TCO granskar
Foto: Mats Wingborg
Kränkningar av fackliga
rättigheter i Europa
#3/14
Om antifackliga tendenser under perioden 2008 till 2014
i kölvattnet av den ekonomiska krisen
Författare Mats Wingborg
epost: [email protected]
Foto om inget annat anges: Mats Wingborg
2
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Innehållsförteckning
Förord
4
Sammanfattande slutsatser
Europas fackföreningar – en osäker framtid
Trojkans krav på svagare fackliga rättigheter
Hög arbetslöshet bidrar till att försvaga fackets position
Rumänien – utraderingen av nationella avtal
Spanien – avgörande att höja organisationsgraden
Irland – Högsta domstolen vägrar att skydda kollektivavtalen
Ungern – främlingsfientliga Jobbik hatar facket
Portugal – allt färre skyddas av kollektivavtal
Grekland – facket i strid mot Trojkan
Fler medborgare i osäkra anlitandeformer
Två TCO-röster om de antifackliga vindarna i Europa
5
9
11
16
20
26
33
35
39
42
45
46
Bilagor
Manifest, jurister inom arbets- och socialrätt i Europa
ETUC Manifesto on the European Parliament Elections
51
51
54
Noter
58
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
3
Förord
Sedan den ekonomiska krisen i Europa började 2008 har arbetsvillkoren för lön­
tagare i många medlemsländer försämrats och arbetslösheten skjutit i höjden.
Löntagarnas försämrade villkor har bidragit till att de sociala klyftorna har ökat
och spänningarna mellan och inom EU:s medlemsländer blivit allt större. Det
är en utveckling som på kort sikt skadar den europeiska sociala modellen. På
längre sikt riskera det att skada förtroende för de demokratiska institutionerna
och möjligheten till ett sammanhållet Europa.
TCO är oroat över denna utveckling och har därför tagit fram rapporten
Kränkningar av fackliga rättigheter i Europa. Syftet är att öka kunskapen, och ge
översikt, om de senaste årens utveckling. TCO vill stimulera till debatt och visa
på den viktiga roll som arbetsmarknadens parter tillsammans med andra orga­
nisationer som konsumentföreningar och nykterhetsföreningar har för Europa­
bygget. Det civila samhället utgör ett nätverk som binder samman människor
inom EU med EU som politisk kraft. Vi skapar tillit mellan människor och EU.
Rapporten visar på en oroande utveckling där stora internationella aktörer och
även andra medlemsländer har ställt hårda besparingskrav på försvagade och
skuldsatta länder. Det har lett till stora nedskärningar i bland annat den offent­
liga verksamheten. Pensioner har minskats, löner har sänkts dramatiskt och
anställda har avskedats. Vi tror inte att EU:s framtid ligger i att försvaga offentlig
sektor och välfärdssystem.
Vi har sett hur den höga arbetslösheten i Europa försämrat de fackliga organi­
sationernas förhandlingsposition och skapat större utrymme för aktörer som
önskat försämra anställningstrygghet och fackliga rättigheter.
TCO värnar om ett EU med en stark social dimension och en fungerande social
dialog mellan arbetsmarknadens parter. Rapporten visar på en motsatt utveck­
ling vilket är mycket oroande. Med stöd av rapporten vill vi bidra till en bred,
framåtsyftande diskussion på både nationell och EU-nivå om vikten av att värna
de grundläggande fackliga rättigheter som beslutats av ILO. Vi måste visa på
alternativen och få beslutsfattarna att våga investera för framtiden. Inom de
fackliga organisationerna måste vi fortsätta arbeta för att visa på att fackliga
rättig­heter och inflytande kan vara en positiv kraft i förändringsarbetet.
De fackliga organisationerna är inte problemet utan snarare en del av lösningen
för att bygga upp ett hållbart, jämställt och konkurrenskraftigt Europa.
Eva Nordmark
ordförande TCO
4
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Sammanfattande slutsatser
Sedan den ekonomiska krisen 2008 har den europeiska fackföreningsrörelsen
utsatts för hård press. Denna rapport handlar om vad som hänt. De centrala
slutsatserna är följande:
Den höga arbetslösheten i Europa har försämrat de fackliga organisatio­
nernas förhandlingsposition och skapat större utrymme för aktörer som önskat
försämra anställningstrygghet och fackliga rättigheter.
Skuldsatta länder inom EU har fått lån och krediter från EU och Interna­
tionella valutafonden (IMF). I förhandlingarna med de skuldsatta länderna har
EU-kommissionen, Europeiska centralbanken (ECB) och IMF deltagit. Denna
gruppering har kallats för Trojkan. Trojkan har ställt krav på omfattande ned­
dragningar av offentliga utgifter, däribland besparingar i pensionssystemen
och nedskärningar av lönwer, men Trojkan har också krävt förändringar av
arbetsmarknads­lagarna. Syftet har varit att göra arbetsmarknaden mer ”flexi­
bel”. I realiteten har förslagen ofta handlat om att försvaga de fackliga organisa­
tionernas inflytande.1
Likartade krav har även riktats mot länder utanför eurozonen (däribland
Ungern och Rumänien), men i dessa fall har det varit EU-kommissionen, IMF
och Världsbanken som formulerat kraven. Uttrycket Trojkan har enbart använts
när just kombinationen av EU-kommissionen, ECB och IMF agerat tillsam­
mans.2 I viss mån har det också funnits skillnader i de åtgärder som använts.
Utanför eurozonen har det varit möjligt att tillåta en viss inflation (det vill säga
en form av devalvering). Någon sådan möjlighet finns inte för euroländerna,
och där har trycket varit starkare på att länderna i stället skulle frysa eller sänka
lönerna för offentliganställda.3
Kärnan i de förändrade arbetsmarknadslagarna har varit försäm­
ringar av anställningstryggheten (det har blivit enklare för arbetsgivare att säga
upp personal) och decentralisering av de kollektiva förhandlingarna från natio­
nell nivå till företagsnivå. Även på andra sätt har de övergripande kollektivavtalen
urholkats; genom att ge lokala avtal företräde, genom att försvåra möjligheten att
förlänga avtal, genom att skapa möjligheter att under vissa omständigheter frångå
gällande avtal och genom att ge arbetsgivare större möjligheter att sluta avtal med
icke-fackliga grupper (olika former av lokala kommittéer för arbetstagare).
Trojkan har också ställt krav på lagändringar i syfte att utöka arbetsti­
der och öppna för fler tidsbegränsade anställningar.4
Ett huvudtema i denna skrift är antifackliga lagar som tillkommit efter
påtryckningar från internationella institutioner, i detta fall främst Trojkan. Un­
der perioden finns dock också flera fall av nationella regeringar som utan tryck
utifrån drivit igenom lagar som försvagat de fackliga organisationernas ställning
och försämrat villkoren för arbetstagare. De svenska försämringarna av a-kassan
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
5
kan ses som ett exempel på detta. Ett annat återkommande exempel är reformer
som underlättat för arbetsgivare att använda tidsbegränsade anställningar och
andra former av osäkra anlitandeformer.5
I en rad stater har de försvagade lagliga rättigheterna för fackliga organisa­
tioner följts av trakasserier och hot mot fackligt aktiva. Många fackliga företrä­
dare menar att ett urholkat lagligt skydd bidragit till att legitimera repression
mot fackligt aktiva.6
En konsekvens av de nya lagarna har blivit en försvagning av den fack­
liga styrkan i Europa. Flera fackliga organisationer har tappat medlemmar under
de senaste 15 åren. I viss mån har dock detta varit en fortsättning på en sedan
tidigare nedåtgående trend, men i flera länder har nedgången förstärkts efter
den ekonomiska krisen 2008.
•I Irland har organisationsgraden minskat med omkring 20 procent mellan
2000 och 2012.
•I Ungern har organisationsgraden minskat med 25 procent mellan 2012 och 2013.
•I Rumänien har organisationsgraden sjunkit från 44 procent 2005 till 33
procent 2013.
•I Portugal har organisationsgraden sjunkit med omkring 5 procent under
samma period.
•I Grekland har det skett en svag men kontinuerlig nedgång av organisations­
graden efter den ekonomiska krisen.
•I några fall, som i Spanien, ökade medlemsantalet före den ekonomiska krisen
2008 för att därefter minska.
•Dessa siffror kan jämföras med den fackliga organisationsgraden i Sverige som
för närvarande är 67,7 procent. Enligt OECD-statistik är det bara Finland som
har en högre organisationsgrad.7
•Totalt sett är den fackliga organisationsgraden inom EU (2013) 23 procent.8
En ännu mer påtaglig konsekvens är att kollektivavtalen urholkats. De nya
regelverken som främjat avtal på företagsnivå har haft olika effekter beroende
på i vilken omfattning avtalen varit centraliserade före den ekonomiska krisen.
De nya direktiven om lokala avtal har slagit särskilt hårt i Irland och Rumänien
som före krisen hade system som karakteriserades av avtal på nationell nivå och
branschnivå.
•I Irland har tidigare kollektivavtal på branschnivå i hög utsträckning ersatts av
lokala avtal.9
•I Rumänien minskade antalet arbetstagare som täcks av kollektivavtal från 90
procent 2011 till 36 procent 2012.10
•I Portugal har antalet kollektivavtal sjunkit dramatiskt, 2010 slöts 116 nya
avtal, 2013 hade det antalet sjunkit till 9.11
•I Ungern stimulerar de nya arbetsmarknadslagarna att kollektivavtal på
nationell nivå eller branschnivå ersätts med lokala avtal på företagsnivå, redan
tidigare var det dock vanligt med avtal på företagsnivå.12
6
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
•När det gäller Grekland konstaterar Europafacket att hela systemet med
kollektiva förhandlingar ”brutits upp”.13
•I Spanien har de anställda som omfattas av kollektivavtal redan sjunkit
påtagligt, men de fackliga organisationerna fruktar att de nya lagändringarna
kommer leda till att ytterligare en miljon arbetstagare kommer att mista
skyddet av kollektivavtal.14
Med urholkade kollektivavtal har den fackliga representationen för­
sämrats. Det har ibland förstärkts av att stater beslutat att delvis upphöra med
treparts­dialoger (Ungern). Även på arbetsplatsnivå har den fackliga representa­
tionen ofta undergrävts trots att rätten att sluta kollektivavtal decentraliserats.
En orsak till detta är att kommittéer av anställda (workers committees) stundtals
övertagit förhandlingsrätten från fackliga organisationer (däribland i Portugal).15
Ett genomgående mönster är att offentliganställda drabbats dubbelt av
förändringarna, dels har de i likhet med andra arbetstagare fått försämrade rät­
tigheter och svagare kollektivavtal, dels har det ställts särskilda krav på minskade
kostnader för offentlig verksamhet där frysta löner eller lönesänkningar för
offentliganställda varit ett återkommande krav (Irland, Portugal, Spanien och
Grekland).
Ytterligare en konsekvens av arbetslöshet, nya lagar och urholkningar
av sociala skyddsnät har varit att fler människor tvingas att acceptera osäkra och
tillfälliga jobb. Ungdomar och migranter är mer utsatta för detta än andra. Vidare
har fler kvinnor än män osäkra jobb. Människor med osäkra och tillfälliga jobb är
mindre benägna än fast anställda att organisera sig fackligt. Detta är ytterligare
en förklaring till minskningen av antalet fackliga medlemmar.
I länder som Grekland, Ungern och Spanien har Trojkans krav och de offent­
liga nedskärningarna bidragit till en folklig misstro mot såväl internationella
institutioner som nationella politiska företrädare. Ofta har de fackliga organi­
sationerna utgjort en del av den politiska oppositionen. I andra fall har höger­
populistiska och högerextrema partier exploaterat människors oro. Några av
dessa partier har en antifacklig agenda och har använt våld mot fackliga företrä­
dare, det gäller i synnerhet Jobbik i Ungern och Gyllene gryning i Grekland.
Utvecklingen för de fackliga organisationerna i Europa har varit
dyster, men samtidigt utgör de fackliga organisationerna den ledande kraften i
protesterna mot nedskärningar och arbetslöshet. Stora fackliga demonstratio­
ner har genomförts i protest mot nedskärningar och försämrade rättigheter. I ett
antal länder har fackliga organisationer initierat generalstrejker. I flera länder
har krisen stimulerat de fackliga organisationerna till nya arbetssätt och meto­
der, ofta i form av synliga gatuprotester. De fackliga organisationerna är pres­
sade, men i de flesta länderna är de fackliga organisationerna de i särklass största
och mest betydelsefulla folkrörelserna. Det gäller även i länder där facket tappat
medlemmar och där kollektivavtalen urholkats.
Europafacket (EFS) har varit en ledande aktör för att samordna
protesterna. EFS hävdar att nedskärningarna drivits för lång och att de därige­
nom hämmar den fortsatta ekonomiska tillväxten. EFS har också protesterat
mot försämrade fackliga rättigheter och hävdat att de ofta står i strid med ILO:s
kärnkonventioner. En nyligen publicerad rapport från EFS visar att i länder där
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
7
Trojkans krav har genomförts har de anställda fått betala ett högt ekonomiskt
och social pris.16
EFS protester fortsätter, framför allt genom kampanjen A New Path for
Europe. EFS har också antagit ett manifest med krav riktade mot Europaparla­
mentet.17 Manifestet i dess helhet finns med som en bilaga till denna studie.
I studien The crisis and national labour law reforms: a mapping exercise (2012),
utgiven av European Trade Union Institute (ETUI), hävdar författarna Isabelle
Schömann och Stefan Clawaert att den storskaliga avregleringen av arbetsmark­
nadslagar som nyligen ägt rum har haft en ”negativ påverkan på grundläggande
rättigheter för anställda”. Författarna kritiserar också lagändringarna för att ha
drivits igenom utan demokratisk förankring och utan att använda den sedvan­
liga sociala dialogen.18
Även från juridiskt och akademiskt håll har kritiken mot Trojkan
varit svidande. I början av 2013 undertecknade 590 forskare och arbetsrättsju­
rister ett manifest som protesterar mot utvecklingen. Initiativet till manifestet
togs av Transnational Trade Union Rights Expert Network (TTUR).19 I TTUR
ingår bland annat Niklas Bruun som representerar Stockholms och Helsingfors
universitet. I manifestet framhålls bland annat följande:
•Den aktuella finansiella och ekonomiska krisen utövar ett olidligt tryck på
löntagare och deras rättigheter i många länder;
•Inte nog med att kollektiva förhandlingssystem undermineras på olika
håll, utan det pågår en systematisk attack på själva rätten till kollektiva
förhandlingar. Grundläggande principer för kollektiva förhandlingar hotas.
I vissa fall förekommer förbud mot att sluta avtal på branschnivå eller
lagstadgade möjligheter att på företags- eller till och med på individnivå göra
avsteg från centralt överenskomna minimistandarder;
•Vissa medlemsstater tvingas av Trojkan att genomföra dramatiska
avregleringar av arbetsmarknaden och av det sociala skyddsnätet, vilket leder
till att fackliga organisationer försvagas. Osäkra anställningsvillkor breder ut
sig och medför mer osäkerhet samtidigt som arbetslösheten ökar, vilka leder
till ökad fattigdom och social oro;
•Dramatiska nedskärningar som drabbar arbetstagarna leder till att folk vänder
sig bort från EU-projektet och till en ökning av främlingsfientligheten som i
ökande grad drabbar minoriteter. På sikt äventyras freden i Europa.20
8
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Europas fackföreningar – en osäker
framtid
Sedan tre decennier tillbaka har de fackliga organisationerna i Europa tappat
medlemmar, men nu sedan den ekonomiska krisen 2008 är nedgången inne i
ett nytt skede. Sedan dess har organisationsgraden minskat något, men mer på­
tagligt är att antalet fackligt anslutna har sjunkit. I takt med att arbetslösheten
ökat finns färre personer på arbetsmarknaden.21 Även en oförändrad organisa­
tionsgrad har därför inneburit färre medlemmar.
Två samverkande tendenser har orsakat nedgången. Dels har arbetslösheten
bitit sig fast, vilket pressat tillbaka den fackliga förhandlingsstyrkan och öpp­
nat för allt fler osäkra och tillfälliga jobb. Dels har flera stater, och i synnerhet
skuldsatta länder i södra Europa, utsatts för politiska påtryckningar och krav för
att få tillgång till lån och krediter. Dessa krav har handlat om nedskärningar av
offentliga utgifter, men också om lagändringar med udden direkt riktad mot de
fackliga organisationerna. Genomgående har måltavlan varit fackliga organisa­
tioners möjlighet att sluta kollektivavtal på nationell nivå till förmån för lokala
avtal slutna på företagsnivå.
De lagliga förskjutningarna har följts av en hårdnande attityd mot fackligt arbete.
I flera länder i Europa ser vi i dag att repressionen mot fackligt aktiva tilltar. I vissa
länder står staten för trakasserierna, på andra ställen handlar det om arbetsgivare
som systematiskt motverkar facklig organisering och i ytterligare länder ser vi
framväxten av högerpopulistiska och högerextrema partier som i värsta fall med
våld angriper fackliga företrädare. Värst är situationen i södra Europa, men vi ser
spår av grova kränkningar av de fackliga rättigheterna även i andra delar av Europa.
Det var i Europa som de fackliga rörelserna en gång växte fram. De allra första
fackföreningarna uppstod i början av 1800-talet inom den brittiska textilindu­
strin, men snart skulle fackföreningarna spridas över kontinenten, till Tyskland,
Frankrike och de nordiska länderna.
I dag, mer än 200 år senare, har den globala fackföreningsrörelsen förändrats.
Jämfört med de tidiga fackföreningarna är betydligt fler kvinnor medlemmar och
förtroendevalda. De fackliga organisationerna har inte heller sin bas bara inom
industrin, lika viktiga är servicesektorn och de offentligt finansierade jobben.
Fortfarande har dock den globala fackliga rörelsen sin bas i Europa. Över hälften
av alla medlemmar i fria och demokratiska fackföreningar finns i Europa.22 När
det gäller anslutningsgrad är Europa överlägset andra världsdelar. Europa är
den globala fackföreningsrörelsens motor. För många fackligt aktiva i Afrika,
Latinamerika och Asien har de europeiska fackföreningarna en stor symbolisk
betydelse. Budskapet är – den europeiska fackföreningsrörelsen har visat att det
är möjligt att bygga fackföreningar som förändrar människors livsvillkor.
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
9
Vad som nu sker i Europa har därför betydelse för hela världen. I Europa har de
fackliga organisationerna tappat fler medlemmar än någon annanstans. Det är
alltså där facket globalt sett är som starkast som det har tappat mest. Orsakerna
till tillbakagången är flera, men en viktig orsak är nya antifackliga lagar.
Vår analys är att de fackliga organisationerna i Europa nu befinner sig i ett av­
görande läge. Utan mobilisering till stöd för den europeiska fackföreningsrörel­
sen finns risken att något viktigt går förlorat, att en av de stora drömmarna går i
kras.
Syftet med den här skriften är att sprida kunskap om vad som håller på att ske,
men också att bidra till att stärka opinionen för fackliga rättigheter i Europa.
Ambitionen är inte att ge en total överblick över alla former av kränkningar, det
sker på många olika nivåer och med stora variationer i olika länder. Orsakerna
till kränkningarna är också av många olika slag. Tanken är snarare att påvisa en
tendens och göra nedslag i några av de mest drabbade länderna. Ytterligare en
ambition är att peka mot det fackliga motståndet, över hela Europa sker i dag
protester mot förändringar av lagar och regelverk som underminerar det fackliga
inflytandet. I det motståndet är Europafacket EFS en viktig samordnande kraft.
10
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Trojkans krav på svagare fackliga
rättigheter
En avgörande pusselbit för att förstå vad som sker med de fackliga organisatio­
nerna i Europa är de politiska krav som långivare ställt på europeiska länder efter
den finansiella krisen 2008. För att få tillgång till lån och krediter har länderna
inte bara tvingats till nedskärningar av den offentligt finansierade välfärden,
länderna har även tvingats att gröpa ur de fackliga rättigheterna.
