Sveriges uppgång och fall

advertisement
Sveriges uppgång och fall
Med tanke på Sveriges ekonomiska l äge kan det kännas skönt för många politiker att
drömma sig tillbaka till Sveriges glansdagar. Men en tillbakablick kan också vara
konstruktiv; om vi åter vill ha en fungerande ekonomi kan det vara lärorikt att studera
hur Sverige en gång blev rikt.
En utmärkt manual f ör detta syfte är den nu avlidne ekonomiprofessorn Johan
Myhrmans bok Hur Sverige blev rikt. Men boken är mer än så. Den är en genomgång
av Sveriges moderna ekonomiska historia, med start i liberalismens 1800-tal.
Myhrman beskriver hur Sveriges välstånd grundas och hur det f örvaltas under 1900talet, och slutligen hur politiken saboterar ekonomins funktioner i våra dagar.
Institutionell ekonomi
Man kan också se Myhrmans bok som ett inlägg till förm ån för den "institutionella"
ekonomiska skolan, och ett förs ök att tillämpa den på fallet Sverige. Det inledande
teoretiska kapitlet känns knastertorrt för en icke -ekonom, men är ändå angeläget som
presentation av metoden. Det är bland annat nobelpristagaren Douglass C North som
utvecklat dessa idéer om att det som avgör ekonomins utveckling är dess institutioner.
En institution är en spelregel, en reglering av folks beteende, medveten eller ej,
sj älvvald eller påtvingad. Det kan vara språk eller religion. Den kan bestå i folks
uppträdande mot varandra, t ex hederlighet och flitighet, eller i en stats politik, i vilken
utstr äckning den respekterar rättssäkerhet och äganderätt osv. Genom att man påtar
sig regler för mänsklig samvaro, minskar oförutsägbarheten och därmed transaktionsoch informationskostnaderna i samhället.
Den institutionella skolan betonar att för framgång krävs institutioner som ger goda
"incitament", en god belöningsstruktur. Om staten inte respekterar äganderätten i h ög
utstr äckning kommer det inte löna sig att flitig och uppfinningsrik. Vad som framför allt
är viktigt är att medborgarna kan lita på dessa institutioner, att det råder stabila
spelregler.
Om staten kan ändra allt över en natt, t ex med engångsskatter, ränteniv åer eller
socialiseringar, kommer folk inte våga satsa p å företagsamhet och investeringar.
Politiken är till sin natur ett osäkerhetsmoment eftersom den har makten att förstöra
eller tunna ut de institutioner som människor har etablerat. Något som Myhrman ser
som det viktigaste argumentet för att minska den offentliga sektorns omfattning.
Myhrman menar att det inte är tillräckligt att förklara ett lands rikedom med
uppfinningar och investeringar, den intressanta frågan är varf ör folk plötsligt investerar
och uppfinner. Ett lands tillväxt beror inte bara p å arbetskraft och kapital, utan även
på benägenheten för innovationer i vid mening (uppfinningar av nya, eller förbättringar
av gamla produkter och processer) och viljan och förm ågan att anpassa sig till nya
innovationer. För framgång måste ett land ha institutioner som till åter och gynnar
innovationer och flexibilitet. Annars f år man en förstenad ekonomi.
Liberaliseringarna inleds
Med denna inställning undersöker Myhrman Sveriges ekonomiska utveckling. Med start
i början av 1800-talet, då Sverige var ett av Europas fattigaste l änder. Skr åväsende,
tullar och godtycklig beskattning hindrade den företagsamhet och utveckling som
behövdes. Mycket lite fanns att tjäna på innovationer och de idérika m änniskor som
ändå ville försöka hindrades av merkantilismens regleringar.
Dyrbara krig finansierades genom sedelpressarna, varför inflationen var hög. Missnöje
ledde fram till statskupp. Kungen avsattes och en ny konstitution antogs 1809, som
innehöll liberala idéer om maktdelning. Vissa reformer genomfördes och liberalismens
idéer började växa sig starka.
Viktiga var skiftesreformerna 1803 och 1827 då äganderätten till jordbruksmarken
stiftades. En av anledningarna till skiftena var att det improduktiva kollektiva
brukandet av jorden inte kunde föda den växande befolkningen. Nu började
ansträngningar l öna sig och effektiviseringar och nyodlingar genomfördes i stor skala.
