detta är ett exempel

Hälsa och samhälle
En ärbar man och en
kvinna av heder
Om att leva i hederstänkande familjer
Sindis Polisi
Emelie Dyberg
An honourable man and a
woman of honour
About the life in honour focused families
Författare Polisi, S & Dyberg, E. En ärbar man och en kvinna av heder – om
att leva i hederskultur.
Examensarbete i socialt arbete 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och
Samhälle, enheten för socialt arbete, 2004.
Abstrakt
Syftet med vårt arbete var att undersöka varför och på vilket sätt flickor som lever
under patriarkala och hederstänkande familjeförhållanden är utsatta. Vi ville ta
reda på vilka sätt hederskulturen konkret kommer till utryck samt hur denna kultur
påverkar flickors frihet. De frågor vi vill ha svar på är:
- Vilka sociala mekanismer ligger bakom förtrycket av flickor i patriarkala
familjer?
- Vilka uttryck kan hederskulturen ta sig?
- Varför befinner sig flickor i patriarkala familjer i en utsatt situation?
Vissa familjer präglas av sitt ursprung i traditionella patriarkala system och lever
även i Sverige ett liv efter traditioner och normer som stödjer hedersförtryck. De
lever efter ett kollektivistiskt och gruppcentrerat system där gruppen kommer före
individen. Manligt har företräde framför kvinnligt och likaså ålder medför respekt.
Om en gruppmedlem bryter mot reglerna skadas kollektivets heder. Då kan
släkten straffa vederbörande för att återupprätta hedern. Anledningen till att tjejer
är utsatta, är att familjens heder på många sätt är avhängig flickans sexualitet,
sexuella beteende och hennes kyskhet. Hedersförtryck har sin grund i kultur och
kan förstärkas av faktorer såsom segregation och religion. För att hjälpa flickor
som befinner sig i en problematisk situation, bör det satsas på strukturella
åtgärder. Från samhällets sida bör man arbeta förebyggande med attitydförändring
och utbildning. Diskussion kring jämställdhet, demokrati och mänskliga
rättigheter är insatser som vi efterlyser. Det är viktigt med samverkan mellan olika
myndigheter för att kunna hjälpa flickor som lever under hedersförtryck.
Nyckelord: arrangerat äktenskap, heder, kultur, hedersförtryck, patriarkal
familjestruktur, segregation/integration, utsatthet,
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. FÖRORD ____________________________________________________ 5
2. INLEDNING _________________________________________________ 6
2.1. Syfte och frågeställningar ______________________________ 6
2.2. Disposition __________________________________________ 7
3. METOD _____________________________________________________ 8
3.1 Intervjuer_____________________________________________ 8
3.1.1. Presentation av våra informanter ___________________________ 9
3.2. Etiska överväganden __________________________________ 9
3.3. Brister i metoden ____________________________________ 10
4. TEORI ____________________________________________________ 11
4.1. Hedersbegreppet ____________________________________ 11
4.2. Hedersförtryckets mekanismer _________________________ 12
4.2.1. Hur verkar hederstänkandet i Sverige?______________________ 13
4.3. Patriarkala familjer – uppbyggnad & funktion _____________ 14
4.3.1. Individualistiska och kollektiva samhällen ____________________ 14
4.3.2. Den patriarkaliska familjestrukturen ________________________ 15
4.3.2.1. Pappan_______________________________________________17
4.3.2.2. Mamman _____________________________________________17
4.3.2.3. Barnen _______________________________________________17
4.4. Kulturbegreppet _____________________________________ 18
4.4.1. Kulturtolerans & tonårskonflikter ___________________________ 21
4.4. Leva i två kulturer – dubbelliv __________________________ 23
4.5. Religion och heder ___________________________________ 23
4.5.1. Kroppsliga gränser och könets symbolik_____________________ 24
4.6. Integration – Segregation______________________________ 26
4.6.1. Konflikten ____________________________________________ 26
4.6.2. Integrerad familjestruktur ________________________________ 26
4.6.3. Traditionell patriarkal familjestruktur ________________________ 27
4.6.3.1. Arrangerade äktenskap __________________________________30
4.6.3.2. Dubbelheten i lagstiftningen ______________________________30
4.7. Yttersta extremen – mord______________________________ 32
5. EMPIRI ___________________________________________________ 35
5.1. Hederstänkande _____________________________________ 35
5.1.1. Det kollektivistiska och patriarkaliska samhällssystemet ________ 36
5.2. Orsaksförklaring – struktur ____________________________ 37
5.2.1. Sexualitet ____________________________________________ 38
5.2.2. Religion och sexualitet __________________________________ 38
5.3. Kultur ______________________________________________ 39
5.3.1. Kunskap _____________________________________________ 39
5.4. Segregation _________________________________________ 40
5.4.1. Grupptryck, ökad kontroll ________________________________ 41
5.4.2. Möjlighet att leva vidare i den patriarkaliska familjemodellen _____ 42
5.4.3. Utanförskap – misstro mot omgivningen _____________________ 42
5.5. Hedersförtryckets yttringar ____________________________ 42
5.5.1. Förtryck, kontroll, underordnande och begränsningar___________ 42
5.6. Flickor i Sverige som lever i hederstänkande familjer ______ 43
5.6.1. Kulturkollision _________________________________________ 44
5.7. Strategier, uppbrott och skydd _________________________ 45
5.8. Förebyggande arbete och förbättringar __________________ 47
6. SLUTDISKUSSION _______________________________________ 50
7. LITTERATURLISTA_______________________________________ 52
3
Bilaga 1...................................................................................................
4
1. FÖRORD
Vi vill framföra vårt tack till de personer som gjorde det möjligt för oss att
genomföra detta arbete. Ett stort tack till våra informanter som ställde upp med så
kort varsel och som försett oss med värdefull information om det valda ämnet.
Genom att låta sig intervjuas, gjorde de det möjligt för oss att belysa fenomenet
hedersrelaterad problematik. Tack för att ni delade med er av era tankar,
erfarenheter och känslor kring ett så viktigt ämne. Vi vill också tacka Agneta, vår
handledare, som med sina tips och råd har hjälpt oss framåt under arbetet.
5
2. INLEDNING
Vi har valt att skriva om hederstänkande och unga kvinnor som lever i eller
kommer ifrån patriarkala familjestrukturer. Hedersrelaterat våld och förtryck är
inte längre främmande ord för det mångkulturella Sverige, eftersom det numera är
en del av vårt samhälles verklighet. Det är därför viktigt för oss att vara medvetna
om problemet och att uppmärksamma det eftersom vi som blivande socialarbetare
troligen kommer att träffa många ungdomar som befinner sig i utsatta situationer
på grund av ett hederstänkande samhälle. Genom vårt uppsatsarbete, hoppas vi få
mer kunskap och en ökad förståelse för problemet, så att vi kan identifiera det i
våra blivande yrkesroller och kan hjälpa dessa ungdomar på ett professionellt sätt.
Det finns olika skäl till vårt ämnesval. För det första tycker vi att det är ett
intressant och aktuellt problemområde som har fått stor uppmärksamhet under den
senaste tiden. Vi anser oss, för det andra, behöva mer kunskap om olika
förklaringsmodeller till bakomliggande orsaker till hederstänkande,
hedersförtryck och hedersproblematik. Med hederstänkande menar vi själva
tanksättet och med hedersförtryck menar vi de ofrivilliga begränsningar som en
individ kan utsättas för i hederns namn. Med hedersproblematik menar vi den
problematik som kan uppstå t.ex. när en individ vill göra annorlunda än vad
hedersnormerna säger. Det skrivs och talas mycket om invandrarungdomar i bl.a.
massmedia, oftast i negativt sammanhang och vi anser att det har skapats en
stereotyp bild av ”invandrarflickan” som utsatt och maktlös. I mycket av
informationen som förmedlas i media kan det vara svårt att sortera och bena upp
vilka begrepp som betyder vad. Ämnet känns trots en pågående debatt ännu
ganska så outforskat. Begrepp som hedersrelaterat våld och förtryck debatteras
och flimrar förbi, men lämnar djupa avtryck i våra sätt att betrakta omgivningen.
Hedersrelaterat våld, utsatthet och förtryck mot invandrarflickor lyfts fram och
reducerar ofta fenomenet till att handla om antingen kultur eller religion. Vi vill få
kunskap om ämnet för att i vårt framtida yrkesliv kunna identifiera och bemöta
förtryckets yttringar på ett professionellt sätt.
2.1. Syfte och frågeställningar
Vi har valt att undersöka varför och på vilket sätt flickor som lever under
patriarkala familjeförhållanden är utsatta. Vi vill ta reda på vilka sätt
hederstänkandet konkret kommer till uttryck, hur detta påverkar flickors frihet
samt hur man kan arbeta för att förbättra deras situation. Vi har valt att skriva vår
rapport utifrån ett professionsperspektiv genom att i empirin fokusera på hur
yrkesverksamma personer uppfattar hederstänkandet ur olika utgångspunkter.
De frågor vi vill ha svar på är:
– Vilka sociala mekanismer ligger bakom förtrycket av flickor i patriarkala
familjer?
– Vilka uttryck kan hedersförtrycket ta sig?
– Varför befinner sig flickor i patriarkala familjer i Sverige i en utsatt
situation?
– Hur kan man arbeta för att förbättra livssituationen för flickor utsatta för
hedersrelaterat förtryck?
6
2.2. Disposition
Vi inleder vår rapport med att redovisa för våra teorier kring hedersbegreppet,
kultur och olika samhällssystem. Efter det följer en orsaksförklaring kring
hederstänkande vilket innefattar sexualiteten och religioners syn på
kvinnokroppen. Efter det följer ett avsnitt om segregation och kultur som för
hederstänkande påverkande faktorer. Här tas även upp hur hedersförtryck kan
yttra sig, t.ex. genom arrangerat äktenskap och hedersmord. I empiri- och
analysdelen följer vi liknande upplägg och vi styrker här våra teorier med
informanternas svar. Vi avslutar med en slutdiskussion där vi sammanfattar våra
slutsatser. Vi har valt att inte ha ett separat avsnitt för resultat och analys, utan har
istället valt att löpande i texten, både i teori- och empiridelen, analysera och dra
slutsatser.
7
3. METOD
I detta avsnitt redogör vi för hur vi har gått till väga för att samla in materialet till
rapporten. Vi redogör för vilken metod vi använt oss av och vilka svårigheter och
brister som förekommit i processen.
Avsikten med vårt arbete har varit att, utifrån uppsatsens syfte och frågor,
fokusera oss på ämnet hedersrelaterad problematik. Vi har genomfört studier av
litteratur vilket utgör det primära datamaterialet för vår analys. Vi har identifierat
teorier som vi applicerat i empiridelen. Empirin består av intervjuer. Vår intention
var att intervjua yrkesverksamma personer som har kunskap och erfarenhet av
vårt problemområde. Detta för att få en god inblick i ämnet ur
professionsperspektiv. Genom att använda oss av både litteratur och intervjuer
fick vi en stor mängd data, vilket gjorde det svårare att göra avgränsningar. Vi
tycker nämligen att allt insamlat material är viktigt och relevant för denna uppsats.
Vår metod har varit kvalitativt inriktad såtillvida att vi under studiens gång
ständigt har försökt att identifiera mönster och kopplingar mellan teori och empiri
i vårt datamaterial. Vi anser att validiteten i vår rapport är god, tack vare att vi
undersökt det vi från början avsåg.
3.1 Intervjuer
Vi bestämde oss för att göra intervjuer med olika yrkesrepresentanter och experter
som i sin vardag kommer i kontakt med hedersrelaterade problem. Från början
funderade vi på att intervjua flickor som lever i patriarkala familjer i
hederstänkande samhällen och även flickor som befinner sig i en utsatt situation.
De sistnämnda var tänkta som nyckelpersoner eftersom ”[…] genom intervjun kan
de förmedla sin situation till andra och med egna ord” (Kvale 1997:70). Vi
övervägde detta starkt men vi upptäckte snart att det, med tanke på att vårt
ämnesval är känsligt, var svårt att finna flickor som var villiga att berätta om sin
egen situation. Därför valde vi att skriva rapporten utifrån ett
professionsperspektiv, alltså utifrån yrkesrollen. Vi ville också intervjua en
projektledare för ett skyddat boende för utsatta tjejer, eftersom en sådan person
torde ha erfarenhet av det aktuella problemet. Vi kontaktade henne via e-post.
Hon kunde dock inte ställa upp på en intervju på grund av tidsbrist. Vi kontaktade
telefonledes även en socialarbetare som arbetar i en invandrartät stadsdel i Malmö
som vi antog var väl insatt i ämnet, men vi fick dessvärre ingen respons av henne
heller. En socialrådgivare från samma stadsdel kontaktades också per telefon och
tillfrågades om hon ville ställa upp på en intervju, men även hon tackade nej. På
samma sätt kontaktades en manlig socialsekreterare som arbetar inom
socialtjänsten men inte heller han ansåg sig kunna ställa upp på grund av tidsbrist.
Han i sin tur hade frågat runt bland de anställda på socialbyrån, men ingen av
dessa hade vare sig tid eller vilja att ställa upp på intervjuer. Nästan alla tilltänkta
informanter som vi kontaktade (speciellt inom socialtjänsten) påpekade dock
vikten av att få det aktuella ämnes belyst med motiveringen att det är ett viktigt
ämne och att alla människor som arbetar med ungdomar och familjer behöver få
ökade kunskaper om hedersrelaterade problem. Genom olika kontakter fick vi
slutligen kontakt med fem personer som lät sig intervjuas. Med ett undantag har
intervjupersonerna lång yrkeserfarenhet, professionell sakkunskapen och
utbildningsmässiga kvalifikationer.
8
3.1.1. Presentation av våra informanter
Anna: Mellanösternvetare och projektledare inom en frivillig organisation som
arbetar i ett projekt med hedersrelaterad problematik på både förebyggande nivå
och med akuta situationer.
Lena: Socionom och projektledare för kommunalt kvinnofridsarbete. Arbetar även
som projektledare inom socialtjänsten i ett samarbete mellan mödravård,
socialtjänst, sjukvård och öppen förskola.
Sara: Socialrådgivare på ett boende för utsatta kvinnor och barn.
Sofia: Kurator på grundskola åk. 6-9.
Malin: Kurator på grundskola åk. 1-9.
Utifrån en intervjuguide (se bilaga 1) har vi använt oss av semistrukturerade
frågor och som upptagningsmetod använde vi diktafon (jfr Denscombe 2000:6).
Vi ställde identiska frågor till informanterna, men vi tillät oss att dels ändra
frågornas inbördes ordning under intervjuernas gång, dels ställa spontana
följdfrågor i anslutning till informanternas beskrivningar. Vi gav, med andra ord,
informanterna möjlighet att utveckla sina svar utan att avbryta dem. Det var svårt
och tidskrävande att formulera intervjufrågor, inte minst på grund av att de
formulerades i en tidig fas av vårt arbete då vi ännu inte var särskilt insatta i
ämnet. Metoden att spela in intervjuerna på band fungerade bra förutom vid ett av
intervjutillfällena. Då uppstod det nämligen ett tekniskt fel som gjorde att vi fick
en bristande ljudkvalitet och som i sin tur försvårade transkriberingen. På grund
av den rådande tidsbristen försökte vi inte att göra om intervjun men vi lyckades
ändå transkribera nästan hela intervjun. Intervjuerna pågick mellan 45 och 60
minuter. Vi medverkade båda vid samtliga intervjutillfällen.
3.2. Etiska överväganden
Det viktigaste etiska övervägandet vi har gjort under arbetets gång är att vi
medvetet avstått från intervjuer med flickor som befinner sig i en utsatt situation.
Det är viktigt att ”[…] förstå saker ur de involverades synvinkel” (Denscombe
2000:6), och vi tror att deras erfarenheter skulle ha varit värdefulla för vårt syfte,
men vi vägde detta mot eventuella negativa konsekvenser för flickorna. Flickor
som brutit upp med sina familjer kan befinna sig på skyddat boende och de kan
må både fysiskt och psykiskt dåligt och om vi hade intervjuat dessa hade det
funnits risk för att de skulle må ännu sämre. Ett annat etiskt övervägande som vi
har gjort är att utlova anonymitet till våra informanter och detta har vi självklart
hållit fast vid under skrivandet av denna rapport. Alla informanter tillfrågades om
anonymitet och eftersom en av våra informanter ville vara anonym, så bestämde
vi oss för att inte använda våra informanters namn. För att underlätta för läsaren
och för att kunna skilja på deras yrkesroller, har vi benämnt våra informanter med
fingerade namn, nämligen: Anna, Lena, Sofia, Malin och Sara. Vi är dock, av
etiska skäl, inte alltid konsekventa vid presentationen av citaten. Detta betyder
exempelvis att det kan vara Anna som uttalar sig i ett specifikt citat, men att vi
anger att det är Sofia.
9
3.3. Brister i metoden
Följande delar av den metod vi använt har eller kan ha påverkat slutresultatet
negativt.
- Vi har använt oss av en ”öppen” metod, dvs. tillåtit oss att ta in
-
-
information allt eftersom vi fått ökad kunskap. Detta har gett oss mycket
material samtidigt som det har varit svårt att sammanställa och relatera det
till vårt syfte. Vi samlade t.ex. in mycket litteratur som senare visade sig
vara utan relevans för studien.
Det lilla antalet informanter gör att vi omöjligen kan generalisera utifrån
vårt resultat, alltså är reliabiliteten låg.
En av intervjuerna var svår att transkribera på grund av dålig ljudkvalitet,
men vi tror inte att det har påverkat studiens resultat nämnvärt.
En annan brist som påverkat resultatet, är att intervjufrågorna
formulerades i en tidig fas av vårt arbete då vi ännu inte var särskilt insatta
i ämnet. Våra frågor täcker inte alla aspekter vi valt att ta upp i resultatet.
Detta gäller främst avsnitten om ”Arrangerat äktenskap” och
”Hedersmord”.
Ett allmänt problem som har påverkat hela vårt arbete är tidsbristen och de
begränsningar som vi har tvingats göra på grund av denna brist.
10
4. TEORI
I teoridelen som följer härnäst redogör vi, utifrån syftet, för de teorier och begrepp
som vi identifierat i studierna av litteraturen. Dessa är tänkta att ge en
övergripande förklaringsgrund till hederstänkandets mekanismer och yttringar. Vi
analyserar löpande i texten genom att lyfta fram resonemang och begrepp och
identifiera kopplingar dessa emellan.
4.1. Hedersbegreppet
I nedanstående kapitel ska vi försöka förklara begreppet heder och dess betydelse
för människor som lever i patriarkala familjestrukturer. Vi kommer att förklara
vilka mekanismer ligger bakom hedersförtrycket. Hela släktens heder hänger på
flickornas sexualitet. Om en flicka misstänks ha brutit mot de regler som gruppen
lever efter, genom en sexuell relation kan släktens heder skadas allvarligt. Då kan
hela släkten straffa flickan för att återupprätta familjens heder. Det blir en
kollektiv bestraffning då det i gruppcentrerade skamkulturer är så att individen är
underordnad gruppens värde. Det finns olika faktorer som kan bidra till att
hederstänkandet förstärks i Sverige och det är bl.a. segregation och arbetslöshet.
Ordet heder är värdeladdat i det svenska språket och utstrålar ädelhet och
hjältemod. Det hänvisar till en tid då män var ridderliga, modiga och satte
moraliska principer högt. Heder är sammanfogat med en individ eller ett kollektiv.
Och det kan svårligen ersättas med något annat begrepp. Man skulle kunna tänka
sig att respekt skulle vara synonymt med heder men det håller inte alltid. Man
visar respekt för en person, eller man erhåller respekt i samhället. Heder har en
annan innebörd. ”I europeisk historia, liksom i de flesta icke-västliga samhällen,
har heder haft en könsdimension. […] Kvinnor hade skam, mannen ära. Männen
representerade familjen utåt och förvaltade dess heder. Kvinnor å sin sida
utgjorde ett hot mot männens heder i kraft av sin sexualitet” (Wikan 2004:57).
Hedersbegreppet ges olika betydelser i olika samhällen. Det är beroende av bl.a.
den sociala och historiska kontexten och det är därmed föränderligt över tid.
