Kerstin Hägg
Docent i Pegagogiska arbete
Retired Senior Lecturer
Att bryta upp och slå rot … om invandrade ryska kvinnor i norra
Sverige
Inledning
Russian Women in Nordic Countries (RWN), är en komparativ studie om villkoren för ryska
kvinnor som invandrat till de nordiska delarna av Barentsområdet. Aino Saarinen, Alexanderi
Institute Helsingfors universitet har varit projektledare, Jana Sverdljuk, gästforskare vid
NIKK, har ansvarat för den norska delen av studien och jag för den svenska. Vi har analyserat
de insamlade intervjuerna utifrån olika teman: Aino Saarinen om medborgarskap och
delaktighet, Jana Sverdljuk om social rättvisa och kulturellt erkännande. Olika aspekter på
vardagslivet ar det tema jag har arbetat med.
Sammanlagt har vi genomfört 64 intervjuer med ryska kvinnor, individuellt
och i grupper i Finland, Norge och Sverige. Vi har även intervjuat 21 nordiska professionella
som mött ryska kvinnor i sina arbeten. Projektet har finansierats NOS –HS.
En rapport om projektet har nu lämnats till NOS, ett antal texter har publicerats
(Saarinen & Sverdljuk, 2006, Saarinen, 2006, Saarinen 2007) och kommer att publiceras
(Saarinen & Sverdljuk & Hägg forthcoming 2008), Saarinen & Calloni, eds. (forthcoming
2008), Sverdljuk (forthcoming 2008/09).
Efter Bakgrund och Arbetsprocessen följer två avsnitt om bygger på de
intervjuer som gjorts i Sverige: Uppbrottet och den första tiden i det nya landet och Att bli
bofast. I de två sista avsnitten, Stereotypa mediabilder och föreställningar om ryska kvinnor
och Avslutande reflektioner finns även några kopplingar till teorier och relevant forskning.
Bakgrund
Historiskt har det funnits många korsvägar och mötesplatser i den nordliga delen av
Barentsområdet. Man kan säga att det varit ett område utan tydliga gränser. Människor som
bott här har haft täta kontakter över språkliga gränser och omkring det som idag är
nationsgränser. Fortfarande finns stora regionala likheter men också stora skillnader i
levnadsvillkor. Upplösningen av Sovjetunionen och den ekonomiska och sociala turbulens
som perestrojkan innebar drabbade särskilt perifera områden i Ryssland.
1
Fabriksnedläggningar, arbetslöshet, uteblivna löner, högre levnadsomkostnader och rubelns
minskade värde fick svåra konsekvenser för stora befolkningsgrupper. Många med
försörjningsansvar för familjen förlorade helt eller delvis sina inkomster.
Sociala förmåner var under sovjettiden knutna till den s.k. arbetsboken. Alla vuxna arbetande
människor hade en sådan arbetsbok, ”blat”, som reglerade och förskrev olika förmåner som
utbildning, semester, bostad, barnomsorg, fritidsaktiviteter för barn och ungdomar och tandoch sjukvård (Rotkirch 2000). När markandsekonomin tog över försvann mycket av det som
tidigare tagits för givet och varit gratis eller tillgängligt för mycket låga avgifter. Skillnaderna
mellan fattiga och rika har ökat dramatiskt under de senaste decennierna. Minst 20 procent av
Rysslands befolkning lever i fattigdom eller exterm fattigdom. Problemet med arbetslöshet
och fattigdom är mycket påtagligt särskilt på landsbygden men även i städer i det ryska
Barentsområdet (UNDP 2005, Report on Russia 2015). Den västliga gränsen mellan Ryssland
och Finland och Norge blev en tydlig gräns mellan fattigdom och relativt välstånd. Ryssland
öppnades mot väst. De kommersiella, kulturella och sociala kontakterna mellan de nordiska
länderna och Ryssland utvecklades. Invandring till Finland ökade kraftigt under 1990-talet.
Bland dem som flyttat till Finland finns många som har finska rötter och som efter
perestrojkan kunnat återvända och direkt få permanent uppehållstillstånd. Invandringen från
Ryssland till Norge har varit störst i gränsområdena i norr. Kontakter mellan Sverige och
Ryssland utvecklades med tyngdpunkt på kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte i syfte att
öka samarbetet mellan svenska och ryska organisationer, statliga och kommunala tjänster.
Prioriterade områden har enligt Sida varit säkerhetsfrämjande arbete, demokratiutveckling,
ekonomi och social trygghet (Sida 2005). Invandringen till Sverige har också ökat men inte i
samma utsträckning som till Finland.
Krafter som är betydelsefulla för emigration och immigration – push and pull –
och som gör att man vill ge sig av och som lockar som en möjlighet till ett bättre liv har
förstärkts. Det har endast i begränsad omfattning funnits möjlighet för medborgare från
Sovjetunionen att arbetskraftsinvandra eller få asyl i Norden. Det som förändrats är att det
blivit vanligare för ryska medborgare att komma till Sverige för studier och
forskningssamarbete och att invandra som anhörig har ökat. Det är svårt att få exakta
uppgifter om invandringen från Ryssland efter 1990. Svensk statistik anger födelseland och
omfattar alla födda i Sovjetunionen, dvs. i Moldavien, Ryssland, Vitryssland och Ukraina.
Det som framgår är att fler kvinnor än män födda i Sovjetunionen nu bor i Sverige och antalet
kvinnor som fötts i Sovjetunionen har ökat efter 1991.
2
Alla personer i Sverige som har fd Sovjetunionen till födelseland
1986
1988
1993
1996
1998
2003
Kvinnor
3874
4017
6068
8161
9262
13515
Män
2711
2728
3807
4693
5115
7101
Totalt
6585
6745
9875
12854
14377
20616
Källa: Olofsson, Jenny, Unpublished Working Paper, Department of Social and Economic Geography
De allra flesta av dessa immigranter bor i något av de tre storstadsområdena och endast några
få procent i Norrbotten och Västerbotten.
Vilken kunskap finns idag om villkoren för de kvinnor som kommit till den
svenska delen av Barentsområdet? Materialet, som den här artikeln bygger på, är inte
tillräckligt omfattande för att ge ett uttömmande svar på den frågan, men tillräckligt för att
belysa några aspekter av de vardagslivserfarenheter som ryska kvinnor i olika åldrar och med
olika bakgrund har av att bosätta sig i det svenska Barentsområdet.
Arbetsprocessen
Förberedelsearbetet för projektet var omfattande och tidskrävande. Vi har haft korta och
intensiva arbetsmöten men huvudsakligen kommunicerat via datorn. Vi skrev omfattande
intervjuguider för individuella intervjuer, gruppintervjuer och intervjuer med tjänstemän,
informationsbrev till kontaktpersoner och presumtiva deltagare, formulär med information om
etiska regler och deltagares rättigheter på finska, norska, svenska och ryska. Efter
provintervjuerna träffades vi i Helsingfors tillsammans med Ludmila Prokorova, som varit
projektets ryska rådgivare, och tillsammans utarbetade vi slutversion av intervjuguiderna.
Projektet är flerspråkligt. Intervjuer på finska, norska, svenska och ryska ingår.
Några intervjuer har genomförts med hjälp av tolk (Saarinen 2006). Alla intervjuer utom de
svenska och några få på norska har översatts till engelska. Ursprungligen var avsikten att alla
artiklar och rapporter skulle skrivas på engelska men när jag arbetat med intervjuerna kände
ett behov av att också skriva in det svenska materialet och det naturliga var då att också skriva
på svenska.
Att arbeta med forskningsmaterial innebär alltid att tolka, men på olika sätt och
mer eller mindre formaliserat. När forskaren tolkar observationer och intervjuer bli hon eller
han medskapande i processen som observatör, intervjuare och uttolkare av materialet. Redan
3
utskriften av en inspelad intervju kan ses som en form av tolkning (Berggren 2001). Oavsett
hur noggrant man försöker återge det som sägs i en intervju och i anteckningar som görs i
anslutning till intervjun försvinner en hel del information. Det kan vara små variationer i
röstläget, små pauser, intonation och betoningar som också har innebörd i sammanhanget,
liksom det ordlösa samspelet mellan den som intervjuar och den som intervjuas. Texten
framträder på ett sätt som skiljer sig från det muntliga språket. I arbetet med utskrivna texter
som bygger på de intervjuer jag själv genomfört återupplever jag intervjusituationen. När jag
läser de andra intervjutexterna blir det snarare så att jag försöker skapa en bild av hela
intervjusituationen till viss del med hjälp av intervjuarens anteckningar om situationen och
den intervjuade. Eftersom intervjuerna översatts från ett språk till ett annat, har det varit svårt
att fånga nyanser i det som sagts. Detaljer kan ha försvunnit eller fått annan betoning, vilket
också sker vid översättning av litteratur. Det unika med de svenska intervjuerna är att de inte
är översatta och det var ett av skälen till att jag valde att först göra analyserna av dessa innan
jag övergick till att arbeta med de översatta intervjuerna.
