers syndrom och autism ingår inte i uppdraget för vuxenpsykiatrin i landstinget Sörmland. Det kan dock i vissa fall vara värdefullt att göra en
screening för symtom inom autismområdet, antingen för att utesluta problem inom detta
område eller för att ha ett bättre underlag när en remiss skrivs till vuxenhabiliteringen med
frågeställningen autism. Tre instrument rekommenderas i första hand; AQ (Autism Quotient;
bilaga 9), RAADS-14 (Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Screen; bilaga 10) och/eller
ASSQ (Autism Spectrum Screening Questionnaire; bilaga 11). De två förstnämnda besvaras
av patienten, det sistnämnda av anhöriga.
3.3.2 ASRSv1.1 (bilaga 4 och 5)
ASRS (Adult ADHD Self-report Scale) är ett självskattningsinstrument som innehåller 18
frågor. Det kan användas vid screening, och då används bara de 6 första frågorna, samt vid en
mer fullständig utredning, då alla frågorna används. Instrumentet visas i bilagorna 4 och 5,
tillsammans med instruktioner för användning och ett förslag på hur resultaten kan tolkas. En
version för tolkning (med mörklagda fält; bilaga 4) och en icke-ifylld version för patienten att
fylla i finns bifogad i bilaga 5.
En alternativ tolkningsmöjlighet är att ge respektive fråga poäng, från 0 (”aldrig”) till 4 poäng
(”mycket ofta”). Frågorna 1-4 och 7-11 rör ouppmärksamhet och frågorna 5-6 och 12-18 rör
hyperaktivitet/impulsivitet. 0-16 poäng inom respektive område anger att diagnos AD/HD är
osannolik, 17-23 poäng talar för sannolik AD/HD och 24-36 talar för mycket sannolik
AD/HD.
3.3.3 WRASS för självskattning (bilaga 6a – c)
WRASS (Wender Riktad ADHD SymtomSkala) innehåller totalt 35 frågor, uppdelade i 7
underavdelningar. Den efterfrågar patientens upplevelser i nutid. WRASS finns i några olika
utföranden, och i detta vårdprogram har den inkluderats som är mest kompakt (ryms på två
sidor). WRASS tillsammans med ett formulär för sammanställning bifogas som bilaga 6a.
WRASS finns även i en anhörigversion (också inkluderat som bilaga i vårdprogrammet;
bilaga 6b). En tolkningsmall finns som bilaga 6c.
- 23 -
Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04
3.3.4 WURS för självskattning (bilaga 7a och b)
WURS (Wender Utah Rating Scale) är ett instrument som efterfrågar hur personen minns hur
det var under 5-10 årsåldern (se bilaga 7a och b). Det omfattar totalt 61 frågor, varav 27
enligt tolkningsmallen anses ha speciell relevans för retrospektiv AD/HD-diagnos. Även här
bifogas en mer kompakt variant av instrumentet, tillsammans med en tolkningsmall för de 27
mest relevanta frågorna. Om poängsumman är 36 eller mer anger man att detta identifierar 96
% av vuxna med AD/HD i barndomen. Observera dock att numret på respektive fråga är olika
mellan frågeformuläret och mallen för utvärdering. WURS finns även som ett skattningsformulär för anhöriga (också inkluderat som bilaga i vårdprogrammet).
3.3.5 Nordiskt formulär för utredning av barns utveckling och beteende; 5 – 15
I vissa fall kan det vara befogat att göra en fördjupad barndomsanamnes med hjälp av skattningsformulär. I sådana fall kan ” Nordiskt formulär för utredning av barns utveckling och
beteende”, ofta kallat för ”5 – 15”, användas. Det består av 181 frågor och fylls i av anhöriga.
Instrumentet bifogas som bilaga 8.
3.3.6 AQ, RAADS-14 och ASSQ (bilagor 9 - 11)
Utredning och behandling av Aspergers syndrom och autism ingår inte i uppdraget för vuxenpsykiatrin i landstinget Sörmland. Det kan dock i vissa fall vara värdefullt att göra en
screening för symtom inom autismområdet, antingen för att utesluta problem inom detta
område eller för att ha ett bättre underlag när en remiss skrivs till vuxenhabiliteringen med
frågeställningen autism. Tre instrument rekommenderas i första hand; AQ (Autism Quotient;
bilaga 9), RAADS-14 (Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Screen; bilaga 10) och/eller
ASSQ (Autism Spectrum Screening Questionnaire; bilaga 11). De två förstnämnda besvaras
av patienten, det sistnämnda av anhöriga.
AQ (Autism Quotient; bilaga 9a och b) är ett självskattningsformulär utvecklat av BaronCohen som innehåller 50 frågor uppdelade i 5 kategorier. Det rekommenderas kanske främst
att användas som utgångspunkt i en diskussion med personen snarare än som ett diagnostiskt
instrument då det kan ge både falskt negativa och falskt positiva svar. Formuläret är endast
utvärderat för det som i DSM-IV benämndes Aspergers syndrom. Formuläret, tillsammans
med en utvärderingsmall, visas i bilaga 9a och b. En poängsumma på 26 poäng eller mer
indikerar möjlig autismproblematik, vilket gör det berättigat att gå vidare med fördjupad
utredning.
RAADS-14 screen (Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Screen; bilaga 10) är en förkortad
version av Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Scale-Revised (RAADS-R). Den fulls i av
patienten och efterfrågar autismsymtom både i nutid och under barndomen. En tolkningsmall
finns också med i bilaga 10.
ASSQ (Autism Spectrum Screening Questionnaire; bilaga 11) är ett screeningformulär
utvecklat av Ehlers, Gillberg & Wing som fylls i av annan än patienten själv (föräldrar, lärare,
vårdpersonal, etc). Innehöll i ursprungsversionen 27 frågor men formuläret har senare
kompletterats med ytterligare 18 frågor som ska vara mer känsliga för flickor med autism.
Maxpoängen för de ursprungliga 27 frågorna är 54. Högre poäng anger större avvikelse och
poängsumman 15-19 eller högre (av maximalt 54) poäng indikerar möjlig autismproblematik.
ASSQ bifogas som bilaga 11.
- 24 -
Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04
3.4 Utredningens innehåll och genomförande
3.4.1 Utredningen görs av ett team i samverkan med patienten och anhöriga
Utredning av AD/HD görs inom ett team där läkare, psykolog, arbetsterapeut och sjuksköterska ingår. I vissa fall kan även kurator ingå. De olika yrkeskategorierna inom teamet
samverkar, t.ex. genom gemensamma möten, och samverkan sker även med patient och oftast
också med anhöriga. Nätverksmöten, där t.ex. försäkringskassan eller socialtjänsten också
medverkar, kan behöva anordnas som en del av utredningen. Allt eftersom olika delar av
utredningen blir klar träffas man inom teamet, diskuterar erhållna utredningsresultat och
bestämmer gemensamt vad som blir nästa steg i utredningen. Skattningsinstrument används
som en viktig del i utredningen.
Det är inte nödvändigt att alla utredningsmoment måste genomföras för alla patienter. Istället
ska utredningen göras i planerade steg, med återföring till teamet efter varje steg, och bara
bedrivas till dess diagnosen har kunnat fastställas eller avslås. En annan anledning till
utredningen är att hjälpa patienten att förstå de problem och symtom denna upplever i sin
vardag, identifiera eventuella behov av anpassning, stöd och hjälp, samt att få fram ett
tillräckligt underlag för att kunna utforma en vårdplan. Då läkemedelsbehandling kan bli
aktuell som en del av vårdplanen bör utredningen också innehålla moment som gör sådan
behandling möjlig.
I normalfallet utförs en basutredning, som i princip blir densamma för alla patienter. Om
osäkerhet eller frågetecken kvarstår efter en sådan basutredning kan utredningen behöva
kompletteras med ytterligare moment. Nedan följer en beskrivning på vad som bör ingå i en
basutredning, kompletterat med ytterligare utredningsmoment som kan användas vid behov.
3.4.2 Allmänpsykiatrisk anamnes och bedömning
Till den allmänpsykiatriska anamnesen och bedömningen kan alla yrkeskategorier bidra
utifrån sina respektive perspektiv och kompetenser. Viktigt är att bestämma eventuell samsjuklighet samt att upptäcka och beskriva eventuellt missbruk. Audit och Dudit ska ingå (se
bilaga 12 och 13). En noggrann uppväxt- och utvecklingsanamnes ska också ingå, t.ex. i
enlighet med beskrivning i bilaga 1 och 2. Om en mer systematiserad psykiatrisk utredning
önskas göras kan instrument som M.I.N.I. eller SCID-I användas. Skattningsinstrument för
depression eller ångest, såsom MADRS/BDI eller BAI, kan också användas vid behov (se
vårdprogrammet för affektiva sjukdomar respektive för ångestsyndrom). Vem som gör vad
vid den allmänpsykiatriska undersökningen bestäms lokalt. Några faktorer som är viktiga att
beakta redovisas nedan.
- Psykiskt status
- Patientens upplevelse av sina problem
- Våldsbenägenhet och suicidrisk
- Affektiva symtom och ångest
- Sårbarhet för psykos
- Tecken på personlighetsstörningar
- Hereditet för psykisk sjukdom
- Tidigare psykogena trauman
- Psykosocial livssituation/belastning
- Tidigare eller aktuellt missbruk
- Tidigare journalhistoria
- Graviditet, förlossning
- Tidig utveckling, ex språk, motorik
- Kontakt med andra vårdgivare
- 25 -
Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04
3.4.3 Medicinsk/somatisk utredning
En medicinsk/somatisk bedömning/utredning utförs av läkaren i teamet. I somatiskt status
undersöks speciellt allmäntillstånd, hjärta/kärl, blodtryck samt motorik, neurologiska funktioner samt perception. Ett förslag på vad ett utökat neurologiskt status kan innehålla visas i
bilaga 14. Omfattningen av den somatiska undersökningen bestäms av ansvarig läkare i det
enskilda fallet. Om patienten har aktuell kontakt med vårdcentral eller somatisk klinik kan
resultat från undersökningar vid dessa enheter vägas in i den samlade bedömningen. Följande
riskfaktorer beaktas speciellt vid den medicinska undersökningen:
- Ärftliga faktorer för CNS-utveckling
- Traumatiska hjärnskador
- Infektioner, ffa med CNS engagemang
- Förgiftningar, krampsjukdom
- Yttre stigmata/avvikande drag
- Anamnes på hjärt-/kärlsjukdom
- Händelser med syrebrist
- Störningar i ämnesomsättningen
- Tecken på hormonella förändringar
- Levnadsvanor som kost och motion
- Rökning
- Drog och/eller alkoholmissbruk
Den medicinska utredningen bör också innehålla laboratorieundersökningar och en basutredning rekommenderas innehålla följande:
- Hb
- Leukocyter, trombocyter
- Elektrolyter, inklusive kalcium
- Kreatinin
- TSH och fritt T4
- ASAT, ALAT, ALP, GT, CDT, PEth
- B12-kobolamin och folsyra
- Drogscreening i urin
Urinprover för droganalys görs brett för att kunna hitta många substanser (se t.ex. bilaga 13)
och kan utföras vid ett flertal tillfällen med ojämna intervaller under utredningen. Hos patient
med anamnes på missbruk/beroende och positivt urinprov vid den inledande kontakten med
mottagningen skall negativa urinprover uppvisas i minst två månader innan utredningen sätts
igång. Leverprover tas för att upptäcka hög alkoholkonsumtion, och förhöjda alkoholmarkörer
leder också till att utredning inte kan sättas igång. Minst en månad med icke avvikande prover
för överkonsumtion av alkohol krävs för att utredning skall kunna genomföras. Vid riktad
misstanke bör undersökningen kompletteras med att också spåra dopningsmedel (ffa. androgena anabola stereorider; AAS). Hos patient utan anamnes på missbruk/beroende och som
redan inledningsvis uppvisat negativa urinprover kan utredningen starta omedelbart.
Också vid riktad misstanke, t.ex. fynd av neurologiska avvikelser, kan utredningen kompletteras med t.ex. EEG eller MR. Kromosomanalys kan även vara aktuellt i enstaka fall, ffa. när
samtidiga somatiska utvecklingsavvikelser dokumenteras. Sjukgymnastbedömning kan
behövas vid avvikande motorik liksom en logopedundersökning vid avvikande tal.
3.4.4 Neuropsykologisk utredning
AD/HD är till sin grund en klinisk diagnos. I vissa fall kan dock en fördjupad neuropsykologisk utredning behöva göras, t.ex. vid differentialdiagnostiska överväganden eller vid oklar
samsjuklighet. Den neuropsykologiska utredningen strävar efter att;
- 26 -
Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04

Komplettera anamnes och nulägesbeskrivning med mer objektiva data utifrån
standardiserade testinstrument.

Skapa en bild av individens specifika kognitiva styrkor och svagheter, som kan ligga
till grund för förståelse av individens problematik och för planering av insatser.

Ge kvalitativ information genom observationer.
Det finns många testinstrument som kan användas vid den neuropsykologiska utredningen.
Vilka specifika instrument som används avgörs av psykologens bedömning utifrån den
aktuella frågeställningen och utifrån vilka svårigheter som patienten uppvisar under
utredningen. Här följer några förslag på lämpliga instrument vid utredning med AD/HDfrågeställning:

Begåvningsprofil: WAIS-IV (Wechsler Adult Intelligence Scale IV). Använd gärna NI
versionen vid behov.

Uppmärksamhet: CPT-II (Connors´ Continuous Performance Test II). Som alternativ
kan QB-testet eller IVA+ användas.

Exekutiva funktioner: Valda delar ur D-KEFS (Delis Kaplan Executive Function
System) eller WCST (Wisconsin Card Sorting Test) kan användas.

Inlärning- och minne: Claeson-Dahls test för inlärning och minne, RCFT (Rey
Complex Figure Test).
Efter genomförd neuropsykologisk utredning är psykologens uppgift att:

Sammanställa och analysera inhämtat information och tillsammans, med de i
utredningen ingående professionerna, ta ställning till ev. diagnos(er) och insatser

Sammanställa ett utlåtande som beskriver testresultaten, patientens styrkor och
svagheter, ev. diagnos(er), samt ge rekommendationer på åtgärder

Återge resultaten till patient och gärna anhöriga. Återgivningen brukar ta mellan ett
till tre besök, utifrån patientens förutsättningar och behov
Den neuropsykologiska utredningen sammanfattas i ett skriftligt utlåtande och tillsammans
med testresultaten journalförs det i enlighet med respektive kliniks rutiner. Resultaten återkopplas dels till utredningsteamet, dels till patienten. Ett förkortat utlåtande med tyngdpunkt
på funktionsbedömning och diagnostik, ska erbjudas patienten. Detta utlåtande är också
användbart som vägledning för planering av stödinsatser och för samordning med andra
vårdgivare och myndigheter.
3.4.5 Arbetsterapeutens utredning
En arbetsterapeutisk funktionsbedömning är inte heller diagnostisk i sig men ger kompletterande, värdefull information om patientens fungerande i vardagen och behov av stödinsatser. Syftet är att beskriva och kartlägga kognitiva och motoriska förutsättningar samt att
analysera färdigheter/förmågor, resurser och begränsningar i vardagliga aktiviteter. Bedömningen blir ett komplement till den neuropsykologiska funktionsbedömningen, som sker
inom ramen för en mer strukturerad testsituation. Den arbetsterapeutiska utredningen inne-
- 27 -
Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04
håller dels en del med intervju och självskattning, dels en observationsdel. Omfattningen av
den arbetsterapeutiska utredningen i det enskilda fallet diskuteras i teamet och ansvarig
arbetsterapeut beslutar vilka undersökningar som ska genomföras och vilka instrument som
ska användas.
En klartläggning görs genom intervju om patientens resurser och begränsningar. Särskild
uppmärksamhet riktas bl.a. på impulsivitet, perception, tids- och rumsuppfattning, sociala
egenskaper, förmåga att utföra aktiviteter i sekvens, att upprätthålla/skapa rutiner, organisera,
planera, aktivitetsreglering samt vakenhet. Även kroppsvård, boende, matlagning, inköp,
ekonomi, resor, sociala miljöer, studier, arbete samt fritidsaktiviteter undersöks. Uppgifterna
från personen kan kompletteras med information från t.ex. anhöriga, lärare eller arbetsgivare,
vilket kräver patientens medgivande.
Ett lämpligt instrument att använda är OCAIRS-S vs. 4.0 (Occupational Case Analysis
Interview and Rating Scale, svensk översättning) eller dess svenska vidareutveckling BDA
(Bedömning av Delaktighet i Aktivitet). Ett alternativt instrument är ADL-taxonomin (se
bilaga 15). Genom direkta observationer av hur personen utför aktiviteter som han/hon anser
viktiga erhålls en mer direkt information om aktuell aktivitetsförmåga. Lämpliga instrument
är AMPS (Assessment of Motor and Process Skills) och/eller PRPP (Perceive, Recall, Plan
and Perform).
Resultaten från den arbetsterapeutiska bedömningen sammanställs, journalförs och återrapporteras till övriga i utredningsteamet samt till patienten. Utredningsresultaten får stor
betydelse vid utformandet av vårdplanen och för de stödinsatser som skall ges till patienten.
3.4.6 Sjuksköterskans uppgifter
En av sjuksköterskans uppgifter är att ombesörja provtagningarna. Sjuksköterskan träffar
patienten, och ibland även anhöriga, för information angående provtagningarna och genomför
sedan dessa. Sjuksköterskan arbetar även med regelbunden uppföljning och utvärdering av
läkemedelseffekter, där kontroll av puls och blodtryck ingår. Sjuksköterskan kan även delta i
insamlandet av anamnestiska uppgifter, handha och tolka självskattningsinstrument (ffa.
Audit, Dudit och ASRS) samt delta i den allmänpsykiatriska bedömningen. Sjuksköterskan
bidrar även med psykosocial och pedagogisk behandling genom stödsamtal i samband med
provtagning och effektutvärdering och är patientens kontaktperson genom hela behandlingen.
Sjuksköterskan är även en viktig resurs i kontakten med patientens anhöriga och vid möten
med t.ex. försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
3.4.7 Utredningsteamets plats i organisationen
Utredning, och sedermera behandling, av AD/HD är ett uppdrag för specialistpsykiatrin. Om
inget annat bestämts lokalt skall varje enskilt team/mottagning eller motsvarande utse representanter från de yrkeskategorier som beskrivits ovan till att bilda ett team med uppdrag att
utreda och behandla AD/HD. Alla patienter i länet ska ha tillgång till ett specialiserat team
för sådan utredning och behandling. Lämplig placering av teamen är inom respektive psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Om patient som ska ingå i utredningen har aktivt drogmissbruk kan delar av eller hela utredningen göras på specialiserad beroendemottagning
(Beroendecentrum).
- 28 -
Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04
3.4.8 Patienten aktualiseras i teamet
Patient kan komma till utredningsteamet genom egenanmälan, internremiss eller via extern
remiss. Vid egenanmälan gäller att tillräcklig information om patienten och dennes situation
kan samlas in i förväg så att ett bra underlag finns tillgängligt vid remisskonferensen. När så
bedöms lämpligt kan självskattningsformulär skickas hem till patienten i förväg. För korrekt
bedömning av inkommande remisser bör dessa vara så fullständiga som möjligt och de bör
innehålla följande:
- Uppgifter om signifikant och sammanhängande funktionsnedsättning inom två olika sociala
områden, t.ex. inom skolan, vid dagliga aktiviteter eller vid arbetet
- Debutålder för symtom före 12 års ålder
- Tidigare vårdkontakter, med t.ex. BUP, skolhälsovård, Habiliteringen, AF, psykiatrin
- Psykiatriska och somatiska sjukdomar
- Pågående medicinering
- Aktuellt eller tidigare missbruk
- Aktuella eller tidigare kontakter med kriminalvården
En bedömning av de anamnestiska uppgifterna, tillsammans med resultat från eventuella
tidigare utredningar, görs vid en remisskonferens och beslut tas om patienten ska kallas till ett
bedömningsmöte.
3.4.9 Första mötet
Det första mötet med patienten, och ev. dennes anhöriga, kan läggas upp på lite olika sätt. En
möjlighet är att vid det första bedömningsmötet deltar läkare och psykolog, förutom patient
samt anhörig/-a. En inledande anamnes tas och aktuella symtom, beteenden och funktioner
kartläggs. Eventuellt insamlade självskattningsskalor gås igenom. Om inte godkännande till
anhörigmedverkan och journalrekvisitioner redan har inhämtats görs detta vid det första
mötet. Vid eller i direkt anslutning till mötet tas ett preliminärt beslut om patienten ska gå
vidare i utredningen. Om så är fallet träffar patienten en sjuksköterska, om möjligt vid samma
tillfälle på mottagningen som bedömningsmötet sker. Sjuksköterskan informerar om provtagningarna, genomför dessa och låter patienten utföra Audit (bilaga 12), Dudit (bilaga 13)
och ASRS (bilaga 5; om patienten inte gjort det tidigare).
En annan möjlighet är att det första mötet sker hos en sjuksköterska, som ger en noggrann
information om hur utredningen kommer att gå till, tar en anamnes och som ser till att
relevanta skattningsformulär används. Även urin- och blodprovstagning utförs. Utifrån en
bedömning av det som kommit fram under detta möte avgörs om patienten ska gå vidare i
utredningen eller om diagnosen AD/HD kan avslås redan på detta stadium. Om diagnosen
AD/HD fortfarande kan vara aktuell följer ett andra bedömningsmöte där läkare och psykolog
oftast ingår (se ovan) och i samband med detta möte utför läkaren även den kompletterande
somatiska undersökningen.
Utifrån insamlade självskattningsinstrument, tidigare dokumentation, bedömningarna vid de
föregående mottagningsbesöken och utfallet av laboratorieproverna diskuteras patienten inom
utredningsteamet. Om beslutet kvarstår att patienten ska genomgå en mer fullständig
utredning bestäms vid detta möte vilka ytterligare utredningsinsatser som skall göras för
denna patient, t.ex. neuropsykologisk testning, arbetsterapeutisk bedömning, fördjupad
- 29 -
Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04
utvecklingsanamnes, somatiskt status eller andra kompletterande utredningar. Om journalkopior ska rekvireras bestäms det också vilka, så att dessa kan rekvireras utan fördröjning.
Det bestäms också vem som skall göra de respektive delarna i utredningen och när de ska
vara utförda. Om misstanke finns om pågående narkotikamissbruk tas också beslut om
utökade urinprover för droganalys, liksom beslut om huruvida detta ska ske vid beroendemottagning.
3.4.10 Sammanfattning av utredningens resultat och återlämning till patienten
När utredningsarbetet är slutfört träffas man inom teamet och går gemensamt igenom
utredningsresultaten. Erhållna resultat vägs mot varandra och patientens svaga och starka
sidor lyfts fram. Utredningsresultaten jämförs mot de diagnostiska kriterierna för AD/HD och
det beslutas om diagnoskriterierna för AD/HD är uppfyllda eller inte. Om så är fallet bestäms
också vilken subtyp av AD/HD som patienter har.
Utredningsresultaten används vidare för en genomgång om patienten också har behandlingskrävande samsjuklighet, med t.ex. ångest, depressivitet eller bipolaritet. Eventuell missbruks/beroendeproblematik uppmärksammas och dokumenteras. Den arbetsterapeutiska utredningen ligger till grund för en förståelse för patientens svårigheter i vardagsnära aktiviteter.
Bedömningarna av utredningsresultaten sammanfattas och journalförs. Den psykologiska
utredningen sammanfattas separat, också i ett mer kortfattat och överskådligt format som
diskuteras med patienten. Genomgången och sammanfattningen kommer sedan att ligga till
grund för den vårdplan som upprättas, där planerade behandlingsinsatser för patienten specificeras (se del 4 av vårdprogrammet).
Återkoppling görs även vid ett gemensamt möte där patienten, och ev. patientens anhöriga
om denne så önskar, deltar. Utredningsresultat gås igenom och diskuteras. Då svårigheter
med informationshantering ofta ingår vid AD/HD måste återkopplingen anpassas utifrån
patientens förutsättningar. Eventuellt kan återkopplingen behöva delas upp till flera samtalstillfällen. Skriftlig information som patienten i lugn och ro kan gå igenom mellan mötena är
då fördelaktigt att använda. Patientens egna reflektioner av stöd och hjälp diskuteras och
grunderna i den gemensamt utformade vårdplanen kan bestämmas.
I förekommande fall, och när patienten också godkänner det, kan återföring av utredningsresultaten och relevanta delar av vårdplanen också ske till arbetsgivare, skola, försäkringskassan och/eller arbetsförmedlingen.
För ytterligare information om utredning och återföring, se bilaga 16.
- 30 -
Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04
3.5 Bilagor som hänvisas till i del 3
Bilaga 1:
Diagnostisk intervju för AD/HD hos vuxna (DIVA)
Bilaga 2:
Checklista för utvecklingsanamnes
Bilaga 3:
Övriga förhållanden som kan vara av betydelse hos vuxna med AD/HD
Bilaga 4:
Vuxen-AD/HD självrapportskala (ASRS-v1.1) – screening version
Bilaga 5:
Vuxen-AD/HD självrapportskala (ASRS-v1.1) – fullpoängsversion
Bilaga 6:
WRASS (Wender Riktad ADHD SymtomSkala; patient och anhörig version)
Bilaga 7:
WURS (Wender Utah Rating Scale; patient och anhörig version)
Bilaga 8:
Nordiskt formulär för utredning av barns utveckling och beteende; 5 – 15
Bilaga 9:
AQ (Autism Quotient)
Bilaga 10:
RAADS-14 (Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Screen)
Bilaga 11:
ASSQ (Autism Spectrum Screening Questionnaire)
Bilaga 12:
Audit – självskattningsformulär för alkholvanor
Bilaga 13:
Dudit – självskattningsformulär för drogvanor
Bilaga 14:
Checklista för neurologiskt status
Bilaga 15:
ADL-taxonomin
Bilaga 16:
Utredning och återföring enligt Socialstyrelsen, 2014
- 31 -
Vårdprogram AD/HD - Del 3: Utredning och diagnostik, vs 2016-03-04
- 32 -
vs 2016-03-04
DEL 4 – BEHANDLINGSINSATSER
Del 4: Innehållsförteckning
4.1
4.2
4.3
4.4
4.5
4.6
4.7
4.8
Bakgrund och översikt över behandlingsalternativ .........
Icke-farmakologiska insatser ..........................................
Farmakologisk behandling – metylfenidat .....................
Farmakologisk behandling – dexamfetamin ..................
Farmakologisk behandling – atomoxetin .......................
Farmakologisk behandling – tredjehandsval ...................
Barn till patienter med AD/HD ......................................
Bilagor som hänvisas till i del 4 .....................................
33
34
38
44
45
47
49
50
4.1 Bakgrund och översikt över behandlingsalternativ
AD/HD är ett varaktigt tillstånd och stödinsatserna bör därför inriktas på att underlätta tillvaron för den som har AD/HD snarare än att försöka upphäva funktionsnedsättningen. Syftet
med stödinsatserna är att hjälpa den vuxna med AD/HD att förstå och hantera sin funktionsnedsättning och att hitta strategier för att använda sina styrkor samt bemästra och kompensera
för svårigheter. Stödet och behandlingen syftar till att minska de tillkommande psykiska och
sociala problem som är vanliga hos vuxna med AD/HD. Andra viktiga mål är att öka omgivningens förståelse och att skapa miljöer som underlättar för personen med AD/HD. Precis
som för barn och ungdomar behöver stödet till vuxna ges utifrån en helhetssyn på personens
livssituation.
Stödet till och behandlingen av vuxna med AD/HD bör ha multimodal inriktning, det vill säga
bestå av en kombination av psykosociala och pedagogiska stödinsatser samt kognitiva hjälpmedel. Rekommendationer om egenvård ska ingå och behandlingsinsatserna kan kompletteras
med läkemedel. Det är inte alla patienter med AD/HD som behöver eller vill ha läkemedel.
Det som bör avgöra ställningstagandet är patientens behov och patientens funktionsförmåga,
och hur dessa påverkas av olika typer av stöd och behandling. För dessa bedömningar är det
av yttersta vikt att utredning och diagnostik har genomförts noggrant, inklusive differentialdiagnostiska överväganden. I produktresuméerna för samtliga läkemedel med indikation
AD/HD, för både barn och vuxna, anges att de är godkända för användning som en del i ett
behandlingsprogram. Om läkemedelsbehandling blir aktuell behöver den individualiseras och
följas upp noga för att säkerställa att behandlingen har avsedd effekt utan att ge onödiga
biverkningar.
Som beskrivits redan ovan, varierar alltså behovet av insatser från individ till individ. Några
kanske nöjer sig med att en diagnos ställs och att de därigenom får förståelse för sitt funk-
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
tionshinder. Andra behöver kanske aktiv hjälp från psykiatrin och kanske även från vårdgrannar, arbetsförmedling, försäkringskassan eller kommunen. Utbildning om AD/HD för
patient och anhöriga är viktigt och information om länkar till patient- och anhörigföreningar
erbjuds den person som har genomgått AD/HD-utredning. Utredningsresultaten om
patientens funktionssvårigheter ligger till grund både för den vårdplan som tas fram inom
psykiatrin samt för de insatser som ges av t.ex. socialpsykiatrin, försäkringskassan och
arbetsförmedlingen. Utredningsresultatet skall också återföras till patienten och ev. till
anhöriga om patienten så önskar. När enbart stödåtgärder inte visat sig vara tillräckliga kan
också läkemedelsbehandling bli aktuell.
En person med AD/HD kan ha behov av stödinsatser för att klara påfrestningar i vardagen.
En ”coach” (case manager) kan ses som en person som försöker förenkla och strukturera
tillvaron för patienten. Coachen är en rådgivare, ett bollplank och någon med vilken patienten
kan resonera sig fram till lösningar och att hitta strategier. Exempel på stödperson/coach är
personligt ombud, boendestödjare, kontaktperson eller god man. Vem en sådan stödperson/coach är och på vilket sätt denne kan hjälpa en patient får utformas individuellt i varje enskilt
fall.
Vårdplanen utarbetas i samverkan med patienten och den sedermera fastlagda vårdplanen
återrapporteras till patienten i både muntlig och skriftlig form. I vårdplanen ska framgå:
- vilka insatser för behandling och stöd som behövs
- vem/vilka som tillhandahåller dessa insatser och deras kontaktuppgifter/kontaktpersoner
- hur patienten kan kontakta dessa alternativt hur de kommer att ta kontakt med patienten
- ansvarig läkare
- hur de planerade insatserna kommer att följas upp, ev. via ett uppföljningsmöte
- intresse- och anhörigföreningar samt litteraturtips som kan vara av intresse
4.2 Icke-farmakologiska insatser
4.2.1 Egenvård – patientens eget ansvar
En viktig del i all behandling av psykisk sjukdom är att patienten tar sin del av ansvaret. Detta
gäller såväl vid läkemedelsbehandling som vid annan behandling. Det finns en hel del saker
som patienten själv kan göra för att vårda sin hälsa. I egenvård bör ingå vardagliga aktiviteter
som är till fördel för patienten och bör innefatta att stödja en hälsofrämjande livsstil. Ett
program för egenvård vid AD/HD kan innehålla rekommendationer om:

