INSTITUTIONEN FÖR PSYKOLOGI Dyspareuni och

INSTITUTIONEN FÖR PSYKOLOGI
Dyspareuni och Big Five
En kvantitativ korrelationsstudie om sambandet mellan samlagssmärtor och
personlighet
Jannika Badin
Kandidatuppsats ht 2010
Handledare: Bertil Persson
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 2
Abstract
The purpose of this study is to examine the relationship between coital pain and personality
based on Big Five. A survey was conducted on the internet where data from 100 respondents
was investigated statistically. The age of the respondents ranged from 16-33 years with a
mean age of 23.4. They either had a diagnosis, no diagnosis but the symptoms or no
symptoms. The null hypothesis that there would be no associations between coital pain and
personality based on Big Five was rejected. A highly significant positive correlation was
found between the personality dimension Neuroticism and coital pain. Previous research has
shown a connection between coital pain and harm avoidance in The Temperament and
Character Inventory (TCI), higher levels of depression, anxiety and somatic complaints. The
author suggests that psychological dimensions and personality clearly are related to coital
pain. However, what comes first is still unclear and further research is needed to examine the
causal relationship between personality and coital pain.
Keywords: Dyspareunia, coital pain, vestibulitis, Big Five, IPIP five-factor test
Sammanfattning
Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan samlagssmärtor och personlighet
utifrån Big Five. En enkätundersökning på internet genomfördes på 100 respondenter.
Respondenternas ålder varierade från 16 till 33 år med en medelålder på 23.4. De hade
antingen en diagnos, ingen diagnos men besvär eller inga besvär. Nollhypotesen att det inte
skulle finnas några samband mellan samlagssmärtor och personlighet enligt Big Five
förkastades. En signifikant positiv korrelation fanns mellan personlighetsdimensionen
Neuroticism och samlagssmärtor. Tidigare forskning har visat på samband mellan
samlagssmärtor och harm avoidance i The Temperament and Character Inventory (TCI),
högre nivåer av depression och ångest samt somatiska besvär. Detta tyder författaren som att
psykologiska faktorer och personlighet klart står i samband till samlagssmärtor. Vad som ger
vad är dock ännu oklart, vidare forskning behövs för att undersöka orsakssamband mellan
personlighet och samlagssmärtor.
Nyckelord: Dyspareuni, samlagssmärtor, vestibulit, Big Five, IPIP five-factor test
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 3
Förord
Denna studie försöker behandla ett område som det ännu inte har forskats mycket om
och som har varit bortglömt i många decennier sedan det först omtalades för över 100 år
sedan. Förhoppningsvis kommer läsaren efter att ha tagit del av denna uppsats veta lite mer
om området.
Till Er kvinnor som har deltagit i studien vill jag rikta ett stort tack. Jag vill också
tacka de kliniker och den personal som har hjälpt till och bidragit med viktig information.
Tack också Ellen från vestibulit.com som har varit till stor hjälp och vars engagemang i
frågan bidragit med information och stöd till många drabbade kvinnor.
December 2010
Jannika Badin
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 4
Introduktion
Samlagssmärtor drabbar 5-7 % kvinnor (Bohm-Starke, 2001; Danielsson, 2001).
Forskningen är ännu inte överens om vad problemet beror på och vad som kan göras för att
åtgärda det. För kvinnorna själva upplevs detta som något som ytterligare förvärrar tillståndet,
då det kan verka hopplöst att finna någon hjälp. Kunskapen om behandlingar och även om
tillståndet i sig verkar inte väl utbredd i Sverige och den verkar vara av väldigt varierande
kvalité. Detta rapporterar många av kvinnorna då de inte sällan blivit avvisade på grund av att
deras tillstånd är svårt att fastställa medicinskt. Många testar flera olika sorters behandlingar
utan något särskilt resultat och deras kärleksförhållanden blir ofta lidande vilket bidrar med
oro. Det verkar heller inte sällsynt att kvinnorna upplever mer och mer nedstämdhet ju längre
tillståndet fortgår (Ismail, 2010).
Rätten till sin sexualitet och sin sexuella hälsa utgör en mänsklig rättighet som World
Health Organization (WHO) definierar som:
… inte endast frånvaro av sjukdom, dysfunktion eller svaghet. Sexuell hälsa kräver ett
positivt och respektfullt närmande till sexualitet och sexuella relationer, liksom till
möjligheten att få njutbara och säkra sexuella erfarenheter, fria från förtryck,
diskriminering och våld. För att sexuell hälsa ska uppnås och behållas, måste
människors sexuella rättigheter respekteras, skyddas och uppfyllas. (World Health
Organization, refererat i Lundberg & Löfgren-Mårtensson, 2010, s. 15)
Utifrån detta perspektiv utgör sexuell ohälsa ett stort problem som strider mot grundläggande
mänskliga rättigheter, varför forskning om olika sexuella störningar blir så viktigt.
Utsagor från personal inom vården, som författaren har tagit del av, är av stor
betydelse för studiens upplägg. Både gynekologer och sexologer menar överlag att kvinnorna
som lider av samlagssmärtor är på ett särskilt sätt. De beskrev dem som ambitiösa, duktiga
och perfektionistiska, men att det finns undantag (Weström, 1999). Detta fick författaren att
fundera över huruvida personlighet kan spela in och orsaka samlagssmärtor. Inom trait-teorin
Big Five återfinns ett drag som skulle kunna spegla beskrivningen, nämligen
Conscientiousness eller samvetsgrannhet. Höga poäng på detta trait innebär bland annat att
man är hårt arbetande, självdisciplinerad och ambitiös. Även andra Big Five-faktorer skulle
kunna vara relevanta för studien, då modellen består av de fem mest grundläggande delarna i
människans personlighet (McCrae & Costa, 2003). Författaren valde att genomföra en
korrelationsstudie för att se hur upplevd samlagssmärta korrelerar med Big Five.
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 5
Teori
Ämnesområdet sexologi, med inriktning på psykologi, utgör studiens teoretiska
utgångspunkt. Sexologi är ett tvärvetenskapligt begrepp som vilar på en vetenskaplig
kunskapsgrund och ska därför inte sammanblandas med sexosofi som vilar på en
värderingsgrund och behandlar vad som är normalt och moraliskt. Kortfattat definieras
sexologi som läran om könslivet, där kön dock inte begränsas till artens fortplantning. Kön
kan förutom att vara rent biologiskt också ses från ett sociologiskt perspektiv där det speglar
en social tillhörighet och inlärda beteenden utifrån de värderingar som kulturen har om könet.
Man brukar tala om sexuell hälsa istället för sexologi när man vill beskriva de tillstånd av
fysiskt, mentalt, socialt och emotionellt välbefinnande som är kopplat till sexualitet. Detta
används ofta ihop med ett genusperspektiv då män och kvinnor formas utifrån olika
förhållanden och därmed har olika utgångspunkter när det kommer till sexualitet (Lundberg &
Löfgren-Mårtensson, 2010).
Sexologi ur ett psykologiskt perspektiv. Viktigt inom psykologi är att sexualitet inte är
knutet till enbart könsorganen utan också till hjärnan. Sexualitet är något som sker i det intima
personliga förhållandet och ger närhet och binder personer samman när det fungerar väl. Man
talar om "the sexual response cycle", som består av de fyra faserna lust, upphetsning, orgasm
och upplösning. Lust handlar om sexuellt intresse eller åtrå som ofta associeras med sexuella
fantasier. Under den följande fasen, upphetsning, upplevs njutning och ett ökat blodflöde till
genitalierna samt till kvinnors bröst. De förstoras och vaginan fuktas och sväller för att kunna
ta emot mannens penis utan att det gör ont. I tredje fasen, orgasm, når den sexuella njutningen
sin höjd och vaginans yttre väggar dras samman samtidigt som det sker en generell
muskelspänning. Sista fasen innefattar avspänning och en känsla av välbefinnande som ofta
följer orgasmen, och för både män och kvinnor kan det ta ett tag tills de kan bli upphetsade på
nytt (Kaplan, 1974; Masters & Johnson, 1966). När det kommer till sexuella avvikelser är det
mycket mer vanligt att kvinnor rapporterar sexuella dysfunktioner medan män oftare har
parafilier, d.v.s. sexuell attraktion kopplad till ovanliga objekt eller ovanliga sexuella
aktiviteter. Män brukar utveckla mer sexuella dysfunktioner när de åldras men hos kvinnor
verkar inte denna skillnad finnas (Laumann et al., 2005). Däremot är det mer vanligt att män
tänker på sin sexualitet i termer av makt medan kvinnor oftare skäms över brister i sitt
utseende, vilket kan leda till sexuella dysfunktioner (Andersen, Cyranowski & Espindle,
1999; Sanchez & Kiefer, 2007).
