Handlingsprogram mot våld i nära relationer Antagen av kommunfullmäktige 2008-11-26, § 79 Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING ........................................................................................................................... 1 BAKGRUND ......................................................................................................................................................... 3 SYFTE.................................................................................................................................................................... 3 HANDLINGSPROGRAM ................................................................................................................................... 3 ÖVERGRIPANDE MÅL: VÅLD I NÄRA RELATIONER SKA MINSKA................................................... 4 Delmål: ................................................................................................................................... 4 AKTUELL LAGSTIFTNING.............................................................................................................................. 4 DEFINITION ........................................................................................................................................................ 4 GEMENSAM VÄRDEGRUND........................................................................................................................... 4 INSATSOMRÅDEN ............................................................................................................................................. 5 Ökat skydd och stöd till våldsutsatta...................................................................................... 5 Stärkt förebyggande arbete..................................................................................................... 5 Ökad samverkan..................................................................................................................... 6 Ökade kunskaper .................................................................................................................... 6 PROBLEMBESKRIVNING ................................................................................................................................ 6 Mäns våld mot kvinnor .......................................................................................................... 6 Polisanmälda kvinnofridsbrott i Lilla Edet ............................................................................ 7 Våldsutsatta kvinnors situation .............................................................................................. 7 Barn som har bevittnat våld ................................................................................................... 7 Hedersrelaterat våld och förtryck ........................................................................................... 8 Våld i samkönade relationer................................................................................................... 8 Kvinnors våld mot män .......................................................................................................... 9 Särskilt utsatta grupper........................................................................................................... 9 Kostnader för våldet ............................................................................................................. 10 KRISCENTRUM ................................................................................................................................................ 10 Samtal och övernattning vid Kriscentrum i Trollhättan....................................................... 11 ANSVARSOMRÅDEN....................................................................................................................................... 11 Kommunens ansvar .............................................................................................................. 11 Hälso- och sjukvårdens ansvar............................................................................................. 11 Polisens ansvar ..................................................................................................................... 12 Åklagarens ansvar ................................................................................................................ 