essay

Av: James Khan, Tommy Ernstson, Tony Erlander, Martin Fredriksson & Stefan Josefsson
Sid. 1 av 7
Inledning
Vi har valt att skriva om feodalismens uppkomst och kort om varför den försvann.
Det är just de frågorna som vi ställt oss:
Varför uppstod feodalismen?
Varför försvann den?
Vi har först läst lite om feodalismen och sedan har vi suttit och diskuterat olika teorier
omkring feodalismen. Efter det skrev alla var sin del om det hela och sedan en uppsats. Vi är
bra på olika saker, vissa på datorer andra på att hämta info från böcker, därför använde vi
olika källor och på så sätt få fram så "sann" källa som möjligt! Vi har försökt att få reda på
vem som skrivit om feodalismen när det gäller Internet adresserna men vi har inte lyckats så
bra med det.
Vi hoppas kunna svara på våra frågor under uppsatsens gång.
Låt oss börja…
Medeltiden kallas den tid som i Europa varade mellan ungefär 500-1500 e Kr. I Sveriges
historia brukar man räkna åren 1050-1520 till medeltiden. Från Birger Jarls införande av
kristendomen i Sverige till reformationen. Medeltiden efterträdde folkvandringstiden som
följde direkt efter upplösningen av det mäktiga romerska riket. Medeltiden räknas som en
primitiv och fattig period och folket hade det sämre än under romartiden.
Jordbruket
Under medeltiden skedde stora förändringar. Människorna började flytta ut på landsbygden.
Städer och hamnar lät man förfalla och vägar förstördes. Allt detta gjorde att handeln
minskade avsevärt. Byborna var tvungna att klara sig på det som odlades i byn. Jordbruket var
en av de få saker som fungerade. Man införde treskiftesbruk 1och uppfann hjulplogen, vilket
gjorde jordbruket mer lönsamt. Tidigare hade man använt tvåskiftesbruket. Då låg halva åkern
i träda, vilket ledde till att man inte kunde utnyttja jorden lika bra som vid treskiftesbruket.
Ståndsamhället
Under medeltiden var staten inte lika stark som den hade varit i de antika samhällena. Kungen
i ett medeltida europeiskt land hade stora svårigheter att vara med och bestämma i landets mer
avlägsna delar. Skatter var svåra att ta upp från folket på grund av att så många var
självförsörjande på landet och pengar därför inte så vanliga. Skatter fick alltså tas upp i form
av de varor som producerades av befolkningen, men de ofta dåliga vägarna gjorde
transporterna svåra.
Det här var en av orsakerna till feodalismens uppkomst. Feodalismen innebar bland annat att
kungens makt delades upp mellan ett antal stormän eller adelsmän som genom att svära
kungen en trohetsed blev vasaller under kungen. Från sina borgar hade dessa stormän lättare
att kontrollera de mindre områden, förläningar, som kungen gjorde dem till herrar över.
Dessa länsherrar kunde sedan i sin tur förläna delar av sina län till andra adelsmän som då
blev dessa länsherrars vasaller.
Treskiftesbruket innebar att jorden delades upp i tre delar, av vilka en del låg i träda. På de andra två
hade man höstsäd och vårsäd.
1
Av: James Khan, Tommy Ernstson, Tony Erlander, Martin Fredriksson & Stefan Josefsson
Sid. 2 av 7
Vasallerna skulle strida för kungen när det behövdes, och de lägre adelsmännen skulle hjälpa
vasallerna. Det blev stora maktskillnader i samhället. Adel2, präster, borgare och bönder
utgjorde de fyra stånden, där adeln och prästerskapet var mäktigast och hade flest privilegier3.
Borgarna och bönderna hade inte så mycket att säga till om, och bönderna var t o m livegna
på de flesta håll - de fick inte lämna sin gård utan tillåtelse av godsägaren. Godsägaren ägde
all jord i byn, och för att få bruka jorden var bönderna tvungna att betala en del av skörden
varje år till denne. Feodalismen bildade alltså en slags pyramid med bönderna i botten,
däröver de lägre adelsmännen o s v, till kungen (kejsaren) i toppen.
