01 Profetians Ande
1. Vad är en profet?
a. Bibeln definierar vad en profet är:
i. Hebréerbrevet 1:1-2: ”Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt
hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss
genom sin Son.”
ii. Sakarja 7:7: ”Är inte detta de ord som HERREN predikade genom gångna tiders
profeter…?”
iii. Nehemja 9:30: ”Du hade tålamod med dem i många år och förmanade dem med
din Ande genom dina profeter, men de lyssnade inte.”
iv. 2 Kungaboken 17:13: ”HERREN hade varnat både Israel och Juda genom alla sina
profeter och siare och sagt: "Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och
stadgar enligt hela den lag som jag gav era fäder och som jag sände till er genom
mina tjänare profeterna."”
v. 2 Mosebok 4:16, 7:1: ”Han [Aron] skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara
som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom. … HERREN sade till
Mose: "Se, jag har satt dig att vara som Gud för farao och din bror Aron skall vara
din profet.””
b. Profeter är Guds primära metod för att kommunicera med mänskligheten. De är Guds
språkrör. I vissa fall har han kommunicerat genom en hörbar röst från himlen (t.ex. 2
Mos 19:18-19, Joh 12:28-30). Men oftast uppenbarar Gud sin vilja genom sina tjänare
profeterna (Amos 3:7).
i. Romarbrevet 1:1-2: ”Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och
avskild för Guds evangelium, som Gud har utlovat genom sina profeter i de
heliga Skrifterna,”
ii. Matteusevangeliet 26:56: ”Men allt detta har skett för att profeternas skrifter
skulle uppfyllas.”
iii. 2 Petrusbrevet 1:20-21: ”Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har
kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom
någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de
fått från Gud.”
c. Gud kommunicerar till oss genom Bibeln. Men faktum är att Bibeln inte är något annat
än profeternas skrifter. Om det inte vore för den profetiska gåvan så skulle det inte
finnas någon Bibel.
2. Guds Ande och profetians gåva
a. Profet blir man inte genom utbildning eller hårt arbete. Att vara en profet är en gåva från
Guds Ande som efter sin vilja ger en person förmågan att profetera:
i. 1 Korintierbrevet 12:8-11: ”Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av
kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att
bota sjuka genom samme Ande, en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan
att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags
tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men allt detta verkar en och samme
Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.”
ii. Efesierbrevet 4:11: ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till
evangelister och andra till herdar och lärare.”
iii. Romarbrevet 12:6: ”Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som
har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron.”
iv. 4 Mosebok 11:25: ”Då nu Anden vilade över dem började de profetera, men det
gjorde de sedan inte mer.”
b.
c.
d.
e.
v. Apostlagärningarna 19:6: ”Och när Paulus lade händerna på dem, kom den
helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.”
Nådegåvorna är olika för varje person. Den profetiska gåvan är inte något som alla får
eller kan få. Paulus förtydligar: ”Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är
väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar?” (1 Korintierbrevet 12:29).
Hur vet man om man har fått den profetiska gåvan? Bibeln lär att det varken är genom
någon känsla i bröstet eller kallelse från kyrkoledare som man blir profet. Om någon är
profet uppenbarar Gud sig själv för profeten genom drömmar och syner.
i. 4 Mosebok 12:6: ”Hör nu mina ord. Om det finns en HERRENS profet ibland er,
ger jag mig till känna för honom i en syn, och talar med honom i en dröm.”
ii. Hosea 12:10: ”Jag har talat till profeterna, jag har givit dem många syner, och
genom profeterna har jag talat i liknelser.”
iii. 4 Mosebok 24:16: ”så säger han som hör Guds ord och har kunskap från den
Högste. Han skådar syner från den Allsmäktige…”
iv. Joel 2:28: ”Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött.
Era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era
unga män skall se syner.”