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 6
I de tre första faserna i "the sexual response cycle" återfinns olika sexuella
dysfunktioner som kan vara ett resultat av samband mellan biologiska och psykosociala
faktorer. I Masters och Johnsons bok ”Human Sexual Inadequacy” (1970) förklaras bland
annat två olika orsaker till varför sexuella dysfunktioner uppkommer. De antas bero på en
blandning av historiska anledningar såsom sexuella trauman eller sociokulturell påverkan,
varav den ena orsaken handlar om rädsla över hur man uppträder under den sexuella akten
och hur man utför den. Den andra handlar om att man ställer sig utanför den sexuella
upplevelsen och istället blir åskådare, man intar den så kallade "spectator role". Förutom
dessa två potentiella orsaker kan det finnas biologiska orsaker som utgör dysfunktionen, något
som alltid måste undersökas noggrant innan psykologisk behandling sätts in. De psykosociala
orsakerna är många och blandade, där bland annat tidigare negativa sexuella erfarenheter,
stress, fysisk utmattning eller dålig fysik och negativa kognitioner ingår. De senare kan vara
rädslor över sjukdomar, graviditet och tidigare nämnda rädsla för hur man kommer att
uppträda under den sexuella akten. Även negativa tankar om sex och sexualitet kan påverka,
t.ex. genom samhällen eller religioner där det ses som något negativt (Morokoff & Gilliland,
1993; Reissing, Binik & Khalife, 1999). En annan orsak kan vara dålig kommunikation,
speciellt om man är i ett förhållande, då man låter bli att tala om vad man tycker om på grund
av rädsla för att såra den andre eller upplevelsen av skam. Dålig kommunikation kan också
bero på att förhållandet är otryggt. Par som bråkar och är missnöjda med varandra oftare har
sexuella problem (Bach, Barlow & Wincze, 2001; Birnbaum, Gillath, Mikulincer, Orpaz &
Reis, 2006).
För att en sexuell dysfunktion ska föreligga måste den vara ihållande och
återkommande samt orsaka märkbart obehag eller utgöra interpersonella problem enligt
senaste Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV-TR, 2000). Det är
heller inte ovanligt att man har problem i flera av faserna i "the sexual response cycle"
samtidigt, något som kan leda till en ond cirkel. För kvinnor kan det resultera i problem med
åtrå, vilket i sin tur kan leda till för lite fukt och för liten svullnad i vagina vilket behövs för
att känna den sexuella tillfredsställelse som leder till orgasm (Segraves & Segraves, 1991).
Sexuella dysfunktioner delas, utöver de tre redan nämnda faserna, bland annat in i vad som
kallas pain disorders. Dessa delas i sin tur in i vaginismus, ofrivilliga spasmer i yttre delen av
vagina som gör penetration omöjligt, och dyspareuni. Den senare handlar om ihållande och
återkommande smärta vid samlag (DSM-IV-TR, 2000). Mellan 10-30 % kvinnor får sådana
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 7
smärtor ibland (Laumann et al., 2005), och smärtan börjar för vissa vid penetrationen men för
andra kommer den inte förrän efteråt (Meana, Binik, Cohen & Khalife, 1997). Viktigt för rätt
diagnos är att fysiologiska faktorer som infektion inte förekommer, då det i så fall är
infektionen som måste behandlas (McCormick, 1999). Man undersöker också om det enbart
rör sig om problem med åtrå, då drabbade kvinnor reagerar med mindre sexuell upphetsning
på filmer som föreställer samlag än filmer föreställande oralsex (Wouda et al., 1998). Men
detta kan vara del av en ond cirkel, då smärta vid samlag ger minskad åtrå vilket i sin tur ger
minskad fukt och svullnad som ger ökad smärta.
Personlighetsforskning. Personlighetspsykologi fokuserar på att besvara frågan om
varför personer är som de är. Fokus ligger på hela personen och hur individens olika delar
relaterar till varandra samt skillnaderna mellan personer. En mycket bred definition av
personlighet är de karakteristika hos en person som består av de unika mönster som utgör
känslor, tankar och beteende. För att ta reda på vad det finns för karakteristika, hur de
bestämmer personligheten och varför man beter sig som man gör används ofta traits. Traitteorin är den teori som har dominerat inom personlighetsforskning och beskriver de typiska
stilar enligt vilka personer upplever och agerar. Den hänvisar till hur konstant en persons
respons på olika situationer är och personer inom trait-forskningen anser att traits utgör de
viktigaste delarna av personligheten. Traits anses kunna förklara och även förutsäga beteende,
då förklaringen ligger inom individen istället för i de olika situationer hon upplever (Costa &
McCrae, 1998). Däremot har det debatterats länge och väl om huruvida detta stämmer, och
om traits verkligen är universellt mänskliga och återfinns i alla kulturer (Mischel & Shoda,
1995; Pervin, 1994; Twenge, 2002).
Big Five-teorin, som kom till för att försöka förklara alla de grundläggande
dimensionerna av personlighet, byggde vidare på trait-teorin. Femfaktormodellen baseras på
ord som används dagligen i populationen för att beskriva varandra. För att finna dessa väljs
noggrant mängder av adjektiv ut från en ordbok, som personer får använda för att beskriva
både sig själva och andra (John, Angleitner & Ostendorf, 1988). Dessa faktoranalyseras sedan
och man försöker förklara hur många olika faktorer som behövs för att förstå de funna
korrelationerna. Följande faktorer ingår i Big Five (Costa & McCrae, 1992):
•
Neuroticism. Höga poäng innebär bland annat att man oroar sig, är nervös, emotionell
och osäker.
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 8
•
Extraversion. Höga poäng innebär bland annat att man är social, aktiv, pratsam,
optimistisk och utåtriktad.
•
Openness. Höga poäng innebär bland annat att man är nyfiken, kreativ, originell,
fantasifull och otraditionell.
•
Agreeableness. Höga poäng innebär bland annat att man är pålitlig, hjälpsam,
förlåtande och godhjärtad.
•
Conscientiousness. Höga poäng innebär bland annat att man är organiserad, punktlig,
ambitiös och har självdisciplin.
Definitioner av begreppet samlagssmärta
Dyspareuni. Enligt 3rd International consultation on sexual dysfunctions, som
kommer att utgöra grunden för den pågående revisionen av DSM-IV, definieras dyspareuni
som "Genital smärta vid penetration/penetrationsförsök och/eller under samlag" (3rd
International consultation on sexual dysfunctions, 2009, refererat i Fugl-Meyer & FuglMeyer, 2010, s. 267). Både kvinnor och män kan drabbas och studier visar motsatta resultat
både vad gäller minskning eller ökning av symptom med åldern och om prevalensen är hög
eller låg (Fugl-Meyer & Fugl-Meyer, 2010). I Sverige lider 5-7 % kvinnor av dyspareuni
(Bohm-Starke, 2001; Danielsson, 2001). Personal, som författaren pratat med i denna studie,
och som arbetar med kvinnor som lider av dyspareuni brukar tala om olika grad av smärtor.
Exempelvis att personer som inte uppfyller kraven för diagnosen vestibulit har mindre
smärtor men behandlas som vid en diagnos. Det ser även ut att vara så att vestibulit ofta kan
börja lindrigt men sedan utvecklas och ge mer smärtor. Enligt Helström (2010) finns det ytlig
och djup dyspareuni, där den djupa är kopplad till smärtor och sjukdom i lilla bäckenet. Den
ytliga dyspareunin kallas för smärtsamt samlag och delas in i vestibulit och vulvodyni.