12 Frivårdens ansvar ................................................................................................................. 12 Frivilligorganisationer.......................................................................................................... 12 HANDLINGSPLAN............................................................................................................................................ 13 1 Bakgrund Våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem, ett individuellt problem och ett relationsproblem. Våldet är ett hinder mot den enskildes trygghet men också mot en fortsatt utveckling mot jämställdhet mellan män och kvinnor. Alla insatser i arbetet mot våld i nära relationer måste utgå från de utsattas behov. Det är statens och kommunens ansvar att tillgodose de våldsutsattas behov av stöd och skydd. Frivilligorganisationernas verksamhet är ett ovärderligt komplement till de offentliga verksamheterna. Ett ökat samarbete mellan de olika aktörerna är nödvändigt för att arbetet mot denna typ av våld ska bli kraftfullt och effektivt. Regeringen presenterade hösten 2007 en omfattande handlingsplan med åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och våld i samkönade reaktioner (Skr 2007/08:39). Denna handlingsplan, aktuell lagstiftning och lokala behov utgör en grund för Lilla Edets kommuns lokala handlingsprogram för insatser och förebyggande mot våld i nära relationer. Sedan 2002 har det funnits en kvinnofridsgrupp i Lilla Edet, med representanter från kommunen, polisen, primärvården, kriscentrum, kyrkan och frivården. I Lilla Edet antogs det första kommunala handlingsprogrammet 2003 i kommunfullmäktige. Arbetsgruppen, som ändrat namn till fridsamgruppen har som uppgift att samordna och utveckla det lokala arbetet samt att följa upp gällande handlingsplan. Gruppen har medverkat i revideringen av 2003-års handlingsprogram. Programmet har fått ett vidgat perspektiv till att omfatta våld i nära relationer. Folkhälsoutskottet är styrgrupp för detta tvärsektoriella arbete. Syfte Syftet med handlingsprogrammet är att förebygga och minska våld i nära relationer. De som har drabbats ska få hjälp och stöd tidigt. Barn som bevittnat våld ska behandlas som brottsoffer. Individen som utövat våld ska ges information om tillgängligt stöd och uppmanas att söka hjälp. I Lilla Edets kommun ska information om orsaker till våld i nära relationer, hur man tidigt kan upptäcka och information om möjligheten till stöd spridas i förebyggande syfte. Handlingsprogram Handlingsprogrammet mot våld i nära relationer är uppbyggt med en bakgrunds och faktadel samt en del med mål och strategier. Strategierna följer ett schema där det går att utläsa vem som är ansvarig och förslag till samarbetspartners. Den som har utsatts för våld i en nära relation ska ha tillgång till likvärdigt skydd, stöd och hjälp utifrån sin utsatthet. Strategierna är kommunövergripande och inriktade på samverkan. Det är viktigt att varje verksamhet tar fram sin egen handlingsplan för det konkreta arbetet. 3 Övergripande mål: Våld i nära relationer ska minska Delmål: • • • • • • Den som utsätts för våld eller hot om våld i nära relationer skall snabbt få stöd och hjälp i sin situation. Barn som bevittnat våld inom familjen ska uppmärksammas och ges stöd. All berörd personal ska ha kunskap om våld i nära relationer. Den som utövat våld eller är orolig för att så kan komma att ske ska få information om stöd och behandlingar och uppmanas att söka hjälp. Samverkan ska fortsätta att utvecklas inom och mellan myndigheter och frivilligorganisationer inom Lilla Edets kommun. Alla kommuninvånare ska ha tillgång till lättillgänglig information, på olika språk, om vilket stöd som finns att få från socialtjänsten, polisen och andra myndigheter liksom från ideella föreningar och organisationer. Aktuell lagstiftning I brottsbalken finns de lagar som reglerar olika former av våldsbrott och brott mot frihet och frid samt sexualbrott. Kommunens ansvar styrs framför allt av bestämmelserna i socialtjänstlagen (SoL). Kommunen har enligt 2 kap 2 § SoL det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Sjukvårdens ansvar styrs främst av hälso- och sjukvårdslagen (HSL). För utförligare beskrivning se avsnittet ansvarsområden sidan 11. Definition Våld i nära relationer inkluderar alla typer