Enheten för global handel
YTTRANDE
2002-04-08
Dnr 119-797-2002
För kännedom:
Leif Pagrotsky, UD
Utrikesdepartementet
Utrikesdepartementet
Lotta Fogde, UD
Enheten
Enhetenför
förinternationell
internationellhandelspolitik
handelspolitik
Mats Ringborg, UD
Chefen UD-IH
Teppo Tauriainen, UD-IH
Catarina Hedlund, UD-IH
Håkan Björklund, UD-IH
Frida Collste, UD-IH
Ambassadör Bo Kjellén, M
Robert Andrén, M
Marie-Claire Swärd Capra, Del.Paris
Claes Ljungdahl, Del.Genève
Jan Söderberg, Repr.Bryssel
Cecilia Julin, ambassaden Washington
Ett grönare WTO
Kommerskollegium anser att WTO:s regler redan idag tillåter
åtgärder för att skydda miljön. För att ytterligare verka för att WTO
främjar hållbar utveckling anser kollegiet att följande bör göras:
- Genomför bedömningar av olika åtgärders konsekvenser för
hållbar utveckling !
För att uppnå balans mellan olika intressen är det av största vikt att
effekten på hållbar utveckling i alla dess dimensioner analyseras
både vid handelsåtgärder och miljöåtgärder. Det som är väsentligt är
att utveckla mätmetoder och indikatorer för att se effekterna av
olika åtgärder utifrån en helhetssyn på hållbar utveckling. Sverige
bör kunna verka för en samordning på global nivå av det arbete med
att utveckla indikatorer för hållbar utveckling som pågår.
- Lös tvister mellan två MEA-parter inom MEAs ram !
Definitioner och tolkningar av en MEA är ovidkommande om båda
WTO-medlemmarna är parter till en MEA.
- Utveckla en konsultationsmekanism för att undvika tvister !
Innan man vidtar handelsåtgärder enligt en MEA bör konsultationer
ske. Det skulle öka transparensen och förtroendet mellan länderna
och förhindra att handelsregler i en MEA behandlas av WTO:s
tvistlösningsmekanism.
- Utveckla en uppförandekod !
labp/d:\265341715.doc
BOX 6803, 113 86 STOCKHOLM
BESÖKSADRESS: DROTTNINGGATAN 89
TELEFON 08-690 48 00, FAX 08-30 67 59
POSTGIRO 95 39 81-8
INTERNET: http://www.kommers.se
2002-04-08
2
En uppförandekod för användandet av handelsåtgärder i MEAs kan
förhindra konflikter. En sådan kod skulle utvecklas och tillämpas
gemensamt av WTO, relevanta MEA-sekretariat och UNEP. Sverige
bör aktivt verka för informationsutbyte mellan MEA-sekretariaten
och relevanta WTO-kommittéer.
- Verka för multilaterala lösningar !
Multilaterala miljöavtal med hög anslutning av länder bör
eftersträvas framför unilaterala lösningar, där det ofta blir den
starkare parten som dikterar villkoren. Det ger också en
förutsägbarhet, vilket underlättar handeln.
- Förtydliga regelverket för miljömärkning, särskilt TBT-avtalets
tillämplighet!
Förtydliganden av regelverket för miljömärkning bör eftersträvas,
särskilt beträffande olika märkningssystems förenlighet med TBTavtalet samt begreppet "like products".
Kommerskollegium har av Utrikesdepartementet underhand fått i
uppdrag att komma med förslag till svenska initiativ för att öka
miljöhänsynen inom WTO.
1.Inledning
WTO ska, enligt inledningen till avtalet om upprättandet av
organisationen, verka för hållbar utveckling inom sitt kompetensområde.
WTO:s regelverk ger redan nu ett betydande utrymme för att vidta
åtgärder för att skydda människors, djurs och växters liv och hälsa samt
för att skydda miljön och verka för en hållbar utveckling. Centrala
principer för att vidta sådana åtgärder är att dessa respekterar WTOreglerna om att åtgärderna ska vara nödvändiga, icke-diskriminerande
och inte innebära förtäckt protektionism.