Därför är det svårt att ge en allomfattande bild av hedersbegreppet. ”Begreppet är
omtvistat men många forskare menar ändå att det är relevant och att kraven på
kvinnlig kyskhet är ett centralt element inte bara i det så kallade kyskhetsbältet
(ungefär Mellanöstern/Nordafrika) utan också i andra delar av
Medelhavsområdet” (Amnesty1). I Europa liksom i Mellanöstern och många
andra delar av världen har hedersbegreppet en paradoxal karaktär. Mannens heder
är knuten till kvinnornas sexualitet och sexuella handlande, vilket gör honom själv
väldigt sårbar när det kommer till kvinnornas uppförande. Med andra ord råder
ett starkt kvinnoförtryck i samhällen som bygger på hederstänkandet.
”Kvinnor har ingen heder. Heder betraktas som något manligt: män har heder,
kvinnor har skam i kroppen. Att ha skam i kroppen är att rätt kunna förvalta sin
sexualitet i enlighet med hederskoden. Utan skam i kroppen kan kvinnor störta
hela släkten i vanära. Men familjen kan välja att blunda för kvinnans skamlöshet
– helt enkelt därför att de älskar henne, eller de avskyr den man som brutit mot
reglerna och finner skäl till att lägga hela skulden på honom” (Wikan 2004:70).
1
http://www2.amnesty.se/krg.nsf/hedersmordfulltext?OpenPage
11
Vad normerna angående kvinnors ärbarhet går ut på och i vilken utsträckning de
tillämpas idag varierar och beror på vilken kontext de sätts in i. Men man kan säga
att heder är ett kulturellt tema som spänner över alla religioner och världsdelar.
Oberoende av region och religion finns det gemensamma drag i könsbundna
hedersföreställningar. Hederskoden är en överordnad värdekategori. Hedern i
denna betydelse är en ägodel, inte en egenskap. ”[…] heder är något man äger
eller har eller förlorar; den är en del av en själv – som en kroppsdel” (Wikan
2004:247). Den är enligt Wikan (a a), lika kroppslig som vår näsa. En retorisk rest
av denna hedersform i västerländsk kultur finns i talesätt som ”att förlora ansiktet”
och ”högburet huvud”. Världen består för dessa människor, enkelt uttryckt, av
människor med och utan heder.
Heder handlar om rätt till respekt, i betydelsen krav på respekt. Gruppen är
skyldig att visa respekt för personen, förutsatt att reglerna för hederskodex följts. I
motsatt fall förlorar personen sin heder (samtidigt som andra dras med av bara
farten eftersom hedern är kollektiv). ”Heder kan förloras. Detta är ett utmärkande
drag” (Wikan 2004:70). Reglerna för förlust och återerövrande av heder är tydligt
specificerade. Reglerna i hederskodex specificerar vad man måste göra för att
återvinna sin stolthet om man blivit vanhedrad. Inom gruppen råder ingen tvekan
om vilka dessa är. Reglerna uppfattas som grundläggande värderingar och brott
mot dessa innebär att man drar på sig skam. Individen och dennes familj anses
inte bara mindervärdiga utan blir ofta även föraktade (a a). Enligt Elektra2 bygger
hedern på en social känsla och används för att uppmana människor inom
traditionella samhällen att upprätthålla den allmänna ordningen, att inte bryta de
uppställda reglerna och att straffa dem som gör så. ”Eftersom hedern, eller
mannens heder, är starkt kopplad till kvinnans sexualitet innebär detta att
kvinnans beteende måste kontrolleras för att hedern skall bevaras” (Elektra2).
4.2. Hedersförtryckets mekanismer
Förtryck, tvång, våld och mord i hederns namn är, enligt Johansson (2004), ett
kulturspecifikt fenomen som förekommer i samhällen som domineras av
gruppcentrerat skamtänkande. Det huvudsakliga innehållet i sådana kulturer är
bevarandet av hedern mot varje form av skam. Individen är helt underordnad
gruppen, dvs. familjen/släkten och klanen. Kvinnor och flickor är starkt
underordnade gruppen och tycks enbart tillhöra den interna sfären i varje familj,
medan pojkar emellertid anses tillhöra den offentliga delen av familjens liv.
Familjens/släktens heder hänger först och främst på att kvinnorna är trogna och
inte skiljer sig och att flickorna (döttrarna) inte har några kontakter med motsatta
könet. ”Flickor och kvinnor i alla åldrar kan anklagas för att dragit skam över sin
familj eller deras samhälle på grund av sitt uppförande - allt ifrån att småprata
med en manlig granne till att ha en sexuell relation utanför äktenskapet”
(Amnesty) I hederstänkandet hänger familjens och släktens heder på att flickor
inte har föräktenskapliga förbindelser oavsett hur oskyldiga dessa än är. Enbart
misstanken om sådana förbindelser kan skada hedern allvarligt om de leder till
rykten och skvaller inom gruppen. ”En kvinna tillåts inte begå misstag, och blotta
misstanken om att hon är involverad i en otillåten sexuell relation med en man,
kan innebära livsfara för henne” (Amnesty). Ett misstag som görs av en
2
http://www.elektra.nu/frameset/hederskultur/index.htlm
12
gruppmedlem innebär skam för hela gruppen och hela gruppens heder drabbas av
detta misstag, eftersom individen i gruppcentrerade skamkulturer är helt
underordnad gruppens värde. Eftersom hela familjen och släkten utsätts för skam
inför andra människor som tillhör samma etniska grupp inom närområdet måste
hedern återupprättas. Det är viktigt att övriga medlemmar i den etniska gruppen
får veta att bestraffning har skett och godtar denna som ett medel för
återupprättelse av hedern. Även män/pojkar kan skada familjens/släktens heder
genom sina uppträdanden, men sådana brott kan rättas till eller bestraffas internt
inom gruppen. ”När däremot kvinnor och flickor skadar familjens/släktens heder
genom felsteg som betyder att hon lämnar den interna sfären (t ex. visar sig med
en annan man, är otrogen, har en pojkvän, har sex före äktenskap etc.) då måste
hedern återupprättas offentligt. Andra måste få veta det!” (Johansson 2004:4).
Mannens heder är beroende av de andra familjemedlemmarnas uppförande och
beteende och hedersbegreppet används för att legitimera våld mot eller mord på
kvinnor. Särskilt viktig, och direkt kopplad till mannens och familjens heder, är de
kvinnliga familjemedlemmarnas avhållsamhet. Kvinnornas avhållsamhet utgör
gränsen mellan heder och skam och kvinnorna är, med andra ord, bärare av
männens, familjens och hela släktens heder. Det är inte bara pappan eller maken
som ställer krav utan det gör hela släkten, eftersom även den drabbas av kvinnans
eller dotterns skam. Hela släkten kräver ingripanden för att återupprätta den egna
hedern när en flicka eller en kvinna bryter mot regler om för- eller
utomäktenskapliga förbindelser. När en flicka/kvinna skadar familjens heder
genom felsteg blir det en kollektiv skam som leder till ett behov av gruppoffentlig
bestraffning som i sin tur gör ”[…] att alla former av förtryck i hederns namn blir
en kollektiv process som är kompromisslös och långvarig” (Johansson 2004:4).
4.2.1. Hur verkar hederstänkandet i Sverige?
Hedersproblematiken förstärks, enligt Johansson (2004:4), i vårt land av fyra
faktorer. Den första faktorn är den långt gångna boendesegregationen. Denna
innebär att många invandrare med samma etniska tillhörighet bosätter sig nära
varandra. När de bor i närheten av varandra är relativt enkelt för
gruppmedlemmarna att utöva kontroll över flickorna. Om en flicka inte följer
gruppens regler sätter skvallret igång bland alla i den etniska gruppen inom
närområdet. Då hotas familjens heder direkt och bestraffning kan bli aktuell. Även
om vi håller med Johansson vill vi tillägga att flickans familj kanske inte alls
tycker att en handling varit ett övertramp, de kanske har så pass stor tolerans och
integrationsnivå att de tycker det är okay att ge barnen en viss frihet. Men det
kollektiva hederstänkandet är troligen ofta djupare än så och det har överordnad
betydelse. Vid påpekanden från andra personer i samma etniska grupp, kan dessa
och hur omgivningen ser på familjen bli viktigare än familjens egna värderingar.
Familjen kan därmed känna sig tvungen att agera och återupprätta sitt anseende
för att markera sin grupptillhörighet.
Den andra faktorn har, enligt Johansson (2004:4), också med segregationen att
göra. Den består av en rad svårigheter som vuxna invandrare (främst män) får i
det nya landet. De har exempelvis svårt för att komma in på arbetsmarknaden, har
språkproblem och är utsatta för boendesegregation. På grund av dessa svårigheter
integreras de inte i det svenska samhället. Som en följd av dessa problem väljer de
istället att stärka varandra inom de egna organisationerna och föreningarna. Detta
13
medför att många invandrarföreningar med mansdominans stödjer och stärker ett
patriarkalt hederstänkande.
Den tredje faktorn är att hederstänkande familjer som bor i Sverige befinner sig
under stor press från släkt och vänner som bor kvar i hemlandet. De sistnämnda
kan ha en annorlunda syn på hur kvinnor och flickor ska bete sig jämfört med
svenska synsätt. Enligt Johansson (2004:4) har de inte förståelse för att flickors
och kvinnors rättigheter är olika i Sverige och i hemlandet. Därför kräver de
samma lydnad och kyskhet av flickor som bor här som de kräver av flickor i
hemlandet. Ibland måste föräldrar ge speciella löften till släkten i hemlandet och
se till att dessa uppfylls. Om flickorna inte lyder sina föräldrar utan istället börjar
kräva ökad frihet drabbas familjens och släktens heder (även i hemlandet) på ett
negativt sätt.
Den fjärde faktorn, enligt Johansson (2004:4) är motsättningen mellan familjens
heder och döttrarnas krav på mänskliga rättigheter. För alla invandrarungdomar
sker en anpassning till den svenska kulturen och de normer som gäller för
ungdomar här i landet. De invandrare som lever enligt kyskhetsidealet upplever
den frihet som svenska ungdomar (både tjejer och killar) har, som en farlig frihet.
För att skydda flickor från denna farliga frihet blir föräldrarnas regler hårdare och
betydligt strängare än vad de är i hemlandet. Konfrontationen mellan föräldrarnas
tvångsmetoder i hederns namn och flickornas troliga krav på frihet blir i och med
det mycket stark.
Vi anser att det är viktigt att förstå att hedersförtryck inte är ett fenomen som
förekommer bland alla invandrargrupper. I vissa etniska grupper existerar det inte
alls och i andra kan det finnas men är sällsynt. ”I några invandrargrupper är dock
hederstänkandet ett problem även om detta inte dominerar. Det är ändå ett så
stort problem att även många inom samma etniska grupp reagerar mot detta och
försöker bekämpa företeelsen” (Johansson 2004:6). Heder är fundamentalt en
fråga om handlingar, inte uttalanden. Det krävs alltså något mer än offentlighet för
att man ska vara tvungen att tvätta bort skammen genom att bruka våld mot
kvinnor. Det som tillkommer består i att män i familjen konfronteras med sin
svaghet och i och med detta provoceras. Det här visar hur viktig den sociala
miljön är - vanhedern ligger inte i handlingen. Den ligger i hur kollektivet
reagerar. Därför kan också kollektivet rädda en människa eller omgivningen från
att tvingas verkställa den påstådda ”enda lösningen” (Wikan 2004).
4.3. Patriarkala familjer – uppbyggnad & funktion
I nedanstående avsnitt förklarar vi skillnaderna mellan kollektivistiska och
individualistiska samhällen. Vi förklarar även patriarkaliska familjers ursprung
och uppbyggnad, vilka individernas roller är och vilken hierarki som råder inom
dessa.
4.3.1. Individualistiska och kollektiva samhällen
I ett individualistiskt samhälle har individen en stor valfrihet och tillgodoser sina
egna behov, men förutsätts också ta ett stort eget ansvar. Individen representerar
sig själv och har sitt eget samvete som styrmekanism för sina livsval. Den sociala
kontrollen finns inom individen. Man kan känna skuld över en handling, men
14
även skulden är individuell och skadar ingen annan. I de individualistiska
samhällena börjar kärnfamiljen förlora sin centrala roll och individen är mycket
självständig i förhållande till släkt och vänner. Samhället och dess funktioner är
uppbyggt på ett sätt som ersätter det gamla kollektivet.
I de flesta demokratiska länder dominerar en individualistisk samhällsordning,
vilket innebär att individen bär ansvaret för sina egna handlingar. Denna
individualistiska skuldkultur skiljer sig väsentligt från det kollektivistiska skamoch hederstänkandet och dess kulturspecifika drag, bl.a. på grund av att individen
som lever i en skuldkultur bär hela skulden för sina felsteg och dennes familj
drabbas sällan av släktens eller omgivningens fördömanden. Strängt patriarkala
familjer förekommer även i individcentrerade kulturer (t.ex. bland
ursprungssvenskar) men felsteg från en familjemedlem skadar inte hela familjen
och släkten. Det finns inga krav på bestraffning eftersom det inte är hela familjens
skam och det mesta arbetet för att rätta felsteg sker internt. I andra delar av
världen har man ett kollektivt tänkande och kollektivt samhällssystem. De
kollektiva enheterna är där viktigare än individen. Individen får gruppgemenskap,
beskydd och ekonomisk trygghet genom att tillhöra den större gruppen.
Tillhörigheten är oftast villkorad på så sätt att den enskilde måste sköta sig enligt
de uppställda reglerna för att inte dra skam över hela gruppen. Bryter någon mot
reglerna finns det krav på bestraffning.3 ”Det kollektiva systemet bärs upp av
rigida regelsystem som påverkar lag och rättstillämpning i invandrares
hemländer. Och det underbyggs av rätten till kollektivt sanktionerat våld mot den
som bryter mot reglerna. Våldet riktar sig i första hand mot kvinnor, men det kan
också drabba män som vägrar delta i spelet” (Wikan 2004:274).
4.3.2. Den patriarkaliska familjestrukturen
Den patriarkaliska modellen har ofta sina rötter i det traditionella bondesamhället,
som har behov av en samhörighet men även av en klar maktkontroll för att utöva
sina huvudsakliga funktioner i det traditionella samhället. Den patriarkaliska
modellen ger mannen en mycket stor makt och roll inom interna men också
externa relationer. Denna makt är ofta förknippad med att mannen är
familjeförsörjare och att det ekonomiska ansvaret ligger på honom. Kvinnans roll
blir under sådana omständigheter att föda barn, sköta hemmet och hjälpa mannen i
vissa uppgifter.
”Den här modellen har utvecklats genom historien där samhället har utgått från
en manlig dominans och kvinnan som ett komplement till mannen inom familjens
ram. Samhället i många av ovan nämnda områden (d v s Mellanöstern,
Nordafrika, vissa delar av Asien och Latinamerika, men även Sydeuropa) har
betonat denna modell genom att stifta lagar och regler som stärker mannens roll i
familjen och i samhället […]” (Al-Baldawi 2003:111).
I många länder ses familjen som den grund på vilket hela samhället vilar.
Familjen är hierarkiskt uppbyggd utifrån kön och ålder vilket innebär att ålder är
överordnat ungdom och kvinnor underordnade män. I dessa samhällen är mannens
betydelse och sociala anseende avhängigt faktorer såsom familjeheder och stameller klantillhörighet. ”Heder är kopplat till patriarkala familje- och
3
Författare: Hanna Cinthio & Marcus Eriksson, titel: Utbildningsmaterial Mecca, utgivningsår 2004
15
släktskapsrelationer och individen betraktas i första hand som en del av gruppen,
klanen eller familjen” (Amnesty).
Al-Baldawi definierar familjestruktur som en modell som beskriver hur familjen
ordnar sina relationer och positioner inom systemet för att uppnå stabilitet och
jämvikt. Hur familjestrukturen ordnas har sin grund i kultur.”Familjen i denna
bemärkelse ses som ett system av interna och externa relationer. […]
Rollfördelningen och maktutövningen inom strukturen har stor betydelse för att
definiera familjestrukturen” (Al-Baldawi 2003:110).
I många samhällen i världen är den patriarkaliska modellen rådande. Något som
har sin rot i ett traditionellt bondesamhälle och innebär att mannen i familjen är
överhuvud, med ett ansvar för familjens sociala relationer och dess ekonomi och
agerar även som representant för familjen i externa relationer. Barnen i dessa
familjer fostras medvetet eller omedvetet att fungera inom de uppställda ramarna.
Ramarna styrs av regler och traditioner inom vilka flickor har en sekundär roll och
inom vilka det manliga könet på många plan har en viktigare roll och högre värde
än det kvinnliga. Flickorna i den patriarkala familjen befinner sig i botten av det
hierarkiska systemet. En individ är först och främst familjemedlem och därefter
medborgare. Familjen i denna bemärkelse fungerar som en ”organisation” som
ger sina medlemmar social trygghet. Familjen är i denna mening sina
medlemmars livförsäkring. Familjen utgör en viss organisation av de sociala,
ekonomiska och moraliska grunderna för individens funktion i samhället och
därmed ökas familjemedlemmarnas ansvar för varandra (Al-Baldawi 2003).
Modellen som är hämtad från Al-Baldawis artikel Migration och familjestruktur
(2003:110), beskriver det sätt som familjen organiserar sina inre relationer på.
Självklart kan det inom ett land innebära att familjers inre relationer ser olika ut,
beroende på faktorer som t.ex. utbildningsnivå, klass och om de kommer från
urbana/agrara samhällen. Men för att någorlunda kunna titta på de processer och
mekanismer som pågår i familjen under migrationen, använder vi oss av denna
förenklande och något generaliserande modell.
16
Den patriarkaliska familjen är inte bara en barn- och föräldrarelation utan familjen
har även skyldigheter gentemot sin omgivning, kollektivet. Familjen har något att
upprätthålla i relation till en större krets och ramar att hålla sig inom för att få
fortsätta erhålla kollektivets skydd och stöd. ”I den patriarkaliska traditionella
familjen är det inte bara barnen och föräldrarna som känner stort ansvar och
förpliktelser mot varandra, utan varje medlem har också rättigheter och
skyldigheter i förhållande till en större krets. På detta sätt utgör relationerna
mellan familjemedlemmarna en grundval för individens moraliska liv. […]
Familjens inflytande på individen präglar inte bara det moraliska livet utan
spelar också en viktig roll i det sociala livet och därmed lär sig barnet från början
att sätta familjens heder och bästa före sitt eget” (Al-Baldawi 2003:114).
4.3.2.1. Pappan
Fadern är familjens överhuvud (Al-Baldawi 2003) och har hand om alla yttre
relationer, såsom kontakter med myndigheter. Pappan har sista ordet när det blir
konflikter inom familjen. Inom patriarkala familjer är det pappans intressen som
är grunden för hur familjelivet organiseras, detta till skillnad från demokratiska
familjer där barnets bästa oftast är utgångspunkt för familjeorganisationen. I dessa
traditionella samhällen stödjer samhället pappan i sin makt inom familjen genom
sitt sätt att hantera familjens interaktioner med samhället. Det är närmast en
självklarhet att pappan tar hand om alla yttre angelägenheter, t.ex. föräldramöten,
andra skolkontakter och myndighetskontakter. Hans roll i det patriarkaliska
familjelivet stärks genom sanktion från samhället.
4.3.2.2. Mamman
Mamman har historiskt fungerat som en länk mellan mannen, de äldre i familjen
och barnen. Hon har förmedlat och förmildrat makten från pappan till barnen.
Men hon har även haft rollen att föra vidare barnens åsikter och önskningar till
pappan. Hon har lite funktionen av en känslomässig buffert som är av mycket stor
betydelse och ju äldre hon blir desto mer makt får hon i familjen och i dess inre
relationer, men även till viss grad i familjens yttre relationer (Al-Baldawi 2003).
4.3.2.3. Barnen
Här finns en tydlig maktordning där pojkarna är överordnade flickorna. Äldsta
pojken fostras tidigt in i rollen som arvtagare av makten.
”Om det äldsta av barnen är en flicka tar pojken som följer efter henne makten.
Flickor i det patriarkaliska systemet är en utsatt grupp, de ligger i botten av det
hierarkiska systemet. Flickorna måste anpassa sig till makthavarna både inom sitt
eget barnsubsystem och inom systemet i familjen, d.v.s. släkten och pappan.
Eftersom samhället bygger på att ge mannen en mer framträdande roll innebär
det att familjen i denna bemärkelse ger pojkarna mer rättigheter och friheter än
flickorna att utöva saker som de tycker om” (Al-Baldawi 2003:115).