Struktur i tillvaron. Det är en bra hjälp att ha rutiner för vardagliga aktiviteter. Detta
kan underlätta för att komma ihåg att ta läkemedel vid rätt tidpunkter och att utföra
regelbundna tränings- eller motionspass.

Sömn. Sömnen är viktig för hjärnans återhämtning. Ge sömnhygieniska råd om att:
varva ner före sänggåendet, avstå från drycker med koffein, framför allt under senare
hälften av dygnet, avstå från att äta sent, inte ta tupplurar under dagen, ha ett mörkt
och svalt sovrum etc.
- 34 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04

Mat. Ge råd om bl.a. regelbundna matvanor, fiberrik och fullvärdig mat med proteiner,
mineraler och vitaminer samt minst en varm måltid om dagen. Råden kan också
innehålla betydelsen av att minska intag av sockerinnehållande matvaror såsom läsk,
kakor, bakelser och godis.

Fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet är positivt på flera olika sätt, bl.a. genom att kroppen
producerar det kroppsegna endorfinet vilket minskar upplevelse av smärta, hjälper till
att reglera sinnesstämningen och leder till avslappning. För att hjälpa patienter med
AD/HD att komma igång med regelbundna aktiviteter som stärker konditionen kan
fysisk aktivitet på recept (FAR) användas.

Stresshantering. Stöd patienten i att ta det lugnt. Avslappning, meditation, massage
och varma bad kan minska spänning och ångest.

Alkohol och droger. Alla patienter tillfrågas om alkoholkonsumtion, helst ska också
AUDIT användas rutinmässigt (se bilaga 12). Vid riktad misstanke om hög alkoholkonsumtion kan utredningen utvidgas med blodprovstagning. Det är också viktigt att
penetrera om patienten brukat narkotiska preparat eller beroendeframkallande läkemedel. Vid en fördjupad utredning kan DUDIT (se bilaga 13) användas liksom riktad
urinprovstagning för droger/läkemedel i urin. För behandling av narkotikamissbruk
respektive läkemedelsberoende hänvisas till vårdprogrammet för missbruks- och
beroendevård.
För ytterligare information och rekommendationer om egenvård vid psykisk sjukdom, se t.ex.
vårdprogram för ångestsyndrom.
4.2.2 Psykologiska behandlingar och psykopedagogiska insatser (PPI)
Efter en diagnostisk utredning uttrycker många patienter ett behov av samtal för att få hjälp
att förstå vad funktionshindret inneburit för uppväxten och hur det påverkar den aktuella
livssituationen. En del behöver hjälp med att hantera ångest, depressiva känslor, tvång eller
lättväckt ilska. Viktigt är att behandlaren har kunskap om funktionshindret, ger struktur till
samtalet och fokuserar på problemlösningar. Med psykopedagogiska insatser kan patienten,
och dennes närstående, få hjälp att förstå vad diagnosen innebär och få hjälp med kunskap
och råd för att tackla svårigheter i olika vardagssituationer och livsskeenden.
Patient- och anhörigutbildning i grupp betonar ökad insikt genom information och faktakunskaper om svårigheterna vid AD/HD, samtidigt som man erbjuder verktyg och strategier
som kan mildra de negativa effekterna av funktionsnedsättningen. De bör också ge utrymme
för deltagarna själva att ge varandra stöd och dela erfarenheter. Genom att också bjuda in
patientens närmaste nätverk kan man underlätta ett förändringsarbete för både patient och
närstående.
Under senare år har forskning visat på positiva behandlingseffekter av anpassad KBT för
patienter med AD/HD, både i grupp och individuellt och även om patienterna står på samtidig
läkemedelsbehandling. I enlighet med de brittiska rekommendationer i NICE (www.nice.se)
rekommenderas anpassad KBT-behandling för a) patienter med önskemål om att avstå från
medicinering, b) ingen eller begränsad effekt av medicinering, c) svårt att tolerera biverkningar av medicinering, och d) milda till måttliga symtom, och där psykologisk behandling
bedöms som tillräcklig.
- 35 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
Psykopedagogiska och psykoterapeutiska insatser till patienter med ADHD-diagnos i landstinget Sörmland innehåller flera olika delar. Det rekommenderas att mottagningarna i länet
samarbetar angående gruppinsatser och vid mer avancerade insatser. Rekommenderade inslag
är:

Skriftlig information om AD/HD: Socialstyrelsens broschyr: Kort om ADHD hos
vuxna (www.kunskapsguiden.se).

Psykopedagogisk insats vid AD/HD (PPI): Exempelvis utifrån koncept Pegasus
(material via förlag Hogrefe Psykologiförlaget, utbildning via KIND). En insats med
PPI syftar till att ge patienten och närstående en ökad kunskap om funktionsnedsättningen AD/HD och förslag på strategier som kan underlätta i vardagen. Föreläsningar
varvas med diskussioner och erfarenhetsutbyten.

Manualbaserad psykoterapi i grupp med fokus AD/HD:
o Psykoterapi för vuxna med AD/HD (Hesslinger, Philipsen, Richter, Hogrefe
förlag). Gruppbaserad färdighetsträning baserad på dialektisk beteendeterapi.
Materialet innefattar upplägg och arbetsmaterial för 14 sessioner.
o Gruppbaserad psykoterapi utifrån KBT-tekniker enligt manual av Safren
(Safren, S.A., Perlman, C. A., Sprich, S. (2005). Mastering Your Adult ADHD:
A Cognitive-Behavioral Treatment Program Therapist Guide).