1.1 Avtalet om upprättandet av WTO
I ingressen till avtalet om upprättandet av WTO står bl.a. att parternas
förbindelser bör inriktas på att ”…..öka produktion av och handel med
varor och tjänster, som medger ett optimalt utnyttjande av världens
resurser i enlighet med målsättningen om en hållbar utveckling, i syfte
att både skydda och bevara miljön ……”
1.2 Artikel XX i GATT
Artikel XX i GATT kallas ofta för den allmänna undantagsregeln.
labp/d:\265341715.doc
2
2002-04-08
3
Enligt denna ges möjlighet för ett land att vidta åtgärder till skydd för
vissa särskilt angelägna intressen trots att dessa åtgärder egentligen
strider mot regelverket. Åtgärderna skall dock bedömas vara nödvändiga
och icke-diskriminerande. Skydd för miljön finns inte uttryckligen
angivet, men begreppet ”miljön” kan tolkas in under b) och g) i artikel
XX. Artikel XX (b) talar om att åtgärden skall vara nödvändig för att
skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa. Artikel XX (g) talar
om att åtgärden avser att bevara uttömliga naturtillgångar, om sådana
åtgärder genomförs i samband med begränsningar av inhemsk produktion
eller konsumtion.
Beträffande artikel XX (b) skall en nödvändighetsbedömning göras om
en åtgärd som påverkar den internationella handeln uppfyller vissa
kriterier, uttolkade i olika tvistlösningsfall:
Är åtgärden nödvändig? Finns det andra alternativa åtgärder som
uppfyller målet om miljöskydd, men där handeln påverkas mindre?
Är åtgärden tillämpad på ett sådant sätt att utländska producenter inte
diskrimineras på ett otillbörligt sätt? Helt enkelt: behandlas importerade
varor och inhemskt producerade varor lika?
Är åtgärden tillämpad på ett sådant sätt att inte någon enskild GATTmedlem blir oberättigat diskriminerad i förhållande till andra GATTländer? Behandlas importerade varor, oberoende av land, lika som
inhemskt producerade varor?
1.3 Avtalet om tekniska handelshinder (TBT-avtalet)
Det ursprungliga TBT-avtalet tillkom som ett resultat av Tokyorundan
och trädde i kraft 1980. Avtalet omförhandlades under Uruguayrundan
och en reviderad version trädde i kraft 1995.
Avtalet täckte från början krav i fråga om en varas egenskaper eller
förfaranden med varor (t.ex. provning, certifiering och märkning) inom
alla varuområden, inklusive jordbruks- och livsmedelsprodukter. Med
egenskaper avses krav på kvalitetsnivå, prestanda, säkerhet och mått,
vilket kan innefatta terminologi, symboler, provning och
provningsmetoder, förpacknings-, märknings- eller etiketteringskrav.
Fr.o.m. 1995 täcker avtalets definition av begreppet teknisk föreskrift
även processer och tillverkningsmetoder (s.k. PPM:s) som är förknippade
med varuegenskaperna.
TBT-avtalet stadgar att tekniska föreskrifter, standarder och procedurer
för bedömning av överensstämmelse inte får utarbetas, antas eller
tillämpas med avsikt eller med verkan att skapa onödiga hinder för
internationell handel.
Tekniska föreskrifter o.s.v. skall inte vara mer handelsbegränsande än
vad som är nödvändigt för att uppfylla legitima syften, varvid man skall
beakta de risker som skulle uppstå om syftena inte uppfylldes. Med
labp/d:\265341715.doc
3
2002-04-08
4
legitima syften avses bl.a. skydd av människors hälsa och säkerhet, skydd
av djurs och växters liv och hälsa, skydd av miljön, förhindrande av
bedrägliga förfaranden.
2. Doha-deklarationen och kollegiets bedömning och
förslag
I ministerdeklarationen från Doha i november 2001 finns ännu mer
tydliga kopplingar till miljön, dels i den inledande paragrafen om hållbar
utveckling (par.6), dels i de särskilda miljöparagraferna 31-33, där även
hänvisning till par.28 om fiskesubventioner finns med som en del av
miljöagendan.
Till detta kommer att arbetet inför FN-konferensen om hållbar utveckling
i Johannesburg hösten 2002 nämns särskilt. Det kan möjliggöra en vidare
utveckling av miljöfrågorna än vad det mer specificerade mandatet i
Doha-deklarationens miljöavsnitt explicit uttrycker.
I det följande kommenterar kollegiet de relevanta paragraferna i Dohadeklarationen samt lämnar förslag till svenska inspel.