Den ekonomiska och sociala krisen inom EU håller många länder i ett järngrepp.
EU:s perspektiv har varit att rädda banker och få bort panikbeteendet på finans­
marknaderna. Detta är förstås grundförutsättningar för en stabil politik, men
samtidigt som dessa förändringar drivits igenom har arbetslösheten och fattig­
domen brett ut sig. Det är också själva utgångspunkten som retat upp fackfören­
ingar i Europa – att social trygghet och fackliga rättigheter är restprodukter som
kan offras.
Särskilt påverkade är ett antal stater i södra och östra Europa. Dessa har utsatts
för hårda påtryckningar för att skapa en mer ”flexibel” ekonomi. När det gäller
de länder som tillhör euroområdet har representanterna för gruppen av inter­
nationella långivare, den så kallade Trojkan – bestående av EU-kommissionen,
ECB och IMF – ställt strikta krav. Kärnan i kraven har varit nedskärningar av
offentlig service, lägre löner, försämrad anställningstrygghet och svagare kollek­
tivavtal. I Europaparlamentet har reaktionerna på Trojkans krav varit upprörda.
Parlamentet har också tagit initiativ till en utredning om Trojkans agerande.23
Europaparlamentet har inte bara reagerat på de krav som Trojkan ställt på eko­
nomiska krisländer, utan också på bristen på offentlighet.24 Trojkan har skrivit
hemliga brev till regeringarna i de krisutsatta länderna med krav på att nivåerna i
kollektivavtalen ska skäras ner och att arbetsmarknaden ska bli mer flexibel.25
Vad som knappt alls uppmärksammats i medierna är att EU-kommissionen, IMF
och ibland Världsbanken även ställt krav på nedskärningar av offentlig välfärd
och försvagad arbetsrätt i EU-länder i ekonomisk kris utanför euroområdet, som
Rumänien och Bulgarien. I dessa sammanhang har dock inte uttrycket Trojkan
använts, även om det delvis har handlar om samma aktörer. Både i Trojkan och i
den konstellation som riktat krav mot länder utanför euroområdet intar EUkommissionen och IMF centrala roller. Även där har villkoren för lån och kredi­
ter innefattat krav som drastiskt har försvagat de fackliga organisationerna.
Europafackets (EFS:s) analys av vad som sker – både i euroområdet och utanför
– är att den ekonomiska krisen används som förevändning för att driva igenom
politiska förändringar som har sin udd riktad mot de fackliga organisationerna.
I samband med att Europaparlamentet inledde sin granskning av vilka krav Troj­
kan ställt på regeringarna i Cypern, Grekland, Irland och Portugal publicerade
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
11
Europafacket rapporten The Functioning of the Troika.26 Enligt EFS har Trojkans
krav resulterat i fyra typer av försämringar: nedskärningar av välfärden, avreg­
lering av lönebildningen, försvagning av de fackliga rättigheterna samt en allt
sämre respekt för den sociala dialogen inom EU.
När det gäller förslag som direkt slagit mot de fackliga organisationerna är
under­minering av kollektivavtalen av särskild vikt. Kollektivavtalen är de fack­
liga organisationernas främsta instrument för påverkan. När kollektivavtalen
blir färre eller får minskad räckvidd försvagas de fackliga organisationerna som
sådana. En konsekvens blir också att det blir svårare att motivera arbetstagare
att organisera sig fackligt.
Åtstramningspolitiken i Europa har använts som verktyg för krafter som försö­
ker minska de fackliga organisationernas inflytande. Generella besparingar har
kombinerats med svagare fackliga rättigheter, i synnerhet har kollektivavtalens
juridiska ställning försvagats. Ett mönster har varit en press för att frysa eller
sänka löner och en systematisk strävan efter att decentralisera system med
kollektiva förhandlingar till företagsnivå. Detta är problematiskt eftersom det
skett i strid mot de fackliga organisationernas vilja och i syfte att försvaga den
fackliga förhandlingsstyrkan.
Särskilt påtaglig har denna utveckling varit i de skuldsatta EU-länder, både inn­
anför och utanför euroområdet, där institutioner som EU-kommissionen, ECB
och IMF ställt krav på förändringar av lagstiftningen för att bevilja länderna lån.
Men även icke-skuldsattas EU-länder har utsatts för ett liknande tryck. Sedan
början av 2012 har 17 av medlemsländerna mottagit rekommendationer från EUkommissionen om hur lönebildningen bör förändras. Även om dessa inte har varit
bindande har pressen ökat på alla EU-länder att decentralisera avtalssystemen.27
Det fackliga forskningsinstitutet European Trade Union Institute (ETUI) har i
studien Benchmarking Working Europe (2013)28 pekat på olika former av påtryck­
ningar mot EU:s medlemsstater som bidragit till att försvaga de fackliga orga­
nisationernas rättigheter. För det första handlar det, enligt ETUI, om rekom­
mendationer och nya strategier utformade av EU-kommissionen. För det andra
handlar det om gemensamma krav från EU-kommissionen och Internationella
valutafonden, IMF, riktade mot de mest skuldsatta EU-medlemmarna. För det
tredje handlar det om krav från Europeiska centralbanken, ECB. I flera fall har
dessutom EU-kommissionen, ECB:s och IMF:s krav samordnats.
När det gäller EU-kommissionens agerande pekar ETUI-studien på strategin
Europa 2020, som antogs av kommissionen 2010. Där introducerades EUverktyget European Semester, det används för att analysera medlemsländernas
ekonomier och lönebildning och för att komma med rekommendationer.29 Som
ETUI påpekar har dessa rekommendationer till stor del handlat om lönebild­
ning och att kollektivavtalen bör decentraliseras. ETUI pekar vidare på pakten
Euro-Plus,30 skapad i mars 2011, och den Fiskala pakten 2012 (Europakten).31 När
det gäller dessa är dock påverkan, enligt ETUI, mer indirekt. Den Fiskala pak­
ten ställer krav på att de anslutna staterna ska hålla en strikt budgetbalans, om
stater misslyckas med detta kan EU-kommissionen kräva strukturförändringar
och kontroll. ETUI menar att sådana förändringar troligen kommer att innehålla
krav på lönebildning och en decentralisering av de kollektiva förhandlingarna.32
12
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Enligt ETUI:s analys blev ett resultat av den ekonomiska krisen 2009 att reger­
ingar i Västeuropa i samverkan med EU och Internationella valutafonden antog
nya politiska riktlinjer med syfte att ”stimulera flexibiliteten” på arbetsmark­
naden. Denna nya inriktning förstärktes av de formella krav som EU-kommis­
sionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden ställde på
länderna för att de skulle få ta emot lån och krediter. Kärnan i den nya politi­
ken blev nedskärningar av välfärden och en avreglerad arbetsmarknad där två
viktiga frågor har varit att göra det enklare för arbetsgivare att säga upp personal
och decentralisering av de kollektiva förhandlingarna från nationell nivå till
företagsnivå.33
Enligt ETUI:s analys har alltså de skuldsatta EU-medlemmarna blivit utsatta för
de starkaste påtryckningarna för att införa regeländringar på arbetsmarknaden.
Kraven på dessa stater har varit direkta och riktats från flera internationella in­
stitutioner, ofta i samordnad form genom Trojkan. ETUI drar slutsatsen att detta
lett till en ”one-size-fits-all-approach”, där avtalsförhandlingarna förflyttats
från bransch- och sektorsnivå till företagsnivå. En effekt har blivit ökade skillna­
der i löner och arbetsvillkor inom olika branscher. Därigenom har arbetsgivare
fått större möjlighet att spela ut olika grupper av anställda mot varandra, något
som i sin tur brukar försvåra den fackliga organiseringen.
Sammantaget, menar ETUI, kan fyra typer av förändringar av arbetsmark­
nadslagstiftningen identifieras: (1) ökad arbetstid, (2) fler atypiska arbeten, (3)
ändrade regler kring kollektivavtalen och en (4) försvagad dialog mellan arbets­
marknadens parter. Resultatet har blivit att fler anställda hamnat i osäkra jobb
och fått sämre möjligheter att försvara sina rättigheter.
De stater som drabbas kan delas in i tre olika huvudgrupper.
I den första gruppen finns stater som Irland, Rumänien och till stora delar även
Portugal, som före strukturreformerna karakteriserades av ett centraliserat
system av kollektivavtal. I dessa länder har konsekvensen blivit ett fullständigt
sammanbrott för den tidigare avtalsmodellen. I Irland inleddes raserandet av av­
talssystemet med att staten 2009 förklarade att den inte längre var beredd sluta
ett centralt avtal för anställda inom den offentliga sektorn. Den nya hållningen
var ett direkt resultat av regeringens nya åtstramningspaket och kraven från EUkommissionen, ECB och IMF.
Den andra gruppen av länder består av Grekland och Spanien, som alla har en lång
tradition av centrala avtal och branschavtal. I stora drag finns skeletten av dessa av­
tal kvar, men avtalens räckvidd och innehåll har underminerats till följd av en rad
nya regeländringar som försvagat kollektivavtalens kraft. I synnerhet i Grekland
har de fackliga organisationerna drabbats i dubbel mening, färre medborgare har
en anställning och allt färre anställda täcks av kollektivavtal. Även dessa föränd­
ringar är en direkt konsekvens av krav riktade av EU-kommissionen, ECB och IMF.
I den tredje gruppen av länder återfinns bland annat Ungern och Lettland. Där
har systemet för kollektiva förhandlingar länge varit fragmenterat och lokala
avtal har dominerat. Enligt ETUI har 70 procent av arbetstagarna i dessa länder
varit täckta av lokala kollektivavtal under senare år. I dessa länder har det helt
enkelt inte funnits utrymme för ytterligare decentralisering av kollektivavtalen.
I Lettland har ett åtstramningsprogram genomförts som inkluderat sänkta löner
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
13
för offentliganställda. Det har på ett dramatiskt sätt försvagat förhandlingskapa­
citeten för de fackliga organisationerna. I synnerhet genom att nedskärningen
kombinerats med en lag som begränsat möjligheten för offentliganställda att
strejka och en nedläggning av landets trepartsforum, där man tidigare fört dis­
kussioner kring lönebildningen. Vidare har Lettlands regering öppnat för arbets­
givare att sluta lokala avtal med icke-fackliga kommittéer av anställda i de fall där
det saknas en lokal fackförening.
I många länder har försvagningen av kollektivavtalen drivits igenom samtidigt
som lönerna frusits eller minskats. Utöver nyss nämna Lettland har de mest
drastiska lönesänkningarna skett i Rumänien och Grekland. I Rumänien mins­
kade lönerna för offentliganställda med 25 procent 2010. I Grekland motsvarar
reallönen för offentliganställda i dag 60 procent av nivån 2009. Vidare har flera
stater sänkt nivån för de lagstadgade minimilönerna. I Grekland har minimi­
lönerna sänkts med 32 procent, i Irland drev Trojkan fram en sänkning av mini­
milönen med 12 procent 2011. I Spanien och Portugal satte Trojkan stopp för den
sedvanliga uppskrivningen av minimilönerna 2012.
Flera fackliga ledare menar att förhandlingarna med Trojkan försatt de fackliga
organisationerna i ett extremt underläge. Redan startpunkten hade karaktä­
ren av utpressning, länderna har varit tvungna att följa Trojkans krav för att få
tillgång till nya lån. Men Trojkans krav har, som visats ovan, inte bara handlat
om offentliga besparingar utan också om nya arbetsmarknadslagar och en ny
arbetsrätt. Fackliga företrädare från Spanien, Portugal, Rumänien, Irland och
Grekland hävdar att diskussioner om sådana lagändringar brukar vara nog tuffa
när det enbart har haft det egna landets regering som motpart. Nu var motpar­
terna också EU-kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella
valutafonden. Det är något av ett understatement att hävda att de fackliga före­
trädarna känt sig ganska ensamma. Eller som en av de fackliga företrädarna från
Rumänien uttryckte det: ”Det var som att bli överkörd av en stridsvagn.”34
Två möjligheter har dock stått till buds för fackliga organisationer som försökt
söka stöd utifrån. Det ena stödet har kommit från Europafacket (EFS) som
aktivt protesterat mot nedskärningspolitiken och försvagningen av de fackliga
rättigheterna. EFS har arrangerat en rad manifestationer och protester mot
åtstramningarna och de antifackliga lagarna. Samtidigt är det påtagligt att
­Europafacket endast i undantagsfall varit en synlig aktör i de enskilda länderna.
För de flesta fackliga medlemmarna utgör de nationella fackliga organisatio­
nerna basen för protesterna.
Den andra möjligheten för pressade fackliga organisationer att få stöd har varit
att vända sig till FN-organet ILO. När trycket från Trojkan var som hårdast
begärde också grekiska, rumänska och ungerska fackföreningar att experter
från ILO skulle granska om inte Trojkans krav stod i strid med ILO:s kärnkonven­
tioner om grundläggande fackliga rättigheter. Därutöver har fackliga organisa­
tioner från Grekland, Ungern och Portugal begärt överläggningar med ILO med
anledning av drastiska försämringar av pensionerna. Med facit i hand går det
dock att konstatera att ILO inte i något fall lyckats stoppa eller ens försena något
lagförslag, med hänvisning till ILO-konventioner. ILO har kunnat ge ett visst
förhandlingsstöd åt fackliga organisationer, men inte kunnat påverka den nya
politikens kursriktning.
14
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Vid ILO-konferensen 2013 utsattes den nya arbetsmarknadslagstiftningen i
Rumänien och Ungern för kritik. ILO:s Expertkommitté menade att framför allt
förhandlingsrätten inte längre hade tillräckligt skydd. Vidare beslutade ILO:s
Expertkommitté att fortsätta granskningen av den nya lagstiftningen i Spanien.
Vid ILO-konferenserna tidigare år har flera ytterligare stater fått motsvarande
kritik.35
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
15
Hög arbetslöshet bidrar till att
försvaga fackets position
Krisen 2008 hade en starkt negativ inverkan på hela den globala arbetsmarkna­
den, men särskilt hårt drabbades EU. Under åren efter krisens utbrott har arbets­
lösheten inom EU varit högre och sysselsättningsgraden lägre än genomsnittet
inom OECD.36 Arbetslösheten i EU fortsatta successivt att stiga fram till början
2013. Först under det senaste året märks en svag dämpning av arbetslösheten.37
När detta skrivs 2014 är den öppna arbetslösheten i EU knappt elva procent.
Inom eurozonen är den ytterligare en procentenhet högre. Värst är situationen
i länder som Grekland och Spanien, med 28 respektive 26 procent arbetslös­
het.38 Totalt är 26,2 miljoner människor i EU arbetslösa och drygt 19 miljoner
i eurozonen är utan jobb. Särskilt ökande är ungdomsarbetslösheten, det vill
säga arbetslösheten i ålderskategorin 15–24 år. Inom både EU i sin helhet och i
eurozonen börjar ungdomsarbetslösheten närma sig 25 procent. I Grekland och
Spanien är mer än varannan ungdom arbetslös.39
I kölvattnet av den ekonomiska krisen sjunker den ekonomiska tillväxten. För
både EU och eurozonen är tillväxten nu negativ. I Grekland har tillväxten sjun­
kit med nästan fem procent och i Cypern med åtta.40 Arkitekterna bakom EU:s
olika ekonomiska initiativ, som Stabilitetspakten och Finanspakten, menar
att en sanering av budgetunderskotten är nödvändigt för att åter skapa tillväxt.
Men flera nationalekonomer ifrågasätter resonemanget och menar att det i key­
nesiansk anda i stället behövs ekonomiska stimulanser. I studien Is high public
debt harmful for economic growth? New evidence 41 hävdar UNCTAD-ekonomerna
Ugo Panizza och Andrea F Presbitero att det visserligen finns en korrelation
mellan budgetunderskott och ekonomisk kris, men att det saknas belägg för
att det skulle vara budgetunderskottet som skapat krisen, snarare förefaller
orsakssambandet gå i motsatt riktning. Samma slutsats drar även den svenska
nationalekonomen Stefan de Vylder efter att i en ny rapport gjort en genomgång
av flera länders budgetunderskott: ”När det gäller att förutse risken för moderna
finanskriser är uppenbarligen budgetsaldot en synnerligen otillförlitlig indika­
tor. Även i eurozonens krisländer har /…/ utvecklingen varit likartad. Budget­
underskotten har följt på en kris snarare än förorsakat krisen.”42
En annan akademisk kritiker som ofta citerats är Giancarlo Corsetti, professor i
makroekonomi vid universitetet i Cambridge. I antologin Austerity: Too Much of
a Good Thing? (CEPR, 2013) har han skrivit bidraget Has austerity gone too far? 43
En av Corsettis huvudpunkter är att nedskärningspolitiken i Europa har skapat
en ”förstörelse av jobb och företag” som kommer att ha ”bestående effekter”.
Detta påverkar i sin tur efterfrågan negativt, konsekvensen kan i värsta fall bli
en negativ och ”självförstärkande cirkel” av fortsatt nedgång. Corsetti menar
att under dessa betingelser kan inte konventionell kunskap om besparingar vid
underskott användas. Framför allt behövs, enligt Corsetti, en anticyklisk kon­
junkturpolitik för att stimulera produktionen.44
16
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
I takt med ökad arbetslöshet och besparingar inom socialförsäkringssystemen
har de ekonomiska klyftorna mellan olika grupper av medborgare vidgats. Den
ökade ojämlikheten, som kan mätas i förändrad ginikoefficient*, har emellertid
inte lett till ökade investeringar och högre produktivitet. Detta påvisas effektivt i
studien Vad gör de rika med sina pengar?45, skriven av ekonomerna Sandro Scocco
och Lars-Fredrik Andersson. Tvärtom har investeringarna som andel av BNP sjun­
kit inom OECD från 25 procent till 20 procent under perioden 1970–2010.
I själva verket handlar det om flera ekonomiska kriser som följt på varandra.
Under 2008 exploderade den hastiga ekonomiska nedgång som hade sin rot i
de amerikanska bolåneinstitutens alltför lättvindiga utlåning, vilket resulte­
rade i privata överinvesteringar. I september 2008 ansökte den amerikanska
investmentbanken Lehman Brothers om konkurs. I den globala svallvågen efter
krisen raserades ekonomierna i länder som Island och Irland. Islands statsbudget
var i balans, men de inhemska bankerna hade en omsättning långt större än lan­
dets ekonomi. När ekonomin vände och bankerna inte kunde betala sina skulder
blev landet bankrutt. För det internationella samfundet kom vändningen som
en överraskning. Så sent som i juli 2008 beskrev IMF utsikterna i den isländska
ekonomin som ”avundsvärda” med argumentet att statsbudgeten var i balans.46
* Den vanligaste enheten för
att mäta graden av ojämlikhet
i ett samhälle kallas för ginikoefficient, uppkallad efter
den italienska statistikern
och demografen Corrado Gini
(1884-1965). Enheten rör
sig mellan siffran noll och ett.
Är gini-kofficienten ”noll”
råder total jämlikhet och alla
medborgare har lika stora
tillgångar. Siffran ”ett” innebär
att samtliga tillgångar i ett
samhälle finns hos en enda
person, det vill säga maximal
ojämlikhet.
Den så kallade Eurokrisen uppstod i början av 2010 som en följd av snabbt
ökande statsskulder. I synnerhet försämrades raskt Greklands, Portugals och
Spaniens betalningsförmåga. EU har i olika omgångar försökt mildra krisen ge­
nom brandkårsutryckningar. Efter hårda nattmanglingar har man gång på gång
frångått de benhårda principerna i Stabilitetspakten och gett finansiellt stöd till
de drabbade länderna. Framför allt har det varit Tyskland som betalat lånen till
de skuldsatta länderna. Samtidigt är Tyskland en del av problemet, landet har
den starkaste ekonomin inom EU, men bedriver ändå en stram ekonomisk poli­
tik. Med ett Tyskland som inte investerar och handlar mer från de krisdrabbade
länderna blir det svårt att få hjulen att snurra.