Investeringarna krävde kapital och behovet tillgodosågs genom att sparbanker började
tillåtas. Snart släpptes också räntan fri.
Bankerna kunde kanalisera sparandes till produktivt jordbruk samtidigt som brittiska
tullsänkningar (tack vare Manchesterliberalerna) möjliggjorde ökad export.
Jordbruksrevolutionen gjorde att mat producerades i sådan utsträckning att många
kunde gå ö ver till industrin. Arbetskraften blev mer flexibel när fri rörlighet infördes
inom landet 1847.
Industrialisering
Industrialiseringsprocessen kom igång. Skogsägandet började privatiseras och
avverkningen avreglerades, vilket ledde till att den svenska virkesexporten ökade
mycket snabbt. Snart intog förädlade produkter som massa och papper huvudrollen
som exportprodukt. Storbritanniens tidiga industrialisering gav draghjälp. Ett faktum
som avslöjar det bakvända i dagens missuppfattning att Afrikas fattigdom skulle bero
på västvärldens rikedom.
Den ivriga argumentationen f ör den fria marknadens överlägsenhet gav snabba
resultat i mitten av 1800-talet då en mängd liberala reformer kom att genomföras,
främst tack vare den liberale finansministern J A Gripenstedt. Skr åväsendet avskaffas
och frihandel och fri invandring införs.
Handeln och rörligheten ökade kraftigt, vilket skapade efterfrågan på transporter. G öta
Kanal som staten byggde från öst- till västkusten i början av århundradet visade sig
kosta mer än den smakade. Efter 25 års byggande visade det sig att man kunde
åstadkomma bättre och billigare transporter med ny teknik. Staten tog initiativ till
byggandet av ett järnvägsnät och finansierade stambanan medan privata företag fick
ansvaret f ör anslutningslinjerna. Totalt kostade järnvägarna 900 miljoner kronor i
dåtidens penningvärde, varav privata företag faktiskt stod för en tredjedel!
Dessa järnvägar gav järn- och stålindustrin, som hade börjat utvecklas, ytterligare
skjuts. Utbildning av arbetskraften inleddes ofta i företagens regi. Den
representationsreform som genomfördes 1864-65 med två kammare i riksdagen gav
svårigheter att genomföra politiska beslut. Det gjorde att de liberala reformerna hölls
intakta under en lång tid. De goda spelreglerna blev stabila och trovärdiga.
Innovationer gjordes och stora mängder företag grundades. Under slutet av 1800-talet
hade Sverige Europas högsta tillväxt och genomgick en snabb industrialisering.
Nationalinkomsten beräknas ha ökat fyra gånger under en femtioårsperiod.
Liberala institutioner
Myhrman visar övertygande att anledningen till att utvecklingen startade var de
liberala institutioner som grundlades. Redan tidigare besatt svenskarna en hög grad av
"humankapital". Läs- och skrivkunnigheten var hög innan skolplikten infördes på grund
av husförhören och entreprenörsandan var stor. Det var m öjligheten och drivkraften
att utnyttja detta som saknades.
Draghjälp från Storbritannien fick vi, men de industrialiserades hundra år tidigare
varför det först var med dessa institutioner hjälpen kunde utnyttjas. Vad som krävdes
för utveckling var s äkra privata äganderätter, en fri kapitalmarknad och en stabil
penningpolitik. När detta förelåg skapades rikedomen. Så blev Sverige rikt.
Men här slutar inte Myhrmans bok. Han följer utvecklingen vidare. Det fanns länge en
stor enighet om att staten inte skulle lägga sig i den enskildes liv. Sjukvård,
åldringsvård och arbetsförhållanden var ingen affär för staten.
"Associationsliberalismen" dominerade, liberaler som menade att enskilda skulle lösa
dessa problem genom frivilliga sammanslutningar. Bland annat organiserade sig
arbetarna för att sköta sina egna angelägenheter.
Arbetarrörelsen kom emellertid att bli socialistisk och socialdemokraterna grundades
1889. Under press från dessa kretsar började staten praktisera en försiktig
socialpolitik, men inga större ingrepp i marknaden genomfördes före första
världskriget. Under kriget infördes dock en krigssocialism med ransoneringar och
regleringar av priser och varor. Den ineffektiva planeringen gjorde m ånga
misstänksamma mot planekonomin, och socialdemokraterna förlorade valet 1920 på
socialiseringsfrågor.