Vi drömmer alla. De flesta drömmar uppstår från vardagslivets omständigheter och
tankar, och har inget med Guds Ande att göra (se Jeremia 29:8). Men de syner och
drömmar som kommer till en profet sker ofta i samband med konkreta tecken och under
för att bevisa gåvans övernaturliga ursprung.
i. 4 Mosebok 24:16: ”så säger han som hör Guds ord och har kunskap från den
Högste. Han skådar syner från den Allsmäktige, när han faller ner, och får sina
ögon öppnade.” Se även vers 4.
ii. Daniel 10:8-10, 17-18: ”Jag blev ensam kvar, och när jag såg den stora synen
försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att det blev dödsblekt, och
jag hade ingen kraft kvar. Då hörde jag ljudet av hans tal, och när jag hörde det
föll jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. Då rörde en hand vid mig och
hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer. … Jag har inte någon kraft
kvar i mig och förmår inte längre att andas. Han som såg ut som en människa
rörde då på nytt vid mig och styrkte mig.” Se även Daniel 8:17-18,
Uppenbarelseboken 1:17, 2 Korintierbrevet 12:2-4 och Hesekiel 1:28.
iii. Apostlagärningarna 9:8-9: ”Saulus reste sig upp från marken, och när hans
ögon öppnades kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde
honom in i Damaskus. Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt
eller drack.”
Daniel, Bileam, Hesekiel och Johannes förlorade alla sin kraft och föll ned till marken när
de fick en syn från Herren. Under synen hade Bileam sina ögon öppna och Daniel
andades inte. Paulus var omedveten om allt som skedde runt omkring honom och kunde
inte se på ett långt tag efter han fått en syn. Men de uppehölls och styrktes av Herren så
att de kunde tala Guds ord.
3. Jesus vittnesbörd och profetians Ande
a. Guds Ande kallas ibland olika saker beroende på vilken funktion han antar. Därför kallas
han också för ”de sju andarna” i Uppenbarelseboken 1:4.
i. Jesaja 11:2: ”Han är fylld av Herrens ande, vishetens och insiktens ande,
klokhetens och kraftens ande, kunskapens och gudsfruktans ande.” (B2K)
ii. Efesierbrevet 1:17: ”Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader,
skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om
honom.”
b. När den Helige Ande verkar i en profet kallas han för uppenbarelsens Ande eller
profetians Ande.
i. 1 Korintierbrevet 14:32: ”Profeternas ande behärskas av profeterna.” (B2K)
c. Den Helige Ande sänds för att vittna om Jesus och berätta vad Jesus har sagt och vad
som kommer att hända i framtiden.
i. Johannesevangeliet 14:26: ”Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall
sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har
sagt er.”
ii. Johannesevangeliet 16:13-14: ”Men när han kommer, sanningens ande, skall
han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna
det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty
av mig skall han ta emot det han låter er veta.” (B2K)
d. Den Helige Andes budskap till profeterna är därför inget annat än ett vittnesbörd från
Jesus Kristus själv. Det var Kristus Ande som talade genom profeterna.
i. 1 Petrusbrevet 1:10-11: ”Det var denna frälsning som profeterna sökte och
forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. De undersökte
vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden
och den härlighet som skulle följa.”
ii. Uppenbarelseboken 19:10: ”Och jag föll ner för hans fötter för att tillbe honom.
Och han sade till mig: ”Nej, inte så! Jag är Guds tjänare liksom du och dina
bröder, som har Jesu vittnesbörd. Gud skall du tillbe. Jesu vittnesbörd är
profetians ande.”
iii. Uppenbarelseboken 22:8-9: ”Jag, Johannes, är den som har hört och sett detta.
Och när jag hade hört och sett det föll jag ner för att tillbe ängeln som hade visat
det för mig. Men han sade till mig: ”Nej, inte så. Jag är Guds tjänare liksom du
och dina bröder profeterna och alla de som tar vara på orden i denna bok. Gud
skall du tillbe.”
e. Johannes bröder sägs vara de som har Jesus vittnesbörd och i följande vers sägs
Johannes bröder vara profeterna. Det är alltså profeterna som har Jesus vittnesbörd som
är profetians Ande.