Merparten av intervjuerna i Sverige genomförde jag våren, sommaren och
hösten 2004. Individuellt eller i grupp har jag intervjuat 17 kvinnor som invandrat till Sverige
efter 1992. De ryska kvinnorna har accepterat att delta efter att ha blivit tillfrågade av en
kontaktperson och då fått skriftlig information om projektet. Vidare har jag genomfört sju
individuella intervjuer och en gruppintervju med svenskar som i sina arbeten möter
invandrare. Syftet med dessa intervjuer var att få veta något om hur professionella upplever
att arbete med ryska invandrade kvinnor. Slutligen har jag även intervjuat en rysk kvinna som
bott länge i Sverige och i sitt arbete haft kontakter med många ryska kvinnor här. De flesta
intervjuerna har gjorts på landsbygden i Norrbotten och i Umeå, ett par i Stockholm. Alla är
inspelade på ljudband och transkriberade till text.
I en första fas lyssnade jag på och läste varje intervju flera gånger, gjorde
noteringar för att sedan sammanföra dessa till teman. Den processen har jag valt att kalla den
vertikala läsningen, som jag då och då återvänt, till när jag ansett att det har behövts. Nästa fas
var det jag benämnt den horisontella läsningen, som innebar att jag läste varje intervju med ett
tema i taget som sökljus och samlade information först från de individuella intervjuerna och
sedan från gruppintervjuerna och sist från intervjuerna med svenskar för att slutligen börja
skriva texten (Hägg 1997). Ett tidigt utkast av delar av den svenska texten har lästs och
kommenterats av några av de intervjuade.
Mitt övergripande tema i RWN projektet har som nämnts varit vardagslivet.
Vardag var den benämning som förr användes som motsatsen till söndagar och helgdagar som
4
firades på olika sätt (Gullestad 1989, 1992). Detta har förändrats och begreppet omfattar nu
olika aspekter av ’det vanliga livet’ och kan sägas utgöra en enande symbol för en rad olika
och motstridiga normer och värderingar. Detta gäller enligt Gullestad särskilt i de nordiska
länderna, där vardagslivet inte längre relateras till tid och traditioner utan snarare till en god
social utveckling. Vardagslivet omfattar hemmet, arbetet och andra sociala aktiviteter.
Hemmet är som regel den plats i där alla dessa aktiviteter organiseras. Kvinnan i familjen är
ofta den som fungerar som spindel i nätet för att få vardagslivet att fungera.
De tolkningsnivåer jag tillämpat i den här artikeln är de som Kvale (2005)
benämner självförståelsenivå och common sense nivå . Den förra innebär att forskaren
försöker förstå och sammanfatta innebörden i det den intervjuade berättat, den senare är ett
sätt att förstå och tolka innebörden genom att använda det som antyds eller kan uppfattas
”mellan raderna”. Min ambition har varit att försöka återge de ryska kvinnornas upplevelser
och åsikter. Den tredje nivån är den teoretiska tolkningen, som i den här texten finns i några få
fall i de två avslutande avsnitten. Jag har begränsat antalet citat och vid citaten har jag använt
fingerade namn för att skydda de intervjuades integritet och anonymitet.
Uppbrottet och den första tiden i det nya landet
Huvudpersonerna
Flertalet av de ryska kvinnor jag intervjuat individuellt eller i grupp har en högskole- eller
universitetsexamen antingen från Ryssland eller Sverige, några från både Ryssland och
Sverige. Tre kvinnor var arbetslösa vid intervjutillfället och de övriga arbetade eller studerade
Jag intervjuade något fler yngre än äldre kvinnor. Den äldsta kvinnan var vid intervjutillfället
57 år, den yngsta var 22. Fem av kvinnorna var yngre än 30 år, fem mellan 30 och 40, tre
mellan 40 till 50, tre mellan 50 och 60. Alla utom tre hade barn och de flesta var gifta eller
sammanboende. Några levde tillsammans med barnens pappa, några få inte och flera barn
hade kommit till Sverige tillsammans med sina mammor.
Att fatta beslutet och få tillstånd att komma
Med några enstaka undantag kom kvinnorna från den nordvästra delen av Ryssland, de flesta
från stora städer. Svaret på frågan varför de emigrerat och hur hon och han träffades varierade
men skiljer sig inte från hur kvinnor och män från samma land får kontakt på arbetsplatser,
genom släkt genom vänner eller fritidsintressen: hon har studerat, arbetat eller besökt någon
bekant i Sverige eller mött svenska män i Ryssland när männen arbetat där, någon har flyttat
till Sverige med sin familj och en kvinna har fått kontakt med sin nuvarande man via Internet.
5
Kvinnornas levnadsvillkor under åren före beslutet att lämna Ryssland
varierade. Några hade inte haft några planer på att emigrera. Bland dem finns både de som
levde ett väl fungerade liv socialt och ekonomiskt och de som hade en problemfylld tillvaro i
hemlandet. Andra sökte aktivt efter möjligheten att skapa bättre villkor för sig själva och i
några fall också för sina barn. Åter andra hade inte några aktiva planer men var heller inte
främmande för möjligheten att bryta upp.
När paret har träffats och tycke uppstått utvecklas en kortare eller längre period
av kontakt på distans med ett varierande antal möten. Kvinnan kom till Sverige en eller flera
gånger, mannen besökte Ryssland. Beslutet har i några fall fått ta tid och besöken här varit
som regel varit positiva upplevelse och underlättat beslutet men inte alltid.
… så kom jag hit då, det var strax för jul, kallt, mörkt , inga ute, blåsigt, massor av snö
Det som var chockerande var att det inte fanns folk ute. Det var nästan skrämmande.
Jag minns att jag frågade ’Var är all andra’ Allt kändes pluttigt.
Nina
Enligt en intervju med en tjänsteman vid Migrationsverket har regelverket kring den process
som tar vid när ett par bestämt sig för att kvinnan ska emigrera förändrats några gånger under
de senaste åren. Oavsett dessa förändringar börjar det med att kvinna lämnar in en ansökan till
något konsulat i hemlandet och anhåller om att få ett tillfälligt uppehållstillstånd som
anknytning antingen som sambo eller att paret ingått äktenskap som hustru till mannen i fråga.
I anslutning till detta redogör hon för deras historia fram till dess att de kommit överens om
att hon ska flytta till Sverige. Ansökan skickas från ambassaden i Moskva till
Migrationsverket. Ett led i processen är att man jämför kvinnas redogörelse för hur paret
träffas och att hur de beslutat att de vill etablera ett fast förhållande med den som mannen
lämnar till Migrationsverket. Tidigare var det polisen som hade ansvar för
anknytningsärenden och som regelbundet varje halvår träffade både kvinnan och mannen för
att ta reda på om de två fortfarande hade för avsikt att leva tillsammans. Efter 1997 handhar
Migrationsverket anknytningsärenden. Beslutet kan fattas direkt eller efter ytterligare
prövning på något av de regionkontor som finns i landet. Paret behöver som regel bara
besöka myndigheten en gång under två år innan sambon/makan /maken kan ansöka om
permanent uppehållstillstånd och polisen har inte längre någon kontrollfunktion och ingriper
enbart om någon som inte får uppehållstillstånd ska avvisas.
Den som får tillfälligt uppehållstillstånd genom anknytning får inte något
ekonomiskt stöd av kommun, stat eller landsting om den anhörige är en svensk medborgare,
vilket innebär att villkoren skiljer sig från det som gäller för asylsökanden och kvotflyktingar.
6
Den som har tillfälligt uppehållstillstånd genom anknytning blir därför under den första tiden
helt och hållet ekonomiskt beroende av sin partner. För den som tidigare haft förhållandevis
goda ekonomiska villkor och som varit van vid att också som vuxen ge och få stöd av familj
och släktingar i krissituationer, är det en ny och annorlunda beroendesituation att inte ha några
egna inkomster. För den som inte alls hunnit lära sig svenska är det svårt att få ett arbete även
om det inte alltid är helt omöjligt. En av kvinnorna berättade att hon ganska snart efter det att
hon kommit kunde få arbete som semestervikarie i hemtjänsten och på så sätt få rätt att gå
med i facket och börja betala till a-kassan och på det sättet komma in i ”systemet”. Det var
inte något stort hinder för henne att kommunicera över språkgränserna med dem hon besökte.
