FAKTA Jordbruk
Sammanfattar aktuell forskning • Nr 7, 2004
BENGT SVENNERSTEDT • GUNNAR SVENSSON
Industrihampa
– odling, skörd, beredning och marknad
• Hampan har ett slutet växtsätt och en
mycket god ogräskonkurrensförmåga.
• I sydsvenska odlingsförsök har biomassaavkastningen varierat mellan ca 8 och 14
ton torrsubstans (ts) per hektar. Fiberavkastningen har varierat mellan
2 och 3,5 ton ts per hektar.
• Ett mobilt beredningsverk har
konstruerats vid SLU i Alnarp.
Nu utvärderas prototypens prestanda.
• Hampfibern har hög dragstyrka, låg vikt
och är miljövänlig. Den passar därför
utmärkt som basråvara för olika växtfiberprodukter inom bil-, bygg-, förpacknings-,
möbel- och pappersindustrin.
• Hampfröet och dess olja kan användas
inom livsmedels- och kosmetikindustrin.
Odling, skörd och beredning av
industrihampa vid SLU i Alnarp.
foto: torbjörn jilar & christer wretfors, slu/jbt
• Hampa har odlats i Sverige ända sedan
medeltiden. Efter nästan 40 års förbud är
industrihampa godkänd som ersättningsberättigande fibergröda sedan 2003.
En gröda i tiden!
Hampan (faktaruta 2) passar väl in i
både dagens och morgondagens jordbruk. Den ger en alltmer eftertraktad
industriråvara, nämligen de långa, starka
bastfibrerna. Den ger också en hög
skörd av vedämnen, som kan användas
i byggplattor eller som ”grön” energi.
Fröet har en oljesammansättning som
gör det intressant för en rad olika användningsområden. Hampan har dessutom ett slutet växtsätt, vilket ger den
en mycket god ogräskonkurrensförmåga. I Danmark och England användes hampan för att på ett miljövänligt sätt bekämpa kvickrot och andra rotogräs. Hampan passar väl in i en
FAKTARUTA 2
Hampa (Cannabis sativa L.)
Hampa är en ettårig ört, vars stjälktjocklek kan
variera från 0,5 cm i slutet bestånd till 5–6 cm hos
fristående plantor. Hampan hör till nässelväxternas
ordning (Urticales) och familjen Cannabaceae.
Den är ganska närbesläktad med humlen (släktet
Humulus), som hör till samma familj. Växten kommer
ursprungligen från centrala Asien och har odlats i
minst 3000 år. Den kan i vårt nordliga klimat bli
ca 1,5–4 meter hög medan den i sydligare klimat
kan växa upp till 10 meters höjd. Industrihampa är
en förädlad gröda med mycket låg halt av narkotiska ämnen, till skillnad från
den indiska hampan (Cannabis indica) som innehåller en hög halt av narkotiska
ämnen, framförallt substansen tetrahydrocannabinol (THC). Droghampan kan
ha en THC-halt mellan 8 och 20 viktprocent medan den EU-godkända industrihampan har en THC-halt som understiger 0,2 viktprocent.
Normalt är hampan skildkönad. Hanplantorna dör och vissnar strax efter
blomningen, medan honplantorna utvecklas vidare en till två månader tills fröet
är moget. De sorter som förädlarna har tagit fram på senare tid är samkönade
till 95–98 procent, med han- och honblommor på samma planta. Alla plantor
mognar därigenom samtidigt, vilket är viktigt om fiberkvaliteten ska bli jämn.
modern växtföljd, och det är möjligt att
återgå till livsmedelsproduktion närhelst det är aktuellt.
Odlingssäsong
Odlingssäsongen för industrihampa är
i södra Sverige normalt mellan april
och oktober. Industrihampan trivs bäst
på näringsrika mulljordar men kan även
odlas på andra jordar, såsom ler- och
sandjordar.
Hampfrön gror vid låga temperaturer, men jordtemperaturen vid sådd bör
ligga på ca 8–10°C, vilket betyder att
hampan hör till de växter som inte ska
sås alltför tidigt. Den sås normalt med
ett radavstånd på 12–24 cm och sådjupet
bör ligga på ca 3–4 cm. Sådjupet kan
vara något större om det gäller sandjord. Utsädesmängden kan variera mellan 30 och 60 kg/ha. Vid den lägre
utsädesmängden erhålles färre men jäm-
FAKTAR UTA 1
Gammal gröda åter laglig
Hampa har odlats i Sverige ända sedan medeltiden. Under
1900-talet har hampa endast odlats i begränsad omfattning, som mest under krigsåren på 1940-talet och fram till
1960-talets mitt. Åren 1942 till 1952 odlades hampa på ca
2 000 hektar per år, fördelade med ungefär hälften på
Gotland och hälften kring Mälaren och Hjälmaren samt i
Östergötlands, Skaraborgs och Västerbottens län. Det finns
en gammal hampodlingstradition i övre Norrland, där hampan
ersatte linet genom sin bättre tålighet mot höstfrost.