Flickor och pojkar får ofta olika uppgifter i hemmet, och de har olika
förväntningar på sig både inom familjen och från omgivningen. Ett exempel är
hur kravet på flickors oskuld kan få följder i de fall där flickan väljer att leva på
ett annat sätt (Integrationsverket 2000). Astrid Schlytter skriver i sin artikel i
Socionomen (2002:9) om de förväntningar, krav och begränsningar som drabbar
17
flickorna från föräldrar och släktens håll. Hon ger en bild av hur det kan vara att
leva som flicka i en familj styrd av patriarkalismen.
”Flickorna ingår i ett sammanhang där det ställs krav på såväl på flickan som på
föräldrarna och andra i familjen/släkten. Deras ömsesidiga relationer regleras
bland annat av följande två grundläggande förväntningar: (A) att föräldrarna ska
få till stånd ett passande giftermål för dottern och (B) att dottern ska vara orörd
när hon gifter sig. Dessa förväntningar medför att flickan inte bör bli kär. […]
Hennes liv inskränks och hon har ett ytterst begränsat privatliv utöver det hon har
i hemmet eller med överinseende av någon familjemedlem” (Schlytter 2002:9).
Detta innebär att föräldrarna ska kontrollera så att flickan rättar sig efter de krav
som ställs på henne. Gör hon inte det så måste hedern återupprättas genom att
fadern eller någon annan manlig släkting får henne att inordna sig.
4.4. Kulturbegreppet
Här nedan försöker vi sammanfatta vad kultur innebär för den enskilda individen
och vad själva begreppet diskursmässigt kan stå för. Vi tar även upp kulturers
föränderlighet och vilken betydelse och påverkan den kan ha i individers liv.
Kultur kan definieras på olika sätt. Antropologens syn på fenomenet kultur skiljer
sig ofta t.ex. från psykologens. Al-Baldawi som själv är psykiater, definierar i sin
artikel kultur så här; ”Enligt min mening är kulturen summan av genom livet
inlärda traditioner och normer som dominerar och utvecklas genom historien hos
en folkgrupp eller nation” (Al-Baldawi 2003:108). I sin definition av
kulturbegreppet försöker han betona två viktiga aspekter. För det första att
kulturen består av normer, seder och traditioner som genom omgivningen matas in
i människan som ett arv, en inlärningsprocess. Att definiera kultur som en
inlärningsprocess innebär att ingen kultur är rätt eller fel, utan att var och en
kultur har rätt att existera på sitt sätt. Men det är upp till individen att se på andra
kulturer och på så sätt se vilka element i sin egen man vill behålla och kanske
förstärka eller förkasta. Det kan, trots att man flyttar till ett nytt land, vara mycket
svårt att gallra ut traditioner och normer som individen är beroende av för att i
gruppen erhålla legitimitet och social styrka. För det andra vill Al-Baldawi betona
att kulturer inte är oföränderliga. ”Det betyder att kultur, traditioner och normer
påverkas av en dynamiska historisk utveckling där vissa traditioner tas bort och
andra stärks samt att det skapas nya traditioner ju mer människor öppnar sig mot
andras kulturer.” (Al-Baldawi a a)
Inom antropologin ser man fenomenet kultur som ett symboliskt meningssystem,
”[…] ett betydelsemönster som är strukturerat på bestämda sätt, lärs in och
överförs som ett mer eller mindre gemensamt tolkningsschema. Det innebär
emellertid inte att kulturella mönster är stabila eller oföränderliga eller att de är
fria från inre motsättningar, paradoxer eller variationer. Jag hävdar tvärtom att
symbolernas mångtydighet eller ”överskott på mening” - liksom inkonsistensen
mellan olika symboliska fält och meningsnivåer – utgör själva det material som
kulturella processer består av: den kontinuerliga produktionen och
reproduktionen av symboliska betydelse” (Solheim 2001:32).
Masoud Kamali skriver (I Socionomen 2002:3) att det finns två ”grupper” av
definitioner av kultur:
18
• Kultur som ett system av värderingar, symboler och tolkningsmönster
• Kultur som social handling
Han menar att det vanligaste sättet att se på kultur idag är att betrakta den som
social handling. Detta paradigm avser kultur som ett spektra av föränderliga
sociala praktiker som sker i ett sammanhang av motsättningar, aktiva handlingar
och konflikter. Därmed har ordet ”kultur” förlorat mycket av sin nationsbundna
och liktydiga betydelse och det har fått stor betydelse inom samhällsforskningen.
”Kultur kom att utgöra en repertoar av färdigheter och egenskaper som liksom
variablerna klass, kön och utbildning kunde förklara uppkomsten av olika sociala
fenomen.” (Kamali 2002:3) Han menar vidare att kulturkompetens inte är att
eftersträva eftersom det i praktiken är omöjligt att uppnå. Han menar istället att
man måste ta hänsyn till att det i ett och samma geografiska område och hos en
och samma folkgrupp existerar olika värderingar, normer och livsstilar. Han
menar att en hjälp för att underlätta i arbetet med personer med
invandrarbakgrund kan vara t.ex. nedanstående, relevanta faktorer:
• Urbaniseringsgrad
• Vistelsetid i Sverige
• Sociala relationer
• Familjen/släktens storlek
• Etnicitet
Han menar alltså bl.a. att grupper och individer från mycket traditionella
förhållanden och samhällsformer har det svårare i sin integration än de som
kommer från urbana och relativt moderna samhällen. Detta beror på att människor
i de traditionella samhällena till skillnad från i de moderna, inte är vana att hantera
det moderna samhällets komplexitet. Detta faktum stärks av ytterligare två
faktorer nämligen utbildningsnivå och liknande arbetsuppgifter, som de man
utfört i hemlandet. Även Darvishpour (2004) beskriver liknande faktorer som
möjligtvis kan påverka maktrelationen mellan unga flickor och deras föräldrar.
”[…] familjens socioekonomiska och kulturella bakgrund och uppväxtmiljö,
föräldrarnas respektive ungdomarnas position i det nya landet, samt
vistelsetiden” (Darvishpour 2004:2).
Schlytter beskriver kultur som ett komplext ord som har många betydelser t.ex
”[…] ett socialt, folkligt, nedärvt levnadssätt” (Schlytter 2004:17).
Utgångspunkten för begreppet kultur kan alltså vara hur vi lever våra liv. Kultur
kan alltså vara samma sak som gruppnormer och värderingar som har sitt
ursprung i olika faktorer som religion, historia, nationalitet, etnicitet och
traditioner. Det finns många kulturer som mer eller mindre är olika varandra, men
detta behöver inte betyda att en kultur har mer värde än någon annan. Varje kultur
har sin uppfattning och sin sanning om vad som är bra och vackert. Schlytter
menar ”[…] att människor lever bredvid varandra och lever efter olika
gruppnormer, betyder inte att alla deras kulturella uttrycksformer per definition
är acceptabla. Att alla människor har lika värde är inte detsamma som att alla
kulturella uttrycksformer som människor förmedlar har det. Det finns normer
inom alla kulturer som kan ifrågasättas och diskuteras” (Schlytter 2004:17-18).
Vi har i våra studier av litteraturen sett att det blir konsekvenser av att ha ett
kulturrelativistiskt synsätt. Det kan vara bra att förstå mekanismerna bakom ett
kulturellt handlande, att förstå det system av värderingar, symboler och
tolkningsmönster som kultur utgör, men det är vanskligt att tro att det finns
enhetlig kulturspecifik kunskap. Att förstå ett kulturellt fenomen och att
tillgodogöra sig teoretiska tolkningsverktyg är inte detsamma som att utge sig för
19
att vara expert och att man förstår hur och varför människor från en viss kultur,
etnicitet eller religiös tillhörighet agerar. Som vi ser det finns det en fara i att
kulturer betraktas som något statiskt och inte som en produkt av människors
beteenden. Man riskerar att missa att kultur inte är något enhetligt och att det
alltid finns personer som vill förändra dess innehåll. Såväl inifrån, interkulturellt,
som utifrån, pågår kritik och alternativa diskurser till den inom kulturen
dominerande. Om man utelämnar kulturens mångtydighet i tolkningen innebär det
bland annat att maktförhållandena inom kulturerna inte lyfts upp. Då kan seder
som könsstympning och tvångsäktenskap accepteras, eftersom de tillämpas och
kanske för många av de involverade framstår som logiska.
Kamali, liksom Schlytter, hävdar att kultur är varken ”[…] statiskt och partikulär
eller dymanisk och universell. Kultur skapas och återskapas genom människornas
sociala praktiker och är därför kontextbunden. Detta innebär att kulturen är
präglad av det sociala sammanhang den verkar i och vilken den hjälper till att
reproducera” (Kamali 2002:13). Han menar att detta sociala sammanhang ändå
inte ska jämställas med lokalitet dvs. med endast ett geografiskt område. Man kan
inte tala om kultur i singularis för då skulle det innebära att en viss kultur
tillskrivs egenskaper som skall gälla för alla medlemmar, oavsett var de bor och
vilka sociala relationer de ingår i. En etnisk grupp består av olika personer och
grupper som ingår i olika sociala relationer och på samma gång i en och samma
grupp kan det finnas olika kulturella och subkulturella grupperingar, som kan vara
både moderna och traditionella. Att de bor i ett geografiskt avgränsat område har
inget förklaringsvärde i sig för gruppens socioekonomiska egenskaper. ”I ett och
samma geografiska område och hos en och samma folkgrupp existerar
motstridiga normer, värderingar och livsstilar. På samma sätt kan gemensamma
normer, värderingar och livsstilar formas av folkgrupper som bor i skilda
geografiska områden” (Kamali 2002:13).
Vi anser att det är viktigt att komma ihåg att kulturen på ett medvetet eller
omedvetet plan styr och kontrollerar vårt sätt att leva, kommunicera, arbeta och
producera. Detta innebär att kulturen sätter upp vissa ramar och regler som präglar
vår livsstil som individer eller som grupp. Med kultur menas värderingar,
ståndpunkter och idéer, alltså det som ligger bakom handlingar och som tar sig
uttryck i olika beteenden. ”Kultur är vad man ser med, inte vad man ser”, lyder
en definition enligt Wikan (2004:92). Hedern är en bit av kultur, ett sätt att vara.
Wikan menar att det till stor del handlar om genom vilka ”glasögon” man ser.
”Om man ser genom just dessa, är hedern viktigare än en dotterns liv – under
vissa omständigheter” (Wikan a a). Det handlar om ett existerande och ett
handlande som har sin egen logik och som delas av en grupp. Det innebär inte att
de är överens om allting eller att sättet på vilket de betraktar varandra inte låter sig
förändras. Allra minst innebär det att de handlar som om de var skapade av
kulturen. Människor tänker, känner, resonerar och gör val hela tiden. Wikan
skriver att; ”Antingen hedersmord är på väg ut ur kulturen, som i vissa samhällen,
eller på väg in, som i andra samhällen (Norden till exempel) handlar det om
människors aktiva strävanden, på gott och ont. Det finns något hoppfullt i detta.
Strukturer kan förändras. Tänkesätt kan förändras. Kultur är föränderlig” (Wikan
a a). I Rädda barnens rapport (2003) anförs att man inte ska acceptera allt i
traditionens namn för då blir det fel med det mångkulturella samhället och med
demokratin. Då göms våldet bakom traditionen.
20
4.4.1. Kulturtolerans & tonårskonflikter
Här tar vi upp hur fördomar kring kultur och rädsla för det okända kan fungera
som en orsak till att låta bli att agera. Men vi tar även upp svårigheten med att
man kanske agerar förhastat just för att man antar att problemet har med kultur att
göra, fast det kanske rör sig om t.ex. tonårskonflikter. Det finns även ett avsnitt
om olika syn på barnuppfostran.
Wikan (a a) tar upp det faktum att man inom socialtjänst och andra institutioner
har låtit bli att hjälpa ungdomar med invandrarbakgrund under förevändning att
det rör sig om en kulturkonflikt. Wikan menar att man därmed nekar en betydande
del av befolkningen dess mänskliga rättigheter. Det finns inom olika myndigheter
exempel på att man behandlar människor olika inför lagar och riktlinjer utifrån
(föreställningar om) olika kulturella aspekter. De myndighetsrepresentanter som
kommer till tals, i en rapport av Integrationsverket (2000), bekräftar att det
förekommer bristande utredningar när det gäller flickor med invandrarbakgrund.
Bakomliggande orsaker kan vara utredarens tidigare erfarenheter av ungdomar
som har använt sig av sin kulturella bakgrund för att få stöd eller utredarens
bristande förmåga att bedöma flickornas berättelse. En annan orsak kan vara
svårigheten att få tag i föräldrarna, framför allt om föräldrarna själva har dåligt
förtroende för socialtjänsten. Det kan också handla om att socialtjänsten
underlåter att gripa in i missförhållanden eller att familjer utesluts ur arbetet när
man vill hjälpa ett barn som mår dåligt. Det kan handla om osäkerhet, fördomar
och misstänksamhet och en missriktad hänsyn till en annan kultur än den egna. I
Integrationsverkets rapport uttrycks ett behov av att finna en balans mellan att
behandla alla lika inför lagen och samtidigt ge erkännande för olika kulturella
eller religiösa uttryck och behov. Att hitta gemensamma avvägningar är en
ständigt pågående demokratisk process som måste bygga på allas lika rättigheter i
samhället (Integrationsverket a a).
Kultur kan inte ställa några krav på respekt – inte i sig, bara i den utsträckning den
främjar välbefinnande för alla, särskilt för de svaga. Den fransk-libanesiske
författaren Amin Maalouf uttrycker det så här: ”Traditioner förtjänar respekt
bara i den utsträckning de själva är respektabla, det vill säga förutsatt att de
respekterar att de respekterar alla mäns och kvinnors fundamentala rättigheter”
(I Wikan a a s247). Wikan tar upp fler exempel, bl.a. Bhikhu Parekh, en brittiskindisk professor som instämmer i tidigare resonemang: ”Respekt för människor
innebär inte nödvändigtvis att man måste respektera deras kultur, för kulturen
visar kanske ingen respekt för människan” (a a s247). Schlytter (2004) hävdar att
en del socialsekreterare har svårt att bedöma om en konflikt mellan en flicka och
hennes föräldrar är en vanlig tonårskonflikt eller om den beror på andra faktorer,
t.ex. att flickan har sociala problem med missbruk eller umgänge i kriminella
kretsar, eller om det beror på föräldrarnas alltför stränga och hotfulla
kontrollfunktioner. Tonårskonflikten som fenomen är kopplat till tonåringens
utveckling till självständighet och tanken är att ett barn stegvis ska lära sig att stå
på egna ben. Detta innebär att de tidigt ska tränas i att ta egna beslut och att
barnets handlingsutrymme vidgas successivt, med hänsyn till dess ålder och
mognad. Om det uppstår allvarliga oenigheter i denna process som de involverade
inte klarar av att lösa själva, kan det frågan om en tonårskonflikt. Förutsättningen
är en uppfattning om att de unga ska genomgå en frigörelseprocess och denna
involverar flickor i samma grad som pojkar. Om föräldrarna försöker begränsa
flickans handlingsutrymmen genom tvång eller misshandel av olika slag, då
handlar det inte längre om en tonårskonflikt utan om en konflikt av en annan
21
karaktär. Orsaken till detta kan vara deras syn på barnuppfostran, speciellt
flickors, och inte en tonårskonflikt, påstår Schlytter (2004). Wikan hävdar att
”Konflikten mellan jämlikhetsprinciper och ideal om frihet och människovärde å
ena sidan, och en kollektiv klanstruktur som hyllar patriarkatet å den andra, har
fått ny näring genom det sedernas förfall som en del invandrare (och deras
infödda söner) upplever, medan flickorna vill vara fria och åtnjuta mänskliga
rättigheter” (Wikan a a s104-105).
Relationen mellan barn och föräldrar påverkas mycket av vilken
uppfostringsmetod föräldrarna använder mot sina barn. Det är naturligt att det
samhälle man är uppvuxen i påverkar synen på barnuppfostran samtidigt som nya
kunskaper och erfarenheter bidrar till omvärderingar. En auktoritär uppfostran
kännetecknas av att barnen förväntas att lära sig lyda medan det i en demokratisk
uppfostran finns större utrymme för dialog. Om det finns en öppen dialog behöver
inte föräldrarna sätta överdrivet stränga gränser (Integrationsverket 2000). Själva
reglerna och restriktionerna är inget brott i lagens mening. Det är fritt för föräldrar
att sätta upp regler för sina barn. Det som kan bli/är ett brott, är vilka påföljder de
som bryter mot reglerna kan drabbas av. Tonåringars strävan efter frigörelse från
föräldrarna är ett allmänt fenomen. Konflikter kan lätt uppstå under
frigörelseprocessen, speciellt om ungdomars vilja att få ökad frihet möts av ett
motstånd från föräldrarna, i synnerhet i patriarkala familjer. Såna konflikter leder
ibland till att flickor väljer att flytta hemifrån, vilket kan få stora konsekvenser för
alla involverade. Det handlar ofta om svåra val och flytten från familjen kan leda
till att flickan drabbas av ensamhet eftersom de på samma gång förlorar sin familj
och släktingar. För familjen, å andra sidan, är separationen mycket svår och
innebär ett stort misslyckande. Därför ses separationen som en mindre bra
lösning. Att flickan bryter med sin familj är många gånger katastrofalt för både
flickan själv och familjen och det kan leda till familjens splittring och isolering.
Familjen liksom flickorna kan drabbas av skuld- och skamkänslor som kan leda
till att flickorna tappar sitt kontaktnät och blir istället helt isolerade och utfrysta ur
familjegemenskapen. Flickorna har ofta svårt att hantera sin nya självständighet
och frihet. Ett samarbete mellan familjen och olika myndigheter och att familjen
tillsammans lär sig att hantera problematiken, är en långsiktig lösning som måste
eftersträvas (Integrationsverket 2000).
Många tjejer som lever i patriarkala familjer kanske vill ha ökad frihet att
bestämma över sina liv. Men att de kanske inte söker hjälp och stöd för att flytta
hemifrån pga. rädslan för en utredning. Det kan finnas många orsaker till varför
ungdomar vill flytta hemifrån men det vanligaste skälet är relationsproblem i
familjen, som kan orsakas av många olika faktorer i ungdomens omgivning.
Flickor, oavsett etnisk bakgrund, kan känna sig tvingade att flytta hemifrån på
grund av s.k. frigörelsebråk och framförallt för att de tycker att det är viktigt att bo
för sig själva ett tag innan de bildar egen familj (Integrationsverket 2000). Om en
svensk flicka väljer att flytta hemifrån kan hon fortsätta hålla kontakten med sin
familj. Det tror däremot inte vi att de invandrartjejer som väljer att göra detsamma
kan. Många invandrartjejer har vuxit upp i en hederstänkande familj och de är
vana vid ett kollektivt liv som inkluderar många medlemmar med starka band
mellan sig. Att flytta hemifrån betyder ofta för dessa flickor att bryta all kontakt
med sin familj. Eftersom det blir svårt för dem att lämna sin familj så kan dessa
flickor välja att istället underordna sig.
22
4.4. Leva i två kulturer – dubbelliv
Många invandrarungdomar, både flickor och pojkar, känner sig kluvna eftersom
de i hemmet känner sig som kurder, araber osv. Samtidigt kan de känna sig som
svenskar bland sina kompisar (Ericsson & Poikolainen 1995:23). De lever
dubbelliv eftersom de vill ha samma rättigheter som sina jämnåriga svenska
kompisar samtidigt som de vill underordna sig familjens normer för att undvika
problem. ”Inom familjen lever de som i sitt gamla land men utanför familjen lever
de i ett för föräldrarna helt nytt och främmande samhälle” (Ericsson &
Poikolainen a a). Många flickor som lever i patriarkala familjestrukturer utvecklar
olika strategier för att åtnjuta frihet (Johansson 2004). Det vanligaste är att man
lever två liv; man byter om till andra kläder i skolan och klär sig som alla andra
ungdomar och tar på de mer traditionella kläderna innan man går hem igen. Att
leva dubbelliv kan betyda många svårigheter för flickorna i fråga. Det kan fungera
så länge de inte blir upptäckta eller någon skvallrar. Om familjen, framförallt
pappan, får reda på deras dubbelliv kan situationen bli hotande för flickan. Många
flickor med utländsk bakgrund lever i två världar. De möter skilda värderingar i
familjen och i samhället vilket kan ge upphov till konflikter. För att utvecklas
harmoniskt måste flickorna få möjligheter att hitta en egen balans. Vi får
emellertid känslan av att det i samhället förekommer en stereotyp bild av flickor
med utländskt bakgrund, dvs. att den kulturella bakgrunden i sig skulle vara
problematisk. Själva invandrarhärkomsten verkar inte vara ett problem och inte
heller det faktum att många flickor lever i två världar. Det som kan vara
problematiskt är hur dessa världar förhåller sig till varandra och till flickorna.
