Master i Gestaltpsykoterapi
Vad är det i behandlingen som hjälper vid
samlagssmärta
- en fenomenologisk studie av vad som var läkande
Av
Eva Gram, T34/MA4
Mastersuppsats
Januari 2007
Handledare: Master i Gestaltterapi, doktorand Britt Bragée
University of Derby
Gestaltakademin i Skandinavien
Abstract
Syfte: Minst 3 av tio unga kvinnor under 23 år har under någon period haft samlagssmärtor. Endast en
femtedel av dem söker aktivt om hjälp mot smärtorna. En naturlig instans att vända sig till är
ungdomsmottagningarna. Dessa har goda möjligheter att hjälpa unga kvinnor med denna problematik .
Vid Huddinge ungdomsmottagning har en framgångsrik metod utvecklats för att behandla
samlagssmärtor. Denna studie syftar till att undersöka vad det är i metoden som gör att unga kvinnor
blir smärtfria.
Metod: Med utgångspunkt från psykosexuell utveckling, sexualitetens fysiologi och gestaltterapeutisk
teori har jag intervjuat fem unga kvinnor som med framgång genomgått en behandling. Deras
berättelser har analyserats med en fenomenologisk hermaneutisk metod som via olika analyssteg har
lett fram till ett antal konstituenter, fyra stycken generella konstituenter och fyra typologier, som
bidrog till behandlingsmetodens lyckade resultat.
Resultat: Samtliga fem kvinnor hade följande kännetecken gemensamt: genom behandlingen fick de
en bättre tilltro till sig själva, de fick kunskap om kopplingen mellan kropp och själ, de fick en ökad
medvetenhet om sin psykosociala situation och de blev omsorgsfullt bemötta av behandlande personal.
En del av dem blev mer reflekterande kring omgivningens och medias bild av samlag, de fick
bekräftelse att underlivet var normalt och de fick praktiska hygienråd att följa.
Diskussion: Ungdomens självkänsla är mycket sårbar under den psykosexuella utvecklingen. Därför
är det viktigt att stärka ungdomarnas självkänsla, självkännedom och medvetenhet så att de kan få
samlivet att fungera bland annat genom att sätta gränser.
Behandlingsmetoden baseras på ett helhetsperspektiv och ett teamarbete mellan läkare, barnmorska
och kurator. De unga kvinnorna blev under behandlingen mer medvetna om sin psykosociala situation
och fick nya perspektiv på sin livssituation. Ett intresserat och varmt mottagande kännetecknat av
kompetens och omsorg var också en bidragande del till den lyckade behandlingen.
Konklusioner: Den framträdande orsaken till de intervjuade unga kvinnornas samlagssmärta hängde
samman med en viljestyrd önskan om att ha samlag men att denna inte åtföljdes av fysiologisk
beredskap. Genom ökad tillit till sig själv , kunskap om kropp och själ, ökad medvetenhet om sin
psykologiska situation , omsorgsfullt bemötande under behandlingen kunde de unga kvinnorna ha
smärtfria samlag.
Innehåll
1. Inledning…………..………………………………………………………………………1
2. Bakgrund………………………..…………………………………………………………2
3. Tidigare forskning……….………………………………………………………………..3
4. Teoretiska utgångspunkter……………………………………………………………….5
4:1 Inledning………………………………………………………………………………5
4:2 Psykosexuell utveckling………………………………………………………............5
4:2:1 Ungdomssexualitet och reproduktivhälsa……………………………………………… 5
4:2:2 Sexualitetsutveckling ………………………………………………………………… 6
4:2:3 Stegvis integrering av sexualiteten ………………………………………..……………8
4:2:4 Självkänsla – utveckling av en kärleksrelation……………..………………………….11
4:3 Sexualitetens fysiologi……………………………………………………………….13
4:3:1 Den onda cirkeln………………………………………………………………………13
4:3:2Den sexuella responscykeln……………………………………………………………13
4:4 Psykosomatiska reaktioner vid stress…………….………………………………..15
4:5 Behandlande sexologiska samtal…………………………………………………. .16
4:6 Gestaltteorin……………………………………………………………………… .17
4:6:1Inledning………………………………………………………………………………17
4:6:2 Fältteorin…………………………………………………………………………… 18
4:6:3 Självet………………………………………………………………………………
18
4:6:4 Kontakt………………………………………………………………………………...19
4:6:5 Självstöd….…………………………………………………………………………
21
4:6:6 Självreglering………………………………………………………………………….21
4:6:7 Ansvar…………………………………………………………………………………22
5. Metod och Material……………………………………………………………………….22
5:1 Undersökningens syfte……………………………………………………………….22
5:2 Ungdomsmottagningens arbetssätt…………………………………………………23
5:3 Metod…………………………………………………………………………………24
5:4Datainsamling………………………………………………………………………...25
5:4:1 Intervjun..………………………………………………………………………………25
5:4:2 Urval och beskrivning av intervjupersonerna……………………………………….. 26
5:4:3 EPP-metoden…………………………………………………………………………..26
5:5 Validitet och reliabilitet…………………………………………………………….29
5:6 Etiska aspekter………………………………………………………………...........30
6. Resultat……………………………………………………………………………………32
6:1 Generella kännetecken som beskriver fenomenet att läkas från
samlagssmärtor……………………………………………………………………...32
6:1:1 Fick en bättre tillit till sig själv…………………………………………………… …..32.
6:1:2 Fick kunskap om kopplingen mellan kropp och själ…………………………………..33
6:1:3 Fick en ökad medvetenhet om sin psykosociala situation……………………………..34
6:1:4 Blev omsorgsfullt bemött av personalen……………………………………………….35
6:2 Särskilda kännetecken……………………………………………………………...36
6:2:1 Blev mer reflekterande kring omgivningens och medias bild av samlag……………..36
6:2:2 Fick bekräftat att underlivet var normalt……………………………………………. 37
6:2:3 Följde praktiska hygienråd……………………………………………………………37
7. Diskussion………………………………………………………………………………. 38
8. Slutsatser………………………………………………………………………………... 43
Författarens tack………………………………………………………………………….. 45
Referenser…………………………………………………………………………………. 46
Bilaga 1. information till intervjupersonerna………………………………………………………49
1. Inledning
”Ja och nej”
”Kanske förmågan att se sexualitet och kärlek som en del av identiteten leder fram till upplevelsen av
att vara en personlighet. Man kan kalla detta vuxenblivande. Vägen dit är dock ofta svår och kantad av
bristande självkänsla, ifrågasättanden och misslyckanden, men även berusning, glädje och djup känsla
av gemenskap. Ens ”ja” och ”nej” till sexuella handlingar och/eller kärlek skapas i samklang med en
inre övertygelse, som är ett fokus för sexualupplysningen. Dessa ”ja” och ”nej” skapar på sikt en
personlig etik och även en moral som tillämpas på andras handlingar.” (Centerwall, 1995)
I mitt arbete som barnmorska på en ungdomsmottagning har jag förmånen att möta unga människor på
vägen mot sitt vuxenblivande. Jag konfronteras med allehanda frågeställningar som har med
ungdomarnas vuxenblivande att göra. I mina arbetsuppgifter ingår att se den unga människan och vara
lyhörd för hennes behov, främja fysisk och psykisk hälsa, stärka ungdomar i deras identitetsutveckling
så att de kan hantera sin sexualitet samt förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförbara
sjukdomar.
Ungefär var tionde ung kvinna har problem med samlagssmärtor. På den ungdomsmottagning där jag
arbetar har vi det senaste året arbetat enligt den metod som mina intervjupersoner blivit behandlade
och som är framtagen av barnmorska och kurator på Huddinge ungdomsmottagning. Metoden bygger
på teamarbete mellan läkare, barnmorska, kurator och patient. Läkaren gör en bedömning av
problemet i inledningen av behandlingsperioden. Därefter träffar barnmorska och kurator patienten
med 14 dagars intervall. Behandlingsmetoden har visat sig framgångsrik enligt resultat från Huddinge
ungdomsmottagning, vilket med andra ord innebär att det lett till att ett flertal unga kvinnor efter
behandlingen kan ha ett smärtfritt sexliv. Behandlingsmodellen är baserad på ett helhetsperspektiv,
omhändertagande – holding och integrering.
Mitt intresse/nyfikenhet är, vad det är patienterna har upplevt i behandlingen som gjort att de kunde gå
från ett smärtfyllt sexliv till ett smärtfritt sexliv, efter den här behandlingen.
I min undersökning har jag fokus på vad intervjupersonerna upplevde i behandlingen som det läkande,
vad det var som gjorde att de efter behandlingen kunde ha smärtfria samlag. Min undersökning är
fenomenologisk vilket betyder att jag vill komma åt de gemensamma kännetecken i upplevelsen av det
som kvinnorna beskriver som det läkande. Kriteriet för mitt urval av intervjupersoner var att de skulle
ha gått i behandling enligt nämnda metod cirka ett år och efter behandlingen kunde ha smärtfria
1
samlag. Jag bad en ungdomsmottagning som arbetat enligt nämnda metod att välja ut fem stycken
intervjupersoner.
2. Bakgrund
I läkartidningen Nr 24 2003 menas att samlagssmärta är vanligt framför allt hos unga kvinnor, men
vad som orsakar besvären är lite studerat. Samlagssmärta är ett vanligt problem hos kvinnor som söker
gynekologhjälp, även om det inte är det de söker för primärt för så kommer det fram vid besöket. I en
populationsbaserad undersökning har det visat sig att prevalensen av långvarig och svår samlagssmärta
för kvinnor mellan 20 och 29 år är 13 % . Mindre än en tredjedel av kvinnorna i undersökningen hade
tidigare sökt hjälp för sina samlagssmärtor trots att de varit långvariga och svåra. Författarna menar att
en ökad kunskap bland läkare och barnmorskor kan öka kvinnornas förtroende för sjukvården och
deras vilja att söka hjälp för sina besvär. Samlagssmärtor ska ses som ett symtom hellre än en diagnos.
Flera olika sätt har använts för att klassificera olika typer av samlagssmärta. En uppdelning mellan
medicinskt och icke medicinskt har oftast använts, vilket fortfarande görs i dagens diagnossystem det
vill säga DSM (Diagnostic and Statistical Manual) och ICD (International Classification of Diseases).
Andra sätt att dela upp besvären har varit att dela in dem i ytliga och djupa samlagssmärtor eller
primära och sekundära. Under senare tid har flera författare argumenterat för att man inte bör dela upp
dem i medicinska eller icke medicinska beroende på att det ofta är en kombination av medicinska,
psykologiska, och sociala faktorer som leder till besvären (Danielsson et al. 2003, s. 2128-2132).
Dyspareuni – definieras som smärtor genitalt i samband med sexuell aktivitet. Djup dyspareuni smärtsignaler och tyngdkänsla från inre organ som ibland kan göra samlagen svåruthärdliga för
kvinnor. Vaginism – slidkramp, vilket ger en ofrivillig automatisk spänning i musklerna runt
slidöppning som gör att försök till samlag blir smärtsamt. Vestibulit – ihållande besvär av smärta i
slidöppningen som uppstår vid beröring eller vid penetrationsförsök. Vulvodyni – överkänslig vulva
eller ”brinnande vulva” som kännetecknas av oprovocerad smärta från underlivet. Jag har i min
undersökning inte förhört mig om intervjupersonerna fått någon närmare specificering av sina
samlagssmärtor utan utgår endast utifrån begreppet samlagssmärtor, dyspareuni.
Arbeta med ungdomssexualitet
Som ung har man att ta ställning till hur man vill leva och hur man vill uttrycka sin sexualitet. För att
stödja ungdomars sexuella socialisering finns främst tre verksamheter inom den offentliga sektorn.
Dessa är skolans sexual- och samlevnadsundervisning, ungdomsmottagningar och Folkhälsoinstitutet.
De två första riktar sig enbart till ungdomar medan Folkhälsoinstitutet vänder sig till alla medborgare,
2
men även direkt till ungdomar genom att t.ex. producera tidningen ”Glöd” som finns tillgänglig på
skolor, fritidsgårdar och ungdomsmottagningar och handlar om sex och samlevnad. (FSUM,
policyprogram, 2004)
På ungdomsmottagningen som är min arbetsplats möter jag ungdomar mellan 12 år upp till 23 år, som
kommer av olika anledningar. Spännvidden i frågeställningarna är stor. Det kan handla om allt från
den skötsamma och nöjda 20-åringen som lever i ett fast förhållande som vill ha ett nytt recept på ppiller till 15-åringen som är sexuellt utnyttjad. Häremellan finns naturligtvis ett spann av vad
ungdomarna har för behov av hjälp. Det kan handla om rädsla för att ha en könssjukdom, rädsla för att
vara gravid, kroppsutvecklingen, kärleksbekymmer, bråk och stök med föräldrar och kamrater eller
anpassningsproblem. Många ungdomar jag träffar lever i en kultur i hemmet och i en annan kultur i
skolan och på fritiden, vilket kräver mycket anpassning. Det är viktigt att se den enskilda ungdomen,
vara lyhörd och ge utrymme för de behov hon eller han har.
Det är sällsynt att ungdomarna kommer till mottagningen specifikt för att de har samlagssmärtor.
Oftast kommer de av andra orsaker. Att de har besvär med smärtsamma samlag är något som
framkommer i samtalet genom att jag kanske frågar hur sexlivet fungerar eller ger utrymme genom att
fråga om det finns något annat hon funderar på och så vidare.
3. Tidigare forskning
Samlagssmärtor definieras som smärtor genitalt i samband med sexuell aktivitet och delas in i ytlig
och djup samlagssmärta. Vulvavestibulit är den vanligaste orsaken till ytliga samlagssmärtor.
Det flesta undersökningar är därför inriktade just på vestibulit.
En undersökning gjord av Stockholms Ungdomsmottagningar visar att 30 procent av alla kvinnor
mellan 18 – 23 år som tillfrågades hade haft besvär med samlagssmärtor. I undersökningen användes
enbart begreppet samlagssmärta. www.vestibulit.com).
Ingela Danielsson, gynekolog och forskare vid Kvinnokliniken i Sundsvall lade 2001 fram sin
doktorsavhandling om kvinnor med samlagssmärtor: ”Dyspareunia in women with special reference to
vulvar vestibulitis”.
3
I undersökningen fick drygt 3000 kvinnor, som besökte den gynekologiska hälsokontrollen svara på en
enkät om samlagssmärta. Kriteriet var att samlagssmärtan skulle ha varat minst 6 månader och vara av
svårartat slag.
Prevalensen för samlagssmärta var signifikant högre i åldersgruppen 20 – 29 år, 13 procent medan den
var lägre i åldersgruppen 50 – 60 år, 6,5 procent.
Incidensen var hela nio gånger högre i den yngsta gruppen jämfört med äldsta gruppen.
Oavsett ålder var det endast 20 procent av dem som hade samlagssmärtor, som tidigare sökt läkare för
sina samlagssmärtor. De yngre kvinnorna blev huvudsakligen diagnostiserade för vulvavestibulit,
medan åldersgruppen 30 – 49 år hade samlagssmärtor djupt inne i magen och kvinnor över 50 år sköra
slemhinnor.
Vulvavestibulit är en typ av svår och långvarig samlagssmärta där sjukdomsorsaken fortfarande är
oklar, trots forskning sedan 20 år tillbaka. För att belysa de medicinska, psykosexuella, psykosociala
bakgrundsfaktorerna gjorde I. Danielsson en fall-kontrollstudie med 37 kvinnor med vulvavestibulit
och 71 stycken kvinnor i en kontrollgrupp. I resultatet framkom mycket små skillnader i psykosociala
och psykosexuella bakgrundsfaktorer mellan dessa grupper. Det som däremot framkom var att
kvinnorna med vestibulit hade klart fler psykosomatiska inslag. Detta tolkas av forskaren som att det
fanns ett psykosomatiskt inslag i sjukdomen, vulvavestibulit.
Danielsson, Sjöberg och Wikman (2000) beskriver att det noterades att vestibulitpatienter oftare
hade blivit övergivna än kontrollgruppen. De upplevde även att de hade svårigheter att föra ett
förtroligt samtal med en nära vän. Detta tolkades av forskarna som ett tänkbart tecken på att det fanns
en rädsla för närkontakt. De satte även detta i samband med att vissa vestibulitpatienter hade
svårigheter att etablera en djup terapeutisk kontakt i kliniska sammanhang. Forskargruppen fann dock
inga skillnader mellan vestibulitpatienterna och kontrollgruppen vad beträffade psykosociala och
sexuella bakgrundsfaktorer. Det fanns olika upplevelser av deras nuvarande sexliv, men man fann
inget stöd för primär sexuell dysfunktion. Vad som var gemensamt för vestibulitpatienterna var dock
att de oftare hade sex utan samlag och att de deltog i sexuell aktivitet utan att vilja det, än
kontrollgruppen. Det man konstaterade var att vestibulitpatienterna skilde ut sig i medicinskt
avseende, både gynekologiskt och vad det gäller andra somatiska besvär. De hade oftare olika
somatiska symtom än kontrollgruppen, vilket tyder på ett psykosomatiskt inslag i sjukdomen.
