KONVENTION OM RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED
FUNKTIONSNEDSÄTTNING
BYGGSTEN: Jämställdhet och konventionen
Denna byggsten redogör för:
- begreppen jämställdhet, genus och kön,
- regeringens jämställdhetspolitiska mål,
- exempel på ojämställdhet inom funktionshindersområdet,
- våld mot kvinnor med funktionsnedsättning,
- konventionens skrivningar som särskilt berör kvinnor.
Syftet med detta dokument är att öka förståelsen av att ett
systematiskt och långsiktigt jämställdhetsarbete krävs på alla nivåer i
samhället för att konventionens rättigheter ska kunna förverkligas.
Jämställdhet mellan kvinnor och män utgör en av de allmänna
principerna i konventionen om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning. Utöver jämställdhetsprincipen ska kvinnors
rättigheter särskilt uppmärksammas med anledning av deras
utsatthet för flerfaldig diskriminering.
Idag finns en medvetenhet på regerings -och riksdagsnivå att
kvinnor med funktionsnedsättning är utsatta för flerfaldig
diskriminering och att kunskapen om jämställdhets -och genusfrågor
1
inom funktionshinderområdet måste öka och bli en självklar del av
det handikappolitiska arbetet.1
Konventionens skrivningar som särskilt berör kvinnor
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
tar i inledningen upp att kvinnor och flickor med
funktionsnedsättning ofta är utsatta för större risk, både inom och
utom hemmet, för våld, skada eller övergrepp, vanvård eller
försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande.
Artikel 6 i konventionen handlar särskilt om kvinnor med
funktionsnedsättning och deras utsatthet för flerfaldig
diskriminering. Staten ska vidta åtgärder för att garantera dem deras
fulla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt är
ansvarig för att kvinnorna kan utvecklas och stärka sin egen
förmåga.
Artikel 16 i konventionen handlar om rätten att inte utsättas för
utnyttjande, våld eller övergrepp och beskriver statens skyldigheter
att skydda personer med funktionsnedsättning både inom och
utanför hemmet. Staten ska ta särskild hänsyn till könsbaserat våld
och könsanpassa lämpliga åtgärder för att förhindra alla former av
utnyttjande, våld och övergrepp.
Jämställdhet
Jämställdhet innebär att människor inte ska diskrimineras på grund
av kön och att kvinnor och män ska ges samma möjligheter och
rättigheter. Jämställdhet mellan könen är en förutsättning för ett
jämlikt samhälle som respekterar alla människors lika värde.
Resursfördelningen mellan kvinnor och män ska vara rättvis och all
medborgarservice ska vara jämställd och säkerställa båda mäns och
kvinnors behov. Män och kvinnor ska behandlas lika vid till exempel
lönesättning men även könsspecifikt där olika förutsättningar finns
1
Socialdepartementet, Ds 2008:23, FN:s konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning, s. 39. Skr. 2005/06:110, s. 9. Skr. 2009/10:166, Uppföljning av den
Nationella handlingsplanen för handikappolitiken och grunden för en strategi framåt, s. 66.
2
för kvinnor och män. Ett jämställt samhälle råder när kvinnor och
män har samma makt, ställning och inflytande.2
Genus och kön
Genus används i betydelsen det socialt och kulturellt konstruerade
könet. Kön avser det biologiska könet.
Regeringens jämställdhetspolitiska mål
Det övergripande målet för den nationella jämställdhetspolitiken är
att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina
liv. Utöver det övergripande målet finns fyra delmål: Jämn
fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, jämn
fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet samt mäns våld
mot kvinnor ska upphöra.3
Målen ska i huvudsak uppnås genom jämställdhetsintegrering vilket
innebär att ett jämställdhets - och genusperspektiv ska genomsyra
alla verksamhetsområden och på alla samhällsnivåer. Könsuppdelad
statistik syftar till att synliggöra kvinnor och mäns förutsättningar,
livsvillkor och behov vilket är en förutsättning för att kunna arbeta
med jämställdhetsintegrering. Könskonsekvensanalyser4 och gender
budget-analyser5 är exempel på verktyg som kan förhindra att
politiska beslut oavsiktligt påverkar män och kvinnor olika.