av våld som kan förekomma mellan närstående. Det lyfter fram den särställning som just detta våld har ifråga om orsaker, konsekvenser och åtgärder för alla drabbade till skillnad från våld som sker av t ex okända förövare på allmän plats. Våld i nära relationer inkluderar alla slags relationer mellan närstående som heterosexuella par, samkönade par, syskonrelationer och andra familje- och släktrelationer. Med våld menas varje handling som smärtar, skadar, skrämmer och/eller kränker en annan person och där någon genom sitt handlande utsätter en annan person för fara, hot, tvång och/eller begränsar dennes rörelse- och handlingsutrymme. Våldet kan yttra sig som fysiskt, psykiskt, sexuellt eller materiellt våld. Gemensam värdegrund Våld i nära relationer, ses som samhälleliga problem samtidigt som det är ett individuellt problem och relationsproblem. Den värdegrund som detta handlingsprogram bygger omfattar: • en helhetssyn som omfattar stöd och hjälp till berörda parter. • respekt för enskildas självbestämmande och integritet. • ett förhållningssätt som präglas av en positiv syn på människans möjligheter till förändring och utveckling. 4 Insatsområden Lilla Edets handlingsprogram fokuserar särskilt på följande insatsområden: – ökat skydd och stöd till våldsutsatta – stärkt förebyggande arbete – ökad samverkan – ökade kunskaper Ökat skydd och stöd till våldsutsatta Alla människor har rätt att leva i trygghet och säkerhet. Den som utsätts för hot och våld har rätt till skydd och stöd. Det skydd och stöd som erbjuds ska vara av god kvalitet, individuellt anpassat och tillgängligt för den som är i behov av det. Våldsutsatta personer ska få kommunens stöd att leva ett normalt liv i frihet. Kommunens insatser ska syfta till att hindra våldsverkare från att begå brott och därmed också hota andra människors trygghet. Alla brottsoffer ska bemötas på ett professionellt sätt. Kommunen har enligt lag ett ansvar för att brottsoffer får den hjälp och det stöd som de behöver. Kommunen ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Även barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. Det är viktigt att ta hänsyn till att barns behov kan se annorlunda ut än vuxnas. Det är helt grundläggande att människor som utsätts för brott vågar polisanmäla och fullfölja sin anmälan. För att en person som utsatts för brott ska kunna känna sig trygg och säker krävs kontinuerlig information om vad som händer i brottsutredningen och om vilket stöd som är möjligt att få under rättsprocessen. Samhället måste ge tillräckligt skydd såväl under en pågående rättsprocess som efter det att processen avslutats. Stärkt förebyggande arbete Ett aktivt och verkningsfullt förebyggande arbete handlar både om att motverka att våld utövas och att avbryta våld som pågår. Det krävs att alla som kommer i kontakt med barn och vuxna som lever med våld i vardagen måste arbeta med attitydförändring och våga ta ställning mot våldet. Ett brett förebyggande arbete riktar sig till både kvinnor och män, även till dem som inte själva är direkt berörda i sin vardag. Insatser riktade till både potentiella och konstaterade förövare är en central och viktig del i det förebyggande arbetet. Barn och unga är också viktiga målgrupper i det förebyggande arbetet. Därför är det angeläget med tidiga insatser i skolan och i andra sammanhang där barn och ungdomar befinner sig. Stödjande insatser har en förebyggande effekt i sig. Om barn som lever i familjer med våld får hjälp och stöd tidigt minskar risken för att barnet för mönstret vidare. Kvinnor som fått adekvat hjälp tidigt riskerar i mindre utsträckning att bli utsatta för nytt våld. Undersökningar visar att män som sökt hjälp för våldsamt beteende ofta själva varit utsatta för mobbning eller mobbat andra. Alternativt till våld i Oslo som, sedan 1984 erbjuder behandling för män som har vålds- eller aggressionsproblem mot sin partner erfar att cirka 65 % av dessa män själva upplevt våld under sin uppväxt. Rättsväsendets myndigheter, hälso- och sjukvården, kyrkan, skolan och socialtjänsten har alla en viktig roll i det förebyggande arbetet genom sina nära kontakter med människor i deras vardag. Genom ett professionellt bemötande, rutiner och dokumentation, samt kunskap om 5 våld i nära relationer, ökar förutsättningarna för att en våldsutsatt person eller en person som lever under hot om våld får rätt