4. Lagen och profeterna
a. Närhelst Gud ska utföra något stort bland sitt folk har han för vana att sända en profet.
i. Amos 3:7: ”Ty Herren, HERREN gör ingenting utan att ha uppenbarat sin
hemlighet för sina tjänare profeterna.”
ii. Uppenbarelseboken 1:1: ”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom
för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han gjorde det känt genom att
sända sin ängel till sin tjänare Johannes,”
b. Innan Gud sände floden över jordens invånare varnade han dem genom profeterna Enok
och Noa (2 Petrusbrevet 2:5, Judasbrevet 1:14). Före Gud förgjorde Sodom och Gomorra
sa han: ”Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra?” (1 Mosebok 18:17). När Guds
folk skulle hamna i fångenskap i Egypten varnade Gud dem genom att uppenbara det för
sin profet Abraham (1 Mosebok 15:13). Innan de sju åren av torka i Egypten
uppenbarade Gud detta genom drömmar till Farao och Josef (1 Mosebok 41:15-32). När
det var dags att fly ut ur Egypten för Guds folk reste Gud upp en profet vid namn Moses
(2 Mosebok 3:1-10). När Nineve hade uppfyllt sina synders mått och skulle förstöras
varnade Gud dem genom profeten Jona. Innan Guds folk skulle föras i fångenskap av
babylonierna för sina synders skull, uppenbarade Gud tiden för deras fångenskap till
profeten Jeremia (Jeremia 29:10). När Guds folk kallades ut ur fångenskapen styrktes de
av uppenbarelser och syner från profeterna Sakarja och Haggai (Esra 5:1-2).
c. Men allteftersom Guds folk förkastade Guds lag och vilja så förkastade och förföljde de
Guds profeter. Gud varnade sitt folk gång på gång, att om de inte upphörde med att
förfölja och förakta profeterna så skulle han ta bort den gåvan från dem.
i. Sakarja 7:11-13: ”Men de ville inte ge akt på detta utan spjärnade emot i
motsträvighet och tillslöt sina öron för att slippa höra. Ja, de gjorde sina
hjärtan hårda som diamant, för att slippa höra den lag och de ord som Herren
Sebaot genom sin Ande hade sänt, genom forna tiders profeter. Därför utgick
stor vrede från HERREN Sebaot. Och det skedde att liksom de inte hade velat
höra när han ropade, så sade nu Herren Sebaot: ”Jag vill inte höra, när de
ropar.”” (GT-82)
ii. Hesekiel 7:23, 26: ”Gör i ordning kedjorna, ty landet är fullt av blodsutgjutelse
och staden är full av våld. … Den ena olyckan skall komma efter den andra, det
ena sorgebudet skall följa det andra. Man skall tigga profeterna om syner,
prästerna skall komma till korta med sin undervisning och de äldste med sina
råd.”
d. Det hade hänt tidigare i historien att profetians gåva tillfälligt tagits bort. Under
domartiden hade moralen sjunkit så lågt i Israel att ”Var och en gjorde vad han själv
ansåg vara rätt.” (Domarboken 21:25). Som ett resultat läser vi att ”HERRENS ord var
sällsynt på den tiden och profetsyner var inte vanliga.” (1 Samuelsboken 3:1). Trots det
trodde inte Israels folk på att Gud menade allvar. Därför fortsatte de att förfölja
profeterna som Gud sände till dem och struntade i vad de sa.
i. Jeremia 18:18: ”Men de sade: "Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia.
För prästerna skall inte komma till korta med sin undervisning och inte de vise
med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, låt oss förtala honom och låt oss
strunta i vad han säger."”
ii. 2 Krönikerboken 36:14-16: ”Också alla de ledande prästerna och folket gick
allt längre i sin trolöshet mot Gud. De bedrev hednafolkens alla styggelser
och orenade HERRENS hus, det som han hade helgat i Jerusalem. HERREN,
deras fäders Gud, skickade sina budskap till dem gång på gång genom sina
sändebud, ty han hade medlidande med sitt folk och sin boning. Men de
gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans
profeter, till dess att HERRENS vrede över hans folk växte så att det inte mer
fanns någon bot.”
iii. Klagovisorna 2:9: ”Hennes portar sjönk ned i jorden, han bräckte och krossade
hennes bommar. Hennes konung och furstar lever bland hedningar, ingen lag
finns mer. Hennes profeter får ej heller någon syn från HERREN.” (GT-82)
iv. Mika 3:5-7: ”Så säger HERREN om de profeter som för mitt folk vilse, om dem
som ropar: "Allt står väl till!" så länge de har något att tugga med sina tänder.