Hon upplevde att hon blev accepterad och uppskattad.
För den som inte hade fått sin utbildning validerad eller fått möjlighet att
genomföra de kompletteringar som krävs för att få arbete inom det egna kompetensområdet,
kan det vara svårt att acceptera de arbeten som erbjuds men som inte alls är i nivå med vad
man tidigare arbetat med.
Jag hade väldigt höga ambitioner när jag kom till Sverige och jag som hade doktorerat
fick arbeta som städerska. Ja, jag grät väldigt mycket /…/. Sen började jag tänka att det
är som första steget för jättemånga, inte bra för invandrare utan för unga människor kan
man säga. Vi som kommer till Sverige vi börjar ett nytt liv och som för unga människor
är det första steget. Och nu har jag passerat många stadier/…./ och sen har jag bestämt att
jag ska aldrig mer jobba som städerska.
Ludmila
Särskilt svårt kan det bli för den som har en utbildning och yrkeserfarenheter inom områden
där det råder arbetsbrist eller där man föreställer sig att det är stora olikheter inom systemen i
Sverige och Ryssland, vilket har drabbat några med utbildningar på olika nivåer i ekonomi.
Jag kom hit med en ekonomisk högskoleutbildning. Jag gick till arbetsförmedlingen och
sa att jag hade civilekonomutbildning och om de kunde hjälpa mig med jobb. De sa att
mina möjligheter som företagsekonom kanske inte var så bra för det fanns många arbetslösa
svenska specialister med samma utbildning.
Anja
Det finns också andra skäl till att den första tiden blir påfrestande och i några fall krisartad.
Det gäller dem som haft stora svårigheter och levt under pressade förhållanden en längre eller
kortare tid i hemlandet, om det varit problem som rört uppehållstillståndet eller om man
kommit som familjemedlem utan att själv aktivt valt att lämna hemlandet. Alla har i
varierande omfattning varit beroende av andra för att få information, språkträning , nya
7
kontakter men det är stora individuella skillnader på vilken hjälp som erbjudits och hur
kvinnorna själva agerat.
Att bli bofast i Sverige
Några av de kvinnor jag intervjuade hade bott i Sverige sedan början av nittiotalet, några få
hade kommit hit efter 2001 och de övriga under senare delen av nittiotalet. Med ett undantag
var det inte någon som kunde tänka sig att återvända, och de trodde alla att de skulle stanna i
Sverige. Samtalen i intervjuerna kom ofta att röra sig om skillnader mellan att leva här och att
leva i Ryssland både som svar på mina frågor och som spontana jämförelser mellan här och
där.
Det har inte varit möjligt att avgöra om jämförelserna baserar sig på
erfarenheter från sovjettiden, den begynnande förändringsprocessen som ledde fram till
perestrojkan eller förhållanden som gäller i Ryssland nu när alltfler tjänster i samhället
avgiftsbelagts och gjort det svårt för dem som har låga inkomster. Eftersom mitt syfte har
varit att försöka fånga och förmedla något av det som är kvinnornas subjektiva upplevelser
och föreställningar om att leva i Sverige är det heller inte nödvändigt att göra den kopplingen.
De flesta har fortfarande många kontakter med släkt och vänner och kan fortlöpande göra
jämförelser och följa utvecklingen i den del av Ryssland där de tidigare bott.
Skilda ekonomiska världar
Enligt en av mina uppgiftslämnare har det som regel varit kvinnan som har haft hand om
hushållets pengar och som skött familjeekonomin. Det har inneburit att mannen lämnat sin lön
med undantag av det han stoppat undan för att använda för egen del. Hon vet vad hon har att
röra sig med även om det är lite och kan på så sätt försöka hushålla till exempel genom att
köpa enkel och billig mat för att lägga undan till annat som behövs. Hon sparar till det
nödvändiga om hon kan. Så har det säkert varit i många familjer men inte i alla. Några av de
grundläggande skillnaderna i de ryska och svenska ekonomiska systemen under sovjettiden
var att kontantekonomin dominerade och detta gäller i stor utsträckning fortfarande i
Ryssland. Kvinnorna kunde hålla igen på hushållsutgifterna när någon i familjen behövde
något som innebar en extra utgift.
Ryska kvinnor kan spara på maten – ’jag köper billigare potatis vet inte vad …köttfärs i stället
för oxfilé - men det hjälper inte i Sverige. De största utgifterna kan du inte spara på här.
Svetlana
8
Löneskatterna i Ryssland är låga och det man vill ha betalar man som regel kontant. Det man
har äger man vare sig det är en lägenhet, en liten datja eller en bil även om det numera blivit
möjligt att få banklån, ibland även utan säkerhet. Den som kommer hit på besök har svårt att
genomskåda systemet och förstå att vi inte äger det vi har, att våra hus, bilar och annat är
köpta med delvis lånade pengar och att vi betalar mycket i skatt som dras direkt på
bruttolönen. För en rysk kvinna som inte får god information om detta kan det bli en
chockartad upplevelse att inse att det faktiskt inte alls finns kontanter att hushålla med, att
mycket går till räntor och avbetalningar och att den lön han sagt att han har inte alls motsvarar
den summa som utbetalas.
Skatten i Ryssland är 11 procent och ingen vet vad bostadslån är. När man ser en man som har
villa och bil så tror man att han är jätterik. Den ryska kvinnan kan inte fråga : ”hur mycket
betalar du i bostadslån för hon har ingen aning om att huset inte är färdigköpt?”
Svetlana
Svetlana som bott länge i Sverige och haft kontakt med många ryska kvinnor här, anser att
detta är något som alla ryska kvinnor som överväger att flytta till en man i Sverige borde få
veta. Det kan vara lika viktigt som språkkunskaper. Kanske skulle det göra det lättare både för
henne och för honom att klara av den första tiden, innan hon hunnit få en egen försörjning här.
Det synbara välståndet kan skapa felaktiga förväntningar. Det finns kvinnor som kommit hit
med förhoppningen om att inte bli tvungna att lönearbeta, eftersom hon bedömt att mannens
inkomster och tillgångar varit tillräckliga både för henne och de barn hon har eller planerar att
få.
En uppgiftslämnare som möter invandrare i arbetet berättade att det har
förkommit att mannen varit mera generös än han haft råd till när han uppvaktat henne och
besökt henne i Ryssland och då hon besökte honom i Sverige och att han inte heller då hon
flyttat till Sverige av rädsla vågat lägga korten på bordet och tala om vad de har att röra sig
med. När han inte klarat av att betala hyran och andra räkningar tog de sociala myndigheterna
kontakt för ett samtal med paret och först då fick hon veta vilka ekonomiska villkor som
gäller.
Ett sätt för mannen att få makt och utöva kontroll kan vara att han kräver
noggrann redovisning av hur kvinnan använder de pengar han ger henne. En kvinna, som
berömde sin man för hans generositet både mot henne och hennes barn, berättade att hon
kände till andra svenska män som i princip hade ”lås på kylskåpet”, som kontrollerade allt till
och med att hon inte köpte hem för mycket mat och att den inte tog slut för snabbt. Om
kvinnan har med sig barn från Ryssland förstärks det ekonomiska beroendet. Ekonomiska
problem skapar konflikter. En kvinna berättade att hennes svenska man i ett gräl om pengar
9
krävde att den ryska biologiska pappan skulle bidrar till försörjningen av sitt barn, eftersom
han som svensk man måste vara med och försörja sina barn från ett tidigare äktenskap. Den
ekonomiska makten kan på olika sätt användas för att kränka den som inte har något att sätta
emot.
Även om mannen inte missbrukar sitt ekonomiska övertag är det lätt att inse att
det kan vara svårt för den kvinna som kommer hit att förstå att vi är belånade, att det inte
självklart finns stora ekonomiska marginaler även om mannen har en bra bostad, bil och
skoter och att en stor del av hans lön försvinner innan den kommer in på hans konto.
Med det regelverk som gäller här finns det även andra starka ekonomiska skäl för kvinnan att
försöka få arbete och egna inkomster. Välfärdssystemet är knutet till den individuella
inkomsten på många områden. Det är den som styr ersättningen vid eventuell sjukdom och
arbetslöshet. Det är den som så sikt avgör storleken på hennes framtida ålderspension. För de
kvinnor som emigrerat sent i livet kan bli mycket fattiga om de blir änkor om mannen har
barn från tidige äktenskap och i synnerhet för dem som sammanbor utan att vara gifta. Den
egna lön utgör dessutom grunden för oberoende även i de förhållanden där mannens
inställning är det de två ska dela lika på de resurser som hushållet förfogar över.