Genom nedläggningen 1952 av hampberedningsverket
utanför Katrineholm begränsades odlingen till Gotland. Efter
1953 var Visbyverket det enda hampberedningsverket i landet.
Odlingen på Gotland upphörde 1965, och strax därefter
förbjöds all hampodling i Sverige eftersom man ville
utesluta möjligheten att odla den indiska droghampan.
Frankrike har aldrig haft något förbud för odling av
industrihampa. I Tyskland är det sedan 1996 tillåtet att odla
industrihampa och producera hampfiber. Även i de nordiska
länderna Finland och Danmark är det sedan 1997/1998
tillåtet att odla industrihampa.
foto: peter schmidbauer
S
edan 2003 är det återigen tillåtet
att odla industrihampa i Sverige
(faktaruta 1). En förutsättning för
en mer utbredd svensk hampodling är
att jordbruket kan leverera sådana växtfibrer som industrin efterfrågar. Detta är
också utgångspunkten för ”Temagrupp
Biofiberteknologi”, som tillhör JBT vid
SLU i Alnarp. Vi arbetar dels med frågor
kring odling,skörd,beredning och transportlogistik, dels med den framställda
fiberns struktur och kemiska innehåll
samt olika användningsområden. Detta
Fakta beskriver hampodlingens förutsättningar och våra inledande resultat.
Under senare år har diskussionen om att legalisera
odling av industrihampa i Sverige intensifierats som följd av
en odlingsansökan i början av år 2000 av en lantbrukare i
södra Halland. Ärendet prövades i svensk länsrätt och
lantbrukaren fick rätt att odla industrihampa på sina egna
marker. Dennes tillståndsärende har prövats av EGdomstolen i Bryssel, som 2003-01-16 gav lantbrukaren rätt
att odla industrihampa. EG-domstolens beslut är ett viktigt
prejudikat, och 2003-02-27 beslutade sig Sveriges
regering för att ändra lagen om kontroll av narkotika så att
även svenska lantbrukare får tillstånd och möjligheter att
kommersiellt odla industrihampa på svenska marker.
Från och med 2003 är industrihampa godkänd som arealersättningsberättigande fibergröda. Enligt Jordbruksverkets
regler får hampa odlas endast efter ansökan om arealersättning. Vidare får man bara odla sådana sorter som finns på
EU:s godkännandelista och som har en högsta THC-halt*
på 0,2 viktprocent. Hampan ska odlas för fiberproduktion
och odlaren ska ha kontrakt med en godkänd beredare. Det
finns också ett stöd för beredning av hampfibrer.
* tetrahydrocannabinol, se faktaruta 2
Sorter
Det finns flera olika sorter av industrihampa. Bland de EU-godkända sorterna märks tre fiberrika franska sorter;
Fedora 17,Felina 34 och Futura 75. Den
franska sorten Santhica 27 är ytterligare
förädlad och har en THC-halt nära 0.
På godkännandelistan finns även tyska,
polska och ungerska sorter. Den polska
sorten Beniko har testats i Sverige med
framgång. En finsk sort, Finnola,
utmärkes av en klart högre fröskörd.
Dammbehållare
Ficka och roterande
inmatningsdrev
Stegrenare
Bandtransportör
Hammarkvarn med
siktgaller
Transportfläkt
figur 1. | Principschema för ett mobilt
fiberberedningsverk
vid JBT.
Behållare
för fiber
Inmatningsenhet
Transportfläkt
Behållare för
vedämne
Transportfläkt
Skruv- och fläkttransportör
substanshalt har man samlat in dem
med hjälp av traktoraggregat. Det ihopsamlade växtmaterialet har sedan lagrats under tak.
I skördesystem med sikte på kortfibrig vara, har man huggit av hampstjälkarna med kraftiga slåtterbalkar, som
man har kunnat manövrera i olika höjdlägen. På så sätt har hampans långa stjälk
kunnat delas upp i mindre hanterbara
delar. Hampdelarna samlas ihop och
balas i rundbalar eller fyrkantsbalar.
Balarna transporteras till torklador, där
de får lufttorka. I vissa skördesystem för
kortfibrigt material, används exakthackar (figur x) och materialet har
sedan torkats. Sådana system har stora
likheter med skördesystem för majs
eller vallväxter. I Finland testar man ett
system där hampan får stå kvar över
vintern för att rötas naturligt och frystorka, så att de stjälkar som skördas
under eftervintern har låg vattenhalt
och lätt separerbar bastfiber.