Partiet intog inte någon central ställning under 20-talet men sakta inf ördes fler sociala
reformer. Efter depressionen 1929 som drabbade Sverige hårt fick man makten.
Influerad av keynesianska tankar lät man staten få en mer aktiv roll i ekonomin.
Tidigare hade socialdemokraterna inte riktigt kunnat bem öta de liberala ekonomernas
argument, men nu hade man fått en teori som innebar en mer reformistisk socialism
och självsäkerheten växte.
Socialdemokraterna och bondeförbundet införde arbetslöshetsunderstöd och bidrag till
jordbruket. Socialdemokrater menar ofta att det deras interventionistiska politik som
förde Sverige ur krisen, men Myhrman menar att det är fel. För det första förändrades
inte finanspolitiken s ärskilt mycket, budgetunderskottet var bara dryga en procent av
BNP.
Dessutom var deras första budget i verkan f örst på sommaren 1933, efter att Sveriges
ekonomi hade börjat återhämta sig. Myhrman menar i stället att uppgången berodde
på att kronan knöts till pundet och att ekonomin s åledes knöts till den brittiska, som
snabbt tog sig ur depressionen. De liberala institutionerna var dessutom intakta och
låga skatter och få regleringar gynnade anpassningen. Många nya företag skapades
snabbt.
1938 slöt arbetsmarknadens parter fred i och med det s å kallade Saltsjöbadsavtalet.
Här kom man fram till principerna om kollektivavtal och att staten inte skulle blanda
sig i arbetsmarknaden. Resultatet blev att Sverige, som tidigare hade fler förlorade
arbetstimmar på grund av strejk och lockout än andra europeiska l änder, framöver fick
färre än alla andra. Det kan betraktas som bekräftelsen på socialdemokraternas
accepterande av kapitalismen i utbyte mot vissa sociala reformer. "Den svenska
modellen" grundlades.
Planhushållningsmisslyckande
Andra världskriget innebar ett avbrott med ytterligare krigssocialism och valet 1944
brukar betraktas som ett val f ör eller emot planekonomi. Efter en valrörelse då bland
annat Hayeks nyutkomna Vägen till tr äldom fungerade som argument, förlorade
socialdemokraterna fr ämst till folkpartiet. Socialdemokraterna tonade ner alla krav på
planhushållning och den tidigare s å tongivande Gunnar Myrdal lämnade politiken.
År 1949 knöts svenska kronan till de andra västländernas valutor genom Bretton
Woods-systemet, i vilken dollarn och guldet i praktiken var basen. Välfärdsstaten
fortsatte byggas, men mycket var retorik. Sverige hade fortfarande l ägre statsutgifter
än andra västeuropeiska l änder. De liberala institutionerna var fortfarande
dominerande, tullarna var mycket låga (GATT-avtalet slöts) och de flesta av
krigstidens regleringar avskaffades. Vår oförstörda industri kunde hj älpa till att bygga
upp V ästeuropa och tillv äxten var mycket hög.
Myhrman menar att Bretton Woods-systemet var av central vikt. Genom det kunde
Sverige inte driva någon riktig keynesiansk politik, utan importerade inflations- och
räntenivåer från utlandet. V älf ärdsstaten började i och f ör sig utvecklas och ATPsystemet inf ördes. Ändå låg inte statsutgifterna på mer än 30 procent av BNP 1960,
ungefär som i t ex Schweiz och USA.
Framför allt var man mycket generös mot företagen, som fick låga skatter och
generösa avskrivningsregler för kapitalutgifter. V älståndet spreds till folkflertalet och
man började betrakta rikedomen som något en gång för alla givet, som manna från
himlen. Samtidigt började man lägga grunden för det som komma skulle.
"Den solidariska lönepolitiken" minskade löneskillnaderna. En av tankarna var att
skapa ett omvandlingstryck då improduktiva f öretag skulle behöva slå igen snabbt om
de tvingas betala allt för höga löner. Problemet var att man slog ut jobb som inte dök
upp på nytt i nya företag. Industrins mindre effektiva företag försvann och statistiken
om genomsnittsproduktivitet såg bra ut. Arbetslösheten doldes genom att den
offentliga sektorn tog hand om övertaliga. N ågot som drev upp skatterna och gjorde
det svårare även f ör produktiva företag.