2.1 Paragraf 6
Paragrafen handlar om hållbar utveckling och uttrycker stöd för
skrivningarna i preamblen till Marrakesh-avtalet. Miljö och hållbar
utveckling har fått en starkare skrivning än i avtalet från Marrakesh
genom att man betonar att handel och skydd av miljön och främjandet av
hållbar utveckling skall vara ömsesidigt stödjande. Man noterar att
miljökonsekvensbeskrivningar av handelsåtgärder förekommer på
frivillig basis i många medlemsländer. Man noterar att WTO:s regler inte
skall hindra något land att vidtaga åtgärder för att skydda människors,
djurs eller växters liv eller hälsa eller miljön på en sådan skyddsnivå som
landet finner lämpligt. Detta under förutsättning att åtgärderna inte
tillämpas på ett sätt som skapar otillåten diskriminering mellan länder där
samma förutsättningar finns eller en oberättigad begränsning av
internationell handel och på andra sätt är i överensstämmelse med
åtagandena i WTO-avtalen. I paragrafen nämns särskilt samarbete med
UNEP och andra mellanstatliga miljöorganisationer, i synnerhet som
förberedelse till konferensen om hållbar utveckling i Johannesburg.
Kollegiets bedömning och förslag
Definiera begrepp!
Paragraf 6 i Doha-deklarationen innehåller en hel del otydligheter som
det är viktigt att tolka i ljuset av viljan att det skall vara en
utvecklingsrunda. Begreppet ”ömsesidigt stödjande” kan vara svårt att
tolka i praktiken. Vad händer vid konflikter mellan olika regelsystem och
värderingar om det är nödvändiga skyddsåtgärder eller oberättigad
labp/d:\265341715.doc
4
2002-04-08
5
begränsning av handeln? Vem avgör vad som är ömsesidigt stödjande
och vilken politik som är förenlig med hållbar utveckling?
Genomför konsekvensbedömningar!
För att uppnå balans mellan olika intressen är det av största vikt att
effekten på hållbar utveckling i alla dess dimensioner analyseras både vid
handelsåtgärder och miljöåtgärder. Först då kan vi uppnå ett ömsesidigt
stödjande system. Det som är väsentligt är att utveckla mätmetoder och
indikatorer för att se effekterna av olika åtgärder utifrån en helhetssyn på
hållbar utveckling. Sverige bör verka för en samordning på global nivå av
det arbete med att utveckla indikatorer för hållbar utveckling som pågår
inom flera internationella organisationer (FN, OECD, UNEP, World
Bank, EU m.fl.) liksom i flera länder (Storbritannien, Danmark,
Nederländerna, Finland, Sverige m.fl.).
2.2 Paragraf 31
Paragrafen innebär att förhandlingar skall inledas inom tre områden,
nämligen klargörande av förhållandet mellan WTO:s regelverk och
specifika handelspåverkande åtgärder i internationella miljöavtal
(MEAs), procedurer för kontinuerliga informationsutbyten och samarbete
mellan internationella miljöavtal och WTO och andra globala processer
samt kriterier för att ge observatörsstatus till andra internationella
organisationer samt reduktion eller avskaffande av handelshinder för
miljövaror och miljötjänster.
I inledningen till paragrafen finns två begrepp som kan leda till
tolkningar, nämligen ”ömsesidigt stödjande” och ”förhandla utan att
föregripa resultatet”.
Följande behöver klargöras inför förhandlingarna:
Definitionen av en MEA. Gäller det även regionala avtal? Hur
många länder måste vara med? EU gav i ett papper vid CTEmötet den 22 mars 2002 uttryck för att det räckte med tre länder
för att sluta en MEA.
Formuleringen ”specific trade obligations” var föremål för
omfattande diskussioner vid senaste CTE-möte. Från flera uländer framfördes att det endast var specific och endast
obligations dvs. endast tvingande regler – inte frivilliga åtaganden
och endast vissa av dem och endast existerande regler i WTO och
MEAs. Detta skulle alltså exkludera kommande miljöavtal.
Förhandlingarna skall vidare begränsas till dem som är parter till
respektive MEA och dessutom WTO-medlemmar.
Förhandlingarna skall inte verka prejudicerande för förhållandet
till icke-parter.
labp/d:\265341715.doc
5
2002-04-08
6
Kollegiets bedömning och förslag
Låt tolkningstvist mellan två MEA-parter lösas inom MEAs ram !