Den kanske hårdaste kritikern av EU:s åtstramningspolitik är Europafacket,
EFS.47 EFS har i återkommande möten med EU-kommissionen krävt en mer
expansiv ekonomisk politik för att minska arbetslösheten. Vidare har EFS ar­
rangerat demonstrationer i flera städer i Europa. Vid dessa har man kritiserat
nedskärningar av sociala försäkringssystem och betonat nödvändigheten av en
social dialog mellan EU-kommissionen, fackföreningar och arbetsgivare. EFS
konstaterar sammanfattningsvis att arbetslösheten är rekordhög, tillväxten
svag och att de sociala skyddssystemen luckrats upp. I ett uttalande från EFS
styrelse i oktober 2013 kritiseras också EU för att försvaga regelverket kring
deltids- och kontraktsarbete. Tonen i uttalandet är bitter: ”tidigare tog kommis­
sionen fram sociala program för att skapa utveckling /…/ men nu saknas vilja att
upprätta en rättvis arena för att skydda anställda.”48
Men kritiken för att de omfattande åtstramningarna snarast lett till att den
ekonomiska tillväxten dämpats har också kommit från flera andra håll. Även
EU-kommissionen konstaterar i rapporten Employment and Social Development
in Europe 2013 (2014) att problemen har haft en särskild dimension i eurolän­
derna. Där finns inte möjligheten att devalvera och staterna får i stället förlita
sig på nedskärningar av löner och offentliga utgifter. Denna politik har dock vissa
begränsningar, menar EU-kommissionen, eftersom de negativa efterfrågeeffek­
terna är större än de positiva effekterna av förbättrade exportresultat. De lång­
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
17
siktiga effekterna är dessutom beroende av en rad faktorer, som förekomsten av
stödåtgärder och investeringar. EU-kommissionen menar också att ökad arbets­
löshet kan skapa social oro som i sig får en negativ inverkan.49
Arbetslösheten i kombination med försämrade löner och nedskärningar i
socialförsäkringssystemen har lett till en ny fattigdom i Europa. Enligt EUkommissionen befinner sig i dag nästan en fjärdedel av EU:s befolkning i risk­
zonen för fattigdom eller social marginalisering. EU-kommissionen konstaterar
att fattigdomen ökat även bland dem som har ett förvärvsarbete, detta slår mot
hushåll och har lett till en ökad barnfattigdom.50
En hög arbetslöshet slår mot de fackliga medlemmarna men också mot de
fackliga organisationerna i sig. Den fackliga idén bygger på att de anställda
sluter sig samman för att utgöra en motvikt och motpart till arbetsgivaren. Om
arbetsgivaren har svårt att hitta kvalificerad arbetskraft får de anställda en stark
position, då tvingas arbetsgivaren tillfredsställa de anställdas krav för att behålla
arbetskraften. Tvärtom är det i tider av hög och ökande arbetslöshet, då blir
det enklare för arbetsgivaren att pressa tillbaka löner och anställningsvillkor,
eftersom det ändå står många arbetssökande i kö som är beredda att acceptera
de lediga jobben.51
Detta är också skälet till att de fackliga organisationerna försvarar idén om
kollektiv­­avtal. Även i lågkonjunktur och även i krisdrabbade branscher ska av­
talens löner och villkor upprätthållas. I annat fall riskerar vi en skoningslös social
dumpning, en kapplöpning mot botten. Just av detta skäl dämpar kollektivavtalen
konjunkturcyklerna, om lönerna i stället skulle minskas, då skulle efterfrågan
minska ytterligare och den ekonomiska krisen fördjupas än mer.52
Siffror från OECD visar att minskningen av antalet fackliga medlemmar i Eu­
ropa startade före krisen 2008, men krisen har förvärrade den tillbakarullning
av facket som redan hade startat.53 Sedan 1980 har antalet fackligt organiserade
halverats eller nästan halverats i Österrike, Storbritannien, Tyskland, Neder­
länderna, och Frankrike. Särskilt dramatisk har nedgången varit i östra Tysk­
land. Mycket av den produktion som outsourcats från Volkswagen har hamnat
utanför det mäktiga fackförbundet IG Metalls avtalsområde, eftersom man
inte lyckats organisera de anställda vid dessa företag.54 Ett stort problem är att
fackliga organisationer som tappar medlemmar kan bli tvingade att höja med­
lemsavgifterna om man vill upprätthålla servicen. Det kan leda till en ond cirkel
av fortsatt medlemstapp.
En ständigt återkommande teori är att tillbakagången för fackliga organisatio­
ner i Europa skulle vara orsakade av globaliseringen, det vill säga att den ökande
globala konkurrensen i kombination med företagens rörlighet lett till att före­
tag lämnar länder och områden med starka fackföreningar för att i stället etable­
ra sig i låglöneländer med svaga fackföreningar. Det finns säkert en viss sanning
i denna förklaring, men författarna till Trade Union Revitalisation, Trends and
Prospects in 34 Countries pekade redan 2007 på något annat, nämligen att den
avgörande förklaringen till att de europeiska fackliga organisationerna tappat i
styrka var ett urholkat nationellt lagligt skydd för fackligt förtroendevalda och
för kollektivavtalen.55 Till det kan fogas den svenska erfarenheten av att höjd
avgift till a-kassan också slår mot den fackliga organisationsgraden.56
18
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Som journalisterna Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg visat i sin repor­
tagebok Facklig kräftgång – Rapporter från Europa 57 har traditionellt borgerliga
partier och socialdemokratiska ofta tillsammans stått bakom de lagändringar
som försvagat facket. I Tyskland har ledande socialdemokrater till och med för­
sökt locka investerare till den östra delen av landet med argumentet att det där
inte finns några starka fackföreningar som ställer krav på arbetsgivarna. Konrad
Klingenburg, samhällspolitisk chef vid den fackliga centralorganisationen DGB,
hör till dem som brukar vifta med socialdemokratiska dokument där det hävdas
att det är en ekonomisk fördel att ”de nya förbundsstaterna” saknar fackfören­
ingar.58
Sedan den ekonomiska krisen tog fart 2008 ökar en ny form av attack mot den
europeiska fackföreningsrörelsen, eller snarare en nygammal, för det är me­
toder som använts tidigare. Det handlar om öppen repression mot facket, om
kränkningar av de grundläggande fackliga rättigheterna, om de rättigheter som
enligt FN-organet ILO utgör en del av de mänskliga rättigheterna. Repressionen
mot facket kan ta sig olika uttryck. Det kan handla om nya lagar som inte bara
är antifackliga utan som strider mot grundläggande FN-konventioner, men det
kan också handla om arbetsgivare som tillåts agera antifackligt i strid mot gäl­
lande lagar.
Alltför ofta förknippas kränkningar av fackliga rättigheter ensidigt med före­
teelser långt från Europa, som mord på fackliga aktivister i Colombia eller
förbud mot fria fackföreningar i Kina. Men vad vi nu ser är att kränkningarna
växer på vår egen kontinent. Flera fackliga företrädare i Europa vittnar också om
att försämringar av lagar som skyddar kollektivavtal etcetera har gjort det mer
legitimt att agera repressivt mot de fackliga organisationerna.59
En orsak till att medierna är blinda inför scenförändringen kan vara att de
kränkningar som för det mesta lyfts fram i medierna handlar om mord, kid­
nappningar och grova fysiska övergrepp. De vanligaste formerna av kränkningar
av fackliga rättigheter i Europa har haft en mer subtil karaktär; som vägran att
sluta kollektiv­avtal, vägran att erkänna lokala fackklubbar, avskedanden av
lokala fackliga företrädare (men där det officiella motivet är ett annat än att de är
fackligt aktiva), hot, skrämselpropaganda och missade möjligheter att få en fast
anställning och komma vidare i karriären.60
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
19
Rumänien – utraderingen av
nationella avtal
Befolkning: 21,3 miljoner.
Sysselsättningsgrad: 63,8 procent.
Fackliga organisationer: De två största fackliga
centralorganisationen är BNS och Cnslr-Fratia, därutöver
finns tre mindre organisationer CSDR, CNS och Cartel Alfa.
Andelen arbetstagare som täcks av kollektivavtal:
36 procent.
Facklig organisationsgrad: 33
procent.
Princip för kollektiva
förhandlingar: Industri- och
företagsnivå.
Anställdas representation på
arbetsplatsen: Fackföreningar, i sällsynta
fall sker representationen genom andra
sammanslutningar.61
Ledningen för den rumänska fackföreningsrörelsen BNS (Bloc National Sindi­
cal) sitter samlad i styrelserummet. Stämningen är tryckt. Det är krismöte om
fackets alltmer utsatta position. Ordföranden Dumitru Costin förklarar:
– Efter att Ceausescu störtades 1990 tog det tid att bygga upp förtroendet för
facket igen. Många förknippade de fackliga organisationerna med det gamla
kommunistiska systemet. Med tiden vände vi människors attityd, bland an­
nat genom att bygga upp helt nya fackliga strukturer som BNS. Men efter den
ekonomiska krisen 2011 kom nästa chock. Regeringen antog nya lagar som
direkt var riktade mot facket. Trots hårt fackligt motstånd och trots att vi har
fått en socialdemokratisk premiärminister har vi inte fått regeringen att ändra i
lagarna.
Den lag som Dumitru Costin refererar till antogs 2011 och kallas i den rumänska
debatten för ”lag 62”. Han menar att den på flera punkter innebar att facket blev
tvunget att backa.
Dumitru Costin
– På nationell nivå hade vi tidigare trepartsförhandlingar om minimilöner, nu
bestäms de ensidigt av regeringen. Vi har förlorat vårt inflytande. Likaså måste
en facklig organisation representera en majoritet av de anställda på branschnivå
för att få sluta avtal. Konsekvensen är att 20 kollektivavtal på branschnivå för­
svunnit, endast ett finns fortfarande kvar.
20
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Andra delar i den nya lagen underminerar de lokala fackklubbarna. Till att börja
med måste det numera finnas 15 anställda på en arbetsplats för att det över
huvud taget ska vara tillåtet att bilda en fackklubb. En annan regel är att fler än
hälften av de anställda måste vara organiserade för att de ska få bilda en lokal
klubb. På många arbetsplatser finns flera fackföreningar som tillsammans orga­
niserar de flesta av de anställda, men om ingen enskild organisation har över 50
procent av medlemmarna får de inte bilda en klubb och inte förhandla lokalt.
– Resultatet har blivit att antalet lokala kollektivavtal minskar med ungefär en
tredjedel. Trenden är dock väldigt nedslående. För varje år sjunker antalet lokala
avtal ytterligare.
De uppgifter som Dumitru Costin kommer med överensstämmer med de som
finns återgivna i flera internationella fackliga rapporter. I en av dessa konstaterar
Europafacket (EFS) att antalet anställda i Rumänien som täcks av kollektivavtal
minskat från 98 procent 2011 till 36 procent 2012.62 Dumitru Costin menar dock
att andelen arbetstagare som var täckta av kollektivavtal 2011 snarare var 90
procent, men även från den nivån är fallet dramatiskt. Vidare har Internationella
Fackliga Samorganisationen, IFS, i en rapport pekat på att kollektivavtal efter
genomförandet av kraven från EU-kommissionen och IMF endast får slutas på
arbetsplatser där det finns minst 21 anställda. IFS konstaterar också att de nya
bestämmelserna innebär att kollektivavtal för offentliganställda tunnats ut
till innehållet, avtalen ska inte längre innehålla reglering av grundlöner, löne­
ökningar och olika former av bonusar.63
Mirela Caravan, internationell koordinator inom BNS, beskriver den nya lagen
som en kniptång där de fackliga organisationerna fått mindre möjlighet att
sluta avtal på nationell nivå och på branschnivå samtidigt som det har blivit allt
svårare att bilda fackföreningar underifrån.
– Vi ser också hur den nya lagen ständigt tolkas i arbetsgivarnas favör. På Hiltons
stora hotell i Bukarest organiserar vi 80 procent av de anställda. Vi tog för givet
att vi skulle få bilda en fackklubb där, men vi fick till svar att regeln innebar att vi
behövde organisera 80 procent av de anställda vid alla Hiltons hotell i Rumäni­
en. Inom hotellkedjan finns två ytterligare hotell och särskilt vid det vid Svarta
Havet är organisationsgraden låg. Det blev alltså nej, ingen fackklubb alls vid
hotellet i Bukarest.
Mirela Caravan
Ett liknande exempel är det tyska företaget Dräxlmaier som tillverkar bilstolar
och elektronisk utrustning till BMW, Mercedes-Benz och Volkswagen. BNS or­
ganiserar en majoritet av de anställda vid företagets fabrik i Timisoara, men även
där blev det nej till att bilda en fackklubb, berättar Mirela Caravan, med hänvis­
ning till att den fackliga organisationsgraden var låg vid företagets två andra
anläggningar i Rumänien.
– På nationell nivå och på branschnivå innebar lag 62 ett omedelbart hugg mot
den fackliga verksamheten. På lokal nivå satte lagen i gång en successiv förskjut­
ning. Framför allt är det väldigt svårt att bilda nya fackklubbar. Först ska en
majoritet organiseras, först därefter går det att sluta ett lokalt avtal.
Cristian Mihai
Cristian Mihai, jurist vid BNS, menar att den nya antifackliga lagen följts upp av
en offensiv från flera arbetsgivare.
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
21
– När ingen facklig organisation snabbt lyckas organisera över hälften av de an­
ställda vid en arbetsplats organiserar de själva någon form av val av arbetstagar­
representanter. Inte sällan är det arbetsgivarna som själva utser kandidaterna.
De valda representanterna får sedan bilda en arbetstagarkommitté som ersätter
den fackliga organiseringen. Denna typ av kommittéer finns i flera länder, däri­
bland i Tyskland, men där kombineras kommittéerna med fackklubbar. Rumä­
nien har bara importerat den ena sidan av systemet, den antifackliga delen.
En annan strategi från många arbetsgivare är att försöka kväva fackliga organi­
sationer i sin linda. Det kan handla om hot och påtryckningar, men ibland också
om uppsägningar.
– Arbetsgivarna har lärt sig att inte säga upp någon med motiveringen att de är
fackligt aktiva. I stället konstruerar de andra motiveringar. Även när det gäller
möjligheten att säga upp personal har den rumänska lagstiftningen blivit allt­
mer generös, säger Cristian Mihai.
Nyligen utvidgade Deutsche Telekom sin verksamhet i Rumänien. Företaget
har många kontor i landet, men allt fler anslöt sig till ett av BNS:s medlemsför­
bund. Det såg lovande ut för möjligheten att bilda en fackklubb. Men plötsligt
blev Ionel Chircu, den tilltänkta klubbordföranden, uppsagd.
– Motiveringen var att Deutsche Telekom skulle genomgå en omorganisering och
att just min tjänst hade blivit överflödig, säger Ionel Chircu och konstaterar att före­
taget nu bildat en arbetstagarkommitté eftersom det inte finns någon fackklubb.
BNS:s jurist Cristian Mihai berättar också om flera företag som praktiskt försöker
förhindra att det bildas lokala fackklubbar.
– Det är regel att de som ska bilda en klubb inte får använda några lokaler i före­
taget, att de inte får utnyttja företagets utrustning och att de inte får dela ut in­
formation eller sätta upp information på anslagstavlor. I stället måste de fackligt
aktiva sköta all information efter arbetstid och utanför företagets område.
Dimitru Costin, BNS:s ordförande, betonar att lag 62 var en direkt följd av den
ekonomiska krisen. Han säger att Rumänien fick ett stort budgetunderskott och
tvingades ta lån av IMF, det gjorde också att IMF, Världsbanken och EU-kommis­
sionen kunde ställa krav på att arbetsmarknaden skulle bli mer ”flexibel”.
– I bakgrunden fanns också en rad påtryckargrupper. Vi vet att den amerikanska
handelskammaren i Rumänien agerade i kulissen liksom flera multinationella
företag. Motiven var säkert blandade. En del ekonomer tror på allvar att försva­
gade fack är gynnsamt för den ekonomiska tillväxten. Andra, menar jag, var mer
direkt ute efter att försvaga fackföreningsrörelsen. Det handlar om multinatio­
nella företag som vill styra själva utan att någon annan lägger sig i.
När lag 62 antogs 2011 styrdes Rumänien av en konservativ regering. Nu styrs
landet av en koalition mellan socialdemokrater och nationalliberaldemokrater­
na. Premiärminister är socialdemokraten Victor Ponta. Inom BNS är man djupt
besviken på den nya regeringen.
– Före maktskiftet lovade flera ledande socialdemokrater att riva upp lag 62,
22
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Många människor lämnar Rumänien för att försöka hitta försörjning i andra länder. Utöver de fackliga organisationerna är kyrkan en stark
kraft i det civila samhället.
men när de väl fått makt har det blivit annat ljud i skällan. De hävdar att upp­
görelsen med IMF, Världsbanken och EU-kommissionen måste ligga fast in i
minsta detalj. Ett annat argument de använder är att den ekonomiska krisen gör
det nödvändigt med en mer flexibel arbetsmarknad, det vill säga exakt samma
argument som de konservativa använde tidigare.
Mirela Caravan betonar att det finns ytterligare strukturella förändringar på
arbetsmarknaden som utgör ett hot mot facket. Framför allt syftar hon på den
snabba ökningen av tidsbegränsade anställningar och av bemanningsanställda.
– Det är en explosion av osäkra och tillfälliga jobb. En majoritet av de nya job­
ben är av denna osäkra karaktär. Vår erfarenhet är att det är betydligt svårare att
organisera denna grupp. Har man ett tillfälligt jobb är man mindre benägen att
organisera sig fackligt eller ens ställa krav på arbetsgivaren.
Mirela Caravan hävdar att många på arbetsmarknaden också blir utnyttjade.
Inte minst handlar det om unga, menar hon.
– Vi har flera arbetsgivare som erbjuder särskilda ungdomsanställningar med
extremt låga löner och långa arbetspass. Exempelvis rekryteras flera ungdomar
direkt från de tekniska högskolorna. Många klarar att leva på den låga lönen
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
23
– Lönerna i Rumänien hör till de lägsta inom EU. Många arbetstagare är “working poor”, de har ett jobb, men kan inte försörja sig.
eftersom de fortfarande bor hemma hos sina föräldrar eller i ett billigt student­
rum, men några år senare vill de flytta hemifrån och bilda familj. Då är dock inte
arbetsgivarna längre intresserade. De förlorar sina jobb och i stället anställer
man nya ungdomar till låga löner.
Sedan lag 62 antogs 2011 styr regeringen själv över minimilönerna. En konsekvens
är att lönerna successivt har gröpts ur. De lägsta godkända lönerna ligger för när­
varande på 800 lei i månaden, det vill säga cirka 1 600 kronor. Efter skatt blir det
motsvarande 1 200 kronor Samtidigt har reglerna för att bli berättigad till a-kassa
successivt stramats åt. A-kassan motsvarar i dag 10 procent av den tidigare inkom­
sten. Dessutom kan endast personer som tidigare har arbetat heltid få a-kassa.
– Människor tvingas att ta de jobb de kan få, oavsett lön och osäkra anställ­
ningsvillkor. De anställdas position på arbetsmarknaden har successivt pressats
tillbaka, säger Mirela Caravan.
Enligt den officiella statistiken är arbetslösheten i Rumänien åtta procent, men
ledningen inom BNS menar att verkligheten är betydligt dystrare.
– En alarmerande siffra visar att antalet med heltidsjobb minskar. Sammantaget
finns bara drygt fyra miljoner personer i sysselsättning enligt den officiella sta­
tistiken. En alldeles för låg siffra i ett land med drygt 20 miljoner invånare, men
då vet vi att många ytterligare har tillfälliga jobb, verkar inom den informella
ekonomin eller arbetar svart, säger BNS:s ordförande Dumitru Costin.