Fortfarande är vulvavestibulit en förbryllande diagnos eftersom det ännu är oklart vad som orsakar
besvären och hur de ska behandlas. Denna patientgrupp är oavsett behandlarens profession svår att
behandla på ett snabbt och enkelt sätt. Ofta har kvinnorna varit i kontakt med många olika behandlare
för att få hjälp. Hur behandlingen förordas av olika forskare eller behandlare speglar ofta deras egen
4
syn på uppkomstmekanismerna. Många ser dock fördelar med att behandlingen bygger på ett
helhetsperspektiv eftersom vestibulit anses vara ett så komplext tillstånd. Det vill säga att man har en
tvärvetenskaplig ansats där olika professioner samarbetar (Linnros, Tööj 2004).
4. Teoretiska utgångspunkter
4:1 Inledning
Detta avsnitt inleds med en redovisning av den sexuella utvecklingen ur ett psykiskt perspektiv. Sedan
följer ett avsnitt om den sexuella utvecklingen ur ett rent fysiologiskt perspektiv. Därefter följer ett
avsnitt om sambandet mellan kropp och själ. Efter det behandlas det sexologiska samtalet som ställer
särskilda krav på grund av dess intimitet och känslighet. Avslutningsvis kommer relevanta avsnitt av
gestaltteori.
4.2 Psykosexuell utveckling
För den unga människan bestämmer normer, värden och ideal som hon eller han har internaliserat
under barndom och uppväxt hur sexualiteten, emotionellt och praktiskt, införlivas i sin personlighet.
Docent Gisela Helmius menar att ungdomar är sig ganska lika världen över, åtminstone när det gäller
deras tankar och funderingar runt sexualitet. När flickor börjar få bröst och mens, pojkar skägg och
kommer i målbrottet bemöts de av omgivningen inte längre som sexuellt oskyldiga utan tillskrivs
sexuella förmågor, intressen och färdigheter. De uppenbara biologiska förändringarna ger signaler om
ett nytt utvecklingsskede. Skola, Ungdomsmottagning, RFSU m.fl. är representanter från
vuxensamhället som bidrar ytterligare till att göra ungdomarna medvetna om sin sexualitet och därmed
frågan om hur sexualitet känns, till en av den mest centrala frågan i en ung människas liv (Helmius
2002).
4:2:1 Ungdomssexualitet och reproduktiv hälsa
I Sverige fick vi i slutet av 50-talet en generellt mer öppen och frigjord syn och attityd till sexualiteten.
Vårt land var det första i världen som hade en obligatorisk sexualundervisning. Litteratur och film fick
ett alltmer erotiskt och sexuellt innehåll. Den ökade sekulariseringen och den växande materiella
välfärden gjorde att kyrkans makt och inflytande minskade. Före den tiden fanns försöksverksamheter
i ämnet där pojkar och flickor åtskilda fick lära sig att sexuell samvaros mål är fortplantning och
5
sexuell avhållsamhet borde iakttas tills individen är i stånd att bilda hem. Rekommendationen om
avhållsamhet väckte stor debatt i början av 60-talet hos politiska ungdomsorganisationer. Den
viktigaste frågan var huruvida skolan skulle behålla värderingen om sexuell avhållsamhet under
uppväxtåren. År 1964 gjorde SIFO en undersökning där man intervjuade 2000 personer i åldern 18 –
60 år. Undersökningen skulle belysa viktiga frågor som sexualliv, abort och religion. Samtliga i
undersökningen blev också tillfrågade om åldern för sitt första samlag. Där kunde man se att en stor
grupp hade samlagserfarenhet redan i skolåldern; 1 % före 14 år, 8 % 14 – 15 år, 30 % 16 -17 år, 32 %
18 – 19 år, 27 % 20 – 26 år, 27 år och äldre var 2 %. I undersökningen fick personerna även säga sin
åsikt om skolan skulle rekommendera avhållsamhet eller icke avhållsamhet. Den frågan resulterade i
att 60 % i åldersgruppen 18 – 23 år stödde att eleverna själva skulle få välja sitt sexuella liv. Detta
resulterade i 1977-års lärarhandledning från Skolöverstyrelsen där det rekommenderas att ge eleven en
större kunskap, medvetenhet, och insikt om eget ansvar när det gäller sexualiteten. Samhällets syn på
sexualiteten formas via kulturella traditioner och religiösa synsätt och påverkas av de aktuella
samhällsbetingelserna. Om sexualiteten anses hotfull eller ge negativa konsekvenser för samhällets
existens eller mot enskildas välgång så skapas ofta en moral som ifrågasätter sexualiteten. När det
gäller sexuella beteenden och normer så förändras de mycket långsamt (Helmius 2002).
4:2:2 Sexualitetsutveckling
När uppkommer sexualitet och vad är sexualitet egentligen? Enligt den psykoanalytiska teorin med
utgångspunkt från Freuds tankar är sexualiteten något som har sitt ursprung, för det lilla barnet, redan
vid sugandet på bröstet. För barnet är modern det första kärleksobjektet och därmed den första
kärleksrelationen. En del teoretiker menar att modern förmedlar sin egen omedvetna sexualitet till
barnet, dvs. ”modern skapar en speciell del, en enklav, i barnets inre, som kommer att härbärgera det
omedvetna, olika drifter och därmed också sexualiteten” (Wrangsjö & Winberg Salomonsson 2006,
s.105). Vid bröstet stimuleras barnets läppar, tungan, gommen, näsan, hela munnen njutningsfullt av
den varma mjölken och bröstvårtan. Den sensuella stimuleringen förenad med näringen är oskiljaktig.
Den psykoanalytiska teorin menar att det är i det ögonblick när den funktionella mättnaden och den
icke funktionella erotiska njutningen skiljs åt som sexualiteten skapas. Enligt samma teori är början av
sexualiteten upptäckten av en längtan som följer efter en objektförlust, något som fattas för alltid –
”Då träder önskefantasin in, hallucinationen, sexualiteten blir upplevelse av lust eller lustfylld plåga
som träder in för att fylla gapet. Den andre som saknas och som man bygger fantasin och längtan
kring, blir gåtfull” (Wrangsjö & Winberg Salomonsson 2006, s. 106).
Flickans grundläggande steg mot en könsidentitet tas redan när man tilldelar henne ett kön. Detta får
en större betydelse för henne på vägen mot kvinnlighet än hennes senare upptäckt av de anatomiska
6
skillnaderna mellan pojkar och flickor. Som liten möter hon verbala och icke verbala budskap som styr
utvecklingen. Den lilla flickan får rosa kläder och beundras av omgivningen för exempelvis sina
vackra lockar och ögon. Till skillnad mot pojkar så talar man mer med små flickor än små pojkar.
Vid mitten av flickans andra år är hennes kroppsrepresentation klar. En komplicerad faktor för flickan
kan vara att man undviker att sätta namn på hennes könsorgan. Sensationer från underlivet blir
omgärdade av diffusa skamkänslor som leder till ångest. Flickans tre ångestområden som hon måste
hantera under uppväxten beskrivs följande:
1. Ångest som är förknippad med könets tillgänglighet, att flickan inte kan se sitt kön. Detta får som
konsekvens att det blir svårt att forma en mental representation av könet. Sensationerna från genitala,
anala och uretrala blandas ihop för flickan.
2. Känslan av diffushet när sensationerna sprider sig, att inte kunna kontrollera eller benämna
kroppskänslor. En känsla av att hon inte kan tänka klart. Ångesten är kopplad till att inte ha kontroll
över det diffusa könet och en känsla av att inte vara förankrad anatomiskt.
3. Det tredje området är förknippat med penetrationen. Slidan kan upplevas som ett litet hål som i
likhet med munnen och anus inte kan kontrolleras. Den lilla flickan har svårt att föreställa sig hur
hennes kön ska kunna ta emot en penis. Elasticiteten i slidan är okänd.
För flickan är möjligheten att nå en lösning av närmandekrisen och speciellt acceptera de anatomiska
könsskillnaderna starkt beroende av föräldrarnas reaktioner på henne som flicka. Får hon den
uppskattning hon behöver på exhibitionism stärks hennes tillit till kroppen som i sin tur ger henne en
stolthet över att vara kvinna (Carlberg 1994).
Vid den tidiga adolescensen (12 – 14 år) aktiveras de libidinösa och aggressiva drifterna. Bilden av
föräldrarna blir laddade som kärleksobjekt och rivaler. Hur laddade dessa bilder blir, hur laddade och i
vilken utsträckning de kommer att ge upphov till problem är beroende av hur jag-funktionen
utvecklats och vilka konflikter som finns på fallisk, anal och oral nivå. Konsekvenserna för den inre
uppladdningen visar sig ofta i att ungdomen drar sig undan föräldrarna och söker sig till kamrater. För
den unga människan gäller att ompröva bilden av föräldrarna, att mer och mer se dem som ”vanliga
människor” och inte längre som allsmäktiga, som ska kontrollera och skydda dem resten av livet.
Gamla normer måste omprövas och kamratgängets normer blir viktiga under övergångstiden. Detta är
en period som präglas av oro och funderingar kring den egna kroppen, om den fungerar eller om något
är fel. I denna period utvecklas idealiserande relationer till både vänner och vuxna, till exempel idoler.
Nästa period kallas högadolescensen (14 – 16 år). Denna period präglas av en intensiv
självständighetstid, föräldrarna avvecklas definitivt som kärleksobjekt vilket leder till ett sorgearbete.
Ungdomen måste i denna period finna nya värderingar och normer som hon/han kan integrera som
7
sina egna genom att bli ”renad” ifrån dem som fanns i ”föräldraladdningen”. Detta är en tid när
ungdomen är svängig i humöret, i självkänslan och är mycket sårbar. Denna period innebär också att
ungdomarna börja utveckla mer nyanserade heterosexuella relationer.
Den tredje perioden, senadolescensen (16 – 20 år), den period när jagfunktionerna stabiliseras, vilket
visar sig i att nya intressen utvecklas. Den sexuella identiteten förstärks och ungdomen får en stabilare
självkänsla. För ungdomen är det viktigt att den nya självständigheten kan omsättas i praktiken
exempelvis i fördjupade relationer till kamrater, fortsatta studier, utveckling av fritidsintressen etc. Om
inte det är möjligt finns en risk att ungdomen hamnar i en identitetsförvirring eftersom han/hon inte
kan praktisera den självständighet han/hon i den tidigare adolescensperioden har utvecklat.
Den fjärde och sista adoelescensperioden kallas postadolescensen (20 -25 år). I denna period
stabiliseras redan utvecklade färdigheter och förhållningssätt genom att gå in i sociala roller och
mönster. Han/hon finner sin sociala nisch som bildar formen för vidare utveckling till vuxen
(Wrangsjö & Winberg Salomonsson 2006).
4:2:3 Stegvis integrering av sexualiteten
Den överordnade bilden av sexualitet i samhället är att den är knuten till kärlek. En annan
förklaringsmodell ges av Helmius. Hon kallar det ”Kärleksidologin” dvs. sexualiteten är knuten till
kärlek och tvåsamhet – kärlek legitimerar samlag och sexuell samvaro är uttryck för kärlek. En studie
gjord 1996 visade att 91 % av alla, hade haft sitt senaste samlag i en kärleksrelation. Unga människor
debuterar oftast sexuellt just för ”kärleks skull” även om inte kärleken varar längre än t.o.m.
samlagsdebuten, då den gjort sin ”plikt”. En förklaring är att ungdomen är delaktig i samhällets
värderingar.
Den samhälliga synen på mognadsbegreppet är att den unga människan är både emotionellt och
praktiskt införlivad med sexualiteten i sin personlighet och vardag. Vuxna har ofta åsikter om den
unga personen är mogen eller inte mogen för sex, och anser till exempel att den unga kan få
psykologiska skador av för tidig debut. Därefter lämnas ungdomarna åt sig själva med detta
ospecificerade argument, att själva tillsammans med jämnåriga kamrater att ta reda på vad det
egentligen innebär att vara mogen. På det viset menar Helmius att unga människor skapar sitt eget
manus för sin sexualitet.
Det första steget är att vara ihop och det finns av två slag, först svärmiskt och senare av mer mogen
sort. I det svärmiska ”förhållandet” fodras avstånd, ett sätt att träna sina kärlekskänslor, det kan vara
kärlek till någon idol, klasskamrat etc. Det utmärkande för svärmeriet är att det brukar stilla avmattas.
8
Efter svärmeriet är den unga personen mogen att gå vidare i form av stadigt sällskap. Här föreligger en
väsentlig skillnad mot det svärmiska, nämligen att vara på tu man hand med sin partner. I denna fas
tränar den unga människan att relatera sig både känslomässigt och sexuellt till en annan person och
vidare från den fasen till nästa; smeksex, som innebär genitala smekningar, smeka och bli smekt. När
den unga väl känner sig förtrogen med den fasen känner hon sig mogen att ta nästa steg: vaginalsex.
Det första och tidiga heterosexuella samlaget är generellt mer för individens egen skull än för
parrelationens skull. Drivkraften i processen är den unges nyfikenhet över hur sexualitet känns. Denna
frågeställning speglar vuxensamhällets benägenhet att jämställa begreppen sexualdebut med
samlagsdebut. Wilhelm Reichs ord på 1930-talet löd; ” det är frågan om den sexuella upphetsningen
och den förbjudna njutningen som vållar ungdomen huvudbry” (Helmius, Lundberg 2002 s. 90) håller
således fortfarande. Samlagsdebuten blir på detta sätt ett steg i den psykosexuella mognadsprocessen.
Det nästa steget i processen enligt Helmius är att stimulera och bli stimulerad till orgasm/utlösning
utan att ha samlag, att ha sexuell samvaro som inte är knuten till reproduktionen utan som bekräftar att
sexuell njutning har ett värde i sig. Det mest utelämnade i den sexuella
mognadsprocessen/psykosexuella utvecklingen, är när paret kan dela med sig av sina tankar och
känslor i sexuella situationer (Helmius 2002).
Charlotte Byhlers utvecklade redan på 1920-talet en teori som innebar att, för att förstå ungdomars
psykosexuella utveckling behövs mer än ett renodlat psykologiskt perspektiv. Hennes teori grundas på
dagböcker skrivna av unga flickor och pojkar, dagböcker som varit de ungas mest förtrogna vän, i
vilka de kunnat anförtro de mest självutlämnande bekännelser angående längtan, lust, och sinnlighet. I
analysen av dessa dagboksanteckningar urskiljer Byhler två spår, en emotionell och en praktisk sida av
den psykosexuella mognadsprocessen: ”å, ena sidan tränas den egna förmågan till svärmisk sensualitet
och kärlekskänslor, å andra sidan övar den unga människan i sexuell praktik och att relatera sin
sexualitet till en annan människa”. (Helmius 2002 s. 89). Vidare menar hon att det är i den spänning
som uppstår mellan dessa utvecklingslinjer som är utvecklingen av individens personlighet.
Spänningen är drivkraften till ett intensivt inre liv som i ungdomen tar sig uttryck i längtan och en inre
oro.
Om det skulle vara så att den ena linjen ges utrymme på bekostnad av den andra bryts spänningen och
individen hämmas då i sin personliga utveckling. Byhler menade att om den praktiska erfarenheten
överskuggade de emotionella upplevelserna så skulle den genitala sexualiteten dominera individens
liv. Om däremot den emotionella sexualiteten överskuggar den praktiska, dvs. att den unge dröjer allt
för länge med att skaffa praktisk sexuell erfarenhet så blir det också till förfång för individens
kulturella och personliga identitet. Byhler menar att kärlekskänslor och svärmeri inte kan ersätta
sexuell praktik och sexuella erfarenheter kan inte ersätta sensuella känsloupplevelser. Dessa två skilda
typer av erfarenhet skulle därför vara lika viktiga för den personliga mognadsprocessen för den unga
9
individen. Byhlers slutsats är att det gäller att finna den gyllene medelvägen mellan det kulturfientliga
för tidigt och det personlighetsfientliga för sent (Helmius 2002).