Det som inte finns
Svaren på frågan ’Vad saknar du mest’ var mycket samstämmiga. Det var i första hand
familjen, och särskilt då mamma eller mormor, men även andra släktingar, vänner och
arbetskamrater. De upplevde att det inte går att ersätta saknaden av dem med en ny familj och
nya släktingar genom mannen, nya vänner bland svenskar, ryssar och andra emigranter. Den
saknaden är något som man får lära sig att hantera och leva med även om de nya relationerna
är mycket viktiga. Det är positivt om man kan ha täta kontakter med familjen och vänner i
Ryssland via telefon, e-post och, om det går, att resa tillbaka på besök eller bjuda hit släkt och
vänner. Någon saknar mest den ryska maten, andra tycker att det går bra att laga rysk mat
också i Sverige. Många saknar sättet att umgås. I Ryssland kan man träffas utan att det är fest,
utan att planera veckor i förväg, utan att det behöver var så krångligt. Man kan umgås.
I Ryssland behöver det inte var fest. Det så att när släktingar eller bekanta eller vänner är
tillsammans vid bordet äter de inte bara utan pratar. I vår familj, vi sjöng mycket, var
flera tillsammans på kvällen Och sen spelade vi spel kanske. Min syster hälsade på här
under julen och hade med sig tärningar och vi spelade /…/domino. Vi behövde inte dricka
/…/ i vår familj var det så och vi alla sjöng och dansade.
Albina
10
De som bott i stora städer men nu bor på mindre orter i Sverige saknar kulturutbudet och
längtar efter att ha tillgång till den mångfald som till exempel Sankt Petersburg kan erbjuda.
En kvinna berättar om den härliga upplevelsen som var självklar för henne när hon bodde i
Ryssland: att vakna en söndagsmorgon och verkligen känna efter vad det är som lockade
mest. I hennes familj var det en tradition att använda fritiden till kultur. Bildning inte bara
utbildning var något som ansågs viktigt i uppfostran och det skapade behov som inte kan
tillfredsställas i Sverige om man inte bor i Stockholm eller någon annan storstad.
Ljusa och mörka sidor av villkoren här
Trygghet och de många möjligheterna till utbildning och utveckling är det som är det allra
bästa i Sverige. Det uttrycks på olika sätt som att det inte finns så många fattiga här, att det är
en trygghet att veta att man alltid kan överleva vad om än händer, att man kan få hjälp i
krislägen av Socialen. Till tryggheten hör också att våldet och kriminaliteten och inte heller
missbruket av alkohol och narkotika är lika utbrett som i Ryssland. Det som skapar trivsel är
bostäderna, arbetsplatsernas utformning och utemiljön med cykelbanor och välordnad trafik.
På arbetsplatserna är det inte lika hierarkiskt här som i Ryssland, där man kan ofta kan bli
offer för chefens godtycke. Här kan den som kämpar på och jobbar få uppskattning och nå
långt tack vare sitt arbete. Annat som lyfts fram som positivt är att man inte ser så stora
skillnader utanpå på fattiga och rika. Miljön i Sverige är bättre. Det är bra för hälsan, luften är
renare och det är inte så bullrigt i städerna. Det finns fantastiska lekparker för barn. Det är inte
så stressigt i affärer och på gatorna, ingen som svär och skriker okvädingsord i köer. Svenskar
är artiga och vänliga i affärer och väntar tålmodigt på sin tur.
Jag tycker att det är lugnare på något sätt i Sverige. Inte lika mycket stress. Jag minns
när man kommer till affärer för att handla i Ryssland då är det gamla damer där som är
väldigt stressade. Det finns köer och många svordomar. Det tycker jag inte om. Här är
alla avslappnade och det gör liksom ingenting om det är kö – man väntar på sin tur.
Zemfira
Sjukvård, arbetsförmedling, invandring politik och utbildning.
Synen på svensk sjukvård varierar. Några kvinnor har mycket positiva erfarenheter av
omhändertagandet i samband med graviditet och förlossning men ett problem är att det är
svårt att få träffa en läkare när man vill. En kvinna var mycket kritiskt till att man i Sverige
inte gett hennes sjuka barn den vård barnet borde få och föräldrarna därför valde att resa till
Ryssland för att söka den hjälp där som inte ingår i behandlingsregimen här. Det som lyfts
fram som positivt i det ryska systemet är att vården är tillgänglig och att det inte kostar så
mycket. ”I Ryssland kan jag få den behandling jag behöver på en gång och det finns inte
11
någon lång kö.” berättar en kvinna som har dubbelt medborgarskap och som därför kan betala
det som gäller för ryska medborgare för den vård hon vill ha där. Ryska läkare ger bestämda
råd om livsföring i stort och smått och det är tryggt och bra.
Svensk sjukvård och rysk det är stora skillnader.. Man far till läkare här han bara skriver
recepten och berättar ingenting. Rysk läkare han berättar hur jag ska göra procedurerna, hur jag
ska sova och vad jag ska göra.
Faina
En tydlig skillnad är att sjuksköterskor i Sverige har andra och mer avancerade
arbetsuppgifter än i Ryssland, där läkare gör mycket av det som sköterskor har ansvar för i
Sverige. Det som varit och är bra i Ryssland är att det är lätt att få kontakt med läkare och att
de även kan göra hembesök. Det som saknas i Sverige förutom tid hos doktorn är vilo- och
hälsohem. Där får man vila och rekreation som gör att man kan återvinna krafterna efter en
sjukdom. En av de intervjuade är mycket upprörd över att det enda som förmedlas i media om
sjukvård i Ryssland är det som är dåligt. Man får aldrig veta att det också finns mycket
moderna och välutrustade klinker men avancerad specialistvård i de större städerna. Men
problem idag är att fattiga människor i Ryssland har svårt att få god vård och de har inte råd
att köpa de mediciner de behöver.
Den som är sjuk blir inlagd på sjukhus men kvaliteten på vården varierar.
I större städer finns moderna kliniker med hög standard. En kvinna berättade livfullt om de
mycket dåliga förhållandena på det sjukhus i staden där hon bodde och där en anhörig var
tvungen att ligga en längre tid efter en olyckshändelse. Patienterna bodde trångt, flera i
rummet rökte mycket. Maten var dålig. Anhöriga förväntades hjälpa till med att sköta
patienternas hygien, sängar och kläder.
De intervjuade som har vårdutbildningar från Ryssland och som arbetar inom
vården i Sverige anser att det finns en outtalad misstro mot de ryska utbildningarna och den
kompetens de gett. Detta gäller även andra utbildningar på högskolenivå. Man menar att det
ställs för stora krav på komplettering och validering av utbildningar från Ryssland.
Jag har läst 3 år till sjuksköterska och 6 år till läkare, så jag har 9 års högskoleutbildning
och de har sagt mig att den min ryska utbildning inte motsvarar deras svenska utbildning.
Lydia
Kontakterna med arbetsförmedlingarna på de orter där studien genomfördes upplevdes både
negativt och positivt. En kvinna uttryckte mycket starkt sin uppskattning av den kontakt hon
haft med en arbetsförmedlare. Hon hade fått mycket hjälp med att planera de kompletteringar
som krävdes och den praktik hon behövde för att kunna få arbeta inom det yrke hon hade i
12
Ryssland. Det hade en avgörande betydelse för hennes möjligheter att etablera sig här.
Kritiken har i flera andra fall varit hård. Så här säger ett par kvinnor:
Ärligt talat jag tycker arbetsförmedlingen är den mest onödiga organisation som finns här i
Sverige.
Olga
Jag har haft kontakt med arbetsförmedlingen förstås och det var en mindre bra erfarenhet. Det
var en man med ful slips som var väldigt engagerad i sig själv och som pladdrade ganska mycket
men ingenting gick att göra. Sen förstod man att nästan inga arbetsplatsvakanser gick genom
arbetsförmedling
Nina
Systemet med arbetslöshetsersättning, aktivitetsbidrag för den som kommit in i systemet med
a-kassa, studiebidrag och vuxenstudiestöd som ger möjlighet till utbildning för att på sikt få
arbete, är sådant som lyfts fram som något mycket positivt samtidigt som man kan vara kritisk
mot att det utnyttjas för mycket av arbetsskygga personer. Ett exempel som kritiserades var
när en kommun försökte lösa ett problem genom att erbjuda en kvinna förlängda praktikplats
med låg lön eftersom hon inte hade någon a-kassa. Alternativet vore att inte alls få något
ekonomiskt bidrag. För kvinnan som drabbades blev det ett moment 22. Hon behövde lära sig
svenska bättre för att på sikt en kunna få ett arbete eller studera, men det var inte möjligt så
länge hon var tvungen att acceptera en praktikplats.