En konsekvens av den ekonomiska krisen är att allt fler rumäner sökt sig utom­
24
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
lands för att arbeta. I första hand söker de jobb i andra länder med latinska språk,
som Italien, Spanien och Portugal, men också i Tyskland och Storbritannien.
Enligt landets officiella uppskattningar arbetar drygt 800 000 rumäner utom­
lands, men siffran är osäker eftersom EU:s gränser är öppna och man inte behö­
ver registrera att man arbetar i ett annat land. Ledningen inom BNS misstror
dock även denna statistik och menar att antalet rumäner som arbetar utomlands
förmodligen är ännu högre.
– Många har hamnat i desperat nöd. Tiotusentals föräldrar har lämnat över
vårdnaden om sina barn till gamla mor- och farföräldrar för att jobba utomlands.
På vinst och förlust reser de till Italien eller Spanien där arbetslösheten är minst
lika skyhög i hopp om att kunna hitta en försörjning, säger Mirela Caravan.
Krismötet inom BNS håller på att lida mot sitt slut. Den gemensamma bilden
är att den rumänska fackföreningsrörelsen skakas i sina grundvalar. För när­
varande har BNS omkring 300 000 individuella medlemmar. Men hur många
kommer vara anslutna om tio år?
– Vi ska kräva lagändringar, men vi måste också hitta nya fackliga strategier för
att överleva, förklarar ordföranden Dumitru Costin.
Framför allt vill han bygga nya system för snabb facklig kommunikation. Det pro­
jekt han presenterat under slutet av mötet kallas för ”smart unions”. En huvudtan­
ke är att använda internet och mobiltelefoner för att snabbt kunna komma ut med
information, för att mobilisera medlemmar och för att facket ska kunna få respons
från medlemmarna. Han vill också använda internet för att i massiv skala upplysa
om de rättigheter som fackligt aktiva ändå har. En annan idé är att informera om den
skarpa kritik som FN-organet ILO riktat mot landets antifackliga lagar.
– Vi får inte bara bli pessimister, då är slaget förlorat, säger Dumitru Costin.
Det är emellertid inte bara BNS som reagerat på lag 62 och attackerna på de fack­
liga organisationerna. I Rumänien finns fem fackliga centralorganisationer, de
flesta av dem är små, men de har alla kritiserat den nya lagen.
En av de andra fackliga organisationerna är dock större än BNS, nämligen CnslrFratia, en reformerad fortsättning på den gamla kommunistiska fackförenings­
rörelsen. Till en del är Cnslr-Fratia fortfarande subventionerad av staten. Huvud­
kontoret är inhyst i en av regeringens departementsbyggnader. Cnslr-Fratia
har nära band med det rumänska socialdemokratiska partiet. För närvarande
befinner sig Cnslr-Fratia i något av en kris efter att den tidigare ordföranden fått
ett sjuårigt fängelsestraff på grund av bestickning.
Sorin Stan, generalsekreterare i Cnslr-Fratia, hävdar att den fackliga rörelsen
nu startat en grundlig omorganisering. Han deklarerar att organisationen också
tagit kraftigt avstånd från lag 62, trots att den socialdemokratiska premiär­
ministern försvarar lagen.
– Lag 62 har gjort det svårt att sluta kollektivavtal för den privata sektorn på
nationell nivå. Ännu värre är det för den offentliga sektorn, där har nationella
avtal blivit olagliga. Därför har lagen också kritiserats av FN-organet ILO, säger
Sorin Stan.64
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
25
Spanien – avgörande att höja
organisationsgraden
Befolkning: 46,2 miljoner.
Sysselsättningsgrad: 59,3 procent.
Fackliga organisationer: De två stora fackliga
centralorganisationerna är CCOO och UGT, därutöver finns ett antal
mindre organisationer, däribland CNT, CGT och USO.
Andelen arbetstagare som täcks av kollektivavtal: 70 procent.
Facklig organisationsgrad: 19 procent.
Princip för kollektiva förhandlingar: Hittills industrinivå, men nu ges företräde åt lokala avtal.
Anställdas representation på arbetsplatsen: Kommittéer för anställda och fackföreningar, fackliga
företrädare dominerar i kommittéerna.65
Människor rusar utefter gågatan Calle Preciados i centrala Madrids kommer­
siella kvarter. Oväsendet är öronbedövande, minst 120 decibel klagar en dam
som tränger sig fram genom folkmassorna. Ska man inte bli hörselskadad gäller
det att snabbt ta sig vidare. Men för den som vill stanna upp finns råd. Vid olika
stånd står fackliga företrädare och säljer gula öronproppar, sådana som brukar
vara till salu vid rockkonserter.
Det är de fackliga organisationerna som orsakar oväsendet. Nästan alla deltagare
i demonstrationen har visselpipor eller blåslurar. På gatan har flera tusen fack­
liga aktivister samlats. Att skapa oväsen är en av de nya fackliga metoderna som
allt oftare används vid de återkommande gatudemonstrationerna i Spaniens
större städer.
Den bullrande folkmassan närmar sig huvudkontoret för företaget Mostoles
Industrial, en stor försäljare av möbler. Varorna säljs bland annat på den spanska
varuhuskedjan El Corte Inglés, med 59 varuhus i Spanien och två i Portugal. De­
monstrationen är arrangerad av tre av de stora fackliga organisationerna, UGT,
CCOO och USO.
– Mostoles Industrial vill säga upp över 300 anställda. De vägrar att lyssna på
facket. Detta är ett avgörande läge och vi slåss för våra jobb, förklarar Violeta
Balaye, medlem i den fackliga organisationen UGT.
26
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Violeta Balaye är upprörd och oroad. Hon säger att den höga arbetslösheten
tvingar ner människor på knä.
– Anställda blir tvungna att gå med på nästan vad som helst när arbetslös­heten
hotar. Många arbetstagare i landet har exempelvis gått med på att få lönen
sänkt, men när jobben också hotas är måttet rågat. Då måsta vi försvara oss.
Carlo Fernandez, också han från UGT, säger att de senaste regeringarna också
infört en rad antifackliga lagar.
– De har gjort det i förhoppningen om att ett mer flexibelt arbetsliv ska skapa
fler jobb. Men arbetslösheten har bitit sig fast samtidigt som de anställdas rät­
tigheter har underminerats. Under senare år ser vi också att facket har tappat
medlemmar. Har de fackliga organisationerna inga befogenheter blir det också
svårare att motivera ett medlemskap.
Violeta Balaye tillägger att de fackliga organisationerna samtidigt är väldigt
aktiva.
– Även om organisationsgraden
är låg så syns de fackliga
organisationerna allt oftare
på gator och torg, säger den
fackliga aktivisten Violeta
Balaye.
– Även om vi bara organiserar 15 procent av alla arbetstagare i landet syns facket
på gatorna. Varje vecka sker nya demonstrationer. Spanien toppar också statis­
tiken i EU över antalet strejker. Nu menar jag inte att strejker i sig behöver vara
något positivt. Det höga antalet strejker är snarare ett uttryck för desperation,
att de fackliga organisationerna inte har några andra verktyg att ta till för att
försvara sina intressen. Vad som är avgörande i dagsläget är att vi lyckas höja
den fackliga organisationsgraden. För tillfället har vi åtminstone fått stopp på
nedgången.
Den europeiska finanskrisen 2008 drabbade Spanien hårt och ledde till att
fastighets­bubblan sprack. Mellan 1993 och 2007 hade byggboomen, turismen
och den ökande inhemska konsumtionen skapat en ökad sysselsättning. De
flesta nya jobb hade tillkommit i branscher med låga löner, som bygg-, hotelloch restaurangbranscherna. Under denna period ökade också antalet migrant­
arbetare, från två procent av arbetskraften till 11,8 procent 2008. Men Spaniens
ekonomi led av flera strukturella problem som inte löstes genom den tillfälliga
högkonjunkturen. Det mest påfallande är service- och turismbranschens starka
ställning på bekostnad av tillverkningsindustrin, i synnerhet den internatio­
nellt konkurrenskraftiga industrisektorn var svag. Vidare karakteriserades
banksektorn av en snabb expansion, men där en del av expansionen grundade
sig på överoptimistiska kalkyler om framtida ekonomisk tillväxt. Ytterligare en
strukturell brist är statens ställning, där regionerna har en svag ekonomisk ställ­
ning. Under flera decennier har mer ansvar förts över till regionerna, vilket hade
skapat en ökad byråkrati, men inte en förbättrad service. Ytterligare strukturella
svag­heter är snedbalansen i företagens storlek. Över 95 procent av Spaniens
företag har färre än tio anställda, därutöver finns ett antal storföretag. Men till
skillnad från de flesta andra länder i Västeuropa finns få mellanstora företag.
Under perioden 1994 till 2007 hade Spanien den snabbaste ekonomiska till­
växten i Europa. Under denna period växte också de fackliga organisationerna.
Spanien var i detta avseende ett undantag mot det rådande mönstret, i samtliga
andra europeiska länder sjönk det fackliga medlemsantalet under denna period.
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
27
När den ekonomiska krisen slog till 2008 vände siffrorna dramatiskt. Spaniens
strukturella problem bidrog till att kasta landet i djup kris. Arbetslösheten
skulle också fortsätta att stiga, för att 2013 nå knappt 28 procent. Ungdoms­
arbetslösheten var över 57 procent. Det betyder att det finns över 6,2 miljoner
arbetssökande i landet. Enligt statistik från Eurostat ledde den ekonomiska kris
som startade 2008 till att 5,1 miljoner jobb försvann inom EU, mer än hälften av
dessa försvann i Spanien. Som ett resultat tappade hushållen i genomsnitt 4,3
procent av sina inkomster, vilket i sin tur underminerade skattebasen och de
offentliga finanserna.
Parallellt med den ekonomiska krisen ökade antalet korruptionsskandaler.
Flera ledande politiker och statstjänstemän avslöjades. Inom de fackliga organi­
sationerna beskrevs skedet som en ”våg av korruptionsskandaler”. Enligt flera
opinionsundersökningar i landet anser medborgarna att arbetslösheten är det
största samhällsproblemet, därefter kommer korruptionen.
När krisen utbröt styrdes Spanien av Socialistpartiet (PSOE), det blev därför
också det partiet som fick genomföra de krav som Trojkan (EU-kommissionen,
Europeiska centralbanken och IMF) ställde på landet för att få lån och krediter.
Mest påtagligt var den hårda åtstramningspolitiken. Eftersom euron inte kan
devalveras återstod endast att sänka lönerna. Lönerna minskades följaktligen
för offentliganställda och pensionerna sänktes. Vidare höjdes pensionsåldern
från 65 till 67 år.
Hösten 2011 förlorade Socialistpartiet makten och det Konservativa partiet
under ledning av Mariano Rajoy övertog makten. Politiken med fortsatta ned­
skärningar fortsatte samtidigt som flera skatter höjdes, däribland momsen på
konsumtionsvaror. De fackliga organisationerna kritiserade åtstramningen för
att skapa ytterligare försämringar av tillväxten, vilket i sin tur permanentade
den höga arbetslösheten.
För de fackliga organisationerna har förändringarna av arbetsmarknadslagstift­
ningen skapat ett helt nytt landskap. Det spanska parlamentet beslutade att
reformera lagstiftningen 2010, därefter reformerades arbetsmarknadslagarna
igen 2012. Både den socialistiska och den konservativa regeringen har följaktli­
gen drivit fram lagändringar som försvagat facket. Grunddragen i förändringen
var att det blev enklare och billigare för arbetsgivare att säga upp arbetskraft.
Kollektiva uppsägningar skulle inte längre kräva ett godkännande av arbets­
marknadsmyndigheter. En annan del av reformen var att vidga möjligheten för
arbetsgivare att använda olika former av tidsbegränsade anställningar.
De två största fackliga centralorganisationerna är Confederatión Sindical de
Comisiones Obreras (CCOO) och Unión General de Trabajadores (UGT). CCOO
har historiskt varit närstående det spanska kommunistpartiet och organiserar i
huvudsak arbetare. UGT hade tidigare kopplingar till Socialistpartiet, men har i
dag en mer partipolitiskt obunden bas. UGT är den fackliga centralorganisation
som hyser i särklass flest tjänstemän. Internationellt ansvarig inom UGT är Ma­
nuel Bonmati. Han skräder inte orden när han beskriver hur kraven från Trojkan
har påverkat situationen för de fackliga organisationerna i landet.
– Resultatet har blivit en dramatisk social nedrustning och en försämrad trygg­
het. Genomgående har de sociala trygghetssystemen luckrats upp och det har
28
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
De fackliga organisationerna i Spanien syns ofta på gator och torg. En metod för att väcka uppmärksamhet är att blåsa i visselpipor och lurar
för att skapa ett öronbedövande oväsende.
blivit en större materiell klyfta mellan arbetstagare och pensionärer. De sva­
gare fackliga rättigheterna har brutit sönder förtroendet i den sociala dialogen.
Udden har varit riktad mot facklig verksamhet, men jag skulle nog vilja säga att
både fackliga organisationer och arbetsgivare tappat förtroendet för regeringen.
Manuel Bonmati hävdar att syftet med arbetsmarknadsreformen 2012 var att
underminera kollektivavtalens innehåll och värde genom att flytta dem från
bransch- till företagsnivå. Konkret innebar detta att kollektivavtal på företags­
nivå fick företräde framför avtal på nationell nivå eller branschnivå, det vill säga
en ordning som vände upp och ner på den tidigare.
– Spaniens näringslivsstruktur domineras av många små företag. Över 90
procent av företagen har färre än tio anställda. Vi brukar benämna dem mikrofö­
retag. Ofta är den lokala fackliga representationen svag eller obefintlig. När kol­
lektivavtalen trycks ned till denna nivå förändras maktbalansen på arbetsmark­
naden, den fackliga påverkan blir svagare. UGT:s uppfattning är tvärtom att det
är nödvändigt med kollektiva förhandlingar på branschnivå för att garantera
drägliga och rättvisa arbetsvillkor. Utan sådana avtal riskerar arbetsmarknaden
att spricka upp och bli allt mer ojämlik.
Den lagförändring som UGT fruktar mest är slopandet den så kallade ”ultraakti­
vitets-principen”. Principen innebar att om arbetsmarknadens parter inte kom
överens om ett nytt kollektivavtal så förlängdes det gamla automatiskt. Enligt
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
29
den nya ordningen kan en sådan förlängning endast ske under ett år, därefter
gäller inte det tidigare avtalet, det vill säga det råder ett avtalslöst tillstånd. En­
ligt beräkningar som gjorts av de fackliga organisationerna CCOO och UGT kan
detta leda till att omkring en miljon arbetstagare kommer att förlora skyddet av
kollektivavtal under det närmaste året.
– Det gör det möjligt för oseriösa och antifackliga arbetsgivare att avveckla
kollektiv­avtalen, det kommer att skapa en klyfta i villkor mellan arbetsgivare
som är villiga att teckna nya kollektivavtal och de som vill få bort kollektivavta­
len. En sådan osund konkurrenssituation kan i sig bli en drivkraft för att ytterli­
gare undergräva avtalens ställning. Arbetsgivare som tecknar nya kollektivavtal
riskerar att bestraffas ekonomiskt, säger den lokala aktivisten Violeta Balaye.
Upphävandet av ultraaktivitets-principen var en av de centrala förändringarna
som drevs igenom av den nya regeringen ledd av det konservativa partiet Partido
Popular i februari 2012, men regeringen fick också understöd av EU-kommissionen
som menade att en princip som automatiskt förlängde kollektivavtalen motver­
kade en ökad löneflexibilitet, något man ansåg behövdes för att stärka Spaniens
konkurrens­kraft.66
Konsekvenserna av lagändringen har blivit påtagliga. Sommaren 2013 publice­
rade den fackliga organisationen UGT en studie som uppskattade att 1 236 kol­
lektivavtal snart var på väg att löpa ut. Dessa avtal omfattade sammantaget 1,3
miljoner anställda. Samtidigt, konstaterade UGT, hade endast 125 av dessa kol­
lektivavtal förnyats. Arbetsgivarorganisationerna CEOE och CEPYME menade
att UGT:s siffror var alltför höga, de menade att det snarare handlade om 968
avtal som höll på att löpa ut och som totalt sett omfattade 700 000 anställda.
Även flera akademiska forskare har kritiserat att ultraaktivitets-principen tagits
bort. María Emilia Casas Baamonde, professor i arbetsmarknadsrätt vid universi­
tetet i Madrid, har skrivit en rapport om förändringen.
– Min uppfattning är att de fackliga organisationerna nu tvingas till hårdare
aktioner mot arbetsgivare som inte förnyar avtalen. Sådana arbetsgivare riskerar
att bryta sönder hela systemet.
En annan förändring som försvagat fackets position är att de nya lagarna öppnar
för att arbetsgivare kan frångå rådande kollektivavtal utan förnyade förhand­
lingar i de fall där arbetsgivaren kan uppge ”ekonomiska, tekniska eller konkur­
rensmässiga” skäl för förändringen. Ännu har emellertid denna typ av undantag
varit ovanliga.
Manuel Bonmati menar sammanfattningsvis att regeringens antifackliga linje
främst kommit till uttryck genom lagändringar som försvagat rätten till kollektiv­
avtal, men som också undergrävt fackets möjlighet att representera landets arbets­
tagare, därtill kommer förändringar som försvagat fackföreningarna ekonomiskt.
– Vad som dessutom skett är att regeringen konsekvent ignorerar värdet av en
dialog med de fackliga organisationerna.
Manuel Bonmati medger att den förändrade situationen tvingat fram stora orga­
nisatoriska förändringar av de fackliga organisationerna.
30
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
– Framför allt har den höga arbetslösheten inneburit att vi tappat medlemmar
och därmed fått sämre ekonomi. Vi får slita hårt för att kunna upprätthålla den
verksamhet och service vi har haft tidigare, men till stor del tror jag att vi har
lyckats. Vi har helt enkelt blivit mer effektviva.67
Ett positivt steg har emellertid varit att de fackliga organisationerna och de stora
arbetsgivarorganisationerna kommit överens om ett uttalande där de uppmanar
arbetsmarknadens parter på alla nivåer att förnya de kollektivavtal som gått ut.
Samtidigt har de fackliga företrädarna uttryckt oro för att lokala och regionala
arbetsgivare inte kommer att följa rekommendationen uppifrån. Inte minst
inom den offentliga sektorn har flera arbetsgivare de facto vägrat att förnya tidi­
gare avtal, det gäller bland annat kommunen Madrid och flera offentliga sjuk­
hus. Men också flera privata företag har vägrat att förnya avtalen, bland annat
inom transportsektorn i Barcelona och flera företag i Baskien.
– Det är landets arbetstagare som fått ta hela smällen för den ekonomiska
krisen. Många har tryckts ner i misär. Nu krävs en omförhandling av maktrela­
tionerna i arbetslivet, kommenterar Toni Ferrer, generalsekreterare inom den
fackliga organisationen UGT.68
Konsekvensen av den nya lagstiftningen har sammantaget blivit att de fackliga
organisationerna fått en drastiskt försvagad förhandlingsposition. Enligt flera
fackliga företrädare är detta den främsta förklaringen till ökningen av antalet
strejker. Det är också uppenbart att reformernas mål att kraftfullt öka syssel­
sättningen har misslyckats, däremot har reformerna förändrat maktbalansen på
arbetsmarknaden.
För många hushåll innebar den ekonomiska nedgången allvarliga problem,
detta förstärktes av det svaga sociala skyddsnätet. Detta förvärrades ytterligare
genom försämringar av a-kassan. Den nya ersättningen kom att omfatta 33
­dagars betalning per arbetat år före arbetslösheten och totalt sett högst 24 må­
naders a-kassa. Familjer med höga bostadslån tvingades att sälja sina bostäder
till underpris.
