Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Nya Zeeland 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Respekten för de mänskliga rättigheterna är överlag god i Nya Zeeland. De
mest omdebatterade bristerna inom området rör:
- Djupt rotad ekonomisk och social ojämlikhet mellan urbefolkningen
(maorier) och invandrare från Stillahavsöstaterna å ena sidan, och
nyzeeländare av europeisk härstamning å den andra.
- Kvinnor och barns utsatta situation, inklusive våld i hemmet mot
kvinnor och barn.
- Funktionshindrades situation.
- Utsattheten för fångar och immigranter i statligt förvar.
Maoribefolkningens särställning och frågan om ägande- och nyttjanderätt för
strandområden är fortsatt några av de känsligaste frågorna.
År 2002 inleddes arbetet med att skapa en nationell handlingsplan för
främjandet av de mänskliga rättigheterna. Denna handlingsplan, New Zealand
Action Plan for Human Rights, NZAPHR, presenterades i mars 2005. Som
grund för handlingsplanen publicerade den nyzeeländska oberoende Human
Rights Commission, NZHRC, i september 2004 sin första heltäckande rapport
om läget för de mänskliga rättigheterna i Nya Zeeland; Human Rights in New
Zealand Today - se www.hrc.co.nz/actionplan.
2. Ratifikationsläget beträffande centrala konventioner
Nya Zeeland har ratificerat samtliga centrala konventioner rörande mänskliga
rättigheter utom konventionen om skydd för migrerande arbetare. Nya
Zeeland har också ratificerat två tilläggsprotokoll till konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter (bland annat om avskaffande av
dödsstraff), tilläggsprotokollen till konventionen om all slags diskriminering av
2
kvinnor (CEDAW) respektive barnkonventionen, samt under 2003
tilläggsprotokollet till konventionen mot tortyr.
Information om reservationer finns tillgänglig via på www.hrc.co.nz. Under
2003 införde regeringen 12 veckors betald föräldraledighet, vilket har föranlett
Nya Zeeland att lyfta sina reservationer rörande denna fråga i kommittén för
kvinnodiskriminering och i kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter.
FN-kommittéerna har överlag funnit kvaliteten på Nya Zeelands rapporter
föredömlig. Rapporterna går att beställa via internet (www.mfat.govt.nz).
3. Respekt för rätten till liv och kroppslig integritet, förbud mot tortyr
Lagar finns som skall säkerställa respekten för rätten till liv och kroppslig
integritet och som förbjuder alla former av tortyr. Förhållandena i
nyzeeländska fängelser, häkten och andra slutna anstalter är av överlag av
godtagbar standard. Regeringen har sedan år 2000 genomfört nybyggnationer
för att lösa problemet med överbefolkade fängelser, men fortfarande saknas
platser, framför allt för ungdomar. Under 2005 godtogs ett lagförslag som ger
fångar möjlighet att få ekonomisk ersättning för tillbud på anstalten.
Liksom föregående år finns ett antal rapporter om att enskilda poliser och
fängelsepersonal har trakasserat eller utsatt personer i förvar på otillbörligt sätt.
Kritik har även framförts mot den nyzeeländska fångvården mot det sätt man
tillämpar isolering som bestraffningsmetod. Även bristen på kontroll av
ansvarig myndighet vad gäller datainsamling och rapportering om övergrepp
mot häktade och fängslade personer kritiseras.
NZHRC konstaterar i sin lägesrapport att vissa grupper, framför allt barn,
kvinnor, maorier, människor med funktionshinder, homo-, bi- och
transsexuella personer och människor som tillhör etniska minoriteter löper
större risk än andra att utsättas för våld, trakasserier eller mobbing.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades i Nya Zeeland år 1989.
5. Rättssäkerhet
Nya Zeeland är en enhetsstat med nationstäckande lagstiftning och likhet inför
lagen är garanterad i författningen. Rättsväsende bygger på det brittiska common
law-systemet där sedvanerätt och tidigare rättsfall i första hand utgör grunden för
rättsskipning. I oktober 2003 fattade parlamentet beslut om att inrätta en egen
Högsta Domstol, vilken ersatte Privy Council i London, som tidigare varit
landets högsta rättsliga instans.
3
Nya Zeelands rättsväsende anses som opartiskt, transparent och fritt från
korruption. Domstolsförfaranden kan emellertid vara kostsamma och NZHRC
menar att detta kan vara till nackdel för personer med låga inkomster.
