Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Nya Zeeland 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Respekten för de mänskliga rättigheterna är överlag god i Nya Zeeland. De
mest omdebatterade bristerna rör två frågor. Den första är den ekonomiska
och sociala ojämlikheten mellan urbefolkningen (maorier) och invandrare från
Stillahavsöstaterna å ena sidan, och nyzeeländare av europeisk härstamning å
den andra. Den andra frågan är kvinnors och barns utsatta situation, inklusive
våld i hemmet mot kvinnor och barn.
Maoribefolkningens särställning och frågan om ägande- och nyttjanderätt för
strandområden är fortsatt känsliga frågor.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Nya Zeeland har ratificerat samtliga centrala konventioner rörande mänskliga
rättigheter utom konventionen om skydd för migrantarbetare. Nya Zeeland har
också ratificerat de två tilläggsprotokollen till konventionen om medborgerliga
och politiska rättigheter (ICCPR) (om enskild klagorätt och om avskaffandet av
dödsstraffet) och tilläggsprotokollet till konventionen om all slags
diskriminering av kvinnor (CEDAW) (om enskild klagorätt). Det fakultativa
protokollet till barnkonventionen (CRC) om barn i väpnade konflikter har
ratificerats medan protokollet om handel med barn endast har undertecknats,
och man överväger för tillfället ratificering. Tilläggsprotokollet till
konventionen mot tortyr (CAT) har ratificerats i mars 2007. Konventionen om
funktionshindrades rättigheter skrevs under i mars 2007 och
ratifikationsarbetet pågår. Nya Zeeland spelade en pådrivande roll i arbetet
2
med denna konvention. Information om reservationer finns tillgänglig på
www.hrc.co.nz.
Landet har ratificerat flyktingkonventionen och det tillhörande protokollet från
1967. Landet har även ratificerat Romstadgan för internationella
brottmålsdomstolen (ICC).
FN-kommittéerna har överlag funnit kvaliteten på Nya Zeelands rapporter
föredömlig. Rapporterna går att ladda ner via www.mfat.govt.nz. Den senaste
rapport som överlämnats är Nya Zeelands sjätte rapport till CEDAW,
publicerad i mars 2006. FN:s särskilde rapportör om mänskliga rättigheter för
urfolk besökte Nya Zeeland i november 2005 och dennes rapport diskuterades
i MR-rådet i mars 2006. Nya Zeelands femte rapport under konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) kommer att inlämnas inom en
snar framtid.
Human Rights Amendment Act från 2001 fastställde att en nationell
handlingsplan för främjandet av mänskliga rättigheter skulle utarbetas. Som en
grund för en sådan handlingsplan genomförde Nya Zeelands oberoende
kommission för mänskliga rättigheter (NZHRC) under åren 2002-2004 breda
konsultationer, som utmynnade i en heltäckande rapport om läget för de
mänskliga rättigheterna i Nya Zeeland. Rapporten publicerades i september
2004. Med denna rapport som grund utarbetade NZHRC på regeringens
uppdrag ett förslag till New Zealand Action Plan for Human Rights, publicerad i
mars 2005, se www.hrc.co.nz/actionplan.
Regeringen har under 2007 behandlat handlingsplanen och gett i uppdrag till
berörda ministerier att ge förslag på åtgärder som kan vidtas för att uppfylla de
rekommendationer som NZHRC gjort. En halvtidsgenomgång görs just nu av
NZHRC, och denna förväntas bli klar i mars 2008.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Lagar finns som skall säkerställa respekten för rätten till liv och kroppslig
integritet och som förbjuder alla former av tortyr. Under 2007 har det dock
förekommit rapporter om att enskilda poliser och fängelsepersonal ska ha
trakasserat personer i förvar på otillbörligt sätt.
Förhållandena i nyzeeländska fängelser, häkten och andra slutna anstalter är
överlag av godtagbar standard. I juni 2005 trädde lagen Corrections Act i kraft,
vilken bland annat har tagit sin utgångspunkt i FN:s Standard Minimum Rules
for the Treatment of Prisoners. Lagen förbjuder bland annat systemet med
3
privata företag som sköter fängelseverksamheten. Lagen ger även fångar
möjlighet att få ekonomisk ersättning för övergrepp på anstalter. Lagen har
prövats i ett fall, med resultat att fem fångar tilldömts skadestånd på grund av
det sätt som de hållits i isolering. Regeringen har också under senare år
genomfört nybyggnationer för att hantera problemet med överbefolkade
fängelser.