Manualbaserad individuell psykoterapi med fokus AD/HD: Individanpassad
psykoterapi utifrån KBT-tekniker enligt manual av Safren (Safren, S.A., Perlman, C.
A., Sprich, S., (2005). Mastering Your Adult ADHD: A Cognitive-Behavioral
Treatment Program Therapist Guide).
4.2.3 Arbetsterapeutiska behandlingsinsatser och kognitiva hjälpmedel
Efter avslutad utredning kan det vara aktuellt med information om och stöd i att använda
metoder och hjälpmedel för att planera och organisera vardagsaktiviteter, minska effekterna
av distraherande faktorer och hantera tendenser till undvikande och uppskjutande beteenden.
Det kan också vara aktuellt att i samverkan med kommunen utforma lämpligt boendestöd.
Arbetsterapeuten kan också hjälpa till med att hitta lämpliga former av arbetsträning, arbete,
studier eller sysselsättning. För de personer som börjar använda nya metoder och hjälpmedel
för att planera och organisera vardagsaktiviteter behöver den uppföljande kontakten fortsättas
till dess att användandet har blivit till en vana.
Personer med AD/HD kan t.ex. få hjälp med att hantera tids- och tidsuppfattning genom
hjälpmedel såsom timers, äggklocka, mobiltelefon, timstock eller motsvarande. För att bättre
kunna planera sin tillvaro kan behövas ett vecko-/dagsschema med påminnelser i t.ex. en
kalender eller genom ”kom-ihåg-lappar”. Hemmet kan organiseras med t.ex. förvaringssystem, uppmärkningsrutiner och inköpslistor och ekonomin kan förenklas genom budgetplanering, rutiner för att betala räkningar och hjälp med att hantera kontokort. De arbetsterapeutiska insatserna för hjälp i vardagsnära aktiviteter specificeras i vårdplanen.
Hjälpen i vardagsnära aktiviteter, som specificerats i vårdplanen utifrån den arbetsterapeutiska utredningen, är ett gemensamt ansvar mellan landstinget och andra aktörer, där framför allt
de kommunala insatserna är viktiga. I landstingets uppdrag ingår utredning och kartläggning
- 36 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
av behov samt mer kortvariga insatser av terapeutisk karaktär, t.ex. KBT-behandling eller
specifik hjälp att lära sig att använda ett visst hjälpmedel. Långsiktig hjälp och stöd i hemmet
är inte ett uppdrag för landstinget.
4.2.4 Information och utbildning
Psykopedagogiska insatser, riktade till patienten själv och till anhöriga, utgör en viktig del i
hjälpen till personer med AD/HD (se punkt 4.2.2 ovan). Detta kan ges både under utredningens gång men kanske framför allt i samband med återföringen efter genomförd utredning. Att ge tillgång till informationsmaterial om AD/HD och att få tips och råd om hur
samhällets stöd ser ut är viktigt. Det finns idag en mängd informationsmaterial och böcker
om AD/HD samt en hel del web-baserat material, såsom t.ex. självhjälpsguider, diskussionsforum och information från intresseorganisationer. En ingång till detta kan vara
www.kunskapsguiden.se) där bl.a. Socialstyrelsen presenterar informationsmaterial om
AD/HD. En annan möjlighet är att ge en mer formaliserad utbildning i grupp om AD/HD, på
motsvarande sätt som ges inom psykosvård och vid affektiv sjukdom och ångest (för mer
information om detta, se respektive vårdprogram). Sådan utbildning i grupp ger även
patienter med AD/HD och deras anhöriga möjlighet att få möta andra i motsvarande situation.
Respektive enhet ansvarar för att sådana insatser organiseras och tillhandahålls.
4.2.5 Vid misstanke om autism
Autism (”autismspektrumtillstånd”) utreds och behandlas inte inom psykiatrin men screening
kan behövas i enskilda fall. Vid misstanke om autism remitteras patienten till Habilitering
och hjälpmedel, där uppdraget för utredning och behandling/uppföljning för närvarande
ligger.
4.2.6 Vid missbruks- och/eller beroendeproblematik
I de fall där missbruks-/beroendeproblematik dokumenteras under utredningsfasen kan det
vara lämpligt att remittera patienten till en enhet för specialiserad beroendevård (Beroendecentrum) där utvecklade rutiner finns för urinprovstagning och där stor kunskap finns om
arbete med patienter med missbruks-/beroendeproblematik. Om läkemedelsbehandling
övervägs hos patient med AD/HD och där dokumenterat missbruk/beroende finns eller har
funnits är rekommendationen att patienten för sådan läkemedelsbehandling alltid remitteras
till ett beroendecentrum för läkemedelsbehandling och -uppföljning.
4.2.7 Körkortsärenden
I varje fall med mer allvarlig psykisk sjukdom skall en bedömning om lämplighet att inneha
körkort göras. I vissa fall kan det bli aktuellt att överväga olämplighet även vid AD/HD. Det
formella ansvaret för inrapportering till länsstyrelsen ligger på läkaren men bedömningen bör
vid minsta osäkerhet eller vid komplicerade ärenden vara en sammanvägning av medicinska
utredningsresultat och psykologiska/neuropsykologiska och arbetsterapeutiska funktionsbedömningar.
Om person med AD/HD ansöker om körkortstillstånd skall ett läkarintyg, utfärdat på särskild
blankett eller fritt formulerat, bifogas. Det ska vara tillräckligt utförligt så att länsstyrelsens
- 37 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
konsultläkare, med intyget som grund, kan till- eller avstyrka tillstånd. Om möjligt bör
intygsskrivande läkare ta ställning till om körkortstillståndet ska till- eller avstyrkas. Man bör
också ta ställning till om behov av speciella körkortsvillkor föreligger, t.ex. läkemedelsbehandling. Symtomen vid AD/HD hos den enskilda patienten ska prövas från trafiksäkerhetssynpunkt och störningar av impulskontroll, koncentrationsförmåga och uppmärksamhet
beaktas. Vid AD/HD krävs det, att körkortsintyg utfärdas av läkare med specialistkompetens i
psykiatri eller av annan specialistkompetent läkare med god kunskap inom området (för
ytterligare information, se http://www20.vv.se/vvfs/pdf/2008nr158.pdf (kapitel 15).
4.2.8 Riskbedömningar
Alla yrkeskategorier skall göra riskbedömningar utifrån sin egen yrkeskompetens. Riskbedömningar ska dokumenteras i enlighet med lokala administrativa riktlinjer. Om risken är
svårbedömd, hög eller akut ska ansvarig läkare konsulteras, som bär det formella ansvaret för
beslut om t.ex. akut inläggning eller anmälan till berörd myndighet. Andra exempel på riskbedömningar än lämplighet för körkort (se punkt 4.2.7) är hot/våld, suicidrisk och vapeninnehav (för ytterligare information; se t.ex. vårdprogram för suicidnära patienter).
4.3 Farmakologisk behandling - metylfenidat
4.3.1 Allmän bakgrund till läkemedelsbehandling av AD/HD
Medicinering vid AD/HD ska ingå i ett mer omfattande program av åtgärder (se avsnitt 4.1)
och kan inledas när sådana åtgärder inte visat sig vara tillräckliga. Huvudprinciperna vid
läkemedelsbehandling finns fastställda i Information från Läkemedelsverket (1; 2009;
http://www.lakemedelsverket.se/upload/om-lakemedelsverket/publikationer /informationfran-lakemedelsverket/Info_fr_LV_2009-1.pdf ). Den medicinska-/psykiatriska utredningen i
enlighet med rutinerna i del 3 ska ha föregått insättning av läkemedelsbehandling vid AD/HD
så att förvissning finns om att kontraindikationer inte föreligger. Den medicinska utredningen
ska kompletteras med fördjupad anamnes om kardiovaskulär sjuklighet när läkemedelsbehandling övervägs. EKG behöver inte tas i de fall patienten är hjärtfrisk men ska tas om
anamnes eller heriditet för hjärtsjukdom finns. I de fall där hypertoni förekommer är det
obligatoriskt med remiss till primärvården med fråga om planerad behandling med metylfenidat, dexamfetamin eller atomoxetin. Patienten ansvarar för att återkoppling sker till
AD/HD-teamet om åtgärder från primärvården.
I förekommande fall diskuteras också behovet av antikonception före insatt behandling och
kvinnor i fertil ålder ska ha säkert preventivmedel vid insättning av metylfenidat. Detta
eftersom stor försiktighet ska råda vid behandling med metylfenidat under graviditet och
sådan behandling ska endast ske efter att ett kliniskt beslut tagits om att en senareläggning av
behandlingen kan utgöra en större risk för graviditeten än behandlingen med metylfenidat.
Det rekommenderas också att patient, anhöriga och andra viktiga närstående ska utbildas och
informeras om t.ex. verkningsmekanism, förväntad effekt och biverkningar.
4.3.2 Behandling med metylfenidat - översikt
Metylfenidat i depot-beredning (se tabell nedan) räknas som förstahandsval vid läkemedelsbehandling av AD/HD. Viktigt vid behandling med metylfenidat är att den farmakologiska
- 38 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
effekten ska erhållas under den del av dygnet då patienten är vaken och aktiv, dvs. från ca 8
på morgonen och ca 10-12 timmar framåt. För hög morgondos kan ge tendens till huvudvärk,
hjärtklappning, svettningar och uppvarvning. För hög eftermiddags- och kvällsdos kan ge
svårigheter att komma till ro på kvällen och sömnsvårigheter. För kortvarig effekt kan upplevas som obehagligt av vissa patienter, vilket man kan komma till rätta med genom att öka
på effektdurationen. Att ge metylfenidat dygnet runt anses öka risken för toleransutveckling.
Flera olika beredningsformer finns tillgängliga för metylfenidat och dessa skiljer sig åt ifråga
om hur snabbt upptaget sker, vilket i sin tur styr effektkurvan. I tablett Ritalin och Medikinet
absorberas hela dosen utan fördröjning (IR = immediate release). Det finns flera olika
preparat med fördröjt upptag och dessa skiljer sig åt vad gäller hur stor andel av substansen
som tas upp utan fördröjning (IR) och som absorberas med fördröjning (ER = extended
release). Vid uttalad laktosintolerans bör kortverkande tabletter undvikas då dessa innehåller
laktos.
Preparat
andel IR
andel ER
effektduration
Concerta
22 %
78 %
12 tim
Equasym Depot
30 %
70 %
8 tim
Kapsel Ritalin
50 %
50 %
8 tim
Medikinet Depotkapsel
50 %
50 %
8 tim
Methylphenidate Alternova
?
?
?
Methylphenidate Sandoz
?
?
?
tabl Ritalin
100 %
0%
4 tim
tabl Medikinet
100 %
0%
4 tim
I det enskilda fallet gäller det att prova ut vilket preparat och vilken dos, eventuellt till och
med vilken kombination av preparat (t.ex. ett av depotpreparaten med tillägg av tablett med
omedelbart upptag), som ger bäst symtomlindring över den vakna och aktiva delen av dygnet,
utan att kvarvarande effekter finns vid sänggåendet.
Behandlingen inleds med den lägsta möjliga dosen med något av depotpreparaten. Efter
utvärdering av behandlingseffekten (se nedan) ökas sedan dosen veckovis till dess lägsta
effektiva behandlingsdos uppnåtts.
4.3.3 Kontraindikationer och försiktighet vid behandling med metylfenidat
Flera kontraindikationer finns för behandling med metylfenidat och utredningen före insättningen ska ge besked om att inga sådana föreligger.
Pågående missbruk är inte förenligt med insättning av metylfenidat. Patient utan anamnes på
tidigare missbruk ska ha uppvisat en sammanhängande period av drogfrihet på minst 1 månad
för att behandling ska vara aktuell. Patient med anamnes på tidigare missbruk och som uppvisat positiva urinprover för droganvändning under kontakten med utredningsteamet ska ha
- 39 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
uppvisat negativa urinprover under minst 2 månader innan behandling med metylfenidat kan
inledas.
Hjärtsjukdom utgör också en kontraindikation för metylfenidat. Centralstimulantia, liksom
även atomoxetin, påverkar det sympatiska nervsystemet och tenderar att ge ökad hjärtfrekvens och kan höja blodtrycket. Noggrann anamnes på hereditet för hjärtsjukdom ska
inhämtas. Vid hypertoni innan inledd behandling med centralstimulantia ska remiss skrivas
till primärvården, med frågan om behandling med centralstimulantia är möjlig. I vissa fall
kan tillägg av betablockerare eller annan medicin behövas för att kontrollera hjärt-kärlbiverkningar av centralstimulantia. Detta bör diskuteras med kardiolog/internmedicinare.
Psykossymtom utgör en kontraindikation för behandling med centralstimulantia. Tidigare
psykossjukdom, t.ex. övergående missbruksinducerad psykos, är inte kontraindicerat men
föranleder försiktighet, då risk finns att centralstimulantia kan orsaka psykosgenombrott. I
dessa fall kan metylfenidat behöva kompletteras med en antipsykotisk medicinering. Se
beskrivning av detta under punkt 4.6.4 nedan.
Både centralstimulantia och atomoxetin ska ges med försiktighet till patienter med depression, svår ångest eller med aktuella suicidtankar, eftersom det finns en risk för försämring av
dessa tillstånd. Möjligheten att en patient med depressiva symtom och AD/HD har en bipolär
sjukdom bör alltid beaktas. Hos en patient med en sedan tidigare känd bipolär sjukdom krävs
en väl inställd behandling med stämningsstabiliserare. Försiktighet och tätare kontroller
rekommenderas, särskilt under de första månaderna, då läkemedel mot AD/HD kan försämra
den bipolära sjukdomen.
Det har tidigare funnits misstankar om att behandling med centralstimulantia kan sänka
kramptröskeln och öka risken för epileptiskt anfall hos personer med ökad krampbenägenhet,
men detta har inte kunnat beläggas i studier. Vid behandling av vuxna med epilepsi, hjärnskada eller CNS-sjukdom rekommenderas dock försiktighet vid både behandling med
centralstimulantia och atomoxetin.
Centralstimulerande medel kan öka befintliga motoriska och verbala tics och dyskinesier eller
utlösa dem. Detta kan motivera dosreduktion eller att man avbryter behandlingen. Ibland ses
minskade tics under behandlingen, vilket sannolikt beror på minskad stress.
För en fullständig beskrivning av kontraindikationer vid metylfenidatbehandling, se
www.fass.se.
4.3.4 Mottagningsrutiner
För att medicinering ska fungera för personer med AD/HD krävs etablerade rutiner och en
stabil behandlingsallians mellan patient och behandlare. Kontinuitet i behandlingskontakter
underlättas om en sjuksköterska ansvarar för dessa och håller regelbunden kontakt med
patienten, utifrån patientens förutsättningar och behov.
Innan behandlingen inleds ska ingångsprover ha tagits och ingångsstatus dokumenterats (se
punkterna 3.4.2 och 3.4.3). Om det förflutit lång tid mellan dessa prover och inledning av
läkemedelsbehandling bör de prover som normalt tas vid uppföljningarna (se nedan) tas om
som högst en vecka före inledningen av behandlingen.
- 40 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
Behandlingen inleds med lägsta möjliga dos av ett depotpreparat, och dosen ökas sedan
veckovis, till dess lägsta underhållsdos har kunnat uttitrerats. Om alltför besvärande
biverkningar uppträder kan dosen tillfälligtvis sänkas och därefter kan ökningen ske i
långsammare takt. Under insättningsfasen sker besök hos sjuksköterska en gång per vecka
och följande moment ingår:
- blodtryck och puls mäts
- vikt mäts
- psykiskt status bedöms
- ASRS utförs (bilaga 5)
- klinisk effektskattning görs (t.ex. enligt bilaga 17)
- biverkningar kontrolleras (t.ex. enligt bilaga 18)
I upptitreringsfasen ordinerar läkaren ny dosökning efter att ha tagit del av undersökningsresultaten enligt ovan, tillsammans med ev. övrig monitorering utförd av sjuksköterska.
Läkaren kan också ordinera ett upptrappningsschema som följs om inget oväntat eller avvikande uppträder vid de veckovisa kontrollerna. Om underhållsdos har nåtts efter 4 veckor
kan mottagningsbesöken glesas ut till att omfatta ett besök varannan till var fjärde vecka. Om
underhållsdos inte nåtts fortsätter besöken med ovan kontroller veckovis och läkaren kan då
behöva ordinera ytterligare dosjusteringar utifrån insamlad information till dess att lämplig
underhållsdos har uppnåtts.
Efter de första tre månaderna sker ett nytt mottagningsbesök enligt rutinen ovan, en samlad
bedömning av behandlingseffekten görs av läkare tillsammans med sjuksköterska och en
eventuell dosoptimering sker. Därefter sker återbesök hos sjuksköterska var 3:e månad under
det första året och ett nytt uppföljningsbesök hos läkare sker efter cirka ett års behandling.
Återbesök hos sjuksköterska sker därefter var 6:e månad, med undersökning enligt rutinen
ovan, och ett uppföljande läkarbesök sker årligen, samt vid behov.
Läkemedelsbehandlingen vid AD/HD ska omprövas årligen.
4.3.5 Biverkningar av metylfenidat
Lindriga biverkningar är relativt vanliga initialt och kan upplevas som sänkt sinnesstämning
med gråtmildhet eller depressiva känslor, men de brukar försvinna efter några veckor.
Personer med hög ångestnivå före behandlingsstart kan uppleva förhöjd ångestnivå initialt.
Andra vanliga biverkningar är minskad aptit och magbesvär i form av illamående/magont
liksom negativ påverkan på sömnen. Systoliskt och diastoliskt blodtryck ökar i genomsnitt 34 mm Hg och pulsen med omkring 6 slag/min.
Klinisk erfarenhet ger vid handen att patienter som behandlas med centralstimulantia kan
uppvisa symtom som påminner om rebound (abstinens) då läkemedelskoncentrationen
sjunker mellan doseringstillfällena eller mot eftermiddag/kväll. Symtom som kan upplevas är
t.ex. oro och affektlabilitet. I vissa fall kan effektens duration behöva förlängas så att sådant
rebound-fenomen uppträder efter det att patienten somnat.
4.3.6 Dosering av metylfenidat
Doseringen görs individuellt och effektiv måldos nås genom veckovis successiv upptrappning
med efterföljande utvärdering av behandlingseffekten. För att erhålla god effekt över dygnets
- 41 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
vakna timmar kan olika depotformuleringar väljas, med olika tidsförlopp för deras respektive
upptag och därigenom effektduration (se tabell ovan). En vanligt förekommande dosering är
ett tvådosförfarande med någon av depotformuleringarna och där motsvarande halva morgondosen ges som tillägg tidig eftermiddag. I vissa fall kan tillägg av tablett metylfenidat, med
snabbt upptag, behöva göras för att få optimal behandlingseffekt.
Doser av metylfenidat som använts i studier på vuxna är mellan 10 – 80 mg/dygn. I tillverkarnas produktinformation från USA, där metylfenidat (Concerta) är godkänt för behandling av AD/HD hos vuxna, anges att högsta rekommenderade dos är 72 mg/dygn. I Tyskland
finns metylfenidat godkänt för behandling av vuxna med AD/HD i doser upp till 80 mg/dygn.
Ritalin är i Sverige godkänt för behandling av vuxna med AD/HD och där anges att en
maximal dos om 80 mg/dygn inte ska överskridas. Ett annat sätt att ange dos är att metylfenidat rekommenderas i doser 0,5 – 1,0 mg/kg/dygn, i undantagsfall upp till 1,3 mg/kg/dygn.
Det finns inga säkra data som motiverar högre doser än 100 mg/dag och doser högre än detta
ska endast i undantagsfall användas (se nedan).
Det har rapporterats att sådana högre doser har behövts för att nå effektiv behandling av
AD/HD hos patienter med ett tidigare missbruk av centralstimulantia (Socialstyrelsen, 2015).
Högre doser än 100 mg/dygn har också använts vid specialiserade beroendemottagningar. I
de fall i Landstinget Sörmland som effektiv behandling med metylfenidat inte kan nås i doser
om max 100 mg/dygn och ett tidigare missbruk av centralstimulantia finns dokumenterat ska
patienten remitteras till Beroendecentrum alternativt behandlingen ske i samråd med läkare
vid Beroendecentrum. Depotberedningar ska då användas och tabletter med omedelbart upptag ska inte användas utan särskilda överväganden och då enbart förskrivas av beroendeläkare
vid något av länets beroendecentra.
4.3.7 Behandling med metylfenidat hos patient med missbruk/beroende
Pågående missbruk av alkohol och/eller narkotika är inte förenligt med insättning eller
användning av metylfenidat och patient med anamnes på missbruk/beroende ska ha uppvisat
en sammanhängande period av drogfrihet på minst 2 månader för att behandling ska vara
aktuell. Vid tidigare missbruk/beroende som kan påverka behandlingen (t.ex. missbruk vid
inledningen av kontakten med utredningsteamet) ska en samordnad vårdplan med socialtjänsten göras, där behandlingsinsatser och ansvarsfördelning klargjorts. Sekretess mellan
berörda parter hävs i dessa fall enligt överenskommelse med patienten. Om missbruk av
sådan art och grad tidigare förekommit att det kan påverka behandlingen, eller om aktuellt
missbruk förekommer, ska patientens behandling genomföras på Beroendecentrum. Utökade
kontroller med övervakade urinprover, utandningsprov och leverstatus med bl.a. CDT och/eller PEth kan då vara aktuellt och upplägget bestäms tillsammans med patienten i det
enskilda fallet.
Insättning av metylfenidat hos patient med missbruksproblem följer i princip rutinerna
beskrivna ovan, dock med skillnaden att patienten under inledningen av behandlingen inte
hanterar sina läkemedel själv utan hämtar dessa tätt och regelbundet på Beroendecentrum,
inledningsvis dagligen. I en individuellt utformad vårdplan kan sedan ansvarig läkare tillsammans med patienten bestämma hur en alltmer utglesad hämtning kan läggas upp. Som
grundregel ska mottagningen vara mycket restriktiv med att ersätta doser som rapporterats
borttappade eller stulna, och patienten ska informeras om detta i förväg, helst skriftligen.
- 42 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
Enstaka urinprov positiva för narkotika/narkotikaklassade läkemedel behöver inte medföra att
behandlingen helt avbryts. Vid positivt urinprov frågas patienten om möjlig förklaring till
detta. Om patienten förnekar sidomissbruk skickas provet för verifiering. Om patienten
uppvisar kliniska tecken på påverkan ges ingen medicin den dagen. Om patienten inte ter sig
kliniskt påverkad får en medicinsk säkerhetsbedömning av läkare ligga till grund för avgörandet om medicin ska delas den dagen eller inte. En återgång till högre grad av kontroll (tätare
urinprover, daglig medicinhämtning) rekommenderas i de flesta fall vid enstaka positiva
urinprover och kan i flera fall vara en tillräcklig åtgärd. När urinproverna på nytt är negativa
och sidomissbruk inte längre föreligger kan en återgång till utglesad hämtning göras.
En helhetsbedömning av behandlingseffekten, återfallets art och grad och patientens hälsotillstånd måste alltid göras av ansvarig läkare, och beslut tas om den fortsatta behandlingen
och om och hur vårdplanen ska revideras.
I enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer för missbruks- och beroendevård (2015) ska inte
metylfenidat användas som substitutionsbehandling av centralstimulantiaberoende. Metylfenidat kan däremot användas för att behandla AD/HD-symtom hos patient med samtidigt
(dvs. tidigare; se ovan) centralstimulantiaberoende. Erfarenheten visar att patienter med
AD/HD och tidigare centralstimulantiamissbruk ofta försöker få tillgång till höga doser
och/eller få behandling med tabletter med omedelbar frisättning (alltså inte depotpreparat).
Rekommendationen är att doserna ska försöka hållas så låga som möjligt och endast i undantagsfall över de givna maxdoserna. Tabletter ska i görligaste mån helt undvikas och endast
depotformuleringar användas (se tabell på sidan 39). För att undvika diskussioner om
huruvida given dos ger symtomlindring av AD/HD-symtom eller används som en del i ett
(tidigare) centralstimulantiamissbruk bör inför alla diskussioner om dosförändringar ett
datoriserat test av AD/HD-symtom göras (t.ex. med hjälp av QB-testet) och sedan följas upp
en till ett par veckor efter genomför doshöjning. En eventuell doshöjning ska endast göras om
det finns stöd för att en sådan kan ge ytterligare symtomförbättring enligt standardiserade
kriterier i det använda testet.
4.3.8 Graviditet och amning vid behandling med metylfenidat
Djurstudier har visat att metylfenidat kan uppvisa embryotoxiska effekter. Risken hos
människa är dock okänd. Riskerna med obehandlad AD/HD hos den gravida kvinnan måste
vägas mot riskerna för barnet om den gravida kvinnan behandlas med läkemedel (se även
punkt 4.3.1 ovan). Metylfenidat har påvisats i bröstmjölk och ospecificerad viktminskning
har rapporterats hos ammande spädbarn. En risk kan därför inte uteslutas för barn som
ammas. Ett beslut måste tas huruvida man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från
behandling med metylfenidat med hänsyn taget till fördelen av amning för barnet och
fördelen av behandling för kvinnan.
- 43 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
4.4 Farmakologisk behandling – dexamfetamin
4.4.1 Behandling med dexamfetamin – en översikt
Dexamfetamin (den högervridande enantiomeren av amfetamin, som är ett racemat av dexoch levo-formerna) är liksom metylfenidat ett centralstimulerande medel och ämnet har effekt
på dopamin- och noradrenalinsystemen i nervsystemet. Dess verkningsmekanism, och därigenom dess kliniska effekt, är dock lite annorlunda än den hos metylfenidat i och med att
dexamfetamin både fungerar som en återupptagshämmare och en transmittorfrisättare. I vissa
fall kan det därför vara värt att pröva dexamfetamin om tillräckligt god behandlingseffekt inte
har kunnat uppnås med metylfenidat (eller eventuellt med atomoxetin; se nedan). Dexamfetamin uppfattas ibland som ett något mer kraftfullt läkemedel vid AD/HD än metylfenidat.
Samtidigt är dess missbruks- och beroendepotential också högre.
Dexamfetamin finns i Sverige dels registrerat i form av kortverkande tabletter (à 5 mg; Attentin), dels finns det registrerat i form av en långtidsverkande s.k. prodrug (lisdexamfetamin;
Elvanse). Båda dessa läkemedel utgör andrahandsval och ska endast användas när behandling
med metylfenidat inte har gett tillräckliga behandlingseffekter.
Biverkningar motsvarar de hos metylfenidat och samma provtagning inför insättning och
rutiner vid uppföljning efter insättning ska följas.
4.4.2 Lisdexamfetamin (Elvanse)
Lisdexamfetamin (Elvanse) är en s.k. prodrug vilket innebär att den ursprungliga molekylen
inte är farmakologiskt aktiv i sig och lisdexamfetamin passerar troligen inte heller blodhjärnbarriären. Molekylen tas dock snabbt upp och i kroppen och omvandlas genom en enzymatisk
process, där de hydrolytiska enzymerna till huvudsak finns i de röda blodkropparna, till lLysin och aktivt dexamfetamin. Genom att en enzymatisk nedbrytning krävs blir koncentrationskurvan, och därigenom den kliniska effekten, fördröjd för dexamfetamin efter intag av
Elvanse och maximal plasmakoncentration av dexamfetamin ses c:a 4 timmar efter intag. Det
förlångsammade tillslaget av dexamfetamin hos Elvanse gör att missbrukspotentialen för
detta preparat är betydligt lägre än för kortverkande tabletter med dexamfetamin (se punkt
4.4.3 nedan).
Elvanse utgör ett andrahandsalternativ när behandling med metylfenidat inte har gett tillräckligt god behandlingseffekt (och erhåller då subvention). På grund av dess lägre risk att
missbrukas är det ett alternativ vid behandling av AD/HD hos patient med tidigare centralstimulantiamissbruk när patienten säger att metylfenidat inte har tillräckligt god effekt och
önskar behandling med just dexamfetamin. Biverkningarna motsvarar de hos andra centralstimulantia och samma rutiner följs vid insättning och uppföljning.
Preparatet är relativt nytt och en begränsad klinisk erfarenhet finns än så länge. Det är också
ett dyrare alternativ än metylfenidat. En klinisk erfarenhet som har rapporterats är att det
ibland uppkommer en svacka i den kliniska effekten tiden efter lunch och under tidig eftermiddag. Detta kan farmakokinetisk förklaras av att toppen i plasmakoncentrationen för
dexamfetamin är smalare vid behandling med Elvanse än när behandling med depotpreparat
med metylfenidat används. Önskemål om en extra dos vid lunchtid har därför ibland framförts. En sådan svacka i behandlingseffekt mitt på dagen kan antingen lösas genom att
- 44 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
Elvanse ges i ett tvådosförfarande eller genom att ett tillägg av en låg dos snabbverkande
dexamfetamin ges vid lunchtid (se punkt 4.4.3 nedan).
4.4.3 Tablett dexamfetamin (Attentin)
Behandlingen kan ske i form av att enbart tabletter dexamfetamin ges eller att det ges som ett
tillägg till behandling med lisdexamfetamin. Om bara behandling med tabl. Attentin ges
inleds denna med 5 mg per dygn, och dosen trappas därefter upp tills lägsta möjliga effektiva
dos har kunnat hittas. Insättning, provtagning inför insättning, återbesök och upptrappning
följer i princip samma rutiner som beskrivits ovan för metylfenidat. Måldosen har angivits
vara ca 0,5 mg/kg och dag, med en högsta rekommenderade dos om 1 mg/kg och dag (som
högst 80 mg/dygn). På grund av dexamfetamins relativt korta halveringstid, tillsammans med
att Attentin är en kortverkande beredningsform, rekommenderas att det administreras 3-4
ggr/dygn.
Attentin kan även användas som ett tillägg till behandling med Elvanse (se punkt 4.4.2
ovan). Elvanse har i sig en fördröjd verkningsmekanism men enskilda patienter har rapporterat om svikt i behandlingseffekten under tidig eftermiddag, vilket som beskrevs ovan går att
förstå utifrån dess farmakokinetik. I sådana fall kan tillägg av en låg dos Attentin (5 – 10 mg)
ges t.ex. vid lunchtid.
Värt att observera är att Attentin är kontraindicerat vid tidigare alkohol- eller narkotikamissbruk och ska alltså inte användas vid sådan anamnes. Om patient med sådan anamnes
insisterar på att använda kortverkande dexamfetamin ska i förekommande fall all sådan
behandling skötas på beroendecentrum (se även punkt 4.3.7 ovan) och principerna som
beskrivs i punkt 4.3.7 ska följas.
4.4.4 Graviditet och amning vid behandling med dexamfetamin
Resultat från djurstudier antyder att höga doser av dexamfetamin kan orsaka reproduktionstoxikologiska effekter. Användning av dexamfetamin under graviditet rekommenderas inte
och fertila kvinnor ska avsluta behandling med dexamfetamin när de planerar att bli gravida.
Dexamfetamin utsöndras i bröstmjölk och en risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte
uteslutas. Vid ett beslut om amningen under behandling med dexamfetamin ska hänsyn tas till
fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.
4.5 Farmakologisk behandling – atomoxetin (Strattera)
4.5.1 Behandling med atomoxetin – en översikt
Atomoxetin (Strattera) är inte ett centralstimulerande medel utan uppvisar farmakologiska
egenskaper motsvarande ett antidepressivt läkemedel. Det är inte narkotikaklassat och har
inte satts i samband med missbruksrisk. Dess huvudsakliga användningsområde i Landstinget
Sörmland är som andrahandsmedel när metylfenidat inte har tillräcklig effekt och/eller när det
inte är lämpligt eller möjligt att använda metylfenidat. Det kan gälla t.ex. vid svåra tics,
allvarliga sömnstörningar, felaktig användning av centralstimulerande medel eller när behov
av effekt över hela dygnet finns, t.ex. vid oregelbundna arbetstider. Atomoxetin är förstahandsmedel när samtidigt missbruk gör att metylfenidat inte kan användas. Atomoxetin har
- 45 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
inte satts i samband med uppkomst eller förvärring av tics. Den rekommenderade användningen i Landstinget Sörmland följer TLV´s subventionsregler, där det anges att atomoxetin
inte erhåller subvention som förstahandsmedel för behandling av AD/HD.
4.5.2 Kontraindikationer, biverkningar och försiktighet vid behandling med atomoxetin
De vanligaste biverkningarna av atomoxetin är nedsatt aptit och illamående samt huvudvärk.
Muntorrhet, dysmenorré, erektions- och ejakulationsstörningar, förstoppning, sömnproblem
och miktionssvårigheter finns också beskrivna hos vuxna.
Kardiovaskulära effekter. Atomoxetin kan påverka (höja) hjärtfrekvens och blodtryck. Medlet
ska därför användas med försiktighet till patienter vars underliggande medicinska tillstånd
kan försämras om blodtrycket eller hjärfrekvensen höjs, t.ex. patienter med hypertoni, takykardi eller känd kardiovaskulär eller cerebrovaskulär sjukdom.
Psykiska biverkningar. Självmordstankar och –försök, hypomani/mani och aggressivitet har
rapporterats i samband med behandling med atomoxetin. Risken för sömnstörning förefaller
lägre än för metylfenidat. Risk för psykos/mani finns beskrivet och denna risk måste beaktas.
Sedering kan utgöra ett problem dagtid.
Vid behandling av vuxna med epilepsi, hjärnskada eller CNS-sjukdom rekommenderas
försiktighet vid behandling atomoxetin pga. misstänkt risk för sänkt kramptröskel. Innan
behandling med atomoxetin inleds hos patient med epilepsi bör epilepsin vara under god
kontroll. Försiktighet bör också iakttas vid samtidig behandling med andra läkemedel som
sänker kramptröskeln (t.ex. antidepressiva, antipsykosmedel, bupropion och tramadol).
Leverpåverkan. Enstaka fall av allvarlig leverpåverkan har rapporterats för atomoxetin.
Klinisk bedömning av leverstatus och leverprover bör därför följas under pågående
behandling och om patologiska leverprover upptäcks bör orsaken utredas och utsättning av
atomoxetin övervägas.
För en fullständig beskrivning av kontraindikationer, biverkningar och försiktighet vid
behandling med atomoxetin, se www.fass.se.
4.5.3 Mottagningsrutiner vid användandet av atomoxetin
Samma utredning som inför insättning av metylfenidat görs inför insättning av atomoxetin.
Då upptitrering till måldos går snabbare kan återbesök på mottagningen för kontroller glesas
ut snabbare än vad som gäller vid insättning av metylfenidat. Samma undersökningar utförs,
eventuellt med tillägget att prover för leverstatus tas. En mer noggrann behandlingsutvärdering görs av läkare efter 3 månader och därefter sker läkaruppföljning årligen.
4.5.4 Dosering av atomoxetin
Rekommenderad startdos är cirka 0,5 mg/kg/dag eller 40 mg en gång dagligen för patienter
som väger mer än 70 kg. Dosjustering bör göras veckovis. Rekommenderad slutdos är 1,2 till
max 1,8 mg/kg/dygn eller 80 mg dagligen för patienter som väger mer än 70 kg. Maxdosen
anges till 100 mg/dygn.
- 46 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
Effekten är mer långsamt insättande än för metylfenidat och full effekt syns oftast inte förrän
efter 6 – 8 veckors behandling, ibland ännu senare. De patienter som svarar på behandling
uppvisar dock någon form av förbättring redan under de fyra första veckorna. Effekten
sträcker sig över hela dygnen, vilket är en fördel. Ibland erhålls bättre effekt på dagen om
kapseln tas på morgonen, vanligtvis lite mindre biverkningar om kapseln tas på kvällen. I
vissa fall kan dygnsdosen ges vid två tillfällen.
4.5.5 Läkemedelsinteraktioner vid behandling med atomoxetin
Atomoxetin metaboliseras huvudsakligen via CYP2D6. Hos s.k. långsamma metaboliserare
kan en lägre startdos och en långsammare upptitrering övervägas. Även vid kombinationer
med läkemedel som är potenta hämmare inom andra cytokromsystem bör försiktighet
övervägas. Justering av dosen kan behövas hos patient som behandlas med atomoxetin i
kombination med andra läkemedel som hämmar alternativt också bryts ner via CYP2D6.
4.5.6 Graviditet och amning vid behandling med atomoxetin