hjälp. Genom att beakta brottsförebyggande aspekter, särskilt beträffande kvinnors utsatthet, vid samhällsplanering och byggande kan risken för att utsättas för brott i utomhusmiljön minska. Ökad samverkan Många aktörer, både offentliga och ideella, kommer i kontakt med våldsutsatta människor. Ett ökat samarbete inom och mellan myndigheter och andra aktörer som kommer i kontakt med våldsutsatta och förövare är av avgörande betydelse för att utsatta personer ska få den hjälp de behöver. Fridsamgruppen med representanter från polisen, frivården, hälso- och sjukvården, kyrkan, bildningsförvaltningen, och socialtjänsten utgör en resurs i arbetet mot våld i nära relationer. Ökade kunskaper Ökade kunskaper är avgörande för alla insatser som görs för att motverka våld i nära relationer. Genom bl.a. utbildning ska kunskaperna på området öka och fördjupas och kompetensen hos berörda verksamheter och ideella organisationer som kommer i kontakt med våldsutsatta och förövare utvecklas. Uppföljning och utvärdering av är en viktig del av kvalitetssäkring och kunskapsutveckling. Problembeskrivning Mäns våld mot kvinnor Problematiken kring mäns våldsutövande är ett relativt outforskat område. I den forskning som finns framställs ett stort kontrollbehov som ett gemensamt drag hos misshandlande män. Det är inte ovanligt att männen känner sig som offer för olika omständigheter och lägger ansvaret för våldet på andra. Det är heller inte ovanligt att mannen upplever en sexuell stimulans genom att utöva våld. Känt är även att män som misshandlar kvinnor ofta även utövar våld mot barnen och eventuella husdjur. För att minska risken för att män som utövar våld återfaller är det viktigt att även erbjuda dem insatser. Detta arbete kan vara av stödjande karaktär. I de verksamheter som bedrivit insatser av terapeutisk art för våldsutövande män utgår man ifrån att de måste ta ansvar för sina handlingar men att de också behöver stöd. I Nationella trygghetsundersökningen 2006, Brå-rapport 2007:14 framkom att 1,8 procent av kvinnor i åldern 16–79 år själva uppger att de varit utsatta för misshandel någon gång under senaste året. Omräknat till hela befolkningen i denna åldersgrupp innebär det i storleksordningen 60 000 kvinnor, varav över 70 procent beräknas ha blivit utsatta för våld av en närstående person eller en bekant. Även om förövaren i vissa fall också varit en kvinna kan det konstateras att merparten av gärningsmännen är män. Sedan början av 1990-talet har andelen kvinnor som uppger att de varit utsatta för våld eller hot ökat. Den anmälda misshandeln mot kvinnor som är 15 år och äldre har ökat över 30 procent de senaste tio åren, och med 7 procent sen 2006 till 26 857 anmälningar år 2007. Ökningen av den anmälda misshandeln mot kvinnor beror troligen såväl på att man i dag, i högre grad än tidigare, anmäler misshandel som att det faktiska våldet har ökat. Samtidigt finns ett stort mörkertal. Brå har i tidigare studier uppskattat att bara vart femte fall anmäls till polisen. Sedan år 1990 mördas i genomsnitt 17 kvinnor per år i Sverige av en man i en nära relation. Motivet är ofta kopplat till svartsjuka eller separation. 6 Polisanmälningar av sexualbrott har mer än fördubblats sedan 1990. År 2007 anmäldes 12 563 sexualbrott varav 4 749 brott avser våldtäkt, vilket är en ökning med 13 % sen 2006. Polisanmälda kvinnofridsbrott i Lilla Edet Antalet anmälda fall Misshandel mot kvinna Kvinnofridskränkning Olaga hot mot kvinna som fyllt 18 år Våldtäkt, grov våldtäkt samt försök Källa: Polismyndigheten 2005 37 5 23 2006 53 5 34 2007 28 2 26 3 5 4 Våldsutsatta kvinnors situation En kvinna som utsatts för våld har ofta tvingats leva med mannens krav på kontroll och dominans under lång tid. Att utsättas för psykiskt, fysiskt och/eller sexuellt våld av en närstående person ger också psykiska men. Det leder till att kvinnan får en bristande tillit till människor som vill hjälpa henne. Hon vill inte alltid själv berätta vad som hänt och förväntar sig att inte bli trodd. Kvinnor som blivit fysiskt och sexuellt utsatta visar ofta samma symptom som människor som lever med posttraumatiskt stressyndrom t ex minnesluckor, känslokyla, passivitet och ångest. Våld inom ett förhållande skiljer sig väsentligt från andra våldsbrott. De som lever i ett parförhållande är beroende av varandra känslomässigt och genom gemensamt boende, delad livshistoria