Hulter (2004) beskriver det första samlaget som en lockande nyfikenhet och spänning, även om det
inte ger så stor sexuell njutning så kan många unga kvinnor uppleva att det ger behållning av annat
slag. För vissa unga kvinnor är medvetenheten om den sexuella funktionen självklar, de har pålitliga
sexuella behov, de har ofta onanerat och fått orgasm långt innan de provat att ha samlag. Men för
andra unga kvinnor uteblir den sexuella upphetsningen då de träffar en attraktiv man och istället blir
hon attraherad av den unge mannens charm och det som är annorlunda med honom. Att han blir
sexuellt intresserad av henne känner hon som spännande. Den riktade uppskattningen och sexuella
uppmärksamheten är i allmänhet av stor betydelse för henne genom hela livet. I detta skede kan
mamma som tidigare varit en kär och trygg förebild bli outhärdlig, någon som man till varje pris inte
vill likna. Den nyupptäckta sexualiteten tillsammans med en spännande ung man kan komma väl till
pass för att ta språnget över till ett eget vuxenliv.
De unga kvinnor som ännu är osäkra i sin sexualitet kan känna sig missbelåtna och ensamma då
samlagen inte blir sexuellt tillfredsställande eftersom de har en uppfattning att alla som älskar sin
pojkvän ska kunna njuta av samlagen. Men det kan ta lång tid innan hon lär känna sig själv och vet hur
hon kan använda sitt underliv för att njuta av samvaron med sin pojkvän. När den unga kvinnan väl
funnit hur hon kan njuta av sexuellt samliv och tillika funnit en partner hon trivs med, som hon vågar
vara öppen med i sin sexualitet, kan sexualiteten vara till stor njutning och glädje för henne (Hulter
2004).
Ibland kan det vara så att unga kvinnors drivkraft för att vara sexuella är mer en önskan om ökad
intimitet än en biologisk kraft. Men det är i alla fall nödvändigt med en behaglig fysisk upplevelse för
att tillåta denna motivation att fortsätta mera långvarigt. ”Kvinnor beskriver sexualitetens mening i
första hand som möjlighet till närhet, ömhet och gemenskap. Njutning, orgasm etc. placeras längre ner
på listan. Kvinnor kan ha svårigheter med att slappna av, ta sig tid och njuta av den sexuella
samvaron.” (Hulter 2004, s.74).
Smärtsamma samlag eller svårighet med upphetsningen kan snabbt minska lusten och motivationen till
Att vilja ha samlag. ”Följden blir en successiv avstängning av medvetenheten om sexuell stimulans
och minskade sexuella tankar och fantasier.” (Hulter 2004, s.74).
Det är vanligt att kvinnans lust och njutning tilltar i takt med att hon lär känna sin kropp och vad hon
mår bra av. Därmed har hon lättare att se till att hon får ut det hon önskar av en sexuell relation (Hulter
2004).
10
4:2:4 Självkänslan – utveckling av en kärleksrelation
Förhållandet mellan två älskande utvecklas enligt Hulter (2004) i allmänhet utifrån ett visst mönster. I
början när de träffas söker de efter gemensamma beröringspunkter i form av t.ex. gemensamma
fritidsintressen som kan motivera ett ytterligare mera intimt närmande. De dras till varandra och gläds
och förundras över att de funnit någon som är så lika och som de passar så bra samman med. De vill
båda visa sig från sin bästa sida och göra sitt bästa för att vara uppmärksamma mot sin nyvunna vän.
Det är viktigt att visa att man är värd att älska och ger därför rikligt med uppskattning och vill på olika
sätt behaga den andre. I förälskelsefasen är glädjen stor i ett gränsöverskridande möte, ”där det känns
som om avstånd inte finns och där parterna kan få den bekräftelse och uppskattning som de så väl
behöver” (Hulter 2004, s. 85). Efter hand återkommer medvetenheten om vardagen, ett uppvaknande
från en förvirring och ett kärleksrus som var inledningen på kärleksrelationen. Därefter börjar
olikheterna skönjas, i början lite svagt men vartefter tiden går allt tydligare. Funderingar och oro dyker
upp ”kanske var vi inte så lika som vi först trodde”. Därmed avtar det gränslösa tillmötesgåendet och
en oro kring vem som ger mest i förhållandet aktualiseras som utmynnar i frågan om vi verkligen
passar för varandra. I detta nya skede är det av vikt att vara tydlig genom att visa vad jag vill, drömmer
om och längtar efter. Vara ärlig mot sig själv om pojkvännen verkligen är den rätte, om det finns
tillräckligt mycket tillit för varandra för att kunna skapa något gemensamt. Olikheterna hos parterna
hotar upplevelsen av den totala sammansmältningen, enigheten, närheten, intimiteten och kärleken.
Det är då självkänslan, självkännedomen och medvetenheten hjälper till så att den unga kvinnan blir
tydlig inför pojkvännen. Detta är en betydelsefull och krävande period i en kärleksrelation eftersom
den kräver en tydlighet både inför sig själv och partnern, men om båda klarar av den så har de en
självkännedom som skapar en stark bas för en förtroendefull relation som bygger på förtroende och
tillit (Hulter 2004).
Utgången kan också bli så att relationen bryts och parterna går skilda vägar. Om det sker menar Hulter
(2004 s. 86) att ”Den egna tydligheten är aldrig bortkastad, den ger en bra grund inför nästa möte med
en attraktiv partner.”
En viktig del i den sexuella utvecklingen handlar om självkänsla. Vi bygger upp vår självkänsla ur två
källor. Dels noterar vi hur, för oss, viktiga personer, behandlar varandra och dels hur de behandlar oss.
Vi lär oss intuitivt de bakomliggande reglerna och värderingarna. Vi har till en början inget annat än
våra föräldrar och andra viktiga personer att utgå från (Wrangsjö, Ottar nr. 4, 1995).
Den unga kvinnans självkänsla och självbild som könsvarelse har till en viss del etablerats under
barndomen men ska efterhand legeras med en vuxen sexualitet. En del av könsidentiteten får den unga
11
kvinnan genom identifieringen med sin mamma. Hur den unga kvinnan känner sig attraktiv som
kvinna har även det förelöpare i barndomen men måste förankras på allvar i tonåren. Pappans roll blir
då viktig genom att balansera ett uppmuntrande gillande av sin dotter som en sexuell varelse, inte
hemfalla åt för stor neutralitet eller saklighet men ej heller förföriskt. Här spelar föräldrarnas självbild
in, hur bekväma eller icke bekväma de känner sig i sin egen sexualitet och sina gränser. Om så inte är
fallet blir det svårt att vara spontan och naturlig med sina tonårsbarn (Wrangsjö & Winberg
Salomonsson 2006).
Bristen på självkänsla är typisk under tonårstiden, ett uttryck för tomrummet efter föräldrarna och
deras värld och livsstil som rättesnöre. Den unga tonåringen kan inte som tidigare när hon var barn få
sin påfyllning av kärlek och bekräftelse av föräldrarna eftersom det inte längre är användbart för att
fylla på självkänslan med. När tonåringen ska frigöra sig från föräldrarna måste de nedvärderas och
uppskattning från dem man måste vända ryggen åt, förlorar sitt värde. En annan orsak till akut brist i
självkänslan är alla nya känslor, sensationer och relationer som inte hinner integreras utan ger upphov
till ett inre virrvarr av svårdefinierade förnimmelser i vilken den unga tonårsflickan har svårt att
orientera sig. Att förlora orienteringen och kontrollen sänker självkänslan. Men det finns också
möjligheter för tonårsflickan att fylla på sin självkänsla genom positiva och bekräftande upplevelser
av kroppen, kontakterna och livsstilen ger bra påfyllningar. En känsla av att kunna och att duga, att ha
ett område där man är duktig är av stor vikt som exempelvis bild, musik, dans, politiska aktiviteter och
så vidare ger också en god självkänsla. Att på ett bra sätt lära sig ta hand om sig själv och vara rädd
om sig ökar självkänslan. Speciellt gäller detta i förhållande till sin kropp och sexualitet. När
tonåringen kan behandla sig själv med respekt och värme i dessa avseenden innebär det att hon är värd
att bli behandlad så och att hon därmed visar andra hur hon vill bli behandlad. För att få möjligheterna
att stärka sin självkänsla krävs av oss vuxna, närhet och värme men också en distans ”som ger
utrymme för respekt och uppskattning för den strävan att bli en unik person som varje tonåring visar.”
(Crafoord 1988).
Att inte kunna genomföra ett samlag får stora konsekvenser för många kvinnor. De tycker sig sakna
värde som sexuella varelser i sin relation till partner men även som kvinna. Ofta ser dom ett liv
framför sig utan partner och barn. Värdelöshetskänslan bäddar för depression, vilket många kvinnor
med vaginism lider av. Detta i sin tur kan leda suicidtankar/planer, vilket inte är ovanligt (Wijma
2003).
12
4:3 Sexualitetens fysiologi
4:3:1 Den onda cirkeln
Samlaget kan inte enbart styras av en psykisk vilja utan erfordrar även en fysiologisk reaktion i
kroppen. Ett av skälen till samlagssmärtor kan vara, att ha samlag utan att vara sexuellt upphetsad.
Birgitta Hulter (2004 s.185) beskriver den onda cirkeln på följande sätt:
”Viljan att vara till lags och att gå en sexuellt intresserad man till mötes, kan göra det omöjligt för
henne att sätta tydliga gränser, och hon får svårt att avböja en sexuell invit. Då hon överträder sina
egna gränser, för vad hon finner behagligt och spännande, så kan sexuella beröringar göra ont, vilket
gör henne torr och helt avtänd. En ond cirkel utvecklas och kvinnan känner sig alltmer otillräcklig som
sexuell partner, vilket sänker hennes självförtroende ytterligare, och minskar hennes möjligheter att
göra aktiva val av sexuell inriktning framöver”.
4:3:2 Den sexuella responscykeln
I frånvaro av en medfödd biologisk kraft som driver individer till sexuella möten skulle kvinnans
fortplantning kunnat slås ut av alla sociala och religiösa påbud som har ålagts människor i
generationer. Människan har en inbyggd ”drift” till sexuell samvaro (Hulter, 2004). Det hormon som
har den främsta inverkan på sexualdriften är det manliga könshormonet testosteron som stimulerar den
sexuella lusten hos både män och kvinnor. Hos kvinnor bildas detta i äggstockar och binjurar.
”Syntesen och frisättningen är ”feed-back”-reglerad och står under kontroll från hjärnan” (Eriksson
2002, s.395). Även de två katekolaminerna dopamin och noradrenalin som är signalsubstanser i
centrala nervsystemet har en stimulerande effekt på sexualdriften (Eriksson 2002).
Kvinnans sexuella fysiologi är av betydelse för att förstå fenomenet samlagssmärtor.
Vid sexuell stimulering sker en rad förändringar i genitalorganen men också i övriga kroppen. De
viktigaste delarna är lusten, erektionen, lubrikationen och kontraktioner i bäckenbottenmuskulaturen
samt orgasmupplevelsen.
Forskarparet Master & Johnson har studerat det sexuella skeendet genom laboratorieiakttagelser och
därigenom kunnat avgränsa skeendet till fyra avgränsade faser:
1. Upphetsningsfasen (Excitement) Svällkropparna fylls med blod, svullnar och blir styva i klitoris och
blygdläppar. Slidväggen blodfylls och förtjockas, slidan förlängs och utsöndrar lubrikation.
2. Platåfasen (Plateau) Ovanstående tillstånd bibehålles. Slidväggen i nedre delen av slidan svullnar
13
ännu mer och bildar en vaginal kuff, livmodern höjs, slidan bildar ett tält.
3. Orgasmfasen (Orgasm) Rytmiska sammandragningar, 110 – 180 i puls, hyperventilering. Maximalt
blodtryck.
4. Återgångsfasen (Resolution) Återhämtning (Arver 2001).
I detta betraktelsesätt ingår inte lusten som en särskild fas. Förklaringsmodellen har fått en stor
spridning i hela världen och har fått både ris och ros. Den har kritiserats utifrån att den endast
beskriver vad som händer i kroppen, vad som kan iakttas, men inte vad individerna känner. Kritikerna
menar att även att det sexuella förloppet är olika hos olika personer och varierar från samlagstillfälle
till samlagstillfälle. Dessutom är den framtagen ur ett manligt perspektiv. Andra forskare har därför
försökt finna en bättre modell, men misslyckats och därför är denna modell fortfarande tongivande.
Vid sexuell stimulering och aktivitet påverkas medvetandet och perceptionen.
Det är påtagligt att smärtperceptionen försämras. Det sker en aktivering i kroppens endogen,
morfinliknande substanser. Detta kan resultera i att olika sorters värk kan lindras genom samlag eller
onani (Lundberg 2002).
Från ryggmärgen regleras erektion, lubrikation och genomblödningsförändringar i genitalområdet.
Under upphetsningsfasen uppträder en allmänt ökad genomblödning i vulva och slidan. Den ökade
genomblödningen ger upphov till lubrikationen samt erektion av svällkroppsvävnaden i clitoris och de
yttre delarna av slidan. Lubrikationen dvs. utsvettningen av vätska från slidväggen och körtlar är
betydelsefulla för den sexuella funktionen. Dess funktion under samlaget är att smörja under samlaget
och därigenom minska slitage på slemhinnan i slidan. Det tar cirka 30 sekunder av sexuell upphetsning
att skapa lubrikation. Det ökade blodflödet i slidan har också inverkan på svällkroppsvävnaden
utanför clitoris, vid slidmynningen och runt urinröret, vilket är av stor betydelse för samlagets
genomförande. Svällkroppsvävnaden och lubrikationen svarar på all form av sexuell stimulering men
svullnaden blir kraftigast vid direkt stimulering av främre och inre delen av slidans vägg. Detta pga. att
det finns speciella tryckreceptorer som påverkar blodflödet lokalt. Blodfyllnaden gör också att
slidväggen blir tjock, fast och styrande. Slidans längd ökar 2 – 3 cm och blir rörformad, vecken i
slidväggen slätas ut. Blodöverfyllnaden av underlivet och lilla bäckenet utgör också en stötdämpande
kudde, vilket förhindrar smärta (Hulter 2004).
Det kvinnliga underlivet tillhör kroppens bäst innerverade. Det innebär att det går ett flertal
känsloförande nerver från vulvaområdet och det finns en riklig mängd nervändslut i klitoris och
blygdläpparna som svarar på smärta och tryck. De stimuli som under sexuell upphetsning uppfattas
som njutningsfulla kan vara direkt smärtsamma om den sexuella upphetsningen saknas (Hulter 2004).
14
4:4 Psykosomatiska reaktioner vid stress
Att tala om eller uppmuntra till sexuell njutning är inte någon självklarhet, vilket är viktigt för att ha
en positiv inställning till människors sexualitet
Vetenskapsteoretiskt finns det tre förhärskande sätt att se på hur människan fungerar. Monism som
innebär att man ser det mentala som produkten av elekrofysisk energi i hjärnan. Dualism som skiljer
på mentalt respektive kroppsligt, där man behandlar var och en av dessa på sitt sätt. Parallellism där
man skiljer på kropp och själ på samma sätt men samtidigt ser kropp och själ som sammanlänkade
(Lindström 2001).
Dualistiska insatser görs dagligen av gynekologer, men tonvikten ligger på det kroppsliga
hälsotillståndet. Hulter (2004) menar att det är förvånansvärt få gynekologer som intresserar sig för
hur underlivet fungerar för njutning utan det som intresserar mest, är det barnalstrande syftet.
Medicinsk kunskap är inte tillräcklig för att hjälpa kvinnor med sexuell problematik eftersom
problemen ofta är psykosomatiska och kräver en behandling som har ett helhetstänkande till grund
dvs. behandlar både kropp och själ.
Enligt Lars Weströms avhandling om vestibulit är det många kvinnor med vestibulit, som han har
undersökt, som har en livsstil med högt satta ambitioner. För en del blir det en konstant stress att leva
upp till alla dessa högt satta krav. Idag säger man att många sjukdomar är orsakade av stress. Stress
kan framkalla huvudvärk, magsår med mera. På samma sätt kan slemhinnorna i underlivet bli
påverkade av stress. De kan vara sköra och får ingen tid eller kraft att återhämta sig. Stressen kan
också leda till att man omedvetet spänner sig under samlaget vilket leder till att slemhinnorna utsätts
för friktion. Det är också svårare att bli sexuellt upphetsad och känna lust om man är stressad, vilket
resulterar i utebliven lubrikation som i sin tur leder till att slemhinnorna blir utsatta
(www.vestibulit.com).