De fackliga organisationerna har alltmer kommit att bli forum för folklig kritik,
men därutöver har flera nya rörelser vuxit fram, särskilt bland ungdomar, som
ofta samarbetar med de fackliga organisationerna. För dessa rörelser spelar de
sociala medierna en avgörande roll, i synnerhet Facebook och Twitter. De nya
rörelserna har i sin tur påverkat de fackliga organisationernas metoder. Trots att
de fackliga organisationerna tappat medlemmar under senare år har de blivit allt
synligare på gatorna och i sociala medier.
– De yttre omständigheterna har mer eller mindre tvingat de fackliga organi­
sationerna att bli en del av den politiska oppositionen, kommenterar Violeta
Balaye, aktivist i UGT.
Det råder ingen tvekan om att Violeta Balaye, lokalt aktiv inom UGT, repre­
senterar en ny och utåtriktad facklig generation. Som hon själv konstaterar är
Spanien också det land i Europa som haft flest strejkdagar under senaste år. De
fackliga organisationerna – UGT, CCOO och USO – har också organiserat tre
generalstrejker i protest mot nedskärningar och försämrad arbetsmarknads­
lagstiftning, i september 2010, i mars 2012 och i november 2012. De fackliga
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
31
organisationerna har också krävt en folkomröstning om deras gemensamma
förslag om en ”alternativ väg ut ur krisen”, ett förslag som bygger på att det inte
går att strama åt ekonomin ytterligare och att en ökad otrygghet på arbetsmark­
naden kommer att leda till ökad stress och ohälsa.69
De offentliganställda, som drabbats särskilt hårt av nedskärningarna och bespa­
ringarna, har spelat en ledande roll i de fackliga protesterna. Olika kategorier av
offentliganställda har initierat aktioner som fått olika färger. Anställda i hälso­
sektorn har organiserat ”vita protester”, lärare har organiserat ”gröna protester”
och anställda i den offentliga administrationen ”svarta protester”.
De fackliga organisationerna beskriver i dag samfällt situationen som att de
befinner sig under ”attack” från arbetsgivare och myndigheter. En konsekvens
har blivit en drastisk minskning av antalet kollektivavtal. Allt fler arbetstagare
saknar skydd av kollektivavtal. År 2009 fanns totalt 5 689 kollektivavtal (varav
drygt 4000 på företagsnivå) som sammantaget täckte 11,5 miljoner anställda.
2012 fanns 2 762 avtal (varav drygt 2000 på företagsnivå) som totalt sett täckte
6,1 miljoner anställda. Det betyder att antalet arbetstagare som är skyddade av
kollektivavtal nästan halverades inom loppet av tre år.
De uttryckligt antifackliga elementen i de nya arbetsmarknadslagarna uppfat­
tas av de fackliga företrädarna som ett led i en strategi som syftar till att försvaga
de fackliga organisationerna. Andra delar i strategin har varit borttagna ekono­
miska stöd till de fackliga organisationerna, försvagad rätt till fackligt förtroen­
devalda att utföra en del av uppdraget på betalt arbetstid och att flera antifack­
liga kampanjer har organiserats av arbetsgivare.
Spanien framstår som ett skolexempel på hur man med stöd av hög arbetslös­
het kan skapa rädsla, för att i nästa skede försvaga de fackliga organisationernas
inflytande. Trots detta är de fackliga organisationerna fortfarande Spaniens i
särklass viktigaste folkrörelse. De fackliga organisationerna har fortfarande
omkring 2,5 miljoner medlemmar och 6 miljoner arbetstagare täcks ännu i dag
av kollektivavtal.70
32
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Irland – Högsta domstolen vägrar
skydda kollektivavtalen
Befolkning: 4,6 miljoner.
Sysselsättningsgrad: 63,7 procent.
Fackliga organisationer: ICTU är den dominerande fackliga
centralorganisationen. Därutöver finns några små lokala
fackföreningar och några oberoende förbund.
Andelen arbetstagare som täcks av kollektivavtal: 44 procent.
Facklig organisationsgrad: 31 procent.
Princip för kollektiva förhandlingar: Numera är principen att
avtalen ska slutas på företagsnivå.
Anställdas representation på arbetsplatsen: Fackföreningar, men
sedan 2006 har även andra sammanslutningar av anställda rätt att
förhandla.71
Den irländska fackliga organisationen ICTU (Irish Congress of Trade Unions)
lämnade i början av 2014 in en anmälan till Europadomstolen. ICTU menar att
landet kränker arbetstagares rätt till kollektiva förhandlingar. Bakgrunden till
anmälan är att högsta domstolen i Irland i maj 2013 förklarade att den så kallade
Registred Employment Agreements (REA) från 1946 står i strid med landets
konstitution. ICTU har också anmält landets regering till FN-organet ILO.72
ICTU:s generalsekreterare David Begg kommenterar utslaget i irländska medier:
– Det är chockerande att vi fortfarande måste slåss för rätten att bedriva kollek­
tiva förhandlingar. Utslaget innebär det att fackets position flyttas tillbaka flera
decennier.73
Den irländska ekonomin kollapsade 2008 i kölvattnet av den globala finans­
krisen. Arbetslösheten steg och budgetunderskottet motsvarade 2010 drygt 30
procent av landets BNP. För att få tillgång till lån och krediter krävde Trojkan
(EU-kommissionen, Europeiska centralbanken och IMF) omfattande offentliga
besparingar, men Trojkan ställde också krav på att minimilönerna skulle sänkas
och att systemet för kollektiva förhandlingar skulle decentraliseras.
Förändringarna av förhandlingssystemet i Irland kan dock bara till en del förkla­
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
33
ras av trycket från internationella finansiella institutioner. Även flera inhemska
orsaker och konflikter har varit avgörande. EU-kommissionen har också intagit
en ambivalent hållning, från att först ha krävt en decentralisering av avtalssyste­
met till att numera ifrågasätta det svaga lagliga skyddet för kollektivavtal.74
En välkänd sådant händelse är ”Ryanairfallet” från 2007. Ryanair vägrade att
förhandla med fackliga organisationer vilket ledde till att fallet till sist hamnade
i Högsta domstolen, där utslaget blev till Ryanairs fördel. Domstolen hävdade
att statsmakten inte ”oskäligt kunde inkräkta på Ryanairs rätt att organisera
företaget”.75
Enligt ICTU är Irland numera ett unikt land i Europa. Ingen annanstans är det
lagliga skyddet för kollektiva förhandlingar lika svagt. Högsta domstolen har vid
två tillfällen behandlat ärendet och kommit fram till att rätten till förhandlingar
befinner sig i strid med konstitutionen.
– Det har hävdats att ett erkännande av kollektivavtal skulle hämma utländska
direktinvesteringar. Detta är nonsens. De flesta stora företag gör affärer och
etablerar sig i andra länder i Europa där kollektivavtalen är starka, säger ICTU:s
generalsekreterare David Begg i en kommentar.76
Inledningsvis deltog företrädare för ICTU i överläggningarna tillsammans med
Trojkan, men från och med sommaren 2013 har ICTU vägrat att delta. ICTU:s ge­
neralsekreterare David Begg motiverade beslutet med att deras erfarenhet av tre
års överläggningar inte bara var att Trojkan uppträdde antifackligt, utan också
att de varit ”oempatiska, icke lyssnande och inte villiga att samarbeta”. David
Begg menade att ICTU fortfarande kunde tänka sig att delta i bilaterala förhand­
lingar direkt med IMF, men inte med Trojkan.77
34
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Ungern – främlingsfientliga Jobbik
hatar facket
Befolkning: 9,9 miljoner.
Sysselsättningsgrad: 55,4 procent.
Fackliga organisationer: Den största fackliga
centralorganisationen är MSZOSZ, därutöver
finns många små centralorganisationer, ASZSZ,
SZEF, ESZT, LIGA och MOSZ.
Andelen arbetstagare som täcks av
kollektivavtal: 33 procent.
Facklig organisationsgrad: 12 procent.
Princip för kollektiva förhandlingar: I huvudsak företagsnivå,
förhandlingssystemet har länge varit decentraliserat.
Anställdas representation på arbetsplatsen: Fackföreningar och kommittéer för
anställda.78
György Károl lutar sig tillbaka i skinnfåtöljen. Han suckar och ser beklämd ut.
Den ungerska fackföreningen MSZOSZ, där han är internationell sekreterare,
har fortsatt att krympa. Kansliet där György Károl jobbar ligger i den östra
utkanten av Budapest. Det är inte bara den ekonomiska krisen som slår mot de
fackliga organisationerna.
– Plötsligt har det blivit fritt fram att avskeda eller stänga av fackligt aktiva. Det
styrande regeringspartiet Fidesz får internationell kritik, men ledarna där bryr
sig inte. Sedan ser vi också en oroande mobilisering av det högerextrema partiet
Jobbik. Det riktar sin udd mot romerna, vad som mer sällan kommer fram är att
de också hatar fackföreningsrörelsen. I några kommuner i den östra delen av
landet har de egen majoritet.
I Ungern har huvuddelen av kollektivavtalen sedan länge slutits på lokal före­
tagsnivå, och nu har den tendensen förstärkts ytterligare. EU-kommissionen
och IMF har ställt krav på att även de existerande branschavtalen ska kunna bry­
tas sönder och ersättas med lokala kollektivavtal. Ett första steg är att innehållet
i branschavtalet förvandlas till ett lokalt avtal. I nästa skede kommer förhand­
lingarna enbart att föras på lokal nivå.
– Som ett led i detta har regeringen satsat pengar på att utbilda arbetsgivare på
företagsnivå om hur de bedriver förhandlingar och sluter lokala avtal. En ound­
viklig konsekvens är att de fackliga organisationerna försvagas. När det knappt
finns några kollektivavtal på branschnivå blir skyddet för de anställda sämre.
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
35
Arbetsgivaren får också stora möjligheter att bedriva utpressning. Vad ska de
anställda svara om de får välja mellan att behålla sina jobb eller sänka lönerna?
När det åtminstone fanns vissa avtal på branschnivå hade arbetstagarna större
möjlighet att stå emot.
Enligt György Károl finns ett särskilt djupt misstroende mot internationella
institutioner i Ungern. Förklaringen är historisk. Andra stater i övriga Östeuropa
anslöt sig till Världsbanken och IMF efter Berlinmurens fall 1989, men Ungern
gick med redan 1982 i syfte att stimulera marknadsreformer av ekonomin.
Det ekonomiska programmet innebar hårda ekonomiska åtstramningar. Trots
detta fortsatte Ungerns utlandsskuld att öka. De medborgare som hoppats på
att stålbadet skulle skapa en bättre ekonomi blev besvikna. Först under slutet
av 1990-talet skedde en temporär minskning av utlandsskulden till följd av att
utländska företag köpte upp inhemska statliga företag och investerade i landet,
men samtidigt ökade de ekonomiska klyftorna mellan medborgare i landet. Den
ekonomiska tillväxten kom inte de breda folklagren till del.
György Károl menar att det finns ytterligare förklaringar till Ungerns svaga
ekonomiska position. Han hävdar att regeringarna stegvis blev alltmer despe­
rata och satsade på riskabla finansiella spekulationer i hopp om att skapa tillväxt.
I några fall kom reformerna också medborgarna till del, som när lönerna för
offentliganställda höjdes drastiskt i början av 2000-talet eller när landet satsade
på att bygga ut nätet av motorvägar. Problemet var att reformerna var ofinansie­
rade, vilket ledde till en skenande statsskuld.
Från 2006 ökade EU:s krav på att Ungerns statsbudget skulle vara balanserad. Resul­
tatet blev omfattande nedskärningar och kostnadsminskningar inom den offent­
liga sektorn. György Károl menar att orsaken var att snabbt försöka åtgärda problem
som ackumulerats under lång tid, men till priset av stora sociala umbäranden.
Efter den finansiella krisen 2008 genomfördes nya reformer. Sommaren 2009
antog det ungerska parlamentet en ny arbetsmarknadslag för att främja mer
”flexibla” arbeten. Bland annat ändrades arbetstidslagarna. Tidigare hade
arbets­tid utöver 40 timmar i veckan räknats som övertid. De nya reglerna inne­
bar att det nu blev möjligt för arbetsgivare att beordra upp till 44 timmars arbete
per vecka utan att det skulle räknas som övertid. Vidare fick arbetsgivare rätt att
temporärt beordra utökad arbetstid, under förutsättning att genomsnittet på
44 timmar per vecka upprätthölls under en period på fyra månader. Dessutom
kunde perioden på fyra månader förlängas till tolv månader. Arbetsgivarna fick
vidare möjligheten att ytterligare förhandla bort reglerna för övertid, antingen
i kollektivavtal eller i överenskommelser direkt med arbetstagaren. Ytterligare
ändringar var att arbetsgivare inte behöver garantera vilotid för anställda.
Ungerska parlamentet antog också andra lagändringar som påverkade det
fackliga inflytandet. De partsammansatta organ som tidigare funnits både på
nationell nivå och på sektornivå togs bort.
Nedskärningarna av de offentliga utgifterna kom att motverka den ekonomiska
tillväxten. I stället fortsatte statens skulder att öka. Under 2012 deklarerade lan­
dets finansdepartement att utlandsskulden ökat till motsvarande 77,7 procent
av landets samlade BNP. För att få nya lån och krediter från IMF ställdes krav på
fortsatt stora nedskärningar och förändrade regelverk på arbetsmarknaden.
36
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Fackliga aktivister spelar schack utanför parlamentet i Budapest.
De nyligen genomförda reformerna av arbetsmarknadslagarna var inte nog, så
2012 antog parlamentet nya förändringar. Kärnan i dessa var att det skulle bli
enklare för arbetsgivare att säga upp personal. Arbetsgivarna fick också större
möjlighet att säga upp personal med tidsbegränsade kontrakt. Uppsägnings­
tiden förkortades till tre månader. Arbetsgivare fick vidare utökade befogenhe­
ter att ändra arbetstiden, förutsatt att informationen kommer arbetstagaren
till del fyra dagar innan förändringen träder i kraft. Vidare utökades ytterligare
gränsen för maximal övertid, från 200 till 250 timmar per år , och med möjlighet
att göra överenskommelser om 300 timmars övertid. Sedan utökades möjlighe­
ten, som nämnts tidigare, att ersätta kollektivavtal på branschnivå med lokala
avtal. Enligt lagstiftningen ska de lokala avtalen ha företräde,bland annat ska
kollektivavtal på branschnivå kunna ersättas av lokala avtal.
En annan restriktion, som gällde sedan tidigare, är att den fackliga organisatio­
nen måste organisera minst 65 procent av arbetstagarna på arbetsplatsnivå, eller
50 procent på branschnivå, för att man ska kunna teckna kollektivavtal. För
offentliganställda räcker det dock med att minst 25 procent av arbetstagarna är
fackligt organiserade för att det ska vara möjligt att sluta kollektivavtal. I takt
med ett fallande fackligt medlemskap har andelen som omfattas av kollektiv­
avtal successivt minskat.79
Ungern styrs för närvarande av det ultranationalistiska partiet Fidesz under
ledning av premiärministern Viktor Orban. Partiet har utnyttjat den ekono­
miska krisen för att åstadkomma en mobilisering mot internationella institu­
tioner, däribland EU och IMF. Orban har deklarerat att Ungern inte vill ha någon
fortsatt ”assistans” från den ”Rothschildägda Federal Reserv Bank”. Ännu mer
extrema är den fascistiska rörelsen Jobbik, som också skyller landets problem på
den inhemska romska minoritetsgruppen. Fidesz och i ännu högre grad Jobbik
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
37
är uttalat fientliga till landets fackliga organisationer. Samtidigt har Socialist­
partiet, som befinner sig i opposition, dåligt rykte. Partiet styrde under perio­
den efter murens fall och flera ledande företrädare för partiet skodde sig själva i
samband med den omfattande utförsäljningen av statliga företag.
Under de senaste åren har ekonomin aningen förbättrats, vilket lett till att
chefen för den ungerska centralbanken uttryckligen har bett IMF att stänga sitt
kontor i Budapest. Det är ytterligare en del i markeringen av att Ungern ska klara
sig utan inblandning från internationella institutioner.
– Problemet för de fackliga organisationerna är att vi inte har några starka krafter
som försvarar oss. EU-kommissionen, IMF och landets regering är inte luven på var­
andra, men de har det gemensamt att de uppfattar de fackliga organisationerna som
ett hinder när man ska skapa en mer flexibel ekonomi, avslutar György Károl.80
38
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Portugal – allt färre skyddas av
kollektivavtal
Befolkning: 10,5 miljoner.
Sysselsättningsgrad: 66,5 procent.
Fackliga organisationer: De två dominerande fackliga
centralorganisationerna är CGTP och UGT.
Andelen arbetstagare som täcks av kollektivavtal: Omkring
25 procent.
Facklig organisationsgrad: 19 procent.
Princip för kollektiva förhandlingar: Industrinivå och
företagsnivå.
Anställdas representation på arbetsplatsen: Fackföreningar,
i teorin finns kommittéer för anställda, men de fungerar inte i
praktiken.81
Under våren 2012 stod det klart att Portugal var det tredje landet efter Grekland
och Irland som hos EU-kommissionen och IMF begärt att få understöd med
hjälp av ett finansiellt räddningspaket. Det omfattande räddningspaket som
anslogs var kopplat till kraftiga nedskärningar av den offentliga servicen. Det
portugisiska parlamentet förkastade ett första förslag till nedskärningar. Efter
nyvalet i juni 2012 lämnade Socialistpartiet makten för en ny samlingsregering
bestående av socialdemokrater – som snarast är nyliberala – och företrädare för
det liberala Partio Popular. I oktober meddelade regeringen att man till fullo
skulle genomföra de begärda nedskärningarna och lagändringarna för att få
tillgång till räddningspaketet. Beslutet möttes av hårda protester från samtliga
fackliga organisationer.
Till kraven i räddningspaketen hörde försämrade pensioner och nedskärningar
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
39
av offentlig välfärd, bland annat inom hälsovård och utbildning. Andra föränd­
ringar påverkade arbetstagarnas villkor. Nya regler i arbetstidslagen öppnade för
längre arbetsdagar, det blev enklare för arbetsgivare att säga upp personal och
rätten att bedriva kollektiva förhandlingar skulle försvagas.
De två stora fackliga organisationerna Confederação Geral dos Trabalhadores
Portugueses (CGTP ) och União Geral de Trabalhores (UGT) beslutade om en
gemensam generalstrejk den 24 november 2012 i protest mot lägre pensioner
och de nya antifackliga lagarna. Hundratusentals arbetstagare deltog i aktionen.
I Lissabon arrangerade statsanställda en egen demonstration där fler än 180 000
personer deltog.
Nedskärningarna och flera av lagändringarna trädde omedelbart i kraft, men fler
frågor som gällde arbetsrätten skulle först behandlas inom ramen för den sociala
dialogen innan de kunde verkställas. I det samrådet deltog de två stora fackliga
centralorganisationerna. En överenskommelse har undertecknats av regeringen,
arbetsgivarna och UGT, medan CGTP valt att stå utanför. Enligt uppgörelsen ska
det ske en fortsatt översyn av arbetsrätten. Ett avbrott i den sociala dialogen upp­
stod emellertid när regeringen ensidigt tillkännagav ett dekret om utökad arbets­
tid. Därutöver granskas om lagförslagen är förenliga med landets konstitution.
Trots att det ännu är osäkert hur arbetsrätten kommer att förändras står det
klart att reformerna i kölvattnet av räddningspaketet har påverkat de fackliga
organisationernas spelutrymme. En påtaglig förändring har samtidigt varit be­
slutet i parlamentet hösten 2012 som innebar att kollektivavtalen inte utvidgats
till att omfatta hela sektorer. Enligt det nya regelverket krävs att minst hälften
av arbetsgivarna inom en sektor har tecknat kollektivavtal för att avtalen ska
kunna utsträckas till hela sektorn, det vill säga en form av allmängiltigför­
klarande av avtal. Dessutom krävs att ”konkurrensen inom sektorn” ska vara
säkerställd.