Böndernas arbete var det som möjliggjorde feodalismen. I gengäld för att dessa odlade adelns
jordar fick de militärt beskydd då fienden härjade i landet. Men priset för detta beskydd var
högt: Adeln ägde inte bara jorden som de odlade utan hade också domsrätt över sina bönder,
vilket innebar att adelsmannen själv eller genom egen domstol kunde straffa sina bönder till
t.ex. piskstraff.
En annan förklaring till feodalismens uppkomst finner man i de militära behoven. Den
europeiska feodalismen växte fram i Frankerriket under 700-talet t.o.m. 900-talet. Under
denna tid var Frankerriket ofta indraget i krig. Flera av dessa krig var sådana som frankerna
själva startade, men man blev också utsatt för allvarliga anfall från andra folk som araber från
Spanien och Nordafrika; från magyarer4 och från vikingar, som under 800- och 900-talen
gjorde regelbundna räder från havet.
Den militära pressen på Frankerriket ställde krav på en effektivare krigsmakt. Det bepansrade
rytteriet, eller riddare i rustning, visade sig vara framgångsrikt på slagfältet. Det största
problemet med detta vapen var att det var dyrt - en rustning kunde kosta motsvarande en villa
i dagens penningvärde. Att slåss i den tunga rustningen krävde också långvarig utbildning och
övning. Problemet löstes genom att de som utsågs att bli riddare befriades från skatt för att ha
råd med sin rustning och beväpning och fick landområden med bönder som hade i uppgift att
försörja riddaren så att denne fick tid att öva sig i krigskonster.
Feodalherrarnas borgar, som denna från Wales, kunde ge bönderna skydd då landet härjades
av fiender. Då kanoner började användas i större utsträckning under 1400-talet byggdes
murarna tjockare och tornen runda för att kulorna skulle göra mindre skada. När inte längre
detta hjälpte tvingades man att bygga breda vallar istället för murar.
egentligen 'ädelt stånd'
ung. ärftliga förmåner som omfattade bl.a. rätt till vissa ämbeten, viss skattefrihet, patronatsrätt, viss
myndighet över tjänare och underlydande bönder och rätt att dömas av särskild domstol.
4
ett krigiskt ryttarfolk från Ungern
2
3
Av: James Khan, Tommy Ernstson, Tony Erlander, Martin Fredriksson & Stefan Josefsson
Sid. 3 av 7
Början till en förändring
Men feodalismen förändrades kraftigt under medeltiden. Från början var länen som kungen
delade ut inte ärftliga utan fick innehas så länge kungen ville. Under 1000- och 1100-talen
hade denna ordning på de flesta håll i Europa ersatts av att länen blev ärftliga och att
länsherrarna brydde sig mindre om vad kungen ville. Förläningarna förvandlades på många
håll i praktiken till självständiga riken.
Under 1300- och 1400-talen förvandlas också krigföringen så att riddare till häst inte längre
var effektiva: deras rustningar kunde lätt skjutas igenom av en armborstpil och senare av
krutvapen. Det blev också allt vanligare att krigen utkämpades av legosoldater och inte av
adelsmän. Även officersuppgifterna utfördes ofta av inhyrda yrkesmilitärer, s k kondottiärer.
Den militära nyttan av adeln minskade alltså, men den behöll ändå många av de privilegier
som de en gång fått bl.a. på grund av sina militära skyldigheter.
Men den utveckling som såg ut att bli slutet för de europeiska staterna vänder från 1200-talet
och kungamakten förstärks återigen i många europeiska länder. Kungen styr genom
ständerförsamlingar5 som sammankallas när viktiga frågor ska beslutas. I många länder
förlorar adeln mycket av sin självständighet. Däremot behåller den på många håll sin
ekonomiska styrka. Den nytta som adeln gjorde genom att den ofta anlitades till de högre
tjänsterna i de europeiska länderna uppvägde sällan de bördor som lades på befolkningen för
att adeln skulle kunna upprätthålla sin livsstil. Mot slutet av medeltiden var adeln en rest från
ett äldre samhälle, men det skulle dröja ännu flera sekler innan den förlorade sin betydelse.