Definitionen av en MEA är ovidkommande om båda WTOmedlemmarna är parter till en MEA.
Utveckla en konsultationsmekanism för att undvika tvister !
Innan man vidtar handelsåtgärder enligt en MEA bör konsultationer ske.
Sådana förslag har lämnats bl.a. av Nya Zeeland i ett dokument från 2001
(WT/CTE/W/180). Denna fråga borde kunna utvecklas och utredas i
synnerhet som förslaget fick stöd av flera länder. Det torde vara en mer
framkomlig väg än att ägna troligen flera år åt diskussioner om
definitioner och tolkningar. Det skulle dämpa farhågorna att WTOreglerna skulle hämma möjligheterna att vidta åtgärder enligt en MEA.
Det skulle öka transparensen och förtroendet mellan länderna och
förhindra att handelsregler i en MEA behandlas av WTO:s
tvistlösningsmekanism.
Utveckla en uppförandekod !
Även EU:s förslag till en uppförandekod för användandet av
handelsåtgärder i MEAs kan bidra till att systemen blir ömsesidigt
stödjande och förhindra konflikter. En sådan kod skulle utvecklas och
tillämpas gemensamt av WTO, de relevanta MEA-sekretariaten och
UNEP. Sverige bör aktivt verka för informationsutbyte mellan MEAsekretariaten och relevanta WTO-kommittéer. Ett sådant utbyte har
inletts mellan sekretariatet för CTE och olika MEA-sekretariat.
Verka för multilaterala lösningar !
Att lösa miljöproblem genom multilaterala avtal med hög anslutning av
länder, ger en förutsägbarhet i det internationella systemet samtidigt som
miljön värnas. Detta bör därför eftersträvas framför unilaterala lösningar,
där det ofta blir den starkare parten som dikterar villkoren. Frågan om
MEAs förhållande till WTO är därför central och Sverige bör verka för
tydlighet i reglerna, för att undvika unilaterala miljöåtgärder.
2.3 Paragraf 32
Frågorna under denna paragraf skall inte förhandlas utan utredas
närmare inom kommittén för handel och miljö (CTE). Detta kommer
troligen att vitalisera CTE:s arbete och kunna bli en grund för att
längre fram ta upp dem till regelrätta förhandlingar.
Miljömärkning är en viktig fråga som berör både produktrelaterade
och icke-produktrelaterade regler. Ett klargörande av förhållandet
mellan WTO-avtalet och icke-produktrelaterade process- och
labp/d:\265341715.doc
6
2002-04-08
7
produktionsmetoder kommer, enligt ministerdeklarationen i Doha, att
ske inom ramen för arbetet i CTE.
Kollegiets bedömning och förslag
Förtydliga regelverket för miljömärkning, särskilt TBT-avtalets
tillämplighet!
För u-länderna kan ett förtydligande bringa ordning i den gråzon som f.n.
finns beträffande WTO-reglernas tillämplighet. En tydlighet i regelverket
gynnar i regel den svagare parten. Det är viktigt att kriterierna är enkla
och tydliga och överenskomna på så global nivå som möjligt.
Kollegiet föreslår att förtydliganden av regelverket för miljömärkning bör
eftersträvas, särskilt beträffande:
Olika märkningssystems förenlighet med TBT-avtalet och de
handelspolitiska implikationerna av t.ex.
energieffektivitetsmärkningar, olika frivilliga
konsumentupplysande märkningar t.ex. om en produkt innehåller
GMO etc.
Begreppet "like products", särskilt när det gäller produkter som
producerats energisnålt och med miljöhänsyn jämfört med en
konventionell produktion.
Vilka effekter får miljömärkning på hållbar utveckling?
Beträffande miljömärkning skulle en analys av den totala effekten för
hållbar utveckling behövas. Hur skall systemen vara utformade för att
inte verka handelshindrande? Hur påverkas u-länderna och hur kan
miljömärkningssystem utformas för att minimera negativa återverkningar
på social och ekonomisk utveckling?
När märkningsfrågorna aktualiseras är det viktigt att EU:s förordning (No
2092/91) om ekologisk produktion av jordbruksprodukter tas upp inom
EU-kretsen. För att nå trovärdighet gentemot u-länderna är förenklingar
av förordningen eller helst ett borttagande av den nödvändig. Sverige har
länge talat för detta och bör med stöd av Doha-agendan och arbetet inför
Johannesburg kunna intensifiera detta.