På kort tid har antalet slutna kollektivavtal minskat med en tredjedel, från 230
2010 till 170 i dag. Detta har också inneburit en minskning av antalet arbetstaga­
re som skyddas av kollektivavtal.82 Enligt IFS har andelen minskat till att endast
omfatta en fjärdedel av arbetskraften. En orsak är att arbetsmarknadsdeparte­
mentet inte allmängiltigförklarat några avtal sedan juni 2011.83
Ledningarna för de två stora fackliga organisationerna, CGTP och UGT, hävdar
att de antifackliga lagarna ger legitimitet åt trakasserier och hot mot fackligt
aktiva.84 Flera fackförbund har vittnat om detta och det finns flera exempel
på att fackligt aktiva som protesterat mot räddningspaketet utsatts för över­
grepp. Däribland har ett av förbunden för offentliganställda (STAL) och ett av
lärarförbunden (FRENPROF) anmält att ledande företrädare för deras förbund
arresterats av polis i samband med offentliga demonstrationer. Polisen agerade
aggressivt i samband med arresteringarna och använde handbojor. En av de
gripna ledarna för STAL, José Manuel Marques, anklagades för ”olydnad”. Han
blev dock frikänd av domstol.
Vidare finns flera rapporter om att arbetsgivare försökt sabotera arbetstagares
strejkplaner. Det har handlat om att ordna gratis transporter till arbetet just de
dagar då de fackliga organisationerna utlyst generalstrejk. En annan metod har
varit att ändra strejkdagarna till en semesterdag.
40
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Hur har då de fackliga organisationerna påverkats av räddningspaketet och den
ekonomiska krisen? En expert på den frågan är Jack Soifer, portugisisk förfat­
tare och journalist med inriktning på Portugals ekonomi och arbetsmarknad.
Jack Soifer hävdar att Trojkans påtryckningar lett till stora nedskärningar av
pensionssystemet, men att det inte varit lika enkelt att slå sönder de fackliga
strukturerna.
– De fackliga organisationerna har försökt försvara förhandlingssystemet och
till en del också fått stöd i domstolar. Men allra störst har protesterna varit mot
frysta löner och nedskärningar av pensionerna. Varje vecka sker nya fackliga de­
monstrationer, inte bara i Lissabon utan även i andra större städer. Jag skulle till
och med vilja hävda att de fackliga organisationerna blivit mer synliga på grund
av krisen. Fackliga företrädare syns oftare i TV nu än för några år sedan.
När Jack Soifer ska nämna de mest pådrivande fackliga organisationerna nämner
han särskilt Lärarförbundet och Järnvägsarbetareförbundet.
– Lärarförbundet har över 100 000 medlemmar och syns ofta på gatorna i protes­
terna mot försämrade pensioner och låga löner. De använder ofta olika former av
gatuteater och är skickliga på att nå ut i pressen. Järnvägsarbetarna har strejkat
vid flera tillfällen. De kräver bättre löneutveckling efter flera år i yrket och väg­
rar att frångå de nationella branschavtalen.
Den ekonomiska krisen har slungat Portugal in i en helt ny politisk och ekono­
misk situation. Jack Soifer pekar på förändringen, men också på de strukturella
problem som lever kvar.
– I Portugal var arbetslösheten och i synnerhet långtidsarbetslösheten ganska
låg före krisen. Efter 2008 skedde en accelererande nedgång av sysselsättning­
en. Men Portugal karakteriseras också av kvarvarande strukturella problem.
Den portugisiska arbetsmarknaden är extremt segregerad med en ovanligt hög
andel personer som ofrivilligt har osäkra jobb och tillfälliga kontrakt.85
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
41
Grekland – facket i strid mot Trojkan
Befolkning: 11,2 miljoner.
Sysselsättningsgrad: 55,3 procent.
Fackliga organisationer: Två fackliga
centralorganisationer dominerar, GSEE och ADEDY.
Andelen arbetstagare som täcks av
kollektivavtal: 65 procent.
Facklig organisationsgrad: 25 procent.
Princip för kollektiva förhavndlingar: Industrinivå.
Anställdas representation på arbetsplatsen:
Fackföreningar, i sällsynta fall sker representationen
genom andra sammanslutningar.86
”Gyllene gryning är vårt enda hopp.” Det säger Tassos, en arbetslös arbetare
samtidigt som han smuttar på det heta kaffet. Jo, visst är det högerextrema
partiet Gyllene gryning kriminellt, medger Tassos. ”Men än sedan då? I dag
dör människor av undernäring utan att någon talar om det. Det behövs något
radikalt.”87
Tassos historia är symptomatisk för framväxten av Gyllene gryning och är nära
sammankopplat med den ekonomiska katastrofen och den skyhöga arbets­
lösheten. Gyllene gryning har en berättelse om hur nationen blev förrådd av
nationella politiker och av EU. Partiets huvudförklaring är att politiker och EU
öppnat landet för immigranter som tagit grekernas jobb. När ekonomin hamnat
i kaos har EU också mer eller mindre öppnat för tvångsförvaltning av Greklands
ekonomi och beslutsutrymmet för den egna nationen har minimerats. För att få
lån från EU har Grekland tvingats gå med på att sänka löner, höja skatter, minska
offentlig verksamhet och privatisera allt möjligt från gruvor till kranvatten.
Trots detta är den grekiska utlandsskulden 165 procent av landets BNP, medan
arbetslösheten har bitit sig fast vid 27 procent och ungdomsarbetslösheten vid
64 procent.88
42
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Tiotusentals svenskar har klivit på något av passagerarfartygen i hamnstaden
Piraeus, inte långt från Aten, för att låta sig färdas ut i den grekiska arkipelagen.
Det var i den lilla stadens centrum som Gyllene gryning började patrullera i bör­
jan av 2012. Deras uppträdande blev mer och mer aggressivt och snart började de
angripa antifascister och immigranter från Albanien, Afghanistan och Pakistan
med öppet våld.
I själva verket hade Gyllene gryning bildats redan 1980 av Nikolaos Michaloiakos,
men det var först 2010 som partiet fick ett parlamentariskt genombrott när det
fick fem procent av rösterna i Aten och i vissa av valdistrikten över 20 procent. Vid
parlamentsvalet 2012 fick partiet sju procent av rösterna, tillräckligt för att få 22
mandat i parlamentet.
Många politiska kommentatorer förväntade sig att Gyllene gryning skulle tona
ner våldet som politisk strategi när de fick plats i parlamentet. I realiteten blev
utvecklingen den motsatta, med 63 våldsattacker inom loppet av två månader.
Även flera parlamentsledamöter uttrycker hot om våld, bland annat genom att
sätta upp dekaler på klubbar för homosexuella med texten ”Du är nästa”.
I september 2013 arresterades Nikolaos Michaloiakos och flera andra ledande fö­
reträdare för Gyllene gryning och anklagades för grov kriminalitet och för att ha
planerat våldsövergrepp. En utlösande faktor var mordet på musikern och rappa­
ren Pavlov Fyssas, kallad Killah P. Mördaren – som erkände brottet – beskrev sig
själv som en anhängare av Gyllene gryning. Mordet var det senaste i en lång rad
av våldsdåd som Gyllene gryning anklagades för att ligga bakom.
Statsvetare betecknar Gyllene gryning som nazistiskt eller fascistiskt, något
som partiet själv förnekar. Men en skillnad mot flera högerpopulistiska partier
i norra Europa är att Gyllene gryning öppet propagerat för våld och ifrågasatt
parlamentarismen. I själva verket talar mycket för att dagens Grekland har ett
ovanligt gynnsamt klimat för en fascistisk rörelse. Den klassiska berättelsen
om en nation som blivit förrådd och ockuperad av en främmande makt (EU) och
löftet om återupprättelse genom rening genom att slänga ut immigranter och
kapa trossarna till EU, passar som en hand i handske på det grekiska samhällets
sönderfall.89
Vad som mer sällan når medierna är att Gyllene gryning inte bara riktar sin udd
mot immigranter, utan också mot de grekiska fackföreningarna. Det är också
en av förklaringarna till att den kraftfullaste oppositionen mot Gyllene gryning
organiserats av fackföreningsrörelsen. I den slitna förstaden Nikaia, alldeles
utanför Piraeus, har Gyllene gryning vid flera tillfällen mobiliserat demonstra­
tioner. Varje gång har de blivit mötta av fackliga motdemonstrationer.
Gyllene gryning är ett hot mot facklig verksamhet, framför allt för att människ­
or som fruktar våld kan skrämmas bort. Samtidigt är framväxten av Gyllene gry­
ning ett resultat av den finansiella och politiska krisen i landet. I spåret av krisen
har en rad åtstramningspaket drivits igenom, men också en mer antifacklig
lagstiftning. Den grekiska fackföreningsrörelsen är sålunda hotad från flera håll,
arbetslösheten har försvagat fackets förhandlingsposition, nya arbetsmarknads­
lagar har undergrävt de fackliga rättigheterna och fackligt aktiva hotas med våld
av Gyllene gryning.
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
43
Den djupa ekonomiska krisen i Grekland har lett till ett minskat förtroende för
den grekiska politiken, men ännu mer har förtroendet sjunkit för EU. EU har
ställt krav på ekonomiska åtstramningar, men också på politiska förändringar
som minskat de fackliga organisationernas manöverutrymme. Ett sådant krav
från Trojkan har varit att de kollektiva förhandlingarna mellan parterna på
bransch- och sektornivå ska ersättas med lokala förhandlingar och avtal. Men
Trojkan drev inte bara igenom att förhandlingarna skulle decentraliseras, utan
också att arbetsgivare lokalt kunde sluta avtal med tillfälliga sammanslutningar
av arbetstagare. I dubbel mening har detta försvagat de fackliga organisationerna.
Decentraliseringen har gjort det möjligt för arbetsgivare att spela ut grupper av
anställda mot varandra. När det inte finns avtal på bransch- eller sektornivå är det
svårt för arbetstagare att säga nej till lönesänkningar om det är enda sättet att få
behålla jobben. Dessutom har möjligheten öppnats för arbetsgivare att ta egna
initiativ till sammanslutningar av arbetstagare som de sedan kan göra upp med,
det vill säga en lagstiftning som främjar gula fackföreningar. Förändringen av
maktbalansen på arbetsmarknaden är påtaglig. Eller för att citera Europafacket:
”Hela systemet med kollektiva förhandlingar i Grekland har brutits upp.”90 I
samma veva konstaterar det grekiska medlingsinstitutet att förhandlingar för att
förnya kollektivavtal i stort sett upphört och att antalet gällande kollektivavtal, i
synnerhet på sektornivå, har fallit substantiellt.91
Ytterligare en förändring är att Trojkan drivit igenom att minimilönerna sänkts
i Grekland, generellt med 22 procent och för unga arbetstagare med 32 procent.
Detta tillsammans med den höga arbetslösheten har lett till en snabb ökning av
djupt skuldsatta hushåll, hemlösa och personer som är beroende av socialt stöd
och mat från soppkök drivna av kyrkor och välgörenhetsorganisationer.92
Vid ILO-konferensen 2012 förde flera grekiska fackföreningar fram klagomål till
ILO:s ”Committee of Freedom of Association”. Klagomålen, som understöddes
av IFS, handlade om de förändringar som drivits igenom efter krav från Trojkan.
Kommittén slog fast att Trojkans krav på att upphävda och förringa kollektiv­
avtalen samt kraven på en decentralisering av kollektivavtalen stred mot ILO:s
konventioner 87 och 98. Motsvarande klagomål fördes också fram av spanska
fackföreningar.
Trots kritiken från ILO har Grekland fortsatt att agera paternalistiskt och
styrande i fackliga frågor. I februari 2013 utnyttjade regeringen undantagslagar
för att tvinga tillbaka strejkande sjömän till jobbet. Sjömännens krav var att få
ut obetalda löner och att de berörda arbetsgivarna skulle underteckna ett nytt
kollektivavtal. I början av 2013 tvingade också regeringen transportarbetare
att avbryta en strejk. De anställda protesterade mot lönesänkningar som var en
direkt följd av krav från Trojkan. Regeringen hotade med massarresteringar om
de anställda inte återgick till arbetet.93
44
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Fler medborgare i osäkra
anlitandeformer
En trend i Europa efter den ekonomiska krisen 2008 är att antalet personer i
osäkra anlitandeformer ökar. Beteckningen osäkra anlitandeformer används
allt oftare för att markera att många inte ens har någon form av anställning,
det handlar bland annat om personer som ibland mot sin egen vilja tvingas
att bli egna företagare eller motsvarande. Till osäkra anlitandeformer räknas
även p
­ ersoner med tidsbegränsade anställningar, ibland räknas även anställda i
­bemanningsbranschen in i begreppet.
Även EU-kommissionen konstaterar att den ökande arbetslösheten i Europa
efter 2008 har sammanfallit med en ökning av osäkra och tillfälliga jobb. Det är
i sin tur, enligt kommissionen, en av förklaringarna till att fattigdomen bland
förvärvsarbetande har ökat.94
Även när det gäller ökningen av osäkra anlitandeformer har EU-kommissionen
och Trojkan varit pådrivande. Ett antal EU-länder har infört mer ”flexibla villkor
för atypiska arbeten” i enlighet med rekommendationer från EU-kommissionen.
Det handlar bland annat om att den maximala tiden för tidsbegränsade anställ­
ningar utökats (Tjeckien, Spanien, Grekland, Polen, Rumänien och Slovenien),
att möjligheten att förlänga tidsbegränsade anställningar förstärkts (Slovakien
och Polen) och att nya former av tillfälliga jobb införts speciellt för utsatta grup­
per (Tjeckien, Spanien, Grekland, Slovakien och Polen).95 Här kan det för övrigt
noteras att Sverige befinner sig vid den motsatta polen, EU-kommissionen har
nämligen, efter en anmälan från TCO, kritiserat Sverige för att vara för vidlyftig
med tidsbegränsade anställningar genom att tillåta så kallade staplade visstider.
EU-kommissionen har slagit fast att Sverige bryter mot EU:s visstidsdirektiv.96
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
45
Två TCO-röster om de antifackliga
vindarna i Europa
Thomas Jansson, internationell sekreterare på TCO, och Lise Donovan, jurist
på TCO, är oroade över de försvagade fackliga rättigheterna i närområdet och
i synnerhet i södra Europa.
Mats Wingborg: Vi ser hur de fackliga rättigheterna kränks i stora delar av
Europa. Nya lagar används för att slå sönder kollektivavtal, något som i sin tur
bidrar till minskad facklig organisering. Hur skulle ni vilja beskriva det här?
Vad vi ser är ett fundamentalt skifte i balansen mellan arbetstagare och arbets­
givare. IMF och EU-kommissionen verkar för att allt mer av förhandlingsrät­
ten ska föras ner på lokal nivå, men man för inte ner några maktmedel, inte
strejkrätten. Vi kan också se hur regeringar berövar de fackliga organisationerna
verktyg de haft tidigare. Jag tänker bland annat på förslag i Spanien om skärpta
demonstationslagar med dryga böter för så kallade olagliga demonstrationer.
Foto: Jann Lipka
Thomas Janson: Det handlar om en medveten politik där Internationella Valu­
tafonden (IMF) spelar en huvudroll. Ledningen där har en föreställning om att
flexibilitet innebär att lönebildningen ska ske utifrån företagens förhållanden,
inte utifrån branschen. I dag ser vi hur denna föreställning blir mer och mer nor­
maliserad, mer och mer hegemonisk.
Thomas Janson.
TJ: Jag tror också det är viktigt att se förändringarna i ett historiskt perspek­
tiv. Under kalla kriget hade de fackliga organisationerna i Västeuropa en stark
position. Det fanns en spänning mot kommunismen och både regeringar och
arbetsgivare i Västeuropa var beroende av fred på arbetsmarknaden. Därigenom
skulle den ekonomiska tillväxten gynnas, något som i sin tur skulle gynna väst
gentemot öst. Detta skapade en bas för fackligt inflytande. I dag finns ett annat
synsätt där exempelvis IMF uppfattar facket som ett hinder.
Foto: Jann Lipka
Lise Donovan: Det är självklart att lönen är en viktig facklig fråga, men struktu­
rerna för att påverka är också avgörande. Där ser vi stora bakslag i dag, hur facket
i Europa har pressats tillbaka. Vad vi ser är en form av utpressning. Samtidigt
menar jag att det är bra att vissa förhandlingar sker på lokal nivå, men de måste
föras utifrån tydliga ramar och riktlinjer.
Lise Donovan.
LD: Sedan måste vi erkänna att den europeiska fackföreningsrörelsen också
har inre problem. I många länder är facket splittrat efter religiösa och politiska
linjer. Vi har katolska fackföreningar och i Frankrike finns fortfarande en kom­
munistisk som är en del av Europafacket. Den öppna ekonomin inom Europa
ställer krav på ökad facklig samverkan, men det är inte helt enkelt när facket i
flera länder tappat medlemmar och när den idémässiga enigheten är svag.
46
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
MW: Hur analysera de bakomliggande faktorerna?
TJ: När det gäller flera av reglerna kring ekonomin i Europa har det skett en
centralisering av besluten, men de sociala regelverken är nedtryckta på nationell
nivå. Då uppstår en situation där länderna konkurrerar med varandra med sociala
villkor. Visserligen har vi exempelvis arbetslivsdirektivet, men det påverkar inte
tillräckligt. Vi behöver föra upp fler sociala regler på EU-nivån.
LD: Den här obalansen mellan olika rättigheter fanns redan i fördraget, även
om det blev något bättre med Lissabonfördraget. Men jag tror vi måste fortsätta
att eftersträva ett nationellt handlingsutrymme på vissa områden, till exem­
pel inom arbetsrätten. Det måste finnas kvar en möjlighet till avsteg för oss på
nationell nivån när nya EU-regler inte förbättrar eller till och med försämrar
villkoren i Sverige.
TJ: En central fråga är fackets relation till staten. Det vi nu ser i delar av Europa
är hur statsapparaten medvetet försöker försvaga facket, kanske framför allt ge­
nom lagar som underminerar kollektivavtalen. En stat som har en öppnare atti­
tyd till de fackliga organisationerna kan emellertid se ut på olika sätt. En variant
är den något mer korporativistiska, att arbetsmarknadens parter deltar på flera
nivåer i samhället. En sådan modell har vi till en del i Österrike. I Sverige b
­ etonar
vi att arbetsmarknadens parter ska vara oberoende av staten. Det har sina po­
änger, men samtidigt finns ett starkt beroende av staten. Även när parterna gör
upp sinsemellan finns en ständig dialog med regering och departement.
LD: Påverkan från staten kan vara väldigt sofistikerad och subtil. I södra Europa
ser vi att staten agerar bryskt för att försvaga facket. Där kan staten försvara sig
med att den annars inte skulle få nödvändiga lån och krediter från IMF. I Sverige
och Nordeuropa ser det ofta ut på ett annat sätt, som att regeringen ger budska­
pet att inte lägga sig i de frågor som beslutas av arbetsmarknadens parter, men
att den förväntar sig en utveckling mot en mer flexibel arbetsmarknad. Ibland
uttrycks sådana budskapet inte öppet, men det kan ändå vara en nog så tydligt
signal som man bör följa för att få behålla sin roll och självständighet.
MW: Vad blir konsekvenserna av den utveckling vi ser nu?
LD: För många har den ekonomiska krisen, nedskärningarna i välfärden och de
urgröpta rättigheterna slagit hårt. Miljontals människor är frustrerade och oro­
liga. Många ser inte heller några tydliga alternativ, vilket kan skapa en despera­
tion som bland annat kan utnyttjas av högerpopulistiska krafter.
TJ: Vad vi också ser är en ökad klyfta mellan de europeiska sydländernas arbets­
givare och nordländerna. I norra Europa pågår de stora strukturreformerna med
fortsatta nedskärningar. I södra Europa har arbetsgivarna fått nog. Där slår ned­
skärningar ut företag, det finns inte längre en tillräcklig efterfrågan.
MW: Vad bör Europafacket och TCO göra nu? Vilka krav bör man ställa?