Detta har stöd av Linnros och Tööj (2004) som ser att utdragna stressituationer med tiden får en
skadlig inverkan på individen. Vår hjärnas sätt att svara på stimuli från våra sinnen bygger på en
nedärvd princip sedan urminnes tid som är avsedd att skydda individen och artens överlevnad. Hoten
mot individen har förändrats över tid, från kortvariga till mer utdragna och framför allt till att ha mer
att göra med sociala sammanhang. Stressmomenten för individen är idag ofta inte reella hot utan
oroliga förväntningar inför vad som ska ske. Denna psykologiska anspänning är inte anpassad till
15
kroppen som ett antal individer lever i idag eftersom det är samma fysiologiska faktorer som aktiveras
vid mer direkt fysiskt hot, trots att det inte finns något behov för någon fysisk insats. Det är viktigt att
ha förmåga till att kunna anpassa sig till stressorer för det fysiologiska välbefinnandet men är direkt
skadligt när individen inte kan anpassa sig efter den. Stimulus som inte kan bearbetas utan innebär en
ofullständig konfliktlösning ger beredskap som är kvarstående i kroppen och en omedveten eller
medveten vaksamhet. Det är denna obalans som kan ge kroppsliga symtom, sänkt stresströskel och
ökad känslighet. Detta i sin tur kan leda till psykosomatiska besvär och psykosomatisk sjukdom
(Linnros & Tööj 2004).
4:5 Behandlande sexologiska samtal
Ett samtal kring sexualitet ställer särskilda krav på grund av dess intima och känsliga karaktär.
Lotti Hellström, överläkare på Södersjukhuset menar att: ”Den sexuella intervjun skall kännetecknas
av en tillåtande och lyssnande hållning. Den som ska berätta om sin sexuella erfarenhet måste ju känna
förtroende för den som skall lyssna. Lyssnaren skall övertyga den som skall berätta att hon/han är helt
inställd på att ägna sig åt den andre den avsatta tiden genom att t.ex. stänga av telefonen eller sökaren,
markera rött ljus på dörren och till varje pris undvika att göra något annat än att lyssna, exempelvis
inte läsa journalen medan den andre talar.” Detta måste ses som grunden för ett samtal runt
sexualiteten på grund av dess intima och känsliga karaktär (Helström 2002).
Arbetsalliansen är beroende av tilliten, en patient som får tillit till att terapeuten kan och är intresserad
av att hjälpa gör det möjligt för patienten att dela med sig av skuldbelagda, smärtsamma och genanta
erfarenheter. Då finns möjligheten att undersöka, reflektera och tänka runt det som är svårt eller
eventuella hinder för patienten. Författaren illustrerar detta med en dansmetafor: ”arbetsrelationen
avspeglar patientens lust att överhuvudtaget dansa med en viss terapeut, hålla sig till reglerna för
dansen, till exempel att den har en början och ett slut och vilka steg som ingår” (Wrangsjö & Winberg
Salomonsson 2006).
Kvinnor med samlagssmärta har ofta sökt många läkare och barnmorskor för sina besvär och
genomgått många behandlingar med utebliven effekt eller endast tillfällig lindring. Ofta känner de sig
missuppfattade och avvisade. Framgångsrik behandling måste bygga på att kvinnan känner sig trygg,
trodd och förstådd. Först låta kvinnan delge sina tolkningar och därefter med hjälp av kvinnans
berättelse ställa mer specifika frågor. En allmän medicinsk och psykosocial anamnes skall alltid ingå
(Bohm-Starke 2003).
16
För att försöka förstå och följa en människa i hennes sexuella svårigheter menar Birgitta Hulter (2004)
att det behövs ett stort mått av inlevelse för att få en så sann bild som möjligt hur personen upplever
sin situation. Det är ett måste att utgå från sin egen fixeringspunkt för att kunna ta in och bearbeta den
nya informationen. ”Den egna världsbilden behöver vara medveten för att man ska kunna röra sig fritt
mellan den och den som patienten förmedlar.” Det är själva rörelsen mellan vår egen världsbild som
behandlare och patientens världsbild som utgör skytteln i kommunikationen då vi utreder och
behandlar sexuella svårigheter och problem (Hulter 2004, s. 25-26).
4:6 Gestaltteori
4.6.1 Inledning
Gestaltterapi är en existentiell terapi på fenomenologisk grund som utvecklades i USA på 1940 – 50
talet av Fritz och Laura Perls. Den formulerades i skrift första gången i boken Gestalt Therapy,
Excitment and Growth in the Human Personality.
Gestaltterapins filosofi eller metateori representeras av den existentiella livssynen. Det visar sig i
terapeutens fokus på frågor om liv och död, med betoning på det personliga ansvaret och betydelsen
av egna val och mening.
Den psykologiska teorin representeras av gestaltpsykologin. Huvuddragen i den är att vi människor
har en tendens att organisera våra sinnesuttryck i helheter, i gestalter. Vi organiserar så att något blir
förgrund och något annat blir bakgrund. Våra behov styr vad som blir förgrund. Gestaltpsykologins
synsätt är att en människas upplevelser är en funktion av en oavbruten dialog mellan människan och
världen.
Den terapeutiska metoden är fenomenologisk. Terapeuten intresserar sig inte för det som kan finnas
dolt hos sin klient utan hon hjälper klienten att undersöka sitt förhållningssätt till existensen genom att
uppmärksamma fenomenen som de visar sig hos klienten eller i samspel mellan klient och terapeut.
Det är klienten som gör tolkningar av sin livsvärld. ”förståelsen ligger i själva upplevelsen av
fenomenen som dessa visar sig i människans möte med omvärlden” (Hostrup 2002 s. 29).
I min studie blev det tydligt att självtilliten, en ökad kunskap om kopplingen mellan kropp och själ, en
ökad medvetenhet om sin psykosociala situation och möten med omsorgsfull personal var avgörande
vid tillfrisknandet från samlagssmärtor. Dessa läkande faktorer ägnar sig väl åt att belysas ur ett
gestaltperspektiv. Utifrån det har jag valt att beskriva följande gestaltterapeutiska begrepp, fältteorin,
självet, kontakt, självstöd och ansvar.
17
4:6:2 Fältteorin
Grundläggande för gestaltpsykologin och gestaltterapin är fältteorin och helhetsbegreppet. En
människa är alltid i samspel med sin omgivning, det finns ingen som kan existera utan eller isolerad
från sin omgivande miljö. Detta gäller människans biologiska funktioner såväl som de psykologiska
funktionerna. Även socialt är människan alltid i samspel med och reagerar på sina medmänniskor.
I dynamiska system eller helheter påverkar en förändring i någon enskild del hela systemet. Ett sådan
system kallas fält och fältet är i sin tur uppdelat i figur och bakgrund. Figur blir det som jag i ett visst
ögonblick väljer att fokusera på och bakgrund är allt annat som samtidigt finns i min medvetenhet.
När en ny figur formas övergår den tidigare figuren till bakgrund (Mannerstråle 1995).
Människor upplever fenomenen olika eftersom saker och ting ses från olika perspektiv. Med det sättet
att tänka finns det ingen objektivitet eftersom människor lever i olika positioner och har olika
perspektiv. Därför går det inte skilja verklighet och upplevelse från varandra. Det är en dynamisk
växelverkan mellan fältet, fenomenet och medvetandet. Beroende av intresse och behov kan samma
bakgrund hos olika människor ge upphov till olika figurer. En av Perls viktigaste tillskott till fältteorin
var: ”att han såg att varje levande organism, inte kan bli förstådd genom att man endast tittar på den.
Organismen måste ses i sitt sammanhang i omgivningen, som en del i fältet för att bli förstådd.”
(Christina Källberg 2000 s.13).
Fältteorin formulerades av den tysk-amerikanske gestaltpsykologen Kurt Lewin (1890-1947) Han
utgick från begrepp inom fysiken, hur kroppar påverkar varandra i varje moment och menade att
människor påverkar varandra på samma sätt (Hostrup 2002).
Det är när människan har ökat sin medvetenhet om sina egna och andras reaktioner som hon
har möjlighet att ta ett ansvar för sina egna behov och reaktioner på allvar. Därigenom kan
hon göra sina egna medvetna val. Detta är gestaltterapins mål (Yontef 1993).
4:6:3 Självet
Det är de handlingar vi väljer och de reaktioner vi får av omgivningen som ger oss information om
vilken slags person vi är, detta svar resulterar i självupplevelsen. Det är vid varje tidpunkt, av en äkta
upplevelse av att vara en bestämd person som är det som menas med självet. Självet kan inte åtskiljas
från awareness-processen eftersom det uppstår, utvecklas och karaktäriseras av just den processen att
18
vara i kontakt med omvärlden. ”Det är ju så att vi blir helt på det klara med vilka vi är, först när vi ser
vad vi gör och upplever hur omvärlden svarar på oss” (Hostrup 2002 s. 119).
I gestaltterapeutisk teori ses självet som något som ständigt förändras i en organiserande process. För
människan är det självet som spelar en viktig roll för att finna och skapa mening i det vi växer och
lever av. Det är självet som är det övergripande för hur människan kan anpassa sig i fältet, hur man får
kontakt och vilken respons man får (Bragée 2001).
4:6:4 Kontakt
Kontakt är ett av de viktigaste grundbegreppen inom gestaltterapi. Kontakt betyder i gestaltterapi att få
behovstillfredsställelse men också att få kontakt med en annan människa. Det finns en medveten
upplevelse av det som händer inom människan, mellan personer och mellan personen och
omgivningen i övrigt. Kontakt förutsätter olikhet och kan beskrivas som ett ömsesidigt förhållande, ett
möte mellan minst två åtskilda personer, ett utbyte av ord, tankar, känslor, blickar eller handlingar. Ett
utbyte som ger en bestämd mening och som individerna var för sig har möjlighet att uppfatta, tyda och
reagera på. Kontakt innehåller tre faktorer, hur vi tar kontakt, ”närmande”, hur vi ”är-tillsammansmed” och hur vi avslutar kontakten ”tillbakadragande” (Hostrup 2002 s. 129). Kontakt uppstår i nuet,
när vi kan uppleva och uppmärksamma någonting annat än oss själva. Det är vid gränsen mellan ett
jag och ett du som förmågan och sättet att vara i kontakt visar sig. Utifrån vilken situation och vilka
behov som finns varierar naturligtvis graden av kontakt.
Att vara i kontakt i med sig själv innebär att man förnimmer och identifierar de behov och känslor som
träder i fokus. Utifrån den upplevelsen skapas energi som manar till handling för att få behovet
tillfredsställt, detta leder till att ett avslut av behovet blir möjligt och då avtar kontakten. Denna
process kallas inom gestaltterapi kontaktcirkeln eller energicykeln. Utifrån tidigare behov, erfarenheter
och personlighet varierar individens förmåga till kontakt och därmed tillfredsställa sina behov
(Hostrup 2002).
Det sättet kontakten visar sig beskrivs som kontaktstilar inom gestaltterapi.
Genom introjektion gör vi det som vi tror att andra människor vill att vi ska göra, det är ”något” som
vi okritiskt och utan motstånd tar in från en annan människa. På det sättet lägger individen över
ansvaret på en annan människa och undviker till exempel att säga nej till något som skulle kunna
innebära obehag.
19
Genom projektion tillskriver vi andra människor de känslor, tankar, värderingar, etc. som vi av en eller
annan anledning inte kan acceptera hos oss själva. På det sättet lägger vi ut ansvaret för vad vi själv
tänker och gör på andra personer.
Genom konfluens blir det omöjligt att skilja på mitt eget eller den andres behov vilket gör att personen
tappar uppfattningen var han/ hon börjar och slutar. Då har personen inget eget jag att ta ansvar för
utan talar om ett ”vi”.
Genom retroflektion gör man mot sig själv det man skulle vilja göra mot andra människor. Personen
håller tillbaka sin reaktion och blir på det sättet offer för spänningar, tankar och ord som inte går att
avreagera på sin omgivning och därmed blir det inte det utbyte som människan behöver med
omgivningen. Då tar man inte heller ansvar för sig själv och sina känslor.
Genom deflektion ignoreras den andre personen, den upplevs helt enkelt inte. Det blir en
ogenomtränglig gräns mellan Själv och icke-Själv. En mental mur gentemot det som upplevs oönskat.
Då tar man heller inte ansvar för sig själv utan är bara opåverkad utom räckhåll.
Samtliga kontaktstilar/försvarsmekanismer har även en sund sida. Genom att t.ex. ha förmågan att
kunna introjecera försäkrar sig barnet att ta till sig färdigheter utan att spilla för mycket energi i en
mental assimilationsprocess. Vi kan inte heller lära om vi inte är villiga att introjecera det vi
undervisas i. Ett annat exempel när det är nödvändigt att deflektera, att förbli känslomässigt
opåverkad, kan vara vid en olycka, att kunna handla rationellt utifrån det som behövs för att t.ex. rädda
så många liv som möjligt etc. (Hostrup 2002) (Mannerstråle 1995).
Sund konfluens: Barnets upplevelse att vara en del av ett Vi tränas upp med hjälp av moderns
konfluens. Detta är en funktion som i många av livets relationer är förutsättning för ett meningsfullt
liv. Den är en förutsättning för att kunna gå in i full kontakt dvs. ”att för ett ögonblick uppleva en total
samhörighet med en annan människa och därmed tillfredställa behovet av intimitet – också i
orgasmens hängivelse till den egna lusten tillsammans med någon annan. När ögonblicket är över
upphör åter det mentala sammanflytandet. ” (Hostrup 2002 s.143). Vår relation till andra människor är
beroende av om vi införlivats med Vi-upplevelsen. Utan - kan vi inte känna med eller leva oss in i
någon annan människas liv. Genom förmågan till konfluens får vi ett existensiellt förhållande till
andra människor eftersom vi från grunden blivit en del av ”Vi människor”. Fortfarande är människan
ett subjekt men inte främmande och isolerad (Hostrup 2002).
20
4:6:5 Självstöd
Begreppet självstöd handlar i gestaltterapi om förmågan till självomsorg, att ta ansvar för sig själv och
se till att man inte utsätter sig för mer än man kan hantera men heller inte avstår från det som man
behöver för att klara sig i livet eller för att utvecklas. För att en person ska kunna identifiera sig med
sitt eget tillstånd krävs att personen vet vem han/hon är. Om man inte vet/känner/märker det, kan man
inte handla på ett sätt som gagnar en själv.
Utvecklingen av självstöd sker från tidig ålder till vuxen genom träning i att lämna tryggheten och
testa det okända. Just överskridande av gränser, gemensamt med tillräckligt mycket stöd från vuxna,
gör att barnet får en tillit till sig själv, ”jag kan”. Varje steg i denna riktning gör att barnet ökar sin
vakenhet, awaerness, om möjligheterna att möta livet som det är. På så sätt lär sig barnet/den vuxne att
känna igen sina förmågor och begränsningar. Detta stöd blir i mognadsprocessen en funktion personen
”äger” och kan aktivera när han/hon har användning för det. Stödet uppstår i nuet, när man står inför
en situation som kräver stöd. Självstöd är det sätt man har att stödja sig själv i kontakt med omvärlden
vilket kan innebära att vi lär känna våra förmågor och begränsningar och kan använda oss av dem. Att
i en situation som man inte klarar av själv, kunna be om hjälp, är också ett tecken självstöd.
Enligt gestaltterapin är det att mogna och växa som människa när personen kan gå från att vara
beroende av omgivningen till att finna stödet i sig själv. När personen kan växa i sin tillit till sig själv
och vara mindre beroende av andras uppfattning (Hostrup 2002).
4:6:6 Självreglering
Självreglering är ett viktigt begrepp inom gestaltterapin och kan beskrivas som en inneboende kraft
som finns hos alla levande varelser och innebär att organismen kan tillgodose sina behov (Bragee
2001). Om man ser det över tid kan man säga att denna kraft är den som vår självbevarelse och
överlevnad är baserad på. Den ser till att individen kan växa från ett omoget tillstånd till moget/vuxet
tillstånd och har samtidigt till uppgift att upprätthålla ett jämviktstillstånd, psykiskt och fysiskt.
(Hostrup, 2001) Om det uppstår brist försöker organismen kompensera det uteblivna och om det blir
ett överskott försöker organismen göra sig av med det. Detta sker i ett evigt flöde för att uppnå, förlora
och återvinna homeostatisk balans. Störningarna i balansen sker på grund av att det hela tiden skapas
nya behov, antingen är det inifrån organismen själv eller utifrån, det vill säga från omgivningen.
Individen organiserar sina behov – sensationer, aktiviteter, intressen och bilder till dess att det blivit
tillfredsställt. Efter det att behovet blivit tillfredsställt slocknar betydelsen av det och träder tillbaka,
varpå ett nytt behov kan träda fram och samma process är åter igång (Bragée 2001).
21
4:6:7 Ansvar
Ansvar är en av grundstenarna inom gestaltterapin. Det innebär en existentiell människosyn där det
existentiella ansvaret har en framträdande roll. I Existentialismen framhålls att alla människor har en
förmåga som är grundläggande, att ta ansvar för sina val, handlingar och i slutändan hela sitt liv.