Vestibulit. När det talas om samlagssmärtor i uppsatsen är det främst symptomen vid
vestibulit som åsyftas, då det i större grad drabbar yngre och verkar ha större samband med
psykologiska orsaker som inte berör depression. Vestibulit är en provocerad vulvasmärta som
utlöses av beröring och i vissa fall av tätt åtsittande kläder. Smärtan är brinnande, svidande
och ofta lokaliserad till bakre delen av slidmynningen och slidförgården, vestibulum. Den
utlöses från slemhinnans yta och beror inte på någon inflammation (Helström, 2010).
Weström (1999) förklarar vestibulum som en cm lång tunnel som omger ingången till slidan
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 9
alldeles utanför mödomshinnan och troligtvis har ett annat ursprung än resten av blygd och
slida. Han menar att vestibulum liknar tarm, vilket skulle förklara varför detta område
reagerar annorlunda än resten av vulva. Förmodligen är vestibulit inte ett egentligt syndrom,
bestämda symptom och avvikelser som pekar mot en viss diagnos. Det är troligare ett
smärtsymptom som kan bero på olika saker, bland annat stress eller psykosocial störning hos
kvinnan menar Helström (2010). Stöd och rådgivning från intresserad personal verkar
avsevärt förbättra symptomen eller bidra till läkning, men utan denna hjälp verkar symptomen
svårbehandlade. Vidare menar Helström att många olika behandlingar har testats där det enda
som verkar ge god effekt är kognitiv beteendeterapi och knipövningar som lär patienter att
kontrollera slidmuskulaturen. Den kognitiva beteendeterapin bygger på inlärningsteori och
socialkognitiv teori, d.v.s förändring av smärtupplevelsen genom ändrade förväntningar och
en förändring av rädslan. Smärtan gör så att den sexuella tändningen och förmågan försvinner,
ibland bara av att tänka på samlag då det kan bli som en inlärd reflex. Detta kan verka mycket
negativt på personer som har ett förhållande, då kvinnan kan dölja sina smärtor på grund av
skam eller ovilja att såra mannen. Det är möjligt att orsaken till samlagssmärtor i vissa fall har
varit för lite svullnad och fuktning som sedan har utvecklats till vestibulit (Helström, 2010).
Vulvodyni. Den andra kategorin av ytlig dyspareuni är vulvodyni, som till skillnad från
vestibulit är en oprovocerad vulvasmärta. Den känns brinnande och med diffus utbredning,
som kan stråla upp i buken och nedåt benen. Smärtan framkallas inte vid beröring och
behöver därför inte medföra smärtsamma samlag. Utlösande faktor kan vara inflammation i
slidan eller urinvägarna men ofta finnes ingen förklaring. Vulvodyni drabbar något äldre
personer som inte sällan har andra kroniska smärttillstånd och depression (Helström, 2010).
Anledningen till att begreppet vulvodyni förklaras här är att det lätt kan sammanblandas med
vestibulit.
Tidigare forskning
Samlagssmärtor i olika former. Forskningen är ännu i sin vagga och liknande studier
ger ofta varierande resultat. Vestibulit är den vanligaste orsaken till dyspareuni hos kvinnor
före menopaus (Bergdahl & Nylander Lundqvist, 2003). Enligt Danielsson (2001) uppger 13
% av kvinnorna i åldern 20-29 att de har långvariga och svåra samlagssmärtor som främst
beror på vestibulit. I åldern 30-49 är det vanligare att samlag ger djupare smärtor och för dem
över 50 består besvären främst av sköra slemhinnor. Kvinnorna med vestibulit hade inte
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 10
utsatts för sexuella övergrepp i större omfattning men de gick oftare med på sex trots att de
inte ville. Dessutom rapporterade 87 % att de hade haft minst en svampinfektion, s.k.
candidavulviter, jämfört med kontrollgruppens 28 % (Danielsson, 2001). Weström (1999),
f.d. gynekolog, skrev ett slags testamente till en ung kvinna med vestibulit där han menar att
svamp och bakteriell vaginos är sådant som kan utlösa vad han kallar för smärtkaskaden.
Enligt Weström kan man hos en kvinna med vestibulit mikroskopiskt se att några har en
kronisk inflammation och en inväxt av nya nervfibrer. Det kan förklara varför flödet av
nervimpulser vid tryck och tänjning av vestibulum blir större än normalt. Enligt Danielsson
(2001) finns dock ingen aktiv inflammation hos kvinnorna. Bohm-Starke (2001) fann att
personer med vestibulit har lägre smärttrösklar i vestibulära slemhinnorna, exempelvis var
upplevd smärta från kyla större än hos kontrollgruppen. Weström menar att smärtkaskaden,
som drabbade upplever vid främst svår vestibulit, kan bero på att vanliga impulser kopplas om
till den väg som smärtimpulser tar. Det betyder att vanlig beröring istället uppfattas som
smärta och detta förvärras av att spärrarna som borde stänga av smärtimpulserna inte
fungerar. Vanligtvis vandrar smärtan som utlöses i vestibulum upp till hjärnan och kan på
vägen kopplas om eller minskas ner då hjärnbarken känner igen smärtan och inte uppfattar
den som ett hot. När vanlig beröring uppfattas som smärta och dessutom ett hot, upplevs den
smärtkaskad och brännande smärta som kvinnor med svår vestibulit känner efter exempelvis
gynekologbesök (Weström, 1999).
Det som Weström, genom drygt 10 års erfarenhet av kvinnor med vestibulit, fann
hjälpa var bland annat så lite beröring och så mycket luftning av området som möjligt.
Avspänning i bäckenbottenmuskler var också bra då detta annars stänger slidmynningen och
bidrar till ökat tryck, samt capsaicinsalvan Capsina 0.075% och lokalbedövande salvan
Xylocain 5%. Bortoperation av hela eller delar av vestibulum kunde vara en lösning då
Weström erfor att 80 % verkade bli fullständigt eller avsevärt förbättrade. Denna metod var
dock bäst för de som haft en kort besvärsperiod och normalt sexliv, men olämplig för kvinnor
med svår vestibulit eller andra psykosexuella symptom. På Weströms tid var inte P-pillers
eventuella negativa inverkan dokumenterad, förutom att de torkar ut slemhinnorna (Weström,
1999). Torra och irriterade slemhinnor klagade många över både då som nu, där allt från tätt
åtsittande trosor till vanliga bindor måste undvikas. Enligt Danielsson (2001) har vestibulit
flera olika orsaker och därför är en blandning av olika tvärvetenskapliga behandlingsmetoder
bäst.
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 11
Personlighetens påverkan. Danielsson (2010) fann signifikanta skillnader mellan
drabbade kvinnor och en kontrollgrupp i sin studie av symatiska symptom och personlighet
hos kvinnor med vestibulit. Trettioåtta (38) kvinnor med vestibulit och 70 friska kvinnor i
åldern 18-25 fick fylla i The Temperament and Character Inventory (TCI) och Giessen
Subjective Complaints List, mätande kroppsliga klagomål. Resultaten var att kvinnorna med
vestibulit fick signifikant högre poäng på en av 7 subskalor, den så kallade harm avoidance.
Det är en dimension som anses vara delvis ärvd och relativt stabil genom livet. Man reagerar
pessimistiskt på problem och upplever mer ångest och trötthet. Danielsson menar att den kan
påverka hur de upplever och hanterar smärta och stress. De hade också signifikant fler
somatiska besvär, vilket kan tydas som att tillståndet inbegriper ett psykosomatiskt element
(Danielsson, 2001).