Den svenska invandringspolitiken väcker starka känslor. En kvinna har mycket
negativa erfarenhet av kontakter inte för egen del men för sin mans med det som då hon kom
var Invandrarverket. Det är för flera kvinnor obegripligt att man ”släpper in” så många
outbildade, även analfabeter, från länder med helt avvikande kultur och religion som
omgående får tillgång till allt samtidigt som högutbildade från närområden som vill bosätta
sig här inte får komma hit.
Vi har kanske inte rätt till att prata på det här viset genom att vi själva kommit hit. Men det är ju
redan så många invandrare här. Man kan ju inte ta emot alla. Om Sverige fortsätter att ta emot
lika många invandrare som nu så kommer Sverige om fem år att sänka sig till nivå med det
fattigaste länderna. Det går inte att underhålla alla.
Tatiana
Om Sverige tar emot invandrare så ska man inte låta alla stanna i Stockholm för det är väldigt
svårt att leva där. Sedan måste man hjälpa dem med språket och arbete eller åtminstone kurser.
Olga
Det framkommer inte om kritiken beror på att man inte känner till det internationella åtagande
Sverige har som innebär att ett visst antal s.k. kvotflyktingar ska få komma hit varje år eller
att man tar avstånd just från detta. Intrycket är att flera kvinnor anser att Sverige borde tänka
på vad som är bäst för landet och att det blir det en belastning att ta emot flyktingar utan
13
utbildning. Systemet med förläggningar och långa väntetider för asylsökanden ifrågasätts. Det
som definitivt upplevs som orättvist är att den som får uppehållstillstånd som flykting eller av
humanitära skäl får tillgång till alla ekonomiska förmåner som finns, när alla som kommer
som äktenskapsemigranter får tillfälligt uppehållstillstånd de två första åren och därför heller
inte något ekonomiskt stöd från samhället.
Den form som SFI - de grundläggande kurserna i svenska för invandrare –
tidigare har haft i områden med många olika invandrare med helt olika bakgrund och starkt
heterogena grupper som följd får en förödande kritik. Oavsett bakgrund,studievana och
ambitionsnivå fick alla undervisning samtidigt och för den som vill lära sig språket snabbt
upplevdes det som ett irriterande slöseri med tid. Även sedan man övergått till mera
homogena grupper och kopplat språkundervisningen till praktikplatser finns en misstro mot de
metoder som används och då särskilt i början av studierna. Den kritiska inställningen gäller
även undervisningen i skolan. En av de svenska uppgiftslämnarna berättar att kvinnor med
barn i skolåldern blir oroade och ifrågasättande när deras barn börjar i skolan i Sverige. När
de efter en tid inser att barnen faktiskt lär sig en hel del och att de trivs i skolan blir de mindre
kritiska, även om de anser att kulturella och sportsliga aktiviteter borde få större utrymme och
vara tillgängliga för alla både i skolan och på fritiden, så som det tidigare var i Ryssland.
Om svenskarna – och hur det är att leva med dom
Det är mycket som är svårt att förstå när man ska lära sig att leva med svenskar. När jag kom
hit på besök försökte jag räkna ut hur svenskar umgås med varandra. /…/ Ingen nyfikenhet,
inga frågor. Det kändes lite konstigt, känslokallt. Jag såg att dom ställde upp för varann, hjälpte
till och så. Det var ändå så att det märktes att folk umgicks på ett annat sätt.
Nina
Alla kvinnor ger exempel på svenska vanor och sociala koder som förvånat dem, som varit
svåra att få grepp om eller som medfört att de på olika sätt känt att de blivit ifrågasatta om de
brutit mot det som gäller. Det som finns med som en röd tråd är att det är svårt att komma
nära svenskar som har svårt att uttrycka känslor med ord. De är så behärskade och ger
intrycket av att vilja vara ensamma. Det tar tid att upptäcka och förstå att i många familjer och
miljöer är det vanligare att visa omtanke och kärlek mer i handlingar än med ord. Det kan som
någon uttrycker det verka som att det är viktigare att sköta om saker, hus och bilar än de
människor man lever nära. Släktingar och vänner hjälper ofta till med praktiska göromål, den
äldre generationen ger vuxna barn och deras familjer gåvor och ekonomiskt stöd utan krav på
motprestationer. Det tar enligt en av kvinnorna lite tid innan man märker att det är så och till
dess tror man att de inte har så mycket kontakt med varandra. Föräldragenerationen här lägger
sig heller inte i hur de vuxna barnen lever på samma sätt som i Ryssland.
14
Föräldrar bor på ett ställe och den unga familjen på ett annat ställe i en egen lägenhet och så
träffas dom sedan. I Ryssland däremot har man närmre relationer. Jag märker det till och med
när mina föräldrar kommer hit. Vi bor då i samma lägenhet vilket är vanligt i Ryssland. Det gör
också att relationerna blir väldigt nära och starka. Vi handlar tillsammans, vi lagar mat
tillsammans, vi tillbringar tid tillsammans. På så sätt fungerar vi ofta som en stor familj och
inte som två olika.
Olga
Forskningen om familjemönster i Ryssland bekräftar att främst kvinnorna ofta har stort
inflytande i de vuxna barnens familjer (Rotkirch, 2000). I en av intervjuerna berättas om en
konflikt mellan mormor och farmor som emigrerat till Sverige vem av dem som skulle få ta
hand om barnet efter det att de unga föräldrarna separerat och barnets pappa också bodde i
Sverige.
Också på arbetsplatser är svenskarna behärskade och visar inte så tydligt hur
de regerar på arbete och den som säger ifrån kan få problem. En kvinna tror att just hennes
uppriktighet och att hon gett svar på tal på ett sätt som var vanligt på hennes arbetsplats i
Ryssland var orsaken till att hon inte accepterats av dem hon arbetade med och att hon därför
inte fick ett arbete hon sökte där trots att hon var utbildad och den formellt mest behöriga.
Något som också återkommer är att det viktigt för svenskar ”att göra rätt för
sig” Ett exempel på detta är att man förväntas dela på bensinkostnaderna om man får skjuts i
bil av någon vän eller granne en längre sträcka. Vet man inte det och tror att man har blivit
bjuden kan det uppstå problem. Dit hör också att dela på notan, att alla, även kvinnor,
förväntas betala sin del om man äter på restaurang. Flera kvinnor har upplevt att de blir
respekterade när de visar att det gör rätt för sig och arbetar och det upplevs som ett annat
uttryck för samma inställning.
I den grundläggande språkundervisningen får många en alltför generell och
ytlig bild av hur det är i Sverige. Det kan till exempel vara att man inte bör knacka på hos
grannar och be att få låna något och att man i svenska familjer lever så jämställt att hon och
han delar på alla arbetsuppgifter schematiskt oavsett om det är lämpligt och förnuftigt att alla
gör så. Språkundervisningen sprider tydligen i vissa fall generaliserade fördomar som många
svenskar inte alls känner igen! Att lära ut schabloner om seder och bruk är vanligt i all
språkundervisning, men särkilt beklagligt för nya invånare som på så sätt får en förenklad och
felaktig bild av levnadsförhållanden i landet.
Några kvinnor har reagerat över hur omgivningen begett sig när de väntat eller
just fått barn. En kvinna blev förbluffad över att alla tycktes hade rätt att klappa på och
kommentera hennes mage när det blev tydligt att hon väntade barn, något som hon upplevde
som kränkande. Lika märkligt var det för henne att ingen reste sig och gav henne en sittplats i
15
bussen om det var fullsatt när hon steg på med tunga matkassar. Hon menar att om inte
männen gjorde det borde väl åtminstone kvinnorna veta hur jobbigt det kunde vara att stå i en
skakig buss med en stor mammamage! En annan kvinna berättade att ingen hade erbjudit sig
att hjälpa henne med barnen eller hushållet och att hon blev irriterad när några släktingar till
mannen utan förvarning kom och ringde på dörren tidigt på förmiddagen för att få se på
barnet någon dag efter det att hon kommit från BB. När hon inte ville ta emot besöket efter en
natt med mycket lite sömn förstod hon att hon brutit mot en regel. Det dröjde mycket länge
innan någon av dem tog kontakt med henne igen.
Andra synpunkter som någon lyfter fram är att svenska barn blir för
bortskämda och att det är märkligt att svenska föräldrar betalar sina barn när de ska var med
och dela på arbete hemma. En av de yngre kvinnorna anser att många svenska föräldrar
försummar att uppfostra barnen.