Enligt kollegiets bedömning är EU:s förordning inte en form av
miljöskydd som bör eftersträvas, eftersom den hindrar marknadstillträdet
utan att bevisligen ge positiva miljöeffekter som inte skulle ha kunnat
uppnås på ett mindre handelsstörande sätt. Förordningen skulle troligen
inte bedömas som WTO-förenlig vid en eventuell tvistlösning i WTO.
Misstanken är stark att förordningen tillkommit mer för att stödja EUländernas jordbruk än för att värna miljön.
labp/d:\265341715.doc
7
2002-04-08
8
Mer information om förordningen samt om WTO:s regler beträffande
märkning finns i kollegiets yttrande om miljömärkning (dnr 119-00072002).
3. Områden där Sverige bör ta initiativ
Processorienterat synsätt på miljön !
Det som nämns om miljön i WTO:s regler är i huvudsak kopplat till
miljö- och hälsoeffekter av produkter. Sverige ligger långt framme när
det gäller livscykeltänkande och produktionsprocessernas betydelse för
varornas miljöpåverkan. Det är inte bara varans egenskaper utan hela
processen som påverkar miljön.
När det gäller att analysera en varas miljöpåverkan under hela dess
livscykel, vilket sker med en miljöorienterad produktpolitik (på
engelska Integrated product policy, IPP ), förordas från handelspolitiska
utgångspunkter marknadskonforma, transparenta system, t.ex. frivilliga
märknings- och certifieringssystem. Beträffande
produktionsprocesser gäller det att följa WTO:s handelssystems princip
om icke-diskriminering, vilket innebär lika behandling av importerade
och inhemskt producerade varor.
En analys av miljömärkning ur ett livscykelperspektiv skall göras inom
ramen för CTE, enligt Doha-deklarationen. Detta kan på sikt leda till att
även produktionsprocesser som inte direkt påverkar varans egenskaper
också blir ett kriterium för miljömärkning.
Bedöm olika åtgärders konsekvenser för hållbar utveckling !
Subventioners negativa effekter för miljön t.ex. ohållbara
fiskesubventioner är en fråga där Sverige bör vara pådrivande inom EU,
där starka intressen finns för att bevara subventionerna. Sverige bör
föreslå en analys av olika subventioner från hållbarhetssynpunkt, då det
ibland hävdas att skillnad bör göras mellan ”utvecklingsfrämjande”
subventioner och icke hållbara subventioner. De subventioner som inte är
hållbara bör man verka för att ta bort.
I kollegiets yttrande om handel och hållbar utveckling (dnr 119-23232001) nämns ett antal områden där alla tre dimensioner av hållbar
utveckling skulle vinna på åtgärderna. Det är i första hand dessa frågor
som Sverige bör driva för att göra WTO ”grönare”.
labp/d:\265341715.doc
8
2002-04-08
9
För att styra mot en hållbar utveckling bör subventioner som påverkar
miljön negativt och snedvrider handeln avvecklas. Exempel på sådana
subventioner är subventioner av fossila bränslen, merparten av alla
jordbruksstöd och fiskesubventioner.
I syfte att avveckla miljöskadliga och handelssnedvridande subventioner,
dvs. icke-hållbara subventioner, bör följande åtgärder prioriteras:
Verka för att få till stånd en prövning av subventioner utifrån
deras konsekvenser för hållbar utveckling och avveckla de som
motverkar detta syfte, t.ex. subventioner till fossila bränslen samt
ett stort antal jordbruksstöd och fiskesubventioner.
Skapa ett fiskeavtal inom WTO, motsvarande jordbruksavtalet,
för att synliggöra stöden i syfte att avveckla de miljöskadliga.
Jordbrukssubventioner
Från handelspolitisk synpunkt bör regelverket i jordbruksavtalet endast
tillåta jordbruksstöd som främjar en effektiv resursallokering och en
hållbar utveckling. Nuvarande produktionsstimulerande stöd och
exportsubventioner leder till en intensiv jordbruksproduktion med bl.a.
höga kemikalieinsatser och stor miljöpåverkan, vilket motverkar en
hållbar utveckling.
I WTO:s jordbruksavtal finns redan en kategorisering av subventionerna
efter grad av marknadsstörande effekt. Däremot har ingen klassificering
gjorts utifrån stödens miljöpåverkan eller ur ett vidare, integrerat
perspektiv, hur de påverkar en hållbar utveckling.