Atomoxetin skall inte användas under graviditet, såvida inte den eventuella nyttan överväger
riskerna för fostret. Det är inte känt huruvida atomoxetin utsöndras i human modersmjölk.
Eftersom data saknas bör användning av atomoxetin under amning undvikas.
4.6 Farmakologisk behandling – tredjehandsval
4.6.1 Inledning och bakgrund
Inte alla patienter med AD/HD svarar med ett gott behandlingsresultat på ovan redovisade
första- och andrahandsval. Ibland anges det till och med att upp emot en tredjedel av alla
patienter med AD/HD inte erhåller tillräckligt god behandlingseffekt med något av dessa
läkemedel. I klinisk praxis förekommer därför även att tredjehandsval, som bygger på
kliniska erfarenheter, prövas för att försöka hjälpa enskilda patienter. Som tredjehandsval kan
antingen andra preparat än de som redovisats ovan användas eller så kan preparat kombineras. Nedan redovisas möjliga, och kanske också de oftast använda, tredjehandsval vid
behandling av vuxna med AD/HD. Ordningen är inte gjord efter någon form av prioritet, utan
vilket av tredjehandsvalen som prövas måste bestämmas utifrån patientens förutsättningar
och tidigare gjorda behandlingsförsök.
4.6.2 Bupropion (Voxra)
Atomoxetin (se avsnitt 4.5 ovan) är egentligen ett antidepressivt läkemedel med framför allt
en noradrenalinåterupptagshämmande effekt. Eftersom återupptaget av dopamin i frontala
cortex sköts av noradrenalinåterupptagsmekanismer kommer även återupptaget av dopamin i
denna del av hjärnan att hämmas av atomoxetin, vilket i sig indirekt ökar den dopaminerga
transmissionen där. Man tror att denna indirekta dopamin-agonistiska effekt i frontala cortex
kan förklara den kliniska effekten av atomoxetin vid behandling av AD/HD. Utifrån detta
teoretiska resonemang torde även andra noradrenalin- (och även dopamin-)återupptagshämmare kunna utöva en klinisk behandlingseffekt vid AD/HD. Det är framför allt ett
preparat som mer regelbundet har använts – bupropion.
- 47 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
Bupropion är en noradrenalin- och dopaminåterupptagshämmare som i Sverige har som
godkända indikationer egentlig depression (Voxra) och rökavvänjning (Zyban). Medlet har
behandling av AD/HD som godkänd indikation i USA och flera kliniska studier har visat att
dess kliniska effekt är jämförbar med den hos atomoxetin. Biverkningsmönstret motsvarar det
hos atomoxetin men dess kramptröskelsänkande effekt är möjligen mer uttalad. Bupropion
uppvisar även en direkt dopaminåterupptagshämmande effekt men kliniska effekten av detta
är inte klarlagd. Bupriopin kan vara aktuellt om ett centralstimulerande medel inte kan
användas och atomoxetin inte gett tillräckligt god behandlingseffekt eller ger oacceptabla
biverkningar. Doserna motsvarar dem vid behandling av depression (för mer information, se
vårdprogram för affektiva sjukdomar).
4.6.3 Atomoxetin kombinerat med metylfenidat
Det finns kliniska beskrivningar om att atomoxetin framgångsrikt har kunnat kombineras med
metylfenidat när behandling med endera av läkemedlen inte visat sig ge tillräckligt god
behandlingseffekt. I dessa fall har man använt en något lägre dos av atomoxetin (40 – 60
mg/dygn) kombinerat med en lägre dos av metylfenidat i depotberedning (max 40 mg/dygn).
4.6.4 Kombinationsbehandling med metylfenidat och ett antipsykotiskt läkemedel
I Fass anges att schizofreni och psykotiska symtom är kontraindikationer för behandling med
metylfenidat. I klinisk praxis uppkommer dock ibland problemet att psykotiska eller gränspsykotiska symtom kan förekomma hos patient som behandlas med metylfenidat. Om
behandlingseffekten av metylfenidat är så god att önskemålet om fortsatt behandling med
metylfenidat kvarstår och enbart en sänkning av dosen inte ger tillräcklig effekt, samt att de
psykotiska symtomen är lindriga, kan en kombinationsbehandling med metylfenidat och ett
antipsykotikiskt läkemedel övervägas.
Inget av de tillgängliga antipsykotiska läkemedlen har indikationen psykotiska symtom i
samband med metylfenidat-behandling. Klinisk erfarenhet visar dock att en kombinationsbehandling kan fungera effektivt. I första hand rekommenderas antingen aripiprazol (Abilify;
i dosen 5-10 mg/dygn) eller risperidon (t.ex. 1 mg/dygn). Övervägs sådan kombinationsbehandling bör en kollega med erfarenhet av detta konsulteras.
4.6.5 Kombinationsbehandling med metylfenidat och en stämningsstabiliserare
På motsvarande sätt som ovan kan behovet uppkomma om att kombinera metylfenidat med
stämningstabiliserare. Godkända indikationer liksom kontrollerade kliniska studier saknas.
Klinisk erfarenhet finns dock som visar att metylfenidat och/eller atomoxetin kan kombineras
med Litium och lamotrigin. Övervägs sådan kombinationsbehandling bör en kollega med
erfarenhet av detta konsulteras.
4.6.6 Kombinationsbehandling med metylfenidat och ett antidepressivt läkemedel
Sänkt grundstämning kan uppträda som en biverkning vid behandling med metylfenidat (se
punkt 4.3.3 och 4.3.5 ovan). Om antidepressiv behandling bedöms nödvändig kan
metylfenidat kombineras med ett SSRI (förslagsvis escitalopram). Även bupropion (Voxra)
kan prövas (se punkt 4.6.2 ovan). Godkända indikationer liksom kontrollerade kliniska
- 48 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
studier saknas även här. Övervägs sådan kombinationsbehandling bör en kollega med
erfarenhet av detta konsulteras.
4.6.7 Guanfacin (Intuniv)
Gaunfacin är en selektiv, postsynaptiskt verkande, alfa-2-receptoragonist som tidigare har
använts som ett blodtryckssänkande läkemedel. Mekanismen bakom dess symtomlindrande
effekt vid AD/HD är okänd. Efter oralt intag av Intuniv når plasmakoncentrationen sitt
maximum efter c:a 5 timmar och halveringstiden är c:a 18 timmar. Guanfacin metaboliseras
huvudsakligen av CYP3A4 och inhiberar inte andra cytokrom p450 isoenzymer. Intuniv tas
en gång per dygn och kan antingen användas ensamt eller som tillägg till centralstimulantiabehandling.
Biverkningar som har rapporterats i högst frekvens var trötthet, sedation, slöhet, huvudvärk
och magont. De var dosberoende, oftast svaga eller måttliga och de minskade över tid. Till
motsats mot centralstimulantia och atomoxetin gav guanfacin en minskning av både
systoliskt och diastoliskt blodtryck samt av hjärtfrekvens. Inga allvarliga QTc-förändringar
har rapporterats. Guanfacin har även rapporterats ha god klinisk effekt mot tics vid AD/HD.
Guanfacin har hittills huvudsakligen använts för behandling av AD/HD hos barn och
ungdomar och är godkänt för sådan behandling i t.ex. USA. Behandlingen hos barn och
ungdomar inleds med 1 mg/dygn och dosen titreras veckovis upp till tillfredsställande klinisk
effekt, med rekommenderad maxdos om 4 mg/dygn. Medlet används som tredjehandsmedel
när t.ex. oönskade biverkningar förekommit vid centralstimulantia-behandling (som t.ex.
viktsnedgång, sömnsvårigheter, tics) eller när fullgod behandlingseffekt inte kunnat nås med
andra medel.
Ansökan om godkännande är ställd till europeiska läkemedelsmyndigheten EMA för godkännande i Europa och enligt företagets bedömning tror man på ett godkännande under 2016.
Till dess är det ett licenspreparat men det har trots det börjat att användas relativt ofta inom
barnpsykiatrin i landstinget Sörmland. Även om preparatet än så länge framför allt har
använts inom barnpsykiatrin kan det förväntas börja användas även inom vuxenpsykiatrin
och kunskap om preparatet är därför viktig, t.ex. om ungdomar som använder detta preparat
övergår till vård inom vuxenpsykiatrin när de fyller 18 eller söker vård på någon av länets
akutmottagningar.
4.7 Barn till patienter med AD/HD
4.7.1 Inledning och bakgrund
Barn till patienter med AD/HD kan fara illa, framför allt om psykosocial problematik samtidigt förekommer. Barn behöver anpassad kunskap om förälderns funktionsnedsättning för
att förstå att det inte är deras fel att mamma eller pappa är sjuk och att det inte är deras ansvar
att göra en förälder frisk. Ett viktigt stöd för barnet är att veta vart man kan vända sig då man
oroar sig för föräldern. Barn kan också behöva få berätta hur de själva mår, hur de upplever
situationen att leva med en förälder med AD/HD, och hur deras oro ser ut för egen del och för
föräldern. Denna typ av stöd kan ges till barnet av den friska föräldern eller annan närstående,
av någon annan i det privata nätverket eller av någon inom vården. Det är vårdens ansvar att
- 49 -
Vårdprogram AD/HD - Del 4: behandlingsinsatser, vs 2016-03-04
se till att sådana behov hos barnet av råd, stöd och information om förälderns psykiska hälsa
uppmärksammas och tillgodoses.
Den 1 januari 2010 infördes en ny bestämmelse i Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och i
Lagen om yrkesverksamma på hälso- och sjukvårdens område (LYHS). Den nya skrivningen
innebär att barns behov av information, råd och stöd särskilt ska beaktas av hälso- och sjukvården och dess personal när barnets förälder eller annan vuxen som barnet varaktigt bor
tillsammans med har en psykisk funktionsnedsättning. En riktlinje har tagits fram för hur de
nya skrivningarna ska implementeras i arbetet i landstinget Sörmland (se Riktlinje för
Landstinget Sörmlands arbete med barn och unga som närstående; dnr: LS-LED11-287).
I riktlinjerna ingår att respektive klinik ska upprätta en handlingsplan för den egna klinikens
arbete. För det praktiska arbetet vad gäller barn till föräldrar eller närstående med AD/HD
hänvisas till dessa klinikanpassade handlingsplaner.
4.7.2 Barn som far illa
Vid upptagande av anamnes inom sjukvården skall alltid riktade frågor om barn ställas och en
egen bedömning göras om huruvida barn i familjen far illa. I enlighet med 14:e kapitlet, 1 §
andra stycket i Socialtjänstlagen är vårdgivaren skyldig att genast anmäla till socialnämnden
om man i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Barnets hälsa
och livssituation samt eventuella behov av stöd ställs före den vuxnes integritet och socialtjänsten ska alltså alltid underrättas vid misstanke om att ett barn skulle kunna fara illa.
4.8 Bilagor som hänvisas till i del 4
Bilaga 5:
Vuxen-AD/HD självrapportskala (ASRS-v1.1) – fullpoängsversion
Bilaga 12:
Audit – självskattningsformulär för alkholvanor
Bilaga 13:
Dudit – självskattningsformulär för drogvanor
Bilaga 17:
Checklista för effektutvärdering
Bilaga 18:
Checklista för biverkningar vid centralstimulantiabehandling
- 50 -
Vs 2016-03-04
DEL 5 – KVALITETSARBETE VID UTREDNING OCH
BEHANDLING AV AD/HD
Del 5: Innehållsförteckning
5.1
Kvalitetsarbete i landstinget Sörmland ..........................
51
5.1 Kvalitetsarbete i landstinget Sörmland
Centralt i allt kvalitetsarbete är att kunna mäta och dokumentera given vård och att följa upp
egna resultat. Kvalitetsuppföljning behövs inom psykiatrisk vård på samma sätt som inom
andra delar av sjukvården. Genom att systematiskt utvärdera och dokumentera kvalitetsindikatorer kan utvärderingar göras i efterhand om huruvida given vård är effektiv och lika
över länet. Det ökade behovet av kvalitetsarbete inom den psykiatriska vården bör ses mot
bakgrund av ett snabbt föränderligt samhälle med ökade krav på kostnadseffektivitet och med
ökad psykosocial stress på individ och familj. Det bör också ses i relation till den snabbt
expanderande kunskapsutvecklingen inom psykiatrin med därtill knutna nya såväl farmakologiska som psykoterapeutiska behandlingar.
Inom vården av personer med AD/HD ska man, som inom all annan hälso- och sjukvård,
således hela tiden arbeta med att förbättra sin kvalitet, effektivitet och patientsäkerhet. Detta
framgår bl.a. av föreskrifterna om God vård – om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården (SOSFS 2005: 12).
Utvärdering av given vård, uppföljning och kvalitetssäkring vad gäller utredning och behandling av AD/HD i landstinget Sörmland utgår ifrån tre separata delar; 1) utbildning i och
implementering av lokala vårdprogram och vårdriktlinjer, 2) att ett så högt deltagande som
möjligt sker i kvalitetsregistret BUSA (BUSA – Nationellt kvalitetsregister för uppföljning av
ADHD-behandling) samt 3) de regelbundna läkemedelsuppföljningar som görs i samarbete
med läkemedelskommittén i Landstinget Sörmland.
Vårdprogram AD/HD – Del 5; kvalitetsarbete, vs 2016-03-04
- 52 -
Vs 2016-03-04
DEL 6 – BILAGOR
DEL 6: Bilagor som ingår i vårdprogrammet om AD/HD
Bilaga 1:
Diagnostisk intervju för AD/HD hos vuxna (DIVA)
Bilaga 2:
Checklista för utvecklingsanamnes
Bilaga 3:
Övriga förhållanden som kan vara av betydelse hos vuxna med AD/HD
Bilaga 4:
Vuxen-AD/HD självrapportskala (ASRS-v1.1) – screening version
Bilaga 5:
Vuxen-AD/HD självrapportskala (ASRS-v1.1) – fullpoängsversion
Bilaga 6:
WRASS (Wender Riktad ADHD SymtomSkala; patient och anhörig version)
Bilaga 7:
WURS (Wender Utah Rating Scale; patient och anhörig version)
Bilaga 8:
Nordiskt formulär för utredning av barns utveckling och beteende; 5 – 15
Bilaga 9:
AQ (Autism Quotient)
Bilaga 10:
RAADS-14 (Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Screen)
Bilaga 11:
ASSQ (Autism Spectrum Screening Questionnaire)
Bilaga 12:
AUDIT – Självskattningsformulär för alkoholvanor
AUDIT är en snabb och enkel testmetod som innehåller tio enkätfrågor om alkoholvanor och alkoholrelaterade problem. Svaren poängsätts med 0-4 poäng (från vänster till höger) med undantag av de två sista
frågorna där svarsalternativen ges 0,2 respektive 4 poäng. Får en manlig patient 8 poäng eller mer föreligger
sannolikt riskabla eller skadliga alkoholvanor. Motsvarande poängantal för kvinnliga patienter är 6 poäng.
Erhålles 15 respektive 13 poäng föreligger sannolikt tungt missbruk (Babor et al., 2001;Bergman &
Källmén, 2002).
Bilaga 13:
DUDIT – Självskattningsformulär för narkotikavanor
DUDIT är en snabb och enkel testmetod som innehåller 11 enkätfrågor om narkotikaanvändning,
maxpoängen är 44. Om en manlig person har 6 eller fler poäng föreligger sannolikt drogrelaterad
problematik. För kvinnor är gränsen satt till 2 eller fler poäng. Vid mer än 25 poäng föreligger sannolikt ett
uttalat beroende (Berman et al., 2003).
Bilaga 14:
Checklista för neurologiskt status
Bilaga 15:
ADL-taxonimin
Vårdprogram AD/HD – Del 6; bilagor, vs 2016-03-04
Bilaga 16:
Utredning och återföring enligt Socialstyrelsen, 2014
Bilaga 17:
Checklista för effektutvärdering
Bilaga 18:
Checklista för biverkningar vid centralstimulantiabehandling
- 54 -
svenska
DIVA
2.0
Diagnostisk intervju för ADHD
hos vuxna (DIVA)
D iagnostisch I nterview V oor A DHD bij volwassenen
Diagnostisk intervju
för ADHD
hos vuxna
DIVA_2_Zweeds.indd 1
J.J.S. Kooij, MD, PhD & M.H. Francken, MSc
2010, DIVA Foundation, Nederländerna
21-09-11 13:30
Colophon
Inledning
Diagnostisk intervju för ADHD
hos vuxna (DIVA) är publicerad
av DIVA Foundation, Haag,
Nederländerna.
Enligt DSM-IV krävs symptom på ADHD såväl i barndomen som i vuxen ålder
för att diagnosen ADHD hos vuxna skall kunna fastställas.
Huvudkraven för diagnos är att ADHD-symptomen debuterat under barn­
domen och att de typiska symptomen har fortsatt att finnas med hela livet
fram till tidpunkten för den aktuella bedömningen.
Symptomen skall dessutom vara förenade med signifikanta kliniska eller
psykosociala funktionshinder som påverkar individen inom två eller flera
viktiga områden i livet1.
Den ursprungliga svenska
översättningen och
återöversättningarna gjordes av
Comactiva Translations AB med
ekonomiskt stöd från Janssen.
Texten har reviderats och
bearbetats genom ideellt arbete
av Ylva Ginsberg, överläkare vid
Psykiatri Sydväst, Stockholms
Läns Sjukvårdsområde och
Karolinska Institutet Center of
Neurodevelopmental Disorders
(KIND), Stockholm, dr. J.J.
Sandra Kooij, DIVA Foundation,
Haag, Nederländerna, och Dan
Edvinsson, överläkare vid
Neuropsykiatriska enheten för
vuxna, Akademiska sjukhuset,
och Institutionen för
Neurovetenskap/Psykiatri,
Uppsala Universitet, Uppsala.
Kriterier ur Mini-D-IV TR
publicerade i den svenska
versionen av DIVA med tillstånd
av förlaget Pilgrim Press AB.
Denna utgåva har sammanställts
med omsorg. Delar av denna
utgåva kan komma att förändras
med tiden.
Därför kan inga rättigheter
härledas utifrån denna utgåva.
För ytterligare information och
framtida uppdateringar av DIVA,
besök www.divacenter.eu.
2
DIVA_2_Zweeds.indd 2
Eftersom ADHD hos vuxna är en livslång funktionsstörning med debut i
barndomen är det nödvändigt att, bland annat, med en retrospektiv intervju
avseende beteende, utvärdera symptom, förlopp och vilken grad av funktionsnedsättning detta lett fram till under barndomen. Informationen bör inte enbart
inhämtas ifrån patienten, utan om möjligt även ifrån närstående som känt
vederbörande som barn (vanligen förälder eller andra närstående)2.
Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna (DIVA)
DIVA baseras på DSM-IV-kriterierna och är den första holländska strukturerade intervjun för ADHD hos vuxna. DIVA har utvecklats av J.J.S. Kooij och
M.H. Francken och är en vidareutveckling av den tidigare semi-strukturerade
intervjun för ADHD hos vuxna2,3.
För att underlätta bedömningen av förekomst eller avsaknad av vart och ett av
de 18 symptomkriterierna för ADHD under barndomen och i vuxen ålder,
tillhandahåller intervjun en rad konkreta och realistiska exempel på både
aktuella och tidigare beteenden (i barndomen). Exemplen baserar sig på
vanligt förekommande beskrivningar från vuxna patienter i den kliniska
vardagen. Vidare ges exempel på vanligt förekommande funktions­
nedsättningar orsakade av ADHD-symptom inom fem olika områden i
­vardagslivet: arbete och utbildning, relationer och familjeliv, sociala kontakter,
fritid och hobbies samt självförtroende och självbild.
DIVA skall helst genomföras med patienten tillsammans med partner och/eller
familjemedlem, för att möjliggöra säkerställandet av barndomsanamnes och
information från anhöriga vid samma tillfälle. Intervjun tar vanligen en och en
halv timme att genomföra.
DIVA omfattar enbart kärnsymptomen på ADHD vilka krävs för att kunna ställa
en ADHD-diagnos enligt DSM-IV och inte andra samtidiga symptom, syndrom
eller störningar. Samsjuklighet förekommer ofta både hos barn och vuxna med
ADHD; i omkring 75 % av fallen. Av den anledningen är det viktigt att göra en
allmän psykiatrisk bedömning och kartlägga förekomsten av vanligt före­
kommande samexisterande symptom, syndrom och störningar. De vanligaste
psykiatriska sjukdomarna som förekommer i kombination med ADHD är
ångestsyndrom, depression, bipolära syndrom, beroendetillstånd, missbruk
och sömn- och personlighetsstörningar. Eventuell förekomst av dessa
­störningar skall alltid undersökas. Detta är nödvändigt för att förstå den
symptomflora som personen med ADHD kan uppleva men har också ett
differential­diagnostiskt syfte; för att utesluta andra psykiatriska sjukdomar som
de primära orsakerna till ”ADHD-symptomen” hos vuxna2.
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
21-09-11 13:30
Instruktioner för genomförandet av DIVA
DIVA består av 3 delar, som var och en täcker både
barndom och vuxen ålder:
(1)Kriterierna för ouppmärksamhet (A1)
(2)Kriterierna för hyperaktivitet-impulsivitet (A2)
(3)Debutålder och funktionsnedsättning orsakad av
ADHD-symptomen
Börja med de första DSM-IV kriterierna för ouppmärksamhet (A1), följt av de andra kriterierna för hyperaktivitet/
impulsivitet (A2). Fråga i tur och ordning om vart och ett av
de 18 kriterierna.
Gör på följande sätt för varje symptomkriterium:
Fråga först om symptomet i vuxen ålder (funnits under de
senaste 6 månaderna eller längre) och fråga därefter om
samma symptom under barndomen (symptom mellan 5
och 12 års ålder)4-6.
Läs upp hela frågan och kontrollera om den intervjuade
känner igen problembeskrivningen och om så är fallet, be
om exempel. Ofta ger patienterna liknande exempel som
de som finns i DIVA, vilka då kan markeras som före­
kommande. Om de inte känner igen symptomen eller om
du inte är säker på att deras svar stämmer överens med
kriteriet i den ställda frågan, använd exemplen i DIVA och
fråga i tur och ordning om vart och ett av dem.
För att problembeteendet eller symptomet skall anses
uppfyllt måste det förekomma oftare, vara mera uttalat
jämfört med jämnåriga med motsvarande begåvningsnivå,
eller vara nära förknippat med funktionsnedsättningar.
Markera alla exempel som patienten kan beskriva. Om
patienten nämner andra exempel som passar in på
kriteriet än de uppräknade skall de noteras under ”annat”.
För att ett kriterium skall bedömas vara uppfyllt är det inte
nödvändigt att alla exempel känns igen, utan målet är att
intervjuaren får en tydlig bild av om kriteriet är uppfyllt eller
inte.
Fråga för varje kriterium om partnern och familjen håller
med eller om de kan ge ytterligare exempel på problem
som hör ihop med respektive kriterium. Oftast kan
­partnern beskriva symptom i vuxen ålder och familje­
medlemmar (vanligen en förälder eller äldre släkting) om
symptom i barndomen. Intervjuaren måste använda sitt
kliniska omdöme för att avgöra vilket svar som är det mest
korrekta. Om svaren är motstridiga gäller tumregeln att
patienten vanligtvis är den bästa uppgiftslämnaren7.
Informationen från partner och familj skall huvudsakligen
syfta till att vara ett komplement till patientens uppgifter
och möjliggöra kartläggning av såväl aktuellt beteende
som beteende under barndomen. Den närståendes
information är särskilt användbar när det gäller barndoms-
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
DIVA_2_Zweeds.indd 3
symptom eftersom många patienter har svårt att komma
ihåg sitt beteende som barn. Många patienter kan minnas
sitt beteende bra från ca 10-12 års ålder men har svårt att
minnas förskoleperioden.
Efter att information från alla parter tagits i beaktande,
avgör intervjuaren om kriteriet har uppfyllts/uppfylls, under
barndom respektive vuxen ålder. Om det inte går att få
fram information från närstående ställs diagnosen utifrån
patientens egna uppgifter.
Om skoljournal finns tillgänglig kan den innehålla uppgifter
om barndomssymptom som uppmärksammats i klass­
rummet och användas som ett stöd för diagnosen.
Symptomen bedöms som kliniskt relevanta om de varit
mera uttalade och/eller förekommit oftare än hos jämnåriga eller om de varit funktionsnedsättande för individen.
Symptomens debut och funktionsnedsättning
Del 3, Symptomens debut och funktionsnedsättning
orsakad av symptomen är en nödvändig del av de diagnostiska kriterierna. Ta reda på om patienten alltid har haft
symptomen och, om så är fallet, om symptom fanns före 7
års ålder. Om symptom uppträdde först senare i livet,
notera vid vilken ålder. Läs därefter upp alla exempel på
områden där funktionsnedsättning kan förekomma, först i
vuxen ålder och sedan under barndomen. Markera de
exempel som känns igen och ange om funktions­
nedsättningen omfattar 2 eller fler områden i livet. För att
ADHD skall anses föreligga krävs funktionsnedsättning
inom minst två områden; arbete och utbildning, relationer
och familjeliv, sociala kontakter, fritid och hobbies,
­självförtroende och självbild och leda till minst en måttlig
funktionsnedsättning.
Sammanställning av symptomen
Ange under Sammanställning av symptomen på ouppmärksamhet (A) och hyperaktivitet-impulsivitet (HI) vilka
av de 18 symptomkriterierna som är uppfyllda under
barndomen och är uppfyllda nu i vuxen ålder. Summera
totala antalet kriterier för ouppmärksamhet och hyper­
aktivitet-impulsivitet var för sig.
Ange slutligen på Bedömningsbladet om sex eller fler
kriterier är uppfyllda för domänerna ouppmärksamhet (A)
och/eller hyperaktivitet-impulsivitet (HI). Ange vidare för
varje domän om det kan anses styrkt att symptomen
förekommit under hela livet, om symptomen lett till
funktionsnedsättning, om nedsättningar förekommit inom
minst två områden och att symptomen inte förklaras bättre
av någon annan psykiatrisk funktionsnedsättning. Ange i
vilken grad anamnes från närstående och eventuella
skolrapporter/omdömen stödjer diagnosen.
3
21-09-11 13:30
Avgör till sist om det går att ställa diagnosen ADHD och
vilken undergrupp som stämmer bäst (med DSM-IV-kod).
Information till patienten innan intervjun påbörjas
Med hjälp av den här intervjun undersöks dina symptom
på ADHD, både under barndomen och i vuxen ålder.
Frågorna utgår ifrån de officiella kriterierna för ADHD
enligt DSM-IV. För varje ställd fråga vill jag veta om du
känner igen problemet. Till din hjälp under intervjun
kommer jag för varje symptom på ADHD att ge exempel
på hur barn och vuxna ofta upplever de svårigheter som
hör ihop med de olika ADHD-symptomen. Samma fråga
ställs först till dig och sedan till din partner och anhörig
(om de deltar). Din partner lärde du förmodligen känna
först i vuxen ålder så han/hon får berätta om den period ni
känt varandra medan din familj eller andra närstående har
en bättre uppfattning om ditt beteende under barndomen.
För att diagnosen ADHD skall kunna ställas måste man
kartlägga både din barndom och vuxen ålder.
Referenser
1.American Psychiatric Association (APA):
Diagnostic and Statistical Manual of Mental
Disorders. Washington DC, 2000.
2.Kooij JJS:.Diagnostic Interview for ADHD in
Adults 2.0 (DIVA 2.0), in: Adult ADHD. Diagnostic Assessment and Treatment. Pearson
Assessment and Information BV, Amsterdam,
2010.
3.Kooij JJS: Francken MH: Diagnostisch Interview
Voor ADHD (DIVA) bij volwassenen. Kenniscentrum ADHD bij volwassenen, PsyQ. Finns online
via www.kenniscentrumadhdbijvolwassenen.nl,
2007, and published in English in reference 2.
4.Applegate B, Lahey BB, Hart EL, Biederman J,
Hynd GW, Barkley RA, Ollendick T, Frick PJ,
Greenhill L, McBurnett K, Newcorn JH, Kerdyk
L, Garfinkel B, Waldman I, Shaffer D: Validity of
the age-of-onset criterion for ADHD: a report
from the DSM-IV field trials. J Am Acad Child
Adolesc Psychiatry 1997; 36(9):1211-21
5.Barkley RA, Biederman J: Toward a broader
definition of the age-of-onset criterion for
attention-deficit hyperactivity disorder. J Am
Acad Child Adolesc Psychiatry 1997;
36(9):1204-10
6.Faraone SV, Biederman J, Spencer T, Mick E,
Murray K, Petty C, Adamson JJ, Monuteaux
MCL: Diagnosing adult attention deficit hyperactivity disorder: are late onset and subthreshold
diagnoses valid? Am J Psychiatry 2006;
163(10):1720-9
7.Kooij JJS, Boonstra AM, Willemsen-Swinkels
SHN, Bekker EM, Noord Id, Buitelaar JK:
Reliability, validity, and utility of instruments for
self-report and informant report regarding
symptoms of Attention-Deficit/Hyperactivity
Disorder (ADHD) in adult patients. J Atten
Disorders 2008; 11(4):445-458
Kriterier ur Mini-D-IV TR publicerade i den svenska
versionen av DIVA med tillstånd av förlaget Pilgrim
Press AB.
4
DIVA_2_Zweeds.indd 4
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
21-09-11 13:30
Patientens namn
Personnummer
❑M
Kön
/
❑K
Datum för intervjun
Intervjuarens namn
Ev. patientnummer
Del 1: Symptom på ouppmärksamhet (DSM-IV kriterium A1)
Instruktioner för intervjun: Symptomen i vuxen ålder måste ha funnits i minst 6 månader. Symptomen i barndomen
gäller för åldern 5-12 år. För att ett symptom skall kunna tillskrivas ADHD krävs att det förekommer ständigt och inte bara
i perioder.
A1
Har du ofta svårt att vara tillräckligt uppmärksam på detaljer eller gör du slarvfel i ditt arbete eller i
samband med andra aktiviteter? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Gör slarvfel
❑Arbetar långsamt för att undvika fel
❑Läser inte instruktioner noggrant
❑Är dålig på detaljarbete
❑Behöver för mycket tid för att avsluta detaljerade
❑Gör slarvfel i skolarbetet
❑Gör fel genom att inte läsa igenom frågor ordentligt
❑Läser inte igenom frågor ordentligt som därför blir
uppgifter
❑Fastnar i detaljer
❑Arbetar för snabbt och gör fel
❑Annat:
p g a det
obesvarade
❑Besvarar inte frågor på baksidan av ett prov
❑Kommentarer från andra om slarvigt arbete
❑Kontrollerar inte svaren på läxor
❑Behöver för mycket tid för att avsluta detaljerade
uppgifter
❑Annat:
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
DIVA_2_Zweeds.indd 5
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
5
21-09-11 13:30
A2
Har du ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten under arbetsuppgifter? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Kan inte bibehålla uppmärksamheten längre tid under
❑Har svårt att bibehålla uppmärksamheten på
genomförandet av uppgifter*
❑Distraheras snabbt av egna tankar eller associationer
❑Har svårt att se klart en film till slutet eller läsa ut en
bok*
❑Tröttnar snabbt på saker*
❑Ställer frågor om ämnen som redan har diskuterats
❑Annat:
­skolarbetet
❑Har svårt att bibehålla uppmärksamheten under lek*
❑Lättdistraherad
❑Koncentrationssvårigheter*
❑Behöver struktur för att inte distraheras
❑Tröttnar snabbt på aktiviteter*
❑Annat:
*Om inte ämnet/aktiviteten upplevs som mycket intressant
(t ex dator eller hobby)
*Om inte ämnet/aktiviteten upplevs som mycket intressant
(t ex dator eller hobby)
Symptom finns:
A3
❑ Ja
/
❑ Nej
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
Verkar det ofta som om du inte lyssnar när någon talar direkt till dig? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Dagdrömmer eller verkar frånvarande
❑Har svårt att koncentrera dig på ett samtal
❑Vet efteråt inte vad ett samtal handlade om
❑Byter ofta ämne under ett samtal
❑Andra säger att dina tankar är på annat håll
❑Annat:
❑Vet inte vad föräldrar/lärare har sagt
❑Dagdrömmer eller verkar frånvarande
❑Lyssnar först vid ögonkontakt eller höjd röst
❑Måste ofta tilltalas flera gånger
❑Frågor behöver upprepas
❑Annat:
Symptom finns:
6
DIVA_2_Zweeds.indd 6
❑ Ja
/
❑ Nej
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
21-09-11 13:30
A4
Misslyckas du ofta med att följa instruktioner och att fullfölja arbetsuppgifter eller att uppfylla de krav som
ställs på dig i arbetet? Och hur var det då du var barn (med skolarbetet istället för på jobbet)?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Gör flera saker samtidigt utan att avsluta dem
❑Har svårt att avsluta saker när de inte längre är nya
❑Har svårt att följa instruktioner
❑Har svårt att följa instruktioner i flera led
❑Avslutar inte uppgifter
❑Gör inte klart läxorna eller lämnar inte in dem
❑Behöver mycket struktur för att kunna avsluta uppgifter
❑Annat:
och intressanta
❑Behöver en deadline för att avsluta uppgifter
❑Har svårt att avsluta pappersarbete
❑Har svårt att följa instruktioner i en manual
❑Annat:
Symptom finns:
A5
❑ Ja
/
❑ Nej
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
Har du ofta problem med att organisera uppgifter och aktiviteter? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Har svårt att planera vardagliga aktiviteter
❑Rörigt i hemmet och/eller på arbetsplatsen
❑Planerar för mycket eller planerar inte effektivt
❑Dubbelbokar ofta aktiviteter
❑Kommer för sent
❑Kan inte konsekvent använda en kalender eller
❑Har svårt för att bli klar i tid
❑Stökigt rum eller skolbänk
❑Har svårt att leka ensam
❑Har svårt att planera uppgifter eller läxor
❑Gör saker huller om buller
❑Kommer för sent
❑Dålig tidsuppfattning
❑Har svårt att hålla sig själv sysselsatt
❑Annat:
dagsplanering
❑Är oflexibel genom att vara bunden till scheman
❑Dålig tidsuppfattning
❑Gör upp scheman som sedan inte används
❑Behöver andra för att få struktur
❑Annat:
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
DIVA_2_Zweeds.indd 7
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
7
21-09-11 13:30
A6
Undviker du ofta (eller tycker du illa om, eller är du ovillig till) uppgifter som kräver långvarig mental
ansträngning? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Gör först det som är lättast eller roligast
❑Skjuter ofta upp tråkiga eller svåra uppgifter
❑Skjuter upp uppgifter så att de inte blir färdiga i tid
❑Undviker monotont arbete som t ex administrativa
❑Undviker läxor eller tycker mycket illa om dem
❑Läser få böcker eller tycker inte om att läsa då det är
uppgifter
❑Tycker inte om att läsa då det är mentalt ansträngande
❑Undviker uppgifter som kräver mycket koncentration
❑Annat:
mentalt ansträngande
❑Undviker uppgifter som kräver mycket koncentration
❑Tycker illa om skolämnen som kräver mycket koncentration
❑Skjuter ofta upp tråkiga eller svåra uppgifter
❑Annat:
Symptom finns:
A7
❑ Ja
/
❑ Nej
❑ Ja
Symptom finns:
/
❑ Nej
Tappar du ofta bort saker som är nödvändiga för uppgifter eller aktiviteter? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Förlägger plånbok, nycklar eller kalender
❑Glömmer ofta kvar saker
❑Tappar bort arbetsdokument
❑Förlorar mycket tid på att leta efter saker
❑Råkar i panik om andra flyttar på saker
❑Lägger undan saker på fel ställen
❑Tappar bort anteckningar, listor eller telefonnummer
❑Annat:
❑Tappar bort kalender, pennor, gymnastikkläder eller
Symptom finns:
8
DIVA_2_Zweeds.indd 8
❑ Ja
/
❑ Nej
andra föremål
❑Förlägger leksaker, kläder eller läxor
❑Ägnar mycket tid åt att leta efter saker
❑Råkar i panik om andra flyttar på saker
❑Får kommentarer av föräldrar och/eller lärare om
­borttappade saker
❑Annat:
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
21-09-11 13:30
A8
Blir du ofta lätt distraherad av yttre störningar? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Har svårt att utestänga störningar från omgivningen
❑Har svårt att ta upp tråden igen efter att ha blivit
❑Tittar ofta ut genom fönstret i klassrummet
❑Distraheras lätt av ljud eller händelser
❑Har svårt att hitta tråden igen efter att ha blivit
distraherad
❑Distraheras lätt av ljud eller händelser
❑Distraheras lätt av andras samtal
❑Har svårt att filtrera och/eller välja ut information
❑Annat:
­distraherad
❑Annat:
Symptom finns:
A9
❑ Ja
/
❑ Nej
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
Är du ofta glömsk under vardagliga aktiviteter? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Glömmer avtalade möten eller andra åtaganden
❑Glömmer nycklar, kalender etc.
❑Måste ofta påminnas om avtalade möten
❑Måste återvända hem och hämta glömda saker
❑Använder ständigt listor för att inte glömma saker
❑Glömmer att skriva upp eller titta i kalendern
❑Annat:
❑Glömmer avtalade möten eller instruktioner
❑Behöver ofta påminnas om saker
❑Har glömt vad som skall göras halvvägs igenom en
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
uppgift
❑Glömmer att ta med saker till skolan
❑Glömmer kvar saker i skolan eller hos kompisar
❑Annat:
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
Komplettering till kriterium A1
Vuxen ålder:
Har du fler av dessa symptom på ouppmärksamhet än andra personer, eller upplever du dem oftare än andra i din ålder?
❑ Ja / ❑ Nej
Barndomen:
Hade du fler av dessa symptom på ouppmärksamhet än andra barn i din ålder, eller upplevde du dem oftare än andra