Straffbarhetsåldern är 10 år för mord eller dråp, 14 år för övriga brott. FN:s
kommitté för barnets rättigheter har kritiserat den låga straffbarhetsåldern, men
regeringen avvisar denna kritik med hänvisning till ett starkt opinionsstöd för
10-årsgränsen. 2002 gjordes en lagförändring som innebär att ungdomar mellan
16 och 18 år kan avtjäna sina straff på anstalter för vuxna, vilket har lett till att
16 ungdomar avtjänade sina straff på sådana anstalter under 2003.
6. Personlig frihet
Lagen förbjuder godtyckliga arresteringar.
7. Straffrihet
Detta är inte något problem i Nya Zeeland.
8. Yttrande- och mediafrihet
Nya Zeeland införde 1990 en rättighetsförklaring, Bill of Rights, där de
grundläggande fri- och rättigheterna garanteras. Lagen bekräftade även landets
åtaganden enligt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
9. De politiska institutionerna
Nya Zeeland har en lång tradition som parlamentarisk demokrati med ett
flerpartisystem. Landet är en konstitutionell monarki där drottning Elizabeth II
företräds av en generalguvernör, som utses på förslag av premiärministern.
Allmän rösträtt råder från 18 års ålder.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Diskriminering i arbetslivet är förbjuden. Föreningsfrihet är garanterad. Cirka
20 procent av de anställda är medlem i någon fackförening. I den statistik som
förs av NZHRC angående inkomna klagomål och formella tvister som rör
diskriminering ligger dispyter gällande arbete och anställning bland de högsta.
Grunderna för dessa klagomål varierar men domineras av olika typer av
funktionshinder, kön och etnisk bakgrund. Nya Zeeland har inte ratificerat två
av de åtta grundläggande ILO-konventionerna och har reserverat sig mot ett
flertal punkter i de övriga sex.
NZHRC fann att rättigheterna för arbetare från låglöneyrken och ungdomar är
bristfälligt utformade.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Nya Zeelands hälsovårdssystem är väl utbyggt, men präglas av högt
kostnadsläge och personalbrist. Hälsoläget är i allmänhet gott, men
4
nyzeeländska myndigheter anser att vården av mentalsjuka och av flyktingar
med allvarliga trauman behövs byggas ut betydligt.
Det finns fortfarande påtagliga skillnader i hälsoförhållandena mellan maorier
och invandrare från Stillahavsöstaterna å ena sidan och nyzeeländare av
europeisk härstamning å den andra sidan. Förväntad livslängd för ickemaoribarn är nästan 10 år längre än för maoribarn. Handlingsplaner för att
förbättra det allmänna hälsoläget och särskilt situationen för funktionshindrade
människor från dessa utsatta grupper har sjösatts under 2002 (för invandrare
från Stillahavsöstaterna) och 2003 (för maorier). Ett arbetsprogram finns även
för att förbättra kvaliteten och tillgången till rent vatten och akutvård.
12. Rätten till utbildning
Skolgång är obligatorisk mellan 6 och 16 års ålder. NZHRC konstaterar i sin
lägesrapport att både formella och informella kostnader för utbildning skapar
hinder för barn till låginkomsttagare på alla nivåer i utbildningssystemet.
Maorier, etniska minoriteter, fattiga, pojkar och elever med funktionshinder
uppvisar alla sämre studieresultat än genomsnittet. Dessa grupper har högre
frånvaro, slutar skolan tidigare än andra nyzeeländare och är
underrepresenterade på universitetsnivå. På både skolor och universitet
förekommer diskriminering, mobbing och trakasserier grundat på ras, kön,
sexuell läggning och funktionshinder.
En av fem nyzeeländare har undermålig läs- och skrivkunnighet.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Nya Zeeland rankades år 2004 på 19:e plats i UNDP:s Human Development
Index. Det är strax över genomsnittet för OECD-länderna. Den relativt goda
ekonomiska tillväxten under den senaste tioårsperioden har dock inte lett till
att Nya Zeeland kommit ikapp tätklungan inom OECD när det gäller
BNP/capita i köpkraftstermer.
Den tidigare mycket höga arbetslösheten för maorier har sjunkit påtagligt
sedan 1999, från 17,9 procent till 8,7 procent juni 2005 (jämfört med 3,7
procent för icke-maorier). Maoriarbetskraftens särdrag (yngre, lägre utbildning,
lägre kvalificerade yrken) gör dock gruppen sårbar i en eventuell lågkonjunktur.
OLIKA GRUPPERS SITUATION
14. Kvinnans ställning
Lagen om mänskliga rättigheter, Human Rights Act (1993), förbjuder
diskriminering på grundval av bland annat kön.