och dessutom ofta gemensamma barn, vän- och släktkrets och gemensam ekonomi. Detta beroendeförhållande medför att det är komplicerat att ta steg som innebär separation. Vid en separation är kvinnan också rädd för att mannen skall verkställa de hot han uttalat. Ofta föregås separationen av ett flertal tidigare försök till uppbrott. Våldet drabbar kvinnor i alla samhällsklasser och alla åldersgrupper. Men vissa kategorier av kvinnor har uppmärksammats som särskilt sårbara när de utsätts för våld. Det rör sig om kvinnor med invandrarbakgrund, missbrukande kvinnor samt äldre- och kvinnor med funktionsnedsättning. Barn som har bevittnat våld Det finns idag inga säkra uppgifter om hur många barn i Sverige som bevittnar våld i sin familj. Rädda Barnen uppskattar att det rör sig om mellan 100 000-190 000 barn varje år. Barn som bevittnat våld har en högre risk för att utveckla emotionella och beteendemässiga problem såsom ångest, depression, svaga skolprestationer, låg självkänsla, trots, mardrömmar och klagomål över fysiska hälsoproblem. Barn som upplevt våld i familjen är en riskgrupp för att utveckla hälsoproblem under barndomen men också i vuxenlivet. Enligt amerikanska studier är risken för ohälsa bland barn som bevittnar våld nästan lika stor som bland dem som utsatts för våld. Ett barn i en familj där hot och våld när som helst kan förekomma, lever i ett förhöjt spänningstillstånd som innebär att det är på sin vakt, det iakttar och anpassar sig. Hemmet som skall ge trygghet blir istället den plats som skapar rädsla och ångest för vad som kan hända. Barnet kan inte fly, brottsplatsen är hemmet. När ett barn blir vittne till våld i familjen eller själv utsätts för fysiskt eller sexuellt övergrepp av sin förälder, blir såväl situationen som relationen skamfylld och traumatiserande för barnet. Barnet är beroende av 7 sina föräldrar och av deras omsorg. För barn är allt våld, grovt våld och plågan av att vara ett maktlöst vittne är genomträngande. Att drabbas av våld och ha en nära relation med den som utfört våldet är traumatiserande. Undersökningar tyder på att minst en fjärdedel av barnen i familjer där modern blivit våldsutsatt, själva blir slagna. Ur ett barnperspektiv är det angeläget att alla myndigheter aktivt arbetar för att upptäcka relationer där våld förekommer. Hedersrelaterat våld och förtryck Hedersrelaterat våld och förtryck har, liksom mäns våld mot kvinnor generellt, sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa. Det finns många likheter i våldets struktur och mekanismer, t.ex. att våld och förtryck ofta utövas i en nära relation och att den våldsutsatta på olika sätt är beroende av och starkt känslomässigt bunden till förövaren eller förövarna. Synen på kvinnors och mäns sexualitet är central för att förstå våldets struktur och mekanismer både rörande mäns våld mot kvinnor generellt och hedersrelaterat våld och förtryck. I hederstänkandet står föreställningar om oskuld och kyskhet i fokus och familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Detta förhållande kan vara mer eller mindre uttalat och kontrollen kan sträcka sig från vardagliga former av begränsningar i flickors och kvinnors liv som berör exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval som utbildning, jobb och giftermål och skilsmässa. I sin mest extrema form resulterar hederstänkandet i hot om våld och våld, inklusive dödligt våld. Det hedersrelaterade våldets kollektiva karaktär innebär att det kan finnas fler förövare av båda könen och att offren kan vara både kvinnor och män samt flickor och pojkar. Det kan också innebära att våldet sanktioneras av familjen och den närmaste omgivningen, även av andra kvinnor. Hederstänkandet kan ta sig olika uttryck beroende på kulturella föreställningar och religion men är inte kopplat till någon specifik kultur eller religion. Arrangerade äktenskap har inte sällan starka inslag av påverkan och det kan vara svårt att avgöra om det är fråga om ett tvångsäktenskap. Att gå emot familjens tradition och önskemål från föräldrar och andra släktingar kan för den enskilda flickan eller kvinnan, och även för unga män, vara så kännbart att det i praktiken inte är ett möjligt alternativ. Hedersrelaterat våld och förtryck drabbar också homo- och bisexuella av båda könen, samt transpersoner. Våld i samkönade relationer Alla människor har rätt till samma skydd, stöd och