TJ: Några krav är ganska givna, som att FN-organet ILO bör få insyn i kris­
bekämpningsåtgärderna och hur de hanteras. Nu kan IMF och EU-kommissi­
onen driva fram förändringar utan att ILO ens får yttra sig. Jag tror också vi bör
fundera på att flytta en del av förhandlingarna uppåt i systemet. Om IMF och
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
47
EU-kommissionen förhandlar med regeringar borde de fackliga företrädarna
finnas med vid förhandlingsbordet redan på Europanivå. Nu råder en obalans i
systemet. De fackliga organisationerna får komma till tals lokalt först när för­
ändringarna redan drivits igenom. Jag skulle också önska att de fackliga organi­
sationerna fick använda stridsåtgärder på europeisk nivå. Det skulle också visa
att facket har styrka. Tänk exempelvis om de fackliga organisationerna inom EU
utlyste en tvådagars strejk för att protestera mot de antifackliga lagarna i Syd­
europa. Då skulle det bli tydligt att de fackliga organisationerna har kraft. TCO
har länge drivit frågan om en femte frihet som är möjligheten till en gränsöver­
skridande sympatiåtgärder.
LD: Samtidigt tror jag att det kan vara farligt med en alltför långtgående centra­
lisering. I mina ögon finns också mycket positivt i ett ökat lokalt inflytande.
TJ: Men i dag beslutas en stor del av de lagar som berör arbetsmarknaden på
EU-nivå. Frågorna har helt enkelt centraliserats. Det betyder att en del av den
fackliga makten kanske måste förflyttas till överstatlig nivå. Annars bli vi utan
inflytande. Samtidigt måste man vara mycket försiktig så att man inte förstör de
nationella systemen, som är grunden för det fackliga inflytandet.
LD: EU-projektet handlar i hög grad om att hålla samman Europa. Antalet di­
rektiv som gäller arbetsmarknaden växer, men det handlar om minimidirektiv.
Medlemsländerna ges alltså utrymme att ha mer ambitiösa lagar. Det är av oer­
hört stor betydelse att hålla emot så att vi inte får direktiv med begränsande tak
för den nationella lagstiftningen. En annan viktig princip för TCO är att a­ rbete
ska utföras i enlighet med arbetslandets lagar och avtal och med respekt för
internationella konventioner. Bara i genuint gränsöverskridande situationer, till
exempel när en arbetstagare som vanligtvis arbetar i ett land tillfälligt skickas
till ett annat land för att arbeta och sedan återvänder till hemlandet, så kallad
utstationering, är det rimligt att arbetstagarens situation bestäms av en kom­
bination av hemlandets och arbetslandets regler. Men i dag ser vi uppenbara
missbruk av EU:s utstationeringsdirektiv. Utstationering har blivit en affärsidé
i sig själv med företag vars enda verksamhet är att skicka arbetstagare från ett
land till ett annat. Företag tillskansar sig kostnadsfördelar genom att utnyttja
skillnader i regler mellan medlemsländerna och många utnyttjar medvetet svå­
righeterna att utöva en effektiv kontroll i gränsöverskridande situationer till att
ytterligare sänka sina kostnader.
LD: Vi ser också hur de ekonomiska reglerna i Europa centraliseras. För oss är det
viktigt att EU inte centraliserar sådant som det inte ska ägna sig åt, till exempel
lönebildning, utan istället bygger vidare på den sociala dialogen på arbetsmark­
nadens parters villkor.
TJ: Men medlemsländerna i östra Europa är inte tillräckligt synliga i den sociala
dialogen. Vi ser också hur EU och Trojkan varit starkt involverade i de ekonomis­
ka reformerna i länder som Grekland och Italien, men min bild är att IMF istället
fått större utrymme i länder som Rumänien och Bulgarien.
LD: Men modellen med minimidirektiv är något att bygga vidare på. Den kan
användas för att stärka de fackliga rättigheterna. En viktig fråga är att stärka
skyddet för fackligt aktiva. Det kan vara en väg att dämpa den våg av antifackliga
lagar som nu genomförts framför allt i Sydeuropa. Samtidigt måste vi erkänna
48
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
att vi arbetar i motvind. Frågan om fackliga rättigheter är inte precis högpriorite­
rad inom EU.
TJ: Arbete kan inte ses som vilken handelsvara som helst. Hela tanken efter
andra världskriget var att skilja marknaden från arbetet, det skulle skapa social
trygghet och en säker tillvaro. Nu vittrar denna uppdelning sönder i takt med
den ökande globaliseringen, arbete blir som vilken annan vara som helst.
MW: Och vad är realistiskt att förvänta sig?
TJ: Vi lever i en globaliserad värld, vi har romer från Rumänien som tigger på
Stockholms gator. Vi har bulgarer och thailändare som plockar bär i skogarna.
Men välfärdssystemen är fortfarande strikt nationella. Denna krock gör att
människor exploateras. Solidariteten har samtidigt sina gränser. Vi har i dag
olika nationella juridiska system i de olika EU-länderna. Det är komplicerat att
kliva över gränserna. Statens regelverk och de fackliga organisationerna sätter
gränser för hur solidariska vi kan vara gentemot fackliga organisationer i andra
länder.
LD: Ett problem är att systemet är väldigt slutet. Ska vi och Europafacket
kunna påverka vad som sker inom EU måste vi vara ute i ett tidigt skede. Tyvärr
har Regeringskansliet i Sverige blivit mer och mer försiktigt. Vi begär ofta ut
handlingar, men Regeringskansliet maskar och fördröjer. En sådan fråga gäller
frihandelsavtalen eller regeringens inlagor i ärendet om TCO:s anmälan om att
Sverige bryter mot visstidsdirektivet, men det kan också handla om andra frågor
kopplade till den sociala dialogen.
MW: Det verkar som det finns en nyansskillnad mellan er i synen på mer
överstatliga åtgärder. Hur ser ni på den frågan?
TJ: De europeiska fackliga organisationerna och Europafacket befinner sig i en
extrem underdogsposition, man saknar maktmedel. Det gör också att det kan
vara riskfyllt med den sociala dialogen. Där bedrivs en pragmatisk dialog, men
att vara pragmatisk kan vara bra om man har makt. Utan makt blir det mer pro­
blematiskt att spela på motståndarens planhalva. Faran är att facket bli gisslan.
LD: Men det går inte heller att förolämpa motståndaren, det leder inte till att
man närmar sig varandra.
TJ: Men vem ska närma sig vem?
LD: Jag menar att exempelvis ett socialt protokoll skulle kunna vara ett viktigt
steg framåt. En sådan fördragsändring handlar om maktpositioner. De rättig­
heter som blir inskrivna där är definitiva. Det skyddar mänskliga rättigheter,
däribland de fackliga rättigheterna, från den ekonomiska sfären..
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
49
50
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Bilagor
Bilaga 1.
Manifest, jurister inom arbets- och socialrätt i Europa
Manifest, jurister inom arbets- och socialrätt i Europa uppmanar europeiska
unionen att respektera och främja de grundläggande sociala rättigheterna i
synnerhet vid genomförande av krisrelaterade åtgärder
1. Den ekonomiska och finansiella krisen och dess negativa inverkan på samhäl­
let måste ses i ett bredare sammanhang. Redan 1944 antog den internationella
arbetsorganisationen (ILO) i Philadelphiadeklarationen följande principer på
basis av de lärdomar som dragits av två världskrig:
•arbete inte är en handelsvara;
•yttrande- och föreningsfrihet är absolut nödvändigt för ett hållbart
framåtskridande;
•fattigdom var den än förekommer utgör ett hot mot välståndet i hela världen.
2. På europeisk nivå har, sedan Andra världskriget, principerna i denna förkla­
ring utgjort en väsentlig grund för europeisk lagstiftning om arbetsvillkor och
sociala frågor samtidigt som dessa principer har varit den implicita – och ofta
explicita – utgångspunkten för byggandet av EU:s sårbara europeiska sociala
modell.
3. I sitt tal till Europaparlamentet den 14 september 2011, sa generalsekretera­
ren för den internationella arbetsorganisationen (ILO) Juan Somavia att:
‘Att respektera grundläggande principer och rättigheter på arbetsplatsen är inte förhandlingsbart: inte ens i kristider när frågor som rör en rättvis behandling förs fram.
Detta är speciellt viktigt i länder som har varit tvungna att vidta besparingsåtgärder.
Vi kan inte använda krisen som en ursäkt för att bortse från internationellt överenskomna arbetsnormer.’
4. G20-ländernas arbetsmarknadsministrar antog den 26–27 september 2011 i
Paris, följande rekommendation97: ‘att främja en effektiv tillämpning av sociala
och arbetsrättsliga frågor och säkerställa respekten för grundläggande principer
och rättigheter på arbetsplatsen’ som senare godkändes i Deklarationen från
G20- ländernas statsöverhuvud vid toppmötet i Cannes den 3–4 november
201198 (G20 2011b).
5. G20-ländernas arbetsmarknadsministrar deklarerade vid mötet i Guadalajara,
México, den 17-18 maj 2012: ‘vi anser att ekonomisk tillväxt skall baseras på kvalitativ sysselsättning, dvs. arbeten i den formella sektorn, med social säkerhet, värdig
inkomst och fullt skydd av arbetstagares rättigheter’. Ministrarna upprepade
‘vikten av politisk samstämmighet mellan makroekonomisk och sysselsättningspolitik
på nationella och internationella nivåer.’99
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
51
6. Trots detta kan det fastställas att sedan slutet av 2008, dvs. inledningen på
den ekonomiska krisen,
•har europeiska och nationella offentliga myndigheter vidtagit en rad åtgärder
för att främja företagens flexibilitet, också genom ändringar i den nationella
arbetsrätten
•i vissa länder har arbetsmarknadsreformer inletts, före den ekonomiska
krisen, under förevändningen att ”modernisera” arbetslagstiftningen,
•vissa regeringsskiften har medfört drastiska förändringar i arbetsrätten utan
föregående samråds- och förhandlingsprocesser med arbetsmarknadsparterna,
och i synnerhet inte med fackliga organisationer.
• i vissa fall har den s.k. trojkan, som består av den internationella valutafonden
(IMF) och de två EU-institutionerna, dvs. Europeiska kommissionen och
Europeiska Centralbanken (ECB), krävt av eller t.o.m. ålagt medlemsstater
att genomföra strukturreformer. Dessa åtgärder bidrar endast till att fördjupa
den ekonomiska och finansiella krisen, i stället för att lösa den. Och den hotar
nu inte enbart den sociala modellen i Europa, utan också hela det europeiska
ekonomiska och politiska integrationsprojektet.
7. Vi jurister inom arbets- och socialrätt i Europa som har undertecknat detta upp­
rop uttrycker vår allvarliga oro för de åtgärder som har vidtagits och deras konse­
kvenser för den rättsliga, ekonomiska, och politiska utvecklingen inom EU:
•den aktuella finansiella och ekonomiska krisen utövar ett olidligt tryck på
löntagare och deras rättigheter i många länder;
•inte nog med att kollektiva förhandlingssystem undermineras på olika
håll, utan det pågår en systematisk attack på själva rätten till kollektiva
förhandlingar. Grundläggande principer för kollektiva förhandlingar hotas. I
vissa fall förekommer förbud att sluta avtal på branschnivå eller lagstadgade
möjligheter att på företags- eller t.o.m. på individnivå göra avsteg från central
överenskomna minimistandarder;
•vissa medlemsstater tvingas av Trojkan att genomföra dramatiska
avregleringar av arbetsmarknaden och av det sociala skyddsnätet, vilket leder
till att fackliga organisationer försvagas. Osäkra anställningsvillkor breder ut
sig och medför mer osäkerhet samtidigt som arbetslösheten ökar, vilka leder
till ökad fattigdom och social oro;
•dramatiska nedskärningar som drabbar arbetstagarna leder till
att folk vänder sig bort från EU-projektet och till en ökning av
främlingsfientligheten som i ökande grad drabbar minoriteter. På sikt
äventyras freden i Europa.
8. Vi, jurister inom arbets- och socialrätt, som har undertecknat detta yttrande upp­
manar därför Europeiska unionen och dess institutioner att respektera och främja:
•de värden inskrivna i Lissabonfördraget och som omfattar ‘respekt för
mänsklig värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet, ett rättssamhälle och
respekt för mänskliga rättigheter’ (Artikel 2 TEU),
•EU-institutioners skyldighet att ‘arbeta för en hållbar utveckling i Europa
som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social
marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och
52
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre
miljö’ (Artikel 3 paragraf 3 TEU),
•de grundläggande rättigheter som garanteras i den rättsligt bindande EUstadgan om grundläggande rättigheter (Artikel 51 paragraf 1 CFREU), i
synnerhet rätten till kollektiva förhandlingar och aktion som skall tolkas
i linje med respektive ILO-konventioner vilka ratificerats av alla EU:s
medlemsstater (Artikel 53 CFREU), samt skydd i händelse av uppsägningar
utan saklig grund och en social trygghet och hjälp från samhället.
9. Vi som undertecknat detta upprop uppmanar stats- och regeringschefer, i
synnerhet i deras egenskap av medlemmar av en EU-institution, nämligen det
‘Europeiska rådet’, att garantera, på ett klart och entydigt sätt, det rättsligt bin­
dande ramverket och i synnerhet främjandet av löntagarnas och deras represen­
tanters grundläggande sociala rättigheter.
10. Det bör särskilt beaktas att löntagarnas och deras representanters grundläg­
gande rättigheter inte är underordnade den interna marknadens regler om fri
konkurrens. Inte heller skall dessa rättigheter inskränkas av nedskärningsåtgär­
der, oavsett om de baseras på beslut som rör skatter eller på finansiell hjälp till
medlemsstater. Tvärtom så bör dessa grundläggande sociala rättigheter, erkän­
nas helt och hållet som nödvändiga förutsättningar för en hållbar ekonomisk
och social utveckling och för framsteg för den europeiska unionen och dess
medlemsstater. En välfungerande arbetsrätt och höga sociala standarder har
en mycket viktig roll att spela när det gäller att återvinna jämvikten i skadade
ekonomier, att stödja inkomster och uppmuntra investeringar.
11. För närvarande måste det fastslås att Europeiska kommissionen, tillsam­
mans med Trojkan, inte hyser någon större respekt varken för vissa grundläg­
gande komponenter av den europeiska sociala modellen eller för principerna i
Philadelphiadeklarationen. Därför riskerar den europeiska sociala modellen att
undergå en smygande fortskridande nedmontering som på sikt kan leda till dess
fullständiga försvinnande. Hur kan då det europeiska projektet som en helhet
bli framgångsrikt om den europeiska sociala modellen försvinner?
12. Vi som undertecknat detta upprop motsätter oss starkt en dylik inriktning
och de åtgärder som det har lett fram till dagens situation. Vi uppmanar EU och
dess institutioner att återställa efterlevnaden av Unionens rättsliga skyldigheter
och politiska mål och att ta ansvar för ett hållbart socialt Europa.
Januari 2013
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
53
Bilaga 2.
ETUC Manifesto on the European Parliament Elections
Brussels, 22-23/10/2013
For quality jobs, equality and democracy in Europe!
From 22 to 25 May 2014, elections will be organised in each Member State of the
European Union (EU) to elect the MEPs who will sit in the next European Parlia­
ment (EP). In particular, the European Parliament has the power to approve or
reject European laws, decide on the European budget and choose the President
of the European Commission.
In the last few years, some MEPs have also supported demands from the ETUC –
banks are better regulated and bankers’ bonuses have been limited. The Euro­
pean Parliament supported the Financial Transaction Tax, the establishment
of the Youth Guarantee, the inclusion of social and environmental clauses in
public procurement contracts or the ETUC social compact: all demands from the
European Trade Union. In the face of increasing concerns about the rise in natio­
nalism, racism, populist movements, the union movement must get mobilised.
The May 2014 elections are therefore very important for all of us.
The ETUC stands for a change of course. The ETUC is fighting for another
Europe.
The Europe that we refuse
The ETUC refuses the current austerity policy which chooses to cut public
expenses and lets unemployment increase significantly – in particular youth
unemployment (26.5 million unemployed, including 5.7 million young people
under 25: a sad record). A policy of precarious work and inequality, which seeks
competitivity only through reduced wages, working conditions and contracts,
social protection and unfair taxation.
The European Union has stood for progress for many decades. Its “social model”,
an alliance of economic growth and a sustainable improvement in living and
working conditions, which is often held up as an example, is now under threat
and has been weakened. This is a result of the measures imposed by the current
Commission and Council, rather than the EU itself.
The Europe that we want, the policy that we want
The ETUC calls for another European policy, for a social Europe. A Europe of full
employment which cares for future generations.
We are calling for: jobs and good jobs...
• A revitalised employment strategy must be the top priority. An ambitious
European investment plan focusing on the creation of quality jobs which could
generate up to 11 million new workplaces. This plan will stimulate the European
economy and will facilitate the EU’s transition to a more environmentally and
climate-friendly society over the next decade. A new European industrial policy
54
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
will be based on innovation, research and development, education, training,
health and a Just Transition towards sustainable development. A democratically
decided and socially oriented European budget must support this recovery. The
Youth Guarantee must be fully implemented.
?
• The immediate end to austerity policies. It is necessary to consolidate public
finances but this does not have to lead to a dismantling of social benefits. The EU
must put solidarity back at the heart of its policies. Public resources for invest­
ment programmes have to be excluded from the “Golden Rule” which limits the
structural deficit of the Member States to a maximum of 0.5% of GDP.
• The guarantee that economic freedoms cannot take precedence over
fundamental social rights. The European Union is not only an economic
project, its main objective should be an improvement in the living and working
conditions of its population; the fundamental notion of social progress must be
confirmed by a ‘Social Progress Protocol’ appended to the Treaties.
• Respect for, and promotion of, collective bargaining and the autonomy of
the social partners. Social dialogue must be concretely and genuinely promoted
at all levels. The autonomy of social partners must be assured, particularly in rela­
tion to, but not only, wage bargaining. The EU must recognise the role of workers
and their representatives. The increase in purchasing power and decent wages
contribute to the revival of domestic consumption and therefore to growth.
• An end to precarious work. We need to put an end to precarious jobs. The
statutory minimum wage must be increased in countries where this is deemed
necessary by trade unions. A minimum social income will be introduced based
on common European principles. An individual right to quality education and
training will be guaranteed for all. The United Kingdom, Poland and the Czech
Republic were able to opt out of the European Charter of Fundamental Rights:
it is time to end these exceptions so that the living and working conditions of
citizens are improved
• A guarantee of health, safety, and hygiene at work. An ambitious new Europe­
an strategy must be rolled out very quickly (e.g. revision of the Directive on carcino­
genic agents, adoption of directives on musculoskeletal disorders and psychosocial
risks). Any further weakening of the Working Time Directive must be prevented.
Equality, solidarity
• Re-establish cohesion and social justice. We need to reduce the growing
inequalities between rich and poor countries, regions and territories, between
workers and between citizens. We need to reinforce solidarity between the
countries in the EU. Effective and binding measures must be adopted with a
view to fighting downwards social and unfair competition by guaranteeing that
every worker receives equal pay and equal rights for work of equal value.
• Combat persistent forms of discrimination at all levels. Racism, xenop­
hobia, homophobia, nationalism and extremism will be combated rigorously.
Mobility must be fair, just and freely chosen. Migrant workers must receive the
same treatment as other workers and must be informed about their rights. Mig­
rant policy urgently needs to be changed. Specific actions must strive to close
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
55
the gaps between men and women, notably in relation to wages. The work-life
balance must be improved.
• Quality public services and services of general interest accessible to all
as foreseen by the Charter of Fundamental Rights.. International trade agree­
ments must respect these services. New childcare and health facilities should be
developed for children and elderly people (e.g. for dependent people who need
guaranteed long-term care with respect for their dignity).