Barn måste ha regler för att de ska veta hur det ska vara, Men det har inte de flesta svenska
föräldrarna och dom låter barnet bara vara och bestämma själv och då blir barnen som dom blir:
trotsiga och elaka och säger vad som helst till föräldrarna. Det hade jag gärna velat ändra på .
att få lite större respekt för föräldrarna. Det tycker jag inte att svenska barn har.
Jana
Några kvinnor anser att man drivit detta med jämställdhet för långt i Sverige. I gruppen finns
olika uppfattningar om skillnaderna mellan kvinnor och män. Några menar att vi skapats
olika, att kvinnans främsta uppgift är att var mamma, andra att kvinnor som regel är fysiskt
svagare är än män och att det bör man ta hänsyn till. Kvinnor har mycket ansvar och mycket
att säga till om både i Ryssland och i Sverige anser flera. Det borde inte vara så att kvinnor
har lägre lön än män för samma arbete. Och det är konstigt att det kan vara så i Sverige.
Någon hävdar att så är det inte i Ryssland, men löneskillnaderna mellan kvinnor och män är
stora även i Ryssland beroende på att många kvinnoyrken i förskolor och skolor är lågt
betalda. En kvinna menar att det i Sverige fortfarande är mera påtagligt att det finns jobb som
räknas som kvinnoyrken och mansyrken och att alla jobbar med det jobb de kan få i Ryssland.
Det finns också invändningar mot att jämställdhetsarbete gjort livet bra för
kvinnor. Sverige är inte det kvinnoparadis som det ibland framställs som utomlands. En av de
kvinnor jag intervjuat anser att det som hänt i Sverige de senaste åren är att tempot ökat på
många arbetsplatser och att kvinnorna här blir stressade både på jobbet och hemma. I
Ryssland fanns mera tid att lära känna varandra och umgås på arbetsplatsen och fritiden och
möjlighet att dela på arbetsuppgifterna efter behov. Rationaliseringar och omorganisationer
göra att pressen på var och en ökar. Hon tycker att svenska kvinnor ställer stora krav på sig
själva och på att allt ska vara så perfekt. Det finns så många måsten som förmedlas på olika
16
sätt. För mycket information om risker kan skapa onödig oro vilket idag drabbar många
kvinnor som väntar barn. Kraven på det perfekta livet gör att många kvinnor inte hinner njuta
av allt det positiva som finns här.
Frågor om synen på svensk jämställdhetspolitik uppfattas på olika sätt och blir
belyst både ur kvinnors, mäns och barns perspektiv. Det som är bra i Sverige, framhåller en
kvinna, är att kvinnor är självständiga och har makt men att det ändå ska vara kvinnorna som
ska ta ansvar för familjen och det är fel att det barnen ska pendla mellan föräldrar vid en
skilsmässa.
Stackars män och kvinnor och barn som måste vara en vecka hos mamma och en vecka hos
pappa. Jag tro inte att svenska kvinnor själva gillar hur det fungerar.
Faina
Barnen ska tillhöra mamman och kraven på jämställdheten har gått för långt och många yngre
kvinnor är alltför självupptagna. De tar för lite ansvar för sina barn.
Några kvinnor anser att feminism är ett uttryck för manshat, något negativt och
överdrivet. Andra tar avstånd från att kvinnor blir förtryckta och på olika sätt illa behandlade
även om de inte ser sig som feminister. Det är risk för att för mycket självständighet
skrämmer bort män.
Jag har pratat med svenska män och män från andra länder som bott här. De sa till mig att de
aldrig skulle gifta sig med en svensk kvinna eftersom hon verkar var väldigt emanciperad.
Tatiana
Ryska män uppvaktar kvinnor på ett annat sätt än svenska män som är mer försiktiga. Flera
kvinnor betonar att det är mycket positivt att svenska pappor engagerar sig i sina barn och
även i de barn som kvinnan har sedan tidigare. Det är främmande för ryska män. Någon
berättar att hon och andra ryska kvinnor har pratat om att svenska män är så försiktiga i
förhållande till kvinnor och att det möjligen kan bero på att de vet att de måste dela på det
ekonomiska ansvaret också för de barn som de oavsiktligt blir pappor till.
Annat som kommenteras är att debatten om homosexualitet fått för stor plats i
debatten. Några tar avstånd från att homosexuella ska få ingå partnerskap och särskilt från att
de ska få bli föräldrar.
Flera av de intervjuade kvinnorna har hört talas om fall där ryska kvinnor
utsatts för våld av sin man i Sverige och men ingen av dem jag träffat har drabbats här. Alla
har fått information om att en kvinna som drabbas har möjlighet att få hjälp av sjukvården,
socialtjänsten och kvinnojourer men det finns en troligtvis befogad osäkerhet om vad som
gäller för den som ännu inte fått permanent uppehållstillstånd.
17
Enligt nu gällande bestämmelser har den kvinna som den utsatts för våld som
dokumenterats i journal från läkare, i polisrapport eller från socialtjänsten rätt bryta upp från
förhållanden utan att bli utvisad från Sverige även om hon inte hunnit få ett permanent
uppehållstillstånd. Med alla kvinnor som drabbas känner till detta och heller inte att det är
nödvändigt att den som utsätts för våld i hemmet söker upp polisen, sjukvården eller
socialtjänsten.
Stereotypa mediabilder och föreställningar om ryska kvinnor
Den politiska retoriken under sovjettiden byggde på att stärka skillnaden mellan vi och dom
och kan beskrivas om att begreppet ”den/de andra” var vad man skrev om människor och
livsformer i media både i öst och väst (Leontieva & Sarsenov, 2003). En analys av 126
artiklar från olika skandinaviska tidningar från åren 2000 - 2002 i syfte att undersöka vad och
hur man skriver om ryska kvinnor visar att ryska kvinnor fortfarande presenteras som ”de
andra”. Endast 12 av dessa 126 artiklar innehåller inte något om prostitution eller äktenskap
jämfört med 55 som tog upp prostitution, 45 äktenskap eller samboförhållanden mellan ryska
kvinnor och skandinaviska män. Ryska kvinnor blir ofta relaterade till sexualitet och familj på
ett negativt sätt. Det är svårt att få statistiskt säkra uppgifter om hur många kvinnor som
årligen får uppehållstillstånd för att gifta sig eller sammanbo med skandinaviska män. År
2001 beviljades endast en tiondel av uppehållstillstånden för ryska kvinnor
i Norge och ungefär hälften av motsvarande i Sverige med familjeåterförening som skäl.
Osäkerheten är att i familjeförening ingår barn under 18 och ibland även äldre personer men
det ger en uppfattning om proportioner (Leontieva & Sarsenov, 2003). Omfattningen av
prostitution är alltid till viss del en uppskattning. Det man vet är att det finns fler prostituerade
kvinnor från de forna sovjetstaterna i Danmark och Norge, färre i Sverige (News in Brief
2004, Third edition). Enligt polisen har den svenska sexköpslagen bidragit till att begränsa
omfattningen av trafficking i Sverige (SOU 2002:69) men det finns få om alls några avslutade
studier om ryska kvinnor och prostitution i Sverige. Intervjuer med kvinnor som säljer sex i
en rysk stad nära finska gränsen visar att drivkraften för dem varit fattigdom
(Ihamäki 2004). Inkomsterna gjorde det möjligt för dem att försörja sig själva och barnen när
de var arbetslösa eller av andra skäl inte lyckades tjäna tillräckligt på annat sätt. Enligt en
studie från Norge varierade motiven och sätten för hur kvinnor från olika öststaterna kommit
och arbetade som prostituerade (Skilbei, May-len og Polykova, Irina, 2006). Några angav att
de kommit av ekonomiska skäl, några hade utlovats arbete men blivit lurade medan ytterligare
18
andra kommit på eget initiativ för att få leva en mera guldkantad tillvaro än den de kunde få i
hemlandet.
Kvinnor i den svenska delen av RWN har olika åsikter om prostitution.
Spännvidden var stor från att inte ha någon åsikt, inte bry sig, anse att det är upp till var och
en att själv bestämma, förespråka legalisering och kontroll till att starkt ta avstånd utom i de
fall när kvinnor prostituerar sig för att få de pengar som krävs till kläder och mat. Det är en
form av fattigdomsprostitution som kan förstås även om det är djupt beklagligt.
Det som är uppenbart är att svenska, finska och norska män har köpt sexuella
tjänster av ryska kvinnor i Ryssland, Finland och Sverige men det finns inga studier om
omfattningen och det förs heller inte någon öppen diskussion om detta. Om det debatteras är
det vanligt att de nordiska sexköpande männen framställs som avvikande, gamla, blyga utan
förmåga att ha relationer till kvinnor ( Stenvold 2002, Enbuska & Lindström 2005). De finns
sådana män bland sexköparna, men de flesta är män med familj och barn och god ekonomi.