Stöd som ansetts ha inga eller endast obetydliga handelsstörande effekter
(s.k. gröna stöd) är, under vissa villkor i jordbruksavtalet, inte
neddragningspliktiga. Det är dock inte självklart att alla gröna stöd
automatiskt kan betraktas som positiva ur ett långsiktigt
hållbarhetsperspektiv. Det finns också en risk att en förskjutning av
stöden till den gröna boxen blir kosmetisk, snarare än en genuin
förändring av stödformerna i hållbar riktning. En ytterligare diskussion
om vilka stöd som kan anses vara förenliga ur ett hållbarhetsperspektiv
behövs därför inom WTO.
Fiskesubventioner
Någon kategorisering av stöden inom fiskesektorn, motsvarande
jordbruksavtalets, finns inte. I Kommerskollegiums och Fiskeriverkets
gemensamma utredning ”Fiskesektorn i ett WTO-perspektiv” gjordes en
kategorisering av dessa stöd efter deras grad av produktionspåverkan och
indirekt även deras påverkan på handeln och fiskbestånden.1 Där går
också att hitta konkreta förslag, t.ex. maximering av det totala stödnivån
1
Rapport från december 2000.
labp/d:\265341715.doc
9
2002-04-08
10
samt successiva neddragningar av alla stöd som har en negativ inverkan
på fiskbestånden. Stödet bör i stället inriktas på åtgärder som är positiva
för miljön liksom på åtgärder som syftar till att kompensera för högre
kostnader p.g.a. miljöhänsyn.
Många av stödåtgärderna klassificerades som skadliga för fiskbestånden
och handeln, t.ex. stöd till nybyggnation eller modernisering av fartyg,
investering i maskiner och fiskeutrustning, köp av begagnade fiskefartyg,
bränsleskattelättnader samt fiske i andra länders vatten. En annan grupp
bedömdes under vissa förutsättningar kunna ha en negativ inverkan, t.ex.
transportstöd och inkomststöd. Ett relativt stort antal stödåtgärder
bedömdes å andra sidan ha en positiv effekt på fiskbestånden.2
Möjligheten att ta miljöhänsyn vid offentlig upphandling varierar från
system till system. Dagens WTO-avtal, GPA (Governmental
Procurement Agreement), ger vissa möjligheter härtill. Vid
anbudsförfarandet får miljörelaterade specifikationer föreskrivas av en
upphandlande enhet. Detta gäller dock endast om det omfattar själva
produkten eller process- och tillverkningsmetoder (PPM) som påverkar
produktens fysiska egenskaper. Kraven måste även vara ickediskriminerande. Det bör noteras att tröskelvärdena för tillämpning av
GPA-avtalet är relativt höga samt att avtalets ländertäckning är liten.
Det bör också nämnas att offentlig upphandling är ett viktigt instrument
för att skapa internationell konkurrens (den utgör ca 15 % av BNP i vissa
länder). Att införa transparens i offentlig upphandling genom arbete i
WTO ger insikt i upphandlingen om vilka regler som gäller. Detta
minskar möjligheterna till korruption då offentliga instanser tvingas
hushålla med budgetmedel och iaktta ”good governance”. Otillåten
favorisering försvåras därmed.
Vidare bör den eventuellt positiva effekten för miljön av att ställa
miljökrav vid offentlig upphandling vägas mot de snedvridningar av
konkurrensen och de invecklade procedurer, märkningskrav m.m. som
detta kräver. Sådana procedur-och märkningskrav kan försvåra handel
och konkurrens på lika villkor, vilket kan påverka den ekonomiska och
sociala utvecklingen negativt.
Håkan Nordström
Exempel på fiskestöd med positiv effekt är stöd till skrotning av fartyg, återköp av
fiskelicenser och fartygstillstånd, stöd vid tillfälliga fiskestopp, stöd till
återuppbyggande av fiskbestånden, stöd till skydd av marina områden, stöd till
uppförande av konstgjorda rev, stöd till utsättning, stöd till viss forskning och utveckling
samt stöd till sjukdomsbekämpning. Stöd till skrotning av fartyg kan betraktas som en
hållbar åtgärd under förutsättning att det skrotade fartyget inte ersätts av ett annat.
2
labp/d:\265341715.doc
10
2002-04-08
11
Marianne Jönsson
labp/d:\265341715.doc
11