Socialistisk sk ördetid
Slutet av 60-talet innebar ocks å en renässans för de socialistiska idéerna. Med en
internationell v åg i ryggen kunde socialdemokraterna radikalisera sitt program. Staten
intervenerade mer i ekonomin. Samtidigt brast Bretton Woods efter att USA finansierat
Vietnamkriget med inflation, och ersattes med den mer flexibla "valutaormen".
Den svenska grundlagen skrevs om och maktdelningen avskaffades, enligt Myhrman
ett fundamentalt misstag. Riksdagen fick efter lång borgerlig propaganda endast en
kammare, något som gjorde att det blev lättare att fatta politiska beslut och
förutsägbarheten minskade.
En mängd statliga åtaganden och regleringar genomfördes under 70-talet. Stärkta av
tidsandan förhandlade facket inte om arbetsmarknadsreformer, utan vände sig direkt
till staten, som tvingade igenom dem. Lagar om anställningstrygghet och
medbestämmande infördes, arbetstiden reglerades och minskades, uppsägningar
försvårades, föräldraledighet inf ördes, pensionsåldern s änktes, semestern förl ängdes.
Samtidigt höjdes momsen kraftigt och arbetsgivaravgifterna tredubblades, från 12,5 till
36,7 procent. Trots dessa ökade kostnader som naturligtvis blev fler av oljekriserna,
ökade l önerna. Under 1974-76 steg de totala lönekostnaderna med 40 procent, och
företagens vinster var rekordlåga. Inflationen var stor och marginalskatterna skyhöga.
Många menade att vi förde en " överbryggningspolitik". Genom att staten ökade den
inhemska efterfrågan skulle man undvika den internationella lågkonjunkturen.
Resultatet blev snarast en förv ärrad kris. Det blev svårare och dyrare att driva f öretag
och att anställa. Flexibiliteten minskade och ekonomin f örstelnades.
Kostnadskrisen var ett faktum och 1977 steg arbetslösheten mycket snabbt och den
borgerliga regeringen devalverade. Krisen fortsatte och fler och fler företag drabbades.
Politikerna mötte problemen genom att betala ut åtskilliga miljarder i bidrag för att
bevara den f öråldrade industristrukturen, något som bara f örv ärrade problemen. Det
skedde en stor utslagning av industriell produktion och den borgerliga regeringen drog
ut på den pl ågsamma processen.
Lugnet före stormen
Den situationen skulle Sverige åter vara i drygt tio år senare. Mellanspelet var ett 80tal som präglades av draghjälp från Reagans USA, och två stora devalveringar (totalt
40 procent) som sköt problemen på framtiden. Under en period verkade ekonomin
vara god, men man ignorerade behovet av fasta spelregler. Engångsskatter, prisstopp,
tillfällig vinstskatt, tvångssparande, hyresstopp mm, bidrog till att göra Sverige till en
osäker ekonomi. De bästa f öretagen valde att expandera utomlands.
En kraftig inflationspolitik och mycket låga realräntor skapade icke-marknadsmässiga
investeringar som verkade bra på kort sikt. Att låna pengar till fastigheter var en god
affär på grund av politiken. Inflationen ökade intäkterna och fastighetens pris och
minskade l ånens värde och det var full avdragsrätt för räntorna.
När inflationen snabbt slogs ur systemet i början av 90-talet drabbades ekonomin av
en realräntechock. Det blev omöjligt för alla som räknat med inflationen i sina
lånekalkyler att betala tillbaka (avdragsmöjligheterna hade ocks å minskats!). Enorma
kreditförluster drabbade bankerna, varav drygt två tredjedelar gick att hänföra till
fastighetsaffärer. Bristen på fasta spelregler och förutsägbarhet i systemet skapade
finanskrisen som dessutom sammanföll med en internationell lågkonjunktur, ledd av
USA.
Problemen med de höga förm ånsnivåerna i välfärdssystemen hade också blivit värre
och skatter och regleringar försvårade företagsamhet. Vi fick ett strukturellt
budgetunderskott. Sveriges fall blev djupt och ännu värre blev det av försvaret av en (i
förhållande till den förda politiken) hopplöst f ör hög reglering av kronan som kostade
oss mycket i ännu högre räntor och utslagning.