barn i din ålder?
❑ Ja / ❑ Nej
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
DIVA_2_Zweeds.indd 9
9
21-09-11 13:30
Del 2:Symptom på hyperaktivitet-impulsivitet
(DSM-IV kriterium A2)
Instruktioner för intervjun: Symptomen i vuxen ålder måste ha funnits i minst 6 månader. Symptomen i barndomen
gäller för åldern 5-12 år. För att ett symptom skall kunna tillskrivas ADHD krävs att det förekommer ständigt och inte bara
i perioder.
H/I 1
Rör du ofta rastlöst på händer eller fötter eller skruvar du på dig när du sitter på en stol? Och hur
var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Svårt att sitta stilla
❑Gungar med benen
❑Knackar med pennan eller leker med något
❑Tvinnar håret eller biter på naglarna
❑Kan kontrollera rastlösheten men blir stressad
❑Annat:
❑Föräldrarna sade ofta ”sitt still” eller liknande
❑Gungar med benen
❑Knackar med pennan eller leker med något
❑Tvinnar håret eller biter på naglarna
❑Kan inte förbli avslappnat sittande på en stol
❑Kan kontrollera rastlösheten men blir stressad
❑Annat:
p g a det
Symptom finns:
H/I 2
❑ Ja
/
❑ Nej
Symptom finns:
❑ Ja
/
p g a det
❑ Nej
Reser du dig ofta upp i situationer där det förväntas att du skall förbli sittande? Och hur var det då
du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Undviker symposier, föreläsningar, kyrkobesök etc.
❑Går hellre omkring än sitter stilla
❑Sitter aldrig stilla länge, alltid i rörelse
❑Blir stressad av svårigheten att sitta still
❑Hittar på ursäkter för att få gå omkring
❑Annat:
❑Reser dig ofta upp under måltider eller i klassrummet
❑Har väldigt svårt att förbli sittande i skolan eller under
Symptom finns:
10
DIVA_2_Zweeds.indd 10
❑ Ja
/
❑ Nej
måltider
❑Blir tillsagd att sitta kvar
❑Hittar på ursäkter för att få gå omkring
❑Annat:
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
21-09-11 13:30
H/I 3
Känner du dig ofta rastlös? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Känsla av inre rastlöshet eller oro inombords
❑Har en ständig känsla av att du måste göra något
❑Har svårt att koppla av
❑Annat:
❑Springer alltid omkring
❑Klättrar på möbler eller hoppar i soffan
❑Klättrar i träd
❑Känner en inre rastlöshet
❑Annat:
Symptom finns:
H/I 4
❑ Ja
/
❑ Nej
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
Har du svårt att syssla med fritidsaktiviteter på ett stillsamt sätt? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Pratar under aktiviteter när det inte är lämpligt
❑Blir ofta snabbt kaxig i sällskap med andra
❑Är högljudd i alla slags situationer
❑Har svårt att utföra aktiviteter på ett tyst sätt
❑Har svårt att tala lågmält
❑Annat:
❑Är högljudd under lek eller i klassrummet
❑Kan inte sitta tyst och titta på tv eller filmer
❑Ombedd att vara tystare eller lugna ner sig
❑Blir snabbt för kaxig i andras sällskap
❑Annat:
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
DIVA_2_Zweeds.indd 11
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
11
21-09-11 13:30
H/I 5
Är du alltid ”på språng” eller tvungen att hålla i gång som om du ”gick på högvarv”? Och hur var
det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Är alltid upptagen med att göra något
❑Har mycket energi, alltid på gång
❑Svårt att känna sina egna gränser
❑Har svårt att släppa något, pressar på uttalat
❑Annat:
❑Är upptagen hela tiden
❑Uttalat aktiv i skolan och hemma
❑Har mycket energi
❑Alltid ”på språng”, pressar på uttalat
❑Annat:
Symptom finns:
H/I 6
❑ Ja
/
❑ Nej
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
Pratar du ofta uttalat mycket? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Pratar så mycket att folk tråkas ut
❑Är känd för att prata oavbrutet
❑Har svårt att sluta prata
❑Har en tendens att prata för mycket
❑Ger inte andra utrymme att bryta in under ett samtal
❑Behöver många ord för att få något sagt
❑Annat:
❑Är känd för att vara en pratkvarn
❑Lärare och föräldrar ber dig ofta att vara tyst
❑Kommentarer i omdömen från skolan om att prata för
mycket
❑Bestraffas för att prata för mycket
❑Hindrar andra i skolarbetet genom att prata för mycket
❑Ger inte utrymme åt andra i ett samtal
❑Annat:
Symptom finns:
12
DIVA_2_Zweeds.indd 12
❑ Ja
/
❑ Nej
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
21-09-11 13:30
H/I 7
Svarar du ofta innan en fråga har avslutats? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑”Babbelmaja”, säger vad du tänker
❑Säger saker utan att tänka först
❑Ger svar åt folk innan de har pratat klart
❑Avslutar andras ord
❑Uppfattas som taktlös
❑Annat:
❑”Babbelmaja”, säger saker utan att tänka först
❑Vill besvara alla frågor i skolan före de andra
❑Slänger ur sig ett svar, även om det är fel
❑Avbryter andra innan de har pratat klart
❑Uppfattas som sårande
❑Annat:
Symptom finns:
H/I 8
❑ Ja
/
❑ Nej
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
Har du ofta svårt att vänta på din tur? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Har svårt att vänta i en kö, tränger sig före
❑Har svårt att tålmodigt vänta i trafiken/trafikstockningar
❑Har svårt att vänta på din tur i samtal
❑Är otålig
❑Påbörjar snabbt relationer/anställningar eller avslutar/
❑Har svårt att vänta på din tur under gruppaktiviteter
❑Har svårt att vänta på din tur i klassrummet
❑Alltid först att prata eller agera
❑Blir snabbt otålig
❑Går över gatan utan att se sig för
❑Annat:
lämnar dessa p g a otålighet
❑Annat:
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
DIVA_2_Zweeds.indd 13
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
13
21-09-11 13:30
H/I 9
Stör du ofta andra när de håller på med något eller tränger du dig på? Och hur var det då du var barn?
Exempel från vuxen ålder:
Exempel från barndomen:
❑Lägger dig snabbt i vad andra gör
❑Avbryter andra
❑Stör folk i deras aktiviteter utan att de bett om det
❑Andra kommenterar att du lägger dig i
❑Har svårt att respektera andras gränser
❑Har en åsikt om allt och uttalar den direkt
❑Annat:
❑Bryter in i andras lek
❑Avbryter andras samtal
❑Reagerar på allt
❑Kan inte vänta
❑Annat:
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
Symptom finns:
❑ Ja
/
❑ Nej
Komplettering till kriterium A2
Vuxen ålder:
Har du fler av dessa symptom på hyperaktivitet/impulsivitet än andra personer, eller upplever du dem oftare än andra
personer?
❑ Ja / ❑ Nej
Barndomen:
Hade du fler av dessa symptom på hyperaktivitet/impulsivitet än andra barn i din ålder, eller upplevde du dem oftare än
andra barn i din ålder?
❑ Ja / ❑ Nej
Del 3: Funktionsnedsättning till följd av symptomen
(DSM-IV kriterierna B, C och D)
Kriterium B
Har du alltid haft dessa symptom på ouppmärksamhet och/eller hyperaktivitet/impulsivitet?
❑Ja (några av symptomen fanns innan jag fyllde 7 år).
❑Nej
Om svaret är nej, symptomen uppträdde fr o m
14
DIVA_2_Zweeds.indd 14
års ålder.
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
21-09-11 13:30
Kriterium C
Inom vilka områden har du/hade du problem med dessa symptom?
Vuxen ålder
Barndom och ungdom
Arbete/utbildning
❑Har inte avslutat utbildning/praktik som krävs för
arbetet
❑Arbetar under din utbildningsnivå
❑Tröttnar snabbt på en arbetsplats
❑Har haft många kortvariga jobb
❑Har svårt med administrativa uppgifter/planering
❑Får ingen befordran
❑Presterar under din nivå på jobbet
❑Har lämnat arbeten p g a gräl eller avsked
❑Sjukskriven/förtidspensionerad p g a symptomen
❑Begränsad nedsättning tack vare kompensation genom
hög begåvningsnivå (IQ)
❑Begränsad nedsättning tack vare kompensation genom
yttre struktur
❑Annat:
Utbildning
❑Lägre utbildningsnivå än förväntat utifrån begåvningsnivå (IQ)
❑Gått om någon/några klasser p g a koncentrationssvårigheter
❑Oavslutad utbildning / avstängd från skolan
❑Behövde längre tid för att slutföra utbildning än vad
som är det vanliga
❑Har med stor ansträngning klarat en utbildning som
motsvarar din begåvningsnivå (IQ)
❑Svårt att göra läxor
❑Fått specialundervisning p g a symptomen
❑Fått kommentarer från lärare om beteende eller
koncentration
❑Begränsad nedsättning tack vare kompensation genom
hög begåvningsnivå (IQ)
❑Begränsad nedsättning tack vare kompensation genom
yttre struktur
❑Annat:
Relationer och/eller familj
❑Tröttnar snabbt på förhållanden
❑Inleder/avbryter förhållanden impulsivt
❑Har ett ojämlikt förhållande p g a symptomen
❑Relationsproblem, många gräl, för lite intimitet
❑Frånskild p g a symptomen
❑Sexuella problem p g a symptomen
❑Problem med att uppfostra p g a symptomen
❑Problem med att sköta hemsysslor och/eller pappersarbete
❑Ekonomiska problem eller spelande
❑Vågar inte inleda ett förhållande
❑Annat:
Familjen
❑Hamnar ofta i gräl med bröder eller systrar
❑Blir ofta bestraffad eller slagen
❑Lite kontakt med familjen p g a konflikter
❑Hjälp med struktur genom föräldrarna under längre tid
än vad som brukar vara normalt
❑Annat:
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
DIVA_2_Zweeds.indd 15
15
21-09-11 13:30
Vuxen ålder (fortsättning)
Barndom och ungdom (fortsättning)
Sociala kontakter
❑Tröttnar snabbt på sociala kontakter
❑Har svårt att upprätthålla sociala kontakter
❑Konflikter p g a kommunikationssvårigheter
❑Svårt att skapa sociala kontakter
❑Bristande självkänsla p g a negativa erfarenheter
❑Uppmärksammar inte andra (glömmer att skicka kort/
engagera dig/ringa etc.)
❑Annat:
Sociala kontakter
❑Svårt att upprätthålla sociala kontakter
❑Konflikter p g a kommunikationssvårigheter
❑Svårt att skapa sociala kontakter
❑Bristande självkänsla p g a negativa erfarenheter
❑Få kompisar
❑Blir retad
❑Utesluten ur, eller tillåts inte vara med i gruppen
❑Mobbar andra
❑Annat:
Fritid/Fritidsintressen
❑Kan inte koppla av ordentligt på fritiden
❑Måste idrotta väldigt mycket för att kunna koppla av
❑Skador p g a mycket idrott
❑Klarar inte att läsa ut en bok eller se klart en film
❑Håller på med något hela tiden vilket gör dig utmattad
❑Tröttnar snabbt på fritidsintressen
❑Bilolyckor/blivit av med körkortet p g a vårdslös
körning
❑Söker ”kickar” och/eller tar för många risker
❑Har kommit i kontakt med polisen/rättssystemet
❑Hetsäter
❑Annat:
Fritid/Fritidsintressen
❑Kan inte koppla av ordentligt på fritiden
❑Måste idrotta mycket för att kunna koppla av
❑Skador p g a uttalat idrottande
❑Klarar inte att läsa ut en bok eller se klart en film
❑Håller på med något hela tiden vilket gör dig övertrött
❑Tröttnar snabbt på fritidsintressen
❑Söker ”kickar” och/eller tar för många risker
❑Har kommit i kontakt med polisen/rättssystemet
❑Råkat ut för ökat antal olyckstillbud
❑Annat:
Självförtroende/självbild
❑Osäkerhet p g a negativa kommentarer från andra
❑Negativ självbild p g a erfarenheter av misslyckanden
❑Rädd för att misslyckas om du börjar med nya saker
❑Reagerar överdrivet häftigt på kritik
❑Perfektionism
❑Känner sig obekväm p g a symptom på ADHD
❑Annat:
Självförtroende/självbild
❑Osäkerhet p g a negativa kommentarer från andra
❑Negativ självbild p g a erfarenheter av misslyckanden
❑Rädd för att misslyckas om du börjar med nya saker
❑Reagerar överdrivet häftigt på kritik
❑Perfektionism
❑Annat:
16
DIVA_2_Zweeds.indd 16
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
21-09-11 13:30
Vuxen ålder: Föreligger funktionsnedsättning inom två eller fler områden? ❑ Ja / ❑ Nej
Barndom och ungdom: Föreligger funktionsnedsättning inom två eller fler områden? ❑ Ja / ❑ Nej
Slut på intervjun. Gå nu vidare till sammanställningen på nästa sida.
Övrig information:
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
DIVA_2_Zweeds.indd 17
17
21-09-11 13:30
Sammanställning av symptomen A och H/I
Ange vilka kriterier som uppfylldes i del 1 och 2 och addera antalet
Kriterium
DSM-IV
TR
Symptom
A1a
A1. Är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet,
yrkeslivet eller andra aktiviteter
A1b
A2. Har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller
lekar
A1c
A3. Verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal
A1d
A4. Följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots
eller på att personen inte förstår instruktionerna)
A1e
A5. Har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter
A1f
A6. Undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver
mental uthållighet (t ex skolarbete eller läxor)
A1g
A7. Tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter (t ex
leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
A1h
A8. Är ofta lättdistraherad av yttre stimuli
A1i
A9. Är ofta glömsk i det dagliga livet
Totala antalet kriterier på ouppmärksamhet
A2a
H/I 1. Har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter eller kan inte
sitta still
A2b
H/I 2. Lämnar ofta sin plats i klassrummet eller i andra situationer där
personen förväntas sitta kvar på sin plats en längre stund
A2c
H/I 3. Springer ofta omkring, klänger eller klättrar mer än vad som
anses lämpligt för situationen (hos ungdomar och vuxna kan detta vara
begränsat till en subjektiv känsla av rastlöshet)
A2d
H/I 4. Har ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla
A2e
H/I 5. Verkar ofta vara ”på språng” eller ”gå på högvarv”
A2f
H/I 6. Pratar ofta överdrivet mycket
A2g
H/I 7. Kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt
A2h
H/I 8. Har ofta svårt att vänta på sin tur
A2i
H/I 9. Avbryter eller inkräktar ofta på andra (t ex kastar sig in i andras
samtal eller lekar)
Totala antalet kriterier på hyperaktivitet/impulsivitet
18
DIVA_2_Zweeds.indd 18
Fanns
under
barndomen
Finns i
vuxen
ålder
/9
/9
/9
/9
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
21-09-11 13:30
Bedömningsblad
DSM-IV
kriterium A
Barndomen
Är antalet kriterier på ouppmärksamhet (A) ≥ 6?
Är antalet kriterier på hyperaktivitet/impulsivitet (H/I) ≥ 6?
❑ Ja
❑ Ja
/
/
❑ Nej
❑ Nej
Vuxen ålder*
Är antalet kriterier på ouppmärksamhet (A) ≥ 6?
Är antalet kriterier på hyperaktivitet/impulsivitet (H/I) ≥ 6?
❑ Ja
❑ Ja
/
/
❑ Nej
❑ Nej
❑ Ja
/
❑ Nej
Vuxen ålder
Barndomen
❑ Ja
❑ Ja
/
/
❑ Nej
❑ Nej
Symptomen kan inte förklaras (bättre) med någon annan
föreliggande psykiatrisk störning
❑ Nej
DSM-IV
kriterium B
Finns det tecken på ett livslångt mönster av symptom och
begränsningar?
DSM-IV
kriterium C
och D
Symptom och funktionsnedsättning föreligger inom minst två
funktionsdomäner
DSM-IV
kriterium E
❑ Ja, genom
Stöds diagnosen av andra informationskällor?
Förälder(Föräldrar)/bror/syster/övrig,
nämligen
Partner/god vän(inna)/övrig,
nämligen
Betyg/omdömen/skolrapporter
**
❑ ej aktuellt ❑ 0 ❑ 1 ❑ 2
**
❑ ej aktuellt ❑ 0 ❑ 1 ❑ 2
❑ ej aktuellt ❑ 0 ❑ 1 ❑ 2
0 = inget/lite stöd
1 = ett visst stöd
2 = ett tydligt stöd
Extra information:
Diagnos ADHD***
❑ Nej
❑ Ja, undergrupp:
❑314.01 Kombinerad typ
❑314.00 Huvudsakligen bristande
uppmärksamhet
❑314.01 Huvudsakligen hyperaktivitet-impulsivitet
* Forskningsresultat talar för att fyra eller fler uppfyllda kriterier på uppmärksamhetssvårigheter och/eller hyperaktivitet-impulsivitet är tillräckliga
för att ställa diagnosen ADHD i vuxen ålder. Kooij e.a., Internal and external validity of Attention-Deficit Hyperactivity Disorder in a populationbased sample of adults. Psychological Medicine 2005; 35(6):817-827. Barkley RA: Age dependent decline in ADHD: True recovery or statistical
illusion? The ADHD Report 1997; 5:1-5.
** Ange från vem informationen inhämtades.
*** Om de fastställda undergrupperna är olika under barndomen och i vuxen ålder, skall den aktuella undergruppen i vuxen ålder vara avgörande för diagnosen.
DIVA 2.0 Diagnostisk intervju för ADHD hos vuxna
DIVA_2_Zweeds.indd 19
19
21-09-11 13:30
DIVA
svenska
DIVA_2_Zweeds.indd 20
2.0
Diagnostisk intervju
för ADHD
hos vuxna
21-09-11 13:30
Vuxen-ADHD Självrapportskala (ASRS-v1.1)
Instruktioner till Symtom-checklistan
Frågorna på baksidan är tänkta att stimulera en dialog mellan dig och dina patienter och att hjälpa till
att bekräfta om de uppvisar ADHD-symtom.
Beskrivning: Symtom-checklistan är ett instrument som består av de arton kriterierna enligt DSM-IVTR. Sex av de arton frågorna har visat sig vara de som är mest prediktiva av ADHD-symtom. Dessa sex
frågor utgör grunden för ASRS Screener v1.1 och utgör även del A av Symtom-checklistan. Del B av
Symtom-checklistan innehåller de återstående tolv frågorna.
Instruktioner:
Symtom
1.
Be patienten fylla i både del A och B av Symtom-checklistan genom att markera med ett kryss i
den ruta som bäst motsvarar förekomsten av varje symtom.
2.
Lägg ihop värdena för del A. Om fyra eller fler kryss är markerade i de mörkt skuggade rutorna
inom del A uppvisar patienten symtom som i hög grad överensstämmer med ADHD hos vuxna
och motiverar vidare utredning.
3.
Symtomfrekvensen som markerats i del B ger ytterligare tecken och kan fungera som en
vägvisning vad det gäller patientens symtom. Notera särskilt de kryss som hamnar inom det
skuggade området. De frekvensbaserade svarsalternativen uppvisar större känslighet för vissa
frågor. Inget totalvärde eller diagnostisk sannolikhet används för dessa tolv frågor. Det har visat
sig att de sex frågorna under del A är de som är mest prediktiva för störningen och fungerar bäst
som screening instrument.
Funktionsnedsättning:
1.
Gå igenom hela Symtom-checklistan med dina patienter och gör en bedömning av graden av
funktionsnedsättning förknippad med symtomen.
2.
Beakta arbeta/skola, den sociala omgivningen och familjeförhållanden.
3.
Frekvensen av symtom står ofta i relation till symtomens allvar. Därför kan checklistan vara
vägledande i bedömningen av funktionsnedsättningar. Om dina patienter har frekventa symtom
kan det var idé att be dem förklara hur dessa problem har påverkat deras förmåga att sköta
arbetet, hemmet eller komma överens med andra människor, såsom make/maka/sambo.
Sjukdomshistoria:
1.
Gör en bedömning av förekomsten av dessa symtom eller liknande symtom i barndomen. Vuxna
med ADHD har inte nödvändigtvis fått diagnosen som barn. För att göra en bedömning av
patientens historia, sök efter tecken på tidiga och ihållande problem med uppmärksamhet eller
självkontroll. Vissa betydande symtom bör ha funnits i barndomen, men en fullständig
sjukdomsbild är inte nödvändig.
Vuxen-ADHD Självrapportskala (ASRS-v1.1) - Symtom-checklista
Mycket
ofta
Ofta
Ibland
Sällan
Dagens datum
Besvara frågorna nedan genom att skatta dig själv med hjälp av skalan till höger.
För varje fråga, sätt ett kryss i den ruta som bäst beskriver hur du har känt och betett
dig de senaste 6 månaderna. Lämna gärna den ifyllda checklistan till din läkare vid
dagens besök så att ni tillsammans kan gå igenom resultatet.
Aldrig
Patientens namn
1. Hur ofta har du svårigheter med att avsluta de sista detaljerna i en uppgift/ett
projekt när de mer krävande momenten har avklarats?
2. Hur ofta har du svårigheter med att få ordning på saker och ting när du ska utföra
en uppgift som kräver organisation?
3. Hur ofta har du problem att komma ihåg avtalade möten, t ex läkarbesök, eller
åtaganden?
4. Hur ofta händer det att du undviker eller skjuter på att sätta igång med en uppgift
som kräver mycket tankemöda?
5. Hur ofta händer det att du sitter och plockar med något, eller skruvar på dig och
rör händer eller fötter när du är tvungen att sitta en längre stund?
6. Hur ofta känner du dig överaktiv och tvungen att hålla igång, som om du gick på
högvarv?
7. Hur ofta händer det att du gör slarvfel när du arbetar med en tråkig eller svår
uppgift?
Del A
8. Hur ofta händer det att du har svårt att hålla kvar uppmärksamheten när du utför
tråkigt eller monotont arbete?
9. Hur ofta händer det att du har svårt att koncentrera dig på vad folk säger, även
när de pratar direkt till dig?
10. Hur ofta händer det att du förlägger eller har svårt att hitta saker hemma eller på
arbetet?
11. Hur ofta händer det att du distraheras av händelser eller ljud i din omgivning?
12. Hur ofta händer det att du lämnar din plats under möten eller i andra situationer
där du förväntas sitta kvar?
13. Hur ofta händer det att du känner dig rastlös eller har svårt att vara stilla?
14. Hur ofta händer det att du har svårt att gå ner i varv och koppla av när du har en
stund över?
15. Hur ofta händer det att du kommer på dig med att prata för mycket i sociala
sammanhang?
16. Hur ofta händer det att du avslutar meningar åt dem du talar med, innan de själva
hinner avsluta dem?
17. Hur ofta händer det att du har svårt att vänta på din tur i situationer då det krävs?
18. Hur ofta händer det att du avbryter/stör andra när de är upptagna?
Del B
Vuxen-ADHD Självrapportskala (ASRS-v1.1)- Symtom-checklista
Namn och pers-nr: ___________________________
Dagens datum:________________
Besvara frågorna nedan genom att skatta dig själv med hjälp av skalan till höger. För varje fråga, sätt ett kryss i
den ruta som bäst beskriver hur du har känt och betett dig de senaste 6 månaderna. Lämna gärna den ifyllda
checklistan till din läkare vid dagens besök.
FRÅGA
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
Aldrig Sällan Ibland Ofta
(0)
(1)
(2)
(3)
Hur ofta har Du svårigheter med att avsluta de sista detaljerna
i en uppgift/ett projekt, när de mer krävande momenten har
avklarats?
Hur ofta har Du svårigheter med att få ordning på saker och
ting när Du ska utföra en uppgift som kräver organisation?
Hur ofta har Du problem att komma ihåg avtalade möten t ex
läkarbesök, eller åtaganden?
Hur ofta händer det att du undviker eller skjuter på att sätta
igång med en uppgift som kräver mycket tankemöda?
Hur ofta händer det att Du sitter och plockar med något eller
skruvar på Dig och rör händer eller fötter när Du är tvungen
att sitta en längre stund?
Hur ofta känner Du Dig överaktiv och tvungen att hålla igång
som om Du gick på högvarv?
Hur ofta händer det att Du gör slarvfel när Du arbetar med en
tråkig eller svår uppgift?
Hur ofta händer det att Du har svårt att hålla kvar
uppmärksamheten när Du utför tråkigt eller monotont arbete?
Hur ofta händer det att Du har svårt att koncentrera Dig på
vad folk säger, även när de pratar direkt till Dig?
Hur ofta händer det att Du förlägger eller har svårt att hitta
saker hemma eller på arbetet?
Hur ofta händer det att Du distraheras av händelser eller ljud i
din omgivning?
Hur ofta händer det att Du lämnar Din plats under möten eller
i andra situationer där Du förväntas sitta kvar?
Hur ofta händer det att Du känner Dig rastlös eller har svårt
att vara stilla?
Hur ofta händer det att Du har svårt att gå ner i varv och
koppla av när Du har en stund över?
Hur ofta händer det att Du kommer på Dig med att prata för
mycket i sociala sammanhang?
Hur ofta händer det att du avslutar meningar åt dem du talar
med, innan de själva hinner avsluta dem?
Hur ofta händer det att Du har svårt att vänta på Din tur i
situationer då det krävs?
Hur ofta händer det att Du avbryter/stör andra när de är
upptagna?
Delsummor: Ouppmärksamhet (1-4 + 7-11):
Totalsumma:
Hyperaktivitet/impulsivitet (5,6 + 12-18):
Mycket
ofta (4)
WRASS för anhöriga
Referens: Wender, P.H. (1995) ”Attention-Deficit Hyperactivity Disorder in Adults” (Oxford
University Press). Original bearbetning och översättning: Sally Sehlin (1998). Ny layout och
vissa omformuleringar gjorda av psykolog Eva Bergendal, Sjukhuset i Varberg, 2005-08-19.
Bedömarens namn:…………………………………..Relation till patienten:………………….
Patientens namn:…………………………………Patientens födelsedatum:…………………..
Dagens datum:………………………………Testledare:………………………………………
Nedanstående påståenden gäller hur Din närstående i allmänhet varit som vuxen person, det
vill säga hur han/hon mestadels brukat vara under större delen av hans/hennes vuxna liv.
För varje påstående sätter Du ett X för det alternativ som bäst stämmer med Din uppfattning.
Inte alls I viss
eller
mån
mycket
litet
1. Har svårt att koncentrera sig och
störs lätt av sådant som händer runt
omkring honom/henne.
2. Verkar inte lyssna på andra
människor när de pratar.
3. Verkar ha svårt att koncentrera
sig på läsning.
4. Är glömsk och tappar ofta bort sina
saker, t ex klocka, nycklar eller
viktiga papper.
5. Är plockig och ”pillig”.
6. Har svårt att sitta stilla, är rastlös
och alltid på gång.
7. Pratar för mycket.
En hel
del
Mycket Helt
och
hållet
Inte alls I viss
eller
mån
mycket
litet
8. Har svårt att slappna av.
9. Har svårt att sitta och titta på en
hel långfilm eller har svårt att sitta kvar
vid bordet efter en måltid.
10. Verkar regelbundet deppig
eller nedstämd stundvis.
11. Har i vissa stunder verkat uppvarvad
och haft stunder när allting gått för fort.
12. Tenderar att pendla upp och ner
mycket i sitt stämningsläge.
13. Uttrycker missnöje med sig själv
och är självkritisk.
14. Är lättretlig och irriterad.
15. Har kort stubin och brusar lätt upp.
16. När han/hon blir arg, så går det
oftast fort över.
17. När han/hon blir arg, så avreagerar
han/hon sig med ord.
18. När han/hon blir arg, så kan
han/hon slå sönder saker.
19. När han/hon blir arg, så kan han/hon
bli våldsam mot djur eller människor.
En hel
del
Mycket Helt
och
hållet
Inte alls I viss
eller
mån
mycket
litet
20. Har svårt att vara systematisk,
när flera saker ska göras i följd.
21. Har svårt att avsluta uppgifter eller
projekt som han/hon har påbörjat.
22. Har svårt att planera i förväg.
23. Har svårt att komma i tid.
24. Har svårt att hålla en budget.
25. Glömmer ofta var han/hon lagt
viktiga saker.
26. Har svårt att sätta igång med
krävande eller ansträngande projekt
och skjuter helst upp dem.
27. Har svårt att tåla stress och tappar
lätt fattningen när han/hon får
för mycket omkring sig.
28. Blir lätt uppvarvad av för mycket
intryck och stimulans.
29. Har lätt att förstora upp svårigheter.
30. Är våghalsig och ger sig lätt in
i farliga och riskfyllda saker.
31. Fattar ofta snabba beslut utan att ha
ha tänkt igenom följderna och
speciellt händer detta då han/hon är arg.
En hel
del
Mycket Helt
och
hållet
Inte alls
eller
mycket
litet
I viss
mån
En hel Mycket Helt
del
och
hållet
32. Brukar avbryta folk när de pratar.
33. Får problem för att han/hon brukar
prata utan att först tänka sig för.
34. Är otålig, t ex vid bilkörning eller med
barn.
35. Brukar handla först och tänka
och kanske ångra sig i efterhand,
gör t ex impulsköp.
Kommentarer:…………………………………………………………………………………
………………………………………………………………………………………………...
………………………………………………………………………………………………...
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
…………………………………………………………………………………………………
………………………………………………………………………………………………….
………………………………………………………………………………………………….
………………………………………………………………………………………………….
………………………………………………………………………………………………….
Översikt av WRASS-skattningar
Referens: Wender, P.H. (1995) ”Attention-Deficit Hyperactivity Disorder in Adults” (Oxford
University Press). Original bearbetning och översättning: Sally Sehlin (1998). Ny layout och
vissa omformuleringar gjorda av psykolog Eva Bergendal, Sjukhuset i Varberg, 2005-08-19.
Patientens namn:………………………………..Patientens födelsedatum:……………………
Anhörigbedömarens namn:……………………..Relation till patienten:………………………
Datum för bedömningarna:……………………..Testledare:…………………………………..
Poängbedömning av svarsalternativen:
Inte alls eller mycket litet: 0 poäng
I viss mån: 1 poäng
En hel del: 2 poäng
Mycket: 3 poäng
Helt och hållet: 4 poäng
Underavdelningar i WRASS
Självskattning
Poäng
SjälvAnhörig- Anhörigskattning skattning skattning
Procent
Procent
Poäng
A1. Uppmärksamhetssvårigheter
(Fråga 1-4)
(av max 16)
(av max 16)
(av max 20)
(av max 20)
(av max 16)
(av max 16)
(av max 24)
(av max 24)
(av max 28)
(av max 28)
(av max 12)
(av max 12)
(av max 24)
(av max 24)
A2. Hyperaktivitet/rastlöshet
(Fråga 5-9)
B1. Instabilitet i stämningsläge
(Fråga 10-13)
B2. Temperament och temperamentsutbrott
(Fråga 14-19)
B3. Organisationssvårigheter
(Fråga 20-26)
B4. Stresskänslighet
(Fråga 27-29)
B5. Impulsivitet
(Fråga 30-35)
SUMMA WRASSPOÄNG
(av max 140)
1
Wender Utah Rating Scale (WURS) för anhöriga
Bearbetningen för anhöriga gjord av psykolog Eva Bergendal, Sjukhuset i Varberg,
2005-08-15.
Referens: Ward M.F., Wender P.H. & Reimherr F.W. (1993) The Wender Utah Rating
Scale: An Aid in the Retrospective Diagnosis of Childhood Attention Deficit Hyperactivity Disorder (American Journal of Psychiatry 150:6; 885-890; 1993).
Svensk översättning: Sally Sehlin (1997).
Bedömarens namn:…………………………………Relation till patienten:……………………
Patientens namn:……………………………………Patientens födelsedatum:………………...
Dagens datum:……………………….. Testledare:……………………………………………
Följande påståenden handlar om hur du minns att Din närstående var i 5-10-årsåldern.
Sätt ett X i den ruta som bäst stämmer med hur väl du tycker att påståendet passar in.
Inte alls
I viss mån Ganska En hel del Helt och
eller endast
mycket
hållet
mycket litet
1. Var rastlös och överaktiv,
var alltid på gång.
2. Var rädd för olika saker.
3. Hade svårt att koncentrera
sig och blev lätt distraherad.
4. Var ängslig och orolig.
5. Var spänd och hade ingen
ro i kroppen.
2
Inte alls
I viss mån Ganska En hel del Helt och
eller endast
mycket
hållet
mycket litet
6. Hade svårt med uppmärksamheten och dagdrömde
mycket.
7. Hade kort stubin och
brusade lätt upp.
8. Var blyg och känslig.
9. Hade ofta temperamentsutbrott och blev plötsligt
och utan förvarning
mycket ilsken.
10. Hade svårt att avsluta
påbörjade aktiviteter och
att fullfölja det han/hon
tänkt sig från början.
11. Var envis och viljestark.
12. Verkade sorgsen, ledsen,
nedstämd eller olycklig.
13. Var vild och oförsiktig
och ofta med i olika hyss.
14. Verkade missnöjd med
livet och verkade inte
tycka att det var roligt.
15. Var olydig hemma,
stretade ofta emot och
var oförskämd.
3
Inte alls
I viss mån Ganska En hel del Helt och
eller endast
mycket
hållet
mycket litet
16. Verkade ha låg
självkänsla.
17. Var retlig och irriterad.
18. Var utåtriktad, social
och vänlig mot andra.
19. Hade svårt att hålla
ordning och var ”rörig”.
20. Hade snabba och kraftiga
humörsvängningar.
21. Var arg.
22. Hade gott om kompisar
och var populär.
23. Hade bra ordning på sig
själv och sina saker.
24. ”Handlade först och
tänkte sedan”, var impulsstyrd.
25. Var i vissa sammanhang
omogen för sin ålder.
26. Verkade ofta känna att
han/hon hade gjort fel och
ångrade sig.
4
Inte alls
I viss mån Ganska En hel del Helt och
eller endast
mycket
hållet
mycket litet
27. Hade lätt att tappa
kontrollen över sig.
28. Tenderade att
agera ologiskt
eller vara irrationell.
29. Var inte populär hos
de andra barnen och
hade svårt att dra
jämnt. Vännerna
tröttnade fort på
honom/henne.
30. Var klumpig och
hamnade ofta utanför
i idrott, gymnastik osv.
31. Verkade ofta vara rädd
att tappa kontrollen.
32. Var vig och blev ofta
vald till olika idrottslag etc.
33. (endast kvinnor) Hon
var en ”pojkflicka”.
34. Rymde hemifrån.
35. Råkade ofta i slagsmål.
36. Retade andra barn.
5
Inte alls
I viss mån Ganska En hel del Helt och
eller endast
mycket
hållet
mycket litet
37. Var den som bestämde.
38. Hade svårt att vakna.
39. Var lättledd av andra.
40. Hade svårt att se saker
från någon annans
synvinkel.
41. Hamnade i ”strul”, t ex
bråkade med lärarna
och fick gå till rektorn.
42. Hade problem med
polisen etc.
43. Hade ofta huvudvärk.
44. Hade ofta ont i magen.
45. Var ofta förstoppad.
46. Hade ofta diarré.
47. Var allergisk mot
vissa födoämnen.
48. Var allergisk på
annat sätt.
6
Inte alls
I viss mån Ganska En hel del Helt och
eller endast
mycket
hållet
mycket litet
49. Kissade i sängen.
50. Var för det mesta
duktig i skolan och
lärde sig fort.
51. Var för det mesta
dålig i skolan och
hade svårt att lära
sig.
52. Hade svårt att
lära sig läsa.
53. Läste långsamt.
54. Kastade om
bokstäver.
55. Stavade dåligt.
56. Hade svårt med
siffror och/eller
matematik.
57. Hade dålig handstil.
58. Var rätt bra på att
läsa, men tyckte
aldrig det var roligt.
7
I viss mån Ganska En hel del Helt och
Inte alls
mycket
hållet
eller endast
mycket litet
59. Fick sämre betyg än
han/hon borde ha fått
med tanke på hans/
hennes egentliga
förmåga.
60. Fick gå om vissa
klasser eller fick
stödundervisning
eller dylikt.
61. Blev avstängd från
skolan, helt eller
under en period.
(Årskurs?)
Kommentarer och synpunkter:…………………………………………………………………
………………………………………………………………………………………………….
………………………………………………………………………………………………….
………………………………………………………………………………………………….
………………………………………………………………………………………………….
………………………………………………………………………………………………….
………………………………………………………………………………………………….
………………………………………………………………………………………………….
5–15
NORDISKT FORMULÄR FÖR UTREDNING AV
BARNS UTVECKLING OCH BETEENDE
Detta formulär belyser på ett detaljerat sätt en rad färdigheter och beteenden hos barn. Barn är olika. Det innebär att
deras förmågor inom skilda områden liksom hur de handlar och beter sig varierar mycket.
Barn fungerar förstås olika i olika åldrar. Ange hur Du uppfattar att Ditt barn fungerar då det jämförs med
jämnåriga barn. Tänk på hur barnet fungerat sista tiden, dvs. under senaste 6 månaderna.
Markera med ett kryss i vilken grad (Stämmer inte - Stämmer ibland/i viss mån - Stämmer bra) Du anser att
påståendet stämmer med hur Du i allmänhet uppfattar Ditt barn. Om Du anser att påståendet inte är relevant p.g.a.
barnets ålder skriv ”inte relevant” i marginalen.
I formuläret återkommer frågor om hur barnets sätt att fungera skapar problem i vardagen. Ge en samlad värdering
som utgår från om belastningar för barnet självt, för familjen, i skolan och på fritiden. På dessa frågor ges fyra
valmöjligheter: Nej – Lite – Ganska mycket – Väldigt mycket.
För att få en så fullständig bild som möjligt av Ditt barn ber vi Dig att fylla i hela detta formulär. Ge gärna egna
kommentarer på utrymmet i slutet av formuläret. Beskriv gärna både vad du tycker är barnets starka sidor som vad du
tycker är ditt barns problem.
Barnets namn: …….…………………………………………………………………………………………………….
Födelsenummer: ……………………………
Formuläret ifyllt av: ………………………………………………..……………………………………………………
Datum: ………………………………………
Användandet av detta formulär förutsätter kunskap om barns normala och avvikande utveckling samt grundläggande kunskaper om
psykometri. Formuläret avser att belysa föräldrars uppfattning om sitt barns styrkor och svårigheter inom en rad
utvecklingsområden. Det skall inte ensamt användas för diagnostiska avgöranden.
Copyright:
Björn Kadesjö, Göteborg, Lars-Olof Janols, Uppsala, Marit Korkman, Helsingfors, Katarina Mickelsson, Helsingfors, Gerd Strand,
Oslo, Anegen Trillingsgaard, Århus, Christopher Gillberg, Göteborg.
Kopiering för eget bruk är tillåtet
Stämmer
inte
Stämmer
ibland/i
viss mån
Stämmer
bra
Grovmotorik; hur barnet använder sin kropp i olika aktiviteter:
1. Har svårt för att lära sig nya motoriska färdigheter som att cykla, åka skridskor,
simma.
2. Har svårt att kasta och fånga boll.
3. Har svårt att springa snabbt och smidigt.
4. Har svårt/tycker inte om att delta i lagidrotter som fotboll, innebandy.
5. Är osäker i sin balans; har t ex svårt att stå på ett ben.
6. Snubblar och ramlar ofta.
7. Är klumpig eller osmidig i sina rörelser.



















