• Social security is a fundamental human right, the financing of which must
be shared and distributed equally and in that context, the role of public pension
schemes (first pillar) remains crucial. Inter-generational solidarity must be
bolstered.
• A fairer fiscal policy. New decisive and binding measures are needed to combat
tax evasion, avoidance and fraud. Tax havens have to be eliminated, starting with
the immediate implementation of the resolutions of the European Council and
the G20. We need to fight against corruption, undeclared work and speculation.
Taxation in Europe must be redistributive and progressive. Companies’ tax bases
and levels of tax must be harmonised possibly by the introduction of a minimum
rate of 25%, which is the current average rate. Besides, the European economy
is, more than ever, dependent on the financial sector which has to be solid and
transparent. Checks on financial markets and financial institutions for the bene­
fit of the real economy have to be reinforced.
Democracy
• Transparency, legitimacy and responsibility for monitoring European economic governance. Several anti-democratic and inappropriate measures have
been imposed under the pretext of the crisis. The famous ‘Troika’ (the European
Central Bank, the European Commission and the International Monetary Fund)
has no mandate founded in European legislation. The adoption of the Fiscal
Treaty excluded citizens and the European Parliament from any serious partici­
pation in this process. Such procedures must be fought. Social structural enfor­
ceable indicators must be integrated into this economic governance.
• Strengthening and deepening of democracy and transparency within the
different European institutions in general. It is necessary to re-establish their
credibility and legitimacy for the European citizen. The European Parliament’s
power to control and influence other European policies and legislation must be
bolstered. The respective competences of the EP and the national parliaments
have to be better articulated, in order to enhance democratic control over politi­
cal decisions.
• The EU and its Member States must rigorously adhere to European and international instruments such as the ILO conventions.
• Information, consultation and participation rights at work cannot be wea­
kened but instead must be improved and democracy in the workplace has to be
reinforced, in particular in the event of restructuring.
Conclusion: as already stated, the stakes of the next EP elections of May 2014
56
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
are clear: either putting an end to austerity and social dumping or allowing them
to continue. To change course, we need to elect members of Parliament – while
respecting the appropriate balance between men and women – who are ready
to defend the interests of Europe’s citizens, who will steer a change of course
and build another European project based on social progress with a view to
ending austerity, unemployment, poverty, inequality, wage and fiscal dumping
in order to rediscover a Europe that makes people dream, a Europe closer to its
citizens.
There is a social vision for the European Union. The European Trade Union
Confederation (ETUC), the voice of European workers, calls on workers to parti­
cipate massively in these elections. Each vote will count.
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
57
Fotnoter
15 Källa: ETUI. 2013. www.etui.org/Publications2/Books/
Benchmarking-Working-Europe-2013
16 Källa, ETUI, 2014: www.etui.org/News/CollectiveBargaining-developments-January-2014
17 Källa: EFS, 2014: www.etuc.org/documents/etucmanifesto-european-parliament-elections#.Uv3qMptnB7E
1 Källor: – ETUI, 2014. www.etui.org/News/CollectiveBargaining-developments-January-2014.
– ETUC, 2014. www.etuc.org/IMG/pdf/THE_FUNCTIONING_
OF_THE_TROIKA_finaledit2afterveronika.pdf.
– ETUI. 2013: www.etui.org/Publications2/Books/
Benchmarking-Working-Europe-2013
2 Källa: IMF, 2013. www.imf.org/external/np/exr/facts/
europe.htm
3 Källa: Anfört arbete (A.a.).
4 A.a.
18 Källa, ETUI, 2014: www.etui.org/Publications2/WorkingPapers/The-crisis-and-national-labour-law-reforms-amapping-exercise
19 Källa: TTUR, 2013. www.etui.org/Networks/TheTransnational-Trade-Union-Rights-Experts-Network-TTUR
20 Källa: A.a.
21 OECD, 2014. http://stats.oecd.org/Index.
aspx?QueryId=20167
22 Källa: IFS:s medlemsregister, 2014. www.ituc-csi.
org/?lang=en
5 A.a.
6 Källa: IFS, 2013. www.ituc-csi.org/IMG/pdf/survey_
ra_2013_eng_final.pdf
23 Källa: ETUC, 2014. www.etuc.org/press/etuc-reportdenounces-takeover-troika#.UwIa7ptnB7E
24 Källa: Europaparlamentet, 2014. www.europarl.europa.
eu/news/en/news-room/content/20140106IPR31914/html/
Troika-policy-social-consequences-cannot-be-ignored
7 OECD, 2014. http://stats.oecd.org/Index.
aspx?QueryId=20167
8 Källor: – IZA, 2012. http://ftp.iza.org/dp6792.pdf
– OECD, StatExtras, 2014. http://stats.oecd.org/Index.
aspx?QueryId=20167
– ETUI, 2014. www.worker-participation.eu/NationalIndustrial-Relations/Across-Europe/Trade-Unions2
9 Källa: ETUI, 2014. www.worker-participation.eu/NationalIndustrial-Relations/Countries/Ireland/Collective-Bargaining
10 Källa: ETUI, 2014. www.worker-participation.eu/NationalIndustrial-Relations/Countries/Romania/Collective-Bargaining.
I källan återges en ännu högre siffra för hur många som
omfattades av kollektivavtalen 2011, nämligen 98 procent.
De fackliga ledare som intervjuats på plats menar dock att 90
procent var en mer riktig siffra (se avsnittet om Rumänien). Här
används därför den lägre siffran.
25 Mer information om detta finns p www.europarl.
eurt-denounces-takeover-troika#.UwIa7ptnB7Eour-lawreforms-a-mapping-exerciserisk-for-konflikter-i-euroland/
samt www.utredarna.nu/thomasjansson/2012/03/14/eneuropeisk-chockterapi
26 Källa: ETUC, 2014. www.etuc.org/sites/www.etuc.org/
files/press-release/files/the_functioning_of_the_troika_
finaledit2.pdf Se även: ETUI, 2014. http://www.etuc.
org/IMG/pdf/THE_FUNCTIONING_OF_THE_TROIKA_
finaledit2afterveronika.pdf, Se även: www.etuc.org/a/11966
27 A.a.
28 Källa: ETUI, 2013. www.etui.org/Publications2/Books/
Benchmarking-Working-Europe-2013
11 Källa: ETUC, 2014. www.etuc.org/IMG/pdf/THE_
FUNCTIONING_OF_THE_TROIKA_finaledit2afterveronika.
pdf
29 Källa EU, 2014: http://ec.europa.eu/economy_finance/
economic_governance/the_european_semester/index_
en.htm
12 Källa: ETUI, 2014. www.etui.org/News/CollectiveBargaining-developments-January-2014
30 EU-kommissionen, 2013. http://ec.europa.eu/
europe2020/index_sv.htm
13 Källa: ETUC, 2014. www.etuc.org/IMG/pdf/THE_
FUNCTIONING_OF_THE_TROIKA_finaledit2afterveronika.
pdf
31 Eurozone Portal, 2013. www.eurozone.europa.eu/euroarea/topics/stability-and-growth-pact/
14 Källa: FEZ, 2013. http://library.fes.de/pdf-files/idmoe/10187.pdf
58
32 Källa: ETUI, 2013. www.etui.org/Publications2/Books/
Benchmarking-Working-Europe-2013
33 A.a.
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
34 Källa: Intervju med BNS ordförande Dumitro Costin, 20
november 2014.
etuc-resolution-supporting-workplace-learning-tackleunemployment-europe#.UwC7Enmv1jQ
35 Källa: Report of the Committee of Experts on the
Application of Conventions and Recommendations, ILO,
2013.
52 Källa: A.a.
36 Källa: EU-kommissionen, Employment and Social
Development, 2014. http://ec.europa.eu/social/main.jsp?ca
tId=738&langId=en&pubId=7684
37 Källa: Eurostat, 2014. http://epp.eurostat.ec.europa.eu/
statistics_explained/index.php?title=File:Unemployment_
rates_EU-28,_EA-17,_US_and_Japan,_seasonally_adjusted,_
January_2000_-_December_2013_.png&filetimesta
mp=20140130142620
38 Källa: Eurostat, 2014,.http://epp.eurostat.ec.europa.eu/
statistics_explained/index.php/Unemployment_statistics
39 Källa: Eurostat, 2014, http://epp.eurostat.ec.europa.eu/
statistics_explained/index.php/Unemployment_statistics
40 Källa: Eurostat, 2013. http://epp.eurostat.ec.europa.eu/
tgm/table.do?tab=table&init=1&plugin=1&language=en&pc
ode=tec00115
41 Källa: Austerity: Too Much of Good Thing, red Giancarlo
Corsetti, Center for Economic Policy Research, 2012.
42 Källa: Eurokrisen och Finanspakten, Rapport 2, Stefan
de Vylder, Forum för EU-debatt, 2013.
43 Källa: CEPR, 2013. www.voxeu.org/sites/default/files/
file/austerity_ecollection.pdf
44 Källa: A.a.
45 Källa: Publikation utgiven av Global utmaning, 2012.
46 Källa: Iceland, Ariticle IV Concluding Consultation,
IMF, 2008. Historien återges även i Eurokrisen och
Finanspakten: Ur askan i elden, Rapport 2, Forum för EUdebatt, Stefan de Vylder, 2013.
47 Se bland ett av de senaste uttalandena, ETUC, 2014.
www.etuc.org/press/eu-member-states-breach-councileurope’s-social-charter#.UwDD93mv1jQ
48 Källa: ETUC says No to deregulation and attacks on
worker’s rights, 2/10, 2103, www.etuc.org/a/11608.
49 Källa: EU-kommissionen, Employment and Social
Development, 2014. http://ec.europa.eu/social/main.js
p?catId=738&langId=en&pubId=7684. I rapporten kallar
EU-kommissionen social oro orsakad av arbetslöshet för
”hysteresis effects” (sid 14).
50 A.a.
51 Källa: ETUC, 2013. www.etuc.org/documents/
53 Källor: – OECD, ”014. http://stats.oecd.org/Index.
aspx?QueryId=20167
– OECD, 2014. http://stats.oecd.org/Index.
aspx?DataSetCode=UN_DEN.
– Se även ETUI, 2013. www.worker-participation.eu/
National-Industrial-Relations/Across-Europe/TradeUnions2
54 Källa: Anders Kjellbergs bidrag i antologin Bortom
horisonten, Fackets vägval i globaliseringens tid, Red
Ingemar Lindberg & Anders Neergaard, Premiss förlag,
2013.
55 Källa: Trade Union Revitalisation, Trends and Prospects
in 34 Countries, Craig Pehelan, red, Peter Lang, 2007.
56 A-kassan har en koppling till de fackliga
organisationerna och många människor gör ett samlat
ställningstagande till om de ska vara medlemmar i facket
och a-kassan, även om det går att vara medlem bara i
a-kassan eller bara i facket.
57 Arena Premiss, 2012.
58 Källa: Facklig kräftgång – Rapporter från Europa, Anna
Danielsson Öberg och Tommy Öberg, Atlas Premiss, 2012.
59 En omfattande genomgång av olika former av
kränkningar i Europa, där också kopplingen till nya
antifackliga lagar är uppenbart, återfinns i Report of the
Committee of Experts on the Application of Conventions
and Recommendations, ILO, 2013 (i skrivande stund finns
rapporten ännu inte tillgänglig på internet).
60 A.a.
61 Källa: ETUI, 2014. www.worker-participation.eu/
National-Industrial-Relations/Countries. Uppgiften om
sysselsättningsgraden är hämtad från EU-kommissionen,
2014 (Employment and Social Development in Europe
2013). http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langI
d=en&pubId=7684
62 Källa: ETUI, 2014. www.worker-participation.eu/
National-Industrial-Relations/Countries/Romania/
Collective-Bargaining
63 Källa: IFS, 2013: www.ituc-csi.org/IMG/pdf/survey_
ra_2013_eng_final.pdf
64 Källa: De citerade personerna har intervjuats på plats i
Rumänien under perioden 15-22/11 2013.
65 Källa: ETUI, 2014. www.worker-participation.eu/
National-Industrial-Relations/Countries. Uppgiften om
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
59
sysselsättningsgraden är hämtad från EU-kommissionen,
2014 (Employment and Social Development in Europe
2013). http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langI
d=en&pubId=7684
66 Källor: – Council Recommendation, Official Journal of
the European Union, 12/7, 2011. http://eur-lex.europa.eu/
LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2011:212:0001:0004:E
N:PDF
– Eironline, European Industrial Relations Observatory OnLine, 2013 (07). www.eurofound.europa.eu/eiro/2013/07/
articles/es1307011i.htm
67 Manuel Bonmati har svarar på frågorna på mejl, 7/3,
2014.
68 Kommentar utlagd på UGT:s hemsida 25/2, 2014. www.
ugt.se
69 Källa: De citerade personerna har intervjuats på plats i
Spanien under perioden 9-13/2 2014.
70 Källor: – ETUI, 2014. www.worker-participation.eu/
National-Industrial-Relations/Countries/Spain
ILO, 2011. www.ilo.org/employment/Whatwedo/
Publications/working-papers/WCMS_167804/lang--en/
index.htm
– Eurofound, 2013. www.eurofound.europa.eu/
eiro/2013/07/articles/es1307011i.htm
– FEZ, 2013. http://library.fes.de/pdf-files/id-moe/10187.
pdf
71 Källa: ETUI, 2014. www.worker-participation.eu/
National-Industrial-Relations/Countries. Uppgiften om
sysselsättningsgraden är hämtad från EU-kommissionen,
2014 (Employment and Social Development in Europe
2013). http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langI
d=en&pubId=7684
72 Källa: Constitution Project, 2014. http://
constitutionproject.ie/?p=249
73 Källa: ICTU, 2014. www.ictu.ie/press/2014/02/06/
congress-makes-collective-bargaining-complaint-tocourt-of-human-rights-supreme-court-ruling-flawedsays-legal-expert/?requestedurl=/press/2014/01/29/
congress-makes-collective-bargaining-complaint-to-courtof-human-rights-supreme-court-ruling-flawed-says-legalexpert/&query=&serverport=80
congress-makes-collective-bargaining-complaint-tocourt-of-human-rights-supreme-court-ruling-flawedsays-legal-expert/?requestedurl=/press/2014/01/29/
congress-makes-collective-bargaining-complaint-tocourt-of-human-rights-supreme-court-ruling-flawed-sayslegal-expert/&query=&serverport=80. Se även ICTU, 2014.
www.ictu.ie/press/2014/01/29/congress-makes-collectivebargaining-complaint-to-court-of-human-rights-supremecourt-ruling-flawed-says-legal-expert/
77 Källa: Eurointelligence, 2013. www.eurointelligence.
com/news-details/article/irish-trade-unions-refuse-tomeet-troika-on-its-final-mission.html?no_cache=1
78 Källa: ETUI, 2014. www.worker-participation.eu/
National-Industrial-Relations/Countries. Uppgiften om
sysselsättningsgraden är hämtad från EU-kommissionen,
2014 (Employment and Social Development in Europe
2013). http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langI
d=en&pubId=7684
79 Källa: http://survey.ituc-csi.org/Hungary.
html?lang=en#tabs-2
80 Källa: Citerad person har intervjuats på plats i
Ungern under januari 2012. Intervjun genomförd inom
ramen för projektet ”Krutdurk Europa” (det vill säga om
högerextremism och fascism).
81 Källor: ETUI, 2014. www.worker-participation.eu/
National-Industrial-Relations/Countries samt IFS, 2013:
http://www.ituc-csi.org/IMG/pdf/survey_ra_2013_eng_
final.pdf. Uppgiften om sysselsättningsgraden är hämtad
från EU-kommissionen, 2014 (Employment and Social
Development in Europe 2013). http://ec.europa.eu/social/
main.jsp?catId=738&langId=en&pubId=7684
82 Källa: ETUC, 2014. www.etuc.org/IMG/pdf/THE_
FUNCTIONING_OF_THE_TROIKA_finaledit2afterveronika.pdf
83 Källa: IFS, 2013. www.ituc-csi.org/IMG/pdf/survey_
ra_2013_eng_final.pdf
84 IFS har en omfattande databas över kränkningar av
fackliga rättigheter. Se bland annat: http://survey.ituc-csi.
org/?lang=en
85 Källa: Jack Soifer har intervjuats på telefon den 13/2
2014.
75 Källa: McGowan & Collective Bargaining in Ireland,
2014. www.ictu.ie/download/pdf/collective_bargaining_
ireland_jan_30.pdf
86 Källa: ETUI, 2014. www.worker-participation.eu/
National-Industrial-Relations/Countries. Uppgiften om
sysselsättningsgraden är hämtad från EU-kommissionen,
2014 (Employment and Social Development in Europe
2013). http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langI
d=en&pubId=7684
76 Källa: ICTU, 2014. www.ictu.ie/press/2014/02/06/
87 Källa: Historien återges i artikeln Greece: In Golden
74 Källa: ICTU, 2013. www.ictu.ie/download/pdf/
collective_bargaining_ireland_jan_30.pdf
60
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
Daw’s lair, Amélie Pointssot, Presseurop.eu, 28/10, 2013.
88 En mer utförlig beskrivning av neddragningarna och av
tvångsförvaltningen finns i ”Europkrisen sedd från Aten”,
Kajsa Ekis Ekmanm Leopard förlag, 2014.
89 En artikel på detta tema är Grekisk skymning, Marcus
Prifits, SvD, 28/10, 2013.
90 Källa: ETUC, 2014. www.etuc.org/IMG/pdf/THE_
FUNCTIONING_OF_THE_TROIKA_finaledit2afterveronika.
pdf
91 Källa: A.a.
92 Källa: A.a.
93 Källa, IFS, 2013. www.ituc-csi.org/IMG/pdf/survey_
ra_2013_eng_final.pdf
94 Källa: Källa: EU-kommissionen, Employment and Social
Development, 2014. http://ec.europa.eu/social/main.jsp?ca
tId=738&langId=en&pubId=7684
95 Källa: ETUI. 2013: www.etui.org/Publications2/Books/
Benchmarking-Working-Europe-2013
96 Källa: TCO, 2013. www.tco.se/vara-fragor/Arbetsratt/
Visstid/
97 Källa: ILO, 2012. www.ilo.org/global/about-the-ilo/
how-the-ilo-works/multilateralsystem/g20/WCMS_164260/lang--fr/index.htm (end.
på eng.) Se även, Arena Idé, 2012. www.arenaide.se/
rapporter/globalt-perspektiv-pa-osakra-och-otryggaanlitandeformer-i-arbetslivet/
98 Källa: www.g20-g8.com/g8-g20/g20/english/for-thepress/news-releases/cannes-summit-finaldeclaration.1557.html (end. på eng.)
99 Källa: www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/
docs/pressdata/en/ec/131076.pdf (end. på eng.)
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
61
62
kränkning ar av fackl ig a rättig h eter i europa • tco g ranskar nr 3 2 014
TCO
TCO är en facklig centralorganisation som har 14 medlemsförbund med tillsammans
nästan 1,3 miljoner medlemmar. Därav är 60 000 studerandemedlemmar i något av
fackförbunden inom TCO.
Bland TCO-förbundens medlemmar finns många olika yrkesgrupper, allt från civil­
ekonomer, jurister, civilingenjörer och statsvetare till socionomer, lärare, sjuksköter­
skor, poliser och skådespelare. TCO är den fackliga centralorganisation vars förbund
organiserar flest akademiker.
TCO-förbunden finns inom alla områden på arbetsmarknaden, inom såväl privat och
offentlig sektor som inom tjänste- och tillverkningsindustrin. Fackförbunden har
stora kunskaper och lång erfarenhet av de spelregler som gäller mellan anställda och
arbetsgivare.
Vill du veta mer? Gå in på www.tco.se
k r ä n k n i n g a r av fackliga r ät t ighet er i euro pa • tco g ranskar nr 3 2014
63
j u ni 2 014• ww w.tco. s e
Tjänstemännens centralorganisation
Linnégatan 14, 114 94 Stockholm
Tel 08-782 91 00, tco.se