Kvinnorna är mer rädda för smärta, vilket rapporteras i en annan studie, där relationen
mellan sexuell upphetsning och sensorisk perception undersöktes. Tjugo (20) kvinnor med
vestibulit och 20 friska kvinnor undersöktes genom att registrera smärta och upphetsning i
främst vestibulum. De fick också fylla i formulär om sinnesstämning, smärta och sexuellt
fungerande. Resultatet de fann var att kvinnor med vestibulit kände signifikant mer smärta än
kontrollgruppen, att de inte saknade fysiologisk upphetsning men uttryckte sig vara mindre
intresserade av sex (Amsel et al., 2006). Bergdahl och Nylander Lundqvist (2005) fann att
kvinnor med vestibulit visar symptom och tecken på depression jämfört med en matchad
kontrollgrupp. Personlighet i relation till depression undersöktes genom TCI, Beck's
Depression Inventory (BDI), State Anxiety Inventory (STAI-S) och ett test för kliniska
resultat. Trettio (30) kvinnor med vestibulodyni fick fylla i enkäterna och resultaten i TCI
visade att de hade särskilda traits och temperament i form av bland annat försiktighet,
osäkerhet och pessimism. De såg på sina val och sitt beteende som något som låg utanför
deras kontroll. I studien föreslogs det att drabbade kvinnor alltid ska genomgå en psykologisk
undersökning för att lätta sina symptom och förbättra sin situation (Bergdahl & Nylander
Lundqvist, 2005).
Normer angående heterosexualitet. Begränsningar av kvinnors sexualitet handlar i
Sverige inte längre mest om rätten till abort och preventivmedel, utan här rör det sig troligtvis
mer om sexuella normer och idéers påverkan. Detta berättar drabbade kvinnor om i Ismails
uppsats (2010) om hur negativa upplevelser i samband med vestibulit uppstår ur ett
genusperspektiv. Några av idéerna som synliggjordes genom intervjuerna var att sexuell
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 12
smärta är naturligt för kvinnor samt att kvinnor förväntas ha samlag. Detta ansågs leda till en
ond spiral där man på grund av normerna kände sig tvungen att ha samlag när man egentligen
inte ville det, vilket i sin tur ledde till mer smärta och större svårigheter att ha samlag. De
upplevde både att de pressade sig själva och att de blev pressade till att ha samlag trots
smärtorna, mycket för att inte göra partnern besviken. Kvinnorna talade vidare om konceptet
av att vara duktiga flickvänner som alltid ställer upp på sex. Att inte kunna ge sex gav en
känsla av skam och skuld, och önskan att få njuta igen kunde vara det som kändes värst.
Ismail menar att de normer hon fann i vården och i de heterosexuella relationerna handlade
om vad kvinnors sexualitet borde vara, och det var dessa normer som bidrog till att kvinnorna
ofta negligerades i vården och i sina sexuella relationer. Normerna hon fann bestod av idéerna
att kvinnor inte borde bejaka sin sexualitet utan se den som något lågprioriterat. Sexuell
smärta borde heller inte vara något konstigt för dem då kvinnor inte njuter av samlag i samma
utsträckning som män. Ismail menade vidare att den manliga kroppen länge har varit
normgivande inom vården, vilket styr prioriteringen av sjukdomar.
Elmerstigs doktorsavhandling ”Painful ideals” (2009) konfirmerar vad som sades i
ovanstående intervjuer. Hennes resultat visade att smärtfulla samlag är vanligt för kvinnor i
Sverige i åldrarna 13-22 och att en stor andel fortsätter att ha samlag trots smärtan. Hennes
studier utgick från tidigare forskning om att smärtsamma samlag ofta börjar i ung ålder och
om de upprepas kan de teoretiskt sett leda till ökad smärta och onda cirklar (Elmerstig, 2009).
Sörensdotter (2010), fil dr i socialantropologi vid Stockholms universitet, påpekar också att
den kvinnliga sexualiteten är snävt definierad då den utgår från mannens sexualitet. Vaginalt
samlag är normen trots att kvinnor uppskattar många andra former, men samlaget anses ändå
vara den riktiga formen av sex. De ska även inta en passiv roll och man talar om att mannen
penetrerar istället för att kvinnan omsluter. Sörensdotter talar vidare om att kunskapsnivån
gällande kvinnors kön och sexualitet fortfarande är låg, exempelvis vet många inte om att en
kvinna kan ha kvar våtheten trots att lusten, klitoriserektionen och svullnaden har försvunnit.
Kvinnor lär sig i högre grad än män att ställa upp för andras välbefinnande och negligera sitt
eget, samtidigt som hennes sexualitet ska vara lagom och anpassas efter den manlige normen
(Sörensdotter, 2010).
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 13
Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att undersöka om det finns samband mellan personlighet
enligt femfaktormodellen och samlagssmärtor. Femfaktormodellen valdes då en undersökning
av denna i relation till samlagssmärtor inte har gjorts tidigare. Frågeställningen lyder således:
Finns det samband mellan personlighet enligt Big Five och samlagssmärtor hos unga
kvinnor?
Då ingen forskning har gjorts med Big Five i relation till personer med
samlagssmärtor valdes en oriktad hypotes som lyder:
H0: Det finns inga samband mellan personlighet enligt Big Five och samlagssmärtor.
H1: Det finns samband mellan personlighet enligt Big Five och samlagssmärtor.
Metod
Deltagare
Ca 400 kvinnor fick information om enkäten. Av dessa tittade 164 personer på enkäten
och 103 personer fullföljde den. Ett hundra (100) personer valde att deltaga i studien. Tre av
de från början 103 personerna togs bort eftersom de hade svarat med extremvärden och alltså
bara fått 5:or eller 1:or. Dessa personer var förmodligen kliniker som ville se hur testet såg ut
innan de kunde vidarebefordra det till patienter. Respondenternas ålder varierade från 16 till
33 år med en medelålder på 23.4 år.
Instrument
För att mäta sambandet mellan samlagssmärtor och personlighet användes en digital
enkät som författaren satte samman. Denna bestod av två delar varav den första mätte
samlagssmärtor och kallades ”Om dina eventuella smärtor”. Del två bestod av items som
mäter personlighet enligt Big Five, denna del kallades för ”Om dig själv”.
Om dina eventuella smärtor. Eftersom författaren inte kunde finna något test som
kunde mäta samlagssmärtor skapades ett sådant utifrån research om vanliga symptom. Dessa
items listades sedan upp och framställdes för ett antal kvinnor som led av samlagssmärtor.
Utifrån deras åsikter reviderades sedan listan på items och det slutgiltiga testet består av 14
items som mäter penetrationssmärtor, klåda i underlivet som inte beror på svamp samt annan
smärta som finns vid svårare vestibulit. Svarsalternativen var en Likert-skala med 5 alternativ,
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 14
från stämmer precis till stämmer inte alls. Cronbach’s α beräknades och redovisas i resultaten.
Exempel på items är:
•
Har smärta i underlivet under samlag
•
Har klåda i eller utanför slidmynningen efter avslutat samlag, som ej beror på svamp
Om dig själv. Det test som användes för att mäta Big Five grundas på en svensk
översättning av det korta International Personality Item Pool (IPIP) five-factor test. Testet
består av 50 frågor, 10 per faktor, varav några var inverterade. Personlighetsdimensionerna
som mättes var Extraversion, Conscientiousness, Neuroticism, Openness och Agreeableness.
Svarsalternativen var en Likert-skala med 5 alternativ, från stämmer precis till stämmer inte
alls. Cronbach’s α för personlighetsdimensionerna var i samma ordning som ovan .92, .92,
.93, .86 och .88. Dessa överensstämmer med den engelska versionen, vilket tyder på hög
inter-item reliabilitet. IPIP är i Sverige ett nytt instrument för att mäta Big Five, varför den
inte är grundligt validerad som sådan (Bäckström, 2007). Exempel på items är:
Extraversion
•
Pratar med en massa olika människor under en fest
•
Tar mig tid för andra människor
Conscientiousness
•
Är grundlig i mitt arbete
•
Gör hushållsarbete genast
Neuroticism
•
Har ofta förekommande humörsvängningar
•
Blir lätt stressad
Openness
•
Är full av idéer
•
Har lätt att förstå abstrakta idéer
Agreeableness
•
Är intresserad av människor
•
Får människor att känna sig väl till mods
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 15
Procedur
Enkäternas items skrevs in på sidan Psychsurveys (https://www.psychsurveys.org)
som en basic survey. Inverterade items gavs ett motsatt poängvärde. Information om studien
skickades först per mejl till samtliga ungdomsmottagningar och kvinnokliniker i Malmö,
Lund och Kristianstad. Begränsningen till dessa städer gjordes för att enkelt kunna besöka
dem om det skulle behövas. I informationen ingick förfrågan om att dela ut brev med
information till personer som ansågs ha vestibulit eller liknande diagnos, och en deadline
sattes upp. Ett antal personer från kvinnoklinikerna svarade med intresse eller sände mejlet
vidare till personer som det berörde bättre. Slutligen svarade två hudkliniker med intresse att i
samband med mottagningar dela ut brevet till patienter efter att ha frågat om de var
intresserade att delta. Tretton (13) brev skickades till klinikerna.