Stereotypen fungerar som ett skydd för dessa män. Det är också uppenbart att även kvinnor
från de nordiska länderna prostituerar sig. Genom att hålla fast vid stereotyper, den ryska
kvinnan som säljer och den avvikande mannen som köper sex, skapas maktförhållanden som
bygger på manlig dominans och etnocentrism;’dom andra kvinnorna tar hand om männen som
inte duger hos oss – och det hjälps vi åt att hålla tyst om.’ Det finns med andra ord en
koppling mellan å ena sidan fattigdom eller ekonomiska svårigheter och å den andra förryck
med etniska och kulturella förtecken av invandrade kvinnor och omanliga män,
Alla intervjuade tar avstånd från det som tas upp i media om ryska kvinnor och
alla har påverkats av det de möter i tidningar och TV. Det väcker starka känslor och upplevs
som mycket orättvist att just kvinnor från Ryssland utpekas som prostituerade. En artikel i en
lokaltidning i Västerbotten fick en grupp ryska kvinnor att känna sig mycket kränkta av det
skälet. De protesterade och anordnade ett möte med reportern där de krävde en ursäkt från
tidningen. Kvinnorna blev mycket besvikna. Resultat blev en liten notis på en undanskymd
plats i tidningen med antydningar om att kvinnorna missförstått den första artikeln.
En grupp ryska kvinnor som studerade svenska på SFI blev vid ett tillfälle
ombedda av en lokal politiker att delta i en intervju för en lokaltidning. Bilden på gruppen
som publicerades på först sidan hade arrangerats så, att betraktaren fick intrycket av att det
var sent på kvällen och att de poserade för eventuella kunder. Det uttrycktes inte i klartext
men texten var sådan att innehållet kunde tolkas som att de kommit till Sverige med avsikten
att utnyttja systemet, Något som också upprörde många vara när en företrädare för en
kvinnojour i de lokala TV nyheterna påstod att ryska prostituerade deltagit i en festival i
19
inlandet där hon inte själv deltagit. Andra exempel är när man i artiklar och rubriker använt
begrepp som ’postorderfruar’ och ’importerade kvinnor’.
Medias sätt att skriva om prostitution och ryska kvinnor har fått alla jag
intervjuat att känna sig illa berörda, inte minst för att det varit obehagligt också för deras män
och särkilt för deras barn. Att just kvinnor från Ryssland utpekas även när det är kvinnor från
andra länder som säljer sex och när särskilt många unga svenska kvinnor byter partners ofta,
att ”one-night stand” accepteras utan att det kallas för prostitution, ses av någon som ett
exempel på misstro mot just ryska kvinnor.
Frågor och kommentarer från svenskar innehåller inte sällan antydningar om
att hon har fångat honom för att få komma hit och att det i första hand rör sig om en
transaktion inte en relation. Några av de svenskar som mött ryska kvinnor har själva reagerat
på generaliserande negativa påståenden om ryska kvinnor och berättat om hur svårt det varit
för kvinnor de mött att uppleva detta.
Ett annat ämne som diskuterats i media har varit rädslan för att en HIV epidemi och andra veneriska sjukdomar direkt eller indirekt skulle kunna orsakas av svenska
mäns kontakter med ryska kvinnor, men det finns inte något som tyder på att det man fruktat
har skett (Carlsten, ej publicerad rapport, Nordin 2007)
Män som bor i glesbygdsbyar i Västerbotten och som träffat en rysk kvinna har
upplevt att deras grannar varit fördomsfulla. De tror att han blivit förförd av kvinnan och de
tror att hon ska lämna honom så snart hon fått permanent uppehållstillstånd. ”Lycka till så
länge det varar” är ett sätt att gratulera som visar vad man förväntar sig (Nordin 2007). Men
det männen söker är framför allt någon att delta vardagen med. ”Ett hus utan en kvinna är
inte ett hem” (ibid s. 187) uttrycks på olika sätt och om förhållandet fungerar bra kan både
mannen och kvinna få nya erfarenheter och bättre liv än de haft tidigare (Åhlvik Söderlund
2004, Nordin 2007, Carlstenrapporten)
De intervjuade kvinnorna har även reagerat mot tendensen att i media ensidigt
rapportera om fattigdom, korruption, kriminalitet och politiska problem och ytterst sällan lyfta
fram något som är positivt i Ryssland. Sådana artiklar och TV- program bidrar till sårande
kommentarer och frågor från personer som själva aldrig varit i Ryssland.
Bemötandet från svenskar är ibland nedlåtande på olika sätt och antyder att det
är en ynnest att få komma och bo här. Det som är olustigt för kvinnorna är att i frågor eller
kommentarer och antydningar höra att mötet med den svenske mannen skett på ett tvivelaktigt
sätt. När någon visar intresse och uppskattning upplevs det som positivt. Det intryck som
dominerar är att alla känt av att det finns fördomar och misstro mot ryska kvinnor i Sverige
20
men inte från de svenska släktingarna eller från andra som kvinnorna lärt känna och umgås
med.
Avslutande reflektioner
Det som karaktäriserar innehållet i intervjuerna är skillnader mellan kvinnorna vad gäller
ålder, utbildningsnivå, sociala och ekonomiska levnadsvillkor och
livshistorier, men det finns även erfarenheter, åsikter och iakttagelser som delas av många.
Antalet intervjuer är för litet för att det skulle vara meningsfullt att försöka generalisera eller
skapa några modeller eller grupperingar med likartade särdrag Min bedömning är att de
kvinnor som accepterat att delta i den svenska delen av studien har med några få undantag
lyckats etableras sig väl på de orter där de nu bor. Kvinnor som lever i förhållanden där
mannen utöver kontroll, hotar med eller använder våld har kanske inte blivit tillfrågade eller
valt att inte delta i studien. De finns med indirekt som berättelser om kvinnor råkar illa ut i
intervjuerna både med de ryska kvinnorna och de svenska professionella.
Ryska kvinnor är vana att arbeta utanför hemmet och tjäna egna pengar och att
samtidigt vara ansvariga för familjen utan att ha förväntningar eller krav på att männen ska
delta i hushållsarbetet. De är på så sätt väl förberedda för att kunna fungera som spindeln i det
komplicerade sociospatiala nät som måste vara starkt och på samma gång flexibelt för att
kunna samordna det som krävs för att en multietnisk familj ska utveckla ett väl fungerande
vardagsliv. De kvinnor som uttrycker att det de är mycket nöjda med sina liv har på olika sätt
lyckats åstadkomma detta och de känner att de är accepterade och uppskattade.
Åsikterna om jämställdhet i hemmet varierar. Några uttrycker att de förväntar
sig att deras män ska delta i hemarbetet och uppskattar att de gör det. Andra tycker att
ambitionen att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män har gått för långt. I Sverige och de
övriga de nordiska länderna är det främst kvinnor som drivit jämställdhetsfrågorna både
politiskt och i familjen (Haavind 1987, Magnusson 2006). Om få ryska kvinnor ställer krav på
att sina män innebär det att de praktiserar och stöder en traditionell könsarbetsdelning. Detta
uppskattas av deras partners och av många nya släktingar och professionella som träffar dem.
I Carlstenrapporten finns några intervjuer med svenska män som lever med ryska kvinnor
Dessa män beundrar ryska kvinnor och ger många exempel på hur annorlunda de är jämfört
med svenska kvinnor; de klär sig bättre, de är stolta och starka och de vill vara sin partner till
lags utan att vara undergivna men också utan att öppet kämpa för jämställdhet genom att
kräva att mannen ska dela lika på arbetet hemma. I det avseendet har de ryska kvinnorna ett
socialt och kulturellt kapital som är värdefullt både i deras privata liv, i kontakter med
21
professionella och på arbetsplatser. Sett ur ett annat perspektiv bidrar detta till att ge stöd för
åsikter om att det är positivt med en traditionell arbetsdelning mellan könen. Flera kvinnor
anser att skillnaderna mellan kvinnor och män är skapade av Gud eller av naturen och inte
socialt konstruerade och anger det som skäl för sina åsikter. Det är också det som är orsaken
till att flera tar avstånd från att homosexuella ska ha samma rättigheter att leva tillsammans,
att gifta sig och att adoptera barn eller på annat sätt bli föräldrar. Den syn på
invandringspolitiken som flera ger uttryck för företräds i Sverige av invandrarfientliga
grupper men står i motsats till grundlägganden värderingar om mänskliga rättigheter.