Finmotorik; det barnet gör med sina händer:
8. Tycker inte om att rita, har svårt att rita föreställande teckningar.
9. Har svårt för att plocka med, sätta ihop och hantera små föremål.
10. Har svårt för att hälla vatten i ett dricksglas utan att spilla.
11. Spiller ofta mat på kläderna eller bordet, då han/hon äter.
12. Har svårt för att använda kniv och gaffel.
13. Har svårt för att knäppa knappar, knyta skosnören.
14. Har svårt för att använda penna (trycker för hårt, darrar på handen).
15. Har inte utvecklat klar handdominans, dvs är vare sig klart högerhänt eller
vänsterhänt.
16. Skrivande går långsamt och blir mödosamt.
17. Har ett omoget penngrepp, håller i pennan på ett ovanligt sätt.
Påverkar motoriska svårigheter ditt barns funktion i vardagen?
Nej

Lite

Ganska mycket

Väldigt mycket

Uppmärksamhet och koncentration; barnets förmåga att vara uppmärksamt och koncentrerat på olika
uppgifter och aktiviteter:
18. Är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel.
19. Har svårt att hålla kvar uppmärksamheten på uppgifter eller aktiviteter
20. Verkar ofta inte lyssna till vad man säger till honom/henne.
21. Har svårt att följa instruktioner och att fullfölja uppgifter.
22. Har ofta svårt att organisera sitt arbete med uppgifter och aktiviteter.
23. Tröttnar på eller undviker uppgifter som kräver mental ansträngning (tex
skolarbete eller läxor).
24. Tappar ofta bort saker som behövs för olika aktiviteter (tex skolmaterial, leksaker)
25. Blir lätt distraherad eller störd (tex av ovidkommande ljud som att andra pratar,
bilar kör förbi etc).
26. Är ofta ”glömsk” i vardagssammanhang.
2



























Stämmer
inte
Stämmer
ibland/i
viss mån
Stämmer
bra
Överaktivitet och impulsivitet; barnets impulsivitet eller tendens att bli alltför aktivt:
27. Är ständigt i rörelse på något sätt (vänder och vrider sig, trummar med fingrarna,
pillar med något etc).
28. Har svårt att sitta stilla på stolen (vänder och vrider sig, går upp och går).
29. Springer ofta omkring, klänger och klättrar mer än vad som är lämpligt för
situationen.
30. Har svårt att leka eller delta i fritidsaktiviteter lugnt och stilla.
31. Är ständigt i ”full fart” eller det blir ofta alltför högt tempo i det han/hon gör.
32. Pratar för jämnan.
33. Kastar ur sig svaret på frågor innan frågan är avslutad.
34. Har ofta svårt att vänta på sin tur (tex i lek, under måltider etc).
35. Avbryter ofta andra eller tränger sig på (tex i andras lek eller samtal).



























Påverkar svårigheter med uppmärksamhet, koncentration, överaktivitet eller impulsivitet ditt barns funktion i vardagen?
Nej

Lite

Ganska mycket

Väldigt mycket

Passivitet/inaktivitet; barnets inaktivitet eller tendens till att bli alltför passiv:
36. Har svårt att komma igång med en uppgift/aktivitet.
37. Har svårt att avsluta en uppgift/aktivitet, blir inte färdig som de andra.
38. Är ofta i sin egen värld, dagdrömmer.
39. Verkar långsam, trög eller energilös.





















Påverkar passivitet eller inaktivitet ditt barns funktion i vardagen?
Nej

Lite

Ganska mycket

Väldigt mycket

Planera/organisera; barnets förmåga att planera eller organisera vad han/hon ska göra:
40. Har svårt att se konsekvenserna av sina handlingar, inser inte vad de kan leda till
(tex klättrar på farliga ställen, ger sig ut i trafiken).
41. Har svårt att planera utförandet av en aktivitet (tex att få med sig alla saker som
behövs för en utflykt eller det som skall med till skolan).
42. Har svårt att utföra handlingar i flera led (tex för små barn klä på alla kläder i en
följd utan påminnelse, för större barn göra alla läxor självständigt).
Påverkar svårigheter med att planera/organisera ditt barns funktion i vardagen?
Nej

Lite

Ganska mycket

Väldigt mycket

3
Stämmer
inte
Stämmer
ibland/i
viss mån
Stämmer
bra
Rumuppfattning; barnets uppfattning om rumsliga förhållanden i sin omgivning::
43. Har svårt att hitta (också på kända ställen).
44. Blir osäker vid höjdskillnader som vid gång i trappor och tar stöd i ledstång, vägg
etc.
45. Har svårt att bedöma avstånd och storleksförhållanden.
46. Har svårt att veta hur saker skall vändas, (småbarn: vänder t.ex. kläder fel
skolbarn: blandar t.ex. ihop bokstäver som b, d, p eller siffror som 6, 9).
47. Stöter emot andra människor vid möten eller i trånga rum.


















































Tidsuppfattning; barnets förmåga att uppfatta tid:
48. Har en osäker tidsuppfattning, tex dålig uppfattning om hur lång tid 5 min eller 1
timme är. Osäker om hur länge sedan något hände.
49. Har en diffus uppfattning om tid tex vad klockan ungefär är, om det är förmiddag
eller eftermiddag, eller helg, om det är dags för att gå till skolan.
50. Frågar om flera gånger om när något skall hända, tex hur lång tid det är kvar tills
man skall åka på utflykten eller tills han/hon skall gå till skolan.
51. Kan läsa av klockan mekaniskt men förstår ej tidsangivelsens innebörd.
Kroppsuppfattning; barnets förmåga att uppfatta sin kropp och olika sinnesintryck:
52. Bryr sig inte om hur kläderna sitter på kroppen, rättar inte till strumpor eller
byxor som glider ner etc.
53. Reagerar förvånansvärt lite på köld, smärta etc.
54. Har osäker kroppsuppfattning (osäker på sin kropps storlek i förhållande till
omvärlden, stöter tex emot eller slår omkull saker utan att mena det).
55. Är överkänslig för beröring (irriteras av hårt sittande kläder, upplever lätt
beröring som hårdhänt etc).
56. Har svårt att imitera andras rörelser, tex i sånglekar.
Uppfattning av former och figurer; barnets förmåga att uppfatta former och figurer:
57. Misstolkar ofta bilder; uppfattar annan innebörd än den avsedda.
58. Har svårt att se skillnad på liknande former, figurer, skrivna ord, mönster.
59. Har svårt att rita föreställande figurer tex rita en bil, ett hus etc.
60. Har svårt att lägga pussel.