Genom livet gör människan medvetna och omedvetna val, existentialisterna menar att ett val i frihet är
alltid ett val under ansvar för alla människor.
Perls skrev ofta om ordet ”responsibility” till ”respons-ability” och menade att vi föds med en förmåga
att ta ansvar – svara an. Perls framföll att vi har själva ansvaret för vad vi känner, tänker och gör och
att vi inte kan ta ansvar för vad andra känner, tänker och gör. ”Jag är jag och du är du” (Mannerstråle
1995 s. 24). Perls menade att det är lätt att människor blir förvirrade i detta och tappar insikten om var
vårt eget ansvar börjar och slutar. Människor börjar ta ansvar för vad andra känner, gör och tänker.
Genom våra försvarsmekanismer/kontaktstilar bibehåller de denna förvirring menar Perls, introjektion,
projektion, konfluens och retroflektion. Förutom dessa försvarsmekanismer utvecklade/identifierade
Erving och Miriam Polster (1974), deflektion (Mannerstråle 1995).
5. Metod och material
5:1 Undersökningens syfte
Syftet med studien var att förutsättningslöst undersöka upplevelsen av hur unga kvinnor med
samlagssmärtor blivit hjälpta i behandlingen på ungdomsmottagningen. Vad det var som var läkande i
behandlingen det vill säga vad det var som gjorde att de efter behandlingstiden kunde ha smärtfria
samlag. Den subjektiva upplevelsen hos var och en av dessa unga kvinnor som deltagit i studien är det
som är intressant och värdefullt att ta del av. Således är det fenomenet det läkande för
samlagssmärtorna, som jag söker. Läkandet innefattar processen att gå från smärtsamma till smärtfria
samlag.
Jag har inte klassificerat samlagssmärtan i olika typer av samlagssmärtor såsom vestibulit, vaginism,
vulvodyni eller djup dyspareuni utan endast använt mig av diagnosen/symtomet samlagssmärta –
dyspareuni.
22
Min forskningsfråga är:
Vad har enligt patienterna varit läkande för samlagssmärtorna av behandlingen på
ungdomsmottagningen?
5:2 Ungdomsmottagningens arbetssätt
Ungdomsmottagningens arbete sker utifrån en ideologisk grund. Helhetssynen, vilket innebär att man
möter och försöker förstå ungdomar mot bakgrund av det sociala och kulturella sammanhang de ingår
i. Socialt perspektiv, se interaktionen mellan individ och samhälle och förstå den unga människans
livsmiljö och förutsättningar för utveckling och hälsa. Ungdomsperspektiv, utgå från ungdomarnas
situation med respekt för deras vuxenhet i utveckling. Sexualitet, ha kompetens att möta frågor kring
sexualitet på ett icke moraliserande sätt, vara öppna för samtal och diskussioner verka för att stärka
ungdomar i nyfikenheten, lusten och glädjen i sexualiteten samt stödja ungdomar i självkänsla och
integritet och när det gäller sexualitet Utgå ifrån att ungdomar har behov att prata och få rådgivning.
Ungdomar från olika kulturer, arbeta för att ungdomar från skilda kulturella och religiösa bakgrunder
får de kunskaps- och hjälpinsatser som motsvarar det de specifikt behöver. Jämställdhet, aktivt bidra
till att öka jämställdheten bland ungdomar och i arbetet ha könsperspektiv.
Den allra första ungdomsmottagningen öppnades i Borlänge 1970 på initiativ av barn- och
ungdomsläkare Gustav Högberg som i sin dagliga verksamhet såg att det fanns ett stort behov bland
ungdomar att få diskutera livsfrågor. Hans tanke var att medvetet förena frågor runt kropp och själ och
att integrera dem med sex- och samlevnadsfrågor. Utifrån denna modell öppnades ett fåtal
ungdomsmottagningar ute i landet i detta syfte. Därefter, när den nya abortlagen kom 1975, som
gjorde aborter lagliga, var det naturligt att förlägga det reproduktiva hälso- och abortförebyggande
arbetet till ungdomsmottagningarna och därigenom startades allt fler ungdomsmottagningar. På 80talet blev även arbetet gällande sexuellt överförbara sjukdomar, provtagningar för och prevention av
STI, Sexually Transmitted Infections, integrerad i arbetet på ungdomsmottagningen. Detta ledde till att
även unga män i större utsträckning än tidigare blev en själklar målgrupp för ungdomsmottagningen.
Ungdomsmottagningens organisation ser olika ut i landet. Mottagningen kan drivas såväl av
landstinget som av kommunen och ibland delar de på huvudmannaskapet. För att få kallas
ungdomsmottagning måste det finnas minst en barnmorska, en kurator eller psykolog samt en läkare.
Andra yrkeskategorier som kan arbeta på ungdomsmottagning är sjuksköterskor och undersköterskor.
Anställda på ungdomsmottagningen arbetar under FN:s barnkonvention, sekretesslagen,
föräldrabalken och socialtjänstlagen. Beroende av befattning arbetar en del av de anställda även under
hälso- sjukvårdslagen, abortlagen och smittskyddslagen. All personal på ungdomsmottagning ska
erbjudas kontinuerlig kompetensutveckling inom arbetets ram och bör ha extern handledning.
23
Ungdomsmottagningen ska vara lättillgänglig för ungdomarna med centralt belägna lokaler fristående
från annan verksamhet. Både unga kvinnor och män är välkomna, det finns ingen nedre
åldersgränsgräns eftersom man anser att man inte bör låsa sig vid någon specifik ålder utan se till
ungdomens behov däremot finns en övre åldersgräns som varierar mellan 23 och 25 år beroende av
den enskilda ungdomsmottagningens resurser. Alla besök på ungdomsmottagningen är gratis och
frivilliga för besökaren.
Ungdomsmottagningens arbete består av såväl undersökningar och behandling, som av samtal,
gruppverksamhet och utåtriktat arbete. Innehållet rör främst ämnet sexualitet men även psykologiska
och psykosociala frågor, samt livsstils- allmänmedicinska och kulturrelaterade frågor. Besöken för den
enskilda ungdomen kan variera från ett enda besök till dem som behöver en längre och regelbunden
kontakt. I Sverige finns idag drygt 200 ungdomsmottagningar spridda runt om i landet. Ungdomarna
har möjlighet att söka sig till vilken ungdomsmottagning de önskar, vanligast är dock att man söker sig
till kommunens egen mottagning med tanke på lättillgängligheten (FSUM, Policyprogram 2004).
5:3 Metod
Forskningsfrågan är avgörande vid val av forskningsmetod. Jag har i min undersökning ett syfte att
undersöka ett fenomen relaterat till en speciell behandlingsmetod som jag inte kan se har varit föremål
för någon tidigare undersökning. Jag har valt en kvalitativ ansats. En kvantitativ ansats hade gett mig
information om, frekvens, utbredning och fördelning. Då skulle jag istället kunnat formulera frågan så
här: ”Hur många blev hjälpta av behandlingen mot samlagssmärtor på ungdomsmottagningen?” eller
”Hur många känner att det var just teamarbetet mellan kurator, barnmorska och läkare som var det
som hjälpte dem att bli fri från sina samlagssmärtor?” För mig var ansatsen att undersöka och förstå
vad var och en av informanterna hade att berätta om det som var viktigt/läkande i behandlingen.
Den vetenskapliga ansatsen i undersökningen är fenomenologisk, vilket innebär att möta världen med
öppenhet för att försöka förstå upplevelsen. Kärnan i fenomenologin är att man inte kan komma
sanningen närmre än upplevelsen. I den vetenskapliga metoden undersöker man upplevelsen som den
är, dvs. som den visar sig för oss (Hostrup 2002).
Metodvalet är kvalitativt där meningen är att förstå innebörden av en viss upplevelse eller företeelse.
Att det finns många verkligheter där världen är en funktion av varseblivning och samspel med andra
människor, är utgångspunkten. Intervjupersonerna förmedlar i intervjuerna sina upplevelser och sin
livssituation ur eget perspektiv och med egna ord. Undersökningen är deskriptiv och empirisk. Jag
försöker inte finna någon ”dold sanning” om vad som fört informanterna till ett smärtfritt sexliv, som
senare skulle kunna formuleras om till en teori.
24
Jag vill i undersökningen undersöka det som ligger under informanternas icke uttalade upplevelser,
hitta det som är gemensamt och som man kan säga beskriver fenomenet. I fenomenologin är fokus på
människors upplevelse och jag söker den underliggande meningen. Jag vill klargöra vad som
framkommer, upplevelsen och hur det framträder för informanterna. Jag har valt EPP-metoden som är
en fenomenologisk forskningsmetod med hermeneutiska inslag i tolkningsprocessen (Karlsson,
1999).
5:4 Datainsamling
5:4.1 Intervjun
Jag gjorde intervjuer för att undersöka ämnet, vad det var i behandlingen som var läkande, vad som
gjorde att de unga kvinnorna efter behandlingstidens slut, kunde ha samlag utan smärtor.
Första kontakten med informanterna togs av barnmorska och kurator vid behandlande
Ungdomsmottagning. Av dem tillfrågades informanterna om de ville delta/bli intervjuade för studien.
Efter det fick jag namn och telefonnummer till informanterna. Därefter ringde jag upp dem och stämde
träff med dem i min terapilokal i Stockholm.
Vid varje intervjutillfälle berättade jag lite om mig själv, att jag är barnmorska och arbetar enligt
samma metod som den de blivit behandlade med mot sina samlagssmärtor. Jag nämnde även syftet
med min mastersuppsats och inom vilken disciplin jag gör den.
Vi läste sedan igenom ett informationsblad tillsammans (bilaga 1) där syfte med studien och
presentation av mig själv upprepades. Jag försökte vara extra tydlig med att intervjun var frivillig och
att de hade rätt att bryta när som helst om de av någon anledning inte ville vara med, likaså att de
kunde ta kontakt med mig efteråt om det var något som blev oklart för dem.
Alla intervjuerna spelades in på ljudband och därefter skrevs de ordagrant ner av mig.
Min huvudfråga vid intervjuerna har varit ” Vad var det som var läkande för dig i behandlingen – som
gjorde att du efter behandlingen kunde ha samlag utan smärtor”? Oftast blev det så att informanterna
startade sin berättelse från första gången de berättade om problemet på Ungdomsmottagningen.
25
5:4:2 Urval och beskrivning av intervjupersonerna
Fem unga kvinnor intervjuades. Följande kriterier låg till grund för att kunna delta i undersökningen:
1. Intervjupersonen skulle alla ha gått i behandling för samlagssmärtor, enligt Ungdomsmottagningen
behandlingsmodell cirka ett år.
2. Intervjupersonen skulle kunna ha smärtfria samlag efter behandlingens slut.
3. Att intervjupersonen skulle vilja låta sig bli intervjuad om behandlingen och sin upplevelse att bli fri
från sina samlagssmärtor.
Samtliga fem unga kvinnor är utvalda av barnmorska och kurator på en Ungdomsmottagning i
Stockholmsområdet, samma mottagning där de blivit behandlade för sina samlagssmärtor. Jag har
således inte valt unga kvinnor från den Ungdomsmottagning jag själv arbetar på.
A. 20 år idag, började behandlingen då hon var16 år. Samlagsdebut 15 år, samlagssmärtor startade vid
debuten. Smärtfria samlag efter behandlingen.
B. 20 år idag, började behandlingen när hon var 16 – 17. Samlagsdebut 14 år, första sex månaderna
efter debuten smärtfria samlag, därefter samlagssmärtor. Smärtfria samlag efter behandlingen.
C. 22 år idag, började behandlingen när hon var 20 år. Samlagsdebut 18 år, samlagssmärtorna startade
vid debuten. Smärtfria samlag efter behandlingen.
D. 20 år idag, började behandlingen när hon var 17 år. Samlagsdebut 15 år, första tiden efter debuten
smärtfria samlag, därefter samlagssmärtor. Smärtfria samlag efter behandlingen.
E. 22 år idag, började behandlingen när hon var 20 år. Samlagsdebut 14 år, samlagssmärtor från
debut, därefter smärtfria samlag cirka 6 månader, därefter samlagssmärtor igen. Smärtfria samlag efter
behandlingen.
5:4:3 EPP-metoden
EPP-metoden är sprungen ur den fenomenologiska sfären. Fenomenologin grundades som filosofi av
Edmund Husserl (1859 – 1938) som en filosofisk riktning i Tyskland under början av 1900-talet. Det
26
centrala i fenomenologin är läran om fenomenen, att möta världen med öppenhet för att hitta det
väsentliga. Att förhålla sig öppen innebär att man måste avstå från sina sedvanliga fördomar,
värderingar och antaganden, dvs. sätta dem inom parantes och därigenom förutsättningslöst låta
fenomenets väsen träda fram. Det innebär en undersökning och reflektion som öppnar sinnena för det
som också finns där, utan fördomar. Då uppträder nya förmodanden som man återigen ska sätta inom
parentes. Bildligt menar Hostrup (2002) att man öppnar den ena dörren efter den andra till
verkligheten för att tränga allt djupare in i fenomenet. Husserl kallade det reduktion. Denna process
har inte något slut och därför kan man säga att en slutlig reduktion inte är möjlig och därmed kan den
slutliga sanningen inte låta sig infångas.
Jag vill i undersökningen undersöka det som ligger under informanternas uttalade upplevelser, hitta
det som är gemensamt och som man kan säga beskriver fenomenet. I fenomenologin är fokus på
människors upplevelse och jag söker den psykologiska meningen. Jag vill klargöra vad som
framkommer ur upplevelsen, vad det var det som var läkande i behandlingen. Jag har valt EPPmetoden som är en fenomenologisk forskningsmetod med hermeneutiska inslag i tolkningsprocessen
(Karlsson 1999).
EPP-metoden grundades av Gunnar Karlsson, den bygger på en modifierad version av Husserls
fenomenologi och analysen av medvetandet som intentionalitet. Syftet med EPP-metoden är att
beskriva psykologiska fenomens meningsstruktur. Det gör att man kan förstå meningen och
förhållandet mellan subjektet och det upplevda. EPP-metoden är lämplig för min forskning eftersom
den grundas på fenomenologin som studerar medvetandeakten och hur händelserna som fenomen visar
sig för individen, vad som framträder och hur det sker, det vill säga hur vi upplever vår livsvärld. Den
är ett sätt beskriva livsvärlden och att dra slutsatser av den.
Eftersom min intention med denna undersökning är att undersöka ett psykologiskt fenomen anser jag
att EPP-metoden uppfyller detta krav.
EPP-metoden, Empirical Phenomenological Psychological method, är en kvalitativ, fenomenologisk
forskningsmetod, med hermeneutiska inslag genom att forskarens förförståelse och den hermeneutiska
cirkeln, dvs. ”förståelsen av relationen mellan helheten och delarna, att varje del av protokollet endast
kan förstås i ljuset av hela protokollet” (Bragée 2001, s. 23), finns med som viktiga begrepp. Man
menar att forskaren alltid är påverkad av sitt sammanhang och sina erfarenheter, sin förståelse. Varje
tolkning ses i ljuset och sätts in i sitt sammanhang, vilket ökar forskarens förståelse för fenomenet
successivt.
27
Den hermeneutiska cirkeln innebär att den forskaren som använder sig av EPP-metoden går tillbaka
till protokollen för att försäkra sig om att tolkningen stämmer med andemeningen i intervjuerna
(Karlsson, 1999).
Den psykologiska reduktionen innebär att forskaren sätter egna åsikter och förväntningar inom
parantes och endast är öppen för informantens upplevelse och beskrivning av fenomenet. ”Det är i
spänningen mellan forskarens förförståelse och forskarens strävan att vara så öppen som möjligt som
tolkningen i EPP-metoden växer fram” (Karlsson 1999).
Karlsson gör en uppdelning i forskarens förståelse av texten, dels forskarens empatiska (FEF)
förståelse och dels forskarens interpretativa förståelse (FIF). Den empatiska förståelsen handlar om att
förstå så mycket som möjligt av informantens ursprungliga upplevelse konkret. Den interpretativa
förståelsen består i att ta fram textens fenomenologiska och psykologiska meningsstruktur och därefter
lyfta den ur den aktuella situationen. När forskaren textanalyserar pendlar han/hon därför mellan FEF
och FIF i syftet att frilägga fenomenet som det visar sig. Under analysen används FIF självständigt för
att få förståelse för fenomenet.
EPP-metoden analyseras i fem steg. De utskrivna protokollen analyseras enlig den hermeneutiska
cirkeln, dvs. återgår till den ursprungliga texten.