Mot den som inte ger dem något i munnen blåser de upp till helig strid.
Därför skall en natt utan syner komma över er, och mörker utan spådomar.
Solen skall gå ner över profeterna och dagen bli mörk över dem. Siarna skall
stå med skam och spåmännen blygas. De skall alla täcka över sitt skägg, ty
inget svar kommer från Gud.”
v. Psalm 74:9: ”Våra tecken ser vi inte, ingen profet finns kvar och ingen av oss vet
hur länge det varar.”
e. Vilken lärdom är inte detta för oss som lever i de sista dagarna. Varför sänds inte fler
profeter till oss? Varför får inte fler syner och drömmar från Gud? Kan svaret ligga i att vi
föraktat profetians gåva och Guds lag? Ellen White skriver: ”Jag fick se att orsaken till att
det inte varit fler syner på sistone är för att de inte har uppskattats av församlingen.”
(Testimonies for the Church 1, s. 119). Låt oss inte falla under samma dom som Israel.
f.
Men Gud övergav inte sitt folk. Trots att Israel hade föraktat hans profeter och han
därför tillfälligt dragit tillbaka den profetiska gåvan så gav han dem ett löfte i sista boken
i Gamla Testamentet.
i. Malaki 4:4-6: ”Kom ihåg min tjänare Mose lag som jag gav honom befallning
om på Horeb, stadgarna och föreskrifterna som gäller hela Israel. Se, jag skall
sända till er profeten Elia, innan HERRENS dag kommer, den stora och
fruktansvärda. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan
till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning.”
g. Om Israels folk återvände till Guds lag och följde honom efter bästa förmåga så skulle
den profetiska verksamheten återställas. Den här profetian fick en delvis uppfyllelse i
Johannes döparens liv. Många människor försökte reformera sina liv och sökte Gud av
hela sitt hjärta och Gud sände den störste av alla profeter – Johannes.
i. Lukasevangeliet 1:17: ”Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att
vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt
sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett.”
ii. Matteusevangeliet 11:11-14: ”Amen säger jag er: Bland dem som är födda av
kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den
mindre i himmelriket är större än han. … om ni vill ta emot det - han är den
Elia som skulle komma.”
h. Guds Ande utgöts över den Nytestamentliga församlingen så att de inte saknade någon
nådegåva (1 Korintierbrevet 1:7). Men snart efter apostlarnas död uppstod ett stort
avfall inom kristendomen.
i. Apostlagärningarna 20:29-30: ”Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna
vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen
krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna
över på sin sida. ”
ii. 1 Timoteusbrevet 4:1: ”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer
somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.”
iii. 2 Thessalonikerbrevet 2:2-3: ”Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste
avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram,
motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han
sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.”
i. Denna avfallsmakt skulle sätta sig upp mot Gud, hans sanning och speciellt hans tio
budord.
i. Daniel 8:12: ”Och hornet slog ner sanningen till jorden och hade framgång i vad
det företog sig.”
ii. Daniel 7:25: ”Denne skall tala mot den Högste och ansätta den Högstes heliga.
Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar, och de skall ges i
hans hand under en tid och tider och en halv tid.”
j. Antikrist skulle regera i 1260 år (se Daniel 7:25, Uppenbarelseboken 13:5, Hesekiel 4:6).