Påverkar svårigheter med rumsuppfattning, tidsuppfattning, kroppsuppftatning eller uppfattning av former och figurer ditt
barns funktion i vardagen?
Nej

Lite

Ganska mycket

Väldigt mycket

4
Stämmer
inte
Stämmer
ibland/i
viss mån
Stämmer
bra
Minne; barnets förmåga att minnas:
61. Har svårt att minnas personliga fakta som sin födelsedag, var han/hon bor
(gatuadress, i vilken stad) etc.
62. Har svårt att minnas namn på personer i sin omgivning (tex namn på sin
förskollärare/lärare, sina klasskamrater).
63. Har svårt att minnas namn på dagar, månader och årstider.
64. Har svårt att minnas fakta lärs i skolan som historiska fakta, kemiska formler etc.
65. Har svårt att minnas specifika händelser som han/hon nyligen varit med om som
vad som hänt under dagen, vad det ätit i skolan etc.
66. Har svårt att minnas händelser som han/hon varit med om längre tillbaka som vad
som hände under en resa, vad han/hon fick i julklapp etc.
67. Har svårt att minnas var han/hon lagt ifrån sig saker.
68. Har svårt att minnas överenskommelser som när han/hon ska träffa kamrater
eller vad han/hon har i läxa.
69. Har svårt att lära sig ramsor, sånger, multiplikationstabellen utantill etc.
70. Har svårt att komma ihåg långa instruktioner.
71. Har svårt att lära sig nya färdigheter som att spela ett spel, leka en bestämd lek
etc.








































































Påverkar minnessvårigheter ditt barns funktion i vardagen?
Nej

Lite

Ganska mycket

Väldigt mycket

Språkförståelse; Barnets förmåga att förstå talat språk:
72. Har svårt att förstå förklaringar och instruktioner.
73. Har svårt att följa med vid högläsning.
74. Har svårt att uppfatta vad någon sa (säger ofta: ”Va sa du?”, "Vad menar du?").
75. Har svårt med abstrakta begrepp som ”i övermorgon”, ”i ordningsföljd”.
76. Hör ofta fel, misstolkar ord.
Talspråk; barnets förmåga att prata, uttala ord eller utrycka sig:
77. Är osäker på språkljuden och uttalar ofta ord felaktigt.
78. Har svårt att lära sig namn på färger, människor, bokstäver etc.
79. Har svårt att hitta ord eller gör omskrivningar, säger: ”Den, den, den........!”
80. Kommer ofta ihåg ord fel, ”armstånd” i stället för ”armbåge”, ”pekare” i stället
för ”visare” etc.
81. Har svårt att förklara vad han/hon vill.
82. Har svårt att tala flytande, utan att staka sig.
83. Har svårt att uttryck sig i hela meningar, att använda rätt meningsbyggnad, att böja
ord rätt etc.
84. Har talsvårigheter (läspar, har svårt att uttala vissa ljud som ”r”, pratar ”i
näsan”/nasalt etc).
5
Stämmer
inte
85. Har svårt att uttala krångliga ord, tex ”elektriskt”, ”rutschkana”.
86. Har hes röst.
87. Stammar.
88. Talar så fort att det är svårt att uppfatta vad han/hon säger.
89. Talar otydligt.





Stämmer
ibland/i
viss mån





Stämmer
bra





Språklig kommunikation: barnets förmåga att använda sitt språk för att kommunicera med andra:
90. Har svårt att berätta om upplevelser eller förklara sammanhang så att lyssnaren
förstår vad han/hon varit med om (tex att berätta vad han/hon gjort under dagen
eller på sommarlovet).
91. Har svårt att hålla den röda tråden då han/hon vill berätta något.
92. Har svårt att föra ett samtal, dvs växla mellan att lyssna till någon annan och att
själv prata.









Påverkar svårigheter med språkförståelse, tal eller kommunikation ditt barns funktion i hvardagen?
Nej

Lite

Ganska mycket

Väldigt mycket

Inlärning; (om barnet är under 8 år, gå direkt till fråga 122)
Frågor om barns inlärning kan vara svåra för föräldrar att besvara utan hjälp från barnets lärare. Försök ändå utifrån vad du
vet eller fått veta av barnets lärare.
Läsning, räkning, skrivning:
93. Har svårare med läsinlärning än vad man kan vänta sig med tanke på hur barnet
lär sig inom andra områden.
94. Har svårt att förstå vad han/hon läser.
95. Har svårt att läsa lagom fort vid högläsning (läser för långsamt, för snabbt, får
inget flyt i sin läsning).
96. Tycker inte om att läsa (tex undviker att läsa böcker).
97. Gissar mycket då han/hon läser.
98. Har svårt att stava.
99. Har svårt att forma bokstäver, skriva snyggt.
100. Har svårt att formulera sig i skrift..
101. Har svårt att lära sig basala räknefärdigheter (addera, subtrahera dvs plus,
minus).
102. Har svårt klara benämnda tal dvs räkneuppgifter där han/hon måste läsa en text.
103. Har svårt att använda räkneregler.
104. Har svårt att lära sig använda multiplikationstabellen.
105. Har svårt med huvudräkning.
6







































Stämmer
inte
Stämmer
ibland/i
viss mån
Stämmer
bra
Lära sig saker och att använda kunskap i skolan:
106. Har svårt att uppfatta eller förstå instruktioner.
107. Har svårt att förstå eller använda abstrakta begrepp tex begrepp som anger
mängd, storlek, riktning.
108. Har svårt att delta i diskussioner med kamrater.
109. Har svårt att tillägna sig fakta eller kunskap om världen omkring sig.
110. Har särskilt goda kunskaper inom något/några områden.
111. Har god konstnärlig/praktisk förmåga (utöva musik, teckna, måla, slöjda,
konstruera).
















































Problemlösningsförmåga; barnets förmåga att lösa olika typer av problem:
112. Har svårt att planera och organisera sin inlärning, tex i vilken ordning
deluppgifter skall göras, vilken tid som behövs för att klara av uppgifterna.
113. Har svårt att skifta plan eller strategi när så behövs (tex försöka hitta en ny
lösning när han/hon kört fast eller att ändra arbetssätt då uppgiften ändras).
114. Har svårt att tillämpa vuxnas förklaringar eller instruktioner.
115. Har svårt att lösa abstrakta uppgifter (dvs är beroende av konkreta
inlärningsmaterial som går att se eller röra vid).
116. Har svårt att hålla fast vid och göra färdigt en uppgift, lämnar den. ofta halvfärdig.
117. Är omotiverad för skolarbete eller liknande inlärningssituationer.
118. Är långsam/omständlig i sin inlärning.
119. Håller alltför högt tempo, hastar och slarvar iväg.
120. Kan inte ta ansvar för sina uppgifter, behöver mycket övervakning.
121. Är osjälvständig, beroende av ständig bekräftelse, vill veta om han/hon gör rätt.
Påverkar inlärnings- eller skolproblem ditt barns funktion i vardagen?
Nej

Lite

Ganska mycket

Väldigt mycket

Sociala färdigheter; barnets förmåga att att delta i olika sociala sammanhang och att samspela med andra:
122. Uppfattar inte vad andra människors signalerar med ansiktsuttryck, gester,
tonfall eller kroppshållning.
123. Har svårt uppfatta/förstå hur andra människor känner sig.
124. Har svårt att ta hänsyn till andra.
125. Har svårt att uttrycka sina känslor med ord som att säga att han/hon känner sig
så ensam, har tråkigt etc.
126. Talar med entonig eller ”annorlunda” röst.
127. Har svårt att uttrycka sina känslor och reaktioner med minspel, gester eller
kroppshållning.
128. Är påtagligt ”lillgammal”.
7





















Stämmer
inte
129. Har svårt att uppföra sig på det sätt som kamraterna förväntar sig.
130. Har svårt att veta hur man skall bete sig i olika sociala situationer, som då
familjen besöker vänner, vid läkarbesök, på bio etc.
131. Uppfattas som annorlunda, udda, speciell av jämnåriga.
132. Gör oavsiktligt bort sig så att tex föräldrarna tycker det är pinsamt eller så att
kamraterna skrattar.
133. Verkar ofta sakna sunt förnuft.
134. Har svagt utvecklat sinne för humor.
135. Säger socialt opassande saker.
136. Har svårt att uppfatta/följa regler, föreskrifter och förbud.
137. Hamnar lätt i gräl med jämnåriga.
138. Har svårt att förstå och respektera andras rättigheter som att mindre barn kan
behöva mer hjälp än större, att föräldrarna skall lämnas ifred då de säger att de
vill det etc.
139. Har svårt för gruppaktiviteter, lagarbete eller lagspel. Sätter upp egna regler.
140. Har svårt att få vänner.
141. Umgås sällan med jämnåriga barn.
142. Har svårt att delta i grupplekar.
143. Tas inte med i andra barns lekar.
144. Är inte intresserad av fysisk närhet som tex kramar.
145. Har något eller några få intressen, som alltför mycket fyller upp hans/hennes liv
och som även påverkar familjen och kamraterna.
146. Upprepar eller fastnar i till synes meningslösa beteenden eller handlingar.
147. Blir mycket oroad av små förändringar i de dagliga rutinerna.
148. Har klart avvikande förmåga till ögonkontakt.
Stämmer
ibland/i
viss mån
Stämmer
bra




















































































Påverkar sociala svårigheter ditt barns funktion i vardagen?
Nej

Lite

Ganska mycket

Väldigt mycket

Psykiska symtom:
149. Har dåligt självförtroende.
150. Verkar olycklig, ledsen, deprimerad.
151. Klagar ofta över känsla av ensamhet.
152. Har försökt att skada sig själv eller talar om att göra det.
153. Har dålig aptit.
154. Uttrycker ofta en känsla av att vara värdelös eller underlägsen andra barn.
155. Klagar ofta över magont, huvudvärk, andningssvårigheter eller andra kroppsliga
symtom.
156. Verkar spänd och orolig eller klagar över nervositet.
8
Stämmer
inte
157. Blir mycket orolig eller ledsen då han/hon ska gå hemifrån t ex till skolan.
158. Sover sämre än de flesta jämnåriga.
159. Har ofta mardrömmar.
160. Går ofta i sömnen eller får nattliga anfall av förtvivlan, då han/hon inte går att
”nå” och inte kan tröstas.
161. Förlorar ofta humöret.
162. Bråkar ofta med vuxna.
163. Vägrar ofta följa vuxnas uppmaningar.
164. Retar ofta andra genom att medvetet göra saker som upplevs provocerande.
165. Skyller ofta på andra vid egna misstag.
166. Blir lätt förnärmad eller störd av andra.
167. Råkar ofta i slagsmål.
168. Är grym mot djur.
169. Ljuger och luras.
170. Tar saker i hemmet.
171. Förstör ofta familjemedlemmars eller andra barns saker.
172. Har återkommande perioder på några dygn med ovanligt hög aktivitetsnivå och
stor idérikedom.
173. Är i återkommande perioder påtagligt lättirriterad.
Stämmer
ibland/i
viss mån
Stämmer
bra



















































Tvångshandlingar och tvångstankar; handlingar eller tankar som barnet inte verkar kunna styra:
174. Upprepar på ett tvångsmässigt sätt handlingar eller har vanor som är mycket
svåra att ändra på.
175. Har tvångstankar/fixa idéer.
176. Har ofrivilliga rörelser, ryckningar eller grimaser i ansikte.
177. Upprepar meningslösa rörelser som att skaka på huvudet, slänga med kroppen,
trumma med fingrarna.
178. Ger ifrån sig omotiverade ljud som harklingar, hostningar sväljningsljud,
hundliknande skall, plötsliga skrik etc.
179. ”Låter” mycket, tex visslar, nynnar, mumlar.
180. Upprepar ord eller orddelar på ett meningslöst sätt.
181. Använder ”fula” ord eller svordomar på ett överdrivet sätt.
























Påverkar psykiska problem, tvångshandlingar eller tvångstankar ditt barns funktion i vardagen?
Nej

Lite

Ganska mycket

Väldigt mycket

9
Stämmer
inte
Stämmer
ibland/i
viss mån
Stämmer
bra
Beskriv de problem hos ditt barn som du oroar dig mest för:
Beskriv ditt barns starka sidor:
Tack för hjälpen!
10
Screening för autistiska personlighetsdrag
All information kommer att behandlas strikt konfidentiellt
Födelseår 19
man
kvinna
(ringa in rätt alternativ)
Dagens datum
/
20
Följande frågor besvaras med ett av fyra alternativ
Ringa in det alternativ du väljer
1 Jag gör hellre saker med andra än ensam.
stämmer stämmer
helt
ganska bra
2
Jag tycker om att göra saker på samma sätt om och
stämmer stämmer
om igen.
helt ganska bra
3
När jag försöker föreställa mig något, skapar jag
lätt en bild av det inne i huvudet.
4
Jag blir ofta så engagerad i något att jag glömmer
bort allt annat.
5
Jag lägger ofta märke till små ljud som andra inte
noterar.
6
Jag lägger ofta märke till bilars
registreringsnummer eller liknande information.
7
Andra säger ofta att jag sagt något oartigt, även
när jag själv inte uppfattat det så.
8
När jag läser en berättelse har jag lätt att föreställa
stämmer stämmer
mig hur de olika personerna ser ut.
helt ganska bra
9 Jag är fascinerad av datum.
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt
ganska bra
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
När jag umgås i en grupp, kan jag lätt följa med i
10
vad olika personer säger.
11 Jag har lätt för sociala situationer.
12
Jag brukar uppfatta detaljer som andra inte
märker.
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt
ganska bra
stämmer stämmer
helt ganska bra
13 Jag skulle hellre gå till biblioteket än till en fest.
stämmer stämmer
helt ganska bra
14 Jag har lätt för att hitta på historier.
stämmer stämmer
helt
ganska bra
15 Jag dras mer till människor än till saker.
stämmer stämmer
helt
ganska bra
16
Jag har starka intressen, och blir irriterad om jag
inte får ägna mig åt dem.
17 Jag tycker om socialt småprat.
18
Det är inte alltid lätt för andra att få ett ord med i
laget när jag pratar.
19 Jag är fascinerad av siffror.
20
När jag läser en berättelse har jag svårt att förstå
de olika personernas avsikter.
21
Jag är tycker inte så mycket om att läsa påhittade
berättelser.
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt
ganska bra
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt
ganska bra
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt ganska bra
22 Jag har svårt att få nya vänner.
stämmer stämmer
helt
ganska bra
23 Jag upptäcker hela tiden mönster i saker.
stämmer stämmer
helt ganska bra
24 Jag skulle hellre gå på teatern än på ett museum.
stämmer stämmer
helt
ganska bra
25 Jag störs inte av att mina dagliga rutiner ändras.
stämmer stämmer
helt
ganska bra
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
Jag upptäcker ofta att jag inte vet hur jag skall
26
hålla igång ett samtal.
stämmer stämmer
helt ganska bra
27
Jag har lätt för att ”läsa mellan raderna” när någon
stämmer stämmer
talar till mig.
helt ganska bra
28
Jag koncentrerar mig oftast på hela bilden än på de
stämmer stämmer
små detaljerna.
helt ganska bra
29
Jag är inte särskilt bra på att komma ihåg
telefonnummer.
30
Jag brukar inte lägga märke till små förändringar i
stämmer stämmer
en situation eller i någons utseende.
helt ganska bra
31
Jag märker lätt när någon som lyssnar på mig blir
uttråkad.
32 Jag har lätt för att göra mer än en sak i taget.
33
När jag talar i telefon är jag osäker på när det är
min tur att prata.
34 Jag tycker om att göra saker spontant.
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt
ganska bra
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt
ganska bra
35
Jag är ofta den som förstår poängen med ett skämt
stämmer stämmer
sist.
helt ganska bra
36
Jag har lätt för att räkna ut vad någon tänker eller
känner bara genom att titta på deras ansikte.
37
Om jag blir avbruten, kan jag snabbt ta upp det jag
stämmer stämmer
höll på med igen.
helt ganska bra
38 Jag är bra på socialt småprat.
39
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt
ganska bra
Folk säger ofta till mig att jag tjatar om samma sak
stämmer stämmer
om och om igen.
helt ganska bra
När jag var liten tyckte jag om att leka låtsas-lekar
stämmer
tillsammans med andra barn.
helt
Jag tycker om att samla information om vissa
41 typer av saker (t ex bilmärken, fågelarter,
stämmer
tågmodeller, växtarter osv).
helt
40
stämmer
ganska bra
stämmer
ganska bra
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
Jag har svårt att föreställa mig hur det skulle vara
42
att vara någon annan.
43
Jag vill helst planera en aktivitet som jag skall
delta i noggrant.
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt ganska bra
44 Jag tycker om socialt umgänge.
stämmer stämmer
helt
ganska bra
45 Jag har svårt att förstå folks avsikter.
stämmer stämmer
helt ganska bra
46 Nya situationer gör mig osäker.
stämmer stämmer
helt ganska bra
47 Jag tycker om att träffa nya människor.
stämmer stämmer
helt
ganska bra
48 Jag är finkänslig.
stämmer stämmer
helt
ganska bra
49
Jag är inte särskilt bra på att komma ihåg folks
födelsedagar.
50
Jag tycker att det är lätt att leka låtsas-lekar
tillsammans med barn.
Efter The Autistic-Spectrum Quoitent (AQ)
Översättning Henrik Söderström
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer stämmer
helt ganska bra
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
ganska
lite
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
stämmer
inte alls
RAADS-14 Screen
Namn:
Födelsedatum:
Datum:
Ansvarig:
Välj ett av följande svarsalternativ:
Detta stämmer eller beskriver mig som jag är nu och som ung.
Detta stämmer på mig, men bara på hur jag är nuförtiden (avser tillägnade förmågor).
Detta stämde bara på mig när jag var ung (före 16 års ålder).
Detta har aldrig stämt på mig och beskrev aldrig mig.
Besvara frågorna utifrån vad som sant för dig. Sätt kryss i endast en ruta per fråga!
Några livserfarenheter och
personlighetsdrag som kan gälla för dig
1. När jag talar med andra har jag svårt för att förstå hur de
känner sig.
2. Vissa vardagliga material (som inte stör andra) upplever jag
som väldigt obehagliga när de berör huden.
3. Jag har väldigt svårt för att klara grupparbeten och att
fungera i grupp.
4. Det är svårt att föreställa sig vad andra förväntar sig av mig.
5. Jag vet ofta inte hur jag ska bete mig i sociala situationer.
6.* Jag är bra på att småprata och kallprata med folk.
7. När jag känner mig överväldigad av intryck behöver jag få vara
för mig själv och stänga dem ute.
8. Hur man skaffar sig vänner och hur man umgås socialt är
obegripligt för mig.
9. I samtal med någon har jag svårt att veta när det är min tur
att tala eller lyssna.
10. Ibland måste jag hålla för öronen för att utestänga obehagliga
ljud (t ex. dammsugare eller för mycket prat eller för
högljudda samtal).
11. Det kan vara väldigt svårt att avläsa en persons ansiktsuttryck,
gester eller kroppsspråk samtidigt som personen talar.
12. Jag fokuserar mer på detaljerna än på helheten.
13. Jag uppfattar saker för bokstavligt vilket gör att jag ofta
missförstår vad andra menar.
14. Jag blir extremt upprörd när det sätt som jag föredrar att göra
saker och ting på, plötsligt ändras.
Stämmer Stämmer Stämmer
Aldrig
nu och
bara nu bara på hur stämt
när jag
jag var före
var ung
16 års
ålder




















 
 
 
 
 
 
 
 
 
 








 
 
 
 
RAADS-14 Screen är en förkortad version av Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Scale-Revised (RAADS-R).
Referens: Eriksson JM, Andersen MJ, Bejerot S. RAADS-14 Screen: validity of a screening tool for Autism
Spectrum Disorder in an adult psychiatric population. Molecular Autism 2013; 4:49.