hjälp utifrån sin utsatthet, oavsett sexuell läggning. Våld i samkönade relationer och mäns våld mot kvinnor i nära relationer har många likheter. Mönstret med begränsningar och normalisering i den våldsutsattas liv, kontroll, hot om våld och utövande av våld är likartat. Maktförhållandet mellan förövaren och den våldsutsatta kan ses både som orsaken till och en konsekvens av våldsutövandet. Men det finns också olikheter vilket gör att särskild kunskap om våld i samkönade relationer behövs. Könstillhörigheten hos förövaren och den våldsutsatta har betydelse både för hur omgivningen uppfattar våldet, för benägenheten hos den våldsutsatta att anmäla och söka hjälp och för det bemötande hon eller han får. Det omgivande samhällets heterosexuella normer innebär att våld i samkönade relationer ofta osynliggörs eller bagatelliseras. Konsekvenserna kan vara att omgivningen har svårare att se, förstå och hantera våldet och därmed kunna ge adekvat stöd och hjälp. 8 En svensk studie (Våldsamt lika och olika 2005) och tidigare erfarenhet visar bl.a. att homooch bisexuella inte söker hjälp i samma utsträckning som heterosexuella, t.ex. gör denna grupp mycket sällan polisanmälningar om våld i parrelation. Det kan bero på att många i denna grupp har negativa erfarenheter av bemötande från olika myndigheter och inte tror sig kunna få hjälp av samhället i samma utsträckning. Erfarenhet från både Sverige och andra länder visar att homo- och bisexuella kvinnor och män har svårt att uppsöka vanliga brottsofferjourer eftersom det kräver ett visst mått av öppenhet. Kvinnors våld mot män Kvinnors våld mot män är ett outforskat område, i synnerhet i Sverige. Studier från andra nordiska länder och USA visar att om frågor om utsatthet för misshandel ställs inom ramarna för en studie som handlar om våld eller direkt brott, är andelen män som uppger sig utsatta i en nära relation mycket låg. Om man däremot riktar in sig på att studera olika konfliktlösningsstrategier, från knuffningar, förolämpningar och ringa eller allvarlig misshandel, uppger lika många män som kvinnor att de, under en given period, blivit utsatta för våld av sin partner. Skillnaden speglar det faktum att män slagna av kvinnor sällan definierar sig själva som offer och situationen som brott, och händelsen anmäls mycket sällan till polisen. Vid BRÅ pågår det för närvarande ett projekt om våld i nära relationer och rapporten kommer att publiceras under våren 2009. Den baserar sig på en riksrepresentativ undersökning om utsatthet för brott och det är få män som uppgett erfarenheter av relationsvåld. Studien är samtidigt den första i Sverige som söker att belysa både manliga och kvinnliga offer för våld i en nära relation. Särskilt utsatta grupper Vissa grupper av kvinnor är särskilt utsatta när det gäller våld. Varje våldsutsatt kvinna måste bemötas utifrån sitt behov av stöd och skydd oavsett vem hon är och vilken bakgrund hon har. Kvinnor med missbruksproblem, framför allt hemlösa kvinnor med missbruksproblem, befinner sig i en situation med ökad risk för att utsättas för våld och andra övergrepp. Genom sitt missbruk kan kvinnor bli beroende och utnyttjade av män. Orsakssambandet kan också vara det omvända där en våldsutsatt kvinna missbrukar exempelvis alkohol för att döva ångesten som orsakas av det våld och de övergrepp som hon utsätts för. Våldsutsatta kvinnor med missbruksproblematik kan ha svårare att få hjälp med exempelvis skyddade boenden. I kontakten med myndigheter bemöts de inte alltid med den respekt som alla brottsoffer har rätt till. Äldre kvinnor som utsätts för våld befinner sig i högre utsträckning än andra kvinnor i en beroendesituation. Enligt Brottsoffermyndighetens undersökning Ofrid – våld mot äldre kvinnor från 2001 framkom att 16 procent av de äldre kvinnorna utsatts för någon form av våld och övergrepp efter det att de fyllt 65 år. I undersökningen framkom att många fler äldre kvinnor än män är extremt utsatta, dvs. att de är utsatta för fler typer av övergrepp och att antalet övergrepp ökar med stigande ålder. Kvinnorna kan också ha svårt att söka skydd och hjälp på grund av att omgivningen inte tar deras berättelser på allvar. Våld som utövas av äldre män kan ofta osynliggöras och ursäktas med att förövaren är uppfostrad i en annan tid och ett annat samhälle, eller att han har sjukdomssymptom som innebär att han därför inte kan