Tiden sträcker sig från 538-1798. De förföljde Guds folk brutalt i Guds namn. De antog
falska läror, hävdade att de var Gud på jorden och sa att Guds tio budord ändrats. Folket
blev förledda och liten kännedom fanns om Bibeln och Guds lag. Under denna mörka tid
kan vi inte förvänta den profetiska verksamheten. I den här andliga torkan profeterade
Guds vittnen i säcktyg (Uppenbarelseboken 11:3, 6). Guds Andes regn föll inte. Kvinnan
(Guds sanna församling) fick gömma sig på avlägsna och svåråtkomliga platser.
i. Uppenbarelseboken 12:6: ”Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats
som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen
tvåhundrasextio dagar.”
ii. Uppenbarelseboken 12:14: ”Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan,
så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt
uppehälle en tid, tider och en halv tid.”
k. Men efter de 1260 åren skulle kvinnan komma ut ur sitt gömställe. Helvetets portar
skulle inte få makt över Guds församling (Matteusevangeliet 16:18). Den sista striden
mellan Guds folk och Satan utspelar sig i kapitlets sista vers.
i. Uppenbarelseboken 12:17: ”Och draken rasade mot kvinnan och gick bort för att
strida mot hennes andra barn, mot dem som håller Guds bud och har Jesu
vittnesbörd.” (B2K)
ii. Uppenbarelseboken 14:12: ”I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast
vid Guds bud och tron på Jesus.”
l. Det skulle finnas en grupp människor i sista tiden som håller Guds bud. Vad Antikrist
förstört skulle bli upprättat genom en sista reformationsrörelse som liksom Johannes
döparen vänder människor tillbaka till lagen som gavs på Sinai. Och när det sker så skulle
Gud också återställa den profetiska gåvan. Gruppen som håller Guds bud har också ”Jesu
vittnesbörd” som är ”profetians Ande” (19:10).
5. Vem var Ellen White?
a. Finns det en församling efter 1798 som håller Guds tio bud och har en profet? I så fall
måste det vara den församlingen som beskrivs i Uppenbarelseboken 12:17. Det finns en,
och endast en församling som uppfyller båda dessa kännetecken – SjundedagsAdventistsamfundet. Det betyder verkligen inte att adventister är de enda som blir
frälsta eller att de på något sätt är bättre än alla andra. Det innebär att
Adventistsamfundet är en profetisk rörelse (förutsedd i profetiorna) som har ett unikt
och speciellt uppdrag från Gud att ena världens kristna under Guds bud och tron på
Jesus. Och Satan är rasande på detta samfund. Har detta samfund välsignats med
profetians gåva? Svaret är ja. Profetens namn är Ellen G. White.
b. Ellen Harmon föddes 26 november 1827 nära Gorham i delstaten Maine i USA i en familj
med 8 barn. När hon var 9 år gammal kastade en skolkamrat en sten som träffade henne
i ansiktet. Hennes näsben krossades och hon låg medvetslös i tre veckor. Alla trodde hon
skulle dö. Men hon överlevde trots att hennes hälsa var mycket svag och bräcklig.
Genom olyckan avbröts hennes skolgång. 1840 lämnade Ellen sitt liv till Jesus och två år
senare blev hon döpt som metodist.
c. Familjen Harmon hade hört väckelsepredikanten William Millers föredrag om Jesus snara
återkomst och tagit till sig budskapet. Ellen blev en ivrig utbredare av läran om Jesus
andra ankomst. Trots sin svaga hälsa ansträngde hon sig mycket för att tjäna pengar som
kunde användas för att köpa traktat om Jesus återkomst år 1844.
d. Efter den stora besvikelsen i oktober 1844 var milleriterna mycket missmodiga. I
december samma år fick 17-åriga Ellen Harmon sin första syn. Den handlade om
adventfolkets segerrika vandring till Guds stad och visade att Gud lett rörelsen. Motvilligt
berättade hon om synen för sina vänner som tog emot det som att komma från Gud.