RAADS-14 Screen
En förkortad version av Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Scale-Revised (RAADS-R)
Rättning:
 Alla items (utom fråga 6 som är reverserad och därför märkt *) skattas mellan 3 och 0.
 Den sammanlagda poängen kan variera mellan 0 och 42.
RAADS-14 Screen innehåller tre subskalor:
 Mentaliseringssvårigheter: fråga 1,4,9,11,12,13,14 (förklarar 32.5% av variansen)
 Social ångest: fråga 3,5,6,8
(förklarar 8.5% av variansen)
 Sensorisk reaktivitet: fråga 2,7,10
(förklarar 6.4% av variansen)
Medianpoäng i olika populationer:
 32 poäng hos 135 vuxna med normal begåvning och diagnostiserade med
autismspektrumstörning.
 15 poäng hos 344 vuxna med normal begåvning och diagnostiserade med ADHD.
 11 poäng i en sammanslagen grupp bestående av 164 vuxna med andra psykiatriska
diagnoser: psykossjukdom (n=30), affektiv sjukdom (n=59), ångestsyndrom eller OCD
(n=67) och borderline personlighetsstörning (n=39).
Eftersom vissa uppgivit flera olika diagnoser överstiger summan av diagnoser antalet
deltagare.
 3 poäng bland 590 vuxna icke-psykiatriska kontroller.
En cut-off på14 poäng eller över, resulterade i 97% sensitivitet och en specificitet på:
 46% för ADHD-gruppen.
 64% för den sammanslagna gruppen med psykiatriska patienter som inte hade en känd
autismspektrumstörning eller ADHD.
 95% för gruppen av vuxna icke-psykiatriska kontroller.
Beräkning av den diskriminerande förmågan hos de första fem frågorna i RAADS-14 Screen gav
följande resultat:
 En cut-off på 4 poäng eller fler (av maximalt15 poäng) gav 93% sensitivitet och en
specificitet på 45% i ADHD-gruppen, 49% hos gruppen med andra psykiatriska diagnoser än
autismspektrumstörning eller ADHD, och 90% bland icke-psykiatriska kontroller.
RAADS-14 Screen är en förkortad version av Ritvo Autism and Asperger Diagnostic Scale-Revised (RAADS-R).
Referens: Eriksson JM, Andersen MJ, Bejerot S. RAADS-14 Screen: validity of a screening tool for Autism
Spectrum Disorder in an adult psychiatric population. Molecular Autism 2013; 4:49.
Formulär A (ASSQ)
Namn:
Pers nr:
Datum:
Bedömare:
Instruktioner: Han/hon skiljde sig i 8–12-årsåldern från andra barn i hans/hennes ålder på följande sätt.
Du har följande alternativ: 0 = Stämmer inte
1 = Stämmer i viss mån
2 = Stämmer definitivt
1.
Gav ett lillgammalt intryck.
0
1
2
2.
Betraktades som en “professor” av de andra barnen.
0
1
2
3.
Levde något i sin egen värld med begränsade, egenartade intressen.
0
1
2
4.
Hade mycket lätt för att lära sig stora mängder fakta utantill men
hade svårare för att redogöra för mening och sammanhang.
0
1
2
5.
Tolkade dubbeltydiga och metaforiska uttryck bokstavligt
(missuppfattade t ex uttryck som “hoppa över kaffet”.
0
1
2
6.
Talade på ett formellt, omständigt, gammaldags eller “robotliknande” sätt.
0
1
2
7.
Hittade på egna ord och uttryck.
0
1
2
8.
Hade annorlunda röst eller tal.
0
1
2
9.
Uttryckte ofrivilligt ljud, harklingar, grymtningar, smackningar, läten eller skrik.
0
1
2
10.
Var förvånansvärt bra på vissa saker och förvånansvärt dålig på andra.
0
1
2
11.
Talade och uttryckte sig obehindrat men kunde inte anpassa sig till
situationen eller till olika lyssnares behov.
0
1
2
12.
Saknade empati (inlevelseförmåga).
0
1
2
13.
Gjorde naiva och pinsamma påpekanden.
0
1
2
14.
Hade avvikande blickkontakt.
0
1
2
15.
Ville umgås med klasskamrater men visste inte hur man gjorde.
0
1
2
16.
Kunde vara tillsammans med de andra barnen men bara på sina egna villkor.
0
1
2
17.
Hade ingen “bästis”.
0
1
2
18.
Saknade sunt förnuft.
0
1
2
19.
Var dålig i lagspel.
0
1
2
20.
Hade klumpiga, dåligt samordnade, otympliga, aviga rörelser eller gester.
0
1
2
21.
Hade ofrivilliga ansikts- eller kroppsrörelser.
0
1
2
22.
Hade svårigheter att fullfölja enkla vardagssysslor pga tvångsmässig
upprepning av vissa handlingar.
0
1
2
23.
Hade speciella rutiner som inte gick att ändra på.
0
1
2
24.
Fäste sig vid föremål på ett egenartat sätt.
0
1
2
25.
Mobbades av de andra barnen.
0
1
2
26.
Hade påtagligt ovanliga ansiktsuttryck.
0
1
2
27.
Hade påtagligt ovanliga kroppsställningar.
0
1
2
Tillägg enligt Kopp/Gillberg, januari 1999
28.
Härmade dig, vad du gjorde och/eller sade (kan vara på ett diskret sätt).
0
1
2
29.
Hade perioder av matproblem (åt inte middagsmat, åt vegetariskt,
gjorde sin egen mat, eller hade perioder då han/hon inte åt alls).
0
1
2
30.
Saknade tidsuppfattning (kunde inte planera tid, kunde inte klockan,
brydde sig inte om tiden).
0
1
2
31.
Visade “alltför” stor medkänsla (tyckte synd om alla som hade det svårt,
handikappade, djur i fångenskap, personer med färgad hud). Mycket stor
känsla för all form av förtryck.
0
1
2
32.
Var extremt intresserad av t ex pop-/rockband, katastrofer med många
människor inblandade eller kunde alla “såpoperor”.
0
1
2
33.
Undvek kravsituationer (genom att t ex få ont i kroppen).
0
1
2
34.
Var mycket principfast.
0
1
2
35.
Hade svårt att välja eller undvek att välja.
0
1
2
36.
Klarade inte av sin hygien.
0
1
2
37.
Brydde sig inte om hur han/hon såg ut vare sig i klädsel eller utseende
eller tvärtom, var mycket fixerad vid sitt utseende och/eller sin klädsel.
0
1
2
38.
Var distanslös.
0
1
2
39.
Gick för tätt inpå andra människor rent fysiskt.
0
1
2
40.
Var tillsammans med yngre barn, eller hängde bara med jämnåriga
som en “släpvagn”.
0
1
2
41.
Utsatte sig för farliga saker.
0
1
2
42.
Var nästan överdrivet fantasifull.
0
1
2
43.
Pratade utan känsla för mening och innehåll (inlärt, “coctailprat”,
upprepade frågor).
0
1
2
44.
Skrev mycket, ibland även långa historier (vilket kunde stå i motsättning
till hur han/hon talade).
0
1
2
45.
Spelade och levde sig in i olika roller (från TV, video eller djur).
0
1
2
ADL Taxonomin
originalversion (3) Definition av aktiviteter och delaktiviteter 2010-10-24
Äta och dricka
Äter, dvs för maten till munnen och äter
Gör själv Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Dricker, dvs för drycken till munnen och dricker
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Förser sig med och sönderdelar maten, dvs. förser sig med mat och dryck samt sönderdelar maten med bestick
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Förflyttning
Förflyttar sig i sängen. Dvs. ändrar läge t ex vänder sig, sätter sig upp.
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Förflyttar sig från säng till stol eller mellan stolar.
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Förflyttar sig mellan rum på samma våningsplan.
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Förflyttar sig mellan våningsplan via hiss eller trappa.
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Förflyttar sig in och ut ur huset
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Förflyttar sig i yttre närmiljön.
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Toalettbesök
Utför blås- och tarmtömning viljemässigt/kontrollerat
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition 1
Förflyttar sig på och av toalettstolen samt torkar sig i samband med toalettbesök
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Ordnar klädsel och ev. sanitets- eller inkontinenshjälpmedel samt tvättar händerna
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Förflyttar sig i tid till toalettrummet
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition På- och avklädning
Klär av sig
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Klär på sig på överkroppen
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Klär på sig på underkroppen
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Klär på sig strumpor/strumpbyxor och skor
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Tar fram kläder efter behov
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Personlig hygien
Tvättar ansikte och händer
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Badar/duschar
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Tvättar håret
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition 2
Övrig kroppsvård
Sköta om och vårda sitt yttre
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Kammar sig
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Borstar tänderna
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Rakar sig/lägger make up
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Utför manikyr
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Utför pedikyr
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Kommunikation
Meddelar sig/påkallar uppmärksamhet
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Samtalar
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Telefonerar
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Läser
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Skriver för hand eller på dator
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition 3
Resor
Åker bil
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Åker buss/spårvagn/tunnelbana
Gör själv Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Åker tåg, båt/flyg
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Cyklar/kör moped
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Kör bil/mc
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Matlagning
Gör i ordning ett kallt mål mat
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Värmer dryck eller färdiglagad mat
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Tillagar ett varmt mål mat
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Inköp av dagligvaror
Planera inköp (t ex skriver inköpslista)
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Utför småinköp i närbutik
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Utför veckoinköp/storköp
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition 4
Städning
Utför daglig småstädning
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Utför veckostädning
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Tvätt
Tvättar småtvätt för hand
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Tvättar småtvätt i maskin
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Tvättar tyngre tvätt i maskin ( t.ex. lakanstvätt)
Gör själv Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Räkna och beräkna tid
Avläser klockan
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Beräknar tidsåtgång för aktivitet
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Passar tid, kommer i tid
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition 5
Ekonomisk självförsörjning
Hanterar fickpengar
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Tar ut pengar
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Betalar räkningar
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Gör upp budget
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Sparar pengar
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Fattar beslut
Väljer mellan två alternativ
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Väljer mellan många alternativ
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Väljer och genomför enstaka uppgift
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Väljer och genomför flera uppgifter
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition 6
Rekreation och fritid
Deltar i lek eller spelar spel
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Deltar i sportaktivitet
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Deltar i konst eller kultur
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Deltar i hantverksaktivitet
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Deltar i hobbies
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Deltar i umgänge
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Relationer och interaktioner
Upprätthåller kontakt med en vän
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Upprätthåller kontakt med flera vänner
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition Upprätthåller kontakt via dator med vänner
Gör själv
Gör ej Gör med hjälp av: Fysiskt stöd- motorik Hjälpmedel- motorik Fysiskt stöd – Kognition Hjälpmedel- Kognition 7
Utredning och
diagnostik av adhd
hos vuxna
Denna broschyr vänder sig till dem inom hälso- och sjukvården som
har till uppgift att utreda och diagnostisera vuxna med frågeställning
adhd. En mer uttömmande beskrivning finns i Socialstyrelsens
Stöd till barn, ungdomar och vuxna – ett kunskapsstöd.
Syftet är att översiktligt beskriva utredningen av adhd. Beskrivningen klargör
vissa grundkrav på en utredning så att utredningarna blir mer enhetliga och
håller samma kvalitet. Broschyren innehåller information om
• diagnosen och kriterierna för adhd
• vem som gör en utredning
• syfte och frågeställningar
• utredningsgången
• återföring.
Broschyren ersätter inte beskrivning av tillvägagångssätt vid utredning
av adhd som finns i vårdprogram och riktlinjer som används lokalt.
• Socialstyrelsen • Läkemedelsverket • Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket
• Statens beredning för medicinsk utvärdering • Folkhälsomyndigheten
Utredning och diagnostik av
adhd hos vuxna
Sammanfattning
En diagnostisk utredning för adhd är aktuell om en vuxen person har stora
koncentrationssvårigheter och andra symtom som kan förknippas med adhd
och som skapar allvarliga problem i vardagen.
Utredningen syftar till att öka förståelsen för personens svårigheter samt att
ge underlag för adekvat bemötande och planering av stödinsatser.
Vid utredningen samlar man in och värderar information från olika källor för
att därefter ta ställning till om svårigheterna bäst kan förklaras med diagnosen
adhd eller om de har andra orsaker. Utredningen ska också belysa hur personen
fungerar i olika vardagssituationer, personens kognitiva och intellektuella förutsättningar, om det finns andra svårigheter eller tillstånd som behöver uppmärksammas samt vilka risk- och skyddsfaktorer som finns i närmiljön.
Utredningen kan få olika utformning och omfattning beroende på hur
komplex problembilden är. Följande moment bör dock alltid ingå:
•
•
•
•
•
•
•
•
sjukdomshistoria genom intervju med personen som utreds
intervju med föräldrar och andra anhöriga
kartläggning av hur personen fungerar i vardagsaktiviteter (vid behov)
psykologisk utredning
medicinsk undersökning
samlad bedömning
skriftligt utlåtande
återföring av utredningen till personen själv, anhöriga och vid behov
andra verksamheter som ansvarar för stöd.
2
Utredning och diagnostik av
adhd hos vuxna
Diagnosen adhd
Adhd (attention deficit hyperactivity disorder) är en diagnostisk term för att
benämna stora och varaktiga svårigheter med uppmärksamhet, impulskontroll
och aktivitetsreglering hos barn, ungdomar eller vuxna. Diagnosen adhd används
för att beskriva typiska symtom och dess yttringar och hur dessa påverkar hur
personen fungerar i vardagen.
Diagnoskriterierna
Diagnoskriterierna finns i handboken DSM (Diagnostic Manual of Mental
Disorders), som används internationellt för att diagnostisera psykiatriska
sjukdomstillstånd. DSM revideras regelbundet och nedanstående beskrivning
bygger på kriterierna i DSM-5 som publicerades 2014.
Många barn och vuxna kan ha uppmärksamhetssvårigheter, vara impulsiva och
överaktiva utan att detta är av den art och grad att diagnosen adhd är aktuell.
Diagnoskriterierna syftar till att skilja ut dem som har tillräckligt stora svårigheter
att de allvarligt inverkar på deras funktion i vardagen och social anpassning.
Symtomen
För att diagnosen adhd ska vara uppfylld hos en person över 17 år krävs
enligt DSM-5 att minst ett av följande krav är uppfyllda:
1. minst fem av de nio symtom på bristande uppmärksamhet som
finns beskrivna i DSM-5
2. minst fem av de nio typiska symtom på hyperaktivitet och impulsivitet
som finns beskrivna i DSM-5.
För att diagnoskriterierna ska vara uppfyllda ska symtomen ha funnits
sedan sex månader tillbaka.
Det krävs också att symtomen har funnits före 12 års ålder och att de kan ses
i minst två miljöer, exempelvis både hemma och på arbetet. Dessutom måste
det finnas tydliga belägg för att symtomen påverkar eller försämrar kvaliteten
i personens sociala fungerande eller studieresultat och arbetsprestationer.
Specificeringar av diagnosen
Former av adhd
Diagnosen specificeras utifrån vilka huvudtyper av symtom som är mest framträdande. Beskrivningarna av hur tillståndet tar sig uttryck kan vara följande:
• adhd, kombinerad form: personen har minst fem av nio symtom på
både uppmärksamhetssvårigheter och hyperaktivitet-impulsivitet
• adhd, huvudsakligen ouppmärksam form: personen har minst fem
av nio symtom på uppmärksamhetssvårigheter men inte lika många
eller inga symtom på hyperaktivitet
• adhd, huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form: personen har minst
fem av nio symtom på hyperaktivitet-impulsivitet men inte lika många
eller inga symtom på uppmärksamhetssvårigheter.
3
Utredning och diagnostik av
adhd hos vuxna
Partiell remission
Termen partiell remission använder man om patienten uppfyllt diagnoskriterierna
tidigare men inte längre gör det, trots att symtomen fortfarande medför en
funktionsnedsättning socialt och när det gäller inlärning.
Svårighetsgrad
Tillståndets svårighetsgrad ska också specificeras. Svårighetsgraden beror på
hur omfattande symtomen är och hur stora funktionsnedsättningar de orsakar.
Adhd kan anges som
• lindrig: få eller inga symtom utöver vad som krävs för att diagnoskriterierna
ska vara uppfyllda och symtomen leder bara till begränsad (mindre) funktionsnedsättning
• måttlig: symtom och funktionsnedsättning mittemellan lindrig och svår
• svår: många symtom utöver vad som krävs för diagnos eller många symtom
som är särskilt svåra eller att symtomen leder till avsevärd funktionsnedsättning.
Den diagnostiska utredningen
Diagnostiseringen av adhd sker genom en utredning där man samlar och värderar
information från olika källor. Därefter tar man ställning till om svårigheterna bäst
kan förklaras med diagnosen adhd eller om de har andra orsaker.
Man gör en utredning om personen har stora svårigheter som skapar allvarliga
problem när det exempelvis gäller familjeliv, att sköta arbete, ekonomi och andra
vardagsförpliktelser.
Koncentrationssvårigheterna tar sig ofta uttryck i svårigheter med organisation och
planering. Hyperaktiviteten har ofta avtagit eller är mindre påtaglig. Rastlöshet eller
otålighet kan vara det sätt som hyperaktiviteten manifesterar sig hos vuxna. Det är
också vanligt att problembilden blivit mer komplex hos vuxna med tillkommande
psykiatriska eller sociala problem.
Vilka verksamheter kan göra diagnostiska utredningar?
För att genomföra en utredning vid misstanke om adhd behövs läkare med
vuxenpsykiatrisk kompetens och psykolog med adekvat kompetens. Ofta
behövs kompletterande bedömningar av personal med andra kompetenser
såsom specialpedagog, logoped, sjukgymnast, arbetsterapeut och kurator.
Utredningens syfte och frågeställningar
Utredningen syftar till att förklara och rätt benämna de svårigheter som den vuxne
uppvisar i sin vardag. Diagnosen underlättar förståelsen hos personen själv, hos
anhöriga och övriga i omgivningen som personen finner angelägna att informera.
En sådan förståelse kan i sin tur bidra till att göra krav och förväntningar mer
realistiska och bilda utgångspunkt för planering av stöd- och behandlingsinsatser.
Beror svårigheterna på adhd eller något annat tillstånd eller annan sjukdom?
Problembilden är ofta komplex hos de vuxna som kommer för utredning. Det
gäller därför för utredaren att kunna ta fram underlag för differentialdiagnostiska
överväganden, det vill säga om det finns någon annan diagnos eller tillstånd som
bättre förklarar symtomen.
4
Utredning och diagnostik av
adhd hos vuxna
Liknande symtom som dem vid adhd kan också vara karakteristiska för andra
utvecklingsneurologiska tillstånd såsom lindrig utvecklingsstörning, autismspektrumtillstånd eller psykiatriska tillstånd såsom depression. Symtomen kan
också ha medicinska orsaker eller avspegla psykosocial problematik. För att
skilja ut adhd från andra tillstånd krävs gedigen medicinsk, psykiatrisk och
psykologisk kompetens hos dem som utreder.
Hur fungerar personen i olika vardagssituationer?
Utredningen ska innehålla en bedömning av personens funktionsförmåga
i vardagen: i familj, i arbete eller studier och på fritiden.
Hur är personens kognitiva förutsättningar?
Man bör också bedöma personens kognitiva och intellektuella förutsättningar
eftersom de har stor betydelse för prognosen.
Finns andra betydelsefulla svårigheter?
Adhd förekommer ofta i kombination med andra svårigheter eller tillstånd
som man behöver uppmärksamma och eventuellt behandla. Personer med
adhd kan även ha ångestsyndrom, depression, bipolär sjukdom, personlighetsstörningar, Tourettes syndrom, autismspektrumsyndrom och missbruk- eller
beroendeproblem.
Man bör kartlägga förekomst av samsjuklighet eftersom den gör problembilden
mer komplex och är viktig för utformning av stödinsatser. Därför behöver
utredaren ha god allmänpsykiatrisk kunskap.
Vilka risk- och skyddsfaktorer finns?
Adhd kan få mycket olika konsekvenser för en persons livssituation beroende
på om omgivningen är stödjande och stabil eller inte. Egenskaper hos personen
själv, i synnerhet begåvning, kan också ha stor betydelse för att kompensera
svårigheterna eller omvänt.
Det är viktigt att få en bild av skyddsfaktorer och riskfaktorer i den vuxnes livssituation för att bedöma prognosen och planera stöd- och behandlingsinsatser.
Utredningsgång
För att kunna besvara ovanstående frågor behöver utredaren samla in och värdera
information med hjälp av olika metoder och från flera källor.
Problembilden och problemens komplexitet varierar mycket, därför kan utredningen få olika utformning och omfattning. Följande moment bör dock alltid ingå:
• sjukdomshistoria genom intervju med patienten
• intervju med föräldrar och andra anhöriga
• kartläggning av hur personen fungerar i vardagsaktiviteter
• psykologisk utredning
• medicinsk undersökning
• samlad bedömning
• skriftligt utlåtande
• återföring av utredningsresultatet.
5
Utredning och diagnostik av
adhd hos vuxna
Sjukdomshistoria genom intervju
Utredaren kartlägger personens sjukdomshistoria (anamnes) genom en intervju
med den som utreds.. Anamnes är en central del av utredningen och kan inte
ersättas av andra undersökningsmoment.
Vid intervjun görs en kartläggning av personens sätt att fungera nu och under
uppväxten. Intervjun inriktas på såväl aktuella som tidigare symtom, personens
funktionsförmåga i vardagen, den sociala situationen, risk- och skyddsfaktorer,
kroppslig hälsa och tidigare eller aktuella symtom på psykisk sjukdom.
Man bör stäva efter ett brett och förutsättningslöst synsätt i intervjun. Det innebär
fokus på symtom som kan tyda på annat än adhd och som kan ge underlag till
differentialdiagnostiska överväganden och upptäckt av samsjuklighet.
För att kunna etablera en förtroendefull relation till personen som utreds behöver
utredaren ha kompetens att ställa frågor som upplevs som relevanta. Områden som
aktuella och tidigare symtom och funktionsförmåga, medicinska förhållanden
och sociala förhållanden tas upp i den ordning som ter sig mest naturligt i
intervjusituationen.
Aktuella och tidigare symtom och funktionsförmåga
Denna del av anamnesen ska ge en bild av hur personen själv beskriver sina aktuella
problem och hur det varit under uppväxten. Fokus bör ligga på såväl symtom som
funktionsförmåga i vardagen.
För att ta reda på om personen har de symtom som definierar en diagnos måste
intervjun innehålla en genomgång av DSM-kriterierna för adhd. Det kräver
kunskap hos utredaren om hur symtomen tar sig uttryck hos såväl barn som vuxna.
En viktig del av anamesen är att kartlägga hur den som utreds fungerar exempelvis i
sin vardag med arbete, studier, familjeliv och relationer samt på vilket sätt han eller
hon är påverkad av sina symtom. Intervjuer med anhöriga kan komplettera bilden.
Genom att man som utredare är observant på personens beteende i intervjusituationen kan också mycket betydelsefull information inhämtas. Information
som kan användas som underlag för diagnostiska och differentialdiagnostiska
ställningstaganden, och även för förekomst av samsjuklighet.
Medicinska förhållanden
I den medicinskt inriktade delen av anamnesen samlas information om
• ärftlighet (förekomst av liknande eller andra psykiatriska problem
hos nära släktingar)
• tidigare och nuvarande kroppsliga sjukdomar eller psykiatriska symtom
• tidigare och aktuella vårdkontakter
• tidigare utredningar
• syn- och hörselundersökningar
• sömnmönster
• eventuell läkemedelsbehandling.
Sociala förhållanden
Denna del av intervjun gäller sociala förhållanden och omfattar familjeförhållanden, övrigt socialt nätverk, eventuella barn, intressen och fritidssysselsättningar. Arbete eller studier bör också kartläggas som en del av intervjun.
6
Utredning och diagnostik av
adhd hos vuxna
Intervju med föräldrar och andra anhöriga
I vissa fall kan personens egen beskrivning vara tillräckligt detaljerad för att
förstå att symtomen funnits under hela uppväxten. Men för att få en säkrare
bild av om symtom som kan tyda på adhd funnits under uppväxten är det ofta
önskvärt att intervjua någon anhörig, helst föräldrar eller någon annan som
känt personen från tidig ålder.
En genomgång av journaler från personens tidigare kontakter med hälsooch sjukvården under uppväxten, exempelvis barnhälsovård, skolhälsovård,
barnmedicin och BUP kan också ge värdefull information.
När det gäller att bedöma symtom och funktionsförmåga kan intervju med
föräldrar eller andra anhöriga ge värdefull kompletterande information,
bland annat eftersom personen själv kanske inte upplever sina symtom
och sina svårigheter på samma sätt som omgivningen.
Kartläggning av hur personen fungerar i vardagsaktiviteter
För att ytterligare kartlägga och bedöma hur personen fungerar i sina vardagsaktiviteter kan det ibland vara värdefullt att observera och intervjua personen
i hans eller hennes hem eller i andra vardagsmiljöer.
Psykologisk utredning
En persons intellektuella förutsättningar har stor betydelse för hur han eller hon
kan lyckas hantera eller kompensera sina svårigheter i vardagen. Ofta behövs en
psykologisk bedömning för att bedöma personens allmänintellektuella förutsättningar. Det gäller speciellt personer som haft stora inlärningssvårigheter under
sin skolgång eller senare i sitt yrkesliv.
Personer med adhd har ofta en ojämn kognitiv profil med starkare och svagare
sidor och specifika svårigheter inom avgränsade områden. Utöver bedömningen
av den allmänintellektuella nivån kan man därför behöva undersöka specifika
neuropsykologiska funktioner, som exekutiva funktioner, arbetsminne och
uppmärksamhetsförmåga.
Medicinsk undersökning
Syftet med en medicinsk utredning är att ta reda på om något sjukdomstillstånd
kan ligga bakom symtomen, som exempelvis hjärntumör, anfallssjukdom eller
annan sjukdom i centrala nervsystemet, sjukdom i sköldkörteln eller missbruk.
Symtomen kan i vissa fall också vara del i en större problembild i form av ett
syndrom till följd av en kromosomrubbning. Man bör också kunna utesluta
att symtomen kan förklaras av en hjärnskada som kan påverka de kognitiva
funktionerna.
Förutom den medicinska information som man kan få i samband med anamnesen
kan det därför vara befogat att göra en medicinsk/neurologisk undersökning. Vid
kroppsundersökningen bör man ge akt på tecken på somatisk sjukdom som kan
ge beteendesymtom eller påverkan på kognitiva funktioner och även förekomst
av små fysiska avvikelser som kan ge misstanke om kromosomavvikelse.
Beroende på vad som framkommit kan även andra undersökningsmoment bli
aktuella såsom EEG, en genetisk utredning, undersökning av centrala nervsystemet,
blod- och urintester.
7
Utredning och diagnostik av
adhd hos vuxna
Samlad bedömning
Den diagnostiska processen avslutas med att utredarna väger samman och
värderar den samlade informationen. Utifrån den gör man ett tydligt och
underbyggt diagnostiskt ställningstagande. De övriga frågeställningar som
nämnts inledningsvis besvaras också så långt möjligt.
Skriftligt utlåtande
Slutsatserna av utredningen dokumenteras i ett skriftligt utlåtande.
Av utlåtandet behöver följande framgå:
• den diagnostiska bedömningen och underlaget för att ställa diagnosen
eller diagnoserna
• diagnosbeteckning enligt DSM-5
• beskrivning av personens funktionsnivå inom viktiga områden,
inklusive styrkor och möjligheter
• beskrivning av vilka samtidiga problem och eventuell samsjuklighet
som personen har
• dokumentation och analys av betydelsefulla risk- och skyddsfaktorer
i närmiljön som kan ha betydelse för fortsatt problemutveckling och
behandlingsinriktning
• förslag på åtgärder i form av stöd, behandling och anpassningar.
Utlåtandet bör formuleras på ett lättbegripligt och tillgängligt sätt. I synnerhet
bör rekommendationerna kring stöd och behandling vara skrivna på ett språk
som är lätt att förstå av anhöriga, personal i sjukvården, till exempel myndigheter,
som ska bedöma behovet av stöd och anpassningar.
Återföring av utredningsresultatet
Till personen som utreds och anhöriga
Vid återföringen presenteras slutsatserna av utredningen för den som utreds,
och om så önskas även för anhöriga.
Återföringen ska förklara den diagnostiska bedömningen och ge underlag för
planering av stödinsatser och behandling. Det är viktigt att den som ger informationen kan knyta an till personens egen upplevelse av sina problem samt uttrycka
sig så konkret och begripligt att utredningsresultatet kan bidra till förståelse.
För många upplevs beskedet om diagnosen som en lättnad och bekräftelse på vad
de sedan länge anat men samtidigt kan det vara smärtsamt och utlösa starka
känsloreaktioner. Det kräver lyhördhet och varsamhet från den som ger återföringen och det är viktigt att få till stånd en dialog.
Utlåtandet kan behöva justeras efter återkoppling från personen som utreds. Det är
viktigt att dela ut relevant informationsmaterial som förslag på litteratur, broschyrer,
internetlänkar och information om intresseföreningar. Man bör dessutom kunna
erbjuda information om fortsatt stöd och vid behov remiss eller intyg för stöd.
Efter återföringen av utredningsresultatet behöver många egen tid för att prata
igenom sin diagnos och dess konsekvenser. Ofta räcker det därför inte att ge
information bara vid ett tillfälle. Ibland kan det vara en fördel att träffa patient
och anhöriga var för sig. Utlåtandet, undertecknat av utredarna, ges efter återföringen för att användas i exempelvis myndighetskontakter.
8
Utredning och diagnostik av
adhd hos vuxna
Återföring till andra verksamheter – vårdplanering
Ofta behöver vuxna med adhd stöd också från socialtjänst, beroendevård,
arbetsförmedling eller från andra delar av hälso- och sjukvården.
Om personen som utreds så önskar kan det vara motiverat att samla handläggare
eller annan personal från dessa verksamheter för att tillsammans med personen
gå igenom relevanta delar av utredningsresultatet. På detta sätt kan man initiera
en vårdplanering och ge underlag för fortsatta stödinsatser.
9
Utredning och diagnostik av adhd hos vuxna (artikelnr. 2014-10-35) kan beställas och laddas ner via www.kunskapsguiden.se Form: Luxlucid
Fem myndigheter samarbetar för att anpassa information och kunskapsstöd efter behoven hos de verksamheter
som arbetar med psykisk ohälsa. Arbetet är en del av regeringens PRIO-satsning.