5
Lagstadgad lika lön för lika arbete infördes 1972. Timlönen för kvinnor har
sedan 1970-talet legat nästan konstant på 80-82 procent av timlönen för män,
och 62-65 procent inom vårdsektorn. I huvudsak är löneskillnaden en
återspegling av att kvinnodominerade yrken är lägre betalda än
mansdominerade. Inom alla yrken tjänar heltidsarbetande män mer än
heltidsarbetande kvinnor.
Våld mot kvinnor är ett stort problem och maorikvinnor, kvinnor från
Stillahavsöstaterna och ensamstående kvinnor är särskilt utsatta. Antalet
anmälningar om våldsbrott ligger på en relativt hög och konstant nivå. Cirka
hälften av de män som döms för våld mot kvinnor är maorier (maorierna utgör
15 procent av befolkningen) och 30 procent är män av europeisk härkomst.
Lagen om våld i hemmet, The Domestic Violence Act, infördes 1996 och
vidgade begreppet våld till att inkludera psykisk misshandel, hot, och att låta
barn bevittna psykisk misshandel. Regeringen tar frågan på stort allvar och
flera informationskampanjer har bedrivits under senare år i syfte att förändra
attityder och beteenden.
Äktenskapsåldern är 16 år. Under 18 års ålder behövs förälders eller
vårdnadshavares medgivande. Sedan 1996 är kvinnlig könsstympning
uttryckligen olagligt. Det är även ett brott att föra någon från Nya Zeeland för
att utföra kvinnlig könsstympning utomlands.
Inom (den legaliserade) prostitutionsverksamheten förekommer exploatering
av asiatiska kvinnor, främst från Thailand.
15. Barnets rättigheter
Barns rättigheter är i många fall tillgodosedda i Nya Zeeland. Utbildning och
hälsovård håller i genomsnitt hög standard. Samtidigt identifierar NZHRC i sin
lägesrapport 2005 barns utsatta situation som en av de allvarligaste bristerna
när det gäller mänskliga rättigheter i Nya Zeeland. NZHRC framhåller att vart
tredje barn lever under fattigdomsliknande förhållanden, vilket negativt
påverkar deras tillgång till både hälso- och sjukvård samt utbildning. Antalet
barn som misshandlas, vanvårdas eller negligeras är bland det högsta i OECDkretsen. Barn i maorifamiljer är överrepresenterade i statistiken på alla dessa
områden.
NZHRC konstaterade att det saknas tillräcklig statistik och information om
barn och ungdomar i häkte eller internering.
Fysisk bestraffning av barn (force by way of correction) av målsman är tillåtet,
men är förbjudet i skolor sedan år 1989.
6
Nya Zeeland var ett av de första länderna att genom lag (1995) möjliggöra åtal
för egna medborgare som begår sexuella övergrepp mot barn utomlands eller
arrangerar resor för andra i sådant syfte. År 2001 lanserade regeringen en
nationell handlingsplan mot sexuell exploatering av barn, i samarbete med en
rad frivilligorganisationer.
16. Urbefolkningen i Nya Zeeland
Maorierna, som idag utgör ca 15 procent av befolkningen, anlände till Nya
Zeeland (Aotearoa, landets officiella namn på maori) från Polynesien för cirka
900 år sedan. Européernas kolonisering av landet inleddes i början av 1800talet och så sent som 1839 fanns endast ett tusental européer i landet.
Den 6 februari 1840 undertecknades Waitangifördraget, i vilket maorinationen
erkändes som urfolk och fulla medborgerliga rättigheter för maorierna
garanterades. Fördraget åsidosattes i stort sett fram till 1900-talets andra hälft,
även om det levde kvar i maorisamhällets medvetande. Så sent som på 1960talet ansåg regeringen och rättsväsendet att fördraget inte hade något juridiskt
eller politiskt värde. I dagens Nya Zeeland intar fördraget däremot en central
plats för synen på historien, koloniseringen och den nationella identiteten. En
särskild domstol, Waitangitribunalen, inrättades 1975 för att behandla krav från
enskilda maorier eller maorikollektiv att de behandlats orättvist av staten till
följd av lagstiftning, politik eller praxis som strider mot Waitangifördraget.
Tribunalen behandlar även frågor om rättigheter över land, vatten och övriga
naturresurser. Regeringen lade i november 2004 fram ett omdebatterat och för
maorierna kontroversiellt lagförslag som fastslog statens äganderätt över
strand- och kusthavsområden, men med en viss begränsad sedvanerätt för
maorierna.
Lagar finns som uttryckligen förbjuder diskriminering av urbefolkningen, men
trots detta visar både NZHRC:s senaste Action Plan och regeringens egen
Closing the Gaps-rapport från år 2000 att maorier fortsatt diskrimineras på i
stort sett alla områden, såväl ekonomiskt som socialt. Det gäller arbetslöshet,
socialbidragsberoende, fängelsepopulationen (maorier utgör mer än hälften av
alla frihetsberövade i landet), avhopp från skolan, barnadödlighet etc.