I Tyskland finns en skördemaskin
som har utvecklats för att ta hand om
både fröskörden och stjälkarna. Den
kombinerade skördaren skär av hampstjälken i markhöjd, hugger upp den i
halvmeterlånga bitar,repar av fröna (som
samlas upp i en speciell tank) samt lägger
ut en sträng på marken av det upphuggna
växtmaterialet (Svennerstedt, 2003).
Avkastning av biomassa och
fiber har testats i Alnarp
Tabell 1 & 2 visar avkastningen av biomassa och fiber i ett treårigt odlingsförsök
på SLU:s forskningsstation Lönnstorp i
Alnarp. Biomassaavkastningen varierade
mellan ca 8 och 14 ton ts (torrsubstans)
per hektar. Vid höstskörd varierade
torrsubstanshalten mellan 30 och 35
procent. Andelen bastfibrer i stjälken
var 28–32 procent och fiberavkastningen
varierade mellan 2 och 3,5 ton ts per
hektar. Den enda insatsen utöver sådd i
dessa försök var 80 kg N/ha år 1999
och 120 kg N/ha år 2000 och 2001.
Prototypen är klar
För att möta behovet av fiberberedning
i landet har Temagrupp Biofiberteknologi utvecklat ett småskaligt, mobilt
fiberberedningskoncept. Huvudtanken
foto: christer wretfors, slu/jbt
Flera slags skördesystem
Under 1990-talet har det utvecklats
både i Europa och i Nordamerika flera
olika system för skörd och torkning av
industrihampa. Systemen har haft två
olika inriktningar, dels skörd och torkning för långfibrigt material, dels skörd
och torkning för kortfibrigt material.
I de skördesystem där man eftersträvar långa fibrer har industrihampans stjälk
skurits av i markhöjd och lagts på marken i parallella strängar. Det skördade
materialet har lämnats att röta och om
möjligt torka på marken. När stjälkarna
har uppnått avsedd rötning och torr-
Preparerat stråmaterial
Cyklon
nare och tjockare hampplantor med
bättre stjälkstyrka. Alltför liten utsädesmängd leder till tjockare stjälkar, vilket
kan försvåra skördearbetet.
Industrihampan blommar i vårt
nordiska klimat ca 80–100 dagar efter
sådd. Begynnande frömognad sker efter ca 120–140 dagar. Hampan passar in
i olika växtföljder och lämpar sig fint
för ekologisk produktion. Den kan
nämligen klara sig på organisk gödsel
och behöver normalt inte behandlas
med pesticider genom sin friskhet och
sin goda förmåga att konkurrera med
ogräs. Enligt jordbruksverkets regler
ska hampan sås i renbestånd och skördas ”tidigast efter avslutad fröbildning
eller 10 dagar efter blomningens slut”.
figur 2. | Sönderdelning av skördad
industrihampa med exakthack.
tabell 2. | Fiberavkastning (ton ts/ha) i ett treårigt
odlingsförsök med tre hampsorter vid två utsädesmängder
(Svennerstedt & Svensson, 2004).
tabell 1. | Biomassaavkastning (ton ts/ha) i ett treårigt
odlingsförsök med tre hampsorter vid två utsädesmängder
(Svennerstedt & Svensson, 2004).
Felina 34
Fedora 17
Futura 75
År
30 kg
60 kg
30 kg
60 kg
30 kg
60 kg
År
1999
2000
2001
8,1
9,9
11,4
7,7
9,2
13,8
8,7
8,3
11,2
8,3
7,7
11,5
9,0
10,7
14,1
9,2
11,5
13,0
1999
2000
2001
Felina 34
Fedora 17
Futura 75
30 kg
60 kg
30 kg
60 kg
30 kg
60 kg
2,0
2,8
2,9
2,1
2,5
3,5
2,1
2,1
2,7
2,1
2,1
2,6
2,2
2,8
3,5
2,4
2,9
3,4
foto: torbjörn jilar, slu/jbt
foto: daimler chrysler ag
figur 3. | Fibermaterial (vänster) och överblivna
vedämnen (höger) efter behandling i fiberberedningsverket ”Hampus”.
är att mobila beredningsverk ska kunna
operera på platser i landet där fibergrödor odlas. Efter den första etappen av
projektet ”Mobilt fiberberedningsverk”
finns nu en prototyp vid JBT (figur 1).
Beredningsverket har testats under en
säsong och i etapp två kartläggs och
dokumenteras nu verkets prestanda. Det
handlar främst om att utvärdera vilka
kvantiteter och kvaliteer som erhålls
vid bearbetningen (figur 3). Målet för
den tredje etappen är att tillsammans
med maskinföretag utveckla ett förbättrat mobilt beredningsverk. En sådan enhet med tillräckligt goda prestanda kan bli en intressant produkt för
något av landets maskinföretag.