Information om studien mejlades även till oberoende studentföreningen Lunds
Universitets Studenters Projekt Sex (P6), som i sin tur informerade deltagare i sitt
informationsbrev. Uppskattningsvis fick 250 kvinnor detta mejl, men hur många som läste det
och svarade är oklart. Även sidan Vestibulit.com (http://www.vestibulit.com/blog)
kontaktades, där en annons lades upp på förstasidan och kvinnor som var registrerade i
forumet mejlades det informerande brevet. För att få fler respondenter utan diagnos och som
inte var studenter mejlades också informationsbrevet till 90 kvinnor från författarens
kontaktnät. Hur många som svarade från var och en av dessa olika grupper går inte att säga,
men hur stora delar som led och inte led av samlagssmärtor kan utläsas i resultatdelen under
rubriken Smärtintensitet.
Databearbetning
Kvantitativ data från Psychsurveys beställdes som excel-blad och deltagare som inte
fullföljt studien korrekt togs bort. Data bearbetades i SPSS där korrelationer och multipel
regression utfördes. Reliabiliteten för ”Om dina eventuella smärtor” togs fram genom att
beräkna Cronbach's α. Vidare bearbetades data för att få fram mått på hur mycket
samlagssmärtor deltagarna hade (frekvens).
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 16
Resultat
Cronbach Alpha
”Om dina eventuella smärtor” uppvisade god inter-item reliabilitet mätt med Cronbach
alpha (.82).
Smärtintensitet
Mätning av deltagarnas upplevda samlagssmärtor gjordes genom att beräkna
medelvärde för varje deltagares sammanlagda svar på testet ”Om dina eventuella smärtor” (se
Tabell 3). Svarsalternativen stämmer inte alls till stämmer precis motsvarades av poängen 1
till 5. Deltagare med medelpoäng mellan 1.0 och 2.0 utgjorde 41.2 % av samplet och de hade
låga eller inga smärtor. De med mycket höga smärtor (4-5 poäng) utgjorde 6.2 % av
testpersonerna.
Tabell 3: Respondenternas poäng i medelvärde på mätningen av deras upplevda smärtor
enligt författarens test av samlagssmärtor.
Medelpoäng
1-2
2-3
3-4
4-5
Kvinnor (%)
41.2
27.8
24.8
6.2
Korrelationer mellan ”Om dina eventuella smärtor” och IPIP five-factor test
Relationen mellan smärta (”Om dina eventuella smärtor”) och personlighet (IPIP fivefactor test) undersöktes genom att använda Pearson product-moment korrelation. Resultatet
visar en stark positiv korrelation mellan smärta och Neuroticism (se Tabell 1), med höga
nivåer av smärta associerade med höga nivåer av Neuroticism. I tabellen framgår det också att
vissa Big Five-faktorer korrelerar.
Tabell 1: Interkorrelationer mellan smärta, personlighet enligt Big Five och ålder (N=100).
Smärta
E
C
E
-0.142
C
-0.072
-0.026
N
0.564**
-0.159
-0.027
O
-0.120
0.447**
0.047
N
-0.012
O
A
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 17
A
0.039
0.360**
0.281**
-0.062
0.198*
Ålder
0.155
-0.128
0.287**
0.032
0.066
-0.026
** p < .01, * p < .05
E: Extraversion; C: Conscientiousness; N: Neuroticism; O: Openness; A: Agreeableness.
Multipel regression
Multipel regression gjordes för att undersöka de oberoende variablernas enskilda
prediktionskraft (se Tabell 2). Neuroticism var den prediktor som bäst kunde predicera
smärta, med ett Beta-värde på .557. Neuroticism kunde till 33 % förklara variansen på
beroende variabeln smärta, R2 = -.327. Sambanden mellan prediktorvariablerna var acceptabel
(VIF låg klart under 2.5).
Tabell 2: Multipel regression med smärta som beroende variabel, personlighet enligt Big Five
och ålder som prediktorer och korresponderande parameter- och beta-värden (N=100).
Beroende
b
S.E.
β
t
R2
E
-0.052
0.183
-0.280
-0.287
0
C
-0.358
0.215
-0.150
-1.669
0
N
1.078
-0.160
0.557
6.728**
0.327
O
-0.359
0.241
-0.138
-1.492
0
A
0.433
0.252
0.159
1.717
0
Ålder
0.694
0.318
0.190
2.185*
0.049
Prediktorer
variabel
Smärta
** p < .01; * p < .05
E: Extraversion; C: Conscientiousness; N: Neuroticism; O: Openness; A: Agreeableness; ej
signifikanta R2 skrivs ut som noll.
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan personlighet, mätt med IPIP
five-factor test, och samlagssmärtor. Hypotesen för studien var oriktad och en
enkätundersökning på internet valdes som metod. Korrelationsanalysen visade på ett starkt
signifikant samband mellan Neuroticism och samlagssmärtor. Vidare visade den multipla
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 18
regressionen att Neuroticism var den faktor som bäst predicerade smärta. Trettiotre procent
(33 %) av variansen i smärta kunde förklaras av personlighetsdimensionen Neuroticism (utan
inverkan från övriga faktorer). Inga övriga samband fanns mellan samlagssmärtor och
personlighet. Däremot fanns det ett svagt samband mellan ålder och Conscientiousness, vilket
man även funnit i andra studier (Costa & McCrae, 1994). Big Five förutsätter att de fem
faktorerna återfinns i olika kulturer då de antas vara universella och i hög grad påverkade av
genetiska faktorer (Costa & McCrae, 1998). Man finner frekvent Extraversion, Agreeableness
och Conscientiousness medan Openness och Neuroticism är mer svårreplikerade (De Raad,
Hrebickova, Perugini & Szarota, 1998; Di Blas & Forzi, 1999). Om traits är helt stabila så
betyder det att sociala faktorer inte påverkar dem, vilket inte stämmer enligt en jämförande
studie av ångest i USA på 50-talet och på 90-talet. Personer från den senare studien som levde
i en sociokulturell kontext med högre kriminalitet och mindre familjekontakt rapporterade en
signifikant högre nivå av ångest (Twenge, 2002). Vad gäller förändring av ens personlighet
har man sett att den är mer stabil i vuxen ålder än i barndomen. Något som tenderar att ändra
sig med åldern är Conscientiousness som ökar med stigande ålder och Neuroticism som är
högre i tonåren. Man har även sett att faktorn Agreeableness ökar mellan åldrarna 31-50,
vilket antas bero på att många blir föräldrar då och därför måste utveckla dessa traits (Costa &
McCrae, 1994).