Regeringen försöker på olika sätt förbättra läget för maoribefolkningen i en rad
riktade handlingsprogram. Arbetet sker under ledning av ett särskilt
ministerium för maorifrågor och i samarbete med maoriska
frivilligorganisationer.
Nya Zeelands parlament har 121 ledamöter, varav sju platser är reserverade för
maorier. Dessa väljs i särskilda maorivalkretsar. 5 av 29 ministrar är maorier
och nybildade Maori Party fick 4 mandat i valet 2005. I parlamentet kan maori
användas vid sidan av engelska.
7
I Nya Zeeland finns även drygt 200 000 invandrare från Stillahavsöstaterna
(ungefär 6,5 procent av befolkningen). Denna grupp upplever liknande former
av diskriminering som maorierna, och är också något överrepresenterad i
fängelsepopulationen. En snabbt ökande befolkningsgrupp är invandrade
asiater, som idag utgör ca 5 procent av befolkningen. Även denna grupp
rapporteras utsättas för diskriminering.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Homosexuella par som lever i samboförhållanden har inte samma rättsliga
status och skydd som heterosexuella par. Immigrationslagstiftningen medger
inte att personer av samma kön kan åberopa partnerskap som skäl vid ansökan
om uppehållstillstånd.
18. Flyktingars rättigheter
Nya Zeeland har en kvot på 750 flyktingar per år som tas emot genom FN:s
flyktingkommissariat (UNHCR), plus ytterligare 300 stycken i en kvot för att
återförena splittrade flyktingfamiljer. Antalet spontanflyktingar är
förhållandevis litet. Frågan om tvångsmässigt förvar av asylsökande har prövats
i flera rättsliga instanser sedan en ny och strängare praxis infördes i september
2001. Högsta domstolen fastslag dock 2004 att immigrationsmyndigheterna har
rätt att hålla asylsökande i häktningsliknade förvar under vissa förutsättningar.
Frågan om brister i Nya Zeelands olika program för att integrera flyktingar i
samhället har också diskuterats.
Nya Zeeland har av FN fått en del kritik för sin behandling och avvisning av
flyktingar i vissa fall. Kommissionen för mänskliga rättigheter har kritiserat det
faktum att en asylsökande, Ahmed Zaoui, ursprungligen från Algeriet och
enligt egen uppgift före detta medlem av motståndsrörelsen FIS, har suttit
fängslad i nära två år i väntan på beslut om eventuell deportation. En domstol
slog den 1 oktober 2004 fast att Zaoui endast kan deporteras om hans närvaro
i landet utgör en påtaglig och konkret risk för att Nya Zeelands nationella
säkerhet skadas. En utvärdering av Zaouis riskgradering är fortfarande inte
avslutad. Amnesty International har kritiserat Nya Zeeland för att inte använda
de riktlinjer som utarbetats av den europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna (Europadomstolen) för fall som detta.
19. Funktionshindrades situation
Diskriminering av funktionshindrade när det gäller anställning, utbildning eller
tillhandahållande av statliga tjänster är förbjuden, men sociala indikatorer pekar
på att personer i denna grupp missgynnas i samhället. Det finns en särskild
Health and Disability Commissioner (kommissionär för hälso- och
handikappfrågor). Efterlevnaden av lagstadgade (Human Rights Act samt
Disabled Persons Community Welfare Act) möjligheter till tillträde för
funktionshindrade personer varierar.
8
ÖVRIGT
20. Oberoende organisationer som sysslar med mänskliga rättigheter
Den mest framträdande institutionen är den statliga kommissionen för
mänskliga rättigheter, Human Rights Commission, NZHRC, som bildades
1977. NZHRC hanterar klagomål om diskriminering på grund av ras, religion
eller kön och kan på eget initiativ undersöka missförhållanden. NZHRC har
också en bredare roll att informera om och främja Nya Zeelands efterlevnad av
internationella åtaganden inom mänskliga rättigheter. Vidare kan NZHRC
föreslå lagändringar. Utöver NZHRC finns ombudsmannafunktioner för barn
(Commissioner for Children) respektive för funktionshindrade (Health and
Disability Commissioner).
Ett antal oberoende enskilda organisationer arbetar fritt med att informera om
samt förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna.
21. Fältverksamhet eller rådgivning inom mänskliga rättigheter
Inga externa insatser inom mänskliga rättigheter görs i Nya Zeeland. Mänskliga
rättigheter utgör en uttalad del av landets utrikes- och biståndspolitik.