Feodalismen var ingen uppfinning. Själva ordet skapades inte förrän efter medeltidens slut.
Ordet är alltså ett mångtydigt begrepp och används för att beteckna olika saker. Men den
"minsta gemensamma nämnaren" är att en stor del av makten i det feodala samhället låg i
händerna på länsherrar eller på annan högadel. Hur denna makt såg ut skiftade; den kunde
vara politisk, militär, ekonomisk eller en blandning av dessa delar. Det feodala samhället
växte fram till följd av en rad omständigheter som brist på pengar som betalningsmedel och
svårigheter att hävda en stark stat. Feodalismen var heller inget unikt för Europa: den
senantika godsekonomin i det romerska riket hade många drag av feodalism. Även i Japan
utvecklades - oberoende av Europa - ett feodalt samhälle med länsherrar och vasaller som
påminner mycket om den europeiska feodalismen.
De medeltida riddarutrustningarna var
tunga och otympliga.
Rustningen på bilden
har dock aldrig
uttsats för hugg och
slag: det är en prakt
utrustning för
ceremonier och
uppvisningar.
5
riksdagar
Av: James Khan, Tommy Ernstson, Tony Erlander, Martin Fredriksson & Stefan Josefsson
Sid. 4 av 7
Allmänt om medeltiden
Under medeltiden gjordes vallfärder till Palestina för att befria det heliga landet från
muslimerna. Inget av dessa försök lyckades dock. Folket i byarna roade sig precis som vi gör i
våra dagar. Mysteriespel6 var mycket omtyckta. Omkringresande musikanter roade folket på
den marknad som hölls två gånger om året i varje by. Ibland hade man dansande björnar på
marknaden.
På 1200-talet fick ekonomin ett lyft och städerna växte. Hantverkarna inne i städerna bildade
föreningar som kallades skrån eller gillen för att kontrollera priser och kvaliteter på varorna.
Den goda tid då ekonomin blomstrade fick ett tvärt slut på 1340-talet, då Digerdöden kom till
Europa. Detta var en hemsk pestsjukdom som utrotade en tredjedel av Europas befolkning.
Medeltiden i Sverige
I Sverige var kyrkan väldig rik och mäktig, liksom i övriga Europa. Kyrkan hade rätt att
bannlysa den som inte följde dess regler och fick inkomster genom tiondet, som var en skatt
som varje bonde var tvungen att betala till kyrkan och prästen i byn. Bonden skulle skänka en
tiondel av det som producerades på gården. De svenska städerna växte upp runt viktiga
marknadsplatser och tingsplatser. Sveriges första anses vara Birka, som grundades på 800talet. Staden låg vid Mälaren.
Nästan hela den svenska befolkningen var bosatt på landet. Bönderna försörjde sig av
jordbruk och boskapsskötsel. De var inte livegna i vårt land, men hade inte många rättigheter.
På 1200-talet anslöts Sverige till Hansan7. Hansans centrum fanns i den nordtyska staden
Lübeck. Drottning Margareta av Danmark förenade de nordiska länderna i ett förbund 1397,
som skulle vara i över 125 år. Detta förbund kallades Kalmarunionen och upplöstes vid
Gustav Vasas maktövertagande i Sverige 1523.
Många kyrkor i sten och tegel från medeltiden finns kvar än i dag, liksom borgar och slott.
Visby ringmur är ett minnesmärke från medeltiden. Under medeltiden uppfanns skottkärran
och glasögonen samtidigt som papperet kom till Europa.
I Sverige framträdde adeln som ett särskilt stånd genom Alsnö stadga (ca: 1280), som
avvägde skyldigheter, bl.a. rusttjänst (krigstjänst till häst), mot rättigheter, bl.a. frälse
(viss skattefrihet). Vid slutet av 1300-talet började kungen utdela adelsbrev. Från 1500-talet
blev detta regel, d.v.s. adlande skedde enbart genom kunglig nåd. Under 1600-talet växte
adelns makt, Riddarhuset inrättades och i 1626 års riddarhusordning framstår adeln som ett
politiskt stånd, det främsta i riksdagen.