Hampfiber- och
hampoljemarknaden i Europa
Inom EU producerades under 1999 ca
25 000–30 000 ton kortfibrig hampa.
De största producentländerna är Frankrike, Tyskland, Spanien och Nederländerna. De viktigaste användningsområdena för den producerade hampfibern
är specialmassa (87 %), inredningsdelar
för biltillverkning (6 %) och byggmaterialprodukter (4 %). Specialmassan
utnyttjas till största delen för finpapperstillverkning, t.ex. cigarettpapper och
sedelpapper (Karus, m.fl., 2000).
På dagens europeiska fibermarknad
(syntetiska fiber och växtfiber tillsam-
figur 4. | Växtfiberkompositer för Mercedes E-klassbil.
mans) är marknadsandelen för hampfiber 5–10 procent.Växtfiberproducenterna förväntar sig att marknadsandelen ska ha ökat till ca 30 procent år 2005
(Karus, m.fl., 2000).
Hampprodukter för den
svenska marknaden
Industrihampa är ett bra exempel på en
ettårig växt, där växtens alla delar kan
utnyttjas till olika ändamål.
Hampfibern har hög dragstyrka, låg
vikt och är miljövänlig. Den är recirkulerbar och utgör därmed en förnyelsebar råvara. Den passar därför utmärkt
som basråvara för olika växtfiberprodukter. Traditionellt har fibern använts
för textila ändamål men den kan även
utnyttjas i växtfiberkompositer för flygplans-, tåg- och bilinredningar (figur 4)
och även i olika papperskvaliteter där
goda styrkeegenskaper krävs,t.ex. sedelpapper. Andra användningsområden
som kan utvecklas är filterprodukter
och olika byggprodukter, såsom skivmaterial och isoleringsmaterial, både
för värmeisolering och ljudisolering.
Hampfröet och dess olja kan användas
för livsmedels- och hälsokostproduktion. Hampoljan innehåller 55–60 procent linolsyra (omega 6) och 20–25
procent linolensyra (omega 3). Halten
av omättade fettsyror är alltså betydligt
högre än i linolja. Oljan kan dessutom
Ansvarig utgivare:
Redaktör:
Internet:
Prenumeration och lösnummer:
Prenumerationspris:
Tryck:
utnyttjas för produktion av smörjmedel och bläck till papperstryck. Det
finns en stor potential för att utnyttja
hampoljan i biologiska lösningsmedel.
Stjälkens vedartade delar (skävorna)
lämpar sig för energiproduktion och
produktion av skivor. De vedartade
delarna kan dessutom användas som
strömedel, framförallt i häststallar, på
grund av den goda fuktuppsugningsförmågan.
Ämnesord
Hampa, odling, skörd, beredning,
marknad
Läs mer
Karus, M., Kaup, M. & Lohmeyer, D. 2000.
Studie zur Markt- und Preissituation bei Naturfasern (Deutschland und EU). Fachagentur
Nachwachsende Rohstoffe. Gulzover.
Svennerstedt, B. 2003. Plant fibres in
sustainable construction. JBT, Specialmeddelanden 243. SLU, Alnarp.
Svennerstedt, B. & Svensson, G. 2004.
Industrial hemp trials in Southern Sweden
1999–2001. Journal of Industrial Hemp,
submitted.The Haworth Press Inc., USA.
Författare
Bengt Svennerstedt är forskningsledare vid inst. för
jordbrukets biosystem och teknologi (JBT), SLU,
Box 86, 230 53 Alnarp. Tel: 040-41 54 78. Fax: 04041 54 75. E-post: [email protected]
Gunnar Svensson är forskare vid inst. för
växtvetenskap, SLU, Box 44, 230 53 Alnarp.
Tel: 040-41 51 66. Fax: 040-46 21 66.
E-post: [email protected]
Lars Rask, SLU, NL-fakulteten, Box 7082, 750 07 UPPSALA
David Stephansson, SLU, Fakulteten för naturresurser och lantbruksvetenskap,
Box 7082, 750 07 UPPSALA. Telefon: 018-67 14 92. Telefax: 018-67 17 00.
E-post: [email protected]
www.slu.se/page.cfm?Paraplysida_id=141
SLU Publikationstjänst, Box 7075, 750 07 UPPSALA
Telefon: 018-67 11 00. Telefax: 018-67 35 00. E-post: [email protected]
320 kronor + moms
Elanders Tofters AB, 2004
ISSN 1403-1744 © SLU