EPP-metodens resultat består av det studerade fenomenets kännetecken (konstituenter). Generella
kännetecken är när kännetecknet finns hos alla informanterna. Finns kännetecknet hos vissa av
informanterna är det endast typologiska kännetecken.
Steg 1. Protokollen läses igenom av forskaren ett flertal gånger för att få en förståelse för helheten.
Det är från början viktigt att forskaren är medveten om den psykologiska reduktionen, dvs. inte börjar
låsa sig i teorier eller andra förklaringsmodeller, utan förutsättningslöst tar till sig helheten i allmän
förståelse vad informanten förmedlar.
Steg 2. Protokollet indelas i meningsenheter (ME). Varje ME består av en tanke, en innebörd, ett
skifte av mening. Detta görs för att underlätta för forskaren rent praktiskt, så att forskaren inte ska gå
miste om något tankespår och därigenom gå miste om information.
Steg 3. Varje ME översätts, transkriberas, till ett neutralt språk, från informantens vardagliga språk,
med tonvikt på det studerade fenomenet. I detta steg börjar den egentliga fenomenologiska
reflektionen genom att informantens konkreta uttryck blivit transformerade av forskaren, till allmänna
28
psykologiska kategorier, sett från forskarens perspektiv. I detta steg är det forskarens uppgift att
beskriva den fenomenologiska strukturen av fenomenet. Inte tolka utan ren deskription.
Steg 4. Meningsenheterna ska sammanföras och omformuleras för att skapa en sammanhängande
text, en situerad struktur, i syfte att beskriva fenomenets struktur. När alla ingående protokoll i studien
jämförs och syntetiseras med varandra har man uppnått en allmän beskrivning av fenomenet i fråga.
Steg 5. De situerade strukturerna jämförs och man söker efter en generell struktur som är
genomgående i samtliga protokoll. På ett neutralt forskarspråk blir en konstiuent tydlig som sägs
kunna beskriva fenomenets väsen. Det är även i detta steg viktigt att gå tillbaka till de ursprungliga
protokollen för att kontrollera att inte viktig information förbisetts. Från detta steg presenteras
resultatet i olika teman om strukturen, en beskrivning av fenomenet (Karlsson, 1999).
5:5 Validitet och reliabilitet
Verifiering av studien kommer att diskuteras utifrån reliabilitet, validitet och reflektioner. Reliabilitet
enligt den kvalitativa forskningsstudiens tradition handlar om tillförlitligheten i den kunskap man
kommit fram till. Validiteten visar om den kunskap som framkommit är den som var menad att
undersöka och om undersökningen ger värdefull kunskap.
Gunnar Karlsson (1999) har formulerat kriterier som underlag för att en analys enligt EPP-metoden är
rätt gjord. Det första är den psykologiska reduktionen – dvs. att forskaren sätter sin egen förförståelse
inom parantes. Hur lyckades jag med det? Eftersom jag var medveten om min egen förförståelse och
konstaterar att det finns olikheter mellan den och det föreliggande resultatet anser jag att jag lyckats
med det. Nästa kriterium är om mina informanter gett mig svar på det som jag ville ha svar på.
Intervjufrågan var ”vad var det som var läkande för dig, i behandlingen, för dina samlagssmärtor – det
som gjorde att du kunde ha samlag utan smärta?” När jag analyserat materialet kan jag inte se annat än
att jag lyckats ställa min egen förförståelse inom parantes. En reflektion är ordet ”läkande” som jag vid
något tillfälle fick förtydliga, kanske var det var ett ord som låg för långt bort från informanternas
vardagsspråk.
Hur har jag lyckats med utskriften? Intervjuerna skrevs ner ord för ord, med återspolningar av bandet
övertygade jag mig att jag inte missade något ord. Kvaliteten på bandupptagningen var god.
Är analysen rätt utförd. Stämmer min översättning av meningsenheterna överens med vad
informanterna sagt? Efter att ha gått igenom protokollen upprepade gånger ser jag att de stämmer väl
29
överens. Alla intervjuer och protokoll är analyserade på samma sätt, enligt Gunnar Karlssons EPPmetod. Dessutom har jag utsatt mina tolkningar för granskning och diskussion i handledargruppen,
bestående av handledaren och tre andra mastersstuderande.
Ger undersökningen någon värdefull kunskap? För mig som barnmorska på Ungdomsmottagning och
som arbetar med problematiken, har den tillfört värdefull kunskap.
5:6 Etiska aspekter
Etiska frågor rör hela undersökningen och de olika delarna som ingår i den. ”För att uppfylla de krav
på intervjuprotokoll den fenomenologiska metoden i allmänhet och EPP-metoden i synnerhet ställer,
måste datainsamlingen ge information som är så öppen och fyllig som möjligt” (Bragée 2001, s 25).
Detta innebär att intervjun måste ha en personlig karaktär som uppnås genom en god kontakt mellan
intervjuare och intervjuperson som kännetecknas av ömsesidig tillit och respekt (Bragée 2001).
Kvale (1997) pekar på tre etiska riktlinjer för forskning där människor deltar. Den första handlar om
informerat samtycke. Den andra avser konfidentialitet och den tredje tar upp konsekvenserna.
Informerat samtycke. Informanterna blev tillfrågade av barnmorskan på den Ungdomsmottagning de
blivit behandlade, om de ville delta i studien. Därefter fick jag telefonnummer till informanterna och
ringde upp dem. Från att de blivit tillfrågade till intervjun hann det gå flera veckor. Tiden här emellan
gavs informanten ytterligare betänketid om hon ville bli intervjuad eller inte. När jag ringde upp
berättade jag om undersökningens syfte och vi kom överens om tid och plats. Platsen för samtliga
intervjuer var i min terapilokal på söder i Stockholm. Vid det personliga mötet överlämnade jag en
skriftlig information (bilaga 1) som jag läste igenom tillsammans med informanten och det gavs
möjlighet att respondera på den, och givetvis behålla den skriftliga intervjupersonen. Jag var mån om
att vara tydlig med frivilligheten att delta i undersökningen och att den kunde avbrytas när som helst
och att det fanns möjlighet att ta kontakt med mig efter intervjutillfället om det fanns något oklart eller
annat de funderade på.
Konfidentialitet. Sekretess är fundamental i all forskning. I intervjun lämnar intervjupersonen ut delar
av sig själv som är djupt personliga, vilket medförde noggrannhet i informationen om tystnadsplikten
och handhavandet av intervjumaterialet. Jag har skrivit ut samtliga intervjuer själv och därför är det
endast jag som tagit del av ljudbanden. Jag har i intervjuutskrifterna aldrig med namn, utan använder
mig endast av (mig vald) initial till var och en av informanterna. Under forskningsanalysen har
handledare och tre studiekamrater i handledningsgruppen tagit del av delar av det anonyma
30
utskriftsmaterialet i handledningssyfte. I övrigt har ingen annan tagit del av materialet. Allt material,
ljudband och intervjutexter kommer jag att förvara oåtkomligt för andra än mig själv.
Konsekvenserna. Forskaren ska vara uppmärksam på negativa konsekvenser för intervjupersonen. I
min studie har jag fokuserat på det som varit positivt/hjälpande. Jag upplevde att informanterna var
generösa med att dela med sig av sina erfarenheter. Detta visade sig genom att de var positiva i mötet,
ingen ändring av tider eller annat som kunde ha förlängt den tid jag hade på mig att göra intervjuerna.
Men man måste likväl fråga sig hur de mådde efter intervjun, jag var tydlig med att informera att de
var välkomna att ta kontakt med mig om det fanns något oklart eller något som oroade dem.
Jag har varit medveten om mina informanters unga ålder och därför tagit hänsyn till det genom att
hantera dem så varsamt som möjligt, exempelvis genom att inte locka fram mer än det de ville berätta,
att inte ge dem en känsla av att de måste berätta ”allt”.
Även om jag har försökt vara så lyhörd som möjligt och fått bekräftat under intervjun vad de menat så
kan det ändå vara att den enskilde intervjupersonen inte känner igen sig i resultatet. Enligt EPPmetoden syftar analysen till att hitta den underliggande, förreflekterande upplevelsen av ett fenomen.
Jag har inte gett mina intervjupersoner någon möjlighet att påverka resultatet eftersom jag anser att det
inte skulle vara förenligt med de krav EPP-metoden ställer på mig som forskare.
31
6. Resultat
6:1 Generella kännetecken som beskriver fenomenet att läkas från
samlagssmärtor
Samlagssmärtor är ett vitt begrepp som kan omfatta medicinska diagnoser som vestibulit, vaginism,
fysiologiska avvikelser etc. I denna undersökning har jag inte preciserat någon diagnos, utan endast
arbetat med begreppet samlagssmärtor (dyspareuni) och i redovisningen fokuserat på vad det var i
behandlingen som hjälpte, som var läkande, för informanterna så att samtliga efter behandlingstidens
slut kunde ha smärtfria samlag.
Följande kännetecken, konstituenter, det vill säga de fenomen som i analysen visade sig vara det som
var läkande i behandlingen.
Fick en bättre tillit till sig själv.
Fick kunskap om kopplingen mellan kropp och själ.
Fick en ökad medvetenhet om sin psykosociala situation, familj, vänner, arbetskamrater
och pojkvän.
Blev omsorgsfullt bemött av personalen.
6:1:1 Fick en bättre tillit till sig själv
Lärt sig säg nej – sätta gränser
Att säga ”nej, jag vill inte” när det kändes rätt, var att känna sig aktiv i sina egna beslut. Ett exempel
på det är att inse att om det skulle leda till att bli övergiven så var relationen ändå inte viktig. Likaså
att inte göra något mot sin egen kropp som blev smärtsamt, utan vara tydlig med att säga nej, när det
inte känns bra. När väl självkänslan ökat och att säga nej var accepterat av informanten infann sig en
känsla av välbehag. ”Dom lärde mig säga nej, jag vill inte. Så man måste kunna säga nej och man får
inte vara rädd att förlora någon, om man förlorar den personen – så var det inte värt något liksom –
det var ingen viktig person i så fall” (2, ME 27 + 57).
32
Det var en viktig insikt att sätta gränser, som kom båda parter till godo, att inte sätta gränser gynnade
inte någon av dem. För att sexlivet skulle bli bra var det tvunget att kunna stå upp för sig själv.
Efter behandlingen ökade självkänslan vilket skapade en större tillit till pojkvännen, detta bidrog till
att ”vi-känslan” ökade.
Känner sig mer värdefull och stolt över sig själv idag
En känsla av värdefullhet och stolthet över sig själv innebar att få kontakt med sina stolthets- och
värdefullhetskänslor, genom det ökade självkänslan och blev starkare. Detta resulterade i ett ökat
ansvar för sig själv och sexualiteten. ”Jag vet ju att jag ser till att det blir bra för jag tar hand om mig
själv, ja man blir så här om man tar hand om sin kropp och då blir man lite stolt också, jag kan tänka
mig att jag har ett bättre självförtroende, en bättre kroppskännedom om mitt underliv i alla fall än vad
många vuxna har”(1, ME, 63+64).
Genom att lyssna till en inre röst, som relaterades till kuratorn ex. ”hur har du tänkt dig i det här fallet
– kunde du göra annorlunda nu – vad skulle du må bättre av” kunde ett invant beteende att sänka sig
själv vändas till att istället höja sig själv, vilket gav en större tillit till sig själv. En sänkning av sig själv
var att tänka att samlagssmärtorna var självförvållade, i behandlingen blev det en insikt om att det
handlade om ett samspel med partnern och hur livssituationen såg ut. Om inte klara signaler
observeras dvs. inte lyssnar på sig själv utan negligerar dem, leder det till att gamla mönster upprepas.
Behandlingen bidrog till att bejaka och ta sin egen sexualitet på ett större allvar, vilket blivit en
tillgång för framtiden. Ett exempel på det var att inte använda sexualiteten i syftet att bli omtyckt eller
för erövra män. ”Det är väl så det är – det vill dom väl” (ME, 4:34). Förutfattade tankar är reviderade.
6:1:2 Fick kunskap om kopplingen mellan kropp och själ
Kunskapen om kopplingen mellan kropp och själ medförde en insikt om att kroppen är beroende av
hur själen mår och vice versa. Just att se helhetens betydelse gjorde det lättare att hantera sin
sexualitet. Blev medveten och lyhörd för att om inte känslan fanns, att vilja ha samlag, så var
samlagssmärtorna ett faktum. ”Dom lärde mig hur min kropp fungerade och varför den reagerar som
den gör och så lärde dom mig hur jag skulle hantera det. Allt handlar om kunskap, tycker jag, allting
hänger ihop det gör verkligen det” (1, ME, 57:58).
Den fysiologiska kunskapen om hur kroppen/underlivet reagerar vid sexuell upphetsning var viktig för
därmed blev det en förståelse för att kroppen inte accepterar enbart viljemässiga beslut, det vill säga att
ha samlag utan att vara sexuellt upphetsad. ”Jag har bara träffat en barnmorska som har sagt att man
33
måste vara våt och kåt och det är …..(2, ME, 70). Kombinationen av ett friskt underliv och kunskapen
om hur det psykiska hänger ihop med det fysiska var det som ledde till smärtfria samlag.
Likaså att få en förståelse för att om det vid samlagets början finns en oro över att behöva avbryta
samlaget på grund av smärtor och därmed stå ut med partnerns besvikelse så fungerar det inte att ha
samlag eftersom samlaget kräver sexuell upphetsning och närvaro. ”jo - då var jag rädd för att det
skulle göra ont och att avbryta för att det gjorde så ont, då kände jag att jag gör honom besviken och
alla de där tankarna mal i huvudet och då tror jag…….Kuratorn sa att tänker du så, då säger kroppen
ifrån med en gång och då blir det ju så. Dom tankarna är ju helt borta alltså jag har inte tänkt på dem
en enda gång förrän nu när jag drar upp det, inte ens reflekterat över det innan (5, ME, 42).
Genom insikten att kroppen/slidan säger ifrån med smärtor blev det tydligt att kommunikationen
mellan partnerna var viktig, om inte kommunikationen fungerade blev samlagen smärtsamma.
6:1:3 Fick en ökad medvetenhet om sin psykosociala situation; familj, pojkvän, vänner
och arbetskamrater
Få hjälp med att se sig själv i sin sociala situation och relation till andra såsom familjemedlemmar,
pojkvän, vänner och arbetskamrater blev en stor hjälp för att växa mentalt. Uppväxtförhållandena med
föräldrar och syskon har betydelse. Att genom kurator få bekräftat att det som inte var uttalat blev
uttalat och bekräftat som accepterade känslor gav styrka att tro på sig själv.
”Det var så skönt att höra någon annan säga, det som jag misstänkt, att han trycker ner mig ganska
mycket och mamma hon är mer försiktig och säger inte ifrån.” (5, ME, 17).
Samtalen ledde till mer reflektioner runt valet av partner, att när det bara fanns problem så är det rätt
att ifrågasätta valet av partner. ”Jag tror att dom förstod från början, när jag kom dit att jag inte skulle
vara ihop med den killen, jag var ihop med då. Jag hade ju bara problem, det var det enda vi pratade
om nästan, att vi hade det jobbigt, det tog ett år innan jag gjorde slut” (2, ME, 44).
En hjälp var att bli uppmärksammad på hur mamma var präglad av sin uppväxt och hur detta i sin tur
påverkade mor- och dotterrelationen Hjälpen var att separera ut sig från mamman.
”…… därmed se att det påverkat min mamma, men det ska inte påverka mig och det var sådana
redskap också, att man kunde se helheten med saker och ting vilket kan göra det lättare att acceptera
saker och få förståelse” (1, ME, 46).
Att samtala om sina vanmaktskänslor när det gällde att hjälpa nära och kära och inse sina
begränsningar var meningsfyllt. Dessutom att få insikt om att det fanns ett samband mellan hur det såg
ut i underlivet och den sociala situationen, när underlivet var irriterat blev samlagen smärtsamma.
34
”Just det här hur det ser ut i mitt underliv och hur det ser ut i mitt inre, hur jag känner mig, en dag
var det familjen, nästa dag var det sexlivet och pojkvännen, det var inte bara det här: varför är det så
rött och ilsket utan det var allting runt omkring att få ihop det och inse att det faktiskt hänger ihop”
(3, ME; 51).
Genom en insikt om att i vissa perioder när det händer mycket i livet som är svårt att hantera, är det en
verklig hjälp att ha någon att samtala med vilket blev tydligt och uppskattat. ”För det var så mycket
som hände under den tiden jag gick hos kuratorn så jag kände att……alltså det var den bästa den
bästa tiden att gå där för det var så himla mycket jag fick bena ut och vända ut och in på, det var i
denna tid som nära försvann liksom min……..dog och allt det här, det var liksom, det kunde inte
funnits en bättre period i mitt liv att gå och prata med någon på det sättet” (3, ME, 47).