förväntas ta ansvar för sina handlingar. Även yngre kvinnor är särskilt utsatta. Enligt Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning 2006 är kvinnor i åldern 16–24 år den grupp som i högst utsträckning (4,9 procent jämfört med 1,6 procent av samtliga kvinnor) utsatts för sexualbrott. Även när 9 det gäller utsatthet för misshandel och hot är andelen utsatta kvinnor störst i åldersgruppen 16–24 år. Denna bild bekräftas även i Statistiska centralbyråns undersökningar av levnadsförhållanden, så kallade ULF-undersökningar. Invandrade kvinnor kan vara särskilt utsatta exempelvis på grund av bristande kunskaper i svenska samt om lagar och regler i Sverige. Nyanlända invandrare har ofta ett begränsat socialt nätverk vilket förstärker den våldsutövande mannens möjligheter att binda kvinnan till sig och isolera henne från omvärlden. Kostnader för våldet Socialstyrelsen har i en rapport från 2006 (Kostnader för våld mot kvinnor) beräknat att mäns våld mot kvinnor i Sverige varje år kostar ca tre miljarder kronor. Beräkningarna gäller direkta och indirekta kostnader för olika samhällssektorer. Kostnaderna fördelar sig på direkta kostnader om ca 2–2, 5 miljarder kronor för bl.a. sjukvård, rättsväsende och socialtjänst. De indirekta kostnaderna uppskattas till ca 720–760 miljoner kronor och inkluderar värdet av produktionsbortfall samt värdet av ideellt arbete. Utöver de direkta och indirekta kostnaderna uppskattas transfereringarna till 690 miljoner kronor varav ungefär hälften utgörs av sjukpenning. Socialstyrelsen poängterar att vissa beräkningar är mer osäkra än andra och att flera aspekter inte har varit möjliga att inkludera. Därför bör beräkningen ses som en försiktig uppskattning av de samhällsekonomiska kostnaderna. Kriscentrum Lilla Edets kommun har tecknat avtal med Kriscentrum som innebär att invånare i Lilla Edet som lever i en destruktiv relation kan komma till kriscentrum för att få råd och stöd. Kriscentrum erbjuder utöver konsultationer: • Rådgivande och stödjande telefonsamtal. • Tidsbeställda besök. • Stöd i myndighetskontakter, juridisk rådgivning samt hjälp att hitta rätt resurser. • Skyddat boende för utsatta kvinnor och deras barn. • Krissamtal med barn som upplevt våld i familjen. • Konsultation till berörda personalgrupper i frågor rörande våld mot kvinnor. • Stöd till anhöriga. På Kriscentrum för kvinnor arbetar kurator och behandlingssekreterare med utbildning och lång erfarenhet av arbetet med våldsutsatta kvinnor och barn. Duvan, som är en ideell förening ansvarar under kvällstid för telefonjouren och boendet. På Kriscentrum för män erbjuds män samtal för att sortera och klargöra hur de kan gå vidare. De får hjälp att försöka hitta realistiska lösningar och vägar till förändring och rådgivning för att kunna hitta rätt kontakter bland myndigheter, resurser och personer som de kan ha nytta av samt information om vad det finns för lagar och regler i olika sammanhang. På Kriscentrum för barn och ungdom erbjuds en lugn och trygg miljö under utredningstiden när ett barn far illa. Målsättningen är att med barnet i centrum, etablera en fungerande samverkan mellan olika myndigheter. Barnet förskonas från att i möjligaste mån träffa myndighetspersoner på olika ställen. Kriscentrum för barn och ungdomar ger rådgivning och handledning i dessa ärenden. En annan viktig uppgift kan vara att samordna insatserna och stödkontakterna med andra myndigheter runt det enskilda barnet. Barn och ungdomar erbjuds krissamtal på Kriscentrum. Även anhöriga ges stöd i form av samtal. 10 Samtal och övernattning vid Kriscentrum i Trollhättan Antal 2005 2006 2007 Telefonrådgivning 1238 639 961 Rådgivningsbesök 404 623 766 Boende (kvinnor) 23 34 31 Boende (barn) 13 26 30 Källa: Kriscentrum i Trollhättan, Statistiken omfattar upptagningsområdet Trollhättan, Vänersborg, Lilla Edet Ansvarsområden Kommunens ansvar Kommunens ansvar styrs framför allt av bestämmelserna i socialtjänstlagen (SoL). Där fastställs kommunens yttersta ansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. I kap 3 1 § SoL beskrivs socialtjänstens uppgifter att informera, svara för omsorg och service, upplysning, råd och stöd, vård och ekonomisk hjälp samt annat bistånd till dem som behöver det. Socialtjänstens ansvar för misshandlade kvinnor skärptes den 1 juli 2007 (kap 5 § 11 SoL). Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. De skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. I FN: s konvention om barns rättigheter sägs att barnets bästa skall komma i första rummet. Denna skyldighet infördes i socialtjänstlagens portalparagraf 1998: ”När åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver.” Enligt socialtjänstlagen har myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom och andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten skyldighet att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Allmänheten bör också anmäla till socialtjänsten om man ser barn som behöver skydd och hjälp. Socialtjänsten har då skyldighet att skyndsamt utreda barnets situation. Hälso- och sjukvårdens ansvar Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården, (lag 1997:142). Hälso- och sjukvården har ett tydligt ansvar när det gäller att upptäcka och identifiera våld i nära relationer och ge ett adekvat medicinskt och psykosocialt omhändertagande. Sjukvården skall föra noggrann dokumentation vilket bland annat är en förutsättning för att rättsintyg vid våld i nära relationer blir korrekta. Hälso- och sjukvårdspersonal är en nyckelgrupp, då våldsutsatta kvinnor ofta söker sig dit. I många fall är det också den enda kontakten med en myndighet de har. Det är vanligt att kvinnor kommer upprepade gånger utan att den bakomliggande orsaken avslöjas. De söker 11 bland annat för smärtor, sömnbesvär, oro och depression, men den egentliga anledningen till besvären, våldet, förblir osynlig på grund av sjukvårdspersonalens bristande insikt, vilket gör att de inte får den hjälp de behöver. Primärvården i Göta Älvdalen har antagit en policy för kvinnofridsfrågor och utbildar sin personal. Det ska finnas kvinnofridsinstruktörer vid varje vårdcentral. Polisens ansvar Misshandel och grov kvinnofridskränkning är så kallade allmänna åtalsbrott. Det innebär att kvinnan inte själv behöver göra anmälan, utan det räcker att det kommer till polisens kännedom på något sätt. Så snart polisen får sådan kännedom ska en brottsanmälan upprättas och en åklagare kopplas in som förundersökningsledare. Polismyndigheten har en handlingsplan för bekämpning av relationsbetingat våld mot kvinnor och barn. Den innehåller långtgående åtgärder för att säkra ett bra bemötande och en rättssäker utredning. Polispersonal ges kontinuerlig utbildning. Polisen ansvarar också för brottoffrens säkerhet under och efter rättsprocessen. Olika slag av trygghetsskapande åtgärder finns att tillgå, som trygghetspaket/skyddstelefoner, skyddat boende, övervakning med hund och livvaktsskydd. Kvinnan får också hjälp med att se över säkerheten i boendet, resor till och från arbete, dagis osv. Åklagarens ansvar Åklagaren leder förundersökningen och beslutar om vilka åtgärder som ska vidtas från polisens sida. Det är åklagaren som beslutar om frihetsberövande, t.ex. hämtning till förhör och anhållande. Åklagaren kan istället för frihetsberövande besluta om besöksförbud. Senast på tredje dagen efter ett anhållande måste åklagaren besluta om frigivning eller begära mannen häktad hos domstolen. För att mannen ska häktas krävs minst en av följande omständigheter: • Det är risk för att mannen avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring och straff. • Det är risk för att han undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar utredningen. • Det är risk för fortsatt brottslighet. Frivårdens ansvar Frivården är en del av kriminalvården och kommer därför mest i kontakt med gärningsmännen. De lämnar vägledning till domstolen om den mest lämpliga påföljden för gärningsmannen, efter genomförd personutredning. Den övergripande målsättningen med övervakning är att förhindra att mannen begår ytterligare brott och att hjälpa dem med återanpassning i samhället. Kriminalvården har utarbetat ett påverkansprogram för dem som dömts för relationsbrott (Integrated Domestic Abuse Programme, IDAP). Frivilligorganisationer Kvinnojouren Duvan är en politiskt och religiöst obunden förening som bildades 1983. Föreningen arbetar aktivt tillsammans med kommunens skyddande boende. De kan även ge stöd och råd via telefon. Föreningen informerar i skolor och föreningsliv mm. Brottsofferjouren (BOJ) är en politiskt och religiöst obunden organisation som hjälper och stöttar brottsoffer. BOJ ger samtalsstöd samt medverkar i kontakter med myndigheter och som vittnesstöd vid rättegång. 12