NZHRC har upprepade gånger konstaterat att vissa grupper, framför allt barn,
kvinnor, maorier, människor med funktionshinder, homo-, bi- och
transsexuella personer och människor som tillhör etniska minoriteter löper
större risk än andra att utsättas för våld och trakasserier.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades i Nya Zeeland år 1989. Nya Zeeland har aktivt
deltagit i kampanjen för att understödja den resolution om ett moratorium för
dödsstraffet som antogs av FN:s generalförsamling hösten 2007.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Lagen förbjuder godtyckliga arresteringar.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Nya Zeeland är en enhetsstat med nationstäckande lagstiftning. Likhet inför
lagen är garanterad i författningen. Rättsväsendet bygger på det brittiska common
law-systemet där allmänt hållna lagar, kombinerat med sedvanerätt och tidigare
rättsfall i första hand utgör grunden för rättsskipning. Sedan 2004 har Nya
Zeeland en egen Högsta domstol. Tidigare fyllde Privy Council i London
funktionen som landets högsta rättsliga instans.
Nya Zeelands rättsväsende anses vara opartiskt, överblickbart och fritt från
korruption. Domstolsförfaranden kan emellertid vara kostsamma och NZHRC
menar att detta kan vara till nackdel för personer med låga inkomster, samt för
personer med funktionshinder, maorier, personer från Stillahavsregionen och
ungdomar.
I november 2007 röstade parlamentet för ett tillägg till den så kallade
Terrorism Suppression Act från 2002, och införde samtidigt en ny brottsrubrik,
”att utföra en terroristhandling”, med en straffsats upp till livstids fängelse.
Såväl den ursprungliga lagen som tillägget har kritiserats av vissa
parlamentsledamöter som anser att den kan användas för godtyckliga
frihetsberövanden.
4
Den självständiga statliga kommissionen för mänskliga rättigheter, Human
Rights Commission (NZHRC) bildades 1977. NZHRC hanterar klagomål om
diskriminering på grund av ras, religion eller kön och kan på eget initiativ
undersöka missförhållanden. NZHRC har också en bredare roll att informera
om och främja Nya Zeelands efterlevnad av internationella åtaganden inom
mänskliga rättigheter. Vidare kan NZHRC föreslå lagändringar. Utöver
NZHRC finns ombudsmannafunktioner för barn (Commissioner for
Children), för funktionshindrade (Health and Disability Commissioner), för
mental hälsa (Mental Health Commissioner), för skydd av privatlivet (Privacy
Commissioner) samt för minoritetsgrupper (Race Commissioner).
7. Straffrihet
Straffrihet är inte något problem i Nya Zeeland.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Nya Zeeland införde 1990 en rättighetsförklaring, Bill of Rights, där de
grundläggande fri- och rättigheterna garanteras. Lagen bekräftade även landets
åtaganden enligt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Nya Zeeland har en lång tradition som parlamentarisk demokrati med ett
flerpartisystem. Landet är en konstitutionell monarki där drottning Elizabeth II
företräds av en generalguvernör, som utses på förslag av premiärministern.
Allmän rösträtt råder från 18 års ålder.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Diskriminering i arbetslivet är förbjuden. Föreningsfrihet är garanterad. Drygt
20 procent av de anställda är medlemmar i någon fackförening. I NZHRC:s
statistik angående inkomna klagomål och formella tvister som rör
diskriminering är dispyter gällande arbete och anställning bland de vanligaste.
Grunderna för dessa klagomål varierar men domineras av olika typer av
funktionshinder, kön och etnisk bakgrund. Nya Zeeland har inte ratificerat två
av de åtta grundläggande ILO-konventionerna och har reserverat sig mot ett
flertal punkter i de övriga sex.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
5
Nya Zeelands hälsovårdssystem är väl utbyggt, men präglas av högt
kostnadsläge och personalbrist. Hälsoläget är i allmänhet gott, men
nyzeeländska myndigheter anser att vården av mentalsjuka och av flyktingar
med allvarliga trauman behöver byggas ut betydligt.
Det finns fortfarande påtagliga skillnader i hälsoförhållandena mellan maorier
och invandrare från Stillahavsöstaterna å ena sidan och nyzeeländare av
europeisk härstamning å den andra sidan. Förväntad livslängd för ickemaoribarn är nästan 10 år längre än för maoribarn. Handlingsplaner för att
förbättra det allmänna hälsoläget och särskilt situationen för personer med
funktionshinder från dessa utsatta grupper har funnits sedan 2002 för
invandrare från Stillahavsöstaterna och sedan 2003 för maorier.