Den politiska representationsrätten erhölls genom att den nyadlade beviljades introduktion på
Riddarhuset. Fram till Karl XI:s reduktion (1680) hade omkring hälften av landets jord
samlats i adelns hand, bl.a. genom den äldre stormaktstidens förläningspolitik. Den efter 1680
ekonomiskt försvagade jordägande adeln blev under frihetstiden en ämbetsmannaklass. Under
1600- och 1700-talen adlades många förtjänta män, något som blev sällsynt efter 1780. Det
senaste adelskapet förlänades Sven Hedin 1902.
6
7
religiösa skådespel
ett stort handelsförbund för länderna runt Östersjön
Av: James Khan, Tommy Ernstson, Tony Erlander, Martin Fredriksson & Stefan Josefsson
Sid. 5 av 7
De flesta privilegierna avskaffades med 1809 års regeringsform och den politiska makten
genom representationsreformen 1866. En opolitisk representation lever kvar i adelsmötet, som
vart tredje år sammanträder på Riddarhuset. Den representationsberättigade adeln omfattar
(1986) 47 grevliga, 124 friherrliga och 451 obetitlade ätter. Grevar och friherrar räknas till
högadeln, medan de obetitlade utgör lågadeln. För de efter 1809 adlade ätterna gäller den
inskränkningen att endast huvudmannen innehar adlig värdighet.
Kort om andra länder
Under 1600- och 1700-talen blev den gamla aristokratin en hovadel utan verklig politisk
makt, med minskade skyldigheter men med bibehållna rättigheter. Privilegierna väckte en allt
häftigare opposition bland de andra samhällsklasserna, vilket tog sitt starkaste uttryck i
franska revolutionen. I många andra länder bevarades rester av adelsprivilegier till första
världskrigets slut, stundom till efter andra världskriget (Ungern, Japan), i Storbritannien intill
denna dag.
I Finland avskaffades adelns privilegier 1906. I Norge avskaffades både adelskap och titlar
(inga inhemska fanns dock) redan 1821. I Danmark bröts adelns politiska makt genom
enväldets införande 1660; privilegierna avskaffades 1849, men alltjämt kvarlever ca 230 ätter.
I Storbritannien har högadeln, the nobility eller the peerage, fortfarande politisk
representation. Huvudmannen i varje familj har som pär säte i parlamentets överhus.
Detta gäller dock ej irländska pärer. Pärskapet går (liksom titeln och i förekommande fall
jordegendomen) i arv till äldste sonen. Till den brittiska lågadeln, the gentry, som saknar
privilegier, räknas yngre söner till lorder samt baronets, knights och den obetitlade
godsägarklassen, landed gentry. Den brittiska adeln har aldrig blivit ett slutet stånd. Varje år
förlänas adliga titlar till ett antal framstående män och (sedan 1958) kvinnor.
I Frankrike avskaffades adelskapet genom franska revolutionen 1789 och återinfördes av
Napoleon, men samtliga adelsprivilegier avskaffades definitivt efter februarirevolutionen
1848. De tyska adelsprivilegierna försvann då Weimarförfattningen antogs 1919. Också i
övriga europeiska länder har adelns rättsliga och politiska särställning upphört.
En genealogisk förteckning över de levande medlemmarna av ett lands adel finner man i en
adelskalender (adelsmatrikel). Den 1854 grundade Sveriges ridderskap och adels kalender
utges vartannat år (1898-1965 årligen). Jfr Almanach de Gotha.
Kort jämförelse mellan Japans feodala system med Europas
OROLIGA TIDER I JAPAN
Vid Musashis tid hade landet drabbats av inbördeskrig och det var inte första gången. Japan
hade då ett feodalsystem, vilket innebar att landet att landet styrdes av länsherrar och inte
genom demokratins vägar. Eftersom länsherrarna, dayimon hade så mycket makt, stred de
alltid med varandra för att få bli shogun8, i princip landets diktator. Även om Japan hade en
kejsare, så spelade det ingen roll, han var bara en politiskt marionett som skulle symbolisera
gudshimlens son. Den verkliga makten låg hos dayimon eller shogunen.