Detta var den första av över 2000 syner och drömmar som Ellen skulle få under sin
livstid.
e. Två år därefter gifte sig Ellen med James White. De fick fyra söner. Fattigdom och
trångmål blev de tidigaste årens dagliga erfarenhet. De reste kors och tvärs på USA:s
farleder med häst-och-vagn, ångbåt eller tåg. De utstod svåra lidanden och förlorade två
av sina barn av sjukdom. James själv dog i 1881. Ellen var också ofta sjuk. Speciellt innan
hon fick synerna om hälsobudskapet på 1860-talet.
f. På 1880-talet besökte Ellen White Europa, där hon arbetade i Schweiz, England,
Tyskland, Frankrike, Italien, Danmark, Norge och Sverige. På 1890-talet kom hon till
Australien där hon etablerade en skola. Den sista delen av hennes liv bodde hon i
Kalifornien där hon skrev många böcker, men även åkte på fler missionsresor. Sommaren
1915 slocknade denna märkliga kvinnas liv stilla. Hon var då 87 år gammal.
g. Ellen och James Whites verksamhet var helt avgörande för Adventistsamfundets
utveckling. De grundade bokförlag, skrev böcker, etablerade församlingar, skolor,
hälsohem, sjukhus m.m. Under sin livstid skrev Ellen White över 40 stora böcker och
5000 tidningsartiklar trots sin korta skolgång. Dessa böcker har förvandlat otaliga
människors liv. Hon är världens mest översatta författarinna genom tiderna. Boken
Vägen till Kristus har översatts till över 140 språk. Stora delar av hennes verksamhet gick
ut på att skriva personliga vittnesbörd till personer, församlingar och institutioner med
råd utifrån vad hon blivit visad i sina syner och drömmar. Totalt skrev hon över 60 000
sidor. Adventistsamfundet växte från 50 personer, efter besvikelsen, till ett världsvitt
samfund på nästan 140 000 medlemmar under hennes livstid. Idag är medlemsantalet
över 17 miljoner och bland de snabbast växande samfunden i världen.
6. Syner och övernaturliga tecken
a. Precis som Daniel och Bileam så upplevde Ellen White övernaturliga tecken när hon hade
en syn. James White skriver följande:
i. ”1. Hon är helt omedveten om allt som händer omkring henne, vilket har
bevisats genom de mest noggranna testerna. Hon upplever det som om hon är
borta från den här världen och i himmelska varelsers närvaro.
2. Hon andas inte. Under hela tiden som synen varar – som vid olika tillfällen
sträcker sig från 15 minuter till 3 timmar – så finns det ingen andning. Det har vid
upprepade tillfällen bevisats genom att trycka över bröstet och stänga munnen
och näsborrarna.
3. Direkt när hon får sin syn blir hennes muskler hårda och hennes leder oböjliga
så at ingen yttre kraft kan påverka dem. Samtidigt kan inte hennes många, fria
och eleganta rörelser hindras eller styras av ens den starkaste personen.
4. När synen avslutas är allt i totalt mörker för henne, även om det är på dagtid
eller i ett väl belyst rum om natten. Hennes förmåga att urskilja även det starkast
lysande objektet som hålls bara några centimeter från hennes ögon återvänder
bara gradvis. Ibland kan det ta upp till tre timmar innan synen är återställd. Detta
har hållit på de senaste 20 åren. Ändå har hennes syn inte tagit den minsta
skada. Få personer har bättre syn än henne.” (James White, Life Incidents, s. 272,
1868)
b. Andra ögonvittnen berättar:
i. A.F. Fowler: “Vi var närvarande när (i februari 1857) Syster E. G. White hade en
syn i Waldron’s Hall, Hillsdale. Dr. Lord gjorde en undersökning och sa: ’hennes
hjärta slår, men det finns ingen andning. Det finn liv, men ingen aktivitet i
lungorna; jag kan inte redogöra för detta tillstånd.’ Signerat, A. F. Fowler, Fru A.