Att personligheten skulle vara konstant och oföränderlig motsägs av Michell och
Shodas CAPS- teori. Deras studier visar att personligheten varierar beroende på den situation
och det sammanhang personer befinner sig i (Mischel & Shoda, 1995). Därför skulle vidare
forskning behöva göras på om de som lider av samlagssmärtor har höga poäng på
Neuroticism överlag redan före de drabbas, eller om detta är situationsbetingat. Att lida av
dyspareuni verkar åtminstone i ungdomsåren ha stor påverkan på ens liv genom oro gällande
sig själva, sina partners och framtiden. Drabbade upplever även en stor hopplöshet om att
kunna bli fria från problemet, som ofta blir till en del av deras liv (Ismail 2010). Detta skulle
kunna utgöra en situation som de drabbade reagerar på med högre Neuroticism än vanligt. Om
personer med dyspareuni har höga poäng på Neuroticism redan före de drabbas så tyder detta
på att personlighet enligt Big Five är konstant, och att de med generellt högre Neuroticism är
mer disponerade för samlagssmärtor. Det skulle även kunna vara så att högre poäng på
Neuroticism kan ge en mer negativ upplevelse av samlagssmärtor vilket i sin tur kunde leda
till ökade smärtor då man spänner och oroar sig. Om personerna istället får höga poäng på
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 19
Neuroticism efter att de har drabbats så skulle detta kunna tyda på att CAPS-teorin stämmer
och att personlighet är kontextberoende. Om så är fallet skulle en bättre psykologisk vård
eventuellt kunna minska Neuroticism och samlagssmärtor då denna studie har visat på ett
samband däremellan.
En möjlig orsak till sambandet mellan samlagssmärtor och Neuroticism skulle kunna
vara harm avoidance. Personer med vestibulit i Danielssons studie (2001) fick högre poäng på
denna subskala, som påverkar hur de upplever och hanterar smärta och stress. När de utsätts
för smärta och stress i och med dyspareunin kan det vara så att de reagerar med högre
Neuroticism. Således borde vad som utgör sambandet mellan samlagssmärtor och
Neuroticism också undersökas närmre, med möjligt fokus på harm avoidance. Danielsson
(2001) menade att harm avoidance även bidrar med att man reagerar pessimistiskt på problem
och i tidigare studier av drabbades personlighet har högre poäng på faktorer innehållande
pessimism rapporterats (Bergdahl & Nylander Lundqvist, 2005). Det skulle vara intressant att
undersöka om det finns något samband mellan pessimism och smärta eller ökade
smärtreceptorer. Drabbade har också högre depressionspoäng (Bergdahl & Nylander
Lundqvist, 2003) och möjligheten av ett samband mellan detta och samlagssmärtor bör också
undersökas. Förslagsvis kan personer som precis fått symptom fylla i test för skattning av
Neuroticism samt symptom på depression och jämföras med personer som har varit drabbade
i många år. Om CAPS-teorin stämmer borde de som har varit drabbade längre och utan
fungerande behandling också ha högre nivåer av Neuroticism och depression. Om så är fallet
kan dyspareunin som undersöks i denna studie vara orsakad av många varierande
psykologiska faktorer.
Antalet deltagare (N 100) är acceptabelt. Valet av deltagare som inbjöds till studien
visade sig vara väl avvägt då åldersspannet 16-33 år med en medelålder på 23.4 väl
representerar den åldersgrupp som lider av smärtsyndrom liknande vestibulit. Men för ett
säkrare resultat behöver studien replikeras och ett större urval göras. Urvalet skulle kunna
bestå av kvinnor i åldern 15-35 år från olika delar av samhället, inkluderat kvinnor med
diagnos. Av deltagarna utgjorde endast en liten del personer som fått diagnos medan
majoriteten antingen kan antas ha varit självdiagnostiserade eller symptomfria. Endast 6.2 %
led av svåra samlagssmärtor då de hade ett medelvärde mellan 4 och 5 i poäng på testet som
mätte samlagssmärtor. Detta motsvarar de värden man finner i en normalbefolkning (5-7 %)
(Bohm-Starke, 2001; Danielsson, 2001), vilket antyder att studiens urval är representativt. Det
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 20
är inte lätt att avgöra exakt vilket medelvärde en person bör ha för att lida av dyspareuni
liknande vestibulit, men ett värde mellan 4 och 5 bör åtminstone representera deltagare som
har mycket svåra smärtor.
Instrumentet som användes för att mäta samlagssmärtor visade sig fungera väl, med en
Cronbach alpha på .82. Om item Smärta14 togs bort skulle dock detta värde stiga till .93.
Smärta14 låg också under .3 vilket tyder på att detta item mäter något annat än vad skalan
som helhet mäter. Värdet för Smärta14 i interkorrelationerna var negativt och antyder därför
att det inte mäter samma underliggande karakteristika. Smärta14 skulle därför kunna tas bort i
framtida undersökningar då frågan inte berör något som alla drabbade nödvändigtvis lider av.
Instrumentet skulle kunna förbättras i och med detta. Frågorna 7-10 i enkäten angående klåda
borde, enligt en specialistläkare i hud- och könssjukdomar från en av klinikerna, ha tillägget
”eller annan hudsjukdom”. Detta beroende på att även eksem och psoriasis fanns bland
patienterna, som också kan orsaka klåda. En viktig synpunkt framkom från en deltagare, som
påpekade att alla inte har ett aktivt sexliv. I instruktionerna ombads deltagarna att svara på
”hur det vanligtvis är för Dig”, detta skulle kunna ändras till ”hur det vanligtvis är för Dig
under ett aktivt sexliv”. Deltagaren påpekade att man inte behöver ha särskilt ont alls om man
har sex ytterst sällan men om man däremot har det oftare så kan man få mer ont generellt. Det
kan vara svårare att minnas ”hur det vanligtvis är” om man inte har haft ett aktivt sexliv på
länge. Så är det ibland för personer med vestibulit och en del går in i en period av celibat
(Ismail, 2010). Möjligtvis skulle instrumentet kunna revideras med detta i åtanke.
Svarsfrekvensen var ungefär 25 %, vilket bör anses vara normalt vid
enkätundersökningar där man brukar tala om ett bortfall på 75 %. Valet av en digital enkät
istället för en tryckt sådan borde förmodas ha bidragit med ett större deltagarantal (N=100).
Detta för att det är enklare att skicka in svaren digitalt och stora delar av Sveriges befolkning
har tillgång till internet och datorer enligt rapporten ”Svenskarna och internet”. Åttiosex
procent (86 %) har en dator hemma och 83 % har tillgång till internet. Vanligtvis är personer
med tillgång till internet yngre, vilket inte borde vara något problem i denna studie då den
omfattar just yngre kvinnor (World Internet Institute, 2009). Att 75 % av de tillfrågade trots
allt inte svarade kan ha berott på att de inte läste mejlen med förfrågningarna i tid, eller att de
av olika anledningar valde att inte svara. Det är möjligt att frågorna ansågs för privata eller att
de inte hade intresse av ämnet. Den korta version av IPIP five-factor test som användes måste
anses ha bidragit med säkra resultat då Cronbach’s α för de fem faktorerna var klart
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 21
acceptabla (Bäckström, 2007). Enkäten var även lätt att besvara eftersom den inte tog mycket
mer än 10 minuter att genomföra, något som också kan ha bidragit till större svarsfrekvens
med färre avhopp från påbörjat test.
Bland annat av etiska skäl förklarades studiens syfte i inbjudan. De, som var
intresserade av ämnet, kunde inom en viss tidsram själva välja när de ville svara på enkäten.
Innehållet i frågorna kunde uppfattas som känsligt och ett visst tidsutrymme bedömdes som
gynnsamt. Att ha en digital enkät innebär enligt Binik, Kiesler och Mah (1999) också att
personer svarar mer sanningsenligt på frågor som anses känsliga, troligtvis eftersom
anonymiteten upplevs som större. Frågor rörande sexuella företeelser får anses vara av en mer
privat natur och just därför blir det viktigt att skydda deltagarnas anonymitet. Detta gäller inte
minst samlagssmärtor, som inte sällan uppfattas som något skamligt av de som har det
(Ismail, 2010). Vad som anses vara normalt utifrån kultur och tid kan påverka respondenterna
att svara enligt vad som ses som socialt önskvärt och de vanliga problemen gällande
självrapportering kan då uppstå. Vad som anses vara normala sexuella företeelser förändras
ständigt och begränsas enbart av om de inblandade samtycker och mår bra av det (Nilsson
Schönnesson, 2010). Därför valdes en helt anonym enkät, deltagarna fick alltså inte fylla i
kontaktuppgifter. De fick i förväg information om studien och hur de kunde få tag på den
publicerade uppsatsen. Kontaktuppgifter till författaren framgick både före och efter testet, i
den mån deltagare skulle vilja veta mer om studien eller ha funderingar angående denna.