Handlingsplanen rörande maorier har uppdaterats mot bakgrund av de
erfarenheter man gjort sedan 2003 och gäller för perioden 2006-2011. Ett
arbetsprogram finns även för att förbättra kvaliteten och tillgången till rent
vatten och akutvård.
12. Rätten till utbildning
Skolgång är obligatorisk mellan 6 och 16 års ålder. NZHRC konstaterade 2004
att både formella och informella kostnader för utbildning skapar hinder för
barn till låginkomsttagare på alla nivåer i utbildningssystemet.
Maorier, etniska minoriteter, fattiga och elever med funktionshinder uppvisar
alla sämre studieresultat än genomsnittet. Dessa grupper har högre frånvaro,
slutar skolan tidigare än andra nyzeeländare och är underrepresenterade på
universitetsnivå.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Nya Zeeland rankades 2007 på 19:e plats i FN:s utvecklingsprograms index
över mänsklig utveckling, strax efter Belgien och Luxemburg, men före Italien.
Den relativt goda ekonomiska tillväxten under den senaste tioårsperioden har
dock inte lett till att Nya Zeeland kommit ikapp tätklungan inom OECD när
det gäller BNP/capita i köpkraftstermer.
Sysselsättningsnivån för maorier (67,6 procent 2007) har ökat snabbare än för
andra grupper under det senaste året och den tidigare höga arbetslösheten för
maorier har sjunkit påtagligt sedan år 2000, från 14,2 procent till 7,6 procent i
juni 2007 (jämfört med 3,5 procent för icke-maorier). Maoriarbetskraftens
särdrag (yngre, lägre utbildning, lägre kvalificerade yrken) gör dock gruppen
sårbar i en eventuell lågkonjunktur.
6
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Lagen om mänskliga rättigheter, Human Rights Act (1993), förbjuder
diskriminering på grundval av bland annat kön.
Lagstadgad lika lön för lika arbete infördes 1972. Timlönen för kvinnor har
ökat under senare år, och utgör nu ca 87 procent av timlönen för män. I
huvudsak är löneskillnaden en återspegling av att kvinnodominerade yrken är
lägre betalda än mansdominerade.
Våld mot kvinnor är ett stort problem och maorikvinnor, kvinnor från
Stillahavsöstaterna och ensamstående kvinnor är särskilt utsatta enligt
NZHRC. Antalet anmälningar om våldsbrott ligger på en hög och konstant
nivå. Cirka hälften av de män som döms för våld mot kvinnor är maorier
(maorierna utgör 15 procent av befolkningen) och 30 procent är män av
europeisk härkomst. Lagen mot våld i hemmet, Domestic Violence Act,
infördes 1996 och vidgade begreppet våld till att inkludera psykisk misshandel,
hot och att låta barn bevittna psykisk misshandel. Regeringen tar frågan på
stort allvar och flera informationskampanjer har bedrivits under senare år i
syfte att förändra attityder och beteenden. År 2005 tillsatte regeringen en
särskild arbetsgrupp för att samordna insatser utifrån 2001 års nationella
strategi för att motarbeta alla former av våld mot kvinnor inom familjen.
Åldersgränsen för äktenskap är 16 år. För personer under 18 års ålder behövs
förälders eller vårdnadshavares medgivande. Sedan 1996 är kvinnlig
könsstympning olaglig. Det är även ett brott att föra någon från Nya Zeeland
för att utföra kvinnlig könsstympning utomlands.
Inom (den lagliga) prostitutionsverksamheten förekommer exploatering av
asiatiska kvinnor. Även om prostitution är laglig är det förbjudet för personer
utan uppehållstillstånd att arbeta som prostituerade. Enligt ECPAT
förekommer minderåriga (personer under 18 år) prostituerade i såväl större
som mindre städer. Bland dessa är personer med maoribakgrund
överrepresenterade, eftersom de underliggande faktorerna för prostitution
bland unga (fattigdom, drogmissbruk, splittrade familjer) är vanligare bland
maorier.
15. Barnets rättigheter
7
Barns rättigheter är i de flesta fall väl tillgodosedda i Nya Zeeland. Utbildning
och hälsovård håller i genomsnitt hög standard. NZHRC bedömer dock vissa
barns utsatta situation som en av de allvarligaste bristerna när det gäller
mänskliga rättigheter i Nya Zeeland. NZHRC framhåller att vart tredje barn
lever under fattigdomsliknande förhållanden, vilket negativt påverkar deras
tillgång till både hälso- och sjukvård samt utbildning. Andelen barn som
misshandlas, vanvårdas eller negligeras är bland den högsta i OECD-kretsen.
Barn i maorifamiljer är överrepresenterade i statistiken på alla dessa områden.