Vilket enligt Johansson är det som är avgörande för flickornas situation.
(Johansson a a).
Efter studier av litteraturen anser vi att det är viktigt att påpeka att dessa flickors
uppfattning om svenska ungdomars ”frihet” kan vara förvrängd och inte stämma
överens med de faktiska förhållandena. Flickor med invandrarbakgrund (och
familjer) tror att svenska ungdomar har en total frihet, alltså att de får göra exakt
vad de vill, vad som helst, när som helst och att de får vara ute hur länge som
helst. Detta bygger förmodligen på okunskap om hur svenska föräldrar förhåller
sig till sina barn. Det handlar om vilken syn på barnuppfostran man har och vilka
uppfostringsmetoder man använder.
4.5. Religion och heder
Här tas upp om religiös tillhörighet har någon inblandning i hederstänkandet och
synen på och agerandet kring flickors sexualitet. Vi tar även upp hur symboliken
som omgärdar kvinnokroppen påverkar synen på hennes sexualitet.
Det fastslås i mycket av den forskning vi gått igenom att religion inte är orsaken
till hedersrelaterat förtryck. Al-Baldawi menar att religion inte är en kultur utan
bara ännu en påverkande faktor när det gäller människors sätt att organisera sitt
samhällsliv. ”Religionen i sig kan inte vara en kultur. Religion är en faktor som
påverkar olika traditioner och kulturer. Sättet som människorna umgås på, sättet
att kommunicera kan påverkas av religiösa uppfattning” (Al-Baldawi 2003:109)
Dock verkar det som om religion ändå är en faktor när det gäller allvaret och
23
intensiteten i förtrycket. I hedersdominerade familjer som är strängt religiösa,
verkar förtrycket vara hårdare och mer konservativt än i religiöst mer liberala
familjer. Hedersförtryck förekommer inom alla religioner, särskilt inom de
monoteistiska, men är inte bundet till en särskild religiös uppfattning. Man kan
alltså inte generalisera efter en viss religionstillhörighet (Wikan 2004).
”Tvång, hot, våld och mord i hederns namn är inte och jag understryker inte
påtvingat av någon religion och inte heller bunden till någon särskild religion.
Hedersförtryck finns både bland muslimer, hinduer, kristna och andra religioner i
vårt land” (Wikan 2004:100). ”Fenomenet finns dessutom dokumenterat bland
kristna, hinduer, buddhister, konfucianer och många andra” (Al-Baldawi
2003:246).
I traditionella samhällen, även muslimska, kan man vara liberal när det gäller
flickors och kvinnors sexualitet på ett sätt som inte alls stämmer med vår många
gånger stereotyp bild an dessa samhällen. Problemet ligger inte i islam, arabisk
eller kurdisk kultur, utan hos enskilda grupperingar på enstaka platser som
försvarar traditionella ståndpunkter kring kvinnors och tjejers sexualitet och som
utövar maktmissbruk genom att kräva full kontroll över flickors kroppar, som det
gäller att bekämpa (Al-Baldawi a a).
Hedersproblematiken handlar om kontroll av kvinnors sexualitet och kollektivets
rättigheter i förhållande till individen. Det måste också finnas en bestämd
hederskod som legitimerar våld eller t.o.m. mord och belönar det med heder.
Islam kan användas i ett sådant syfte och det görs i vissa folkgrupper. Men det är
människorna, inte religionen som handlar. Religion kan användas i olika syften
för att berättiga eller fördöma mord. Men religionen agerar inte av egen kraft utan
människor måste använda sig av religionens normer och omvandla dem till
handling, vilket kräver övertygelse och motivation. Då kan religion göras till
nästan vad man vill (Wikan 2004). ”Därutöver ville jag också visa att de tre unga
flickorna Fadime, Saras och Pelas tragedier bör förstås som delar av en specifik
kontext: det handlar inte om islam eller traditionell kultur, utan om specifika
överväganden som gjorts av specifika människor, präglade av ett bestämt
livsmönster (livskontext). Här ingår patriarkala uppfattningar och en
stamstruktur som gör kvinnor till mäns egendom och ägodelar” (Wikan
2004:104). En annan tolkning är att islam faktiskt ger utrymme för att avstå från
att bestraffa en kvinna som brutit mot ärbarhetsnormerna. Det står skrivet, och
sägs ofta av muslimer, att det är Guds och inte människors plikt att döma en
människa. Detta fritar de närmaste från ansvaret att återupprätta hedern genom att
använda våld (Wikan 2004:71).
4.5.1. Kroppsliga gränser och könets symbolik
Könssymboliken är fundamental i kulturella meningssystem, inte bara i den
bemärkelsen att kön i sig är en bildlig sammansättning utan också i den meningen
att könskategorier anses genomtränga hela det kulturella systemet som ett slags
symboliskt klister som binder samman den bildliga meningsvärlden. Solheim
(2001) skriver att två aspekter av kvinnokroppen lämpar sig för en kulturell analys
av dess öppenhet, frånvaron av gränser och dess genomtränglighet. En aspekt av
kvinnors öppenhet är något som hon kallar kvinnokroppens sexuella öppenhet.
Detta innebär att kvinnokönet är genomträngbart från utsidan och dessutom har en
24
förmåga att låta sig invaderas av och inkludera en annan människa. Dessa
kroppsliga metaforiseringar bidrar till att framställa det kvinnliga som något
gränslöst, flytande, mångtydigt och självöverskridande. Det kvinnliga utgör
oupphörligen ”[…] en förmedling mellan insida och utsida, självet och andra”
(Solheim 2001:50). Inom vår västerländska kulturtradition är det främst den
sexuella öppenheten som associeras med uppfattningar om kvinnlig orenhet.
”Den sexuellt öppna kvinnan, och de möjliga konnotationer hon står för när det
gäller att bli öppnad utifrån, utgör utan tvekan ett underliggande tema för
fascination och aversion genom hela den kristna kulturtraditionen. Denna tematik
är särskilt markerad inom den katolska traditionen med dess helgande av det
jungfruliga som det enda rena tillståndet, liksom sammansmältningen mellan
Jungfrun och Modern som den sanna och hela kvinnligheten, där den sexuella
kvinnan exkluderas” (Solheim 2001:50).
Solheim tror alltså att bilden av kvinnan som sexuellt öppen också finns djupt
rotad i den protestantiska traditionen och ”[…] att den vid närmare eftertanke kan
sägas tillhöra en ännu bredare kulturell kontext, som är knuten till det vi kan
kalla den monoteistiska världsåskådningen” (2001:50). Hon stöder sig bland
annat på den amerikanska antropologen Carol Delaney, som med utgångspunkt i
sina arbeten om ära och skam i Turkiet knyter föreställningen om kvinnlig skam
till en underliggande sexuell symbolisering av det feminina. Enligt Solheim
blottlägger Delaney en kulturell kod som associerar kvinnan med åkern, det vill
säga den öppna, väntande biten mark som måste stängas inne och omgärdas för att
kunna ta emot den ” […] manliga skapande säden” (Solheim 2001:50). Den
underliggande meningsstrukturen handlar om mannen som den rena och
gudaktiga skaparen och om kvinnan som den defekta behållaren, vars öppna och
genomträngbara gränser kan smitta ner och förstöra den symboliska och sociala
ordningen. Enligt Solheim är Delaneys huvudpoäng att denna utmärkande bildliga
figuration grundas på den grundläggande idén om monogenes, dvs. en enda
manlig skapare.
”Detta är ett distinkt och exklusivt kulturdrag som är gemensamt för de tre
religioner som har sina kulturella rötter i Mellanöstern: judendomen,
kristendomen och islam. Det som är särskilt viktigt i mitt sammanhang är att
denna specifika symboliska representation tycks framställa kvinnans öppenhet
som något inneboende, som gör att hon själv inte är kapabel att skilja mellan
inträngningarna” (Solheim 2001:51).
Även Amnesty beskriver denna könssymbolik. ”Hedersetiken grundas på
föreställningen om att kvinnan har ett ansvar för att försvara hedern samtidigt
som hon inte själv är kapabel att värna om sin kyskhet. Kvinnans könsliv upphör
därmed att vara hennes privata angelägenhet och hålls under sträng
övervakning” (Amnesty a a). Det är detta som gör det nödvändigt att tvinga fram
en inneslutning för att skydda hennes renhet och därmed renheten hos den
”mansskapande avkomman”. Om denna instängning misslyckas och kvinnligheten
därmed uppträder utan gränser, blir detta en första gradens synd. Denna synd
”[…] bringar vanära över såväl kvinnor som män och hotar hela den symboliska
världen med oordning” (Amnesty a a).
25
4.6. Integration – Segregation
Här tar vi upp segregation och integration som påverkande faktorer när det gäller
hederstänkandet. Vi tar upp aspekter kring mötet mellan två skilda kulturer och
samhällssystem som möts. Även olika familjestrukturer och hur dessa förändras
vid en flytt diskuteras. Något annat vi tar upp här är hedersmord och vad islam
säger om det samt arrangerat äktenskap och dubbelheten i den svenska
lagstiftningen.
4.6.1. Konflikten
Problem uppstår när människor från traditionella, kollektiva, patriarkala
samhällen flyttar till ett samhälle som t.ex. Sverige. I och med en flytt tvingas
man ofta göra sig av med sin sociala status, vilket i hemlandet har utgjort en
trygghet för familjen. Ofta emigrerar människor till länder med en annan
familjestruktur, dvs. en helt annan syn på familjen och individens roll i denna, än
den man är van vid. Individen ges i det individualistiska samhället en stor plats
och en viktig roll i familjen, man är mån om barns rättigheter, det finns en relativ
(lagstadgad) jämställdhet mellan könen. Det svenska samhällets uppbyggnad
kräver ett visst sätt att organisera familjelivet på. Alla dessa faktorer krockar med
mer traditionella värderingar. Detta kan i sin tur leda till att individer, särskilt de
från traditionella samhällen, drabbas av identitetskriser och att det uppstår
konflikter av olika slag i samhället och som under senare tid bl.a. handlat om
invandrarfamiljers maktutövning.
När familjer tagits emot i det nya landet, så använder de olika strategier för att
handskas med den främmande situationen. Al-Baldawi (2003:121) har studerat 28
inflyttade familjer. I stuiden ser han tydligt hur olika familjer väljer olika
familjestruktur. Vissa stannar kvar i sin traditionella patriarkala familjestruktur
medan andra väljer ett mellanting, den integrerade formen av familjestruktur.
Ytterligare en liten grupp bildar en assimilerad familjestruktur. Något som är
intressant ur integrationssynpunkt är att lyfta fram från Al-Baldawis studie är de
familjer som försöker modifiera sin familjestruktur och som kallas integrerade
och den grupp som behåller den traditionella patriarkala strukturen.
4.6.2. Integrerad familjestruktur
Denna modell innehåller delar av den demokratiska formen av familjestruktur,
t.ex. jämlikhet mellan föräldrarna och öppenhet gentemot barnen, men den har
också inslag av den patriarkaliska familjestrukturen. ”Pappan och mamman kan
anpassa sig i viss mån, men de håller sig ofta inom ramen av övergripande
traditioner och kulturella normer från sina ursprungliga länder. Denna form har
ofta goda förutsättningar att utveckla ett harmoniskt samspel mellan
familjemedlemmarna och omgivningen” (Al-Baldawi 2003:125). Det faktum att
föräldrarna har en viss utbildningsnivå och möjligheter att komma in på
arbetsmarknaden spelar stor roll för familjens integration i det nya samhället.
Familjer av denna typen behåller ofta ganska goda kontakter med landsmän, men
de skapar samtidigt nya relationer med människor från omgivande kulturer.
26
4.6.3. Traditionell patriarkal familjestruktur
Detta är en grupp som behåller och upprätthåller en traditionell patriarkal
familjestruktur som väldigt mycket liknar den man levde efter i hemlandet där
pappan/mannen men även andra manliga släktingar strävar för att, som de
uppfattar det, fullgöra sin plikt och hålla samman familjen. Detta utan särskild
hänsyn till den nya omgivningen. Upprätthållandet sker bl.a. genom att man i
omgivningen skapar ett skyddssystem som gör det möjligt att fortsätta leva enligt
den patriarkaliska formen. Ett sätt är att flytta till invandrartäta bostadsområden
där majoriteten av de boende är av sådant ursprung att de accepterar ett
patriarkaliskt relationssystem. I ett sådant bostadsområde är det inga problem att
upprätthålla och stärka den manliga makten, som av omgivningen ges legitimitet
och acceptans. Ett annat sätt som fungerar som skydd åt det patriarkaliska
systemet, är att söka sig till religiösa och ofta traditionellt bundna samfund, där
man kan få stöd och legitimitet för sin uppfattning.
”Att leva enligt denna modell kan innebära en viss grad av isolering från det
övriga samhället, då denna form inte har någon förankring i det nya landets
familjestruktur där jämställdhet i familjen är garanterad enligt lagen. Familjen
kan, som en följd av detta, hamna i olika sorters konflikter, framförallt med
samhällets institutioner såsom skolan, socialtjänsten osv. men även med
människor utanför det bostadsområde där familjen bor. Detta kan vara en av de
faktorer som tvingar familjen att dra sig tillbaka till sitt eget bostadsområde så att
man kan leva enligt den patriarkaliska formen utan att bli störd av
myndigheterna” (Al-Baldawi 2003:122).
Al-Baldawi menar dock att ju längre familjen lever i det nya landet, desto svårare
blir det att upprätthålla och bibehålla en fungerande patriarkalisk modell. Han
anser att detta beror på flera faktorer, av vilka han tar upp tre;
A. Genom att barnen har mycket kontakt med samhället blir de ofta
integrerade fortare än föräldrarna och kan därmed börja för in nya idéer
och tankesätt kring t.ex. rättigheter och familjestruktur i familjen. Barnen
får ett stort inflytande i familjen och familjemönstret tvingas till
omdefinition och maktbalansen förändras. Dessa förändringar strider ofta
mot de patriarkala grundvärderingarna och pappan kan få svårt att behålla
sin maktposition i familjen. För att förhindra att detta sker kan han börja
förhindra inflytande genom att kontrollera och begränsa barnen.
”Konflikterna blir klarare och djupare ju större deras (barnens)
integration i samhället blir” (Al-Baldawi 2003:123)
B. Den andra faktorn som gör det svårt att behålla det patriarkala konceptet är
att de vuxna, p.g.a. låg integrationsnivå, med tiden blir alltmer beroende av
sina barn i kontakten med myndigheter och andra samhälleliga instanser.
Detta kan få till följd att föräldrarna drar sig tillbaka ännu mer från
samhället och de sociala kontakter med majoritetssamhället som detta
innebär. Pappan inser kanske efter ett tag att de har svårt att lära sig
språket och att de inte kan återfå den sociala status de hade i hemlandet.
Hela idén med att mannen är familjens representant utåt i samhället går
förlorad och konflikterna inom familjen fördjupas. Hans position påverkas
ytterligare genom den ekonomiska situation många invandrade familjer
tvingas leva i. Han är inte längre familjeförsörjare och det bidrag som
27
utgår avser alla medlemmar i familjen. Han har inte heller längre den
ekonomiska makten. Även i Integrationsverket (2000) tas denna
maktförskjutning upp.
”Det råder inte något tvivel om att alla föräldrar vill barnens bästa men
föräldrar som inte känner sig delaktiga i samhällslivet kan drabbas av en
känsla av maktlöshet. Föräldrar blir beroende av sina barn för att kunna
klara av sin vardag. I och med detta vänds den traditionella
familjestrukturen upp och ner. På ett sätt tar barnen över föräldrarnas
ansvar för information och kontakten med omvärlden. Denna situation
påverkar relationerna i familjen på ett negativt sätt. Föräldrarnas grad av
integration och trygghet i samhället påverkar deras gränsdragning och
hur relationerna utvecklas i familjen” (Integrationsverket 2000:41).
Enligt Al-Baldawi (2003:124) så har mannen olika strategier för att återfå den
förlorade makten.
o Vissa utövar sin makt med otillåtna metoder, t.ex. genom våld och
förtryck mot familjemedlemmar. Andra söker sig till sina religiösa
rötter och traditioner.
o Vissa blir tillbakadragna, isolerar sig och blir deprimerade.
o En del kompenserar maktförlusten genom att bruka droger eller på
annat sätt bete sig destruktivt.
C. Den tredje faktorn är mammans roll. Kvinnor är ibland mer öppna och
sociala med sin omgivning än männen, t.ex. till grannar, dagis- och
skolpersonal och till andra landsmän. Sådana faktorer bidrar till att hon
integreras i samhällets sociala liv snabbare än mannen och det sker
följaktligen ofta en maktförskjutning mellan könen till kvinnans fördel.
Hon får en viss ekonomisk makt och trygghet genom att de pengar
(försörjningsstöd/introduktionsersättning) som familjen får är avsedda för
alla familjemedlemmar och om hon t.ex. studerar så får hon studiemedel.
Självklart kan det också handla om att hon får ett jobb och därmed en lön.
Ofta står dessutom mamman närmare barnen vilket underlättar hennes
integrering och kännedom om samhället. Dessa faktorer gör att hon kan få
möjlighet att frigöra sig från patriarkatets uppställda begränsningar.
Många kvinnor har svårt att hantera de två stridande krafterna som
frihetslängtan och traditionsbundenhet utgör. Trycket från familjens och
hela den egna gruppens syn på frigörelse blir ofta så stort att hon väljer att
acceptera sin situation som den är och driver inte igenom några
förändringar. En skilsmässa skapar konflikter och skulle kanske innebära
att hon sätter hela sin tillhörighet till gruppen och familjen på spel och
därmed också sin identitet. ”Detta innebär att kvinnan utsätts för stark
social isolering som är svår att hantera om hon inte har den inre styrka
och det stöd utifrån som hon behöver för att möta ensamhet” (Al-Baldawi
2003:125)4.
Att bo i t.ex. Sverige och samtidigt leva efter ett strikt traditionellt mönster
hindrar alltså inte att förändringar sker i familjestrukturen, men
förändringsprocessen går sällan smärtfritt och utan konflikter. Den skapar olika
4
Darvishpour (2004) resonerar på ett liknande sätt.
28
sorters psykosociala problem och stresstillstånd som hotar och i vissa fall är
förödande för familjesystemet. Intensiteten i konflikterna inom familjerna och
mellan familjen och samhället beror, enligt Al-Baldawi (2003:126), på bl.a. tre
faktorer;
1. Hur familjen accepterar och förstår förändringarna i omgivningen
och hur de anpassar sig till dessa förändringar.
2. Hur familjens socioekonomiska situation ser ut i det nya landet.
3. Hur omgivningens attityder är till familjen.
Al-Baldawi menar att integrationsprocessen går fel när den invandrade familjen
stannar i en fas som till en början känns trygg och bra, men som efter ett tag
enbart utgör ett hinder för deras vidare integration. ”Det är ganska naturligt att
människor som flyttar till ett nytt land söker sig till sina landsmän och
organiserar sitt liv på ett sätt som de känner sig trygga med. Detta ger familjen
och individen den trygghet och det skydd som är viktigt för att rota sig och hitta
sitt sätt att leva i det nya landet. Problemet startar när denna fas blir permanent
istället för att vara en övergående etapp i integrationsprocessen” (Al-Baldawi
2003:125). Främst segregationen går att urskilja som ett återkommande tema i
litteraturen, som en bidragande faktor i flickornas utsatthet. Men även faktorer
som föräldrarnas tidigare socioekonomiska bakgrund, arbetslöshet, ekonomisk
utsatthet och brist på integration, vilka alla hänger ihop med varandra och
segregationen, nämns som förstärkande faktorer till problematiken med flickor
som utsätts för hedersrelaterat förtryck. ”Deltagarna vid hearingarna med
yrkesfolk och invandrarorganisationer och i flickgrupperna har utifrån sina
erfarenheter belyst hur flickors utsatthet […] kan vara sammankopplat med
segregerade bostadsförhållanden, diskriminering, socioekonomisk bakgrund och
familjers integrationsprocess” (Integrationsverket 2000:41).