När det gäller människor med funktionsnedsättning måste vissa
aspekter särskilt beaktas för att jämställdhetspolitikens delmål ska
kunna förverkligas:
Jämn fördelning av makt och inflytande: Kvinnor med
funktionsnedsättningars erfarenheter, kunskaper, intressen och
behov måste tas tillvara. När jämställdhetsfrågor diskuteras i
Sveriges Kommuner och Landsting. 2008. Jämställdhetsarbete – en utmaning för
kommuner och landsting, En kunskapsöversikt, s. 12-17.
3
Integrations- och jämställdhetsdep. 2010. För ett jämställt Sverige, Regeringens politik
2007-2010, s. 4-7. Information om regeringens jämställdhetsarbete finns på
www.regeringen.se/jamstalldhet
2
4
http:www.jamstall.nu/jamstall/verktygslada/interaktiva_verktyg/konskonekvensana…201103-18.
5
Ingrid Osika och Anna Klerby. 2008. Pengar nu! En handbok i gender budgeting, Sveriges
Kvinnolobby.
3
samhället måste också flickor och kvinnor med funktionsnedsättning
tillfrågas.
Ekonomisk jämställdhet: Se avsnittet nedan om exempel på
ojämställdhet inom funktionshindersområdet.
Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet: De
kvinnor med funktionsnedsättning som behöver stöd för att sköta sin
del av hushållssysslor och omsorg om barn måste kunna få
tillräckligt stöd av samhället.
Mäns våld mot kvinnor ska upphöra: Se nedan under avsnittet Våld
mot kvinnor med funktionsnedsättning.
Exempel på ojämställdhet inom funktionshindersområdet
Det har konstaterats att det handikappolitiska arbetet saknat ett
jämställdhets - och genusperspektiv trots att mäns och kvinnors
roller och livsvillkor skiljer sig åt på flera sätt. Kvinnor och män med
funktionsnedsättning har traditionellt bemöts som objekt utan
könsidentitet. Både män och kvinnor med funktionsnedsättning
utsätts för diskriminering men paradoxen för kvinnor med
funktionsnedsättning är att deras kvinnoidentitet inte är självklar i
omgivningens ögon samtidigt som de blir diskriminerade på samma
sätt som kvinnor utan funktionsnedsättning. Generellt sett har män
som grupp mer makt än kvinnor och utgör samhällets norm. Detta
mönster slår igenom även inom handikappområdet genom att
kvinnor och män inte får del av samhällets stödinsatser på lika
villkor.6
Inom hälso- och sjukvårdsområdet har studier visat att kvinnor har
sämre tillgång till vård än män och får äldre och billigare mediciner.7
Det handlar inte om avsiktlig diskriminering utan om omedvetna
och könsstereotypa uppfattningar om män och kvinnor. Den
medicinska forskningen har ofta utgått från män och deras fysiska –
och sociala villkor vilket lett till att vården anpassats efter mäns
Prop. 1999/2000:79, Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för
handikappolitiken, s. 24. Skr. 2002/03:25, Uppföljning av den Nationella handlingsplanen
för handikappolitiken, s. 12. Skr. 2005/06:110 Uppföljning av den nationella
handlingsplanen för handikappolitiken, s. 17.
7
Sveriges Kommuner och Landsting. 2007. (O) jämställdhet i hälsa och vård – en
genusmedicinsk kunskapsöversikt, kap. 6. Kvinnors och mäns tillgång till vård, s. 77-93. I
kapitlet refereras bl.a. till Jämställd vård? Könsperspektiv på hälso- och sjukvården,
Socialstyrelsen 2004 och Kropp och genus i medicinen, Birgitta Hovelius, Eva E Johansson
(red.) Lund: Studentlitteratur 2004.
6
4
behov i högre grad än kvinnors.8 Mäns sjukdomar godkänns också
som arbetsskador oftare än kvinnors.9 På www.jamstall.nu under
fliken jämställdhetsintegrering i praktiken finns flera exempel på
kartläggningar av verksamhetsområden som visar på ojämställdhet i
bemötande och resursfördelning.