6:1:4 Blev omsorgsfullt bemött av personalen
Vänligt och omsorgsfullt bemötande gav en stor tillit till behandlande personal. Detta kopplat med en
stor till tilltro till personalens kompetens var av stor betydelse för läkningsprocessen.
”men sedan blev jag ju väldigt vänligt bemött på en gång, det får vi nog göra något åt, alltså dom
visste ju vad det handlade om så det var……” ( 3, ME, 6 ).
Genom att personalen gjorde behandlingsmiljön så trygg som möjlig och visade ett intresse och
öppenhet att allt var möjligt att samtala om ledde det till en känsla av att ”jag är viktig – dom gör allt
för att det ska leda till att jag kan ha ett bra sexliv”.
”Jag tror att just det här med att någon berättar precis hur det ska gå till och tar sig tid, bryr sig och
vill prata om allting, dom vill utreda allting och bara vara där och bolla allting, det är det som är det
läkande, som du kallar det, jag tror just det här att det är två personer som bryr sig och gör allt för att
det ska bli bra” ( 2, ME, 47 ).
Att göra en gynekologisk undersökning upplevdes oftast som pinsam och gjord i ett hastverk, i
behandlingen var upplevelsen tvärtom vilket ledde till en stor förnöjsamhet. Tillsammans med
personalen som kändes förtroendeingivande gick det att reflektera runt problemen vilket gjorde att
oron för att det skulle vara något fel i underlivet kunde reduceras helt, istället ledde det till att gå ett
steg vidare och analysera problemet. Ord som varma och rara personer fanns med i beskrivningen av
personalen.
En viktig del i att läkningsprocessen, som ledde till att det gick att ha smärtfria samlag var personalens
varma kompetenta omhändertagande.
35
6:2 Särskilda kännetecken
I studien blev dessa kännetecken, konstituenter tydliga endast hos vissa av informanterna. Eftersom
jag finner dem intressanta har jag valt att även redovisa dem.
Blev mer reflekterande kring omgivningens och medias bild av samlag.
Fick bekräftelse att underlivet var normalt.
Fick praktiska hygienråd att följa.
6:2.1 Blev mer reflekterande kring omgivningens och medias bild av samlag.
Fyra av informanterna uttrycker att de genom behandlingen blev mer reflekterande till medias och
omvärldens bild av samlag.
Att okritiskt ta in medias och omgivningens syn på hur kvinnan ska vara och hur sexualiteten beskrivs
har haft inverkan på informanternas syn på sig själva och deras förmåga till smärtfria samlag.
Att få en mer nyanserad bild av omgivningens ”krav” gav en insikt om att få vara den man själv är,
”att jag duger som jag är”.
”jag tänker såhär, om omgivningen vill att man ska prestera mycket så sätter det sig här uppe i
hjärnan och så vill man inte säga ifrån med munnen, nej – men jag är bara som jag är, jag vill inte ha
MVG i alla ämnen utan jag är bara en VG person. Om man inte vågar säga det så tror jag att det blir
bara stopp, det blir inget sex” ( 2, ME, 74 ). Bilden av, ”att det bara är att penetrera och så fungerar
det”, var den bild som generellt fanns med i starten men som efterhand reducerades genom insikter
och kunskap om hur kropp och själ intimt är kopplade till varandra.
”det är synd att man har den bilden av sex överallt, i ”Big Brother” och överallt” ( 1, ME, 93 )
Genom att bli mer reflekterande och nyansera den mediala bilden, blev självförtroendet efterhand
starkare.
36
”Jo – men som det är nu, man ska ju ha sex man ska ju vara bra på att ha sex det är ju så, så har det
varit hela tiden och det har varit jobbigt när det inte funkad. (5, ME, 56 ).
6:2:2 Fick bekräftelse att underlivet var normalt
Av informanterna var det tre som framhöll att det var en trygghet och lättnad att få bekräftat att det
inte var något medicinsk fel på underlivet.
Oron för att samlagssmärtorna var orsakade av något sjukdomstillstånd eller en defekt i underlivet
hämmade läkningsprocessen av samlagssmärtorna. Att få bekräftat att det såg fint och normalt ut
gjorde att oron kunde reduceras. ”För mig var det en trygghet att gå dit för jag blev undersökt, när
dom sa att det ser fint ut, det är normalt och så......(4, ME, 16). Att förstå att smärtorna inte var
sammankopplade med att föda barn gav en insikt om att fertiliteten inte var hotad pga.
samlagssmärtorna. ”Jag kom dit liksom utslagen, det är något fel på mig jag kommer aldrig att kunna
föda barn, det är något fel här – det är inte som det ska ( 1, ME, 40 ).
6:2:3 Följde praktiska hygienråd
Tre av informanterna följde de praktiska hygienråd som barnmorskan rekommenderade.
Att följa de praktiska råden innebar smörjning av underlivet två gånger dagligen, knipövningar och
avslappningsövningar.
Att smörja underlivet två gånger om dagen var en del i läkningsprocessen som i efterhand kan ses som
något bra och som hjälpte till för att få smärtfria samlag. ”Ja, det gjorde jag, det var lite jobbigt
för jag skulle smörja två gånger om dan, men så här i efterhand är jag glad att jag gjorde
det.” (3, ME, 36).
Knipövningar och avslappningsövningar innebar att känna när slidan är i ett spänt tillstånd och när den
är avslappnad, vilket ledde till att få insikt hur slidan fungerar.
”och då fick jag smörja först på kvällen och sen både morgon och kväll och så skulle jag göra
knipövningar och känna på ömheten och så där då” (1, ME,18).
De praktiska hygienråden var väl värda att ta med sig i sin vardag även ett par år efter
behandlingstidens slut.
37
7. Diskussion
Syftet med min undersökning är att undersöka hur fem unga kvinnor fått hjälp för sina samlagssmärtor
genom behandling på en ungdomsmottagning.´
Mitt intresse har varit fokuserat på deras upplevelse av det som varit en hjälp för dem att nå ett
smärtfritt sexliv. Jag fann fyra kännetecken som var gemensamma för dem. Alla hade efter
behandlingstiden en bättre tilltro till sig själva och därigenom en bättre självkänsla och ett bättre
självförtroende. De hade fått en kunskap om kopplingen mellan kropp och själ som gjorde att de bättre
förstod varför det gjorde ont när de hade samlag. Genom en ökad medvetenhet om sin psykosociala
situation hade de fått de en insikt om interaktionen mellan dem själva och omgivningen. Slutligen var
deras gemensamma upplevelse att det omsorgsfulla bemötande av personalen spelade en stor roll för
deras läkningsprocess.
Andra gemensamma kännetecken jag kunde urskilja som fanns hos fyra av de intervjuade var att de
börjat reflektera mer kring omgivningens och medias bild av samlag. För några av intervjupersonerna
var det av betydelse dels att de fick bekräftelse att underlivet såg normalt ut och dels att de följde de
praktiska råd som barnmorskan gav dem i form av att smörja underlivet, knip- och
avslappningsövningar.
Tillit till sig själv är grunden till att hantera allehanda livssituationer. En brist i tilliten gör att
individens behov i stor utsträckning styrs av omvärlden vilket leder till att individen gör våld på sig
själv för att hantera sin situation. Det som var betydelsefullt för intervjupersonerna var att de fick en
ökad tillit till sig själva. Detta innefattar förmågan att erövra och att äga sin egen kropp och
viljan/tillåtelse att säga nej. En ökad självkänsla och självbild gav ett bättre självförtroende. Enkelt
uttryckt, ta sig själv på ett större allvar och känna sin rätt att både ta för sig sexuellt men också kunna
säga nej.
Enligt Wrangsjö och Winberg Salomonsson (2006) etableras den unga kvinnans självkänsla och
självbild under barndomen och legeras efter hand med en vuxen sexualitet. Wijman (2003) betonar att
många kvinnor som inte kan genomföra ett samlag tycker sig sakna värde som sexuell varelse vilket
kan leda till känslor av värdelöshet som i sin tur kan bädda för depression och leda till
suicidtankar/planer.
38
Ungdomens självkänsla är mycket sårbar under den psykosexuella utvecklingen. Det är en tid med
frigörelse från föräldrarna och humörsvängningar. Detta och mycket annat händer under de olika
adolescensperioderna. Majoriteten av intervjupersonerna var i den utvecklingsfasen när de hade sin
samlagsdebut. Fyra hade sin samlagsdebut när de var mellan 14 – 15 år. Tre av dem hade smärtor från
debut och för en startade smärtorna efter ett halvår. Den femte informanten var 18 år vid samlagsdebut
och för henne startade smärtorna vid debuten. Med det vill jag lyfta fram att majoriteten av
intervjupersonerna var i den utvecklingsfas i livet när de inledde sin sexuella aktivitet då det kanske är
allra svårast att få allt att fungera, frigörelse, kärleksliv och behålla sin självkänsla. Högadolescensen
(14 – 16 år) beskrivs av Wrangsjö och Winberg Salomonsson (2006) som en tid som är präglad av en
intensiv självständighetstid, föräldrarna ska avvecklas som kärleksobjekt vilket leder till ett
sorgearbete. Dessutom ska ungdomarna i denna period finna nya värderingar och normer som ska
integreras sina egna. En tid av humörsvängningar och där självkänslan är mycket sårbar.
Gisela Helmius (2002) menar att vuxna ofta har åsikter om den unga personen är mogen för eller inte
mogen för sex och att de anser att den unga människan kan få psykiska skador av för tidig debut.
Därefter lämnas ungdomarna åt sig själva med detta ospecificerade argument, att själva tillsammans
med jämnåriga att ta reda på vad det egentligen innebär att vara mogen.
I stycket 3:1:5 ”Självkänsla” har jag beskrivit Hulters syn på utveckling av ett kärleksförhållande och
just hur viktig självkänslan, självkännedom och medvetenhet är för att bli tydlig inför sin partner och
därmed få förhållandet att fungera. Flera av mina intervjupersoner menade att den pojkvän de
debuterat med inte var ”rätt” för dem, men de vågade inte bryta upp förhållandet när de kände det,
utan fortsatte att vara tillsammans tills de under behandlingen fått mod/självförtroende att bryta.
Hulters syn på utveckling av ett kärleksförhållande får stöd av flera mina intervjupersoner.
Intervjupersonerna menade att hon under behandlingstidens gång blev medveten om att problemen
med samlagssmärtorna gick hand i hand med att hon egentligen inte älskade sin pojkvän längre men
att hon var ung och förstod inte att det var på det viset förrän hon gått ett bra tag i behandlingen. Då
förstod hon att samlagssmärtorna berodde på att hon inte var kär i sin partner längre.
Sambandet mellan kropp och själ är något som är väl integrerat i gestaltterapi. Det är utifrån detta
perspektiv gestaltterapeuten möter sin klient och arbetar. Helhet är det viktigaste teoretiska begreppet i
gestaltterapi som genomsyrar allt, vilket även är innebörden av gestalt. I denna föreställning ingår att
människan är en odelbar enhet av kroppsliga, emotionella och mentala erfarenheter (Bragée 2001).
Behandlingsmetoden baseras på ett helhetsperspektiv och är en stor del i tillfrisknandet från
samlagssmärtor, att se hela människan, inte bara hennes underliv eller hennes psykiska oförmåga utan
koppla både kropp och själ. Kunskap om att kropp och själ hänger samman var också viktigt för
39
intervjupersonerna. Hur väl kropp och själ var integrerat hos intervjupersonerna, upplever jag, skiljer
sig gradvis mellan dem. För en del verkade det vara mer en pedagogisk kunskap. Jag tänker på den
intervjupersonen som säger sig förstå hur allt hänger ihop men i alla fall tycker att det är konstigt att
smärtorna visar sig just i slidan. Eller en annan som menade att slidan lever sitt eget liv. Jag ställer
dock utom allt tvivel att den kunskapen intervjupersonerna fått har varit betydelsefull för
läkningsprocessen. Att det fått dem att förstå att det inte går att ha sex enbart utifrån att man med
viljan bestämmer det utan att lust och sexuell upphetsning måste finnas.
När det väl börjat göra ont så blir det lätt en ond cirkel, rädslan för att det ska göra ont igen nästa gång
blir ett hinder från att slappna av och ge sig hän och därmed uteblir den sexuella upphetsningen. Detta
får stöd av Hulter (2004) som beskriver att ha samlag utan att vara sexuellt upphetsad är en stor
påfrestning för slemhinnorna i slidan eftersom lubrikationen uteblir, det i sin tur leder till friktion som
leder till att det ”skaver” på slemhinnorna. Likaså penetrationen blir smärtsam om slidan automatiskt
drar ihop musklerna runt slidmynningen (vaginism) som en följd av rädsla för att det ska göra ont.
Kännetecknet därnäst som visade sig var att intervjupersonerna var hjälpta av att de blev mer
medvetna om sin psykosociala situation. Hur de påverkas av människor runt omkring dem.
Exempel på det var en av intervjupersonerna som menar att hon inte skulle klara sin livssituation utan
Ungdomsmottagningen, på grund av att familjesituationen var så pass tung att leva i. För en annan av
informanterna var arbetssituationen och familjesituationen kaotisk och gav maktlöshetskänslor. Jag
har i mitt teoriavsnitt beskrivit fältteorin och det handlar nämligen om betydelsen av att se sig själv i
interaktionen med fältet. Jag menar att det är en viktig del i läkningsprocessen att bli medveten om sin
psykosociala situation som Hostrup (2002 s.92) uttrycker det ”Ett fält är en enhet där allt påverkar allt
och man måste därför räkna med fältteorin i alla förhållanden och relationer”.
Mötet med personalen var av stor betydelse för intervjupersonerna, deras intresse och varma
mottagande, kompetens och omsorgsfullhet. Samtliga intervjupersoner gav uttryck för att de blev
omsorgsfullt omhändertagna. Jag tänker hur viktig personalen blir för unga människor med problem i
allmänhet men kanske i synnerhet med just denna problematik. I Ingela Danielssons
doktorsavhandling kan man se att endast 20 procent av dem som uppgav att de hade samlagssmärtor
som varat mer än sex mån, hade sökt hjälp för detta tidigare. Flera av mina intervjupersoner uppgav
också (innan de kom i behandlingen) att det hade varit något de skämts över och inte gärna ville prata
om. Någon tillade även att det var något som var hennes eget fel, lade skulden på sig själv.
Wrangsjö och Winberg Salomonsson (2006) menar att tilliten byggs upp av äkta möten – i äkta möten
uppstår kontakt. Det är viktigt att den som ska behandla en persons sexualitet har en lyssnande och
tillåtande hållning, för att den som ska berätta om sin sexualitet ska känna förtroende. I
40
utvärderingslitteraturen visar det sig ofta att patientens/klientens föreställning om att terapeuten kan
och vill hjälpa individen har en god möjlighet att förutsäga hur det kommer att gå i det gemensamma
arbetet.
Gestaltterapin har hämtat sina tankar om livets existens, människans egna val och ansvar från
existentialismen och Martin Bubers tankar om Jag – Du relationen. Filosofen Martin Buber (18781965) menar att det är när existensens grundvillkor erkänns som vi kan skapa ett engagerat liv, ett liv
som upplevs som ”fullt av liv” (Hostrup 2002, s. 48). Detta sker när det Buber kallar för ett verkligt
möte etableras mellan Jag och Du. Buber talar om det dialogiska förhållandet och menar med detta att
ingenting är något utan något annat dvs. allt är i relation. Det är i denna relation det uppstår ”något”
mellan parterna som är mera och annat än parterna själva – en upplevelse av liv och kraft som Buber
menar har en andlig karaktär (Hostrup 2002).
Mötet eller relationen är helande eftersom mötet är att dela det inre självet, särskilt en Jag-Du relation
har en maximal kraft att helas. Yontef (1980) definierade en Jag-Du relation som en person till person
kontakt eller kontakten mellan en persons kärna med en annan persons kärna. En sådan helande
relation utvecklas när två människor, var och en med sin separata existens och sina personliga behov,
kontaktar varandra och känner igen och tillåter skillnaderna mellan sig. Det är mer än en kombination
av två monologer, det är två människor i ett värdefullt utbyte (Clarkson 1993, s. 167).
Hos fyra av intervjupersonerna var att det uppenbart att de blivit mer reflekterande kring sin
omgivnings och mediernas bild av sex. En av intervjupersonerna uttryckte att medias syn på unga
kvinnor är att de ska vara bra på att ha sex, tycka om att ha sex och när den bilden inte stämde på
henne själv så försämrade det hennes självförtroende.