Faktorer som segregation kan alltså förstärka det hedersbaserade tänkandet och
handlandet och man kan se en dubbeltydig utveckling. Både att invandrare
integreras i högre utsträckning ju längre tid som förflyter och att det sker ett ökat
inflytande av konservativa värderingar. Wikan att: ”[…] mycket tyder på att
hedersbegreppet håller på att förändras bland en del invandrargrupper i Europa
mot att bli mer konservativt. Då vissa anser sig vara omgivna av fiender, icketroende och bristande civilisation, får hedern en stakare betydelse. Flickors
kyskhet blir viktigare i exilen än i hemlandet […]” (2004:72). För att komma till
rätta med problemet krävs det en kännedom om vilka krafter det är man har att
göra med. Det avgränsade, specifika hedersbegrepp som Wikan (a a) skriver om,
kan hjälpa oss ett steg på vägen utan att en hel grupp stigmatiseras. De som är
bundna av hederskodex har själv en tung börda att bära. Även förövare kan vara
offer. Vi måste skaffa oss mer kunskap om mekanismerna bakom
hederstänkandet, börja förstå för att kunna angripa problemet från rätt håll. ”Vi
befinner oss fortfarande alldeles i början av de praktiska studierna av heder”
(Wikan a a).
Segregationen och dess konsekvenser verkar inte främst vara ett kulturellt
problem utan ett samhällsproblem. Om föräldrar saknar kontakten med stora delar
av det svenska samhället, och därmed även det svenska språket, kan detta
innebära minskade förutsättningar att hitta en social, ekonomisk och politisk
position i samhället,. Många segregerade områden präglas i hög grad av
arbetslöshet, resursbrist och sociala problem av olika slag. Både föräldrar och
ungdomar kan uppleva en känsla av utanförskap och i förlängningen främlings29
och utanförskap i samhället. På grund av låg utbildning, arbetslöshet och bristande
delaktighet i samhället fungerar inte föräldrarna som förebilder för sina barn. Det
handlar om också om stigmatisering av människor. Inte bara på grund av den
utländska bakgrunden utan också på grund av tillhörigheten till ett bostadsområde
med låg status (Integrationsverket 2000).
4.6.3.1. Arrangerade äktenskap
I de traditionella samhällena träffas ofta män och kvinnor genom förmedling
mellan familjerna. Schlytter (2002) påstår att seder, livsvillkor och
äktenskapstraditioner är olika för olika minoritetsgrupper i Norden likaså varierar
sätten att förmedla äktenskap. Föräldrarna kan ha gjort ett avtal om giftermål när
barnen var mycket små. I andra fall kan dottern och sonen ha
medbestämmanderätt, vilket betyder att de får välja bland flera möjliga kandidater
som föräldrarna valt ut. Många gånger handlar det om äktenskap mellan kusiner.
Seder och traditioner varierar men de har vissa gemensamma drag. Ett
karakteristiskt drag när det kommer till arrangerade äktenskap är att andra
bestämmer vem ungdomarna ska gifta sig med och vederbörande har ibland
ingenting att säga till om. Det är också viktigt att de unga inte har haft sexuellt
umgänge före giftermålet. Det handlar inte bara om att ingå äktenskap utan
traditionerna påverkar även de ungas sätt att leva. Även om dessa seder gäller lika
för båda könen har de större betydelse för flickor än för pojkar, eftersom familjens
goda rykte åligger i flickans kyskhet vilket gör henne mer utsatt och mer
kontrollerad (Schlytter 2002). Enligt Kvinnoforum (2003) är pojkar lika utsatta
som flickor när det gäller tvångsäktenskap men de har ändå bättre möjligheter än
flickor att själv välja flickan de ska gifta sig med.
Flickor med viss kulturell bakgrund gifter sig av olika anledningar ofta tidigare än
ungdomar från majoritetssamhället. Det kan exempelvis vara av traditionella,
religiösa eller praktiska skäl, men 18 år verkar för de allra flesta vara en
accepterad åldersgräns för äktenskap. Emellertid kan förlovning eller ett giftermål
”på pappret” förekomma tidigare. Giftermål i tidig ålder minskar i takt med att
gruppen i fråga etablerar sig i Sverige (Integrationsverket 2000). En av
familjeinstitutionens grundpelare är det arrangerade äktenskapet som har en vid
betydelse. Äktenskapet reglerar inte bara tillståndet mellan kvinna och man efter
dess ingående utan människans och framförallt kvinnans liv sedan barndomen.
Flickorna får sällan använda och utveckla förmågan att reflektera, resonera och
göra egna val och utvecklas känslomässigt. Många flickor som lever i
hederstänkande familjer tänker mycket på sin familjs och sin släkts heder därför
glömmer de sina egna behov och lever ett liv som är påtvingat av andra. Andra
bestämmer över deras liv och deras val av partner. Det bästa sättet att jobba, för
att hjälpa dessa flickor, är att jobba med hela familjen ”Othervise girls and women
may sacrifice too much since they do not really have a choice other than loosing
their community” (Kvinnoforum a a s109).
4.6.3.2. Dubbelheten i lagstiftningen
Arrangerade äktenskap eller tvångsäktenskap företräder ett helt annat tankesystem
än vårt samhälles uppfattning om hur äktenskap bör ingås. Skillnaden är att i
hederstänkande samhällen som praktiserar arrangerat äktenskap, så bestäms valet
av partner av andra än de som ska leva ihop. Denna tradition tillämpas i många
länder i världen och är på så sätt en del av den kulturella bakgrunden hos många
30
människor som flyttat till Sverige. Frågan är om denna tradition ska få fortsätta att
praktiseras i Sverige. Tvångsäktenskap är ett äktenskap mot parternas vilja och är
otillåtet. Man skiljer i vårt land i lagstiftningen på tvångsäktenskap och
arrangerade äktenskap, fast ofta är det i praktiken samma sak. Genom ett
arrangerat äktenskap kan man få uppehållstillstånd i Sverige, därför att det är en
vanligt förekommande kulturell sedvänja i många länder. Men svårigheten ligger i
att bedöma om äktenskapet varit tvång eller ”bara” arrangerat och att dra en gräns
mellan dessa företeelser. Det verkar nästan som att indirekt acceptera vissa former
av tvång, när man tillåter denna form av äktenskap och dessutom sätter en
kulturell stämpel som antyder att kultur är något oföränderligt, något statiskt och
homogent (Schlytter 2002 & 2004).
När det gäller arrangerat äktenskap så utgår man inte (i lagstiftningen) ifrån
mångfalden utan väljer istället en kulturrelativistisk syn. Man tar inte hänsyn till
faktorer som t ex. att barn kan ha andra inställningar till arrangerade äktenskap än
föräldrar, på samma sätt som personer som är uppväxta eller har bott länge i
Sverige kan ha ändrat attityd. Det förmedlas en annan syn istället, nämligen att
traditionen är bra och att den bör leva vidare i Sverige. Det verkar enligt Schlytter
som om det ges tolkningsföreträde till dem som vill att traditionen bibehålls och
fortlever i Sverige så som den tillämpas i hemlandet. Detta betyder att personer
eller organisationer som är mot seden är tvungna att föra en oppositionell kamp
mot den för att få upp frågan på den politiska dagordningen och få myndigheter
att förstå deras perspektiv. Denna ståndpunkt försvårar ytterligare för de
ungdomar, flickor och pojkar, som inte vill följa föräldrarnas traditioner (Schlytter
2002:9). Staten accepterar alltså traditioner som går ut på att gruppens intresse går
före individens och detta ställningstagande överensstämmer inte med
grundlagarnas
och
lagstiftningens
individbaserade
principer
samt
regeringsdeklarationer. ”Det arrangerade äktenskapet är å ena sidan en produkt
av det ovan beskrivna norm- och regelsystemet och å andra sidan en förutsättning
för dessa normers/reglers fortlevnad” (Schlytter 2002:9).
En kunskapsöversikt som gjorts i Norge ger underlag och grund för följande
antagande:
- Att arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap praktiseras av flera
minoritetsgrupper i Norden.
- Att seden inte är knuten till någon speciell religion.
- Att seden inte praktiseras av alla som kommer från de länder där det finns
hederstänkande.
- Att den inte verkar ha brutits för den andra generationen. (Schlytter
2002:9)
Schlytter (2002:9) drar i sin artikel vissa slutsatser kring det arrangerade
äktenskapets institutionella karaktär och kvinnoförtryckande roll, nämligen att;
- Det arrangerade äktenskapets rättsliga ställning – att vara en grund för
uppehållstillstånd – innebär en dubbelhet i lagstiftningen som påverkar
rättstillämpningen.
- Underlaget för regeringens och anhörigkommiténs ställningstagande, att
arrangerade äktenskap ska vara en grund för uppehållstillstånd, är
bristfällig.
- Regeringens och anhörigkommiténs konstruktion av det arrangerade
äktenskapet som något väsentligt annorlunda än tvångsäktenskap är en
skrivbordsprodukt (Schlytter 2002:9).
31
I patriarkala familjer som tillämpar arrangerade äktenskap styrs hela flickans liv
av de förväntningar som familjen har på henne, t ex att hon inte ska bestämma
vem hon ska gifta sig med och att hon ska vara oskuld när hon gifter sig. Detta
innebär att ett arrangerat äktenskap inte är något annat än ett tvångsäktenskap.
”De socialiseringsnormerna hon formats av, de latenta sanktionerna som flickan
vet sätts i kraft om hon inte inordnar sig föräldrarnas vilja, gör att skiljelinjen
mellan det arrangerade äktenskapet och tvångsäktenskapet är fiktiv” (Schlytter
2002:11). Enligt integrationsverket (2000) finns det ett mörkertal gällande flickor
som befinner sig i utsatta situationer. Likaså finns det ett mörkertal av äktenskap
som inte registreras och som därför inte varit möjligt att utforska. Problemet kan
vara mer utbrett i vissa lokala områden, framför allt i utsatta och segregerade
bostadsområden. Schlytter (2002:11) ställer följande fråga; ”Varför upprätthåller
man (svenska staten) den patriarkala traditionen med arrangerade äktenskap när
man klart tagit avstånd från månggiftet?” Vi ställer oss samma fråga. Det handlar
om två olika traditioner, men man väljer att förbjuda den ena och tillåta den andra,
trots att konsekvenserna är lika förödande för flickor i båda fallen.
4.7. Yttersta extremen – mord
Med hedersmord syftas på mord som begåtts i hederns namn och med intentionen
att återfå hedern för ett kollektiv, inte bara för en individ. Detta betyder att ett
gillande från omgivningen är nödvändigt och att omgivningen kommer att belöna
mordet med heder. Wikan påstår att ”[…] heder är en offentlig angelägenhet”
(Wikan 2004:84). Hon citerar den jordanske beduinhövdingen Trad Fayiz som är
en förespråkare för hedersmord. Han säger: ”I familjen eller samhället är varje
kvinna som en gren på ett olivträd. Om en gren blir maskstungen måste den
huggas av så att samhället bevaras rent och friskt ”(Wikan 2004:89).
Hedersmord definieras i litteraturen vi tagit del av, som mord på en kvinna/flicka
utfört av hennes far, bror, make eller annan manlig släkting p.g.a. att hon haft en
sexuell relation innan eller utanför äktenskapet. Den sexuella relationen kan vara
påstådd eller verklig men det blir samma konsekvenser, eftersom kvinnors
föräktenskapliga eller gifta kvinnors utomäktenskapliga sexuella relationer
betraktas som det allvarligaste hotet mot familjens heder i patriarkala samhällen.
Hedersmord handlar om kvinnans beteende som kan anses omoraliskt,
oacceptabelt och som direkt kopplas till hennes otillåtna bruk av sin sexualitet.
Har hon inte uppfört sig på det sättet som en kvinna förväntas uppföra sig måste
hon straffas för att återupprätta familjens heder. En sexuell relation är inte den
enda handlingen i en kvinnas beteende som kan dra skam och förnedring över
familjen och leda till hedersmord. Hedersmord kan t.ex. utföras för att kvinnor
gift sig med de män de själva valt eller för att de sagt nej till tvångsäktenskap.
Kvinnor mördas för att de skilt sig från män som misshandlat dem, visat brist på
lydnad eller för att "tillåtit sig själva" att bli våldtagna. När en kvinna anses dra
skam och vanära över sin familj då är det en plikt för männen i familjen att
återupprätta hedern genom mord. Detta ses av omgivningen som en rättvis och
legitimerad handling därför att en man som begår hedersmord försvarar inte
enbart sin egen heder utan även moralen i samhället. (Amnesty a a)
Hedersmord är kopplat till en uppfattning om att kvinnan är familjens egendom,
och att hela hennes värde ligger i att hon är sexuellt ren och ärbar. Wikan (2004)
citerar på sidan 91 Angela Pathak, som har gjort en stor undersökning av
32
hedersmord i Pakistan på uppdrag för Amnesty. ” […] kvinnan är som en vara,
som pengar, boskap, hus”. Vidare citerar hon antropologen Shahla Haeri som
säger; ”I det pakistanska samhället är heder, izzat, intimt förknippat med iden om
att en man har en av naturen given rätt att äga och kontrollera kvinnor. […] Män
besitter heder, liksom de besitter guld och jord – de tre ting som sägs vara de
mest eftertraktade av livets goda i Pakistan, och som därför är upphovet till alla
konflikter. En logisk följd av detta är att kvinnor inte kan inneha heder på samma
sätt som en man. De respekterar heder; de symboliserar heder; de är heder”
(Wikan 2004:91).
Hedersmord utgör en extrem form av könsrelaterat våld. ”Allmänt kan sägas att
hedersrelaterat våld har sina ursprung i kvinnors underordnade sociala status
som ofta samverkar med de normer, trosföreställningar och samhällsinstitutioner
som upprätthåller patriarkala strukturer. Hedersrelaterade brott, som i sin värsta
form kulminerar i mord, är en del av ett betydligt mer omfattande problem som
årligen drabbar miljontals kvinnor världen över: nämligen fysiskt, sexuellt och
psykologiskt våld utövat av deras närstående män” (Wikan 2004:91).
Kvinnoförtryck, misshandel och mord förekommer i patriarkala samhällen över
hela världen, men inom traditionella hederstänkande samhällen är detta tydligt. En
del av det patriarkaliska förtrycket har minskat genom utvecklandet av demokrati
och mänskliga rättigheter och genom en ökande jämställdhetsdebatt. För att
kvinnor och män ska ha samma rättigheter har vi kämpat hårt i Sverige och därför
har man kommit en lång bit på vägen och man utger sig för att ha en ambition att
rättigheterna ska gälla alla som lever här. Trots det så mördas det fortfarande ca
30 kvinnor i Sverige av sina manliga familjemedlemmar varje år men har inte
varit socialt accepterat som det skulle ha varit i ett hederstänkande samhälle
(Elektra a a).
Om flickan trots påtryckningar vägrar inordna sig i de krav som ställs på henne i
familjen kan hon komma att ses som värdelös. Här spelar det stor roll om hon har
haft sex eller inte. Har hon det, kan hon förskjutas och förnekas. Hon blir helt
enkelt fredlös. Risken finns att hon även bokstavligen offras för att männen i
familjen ska få återupprättat sin heder. Männen i familjen känner sig pressade av
omgivningen och skyldiga att straffa flickan om hon inte längre är oskuld för att
på det sättet få tillbaka sin heder. Genom att mörda flickan signalerar man till
gruppen att man tagit bort det element som dragit ner hedern och man återfår sin
status. Mordet är inte en individs, utan ett kollektivs. Hedersmord är en
kommunikativ handling, den försöker säga något till de som är betydelsefulla för
en själv. Handlingen kommunicerar ett återupprättande av äran och är i vissa
samhällen ett legitimt sätt att upprätthålla social kontroll.
4.7.1. Hedersmord och islam
Hedersmord finns inom alla religioner och trosuppfattningar och det förekommer
bland kristna, muslimer, hinduer och buddhister, på samma sätt som bland icketroende och icke- religiösa människor av olika slag. (Wikan 2004). Det handlar
om tradition och inte om religion och sammankopplingen man har gjort mellan
islam och hedersord är ett misstag. ”Traditionen är stark och traditionen ses som
ett försvar mot västvärldens sedeslöshet och sekularisering.” (Wikan 2004:88).
Det finns tillfällen då muslimer utför hedersmord och det finns de som anser sig
kunna försvara det med hänvisning till islam. Muslimer är dock inte ensamma om
33
denna typ av bestraffning. Det finns nämligen kristna, hinduer, buddhister och
andra som har hyllar traditioner vilka berättigar hedersmord.
De flesta hedersmord begås i muslimska länder, men existensen av hedersmord i
den muslimska världen dateras till förislamisk tid. Detta betyder att det inte finns
stöd för hedersmord i islam. Inom islam finns stränga regler om vad som är tillåtet
(halal) och vad som är förbjudet (haram) och äktenskapsbrott och
utomäktenskapligt sex (zina) är förbjudna handlingar inom islam. Enligt islam är
det inte tillåtet att enskilda personer tar lagen i egna händer och själva bestraffa
brottslingen. Att hedersmord fortfarande praktiseras i muslimska länder kan bero
på att islam genom alla tider tolkats av män och att många muslimska ledare inte
tar avstånd från hedersmord. Detta leder till att morden ges legitimitet (Amnesty a
a). Det finns enligt Amnesty (a a) forskare som menar att hedersmord finns i alla
kulturer och att just heder är en orsak som ligger bakom de flesta mord på kvinnor
begångna av deras manliga partners. Dessa forskare menar att mord på kvinnor i
nära relationer är en företeelse som förekommer i alla samhällen, alla länder och
att deras gemensamma inställning handlar om kvinnans värde, hennes "riktiga"
roll i samhället och mäns äganderätt över och kontroll av kvinnor (Amnesty a a).
Det är många som resonerar på ett liknande sätt, att mord är mord oavsett
bakomliggande orsaker. Vi anser dock att det är olika företeelser. Hedersmord
begås i syfte att återvinna heder för ett kollektiv, inte bara för en individ. Det är de
manliga familjemedlemmarnas sak att återupprätta hedern när den väl vanärats.
Att rena familjen från skammen och vanhedern är inte bara accepterat av
omvärlden utan ofta ett framfört krav. Den man som inte agerar för att återställa
den förlorade hedern förlorar omgivningens respekt och utsätts för öppet hån och
starka påtryckningar. En man som tar saken i egna händer och visar makt och
förmåga att säkerställa sin heder genom att mörda den som orsakat skammen,
hyllas däremot som en hjälte.
34
5. EMPIRI
I empiridelen förklarar vi genom våra informanter vad heder innebär och vad
heder innebär för hederstänkande familjer. Vi diskuterar kring den patriarkaliska
familjemodellen och det kollektivistiska synsättet, samt för en diskussion med
hjälp av informanternas svar kring hur arbetet med flickorna är organiserat och
hur det kan bedrivas i framtiden. Vi analyserar i förhållande till litteraturen och de
teorier och begrepp vi där funnit vara relevanta för vårt resultat. Liksom i
teoridelen för vi här en löpande analys kring resultatet, vårt syfte, våra
frågeställningar, teorier och begrepp.
5.1. Hederstänkande
Ordet heder kan innebära olika saker för olika personer och i olika kontext. På
svenska förknippas ordet med något positivt som fanns människor (främst män)
emellan förr i tiden, då man var tapper, ärlig, ädel och ridderlig. ”Ära, att man står
för det man tycker. När man beter sig moraliskt, behandlar folk väl” (Anna) För
människor från traditionella samhällen betyder en obefläckad heder att man
erhåller gruppens beskydd och respekt. Sara uttrycker sig såhär; ”Heder är
någonting stort för mig, någonting jag har respekt för. […] Heder innebär att när
jag ger ordet till någon på min heder, så måste jag hålla det. […] Heder är
väldigt stort och jag skulle inte smutsa ner den”. Ordet heder är i hög grad ett
levande begrepp i många kulturer och människornas vardagsliv struktureras kring
att bibehålla heder. ”Det är ett mycket centralt begrepp vara sig man klär det i ord
eller inte. Och jag tycker att det är väldigt närvarande hela tiden i vardagslivet
men man kanske inte använder ordet så jättemycket, man går och säger hela
tiden; det här smutsar vår heder. Men nästan alla regler som finns som styr
människornas liv, tycker jag, har med det att göra” (Anna). Någon uppskattning
kring omfattningen är omöjlig att göra. I många delar av världen finns
hederstänkandet och det kan vara ganska dominerande i stora delar av samhället.