Lagstiftningen om jämställdhet och jämlikhet i Sverige och de övriga nordiska länderna har
varit en påverkansfaktorer i radikal riktning. De åsikter de intervjuade uttrycker är vanligt
förekommande i Ryssland och delas även av många svenskar och. I det avseendet kan det bli
så att flera kvinnor väljer att stödja att reaktionära krafter som vill motverka en utveckling
mot ett samhälle som har människors lika värde och kollektivt ansvar också för de svaga som
ideologisk grundval.
De intervjuade har påverkats negativt av de stereotypa skildringarna av ryska
kvinnor i media. Såväl svenska som ryska kvinnor skiljer sig från sina män av olika skäl.
Ryska kvinnor blir liksom svenska kvinnor och kvinnor i andra länder utsatta för övergrepp
och våld av det män de lever tillsammans med. Det finns ryska kvinnor som säljer sexuella
tjänster men det vore lögn att påstå att inte svenska kvinnor också gör det. Att förknippa
invandrarkvinnor med prostitution är ett uttryck för strukturellt symboliskt våld med etniska
förtecken. Genom att betona kvinnornas nationalitet skapas bilden av ’den andra’ som är
annorlunda än de infödda kvinnorna samtidigt som de köpande männen osynliggörs. Den
processen är en kombination av strukturella och sociala maktrelationer som bygger på en
kombination av manlig dominans och etnocentrism. Det som däremot inte synliggöras i media
är att de ryska kvinnor som bor i Sverige idag, och särskilt de som bor i Barentsområdet, bidra
till att reproducera det sociala livet både som yrkesverksamma och som privatpersoner. De är
mycket uppskattade och anses av många professionella vara de invandrare som det är lättast
att arbete med för de ryska kvinnorna anstränger sig på alla sätt för att ta vara de möjligheter
som erbjuds och de är i många avseenden lika oss. De lyckas ofta att skapa att väl fungerade
vardagsliv för sina män, sina barn och sig själva. Detta synliggörs inte i media. Om det
skedde som motvikt till bilden av den ’den andra’ som hittills dominerat skulle det troligtvis
kunna inspirera flera av dessa kvinnor att också vilja engagera sig i olika organisationer och
andra samhälliga aktiviteter och på så sätt få ett större inflytande i samhället.
22
Referenser
Azhgikhina, Nadezda (1988), Women as presented in the Russian Media,
http://www.un.org/documents/ecosoc/cn6/1996/mediaen.htm.
Berggren, Inger (2001), Identitet, kön och klass. Hur arbetarflickor formar sin identitet,
Göteborg, Göteborgs universitet, Acta Universitatis Gothoburgensis.
Block, Charlotte (1988), Om forskel mellem det kendte og det ‘endnu-ikke-kende’, In
Charlotte Block et al.Eds, Hverdagsliv, kultur og subjektivitet, Kultursociolgiske skrifter,
nr.25 Akademisk Forlag, Køpenhavns Universitet.
Gullestad, Marianne (1989), Kultur of hverdagsliv: på sporet av det moderne Norge. Oslo:
Universitetsforlaget.
Gullestad, Marianne (1992), The Art of Social Relations. Essays on Culture, Social Actions
and Everyday Life in Modern Norway, Oslo, Scandinavian University Press.
Haavind, Hanne (1987), Liten og stor. Mødrers omsorg og barns utvecklingsmuligheter, Oslo,
Universitetsforlaget.
Hirdman, Yvonne (1988), Genussystemet – reflektioner kring kvinnors sociala underordning,
Kvinnovetenskaplig tidskrift, 9 (3), 49-63.
Hirdman, Yvonne (1990) Genussystemet, I Demokrati och makt i Sverige. Sou:1990:44,
Maktutredningen huvudrapport.
Hägg, Kerstin (1997), Individuella och kollektiva identiteter, om kön, klass och etnicitet i
samtal med samiska kvinnor, In Gudrun Nordborg Ed, Makt och kön, Tretton bidrag till
feministisk kunskap, Stockholm / Stenhag, Brutus Östlings Bokförlag Symposion
Kvale, Steiner (1996), Inter Views – an introduction to qualitative research interviews,
London, SAGE Publications.
Ihamäki, Elina (2004), Prostitution and Border. At the Meeting Point of Russian Women and
Finnish Men, In Aino Saarinen and Elaine Carey-Bélanger, Eds, Crises Centres and Violence
against Women Gender Research,: Oulu University Press , Methodology and Practice ,
Volume 7, Femina Borealis , Volume 9, 127-144.
Leontieva, Alexandra N. og Sarsenov, Karin (2003) Russiske kvinner i skandinaviske medier.
In Kvinneforkning 2, 2003, 17-30.
Magnusson, Eva (2006), Hon, han och hemme. genuspsykologiska perspektiv på vardagslivet
i nordiska barnfamiljer. Stockholm, Natur och kultur.
Fact sheet (2005),Ministry of Industry, Employment and Communcation, Prostitution and
trafficking in human beings.
23
News in brief (2004) Third ed of News in Brief from the Nordic council theme meeting in
Helsinki. www.norden.org
Nordin, Lissa (2007), Man ska ju vara två, Stockholm, Natur och kultur.
Remenick, Larissa, I. (1999) ’Women with Russian Accent’ in Israel, On the Aspect of
Immigration, The European Journal of Women’s Studies , vol.6, 441-461.
Rotkirch, Anna (2000), The Man Question. Loves and Lives in the Late 20th Century Russia,
Helsinki, NordPrint.
Aino Saarinen & Jana Sverdljuk:(2006), Russian Women in Grey Zones of Nordic Welfare.
NIKKMagasin 3-2006, 20-23.
Saarinen, Aino (2006), ’Reflections on Interviewing Russian Women Immigrants: :
Challenges in the Nordic Countries, In Petra Sinisalo-Katajisto, Ed Studia Slavica
Finlandensia XXIII,.. Helsinki, Institute for Russian and East European Studies.
Aino Saarinen (2007), Venäläiset naiset maahanmuuttajina ´naisystävällisessä´ Pohjolassa.
Kansalaisuus ja stigmatisoinnut identiteetti. Tuomas Martikainen & Marja Tiilikainen (toim.):
Maahanmuuttajanaiset: kotoutuminen, perhe ja työ. Väestöntutkimuslaitoksen julkaisusarja
D 46/2007, 125-146.
Aino Saarinen & Jana Sverdljuk & Kerstin Hägg (forthcoming 2008), Russian Women as
Immigrants in ´Norden´ - Finland, Norway, Sweden. Gender Perspectives on Everyday Life;
Social Justice and Cultural Recognition; Citizenship and Participation. RWN Project Report
Aino Saarinen & Marina Calloni (eds.), (forthcoming 2008), Builders of a New Europe.
Women Immigrants from Eastern Europe in Western Transregions.
Sida 2005, Vad gör Sida i Ryssland. http://www.sida.se 20051019
Sverdljuk, Jana (forthcoming Ashgate 2008/2009) “ Contradicting the 'Prostitution Stigma’
Narratives of Russian Migrant Women Living in Norway" in Complying with colonialism.
Gender, Race and Ethnicity in the Nordic Region.Suvi Keskinen, Salla Tuori, Sari Irni and
Diana Mulinari (eds.)
Stenvold, Dag (2002), ‘From Russia with Love? Newspaper Coverage of Cross –Border
Prostitution in Northern Norway 1990-2001, The European Journal of Women’s Studies ,
Vol.9(2), 143-162.’
SOU 2002:69, Människosmuggling och offer för människohandel, Justitiedepartementet och
anhörigkommittén..
SFS, Svensk författningssamling,
UNDP (2005) Report on Russia 2015. Human Development Report Russian Federation.
Development goals and policy priorities.
Opublished rapporter och papers
Carlsten, Eva Britt Carlstenrapporten, Västerbottens läns landsting Umeå
24
Enbuska, Irina, Lindström, Lena ( 2005) ”En slokig man” – en diskursanalytisk studie av
bilden av den sexköpande mannen i Norrbotten Uppsats nr 493,(10 p) Sociologiska universitet
Umeå universitet.
Olofsson, Jenny, Unpublished Working Paper, Department of Social and Economic
Geography
Skilbei, May-len og Polyakova, Irina (2006), “ My life is too short: I want to live now”
Kvinnor fra Øst-Europa forteller om veien till og livet i prostitutjon i Norge Rapport,
Insitutiet for kriminologi og rettssociologi.Universitetet i Oslo.
Åhlvik- Söderlund, Kerstin, It takes two to tango, Om äktenskapsmigration från öst till väst,
(2004) C/D uppsats , Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet.
25