Depressionen blev ett faktum. Den internationella uppgången och den ökade exporten
kan nu ge oss några få å rs andrum men frågan är vad som händer i nästa
lågkonjunktur om vi inte genomför strukturella reformer för att minska ekonomins
förstening. Myhrman varnar för det värsta, att ett Sverige med kroniska underskott
ska gå samma väg som andra v älfärdsstater i historien som varit i samma situation,
som t ex Rom, Aten, Argentina och Uruguay som gick under totalt.
Dåliga incitament
Problemen ligger i att skatter och utjämningar genom bidrag har förs ämrat
incitamentstrukturen. Politikens oförutsägbarhet har förstört de fasta spelregler som
behövs för att entreprenörer ska våga investera. Istället för att ha en helt fast
växelkurs för kronan eller en helt rörlig, har man valt det allra sämsta; att ha en fast
som då och då ä ndras. N ågot som skapar maximal spekulation och minimal
förutsägbarhet.
Stora f öretag har gynnats, vilket har skapat tillväxt, men m öjligheterna att starta nya
företag och expandera är små med alla anställningsregler och skatter och
arbetsgivaravgifter. Bekämpandet av de stora förmögenheterna och skatter p å
utdelningar har gjort det svårt att f å fram riskkapital till småföretagen, som till skillnad
från de etablerade inte tjänar på devalveringarna.
Sverige har en mindre andel små- och medelstora företag än något annat land, vilket
visar hur dåligt vi har tagit tillvara nya innovationer. Till skillnad från i andra länder
ökade f öretagskoncentrationen i Sverige även under 80-talet. Det innebär att det är
tack vare storföretagen Sverige behåller sin konkurrenskraft. De arbeten som gått
förlorade i mindre företag har den offentliga sektorn tagit över. Reall önerna har knappt
ökat under de senaste tjugo åren. Detta är ett tecken på hur Sverige har halkat efter.
Det finns de som hävdar att den lägre tillv äxten i Sverige än i andra länder är naturlig
eftersom de startar från en lägre niv å. Myhrman ägnar ett avsnitt åt att diskutera det.
Det är i och f ör sig m öjligt att andra länder kommer närmare, men det förklarar inte
att gapet minskar nu och inte för femtio år sedan. Och det förklarar inte att andra
länder även går om oss ekonomiskt.
Samtidigt är diskussionen inte helt intressant eftersom skillnaden mellan Sveriges och
andra västländers politik trots allt har varit ganska liten. Det är möjligt att Sverige inte
har halkat efter andra länder så enormt, men hela västvärlden har lägre tillv äxt på
grund av att de liberala institutionerna har urholkats.
Den svenska andan
Johan Myhrmans bok är mycket viktig. Ibland blir han lite för teknisk och använder ett
språk som nog passar bättre för hans kolleger än för den intresserade allmänheten.
Men han visar övertygande hur marknadsmässiga institutioner skapat den rikedom
som Sverige lever på ä n idag, och hur sabotaget av dem har skapat den växande
fattigdomen. Oftast lyckas han skickligt visa hur avregleringar hänger ihop med
utveckling. Ibland får man riktiga aha-upplevelser av hans sammanflätade berättelser
om hur olika områden av ekonomin hänger samman och utvecklas.
Trots att Myhrman avslutar framställningen i en så dyster tid (vår egen) ger han oss en
gnutta hopp. Han menar att svenska folket präglas av organisationsförmåga och
laganda. Något som kan utnyttjas om det bara tillåts. Dessa egenskaper var avgörande
för den svenska modellens framgång, och när incitamenten är de rätta, som efter det
liberala systemskiftet på 1800-talet, kommer dessa egenskaper ge mycket goda
resultat.
Myhrman menar att detta är orsaken till att Sverige varit så framstående på sportens
område, där goda incitament finns för ansträngning. Om liknande institutioner hade
bevarats inom ekonomin antar Myhrman att Sverige hade varit världens rikaste nation.
Denna hyllning till den svenska andan visar att Myhrman tillmäter humankapital i en
vid bemärkelse en oerhört viktig roll i samhället. Den svenska andan skulle må bra av
en frigörelse. I Hur Sverige blev rikt förklarar Myhrman vilka goda incitament det finns
för att kämpa f ör en sådan frigörelse.
Copyright © 1997 -2002 Marknadskraften. All Rights Reserved.
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

Create flashcards