Anna räknar upp olika regioner där hon ser att hederstänkandet är utbrett. ”Ska
man nämna områden eller länder så tänker jag på Mellanöstern, Indien, Pakistan,
Afghanistan, delar av Turkiet och Iran, stora delar av Afrika, delar av
Sydamerika.” Hedersbegreppets innebörd och tillämpning beskriver Anna i
relation till sitt yrke som en direkt översättning av det begrepp som hon menar
används i många delar av världen och som går att hitta både juridiskt och
kulturellt. För henne har ordets betydelse förändrats. ”Innan jag började arbeta
med den här problematiken hade det kanske en mer svensk prägel, men ända sen
tiden då jag bodde i Mellanöstern upplever jag det som ett ord som finns och som
är väldigt levande i det arabiska språket t.e.x. så för mig är det mest en
översättning av ett begrepp som är väldigt vanligt, på andra håll” (Anna).
Sara tycker inte om att man använder ordet hedersvåld/-förtryck. Hon menar att
det får fel innebörd i de sammanhangen som det används i diskursen idag. Hon
menar att allt egentligen handlar om könsmaktsstrukturer, mäns överordning och
kvinnors underordning. ”[…] det är våld oavsett var det kommer ifrån och det är
mot kvinnorna, mot de svaga i familjen, i samhället. Det är våld egentligen. Vi
behöver inte hitta namn på olika våld eftersom det är, oavsett namn, det är våld.
[…] Så vi kan egentligen inte säga att hedersvåld är olikt annat våld. Det är det
inte.” Hon menar att det egentligen inte finns någon specifik hedersproblematik,
vilket går emot all litteratur vi läst som menar att det finns andra faktorer som
35
spelar in, t.ex. kultur och tradition. Även de andra informanternas utsagor
bekräftar detta. Hon anser dock att begreppet står för någonting annat.
”Egentligen är jag kritisk till ordet hedersvåld, det är ingen heder. […] Även om
man kallar det i arabiska länder så är fel ord egentligen. Det är inte heder”
(Sara). Hedersvåld och hedersrelaterat förtryck har en grund i kulturen, att bl.a.
kultur verkar som en förstärkande faktor. Likheten mellan män och kvinnor är
överordnat och existerar över hela världen men är inte ensam förklaringsgrund till
problemets existens.
5.1.1. Det kollektivistiska och patriarkaliska samhällssystemet
Avsaknaden av socialförsäkringssystem och fungerande rättsväsende i Sverige gör
att familjer ser till att vara sammansvetsade genom att knyta dess medlemmar tätt
till sig. ”Då måste man ju gå långt tillbaka och titta på hur de här samhällena är
strukturerade, att gruppen har betytt så oerhört mycket och att individen alltid är
skyldig en massa saker till sin grupp för att det finns inget socialförsäkringssystem och det finns inget rättsväsende som fungerar och så. Gruppen är så viktig
för individens överlevnad på nått vis. […] Det är ju inte så att alla människor som
lever under detta protesterar mot det eller önskar sig nått annat, det kan ju vara
en väldig trygghet också” (Anna).
Eftersom det enligt litteraturen i de flesta traditionella samhällen inte finns något
uppbyggt socialförsäkringssystem och ofta inte heller har ett demokratiskt styre så
sätter individer all sin tillit till kollektivet för sin överlevnads skull. Kollektivet är
i sin tur beroende av att individen håller sig inom de uppställda ramarna och
kräver en lydnad som oftast inte är förhandlingsbar. ”Att det handlar om att
släkten är väldigt viktig och att man beter sig på ett sätt så att släkten kan fortleva
och kan utvecklas” (Lena). Det kollektiva sättet att organisera samhällslivet går
enligt litteraturen ut på att gruppen står stark och att alla medlemmarna inordnar
sig. Systemet kan stå och falla med en individ stabiliteten är bräcklig och det finns
inget vidare utrymme för individuella och självständiga beslut. ”De lever mycket
tillsammans, mer kollektivistiskt än vad man kanske gör i svenska familjer. Man
är mer en grupp och litar till varandra, man är inte så individualistisk kanske och
då är det viktigt att behålla det som man har i gruppen” (Malin). Det kollektiva
livssättet kan utgöra en stor trygghet för individen och det som upplevs som
problematiskt för flickan/kvinnan kanske bara utgör en lite del av en hel livsstil.
”Det är också väldigt många av de här flickorna som det är inte hela kulturen
eller familjen som är problematiskt utan vissa begränsade delar i det, de vill ju
inte lämna sin familj egentligen” (Lena). Lena säger även att man inte kan ta för
givet att allt är dåligt i dessa familjer. Hon menar att det är väldigt många av de
här flickorna som inte har problem med hela kulturen eller familjen utan vissa
begränsade delar i det och att de inte vill lämna sin familj egentligen. ”Vissa saker
är väldigt kontrollerande som de får utstå, men hela livet är säkert inte
problematiskt. Det har säkert funnits mycket värme och gemenskap också. Varken
i dessa familjer eller i andra vill man dra alla över en kam.” Det framkommer i
vårt material att de traditionella familjerna ofta har en stark sammanhållning och
att de består ofta av många fler personer än kärnfamiljen. Det finns en stor
lojalitet och en gemenskap som upplevs som övervägande positiv för gruppens
medlemmar.
Vi tycker oss se i vårt material att det verkar vara vanligt att männen vill behålla
den patriarkala familjestrukturen, eftersom de drar fördelar av sin överordning.
36
Detta bekräftas även av informanterna. ”För dem själva kanske det också är något
positivt och hålla på patriarkala strukturer och liksom hålla det vid liv” (Malin).
Mannen är överhuvud över familjen och förhandlar inte med barnen kring regler,
frihet och position i familjen.”Det är mannen som sitter högst upp, det är mannen
som bestämmer i familjen. Tjejen är undertryckt eller förtryckt. Då kan man inte
utvidga sin frihet och vilja ha sina rättigheter eftersom det fortfarande är pappan
som bestämmer över familjen” (Sara). Den patriarkaliska familjestrukturen har en
tydlig inbördes maktindelning. Manligt har företräde framför kvinnligt, äldre
framför yngre. Sara påpekar att vi i Sverige hade ett liknande traditionellt
patriarkaliskt familjesystem för inte så länge sedan, men att kampen för
jämställdhet mellan könen har bidragit till att förändra detta system. ”Det är inget
nytt som har kommit nyligen, utan det har funnits redan från grunden. Jag tror att
om man går tillbaka till historien och läser svensk historia eller andra europeiska
länder så har det varit samma sak även i Sverige. Kvinnorna i de här länderna
har kämpat mer och de har fått bättre liv,” menar Malin.
Något som i vissa fall verkar bli svårt är när gruppens/familjens strävan efter
sammanhållning och lydnad innebär kontroll över individer på ett sätt som av
individen upplevs som problematiskt. ”[…] om inte det bibehålles, så stör man
liksom hedern och då blir det något negativt utav det”(Malin). Bryter individen
mot en regel skadar detta kollektivets anseende, dess heder. Det är då också
kollektivets uppgift att återupprätta hedern och återställa balansen genom att
bestraffa individen på ett sätt som offentliggörs för hela gruppen. Just att heder är
en angelägenhet för kollektivet och vilken betydelse hedern har för gruppen
nämner Sara. ”[…] det blir en uppfostran på ett kollektivt sätt och det blir så att
min heder är inte bara min utan det är min familjs, mina släktingars och mina
kusiner och därför vi är så rädda om heder.” Alla våra informanter säger att det
främst är flickor och kvinnor som är drabbade av både det ”vardagliga” förtrycket
och det offentliga, d.v.s. de tydliga markeringar som bestraffningar ofta utgör.
Hederstänkandet går till stor del ut på kontroll och makt över individen av
gruppen, att man inte kan styra över sitt eget liv för det finns begränsningar som
någon annan har utformat och de gäller främst för kvinnor och tjejer. ”Nästan
allting som familjemedlemmarna gör och inte gör är så himla styrt av det här
tänkandet, framförallt då för flickor och kvinnor” (Anna). Även pojkar och män
bestraffas, men inte i lika hög grad som kvinnor och flickor. ”Heder förknippar
jag med, framför allt flickor, familjer och heder har för mig med makt och
kontroll över flickor att göra med men även med pojkar” (Sofia). Även Anna
nämner detta; ”Jag tycker att killarna är utsatta också men följderna blir inte lika
allvarlig för dem, oftast.” Lena säger att man i alla kulturer är mer rädda om
flickor. ”Så är det väl i alla kulturer att man är mest rädd för vad en flicka kan
råka ut för, mer än en kille.” Detta kan bero på flera saker vilket vi kommer att
återkomma till i avsnittet om religion och sexualitet (se sid 38).
5.2. Orsaksförklaring – struktur
Detta avsnitt innehåller olika förklaringsunderlag till vad som är ursprunget till att
hederstänkande familjer värnar så mycket om tjejers och kvinnors sexualitet. Det
finns ett flertal olika faktorer som verkar tillsammans och i olika grad har
inverkan på individernas sätt att tänka. I de monoteistiska religionernas ses
kvinnors sexualitet som något hotande som måste stängas inne och kontrolleras,
vilket enligt litteraturen har inverkan på hederstänkandets yttringar tillsammans
med bl.a. kultur och segregation.
37
5.2.1. Sexualitet
Det finns i litteraturen och i våra informanters svar olika förklaringar till varför
det är tjejerna som är särskilt utsatta i hederstänkande familjer. Det finns
förklaringar som är biologiska som fokuserar på det kvinnliga könet och den
kvinnliga kroppen och på kvinnans reproduktionsförmåga. ”Men jag tror att
orsaken är att det man kan betala tillbaka med till gruppen är väl att man
försörjer familjen och har den rollen, men som kvinna är det med sin kropp. Det
är den valutan man har, man ska föda barn med den kroppen, den tillhör gruppen
på något sätt. Det är väl lite grundanledningen” (Anna). Samma informant säger
att följderna av den kvinnliga sexualiteten kan få synbara följder och att en man
kan komma undan med sin sexualitet mycket enklare. ”Alltså den kvinnliga
sexualiteten får följder som går att se och då menar jag inte just det här med
mödomshinnan som många pratar om utan mer… en graviditet. Alltså ett barn är
en väldigt påtaglig konsekvens av en sexuell handling.”
Andra förklaringar är mer psykologiska, att kvinnan genom att ha en sexuell
relation tar emot något, hon ”släpper in” något främmande i gruppen. Det blir det
psykologiska intrånget snarare än det fysiska som kränker gruppens integritet och
heder. Kvinnor anses i många samhällen inte ha kontroll över sin sexualitet och är
farliga för gruppens renhet och rykte. ”Också tror jag att det i alla samhällen och
alla kulturer är kvinnlig sexualitet ändå någonting hotande. […] Och det kan jag
väl egentligen inte svara på varför, men jag tror det är ett fenomen som är väldigt
tydligt liksom, universellt. Det ska regleras och det ska kontrolleras på olika sätt”
(Anna). En annan av våra informanter (Lena) säger att det är just kvinnorna och
flickorna ses som ”bärare” av hedern och det läggs på deras ansvar att upprätthålla
och föra vidare hedern till efterföljande generationer genom att vara kyska och
följa de normer som finns gällande äktenskap och sexualitet. ”Att flickor är de
som ska uppfostra barn. Där man ser om släkten har lyckats, om uppfostran har
lyckats och att flickan är den som är grunden i familjens heder och om flickan då
inte sköter sig rätt så blir det en sorts familjeupplösning. Och det gäller alltså
sexualiteten, äktenskapet, familjen,” säger Lena.
Redan från när barnen är små uppfostras de in i det traditionella tänkandet kring
kroppen och sexualiteten. Kroppen är något man ska dölja och skydda från andras
blickar och beröring. ”Ända sen barnen är väldigt små så pratar men om att det
där är fult att man inte får göra så, ”fy” och då gäller det oftast inte att man
slänger ut skräp på golvet utan det handlar om att man visar sig naken eller man
pussas med fel person eller beter sig på ett sätt som på nått vis ändå går att
härleda till sexualitet eller att man utmanar normen för hur man ska bete sig.”
(Anna)
5.2.2. Religion och sexualitet
Uppfattningen om kvinnors sexualitet som något ”nedsmutsbart” som hon inte
själv kan kontrollera kommer enligt litteraturen ursprungligen från de
monoteistiska religionerna. Denna syn återfinns i kristendom, judendom och
islam. Liknande element återfinns även i bl.a. de asiatiska religionerna. De
psykologiska förklaringarna kring kvinnokroppens symbolik som en passiv
mottagare som inte kan skilja på inträngningarna, går i linje med olika religiösa
regler som används för att kontrollera kvinnors sexualitet. Man använder i den
religiösa retoriken argument så som att man med säkerhet måste kunna fastställa
vem fadern är till eventuella barn och att äktenskapet är det enda sättet att säkra
38
de. Oskulden är central och måste vara intakt när äktenskapet ingås. ”Jag tror det
har att göra med just att det är viktigt att flickan är sexuellt ’ren’” (Malin). Anna
säger att det har varit samma villkor i Sverige för inte så länge sedan och samma
restriktioner kring kvinnors sexualitet och det har från kyrkans håll utmätts
grymma straff vid eventuella överträdelser gällande de religiösa normerna.
5.3. Kultur
Som vi nämnt i ett tidigare avsnitt (se även sid. 16) så måste man beakta kultur i
resonemanget kring hur hederstänkandet är uppbyggt och verkar. På frågan om
varför just flickor är särkskilt utsatta svarar Sofia att det handlar om traditioner
man tagit med sig från hemlandet. ”Det är inte lätt att svara på eftersom det här
är ingenting som flickorna har valt eller pojkarna, utan de befinner sig i den här
familjen. Det handlar om traditioner, det är så det har fungerat och det är så det
fungerar även om man bor i Sverige, så att säga”. Man måste komma ihåg att
kultur endast är en av många faktorer som inverkar på människors sätt att leva.
”Det är nog aldrig så att det är en kultur eller vad man vill kalla det för, är inte
ensam som förklaring till detta nästan någonsin. Utan olika faktorer kan antingen
dämpa det eller förstärka det på olika vis,” fortsätter Sofia.
5.3.1. Kunskap
Kunskap om hederstänkande och patriarkala familjestrukturer bidrar till en ökad
medvetenhet bland dem som kommer i kontakt med flickorna. Det är alla våra
informanter överens om. ”Sen kanske det också beror på vad man har för kunskap
och hur medveten man är om problemet. Här ute (Rosengård, vår anmärkning) är
det liksom, ja man jobbar mycket med det och man vet att det finns. Men jag tror
det beror på hur medveten man är” (Malin). Kunskaperna kring problemet har
ökat eftersom Malin märker att kolleger från gymnasieskolor hör av sig till henne
i större utsträckning när man nu har börjat upptäcka att det finns flickor i den här
situationen, säger Sofia. Ökad kunskap medför att man kan upptäcka
varningssignaler tidigare och sätta in hjälpinsatser innan situationen blir akut. Det
krävs kunskaper inom t.ex. skolan och alla de myndigheter flickorna kommer i
kontakt med för att samverkan sinsemellan ska fungera och för att hjälpa flickan
på bästa sätt. ”Det märks att socialtjänsten vill jobba för ett bättre samarbete och
att det går smidigare att komma tillrätta med problemet innan det blir akut”
(Malin)
Vi tycker oss se i vårt material att det medför både för- och nackdelar att försöka
uppnå kulturkompetens. Risken finns, utan kännedom om kulturers uppbyggnad,
att man inte agerar alls för att hjälpa flickan eller att man ursäktar
missförhållanden med hänvisning till att ”det är ju deras kultur”. En kulturell
sedvänja får aldrig användas som ursäkt för ett lagbrott eller brott mot en individs
frihet och välmående. Alltså kan det både vara ren okunskap eller rädsla inför det
som är främmande som gör att man inte agerar. Det kanske viftas bort som
tonårskonflikter eller annan bagatellartad problematik. Okunskap och rädsla kan
också leda till att man agerar förhastat och på fel grunder och inte alltid ser de
faktiska omständigheterna som en av våra informanter (Anna) varit med om i
kontakt med psykiatrin.
”Tittar man på psykiatrin över huvud taget och barn- och ungdomspsykiatrin så
upplever jag, tyvärr måste jag säga, att kunskaperna där är jättedåliga när det
39
gäller mångkultur, familjestrukturer, alltså man blir nästan panikslagen när man
tvingas jobba med människor med annan bakgrund. Det har ju hänt att jag har
blivit kontaktad av BUP t.ex., inte för att det här på nått sätt är hedersrelaterat
utan de har haft fall som har haft helt andra… alltså som direkt skulle kunna
jämföras med att det var en svensk tjej t.ex., men bara för att hon har en annan
bakgrund så ”Oh, då måste det va…!” Man kan ju inte det här riktigt och många
gånger verkar det finnas ett obehag inför att jobba med familjer som inte har de
rätta resurserna. Alltså de vill gärna att det ska vara svenska
akademikerföräldrar så att man kan prata på samma nivå. Också tycker man det
är jobbigt att jobba med någon annan. Det tycker jag är jätteproblematiskt.”
En annan risk med sk. kulturkompetens som vi identifierat i vårt material är att
den kan invagga personal i falsk trygghet. Kultur är ständigt i förändring och inget
som är statiskt och oföränderligt. Man kan omöjligen generalisera utifrån
”kulturkunskap” enligt denna. Det är så många fler faktorer som spelar in på
graden av hederstänkandet i familjer, som t.ex. tiden i det nya landet, om man
kommer från stad eller från landsbygden, socioekonomisk status i hemlandet och
här, religiositet. Vi tror att en viss kunskap om kulturers uppbyggnad, funktion
och föränderlighet kan vara värdefullt i arbetet med människor från andra kulturer
eftersom det kan tillhandahålla redskapen för att förstå varför människor agerar
som de gör i vissa situationer. Lena säger att det är viktigt med personal som
besitter kulturkompetens. ”T ex om jag har en arabisk tjej som… jag kan förstå
henne. Utvidga med personal som har olika bakgrund. Jag tycker att man ska ha
jättemycket kunskap och vetenskap om olika kulturer för att kunna jobba med
detta. Kunskap om kultur är jätteviktigt och jag tycker att man ska jobba mer,
mycket mer inte bara mer, med män och kvinnor.
Alla som vi har intervjuat tycker att kunskaperna kring hedersproblematiken har
ökat under det senaste året. Någon nämner att det är tack vara att det
uppmärksammats i media. Något som anses problematiskt är att det är samma
personer som engagerar sig, kunskapen sprids inte inom organisationerna och
myndigheterna. Istället är det ett fåtal som valt att engagera sig och som gör det av
eget intresse. Det finns många bra utbildningar som anordnas, det är alla
informanterna överens om, men det ställs inte krav på anställda inom kommun
eller andra institutioner att delta.
”Intresset har varit stort och många personer har tagit till sig det här och velat
öka sina egna kunskaper och tyckt att det är en viktig fråga. Men problemet är att
det alltid är samma personer som redan har ett engagemang i denna fråga man
träffar på varenda gång, det är ju de som inte kommer dit liksom som är
problemet. Om man själv är engagerad finns det jättemånga möjligheter att ta till
sig kunskap, men om man inte har sett att det här problemet finns eller att man är
en del i det, så är det ingen som riktigt tvingar på en kunskap så det blir väldigt
valfritt. Men jag tycker att kunskaperna ökar, jag upplever att folk är
jätteintresserade och vill verkligen lära sig och göra ett bra jobb” (Anna).
5.4. Segregation
En viktig faktor som förhindrar eller åtminstone fördröjer invandrares integration
är den långt gångna segregationen. Anna säger att segregation och
bostadssituation är en bidragande faktor när det gäller begränsningar av flickors
40
frihet. ”Det handlar så mycket om politik och stora beslut på makronivå, på nått
sätt, där jag tycker att.. jag tycker inte att en sån sak som segregation eller
bostadsfrågor att det är liksom är en förklaring till problemet. Alltså det är inte
orsaken till problemet, men det kan definitivt vara faktorer som påverkar
problemet väldigt starkt.” När invandrare först kommer till Sverige finner de
trygghet i att bosätta sig i områden med boende från sin egen etniska, nationella
eller religiösa grupp. Det kan också vara så att dessa områden är de enda där det
över huvudtaget finns möjlighet att få en lägenhet. Det blir inte nödvändigtvis
problematiskt om det inte vore så att man stannar kvar i dessa områden en längre
tid, vilket sannolikt hindrar eller bromsar integrationen i majoritetssamhället.