Män med funktionsnedsättningar har en starkare förankring på
arbetsmarknaden och en bättre ekonomi jämfört med kvinnor med
funktionsnedsättning. Kvinnorna arbetar även deltid i mycket högre
utsträckning än männen.10 Av de arbetsmarknadspolitiska insatserna
finns de flesta utbildningsplatser inom typiska mansdominerade
yrken11 och av beviljade lönebidragsanställningar går två tredjedelar
till män.12 Inom rehabiliteringsområdet beviljas män aktiverande
insatser i högre grad än kvinnor som oftare erbjuds passiva insatser
som ersätter olika former av sysselsättning och arbete.13
Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning
Ett av de jämställdhetspolitiska delmålen är att mäns våld mot
kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha
samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Som ett led i detta
arbete har Socialtjänstlagen skärpts och kommunen är idag skyldig
att ge skydd och stöd till kvinnor och barn som utsätts för våld.
Den uppmärksammade rapporten Slagen Dam från 2001 visade att
46 % av alla kvinnor i undersökningen hade utsatts för våld av
någon man och att 56 % av kvinnorna hade trakasserats sexuellt.14
Studiens två frågor om funktionsnedsättning rapporterades inte när
den publicerades men har idag analyserats närmare i en
särredovisning. Slutsatsen är att kvinnor med funktionsnedsättning
8
Ibid. s.10 och 57-58.
RiK (Riksrevisionen) 2007:32, Försäkringskassans hantering av
arbetsskadeförsäkringen, s.44. LO - Tidningen 2007-08-24.
10
SCB. 2009. Funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden – 4: e kvartalet 2008, s.
35-43.
11
Integrations- och jämställdhetsdep. 2010. För ett jämställt Sverige, Regeringens politik
2007-2010, s. 29.
12
Arbetsförmedlingens månadsstatistik. 2011-02,
http://mstatkommun.arbetsformedlingen.se/default.aspx
13
Socialstyrelsen. 2006. Handikappomsorg Lägesrapport 2005, s. 8och 10.
14
Lundgren E. Heimer G. Westerstrand J. & Kalliokoski A-M. 2001. Slagen Dam. Mäns
våld mot kvinnor i jämställda Sverige – en omfångsundersökning, s.8-10. Umeå:
Brottsoffermyndigheten
9
5
är utsatta för våld i högre grad än kvinnor utan
funktionsnedsättning.15 Även andra mindre studier bekräftar att
kvinnor med funktionsnedsättning är lika eller mer utsatta för mäns
våld i nära relationer än kvinnor generellt.16 Av kvinnor med psykisk
ohälsa hade upp till 70 % erfarenhet av våld och övergrepp.17
Försvårande omständigheter för kvinnor med funktionsnedsättning
är beroendeförhållande till vårdgivare och anhöriga samt att själva
övergreppen riktas mot funktionsnedsättningen.
I Länsstyrelsens granskning av kommuners arbete med våldsutsatta
kvinnor och barn som bevittnat våld framgår flera brister och vad
gällde kvinnor med funktionsnedsättning saknades både kompetens
och insatser.18
Juli 2011
Projekt ”Agenda 50 – verktyg för våra rättigheter”
HANDIKAPPFÖRBUNDEN
Tel: 08-546 404 00
e-post: [email protected]
hemsida: www.handikappforbunden.se
Kerstin Kristensen. 2010. Dubbelt utsatta damer? – en studie om mäns våld mot kvinnor
med funktionsnedsättning, s. 59. Göteborg Universitet.
16
Westlund I. & Ranemo C. 2007. Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, s.1415. Stockholm: Utredningsinstitutet Handu. Se även, Arnhof Y. 2008. Onödig ohälsa.
Hälsoläget för personer med funktionsnedsättning, s. 19. Östersund: Statens
Folkhälsoinstitut.
17
Bengtsson- Tops A. 2004. Övergrepp mot kvinnor som använder psykiatrin. En
omfångsstudie, s. 5. Stockholm: RSMH
18
Länsstyrelsen i Stockholms län. 2009. Dn 7012-2009-038276. Tillsyn av socialtjänstens
arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld.
15
6