Veckotidningar (framför allt de har fokus på unga människor) och kvällspressens bilagor är ofta
fullmatade med tips till unga människor ”så får du ett bättre sexliv” ”var finns dina erogena zoner”
osv. osv.
Sjögren (2003) för ett intressant resonemang runt hur samhället alltid har haft synpunkter på den
kvinnliga sexualiteten. Hur kvinnor de senaste 30 åren haft möjlighet att leva ut sin sexualitet tack
vare säkra preventivmedel. Att det kan finnas en negativ baksida av detta och att den i så fall skulle
vara prestationsångest hos unga kvinnor. Vidare menar de att det råder en tveksamhet till en ökad
sexuell frihet för kvinnor. En kvinna som tänder sexuellt snabbt och lätt kan medföra en misstanke om
sexuell promiskuitet, hora – madonna konflikten, vilket kan medföra en viss återhållsamhet hos vissa
kvinnor, sannolikt genom omedvetna spärrar.
41
Berg Kelly (1998) för ett resonemang som styrker min undersökning att ungdomar är påverkade av
den bild medias och omgivningen ger av sexualitet. I kapitlet ”Sexualitet som lycka eller problem.”
talar hon om hur Veckopress och kvällspress gärna uppehåller sig på ett spektakulärt sätt runt
sexualiteten. Vilket kan bidra till att sex mer blir mer en prestation än ett uttryck för intimitet och
gemenskap. Detta gemensamt med allt säkrare preventivmedel kan göra att ungdomar pressas till
sexuell aktivitet som de ibland inte är mogna för. En god självkänsla gör det lättare för ungdomarna att
hävda sin vilja, för att kunna säga ja och nej. Att kunna säga ja och nej, i sexuella sammanhang, visade
sig vara värdefullt för mina intervjupersoner likaså att de blev mer reflekterande runt medias och om
givningens bild, vilket stöds av Berg-Kellys resonemang.
Barnmorskans roll för ungas sexuella utveckling
I mitt arbete som barnmorska på Ungdomsmottagning blir jag oftast reflekterande när jag sitter med en
14 – 15 år gammal flicka framför mig som bedyrar att hon behöver p-piller, om det är bra eller dåligt
för henne. Genom att hon får p-piller för att skydda sig mot oönskad graviditet ställer hon själv krav
på sig att vara sexuellt aktiv, men kanske inte minst partnern ställer krav. Jag som barnmorska blir
delaktig i att legitimera henne som en sexuellt aktiv. Flickor under 15 år som kommer till
ungdomsmottagningen (jag arbetar på) får ett besök både läkare, kurator, barnmorska för psykologisk
och fysiologisk mognadsbedömning.
I en intervju i tidskriften Ottar (2/1996) resonerar Anna-Maria Weingarten, som är läkare med
psykiatri som specialitet och som delvis arbetar som gynekolog, med unga flickor och då speciellt om
förhållandet mellan kropp och själ. Weigarten menar att många unga flickor har samlag med killar
innan de egentligen är mogna för det . Flickor som har en tidig sexdebut kan ofta väldigt mycket om
sexualitet, men har inte internaliserat den i sina egna kroppar. De stänger av kroppen och därmed
känslorna och sexualiteten. Weingarten säger i intervjun att hon skulle önska att unga flickor gav sig
tid att njuta av annan sexuell samvaro innan de börjar ha samlag och menar vidare att det tar tid att lära
sig att ha bra sex och att det är lätt att hoppa över de inledande stegen till samlag och bli passiv under
samlaget med andra ord bara ”ligga och ta emot”. Om flickan lär sig ett sådant beteende hoppar
flickan också över ledet där hon ska ta in sexualiteten i sin personliga utveckling. Det här ser jag som
viktiga aspekter att ha med sig vid preventivrådgivning och vid sexologiska samtal. Som jag nämnt
tidigare är det viktigt att vara lyhörd och inte bara se på den biologiska åldern, eftersom det också
finns de flickor som är så att säga mogna och har ett behov att motverka oönskad graviditet, tar hand
om sig själva bejakar sin sexualitet och så vidare.
Bekräftelsen av att underlivet var normalt ingav tre av intervjupersonerna en trygghet som gjorde
att de kunde släppa rädslan att något var onormalt, och därmed rädslan att inte kunna föda barn, eller
att de skulle få dras med smärtsamma samlag hela livet.
42
Hulter (2004) menar att för att unga kvinnor ska kunna få en realistisk bild av hur deras kön ser ut
måste hon betrakta sig själv i en spegel, vilket hon själv inte förmår att göra och det är beklagligt.
Ofta när vi barnmorskor undersöker gynekologiskt, ger vi ger den som undersöks en spegel så hon
själv kan titta på sitt kön, vilket ofta resulterar i att den som undersöks inte vill titta. En hel del
ungdomar har en väldigt vag bild av hur det egna underlivet ser ut och ett motstånd att betrakta det.
Vid studiebesök när jag beskriver en gynekologisk undersökning får jag ibland frågan ”hur kan du ha
ett sådant äckligt jobb”, vilket stundom gör mig mållös och trött men oftast får jag en känsla av att
vilja ”slåss” för att få dessa unga kvinnor att både känna och inse att deras kön är något fint som både
ska ge njutning och där deras barn ska födas genom. Detta är även ett steg i att koppla ihop kropp och
själ.
Sista kännetecknet fann jag hos tre av intervjupersonerna ”följde de praktiska råd” som barnmorskan
rekommenderade och var hjälpta av det. Råd som att smörja underlivet två gånger om dagen, i
huvudsak en pedagogisk uppgift, för att bli mer ”bekant” med sitt kön men också öka
blodcirkulationen och känna sig delaktig i behandlingen. Vara mån om att ”lufta” underlivet ofta dvs.
använda bomullstrosor som släpper igenom luft, gärna sova utan trosor osv. det senaste för att i
huvudsak förhindra svampinfektioner. Knipövningar för att känna när slidan är sammandragen och när
den är avslappnad, för att kunna kontrollera och slappna av i muskulaturen i bäckenbotten.
8. Slutsatser
Mitt syfte med denna mastersuppsats har varit att beskriva vad det var i ungdomsmottagningens
behandling som gjorde att unga kvinnor med samlagssmärtor efter behandlingens slut kunde ha
smärtfria samlag. Beskrivningen baseras på mina intervjuer med dessa unga kvinnor. Jag har valt
uppgiften eftersom jag själv arbetar med denna frågeställning i mitt arbete på en ungdomsmottagning.
Jag fann att den framträdande orsaken till dessa unga kvinnors samlagssmärtor hängde samman med
en viljestyrd önskan om att ha samlag som inte åtföljdes av en fysiologisk, dvs. att det som händer i
kroppen vid sexuell upphetsning enligt den sexuella responscykeln. Jag fann att det som var läkande i
behandlingen var att de unga kvinnorna: fick en bättre tillit till sig själv/fick kunskap om kopplingen
mellan kropp och själ/en ökad medvetenhet om sin psykosociala situation/blev omsorgsfullt bemötta
av personalen/blev mer reflekterande kring omgivningens och medias bild av samlag/fick bekräftelse
att underlivet var normalt och praktiska hygienråd att följa.
43
Av min undersökning drar jag slutsatsen att behandlingen på ungdomsmottagningen gett goda resultat
på grund av helhetsperspektivet. Det räcker inte att ha en enbart klinisk syn på problematiken runt
samlagssmärtor utan det måste ses utifrån ett helhetsperspektiv.
Att arbeta med samlagssmärtor på ungdomsmottagning stämmer väl överens med Föreningen för
Sveriges ungdomsmottagningars riktlinjer: helhetsperspektiv, teamarbete, tidig behandlingsinsats,
korta väntetider, sexualitet som specialitet. Inte minst för att ungdomar i allmänhet har en stor tilltro
till ungdomsmottagningen.
Behandlingstiden för kvinnorna i studien var cirka ett år. En uppföljning och framtida
forskningsuppgift inom detta område skulle kunna vara att utröna om man skulle kunna halvera
behandlingstiden, genom att utgå från de svar jag fick på min forskningsfråga ”vad var det som var
läkande i behandlingen för samlagssmärtorna”. Ett år är en relativt lång tid som kräver mycket
planering för både patient och personal.
Jag hoppas att denna undersökning ger andra barnmorskor, kuratorer, sexualrådgivare fler aspekter på
vad det är som är läkande i behandlingen av samlagssmärtor.
För mig har undersökningen varit värdefull och gett mig en god kunskap för mitt fortsatta arbete med
unga kvinnor som har samlagssmärtor.
Flera av intervjupersonerna gav uttryck för att min undersökning var viktig och att de gärna delade
med sig av sina erfarenheter. En av informanterna uttryckte ”Jaa, jag tycker liksom att det är min
skyldighet att hjälpa andra som har likadana problem som jag hade” (1, ME, 1). Detta ser jag som en
indikation på att det här är ett angeläget problemområde att arbeta med.
44
Författarens tack
Först och främst vill jag tacka de unga kvinnor som jag intervjuat. Som tog sig tid att komma till
intervjun och öppenhjärtigt berättat om sina erfarenheter.
Jag vill tacka barnmorska Inga-Lill Olsson och kurator Birgitta Örjes Svensson för urvalet av
intervjupersoner.
Min familj är också värd ett stort tack som stått ut med mig under den här tiden jag skrivit uppsatsen.
Döttrarna Tove och Kia har varit hjälpsamma när datorn och jag inte kommit överens.
Hans-Erik har varit ett gott stöd för mig i hemmet med allehanda sysslor.
Sist men inte minst vill jag tacka min handledare Britt Bragée och handledningsgruppen som gett mig
värdefulla synpunkter och stöd.
45
Referenslitteratur
Arver, Stefan, et al. (2001) Den lilla boken om sex – och problemen som kan lösas, ISBN 91-6310665-5.
Carlberg, Gunnar (1994) Dynamisk utvecklingspsykologi, andra utgåvan, Bokförlaget Natur och
Kultur, Stockholm.
Centervall, Erik, (1995) ”Kärlek känns! Förstår du” Samtal om sexualitet och samlevnad i skolan. Ett
referensmaterial från skolverket.
Berg Kelly, Kristina (1998) Ungdomsmedicin. Liber AB Stockholm.
Bohm-Starke, Nina. (2003) I Vulvasjukdomar, Arbets- och Referensgruppen för Vulva, Nr 48.
Redaktionskommitté: Eva Rylander, Lotti Helström; Anders Strand.
Bragée, Britt (2001). Från frisk till sjuk, en fenomenologisk studie av de psykosomatiska symtomens
uppkomst. (Mastersuppsats). Stockholm: Gestaltakademin i Skandinavien.
Clarkson, Petruska, (2003), Gestalt Counselling in Action. Sage Publications. London.
Danielsson I.(2001) Dyspareunia in women with special reference to vulvar vestibulitis.
Umeå: Umeå Universitet.
Edgardh, Karin (1988) Se mej! Tonårsflickor på väg och på avvägar. Socialstyrelsen. Skogs Grafiska
AB. Malmö.
Eriksson, Tomas (2002) Farmakologisk behandling av hypersexualitet och parafilier. I Lundberg, P.O
(red) Sexologi (s. 394 – 402). Falköping: Almqvist och Wiksell medicin, Liber utbildning.
Egidus, Henry (1994). Psykologi lexikon. Bokförlaget Natur och Kultur. Stockholm.
Linnros Clara, Tööj, Cecilia: VULVAVESTIBULIT, En beskrivning av somatisering, affektmedvetenhet
och internaliserad ska hos 18 kvinnor med vulvavestibulit Psykologexamensuppsats Vol VI (2004).46
Helmius, Gisela (2002). Psykosexuell utveckling i barna- och ungdomsåren. I Lundberg, P.O. (red)
Sexologi (s.85 – 94). Falköping: Almqvist och Wiksell medicin, Liber utbildning.
46
Helström, L. (2002). Gynekologiska tillstånd och sexuell funktion. I Lundberg, P.O. (red), Sexologi (s.
329 – 344).Falköping: Almqvist och Wiksell medicin, Liber utbildning.
Hostrup, Hanne, (2002) Gestaltterapi. Mareld. Stockholm.
Hulter, Birgitta. (2006) Sexualitet och hälsa. Studentlitteratur. Lund.
Joyce, P. Sills C. (2001) Skills in Gestalt Counselling&Psychotherapy. The Cromwell Press Ltd
Trovbride. Whiltshire
Karlsson, G (1999) Empirisk fenomenologisk psykologi. I. Allwood, C.M. &Eriksson, M.G. (red).
Vetenskapsteori för psykologi och andra samhällsvetenskaper. Studentlitteratur. Lund.
Kvale, Steinar. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur. Lund.
Källberg, C (2000) Använder arbetsledare den kunskap de fått i gestaltterapeutisk handledning i sin
arbetsledarroll? (Mastersuppsats). Stockholm: Gestaltakademin i Skandinavien.
Lewin, Bo (red) (1997) Sex I Sverige, Om sexuallivet I Sverige 1996. Folkhälsoinstitutet. Stockholm.
Lindström Gerd. (2001) En jämförande beskrivning av gestaltpsykoterapi och kognitiv psykoterapi.
(Mastersuppsats). Stockholm: Gestaltakademin i Skandinavien.
Lundberg, P.O. (2002) Sexualorganens anatomi och fysiologi. I Lundberg P.O (red). Sexologi
(s.57 – 77). Falköping: Almqvist och Wiksell medicin, Liber utbildning.
Mannerstråle, I (1995) Gestaltterapi på svenska. Wahlström och Widstrand.
Ottar. (1995) Förförelsen. NR 1. RFSU. ISBN 91-7998-028-7.
Sjögren, Berit.(2003) I Vulvasjukdomar, Arbets- och Referensgruppen för Vulva, Nr 48
Redaktionskommitté: Eva Rylander, Lotti Helström, Anders Strand
Tudor – Sandahl, P. (1999) Det glömda självet. Wahlström & Widstrand. Falun.
Yontef, Gary, (1993) Awareness Dialogue and Process. The Gestalt Journal Press Inc. Highland, NY.
Weström, L:(2006) www.vestibulit.com.
Wijma, Barbro. (2003) I Vulvasjukdomar, arbets- och Referensgruppen för Vulva, Nr 48.
47
Redaktionskommitté: Eva Rylander, Lotti Helström, Anders Strand.
Wrangsjö B. Winberg Salomonsson, M. (2006) TONÅRSTID, utveckling, problem och
psykoterapeutisk behandling. Bokförlaget Natur och Kultur. Falköping.
Wrangsjö, B. (1995) Tema: Självkänsla. OTTAR, nr 4, Berlings. Arlöv
von Zweigbergk, H. (1996) Tema: Lust – olust, OTTAR, nr 2, Berlings. Arlöv.
48
Bilaga 1
Fakta och information till intervjugruppen
Läses upp samband med intervjun men bandas ej.
Jag heter Eva Gram och är 55 år gammal. Jag är barnmorska på Ungdomsmottagning sedan
14 år tillbaka. Jag är utbildad Gestaltterapeut, har gått Gestaltakademin i Skandinaviens 4åriga utbildning och arbetat som terapeut sedan år 2000.
Jag skriver min Mastersuppsats och den här intervjun syftar till att ingå i min uppsats.
Jag hoppas att den färdiga uppsatsen kommer att läsas av barnmorskor, kuratorer som arbetar
med samma frågeställningar samt terapeuter och andra intresserade.
Jag kommer att intervjua fem personer från en annan Ungdomsmottagning än den jag själv
arbetar på. Samtliga har gått i behandling för samlagssmärtor. Vårt samtal kommer att bandas.
Alla intervjuerna kommer att skrivas ner, bearbetas och analyseras. Samtliga intervjuer
kommer att påverka min uppsats. Om du vill kan du få ta del av det nedskrivna materialet från
dig. Din identitet kommer att skyddas genom hela processen men jag skulle vilja få din
tillåtelse till att citera dig under fingerat namn om det blir aktuellt? Jag förbehåller mig rätten
att sammanställa uppsatsen själv.
Intervjun är till alla delar frivillig och jag respekterar naturligtvis om det är något du inte vill
svara på eller om du vill avbryta intervjun.
Beräknad tid för intervjun är cirka en timme.
Du får gärna träffa mig eter detta intervjutillfälle om vi behöver klargöra eller slutföra något
sinsemellan.
Anledningen att jag väljer att skriva om ämnet samlagssmärtor är att jag själv arbetar med det
som barnmorska och då just efter den här modellen som även de barnmorskor och kurator
arbetat efter där du har blivit behandlad. Jag är intresserad av vad det är som är läkande, vad
som gör att man kan få ett sexliv/ha samlag utan smärtor. För att utveckla min roll som
barnmorska och därmed hjälpa unga kvinnor.
49