Flera uppmärksammade fall av barnmisshandel har fått både regeringen och
barnombudsmannen (Commissioner for Children) att förespråka mer aktiva
åtgärder för att förändra attityderna i samhället.
Fysisk bestraffning av barn av målsman förbjöds i Nya Zeeland i maj 2007.
Den nya lagen är dock kontroversiell, och i media förekom artiklar som var
kritiska mot förbudet, som man ansåg vara godtyckligt och svårt att efterleva.
Aga är även förbjudet i skolor sedan år 1989.
Straffbarhetsåldern är 10 år för mord eller dråp, 14 år för övriga brott. År 2007
motionerade partiet New Zealand First om att straffbarhetsåldern skulle sänkas
till 12 år för andra allvarliga brott, men denna motion röstades ner. FN:s
kommitté för barnets rättigheter har kritiserat den låga straffbarhetsåldern, men
regeringen avvisar denna kritik med hänvisning till ett starkt opinionsstöd för
10-årsgränsen. År 2002 gjordes en lagförändring som innebär att ungdomar
mellan 16 och 18 år kan tvingas avtjäna sina straff på anstalter för vuxna. Efter
ett uppmärksammat mord 2006 på en 17-årig man under en fångtransport har
dock regeringen sagt att vuxna och unga kriminella ska hållas separerade, och
man håller på att bygga ut kapaciteten för internering av unga i särskilda
ungdomsfängelser.
Nya Zeeland var ett av de första länderna att genom lag (år 1995) möjliggöra
åtal för egna medborgare som begår sexuella övergrepp mot barn utomlands
eller arrangerar resor för andra i sådant syfte. År 2002 lanserade regeringen en
nationell handlingsplan mot sexuell exploatering av barn, i samarbete med en
rad frivilligorganisationer.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Maorierna, som idag utgör cirka 15 procent av befolkningen, anlände till Nya
Zeeland (Aotearoa, landets officiella namn på maori) från Polynesien för cirka
900 år sedan. Européernas kolonisering av landet inleddes i början av 1800talet och så sent som 1839 fanns endast ett tusental européer i landet.
8
Den 6 februari 1840 undertecknades Waitangifördraget mellan den brittiska
kronan och drygt femhundra maoriledare (både män och kvinnor). I fördraget
erkändes maorinationen som urfolk och fulla medborgerliga rättigheter för
maorierna garanterades, samtidigt som den brittiska monarken tillerkändes
överhöghet över landet. Fördraget åsidosattes i stort sett fram till 1900-talets
andra hälft, även om det levde kvar i maorisamhällets medvetande. Så sent som
på 1960-talet ansåg regeringen och rättsväsendet att fördraget inte hade något
juridiskt eller politiskt värde. I dagens Nya Zeeland intar fördraget däremot en
central plats för synen på historien, koloniseringen och den nationella
identiteten.
En särskild domstol, Waitangitribunalen, inrättades 1975 för att behandla krav
från enskilda maorier eller maorikollektiv att de behandlats orättvist av staten
till följd av lagstiftning, politik eller praxis som strider mot Waitangifördraget.
Tribunalen behandlar även frågor om rättigheter över land, vatten och övriga
naturresurser. Parlamentet fattade i november 2004 beslut om en ny (och för
maorierna kontroversiell) lag som fastslog statens äganderätt över strand- och
kustområden, men med en viss begränsad sedvanerätt för maorierna.
Lagar finns som uttryckligen förbjuder diskriminering av urbefolkningen, men
trots detta visar rapporter från NZHRC att maorier fortsatt diskrimineras på i
stort sett alla områden, såväl ekonomiskt som socialt. Det gäller arbetslöshet,
socialbidragsberoende, fängelsepopulationen (maorier utgör mer än hälften av
alla frihetsberövade i landet), avhopp från skolan, barnadödlighet och så vidare.
Regeringen försöker på olika sätt förbättra läget för maoribefolkningen i en rad
riktade handlingsprogram. Man försöker dessutom låta åtgärder för att främja
maoribefolkningens situation genomsyra hela regeringens arbete. Arbetet sker
under ledning av ett särskilt ministerium för maorifrågor och i samarbete med
maoriska frivilligorganisationer. Enligt NZHRC präglas genomförandet av
många av dessa program av bristfälligheter.
Nya Zeelands parlament har 121 ledamöter, varav sju platser är reserverade för
maorier. Dessa väljs i särskilda maorivalkretsar. Totalt sitter 21 maorier och 5
representanter för andra minoriteter i parlamentet. Av 30 ministrar är 6
maorier och en från Stillahavsöarna. I parlamentet kan maori användas vid
sidan av engelska.