Bostadsbrist och arbetslöshet är faktorer som ytterligare stärker utanförskapet.
Den sociala utsattheten påverkar den psykiska och fysiska hälsan och det blir en
ond cirkel som kan vara svår att ta sig ur, hur gärna man än vill. Segregation är på
flera sätt en påverkande faktor när det gäller flickornas livssituation. ”Jag tror ju
att man mår ju inte bra av att bo så oerhört segregerat som många gör.
Folkhälsan är problematisk och man bor för många personer på för små ytor,
man har inte jobb. Det är så himla många sådana faktorer som spelar in som
förstärker det här tror jag. Det förklarar inte anledningen men det förstärker
det”, säger Anna.
5.4.1. Grupptryck, ökad kontroll
Om man tittar på hur segregationen påverkar flickors situation så anser vi att man
inte kan ”dra alla över en kam”. Men vi ser kopplingar mellan att ha sin ”egen”
grupp omkring sig och ökad kontroll över flickors frihet. Traditioner bibehålls och
förstärks även i vissa fall. Det framkommer i litteraturen att något familjen kanske
inte brytt sig om i hemlandet kan bli betydelsefullt i det nya landet, eftersom dess
medlemmar upptäcker att det i bostadsområdet finns många som håller koll på
flickors förehavanden. En kurator (Sofia) tar upp just detta med förstärkta
traditioner och ändrade förväntningar på flickorna pga grupptryck.
”Jag kan se att traditioner blir förstärkta som i ett område här på Rosengård eller
delområdet Herrgården och då tänker jag på att jag träffar en hel del, både
mammor och flickor elever här på skolan där mammor och flickor berättar att de
aldrig t ex haft slöja i sitt hemland men att… om det är traditionen eller
grupptrycket snarare här, som gör att man har andra förväntningar.”
Även Malin som är kurator nämner rädslan för vad andra ska tycka som en
bidragande faktor till att föräldrarna ökar sin kontroll över flickan. Föräldrarna
kanske inte har haft ett särskilt starkt hederstänkande från början eller har kanske
integrerats till viss del och börjat ge barnen mer frihet och övergett ett strikt
kontrollerande föräldraskap. När man bosätter sig i ett segregerat bostadsområde
får kollektivets åsikter ett stort inflytande, eftersom hederstänkandet verkar vara
överordnat och av stor betydelse så länge det finns en omgivning som lägger vikt
vid att upprätthålla sådana strukturer. Rädslan att förlora familjens heder och bli
utstött ökar. Även Sara anser att lösningen ligger i att bekämpa segregationen.
”Det skulle ha varit bra om invandrarna var bosatta på olika platser. […] In med
dem i samhället för då blir det lättare för de tjejerna. Ingen som kan prata om
dem, vad de gör och hur de är klädda.”
41
5.4.2. Möjlighet att leva vidare i den patriarkaliska familjemodellen
En annan aspekt som följer av segregationen är att invandrargrupper i segregerade
områden kan leva vidare i enlighet med den patriarkaliska familjemodellen. Om
alla i ens närmsta omgivning stödjer ett sådant sätt att leva blir det, om det är vad
man eftersträvar, enklare att behålla en sådan familjestruktur. Religiösa samfund
har ofta stort inflytande i segregerade områden och stödjer ofta det traditionella
sättet att leva. ”Vissa familjer präglas starkt av sitt ursprung i traditionella
patriarkala system och lever även här i Sverige ett liv dominerat av
hederstänkande, ibland av stark religiositet, och ofta av segregation och
utanförskap” (Anna). Genom segregation blir det möjligt för att traditionella,
patriarkala och kvinnoförtryckande familjestrukturer fortlever utan inblandning
utifrån.
5.4.3. Utanförskap – misstro mot omgivningen
Ytterligare en aspekt av segregationens följder är att föräldrarna utövar ökad
kontroll över flickor p.g.a. rädsla för och okunskap om majoritetssamhället. De får
uppfattningen om att majoritetssamhället är något man måste skydda sig emot
eftersom kontrasterna mellan det samhälle familjen kommit ifrån och det man just
anlänt till är så stora. ”[…] dels familjens heder, men också rädsla för det svenska
samhället. De ser flickor som är lättklädda och utan slöja och man tycker det är
fel och man vill inte att ens egna barn blir så. Det kan vara rädsla för det också”
(Malin). Även Anna uttrycker att det kan finnas en rädsla som bidrar till ökad
kontroll. ”Föräldrarna blir väldigt skrämda av det de ser här, man upplever att
det finns inga regler och det finns ingen… Familjen håller på att lösas upp och
därför stärker man liksom sitt grepp.”
5.5. Hedersförtryckets yttringar
Hedersrelaterat förtryck är en slags kontroll som en grupp utövar över en individ.
Hederstänkandet kan ha olika inverkan på individer, både bra och dåliga. Men det
är först när individen själv upplever sin situation som problematisk och vill
förändra den, som det kan bli problematiskt och få följder som inte alltid är
förenliga med lagstiftning och samhällsnormer gällande i vårt samhälle.
5.5.1. Förtryck, kontroll, underordnande och begränsningar
Det har framkommit i vårt material att förtrycket kan ta sig olika uttryck och
främst handlar det om att kontrollera flickor och kvinnors sexualitet och
säkerställa deras kyskhet. ”Jag upplever det som att det huvudsakligen är det här
med kontrollen av kvinnors kroppar och kvinnors rätt att bestämma över sin egen
kropp och över sitt sexliv och sånt ” (Anna). Vi tror att det handlar om vilka
gränser individen själv sätter. Denne kanske inte upplever sig vara begränsad eller
förtryckt. Omgivningen kan ju tycka att hon borde reagera och försöka agera för
att få mer frihet, men hon kanske inte själv upplever det så. Det kan handla om att
hon är uppvuxen i ett sådant system, trivs med det och inte ifrågasätter det. ”Det
är ju alltid individen själv som måste bestämma om man upplever det som ett
problem eller inte. Jag kan ju tycka liksom att en flicka har problem med sin frihet
s.a.s. för att hon inte har de regler eller normer som jag skulle tycka var rimliga i
henens ålder eller i hennes situation. Men hon kanske inte upplever det så själv
och därför blir det oerhört svårt” (Anna). Det är när individen själv upplever sin
42
situation som besvärlig och vill förändra den, som det kan bli problem. Det kan
även vara fråga om att flickor väljer att inte försöka förändra sin situation
eftersom de vet vilka sanktioner som kan drabba dem. De inrättar sig helt enkelt i
ett system som hon känner sig begränsad i. Något som nämns i våra intervjuer är
svårigheten att bedöma rimligheten i individens krav. Vad är orimligt att kräva när
det gäller frihet och hur ska man veta skillnaden mellan hedersförtryck och
”vanlig” tonårskonflikt? ”Var gränsen går det är väldigt individuellt. Man kan ju
kolla med individerna vad de själv har för gränser, vad är det de tycker de borde
få göra? Men det är jättesvårt att veta var gränsen går” (Malin). Man får ta reda
på om det finns en rimlighet i individens krav och utifrån det ta reda på vilken
allvarsgrad problematiken ligger på.
”Under de åren jag har varit här på Rosengårdsskolan så är det, om inte varje
vecka så nästintill, någon flicka eller pojke kommer in och berättar om vad de inte
får göra som de skulle vilja göra, för sin familj och sedan det kan alltså vara lite
mindre allvariga saker till att elever blir förlovade eller bortgifta mot sin vilja.
Några killar som är homosexuella vilket över huvud taget inte accepteras vilken
sexuell läggning de har. Återigen handlar om makt och kontroll över ungdomars
kärleksliv, sexliv eller vad man ska kalla det för, ja sexualitet” (Malin).
Problematiken har olika grader vilket är viktigt att vara medveten om. Ett problem
som till en början bedöms som mindre allvarlig, kan snabbt eskalera till en fråga
om ett arrangerat äktenskap. ”Det kan gå till ytterligheter på så sätt att man
begränsar flickornas sätt att leva och att man totalt bestämmer över dem när det
gäller giftermålet och barnafödandet” (Sofia) Om individen vägrar inordna sig
kan det bli fråga om bestraffning, alltifrån hot, ökad kontroll och fysiskt våld till
extremen mord.
Att göra en uppskattning kring omfattningen av problemet är omöjligt, både p.g.a.
att det är svårt att veta vilka individer som upplever sig vara begränsade och hur
begränsningarna ser ut. ”Det varierar alltifrån att man i rapporter har pratat om
hundratal, två trehundra flickor kanske som löpte risk att utsättas för våld, till att
forskare säger att 10-15 000 flickor i Sverige har problem med sin frihet. Alltså
det är oerhört svårt att göra den uppskattningen. Jag tror att det går att hitta
ganska många flickor som själva skulle uppleva att de inte har samma regler,
samma möjligheter som ja, svenska flickor eller andra flickor, men huruvida de
upplever det som problematiskt och hur mycket de gör det, det kan jag inte
spekulera i” (Anna). Inte alla upplever sig vara begränsade och de som gör det
kan ha det svårt att göra något för att förändra sin situation. Alltså kan det vara
fråga om ett stort mörkertal.
”Överhuvudtaget är kvinnor utsatta på olika sätt. Man pratar inte om det men vi
har ett stort antal tjejer som inte söker hjälp. Det är mycket möjligt också att det
finns många unga flickor som är förtryckta hemma och som har problem hemma
som inte söker hjälp Även unga tjejer, som inte har någon makt att utvidga sin
frihet. De är också mycket utsatta för våld, av pappor, bröder eller kusiner”
(Sara).
5.6. Flickor i Sverige som lever i hederstänkande familjer
I nedanstående avsnitt försöker vi i enlighet med vårt material förklara varför det
kan bli problematiskt för flickor och kvinnor efter en flytt till ett annat land. I
hemlandet kanske det inte har varit särskilt problematiskt att leva enligt
43
traditionella mönster och i patriarkala familjestrukturer. Dessa är rådande och
flickorna verkar inte ha särskilt många andra alternativ än att inrätta sig. Vid en
flytt till ett samhälle som t.ex. Sverige blir kontrasten tydlig och individen vill
kanske själv ta beslut om sitt liv och sin framtid och inte längre överlåta sådant åt
gruppen. Vi vill här också ta upp vad som händer innan, under och efter ett
uppbrott och vilka svårigheter som flickan/kvinnan kan möta i dessa olika faser.
5.6.1. Kulturkollision
Liksom vi beskrivit i tidigare kapitel så är hederstänkande väldigt vanligt på
många håll och det blir kanske inte heller så stora konflikter kring det, just därför
att det för familjerna verkar vara så självklart. Man föds in i det här systemet, ens
föräldrar har haft det likadant liksom ens syskon, kusiner och vänner. ”Det finns
ju liksom inga anledningar för att man skulle göra på nått annat sätt. Och man vet
att man ändå inte själv kommer att få bestämma över vem man vill gifta sig med,
och det är inte så konstigt. Och man vill heller kanske inte ha det på något annat
vis”, säger Anna. Varför det kan bli problematiskt i det nya landet, är att det är
första gången man ser ett helt annat sätt att leva, man träffar andra jämnåriga som
liknar en själv men som har helt andra möjligheter att påverka sin framtid och sina
beslut. Att barnen vill en sak och föräldrarna något annat kan stärka konflikterna
väldigt mycket inom familjerna.
Lena menar att det delvis blir problematiskt p.g.a. att familjerna befinner sig i
migrationsprocessen. De befinner sig i två världar och det är två vitt skilda
kulturer som möts. Barnen får lära sig om jämställdhet och demokrati i skolan och
får ett annat tankesätt än föräldrarna. Hon ser också att man inom vissa grupper
och vissa släkter, kanske inte har en syn som grundar sig i en annan
samhällsuppbyggnad, utan i ett annat sorts samhälle, det kollektivistiska, där
släkten ställer vissa krav. Hon menar att barnuppfostran är väldigt centralt och
som något man tar med sig i dess helhet. Det blir stora kontraster mellan den
auktoritära barnuppfostran föräldrarna tillämpar och det mer demokratiska sättet
som är råder i det nya landet. ”Hela familjen och familjens identitet ligger i hur
väl man uppfostrar sina barn och det blir nästan ännu mer viktigt när man
kommer någon annanstans och man har så mycket av sin identitet med sig och då
släpper man inte gärna på det, även om det inte är [...] Utan det handlar om att
ha full kontroll. Sen är det ju också att de här uppfostras och tar del av en syn där
alla människor har lika värde och det krockar ju delvis där,” menar Lena. Det
bästa, anser vi, skulle vara om alla ungdomar och föräldrar fick en mer
demokratisk syn på barnuppfostran, som går ut på en dialog mellan barn och
föräldrar men samtidigt sätter upp rimliga regler och begränsningar.
Lena tar upp en intressant aspekt av ämnet ”flickor i patriarkala familjer”. Hon
tror att det är betydligt fler flickor idag som går ut mycket tydligare med sin
religion och kräver större religionsutrymme på olika sätt och bejakar sin religion
och argumenterar för rätten att t.ex. bära slöja. Hon tycker sig se att det finns en
motreaktion gentemot majoritetssamhället som är ganska kraftig. ”Vi vet inte om
det handlar om att frigöra sig eller om det är så att man accepterar familjen, eller
både och.” Alltså verkar det pågå två separata processer samtidigt, dels den där
flickor kräver medbestämmande, frihet och frigörelse och dels den där flickor
engagerar sig i det religiösa livet och på så sätt knyter sig tätare till gruppen och
familjen.
44
5.7. Strategier, uppbrott och skydd
Något som framkommer i våra intervjuer är hur viktigt det är att noga utreda och
försäkra sig om att flickan verkligen är beredd att bryta med familjen med allt vad
detta innebär. De professionella som kommer i kontakt med flickan måste
försäkra sig om att det verkligen är tjejens eget beslut och både se till att hon inte
utsätts för påtryckningar från en pojkvän t.ex. och inte heller själv påverka henne i
någon riktning. Flickan måste dessutom förberedas på de svårigheter hon kommer
att gå igenom i samband med ett uppbrott. Flera av våra informanter menar att
boendet inte är problemet utan att hon verkligen ska vara redo för det stora steg
som det innebär att bryta. De anser inte att det rent fysiska skyddet är den stora
bristen. Det verkar handla mer om att fånga henne i rätt situation, precis när hon
känner att hon vill lämna och att vara mer lyhörd i det skedet. ”Man pendlar så
mycket där och det är så lätt att om man får fel bemötande så räcker det med en
halvtimme sen är man tillbaka igen på nått sätt” (Anna).
Genom att i ett tidigt skede informera om vilka rättigheter och skyldigheter flickor
har, men också om jämställdhet kan professionella låta alla dessa flickor och
kvinnor någonstans känna att det finns hjälp om de behöver det, om de vågar ta
emot den. Sofia säger; ”Det är vad jag väl önskar för de här ungdomarna, att
kunna få den informationen, vad händer den dagen jag behöver söka hjälp? Det
är illa i dag men det kan bli värre och det är den dagen jag vill ha hjälp, jag vill
inte ha hjälp i dag.” Sofia påpekar att det inte är svart eller vitt i dessa familjer,
det är inte alltid allting som tjejerna upplever som dåligt. ”Det är ett jättestort steg
att söka hjälp. Många av de här tjejerna tycker jättemycket om sina föräldrar och
hamnar i nått slags mellanläge, de vill behålla allt det där men samtidigt ha det
annorlunda.” Det är inte bara övervakning, misshandel och tvång, det finns också
mycket gemenskap i dessa familjer. Det är inte så enkelt som att bara för att
flickorna lever med det här så har de haft en dålig uppväxt. Det är oftast långt
ifrån hela sanningen. Trots alla svårigheter betyder familjen mycket för dem. Det
är viktigt att komma ihåg att flickorna får mycket värme och kärlek också.
Malin säger att hon aldrig skulle råda en tjej att bryta med sin familj på grund av
hedersrelaterad problematik. Hon menar istället att; ”Man kan förstärka de här
tjejernas självförtroende och självkänsla för att de ska kunna sätta stop för våldet
och för att de ska kunna värdera sig själv, att det inte är värt att leva så här i en
sån situation. Hon menar att det är ett stort steg att bryta med familjen just när
man är uppfostrad i det kollektiva samhällslivet. Hon har i sitt jobb märkt att hur
mycket man än jobbar med de här tjejerna och hur mycket man än gör för dem så
vill de gärna återvända till familjen. ”Men att bryta med sin familj... Även om man
säger att ja, jag vill gärna och man är helt liksom i kris, men lite längre fram kan
man inte. Du längtar tillbaka till det kollektiva livet. För även om vi lever i
Sverige så lever vi fortfarande kollektivt och man bestämmer tillsammans, man
gör saker och ting tillsammans så det är inte lätt.” De vill gärna vara hos familjen
och samtidigt vill de att familjen ska acceptera att de vill ha en viss frihet och
kanske t.o.m. leva själva. Hon menar vidare att det för tjejer från patriarkala
familjer är svårt att lämna familjen eftersom det är känsligt, ”[…] men om en
svensk tjej skulle bryta och bo själv, då är det inga problem. Det känslomässiga
är inta samma. Som sagt vi lever kollektivt, vi lever tillsammans, vi uppfostras
med den här stora respekten.”
45
Alla våra informanter pekar på att det inte är själva skyddet som är problematiskt,
utan hur man ska stödja flickan efter uppbrottet. Eftersom flickorna ofta har levt
kollektivt med en stor familj där medlemmarna är nära knutna till varandra, blir de
efter ett uppbrott väldigt ensamma. De kan oftast inte ha några kontakter med
släktingar eller vänner p.g.a. fara för deras säkerhet. ”Det jag tänker på är att det
är en risk för att de blir väldigt ensamma. Att frigörelsen kan innebära att man får
avsluta relationen med familjen för en oöverskådlig tid, och även vänner om man
verkligen är hotad” (Lena). Vilka åtgärder man vidtar är beroende på vilken risk
man bedömer att hon är utsatt för, men ofta lever de på okänd ort under skyddad
identitet. Det stödjande arbetet måste fortsätta även efter uppbrottet, det blir
problematiskt om hon lämnas vind för våg, vilket även våra informanter påpekar
som en brist i arbetet med flickor med denna problematiken. ”Sen är det ju stödet
liksom, det terapeutiska stödet och det praktiska och tänka liksom lite långsiktigt.
Det kan gå bra de första månaderna när man har jättemycket support, men vad
händer sen? Jag tror mycket på det rent terapeutiska, att det handlar om att hon
ska känna att hon har gjort rätt och hon är nöjd med sitt val. Men kanske inte se
dörren som stängd för evigt till alla familjemedlemmar utan ändå försöka jobba
på att det går att lösa och ha en civiliserad relation kanske” (Anna). Det handlar
om att göra situationen så trygg att hon upplever att hon inte behöver sakna så
mycket att hon faktiskt går tillbaka. Lena håller med om att man måste jobba med
individen efter uppbrottet och att bygga upp ett drägligt liv. ”Det handlar ju inte
bara om själva skyddet utan också om vilket liv man ska leva sen. Och jag har
tyckt länge att i hela den här diskussionen har man lagt för mycket fokus på att
hitta själva boendet [...] och inte så mycket på hur får man ett liv, vad bygger man
upp för alternativ?”
Några av våra informanter påpekar att det kan vara svårt för en flicka från en
patriarkal familj att helt plötsligt behöva fatta beslut, ta ansvar, klara sig själv och
att hantera vardagliga saker. ”Jag tror just att det här att man inte har fått ta
något eget ansvar många gånger, man har varit så himla kontrollerad så att när
man sen kommer ut i en vardagssituation och ska klara sig själv så är det så
mycket som man måste lära sig från början, praktiska saker och så” (Anna). Även
det känslomässiga kan vara problematiskt. ”Men också det här känslomässiga, att
man kanske aldrig har fått ta ställning till någonting, alltså känna efter själv vad
man tycker. När man sitter med en tjej i den här situationen och frågar henne vad
hon vill ”Vad vill du göra? Hur känns det nu? Vad tycker du?” så är det ofta så
att hon vet inte var hon ska leta liksom i sig själv för hon vet inte hur man gör när
man bestämmer själv” (Anna). Anna säger också att det kan vara problematiskt i
sådana här situationer där det läggs mycket ansvar på tjejen att hon ganska snabbt
ska formulera vad hon vill med sin framtid, var hon vill bo, om hon vill studera
och vad hon behöver för hjälp, särskilt om hon inte är van att kräva någonting
själv.