Förhoppningsvis ledde detta val av fullkomlig anonymitet via en digital enkät till att
deltagarna kände att det var lättare att svara sanningsenligt på de privata frågorna.
Inget signifikant samband fanns mellan Conscientiousness och samlagssmärtor, vilket
tyder på att drabbade inte tenderar att vara mer perfektionistiska och ambitiösa. Varför
sexologer och gynekologer ofta talar om denna läggning kan bero på andra faktorer än att den
har ett samband med samlagssmärtor. Det skulle kunna vara så att vissa kvinnor försvinner
från vården efter de första besöken då många drabbade upplever ett dåligt bemötande i vården
(Ismail, 2010). De förlorar hoppet om att vården kan hjälpa dem, medan de mer ambitiösa
kvinnorna kanske fortsätter att kämpa för vård och diagnos. Därför skulle de kvinnor som
slutligen når expertkunskap och får träffa personalen som är specialiserad på bland annat
dyspareuni kunna vara mer ambitiösa och perfektionistiska. För att undersöka om så är fallet,
bör kvinnor med diagnos från kliniker testas på denna faktor. Ett större urval av dessa kvinnor
än vad som fanns i denna studie skulle behövas för att undersöka om de som når
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 22
specialistmottagningarna har högre poäng på Conscientiousness. Om det stämmer att personer
i behov av vård lämnar vården och inte får behandling av sina problem borde en studie av
sjukvårdens kunskaper kring och mottagandet av unga kvinnor med samlagssmärtor behövas.
Att kvinnor med vestibulit och liknande har svårt för att bli tagna på allvar i vården och bli
fria från sina symptom kan utläsas i den desperation som uttrycks i forum på internet.
Det borde även vara av vikt att inte bara behandla utan även att förebygga
samlagssmärtor. Utifrån tidigare forskning verkar det som att vulvan är ett mycket mer
känsligt och aktivt område än vad man tidigare har trott. Okunskapen blir extra olycklig i
kombination med de normer om heterosexualitet som påverkar unga kvinnor, då normerna
ofta handlar om att kvinnan ska anpassa sig efter mannen. När hon glömmer fokus på sin egen
sexualitet och att lyssna på sin kropp och sina känslor är det möjligt att vulvan inte reagerar.
Kvinnans könsorgan är alltså inte tillräckligt förberett för att kunna ha samlag och detta kan
leda till smärta under eller efter penetration. Denna smärta kan i sin tur leda till ett mer
kroniskt smärttillstånd där det är svårt att ha samlag utan att det gör ont. Slutsatsen här torde
vara att ett aktivt arbete med de heterosexuella normerna måste påbörjas och vara tillgängligt
för alla unga kvinnor och män. Förutom detta är det viktigt att kvinnor tidigt får lära sig att
lyssna på sina kroppar, veta hur de fungerar och kunna identifiera och säga ifrån när
sexualakten känns fel. Detta kan tyckas som något självklart, men det verkar möjligt att
normer präglar kvinnor till så stor grad att behovet av att lyssna på sin egen kropp förbigås när
det viktigaste anses vara mannens njutning (Sörensdotter, 2010). Om det stämmer att kvinnor
som lider av vestibulit har en tendens att se sitt beteende och sina val som något de inte har
kontroll över (Bergdahl & Nylander Lundqvist, 2005) så skulle detta ytterligare kunna bidra
till att normer påverkar. Möjligtvis blir det då svårare att känna att man själv kan gå emot
normerna, då detta borde kräva en stor tro på att man själv besitter kontrollen över sitt
beteende. Detta kan kompliceras ytterligare av att kvinnor med samlagssmärtor dessutom är
mer nervösa och känsliga som personer, vilket indikeras med hög Neuroticism.
Slutsatser
Smärtsyndrom som vestibulit orsakas av ett komplext system bestående av olika
faktorer som bidrar till, utvecklar och vidhåller olika smärtsymtom och sveda i vulva. Studien
visade på ett samband mellan Neuroticism och samlagssmärtor. Följande slutsatser kan dras
av resultaten:
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 23
•
Neuroticism kan vara antingen en orsakande eller medföljande faktor vid
samlagssmärtor liknande smärtsyndromet vestibulit
•
Mer forskning behövs för att kunna fastställa om Neuroticism är en av flera faktorer
som orsakar samlagssmärtor eller om samlagssmärtor utgör en påfrestande situation
som leder till ökad Neuroticism
•
Då resultaten inte visade på något samband mellan Conscientiousness och
samlagssmärtor borde det inom vården undersökas vidare om det främst är kvinnor
med höga poäng på denna faktor som lyckas få diagnos och behandling, då studiens
deltagare främst bestod av kvinnor utan diagnos
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 24
Referenser
Amsell, R., Binik, Y. M., Khalife, S., Payne, K. A., Pukall, C. F., & Thaler, L. (2006). Effects
of Sexual Arousal on Genital and Non-Genital Sensation: A Comparison of
Women with Vulvar Vestibulitis Syndrome and Healthy Controls. Archives of
Sexual Behavior, 36(2), 289-300.
Andersen B. L., Cyranowski, J. M., & Espindle, D. (1999). Men’s sexual self-schema.
Journal of Personality and Social Psychology, 76(4), 645-661.
Bach, A. K., Barlow, D. H. & Wincze, J. P. (2001). Sexual dysfunction. I D. H. Barlow
(Red.), Clinical handbook of psychological disorders (pp. 562-608). New York:
Guilford.
Bergdahl, J., & Lundqvist Nylander, E. (2003). Vulvar vestibulitis: evidence of depression
and state anxiety in patients and partners. Acta Dermato-Venereologica, 83(5),
369-373.
Bergdahl, J., & Lundqvist Nylander, E. (2005). Vestibulodynia (former vulvar vestibulitis):
personality in affected women. Journal of Psychosomatic Obstetrics &
Gynaecology, 26(4), 251-256.
Binik, Y. M., Kiesler, S., & Mah, K. (1999). Ethical issues in conducting sex
research on the internet. The Journal of Sex Research. 13(1), 82-90.
Birnbaum, G. E., Gillath, O., Mikulincer, M., Orpaz, A., & Reis, H. T. (2006). When sex is
more than just sex: Attachment orientations, sexual experience, and relationship
quality. Journal of Personality and Social Psychology, 91(5), 929-943.
Bohm-Starke, N. (2001). Vulvar vestibulitis syndrome: pathophysiology of the vestibular
mucosa. Doktorsavhandling, Karolinska institutet, Institutionen för klinisk
vetenskap.
Bäckström, M. (2007). Higher-order factors in a five-factor personality inventory and its
relation to social desirability. European Journal of Psychological Assessment,
23(2), 63-70.
Costa, P. T., & McCrae, R. R. (1992). NEO-PI-R: Professional manual. Odessa, FL:
Psychological Assessment Resources.
Costa, P. T., & McCrae, R. R. (1994). Stability and change in personality from adolescence
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 25
through adulthood. I C. F. Halverson, Jr., G. A. Kohnstam, & R. P. Martins
(Red.), The developing structure of temperament and personality from infancy
to adulthood (pp. 139-155). Hillsdale, NJ: Erlbaum.
Costa, P. T., & McCrae, R. R. (1998). Trait theories of personality. I D. F. Barone, M. Hersen,
& V. B. van Hasselt (Red.), Advanced Personality (pp. 103-121). New York:
Plenum.
Danielsson, I. (2001). Dyspareunia in women with special reference to vulvar vestibulitis.
Doktorsavhandling, Umeå universitet, Institutionen för klinisk vetenskap.
De Raad, B., Hrebickova, M., Perugini, M., & Szarota, P. (1998). Lingua franca of
personality: Taxonomies and structures based on the psycholexical approach.
Journal of Cross-Cultural Psychology, 29(1), 212-232.
Di Blas, L., & Forzi, M. (1999). Refining a descriptive structure of personality attributes in
the Italian language: The abridged big three circumplex structure. Journal of
Personality and Social Psychology, 76(3), 451-481.