F. Fowler, Hillsdale, Mich 1 jan. 1891” (whiteestate.org/issues/eyewitns.html)
ii. Ellens familj: “Tidigt år 1845, då hon hade en syn i hennes föräldrars hem i
Portland, Maine, plockade 17-åriga Ellen Harmon (senare White) upp deras stora
familjebibel och höll den i sin utsträckta vänsterarm i 20-30 minuter. Berättelsen
dokumenterades av J.N. Loughborough som intervjuade de som var vittnen till
synen, inklusive Ellens far, mor och syster. Bibeln (som finns på utställning i Ellen
G. White Estate) väger 8 kg” (www.whiteestate.org)
iii. Motståndare: ”Herr Thayer, husets ägare, var inte helt övertygad om att hennes
syner var från djävulen, som Robbins hade sagt. Han ville ha det testat på något
sätt. Han hade hört att sataniska syner kunde hejdas genom att öppna Bibeln och
lägga den på personen som hade synen. Han bad Sargent att testa det på detta
sätt. Men han sa nej. Då tog Thayer en tung, stor, sällan använd quarto
familjebibel som låg på bordet. Han öppnade den och lade den på Ellen White
medan hon hade synen bakåtlutad mot väggen i hörnet av rummet. Omedelbart
efter att Bibeln lades på henne, reste hon sig upp och gick in i mitten av rummet.
Med Bibeln öppen i ena handen och upplyft så högt som hon kunde nå, och med
blicken stadigt fäst uppåt, förklarade hon på ett högtidligt sätt, "Guds inspirerade
vittnesbörd” eller ord av samma innebörd. När hon på det sättet höll Bibeln
utsträckt i ena handen, och med blicken uppåt, och inte på Bibeln, fortsatte hon
under en lång tid att vända bladen med andra handen, och placera fingret på
vissa texter, och läste med en högtidlig röst upp vad som stod där. Många av de
närvarande tittade på de ställen där hennes finger pekade för att se om hon läste
rätt, för hennes ögon såg samtidigt uppåt.” (Life Sketches 1880, s. 233, 234)
iv. J.N. Loughborough: “Jag vill tillkännage några fakta angående synerna. Första
gången jag träffade Fru E. G. White var i oktober 1852. Den dagen såg jag henne
ha en syn som varade i över en timme. Sen den gången har jag haft förmånen att
se henne ha syner ungefär femtio gånger. Jag har varit med när läkare har
undersökt henne i detta tillstånd… När hon får en syn ger hon ifrån sig tre
hänryckta ”ära”-rop som genljuder och återljuder, det andra och speciellt det
tredje, svagare, men mer nervkittlande än det första. … I ungefär fyra eller fem
sekunder verkar hon falla ned som en person som svimmar, eller förlorar kraften.
Därefter verkar hon direkt fyllas av övernaturlig styrka. Ibland reser hon sig på
sina fötter på en gång och går runt i rummet. Hon rör sina händer och armar i
frekventa rörelser… Alla dessa rörelser görs på ett mycket elegant sätt. Det är
omöjligt för någon att rubba hennes arm eller hand från den positionen som den
placeras i. Hennes ögon är alltid öppna, men hon blinkar inte. Hennes huvud är
höjt, och hon tittar uppåt, inte tomt stirrande, men med ett behagligt uttryck.
Den enda skillnaden från normalt är att hon verkar titta intensivt på något fjärran
objekt. Hon andas inte, ändå slår hennes puls normalt. Hennes ansiktsuttryck är
fridsamt, och färgen på hennes ansikte är som i hennes naturliga tillstånd.”
c. Dessa tecken påminner mycket om det som Daniel, Bileam, Johannes och andra profeter
fick uppleva i Bibeln när de fick en syn. Alla dessa tecken visar klart och tydligt att vad
som hände med denna kvinna inte var någon form av egenförvållad mental extas, hypnos
eller epileptiskt anfall. I hennes egna ord:
i. ”Synerna är antingen från Gud eller från djävulen. Det finns ingen medelväg att
välja i frågan. Gud arbetar inte tillsammans med Satan.” (Manuscript Releases 1,
s. 307)
d. I nästa studium ska vi jämföra Ellen White med Bibelns profettest för att avgöra om hon
är en sann profet.