8
landets militäre överbefälhavare
Av: James Khan, Tommy Ernstson, Tony Erlander, Martin Fredriksson & Stefan Josefsson
Sid. 6 av 7
För att dessa mäktiga länsherrar skulle få utöva sin makt hade de militären till hjälp.
Samurajerna, soldaterna i armen, fick i genskälld privilegier om de hjälpte länsherrarna. I
slutet av 1500-talet och i början av 1600-talet hade generalen Toyotomi Hideyoshi, som styrde
landet dött.
En av hans mäktige dayimon, Tokugawa Ieyasu försökte omedelbar ta makten genom att
starta ett inbördeskrig mot Hideyoshis anhängare.
Musashi som vid denna tid försökte vinna ära och pengar, tog genast parti för Hideyoshis
anhängare. I den slutgiltiga striden, slaget vid Sekigahara år 1600, vann Tokugawa genom att
använda ett nytt vapen: krutvapnet. Musashi var en av de förlorarnas sida som överlevde
slaget. När Musashi återvände till hans hemby trodde han att hans karriär som samuraj var
över tills den berömde zen munken Takuan Soho övertalade honom att han borde söka
svärdets väg och förstå den inre harmoni i denna sökandet. Vid denna tidpunkt förstod Takezo
att han hade blivit en ny människa och borde ha ett nytt namn. Eftersom namnet Takezo blir
Musashi i kinesiskt tecken antog han namnet Musashi och la också till Miyamoto för att han
inte skulle glömma sin hemby. I och med detta omvändelse blev han en harmoniskt och lugn
människa och inte aggressiv längre. Efter slaget vid Sekigahara fylldes Japan av ronin9. Dessa
ronin bildade kriminella gäng som rånade resenärer längs vägarna. De flesta av dessa ronin
bar träsvärd…
Sammanfattning:
Under medeltiden flyttade människor till landsbygden samtidigt som städer och hamnar
förstördes. Man levde på det man odlade, treskiftesbruk infördes och hjulplogen
uppfanns. Staten försvagades och det var svårt att ta skatt från byborna. Därför delades
kungens makt mellan stormän (adelsmän) och man svor en trohetsed till kungen och på
det viset blev de vasaller (som krigade åt kungen när det behövdes) under kungen. Det
blev lättare att kontrollera små områden. Adel, präster, borgare och bönder blev de "nya"
stånden där adeln och prästerskapet var mäktigast och hade flest privilegier.
Feodalismen förändras under 1000- och 1100-talet genom att länen som feodalherrarna
hade blev ärftliga och man började bry sig mindre om kungen. Den militära styrkan
minskade fast privilegierna fanns kvar.
I Sverige var kyrkan väldig rik och mäktig och tog in skatt från varje bonde. Städerna började
växa upp på nytt och på 1200-talet anslöt sig Sverige till Hansan. I Sverige fanns det också ett
feodal system. Men, de flesta privilegier avskaffades år 1809. 1866 avskaffades även den
politiska makten. Kring 1600- och 1700-talet växte en allt starkare opposition bland de andra
samhällsklasserna (franska revolutionen).
9
herrelösa samurajer
Av: James Khan, Tommy Ernstson, Tony Erlander, Martin Fredriksson & Stefan Josefsson
Sid. 7 av 7
Källförteckning
A concise History of Sweden, Stockholm 1985
Av: Alf Åberg
Bra böckers lexikon
.
Av: bl.a. Professor Sten von
Friesen
Encarta 98
engelsk version
EPOS historia boken
Av: bl.a. Robert Sandberg
Focus 97
svensk version
Följ med genom tiderna
Av: Bengt Åke Häger
Historia för högstadiet, Stockholm 1989
Av: Öhman Christer
Internet10
10
http://www.algonet.se/~mform/bokarkivet/ och
http://www.skolinternet.telia.se /TIS/hol/medeltiden9.htm