I Nya Zeeland finns även drygt 200 000 invandrare från Stillahavsöstaterna
(ungefär 7 procent av befolkningen). Denna grupp upplever liknande former
av diskriminering som maorierna, och är också något överrepresenterad i
fängelsepopulationen. En snabbt ökande befolkningsgrupp är invandrade
asiater, som idag utgör cirka 9 procent av befolkningen.
9
Nya Zeeland röstade emot deklarationen för ursprungsbefolkningars
rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling den 13 september 2007. I en
röstförklaring angav man att orsaken till nej-rösten var problem med artiklarna
26 (om mark och resurser), 28 (om upprättelse) samt 19 och 32 (om vetorätt
över staten), vilka ansågs vara icke förenliga med Nya Zeelands konstitution
och andra lagar.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Diskriminering på grund av sexuell läggning har varit förbjuden sedan Human
Rights Act antogs 1993. Trots detta framhåller NZHRC att diskriminering och
trakasserier av homo-, bi- och transexuella personer förekommer. Under
senare år har en lång rad lagförändringar förbättrat det rättsliga skyddet för
homosexuella personer. Property Act från 1999 gav samma ekonomiska skydd
för både hetero- och homosexuella sambopar vid skilsmässa. Civil Unions Act
från 2004 möjliggjorde borgerligt partnerskap mellan både hetero- och
homosexuella par och Relationships Act från 2005 förbättrade det ekonomiska
skyddet ytterligare.
Nya Zeeland har ingen specifik lagstiftning som förbjuder diskriminering mot
transsexuella personer, men både NZHRC och Nya Zeelands statsadvokat har
2006 slagit fast att transexuella personer omfattas av redan gällande lagstiftning
mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Immigrationslagstiftningen,
som tidigare inte medgett att personer av samma kön åberopar partnerskap
som skäl vid ansökan om uppehållstillstånd, håller nu på att ses över.
18 Flyktingars rättigheter
Nya Zeeland har en kvot på 750 flyktingar per år som tas emot genom FN:s
flyktingkommissariat (UNHCR), samt ytterligare en kvot på 300 personer för
att återförena splittrade flyktingfamiljer. UNHCR uttrycker i stort uppskattning
över Nya Zeelands olika program för att integrera flyktingar i samhället.
Antalet spontanflyktingar är förhållandevis litet. Högsta domstolen fastslog
2004 att immigrationsmyndigheterna hade rätt att hålla asylsökande i
häktningsliknade förvar under vissa förutsättningar, men detta kommer inte
längre att tillåtas under den nya immigrationslagstiftning som just nu behandlas
av parlamentet. Det kommer dock även fortsättningsvis att vara tillåtet att
använda hemligstämplad information i asylärenden, något som kritiserats av
the Law Society (advokatförbundet).
Nya Zeeland har av FN fått en del kritik för sin behandling och avvisning av
flyktingar. Kommissionen för mänskliga rättigheter har kritiserat det faktum att
en asylsökande, Ahmed Zaoui, ursprungligen från Algeriet och enligt egen
uppgift före detta medlem av motståndsrörelsen FIS, satt fängslad i nära tre år i
10
väntan på beslut om eventuell deportation. Zaoui har släppts ur fängelset
under 2007, efter det att säkerhetspolisen dragit tillbaka sitt påstående om att
han utgör en säkerhetsrisk, och hans familj har nu fått återförenas med honom.
19. Funktionshindrades rättigheter
Diskriminering av personer med funktionshinder när det gäller anställning,
utbildning eller tillhandahållande av statliga tjänster är förbjuden, men sociala
indikatorer pekar på att personer i denna grupp missgynnas i samhället. Det
finns en särskild Health and Disability Commissioner (kommissionär för hälsooch handikappfrågor) och en nationell handlingsplan för personer med
funktionshinder antogs 2001. Efterlevnaden av lagstadgade möjligheter till
tillträde för personer med funktionshinder (Human Rights Act samt Disabled
Persons Community Welfare Act) varierar, något som bland annat NZHRC
uppmärksammat i en studie om tillgänglighet och transporter för personer med
funktionshinder.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Ett antal oberoende enskilda organisationer arbetar fritt med att informera om
samt förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Mänskliga rättigheter utgör en uttalad del av landets utrikes- och
biståndspolitik.
Tillsammans med Australiens Human Rights and Equal Opportunities
Commission (HREOC) deltar NZHRC aktivt i arbetet att främja etableringen
av nationella institutioner för mänskliga rättigheter inom ramen för The Asia
Pacific Forum of National Human Rights Institutions.