Ännu en aspekt av uppbrottet från familjen kan vara att vissa flickor med en
familjebakgrund som har varit väldigt kontrollerande slår över åt andra hållet. Att
man förväntar sig fullständig frihet och kunna göra vad de vill. Man förstår inte
att det någonstans är rimligt att ha vissa gränser. Anna nämner några olika sätt på
vilka dessa flickor kan få svårigheter. ”Att det är svårt för dem att hålla i pengar,
de blir ju i en väldigt utsatt situation och blir ett lätt byte på nått sätt för killar,
man har ju kanske inte så mycket integritet. Att man hamnar i jobbiga situationer
på det sättet.” Sofia påpekar att det förekommer tjejer som hamnar i drogmissbruk
efter en placering, p.g.a. att de inte förstår vikten av frihet under ansvar.
46
Alla informanter tycker att professionella ska jobba med familjen, antingen med
flickan kvar i familjen om detta bedöms som riskfritt, eller med flickan i
familjehem eller skyddat boende. Faktum är att de flesta flickor väljer att
återvända i något stadium och att det då kan vara bra att ha arbetat parallellt med
familjen så att hon har förbättrade förhållanden att återvända till. ”Men finns det
en möjlighet att jobba med den biologiska familjen även efter att hon har brutit så
tycker jag verkligen att man ska försöka göra det, jag tror man har igen det på så
himla många sätt efteråt, det är ju ändå få tjejer som någonstans i all evighet, i all
evig framtid håller det här med att inte kontakta familjen, aldrig någonsin komma
tillbaka. Det gör de ofta förr eller senare och då är det viktigt att man har
förberett det lite grann” (Anna). Även Lena är inne på samma spår. ”I vissa fall
tror jag att man skulle kunna jobba med föräldrarna och i andra fall tror jag att
hotet mot individen är så stort att man måste bryta för all framtid. Det beror på
hur stark den släkttraditionen är, hur släkten ser på detta och hur stor hotbilden
är, men det är som sagt, man ska inte underskatta risken men man ska inte heller
dra alla över en kam.” Malin tar upp att det kan bli svårigheter vid ett
återvändande, med tanke på att familjen inte vet var hon befunnit sig och vad hon
har gjort under tiden hon var borta. Men ett återvändande kan vara positivt för alla
parter. ”Man kommer ju ur gruppen på nått sätt om man sticker hemifrån, jag
tänker på det med skam och sådär också. Det kan nog vara olika i olika familjer,
jag har haft elever som har stuckit hemifrån och varit så rädda för att komma hem
igen och sen när de återvänt har de blivit väldigt omhuldade och välkomnade.
Svårt att komma tillbaka efter att ha varit borta, osäkerhet kring var hon varit och
vad hon haft för sig” (Malin).
Slutligen kan vi konstatera att det verkar finnas resurser att ta hand om flickorna i
akuta situationer, men att det saknas en långsiktighet. Dessutom tycker vi oss se
att det kanske är just på det förebyggande och det terapeutiska som det borde
satsas pengar, men att det fortsätter att läggas pengar på boenden och familjehem.
”Det är ju alltså skyddet som ofta går att lösa, det finns just nu ganska många
resurser parallellt. Det brukar alltid gå att hitta ett rum någonstans, eller en plats
någonstans. Men alltså det här med det rent fysiska skyddet ska ju gå och ordna,
så mycket pengar som ändå har satsats på det och på att det ska finnas platser”
(Anna). Sofia ställer sig tveksam till att man fortfarande vill starta olika boenden.
”Tittar man på ansökningar över familjer som vill bli familjehem eller personer
som vill starta skyddade boenden så ja, det är en boom men frågan är om det inte
också är folk som vill tjäna pengar?”
5.8. Förebyggande arbete och förbättringar
Alla informanter tycker att man ska arbeta med föräldrarna, familjerna och
killarna i dessa familjer. Det är något som verkar saknas i arbetet med att förbättra
flickornas situation. ”Jobba med hela familjen och även med killar. Man kunde
utbilda lärare ännu mer så att man ännu tidigare kunde upptäcka problemet och
se varningssignaler” (Malin). ”Jobba med föräldrarna, förebyggande liksom, jag
tycker att man ska jobba med föräldrarna, jag tycker att man ska jobba med
papporna, med bröderna” (Sara). Man kan för att förändra flickornas situation
arbeta för att förändra attityder och diskutera jämställdhet. Alla informanter är
överens om att man måste börja tidigt både med att uppmärksamma
problematiken och påverka förändringsarbetet. Det kan man bara göra genom
kommunikation och diskussion. Man måste förklara bakgrunderna till lagstiftning,
47
socialförsäkringar och samhällssystem och att det har kommit till i ett visst socialt
och ekonomiskt sammanhang. ”Jag tror att det är enklare att förstå varför gör vi
som vi gör precis som vi funderar på varför har man gjort i andra länder som
man har gjort där och att vi faktiskt har gjort en hel del för att förändra jämfört
med för hundra år sedan då det arrangerade äktenskapet var ett normalt sätt att
gifta sig. Det har mycket att göra med vår samhällsstruktur och
industrialiseringen o.s.v.” säger Anna.
Malin är inne på att det hade varit bra om personer av samma etnicitet eller kultur
som de berörda grupperna höll i någon form av föräldragrupper och att det kan
vara svårt som svensk att sätta sig i respekt och att man inte har tillräcklig
kunskap. ”Jag hoppas man kan jobba mer med föräldrarna. Som svensk kurator
kan det kännas svårt och man vet inte riktigt vad man ska säga. Kanske bättre
med någon ur samma etniska grupp, jobba mer på det sättet där man inte bara
diskuterar det här men att det kommer in som ett inslag, att man diskuterar de här
frågorna. Men det är mer förebyggande.” Lena tycker att man skulle ”[…] kunna
jobba förebyggande med ett föräldraprogram för föräldrar som misstänks utöva
våld mot sina barn, att försöka utveckla ett program, hur kan man jobba med de
här föräldrarna.”
Flera nämner skolan som en bra plats att börja förändra genom att tidigt lära ut
jämställdhet och rättigheter. ”För att få in kunskap om det här med ens rättigheter
och möjligheter, våld och så, bestämma över sig själv eller inte, vad säger lagen?
Få in det i något ämne, kanske bara någon gång per termin men att det blir en
självklarhet för alla elever att få information om det” (Anna). Men även gå ut
med information till vuxna kvinnor så att de vet vilka rättigheter de har och vilka
möjligheter som finns. Det gäller att hitta en nivå på den informationen så att
ingen känner sig utpekad, utan det ska vara mer generellt. ”Jag tror det hade
kunnat ge mycket resultat med ökat utåtriktat arbete som riktade sig till flickor
och kvinnor. På ett förebyggande plan som handlar om att informera om
rättigheter, möjligheter. Hur går det till, vad finns det för hjälp? Hitta rätt tonläge
när man gör det så att det inte upplevs som provocerande att man går ut så att
man ser det mer som en allmän information som likaväl kan gälla din granne som
dig själv” (Anna).
Något vi tyckte var särskilt intressant var att endast en av våra informanter
(Malin) uttryckte att hon önskade att flickor inte alls skulle behövas skiljas från
sina föräldrar. Hon tycker att man ska jobba med familjerna för att på lång sikt
förändra attityder och därmed inte behöva separera flickor från sina familjer.
”Man skulle önska att de inte skulle behövt skiljas från sina föräldrar utan man
skulle fixa det på annat sätt. Jag tror inte att jag skulle vilja ha mer pengar till
boende och såna bitar där man ändå separerar dem från sin familj, utan mer
arbete med familjer. Jag vet inte om det är en övertro jag har, men det är det man
vill, att det ska bli en förändring. Det är en önskan att det skulle fungera så, att
man kunde gå in och förändra hos föräldrarna.” Inte heller Anna tycker att
ekonomiska resurser är det egentliga problemet, utan hon ser istället en brist på
samverkan mellan myndigheter, kommuner och andra samhällsinstitutioner.
Dessutom tar hon återigen upp problemet med brist på långsiktighet och
terapeutiska insatser både för flickorna och för familjerna som har problem. ”Det
skulle ju vara bra om man på något sätt såg vikten av att inrätta någon form av
terapeutiskt centrum som jag tror skulle kunna fungera för hela regionen t.ex. då
Skåne, inte bara Malmö. Det hade jag kunna tycka var verkligen någonting, en
48
resurs som skulle behövas då.” Det förebyggande arbetet bör kanske handla
mindre om att jobba med målgruppen och mer om att faktiskt ta andra politiska
beslut och våga säga att det finns ett problem bl.a. med segregation och ojämn
fördelning av resurser. ”Det måste ju vara nått strukturfel, nått systemfel, som gör
att det kan vara så oerhört orättvist och olikt”, säger (Anna).
49
6. SLUTDISKUSSION
Vårt syfte med uppsatsen var att ta reda på varför och på vilket sätt flickor som
lever i patriarkala och hederstänkande familjer är utsatta. Vi ville ta reda på vilka
sätt hederstänkandet konkret kommer till utryck, hur denna kultur påverkar
flickors frihet samt hur man kan arbeta för att förbättra deras situation.
Det är först nyligen man har insett att utsattheten har med familjestrukturer och
familjens och släktens värderingar och normer att göra. Tidigare har man tolkat
övergreppen främst som brister i det svenska samhället, och övergrepp har ibland
också tonats ner av ”kulturtolerans”.
Vi har kommit fram till att vissa familjer präglas starkt av sitt ursprung i
traditionella patriarkala system och lever även här i Sverige ett liv dominerat av
hederstänkande, ibland av stark religiositet, och ofta av segregation och
utanförskap. Många av dem har sitt ursprung i vad man kallar en patriarkal
kollektivistisk struktur, där ålder medför respekt, där manligt kön har företräde
framför kvinnligt, och där individens värde utgörs i första hand av den roll man
spelar för släktens fortlevnad och välbefinnande. Om individen bryter mot
reglerna skadas kollektivets anseende och dess heder. Det kan även räcka med
blotta misstanken om att flickan brutit mot reglerna. Det behöver inte vara de
faktiska omständigheterna straffet baseras på. Straff utdelas av någon nära, oftast
manlig, släkting och ska helst offentliggöras för medlemmarna i den egna
gruppen. Först då kan hedern återfås. Hedersvåld och hedersrelaterat förtryck har
en grund i kulturen. Kultur verkar tillsammans med t.ex. religion och segregation
som påverkande faktorer när det gäller hederstänkande. Ett kulturellt uttryck som
hederstänkande kan förstärkas av segregation på olika sätt. Det kan röra sig om att
man upprätthåller eller förstärker hederstänkandet p.g.a. grupptryck från den egna
gruppen. Det kan även handla om att det i segregerade områden är relativt enkelt
att behålla en patriarkalisk familjestruktur, helt enkelt för att omgivningen
accepterar det. Det kan även vara att det byggs upp en rädsla för
majoritetssamhällets livsstil som gör att föräldrarna blir mer kontrollerande.
Denna rädsla förstärks ytterligare av t.ex. arbetslöshet och ekonomisk utsatthet.
Anledningen till att just tjejer är utsatta i hederstänkande och patriarkala familjer
har att göra med kvinnlig sexualitet, kropp, kön och reproduktionsförmåga. I alla
de monoteistiska religionerna ses kvinnlig sexualitet som något hotande, något
som kvinnan inte själv kan kontrollera. Kvinnans värde i gruppen utgörs av
hennes kropp och hennes obefläckade sexualitet. Sexuella relationer får endast
förekomma inom de äktenskapliga ramarna vilket kan härledas till religiös. Det
anses viktigt att gifta sig tidigt för att förhindra sexuella ”felsteg”. Ofta har inte
individen så mycket att säga till om i val av äktenskapspartner, utan familjen utser
någon lämplig.
Det finns även en mer psykologisk förklaring till varför kvinnans sexualitet bör
vaktas och kontrolleras. Hon är den passiva mottagaren som inte kan skilja på
inträngningarna. Vid en eventuell sexuell relation släpper flickan in något
främmande i gruppen. Det blir det psykologiska inträngandet snarare än det
fysiska som skändar gruppens integritet och heder.
Ursprunget till hedersproblematiken finns inte i flickans akuta situation, utan i en
familjestruktur och ett tänkande, där flickor och kvinnor bär på familjens heder.
50
Att kultur är en bidragande faktor när det gäller hederstänkandet och därmed
flickornas utsatthet anser vi oss ha hittat stöd för i litteraturen och i våra
informanters svar. I vårt material har även framkommit att det dels är de
monoteistiska religionernas syn på kvinnors sexualitet som något hotande som
måste stängas inne och kontrolleras, dels kultur men även segregation som är
orsakerna till flickors utsatthet. Man måste ta alla dessa faktorer i beaktning om
man vill hitta en förklaring till hederstänkandet. Vi anser oss ha kommit fram till
att hederstänkande och hedersrelaterad problematik visst har en grund i kulturen,
att bl.a. kultur verkar som en förstärkande faktor. Ojämställdhet mellan män och
kvinnor är dock av överordnad betydelse och existerar över hela världen, men är
som sagt inte ensam förklaringsgrund till problemets existens.
Vi anser att det kan vara värdefullt med en viss kännedom om kulturers
uppbyggnad och ständiga föränderlighet i olika sociala och historiska kontexter.
Detta kan vara värdefullt i arbete med invandrare för att förstå varför människor
agerar som de gör i olika situationer. En risk med ”kulturkompetens” är att den
kan ge en falsk trygghet och göra att man generaliserar och handlar utifrån
förutfattade meningar, snarare än faktiska omständigheter. Utan kännedom om
kulturers uppbyggnad kan det hända att man inte agerar alls för att hjälpa flickan
eller att man ursäktar missförhållanden med hänvisning till kultur. En kulturell
sedvänja får aldrig användas som ursäkt för ett lagbrott eller brott mot en individs
frihet och välmående. Alltså kan det både vara ren okunskap eller rädsla inför det
som är främmande som gör att man inte agerar. Okunskap och rädsla kan också
leda till att man agerar förhastat och på fel grunder.
De flickor som tar steget och faktiskt bryter med sina familjer är sannolikt få i den
stora mängden. Likaså de som mördas p.g.a. sina handlingar. Många fler är
förmodligen de som finner sig i familjens krav och uppställda ramar och antingen
fogar sig eller inom dessa strävar efter lycka och frihet. Ingen långsiktighet tycks
finnas i den förekommande diskussionen kring vad som kan göras konkret för att
stegvis förbättra flickornas livssituation. Det verkar som om man från samhällets
sida behandlar symptomen av ett djupgående problem genom att satsa pengar på
t.ex. olika skyddade boenden. Istället anser vi att man från samhällets sida borde
gå till botten med orsakerna bakom flickornas utsatthet. Därefter arbeta
förebyggande med attitydförändring och utbildning och diskussion kring
jämställdhet, demokrati, mänskliga rättigheter och lagstiftning. Även någon form
av terapeutiska insatser efterlyses av våra informanter, något som idag verkar vara
obefintligt. Det arbetas sällan terapeutiskt med varken flickan som lider under
hedersrelaterat förtryck eller hennes föräldrar. Eftersom de flesta flickor i något
stadie återvänder till familjen, tycker vi det borde vara en självklarhet att det t.ex.
från socialtjänstens sida arbetas med familjen under tiden för hennes placering.
Både vi och alla våra informanter påpekar vikten av samverkan mellan olika
myndigheter och andra samhällsinstanser.
Vi anser oss genom vår studie uppfyllt vårt syfte och dessutom fått en bred
kunskapsbas och verktygen för att förstå hederstänkandet och hur den patriarkala
familjen är uppbyggd och verkar i olika sociala kontexter.
51
7. LITTERATURLISTA
Al-Baldawi Riyadh, Migration och familjestruktur - om psykosociala
konsekvenser av förändringar i familjestrukturen hos invandrare. I Ungdom och
kulturmöte , identitet, redaktör Nader Ahmadi. Liber i samarbete med SIS, andra
upplagan: Stockholm 2003.
Amnesty, http://www2.amnesty.se/krg.nsf/hedersmordfulltext?OpenPage
Darvishpour Mehrdad, Makt eller uppfostran, artikel i Invandrare & minoriteter
2/2004.
Denscombe Martyn, Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt
inom samhällsvetenskaperna. Studentlitteratur: Lund 2000.
Elektra, http://www.elektra.nu/frameset/hederskultur/index.htlm
Ericsson Marie& Poikolainen Kirsi red. Som om de inte fanns invandrartjejerna! Att synliggöra och att arbeta med invandrartjejer. Fritidsforums förlag: Stockholm
1995.
Frenning Anna/Rädda Barnen, Förtryck i hederns namn. Rädda Barnen 2003.
Hellström Leif, Att skriva en rapport: råd och anvisningar för utformning av
examensarbeten och rapporter, Vårdhögskolan Malmö 1997.
Integrationsverkets rapportserie 2000:6, Låt oss tala om flickor….
Integrationsverket 2000, 2:a utgåvan.
Johansson Lars, Våld är alltid våld- även i hederns namn, artikel i Socionomen
4/2004. Facktidskriften för kvalificerat socialt arbete.
Johansson Lars, Avgörande livsfråga - Liten handledning i arbetet för flickor och
unga kvinnor utsatta för strängt patriarkalt och människorättsvidrigt patriarkalt
förstryck. Angeredsgymnasiet 2004.
Kamali Masoud, Kulturessentialism och hedersmord, Socionomen 3/ 2002.
Facktidskriften för kvalificerat socialt arbete.
Kvale Steinar, Den kvalitativa forskningsintervjun, Studentlitteratur Lund 1997.
Kvinnoforum, A resource book for working against honour related violence,
Kvinnoforum: Stockholm 2003.
Schlytter Astrid, Rätten att själv får välja. Studentlitteratur: Lund 2004.
Schlytter Astrid, Arrangerade äktenskap/tvångsäktenskap i Sverige, Socionomen
3/ 2002. Facktidskriften för kvalificerat socialt arbete.
Solheim Jurun, Den öppna kroppen - om könssymbolik i modern kultur.
Bokfölaget Daidalos AB: Udevalla 2001.
52
Wikan Unni, ”En fråga om heder”. Ordfront förlag: Stockholm 2004
53
Bilaga 1
Intervjuguide
1.
2.
3.
4.
Presentera dig själv. Namn/yrkestitel/arbetsplats/erfarenhet.
Vad innebär ordet heder för dig?
Vad tror du heder innebär för dessa familjer?
Varför engagerar du dig i frågan hedersrelaterad problematik?
Hur länge har du varit engagerad i denna fråga?
Vad anser/tror du är anledningen till att dessa unga kvinnor befinner sig i
en utsatt situation?
5. Varför är just tjejerna utsatta?
6. Kan du göra en uppskattning kring omfattningen av problemet?
7. Vilka resurser uppfattar du det finns i Malmö för unga kvinnor över 18 år
utsatta för olika former av hedersrelaterat förtryck?
8. Uppfattar du att kunskapsnivån ökat något det senaste året/åren? Kunskap
att upptäcka problemet och kring hur man kan arbeta.
9. De som väljer att bryta med sin familj, stöter de på andra svårigheter än
svenska ungdomar som väljer att göra detsamma?
10. Hur kan man jobba för att stödja/hjälpa de här tjejerna efter att de brutit
med familjen?
11. Vilken konkret hjälp kan dessa kvinnor få i mer eller mindre akuta
situationer?
- Vad behöver göras?
- Vad skulle kunna göras mer?
12. Vad görs i förebyggande syfte för att förbättra de unga kvinnornas
situation?
- Vad anser du kan göras mer?
- Vad bör göras mer/vad skulle fungera?
13. Hur gör ni (olika institutioner/organisationer) för att nå ut till kvinnorna?
- Skulle ni kunna göra mer? I så fall vad?
14. Hur arbetar ni för att motivera kvinnorna till en fortsatt kontakt? Vilket
stöd får de i processen?
15. Om du får ha en vision av obegränsade ekonomiska resurser, hur skulle
arbetet med dessa unga kvinnor bedrivas i Malmö?
54