DSM-IV-TR (2000). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders 4. ed., Text
Revision. Washington, DC: American Psychiatric Association.
Elmerstig, E. (2009). Painful ideals: young Swedish women's ideal sexual situations and
experiences of pain during vaginal intercourse. Doktorsavhandling, Linköpings
universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin.
Engman, M. (2007). Partial vaginismus: definition, symptoms and treatment.
Doktorsavhandling, Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och
experimentell medicin.
Fugl-Meyer, A., & Fugl-Meyer, K. (2010). Definitioner och förekomst av sexuella
dysfunktioner. I P. O. Lundberg & L. Löfgren-Mårtensson (Red.), Sexologi
(pp.265-273). Stockholm: Liber.
Helström, L. (2010). Gynekologiska tillstånd och sexuell funktion. I P. O. Lundberg & L.
Löfgren-Mårtensson (Red.), Sexologi (pp.328-343). Stockholm: Liber.
Ismail, L. (2010). Smärta är "kvinnligt": en undersökning av vestibulitdrabbade kvinnors
negativa upplevelser i mötet med vården och i sexuella relationer. B-uppsats,
Södertörns högskola, Institutionen för genus, kultur och historia.
John, O. P., Angleitner, A., & Ostendorf, F. (1988). The lexical approach to personality: A
historical review of trait taxonomic research. European Journal of Personality,
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 26
2(3), 171-203.
Kaplan, H. S. (1974). The new sex therapy. New York: Brunner/Mazel.
Laumann, E. O., Gingell, C., Glasser, D. B., Nicolosi, A., Moreira, E., Paik, A., & Wang, T.
(2005). Sexual problems among women and men aged 40-80 y: Prevalence and
correlates identified in the global study of sexual attitudes and behaviors.
International Journal of Impotence Research, 17(1), 39-57.
Lindahl, K. (2010). Sexualitet och hälsa i ett globalt perspektiv. I P. O. Lundberg & L.
Löfgren-Mårtensson (Red.), Sexologi (pp.436-444). Stockholm: Liber.
Lundberg, P. O., & Löfgren-Mårtensson, L. (Red.). (2010). Sexologi. Stockholm: Liber.
Masters, W. H. & Johnson, V. E. (1966). Human sexual response. Boston: Little, Brown.
Masters, W. H. & Johnson, V. E. (1970). Human sexual inadequacy. Boston: Little, Brown.
McCormick, N. B. (1999). When pleasure causes pain: Living with interstitial cystitis.
Sexuality and Disability, 17(1), 7-18.
McCrae, R. R. & Costa, P. T. (2003). Personality in adulthood: A five-factor theory
perspective (2nd edition). New York: Guilford.
Meana, M., Binik, I., Cohen, D., & Khalife, S. (1997). Dyspareunia: Sexual dysfunction or
pain syndrome? Journal of Nervous and Mental Disease, 185(9), 561-569.
Mischel, W., & Shoda, Y. (1995). A cognitive-affective system theory of personality:
Reconceptualizing the invariances in personality and the role of situations.
Psychological Review, 102(2), 246-286.
Morokoff, P. J., & Gilliland, R. (1993). Stress, sexual functioning, and marital satisfaction.
Journal of Sex Research, 30(1), 43-53.
Nilsson Schönnesson, L. (2010). Sexologi och etik. I P. O. Lundberg & L. LöfgrenMårtensson (Red.), Sexologi (pp.445-449). Stockholm: Liber.
Pervin, L. A. (1994). A critical analysis of current trait theory. Psychological Inquiry, 5(2),
103-113.
Reissing, E. D., Binik, Y. M., & Khalife, S. (1999). Does vaginismus exist? A critical review
of the literature. Journal of Nervous and Mental Disease, 187(5), 261-274.
Sanchez, D. T., & Kiefer, A. K. (2007). Body concerns in and out of the bedroom:
Implications for sexual pleasure and problems. Archives of Sexual Behavior,
36(6), 808-820.
Segraves, K. B., & Segraves, R. T. (1991). Hypoactive sexual desire disorder: Prevalence and
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 27
comorbidity in 906 subjects. Journal of Sex and Marital Therapy, 17(1), 55-58.
Sörensdotter, R. (2010). Studie om att leva med vestibulit. Hämtad 5 oktober 2010 från
Vestibulit.com: http://www.vestibulit.com/blog/2010/03/studie-om-vestibulit
Twenge, J. (2002). Birth cohort, social change, and personality: The interplay of dysphoria
and individualism in the 20th century. I D. Cervone & W. Mischel (Red.),
Advances in personality science (pp. 196-218). New York: Guilford.
Weström, L. V. (1999). Testamentet. Hämtad 21 oktober 2010 från Johannas sida om
Vestibulit: http://www.kanalen.org/vestibulit/johanna.htm
World Internet Institute. (2009). Svenskarna och internet 2009. Hämtad 3 december 2010
från Wold Internet Institute:
http://www.wii.se/publicerat/rapporter/doc_download/78-svenskarnaochinternet-2009.html
Wouda, J. C., Bakker, J. O., Bakker, R. M., Hartman, P. M., van de Wiel, H. B. M., &
Weijmar Schultz, W. C. M. (1998). Vaginal plethysmography in women with
dyspareunia. Journal of Sex Research, 35(2), 141-147.
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 28
Bilaga 1: items i testet för mätning av samlagssmärtor
1 Är väldigt öm i området precis innanför slidöppningen
2 Har smärta i underlivet vid införandet av tampong
3 Har smärta i underlivet under samlag
4 Har smärta i underlivet efter avslutat samlag
5 Har smärta i underlivet när kissar efter avslutat samlag
6 Har smärta i underlivet vardagligen
7 Har klåda i eller utanför slidmynningen under samlag, som ej beror på svamp
8 Har klåda i eller utanför slidmynningen efter avslutat samlag, som ej beror på svamp
9 Har mer klåda i eller utanför slidmynningen dagarna före och efter menstruation, som ej
beror på svamp
10 Har vardagligen klåda i eller utanför slidmynningen, som ej beror på svamp
11 Känner stickningar eller att det hugger till i underlivet
12 Känner smärta i underlivet vid friktion, som t.ex. när cyklar eller motionerar
13 Känner smärta i underlivet vid användning av tajta byxor eller leggings
14 Känner en brännande smärta av att ligga ner med benen ihop
DYSPAREUNI OCH BIG FIVE 29
Bilaga 2: informerande brev till deltagare
Hej,
Mitt namn är Jannika Badin och jag skriver en kandidatuppsats i psykologi om
bakomliggande psykologiska orsaker till samlagssmärtor hos kvinnor. Det är svårt att veta
säkert varför man har samlagssmärtor och vad man kan göra åt det, min förhoppning är att
studien ska bidra med ny information som kan hjälpa kvinnor som lider av detta. Det är
viktigt att både de som lider av samlagssmärtor och de som inte gör det deltar i studien, då jag
kommer att se på skillnader beroende på de smärtor man upplever.
Om Du väljer att delta i studien som tar ca 10 minuter ber jag Dig att noga läsa följande
instruktioner. Gå in på sajten som anges nedan, den leder till en helt anonym enkät om
samlagssmärtor och personlighetsdrag. Jag vill be Dig att noggrant läsa frågorna och sedan
klicka i det alternativ som bäst stämmer överrens med hur det vanligtvis är för Dig. Varje
fråga har en skala med 5 alternativ, från "Stämmer precis" till "Stämmer inte alls". Det är
viktigt att Du svarar sanningsenligt och det finns inga rätt eller fel svar. Du kan när som helst
avbryta studien om Du ångrar Dig. Jag ser gärna att Du svarar så fort Du har tid, senaste
datumet för svar är den 5e december.
Adress till enkäten: http://www.psychsurveys.org/badin/sexologi
Om Du har frågor eller vill ta del av resultaten är Du välkommen att kontakta mig. Uppsatsen
kommer senare att publiceras på Lunds universitets hemsida
Tack för Din medverkan!
Jannika Badin
[email protected]