Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar vid årsskiftet 2013/2014.
Rapporten kan inte ge en fullständig
bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information
bör också sökas från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Nya Zeeland 2013
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Nya Zeeland är en utvecklad och stabil demokrati, där läget för mänskliga
rättigheter är gott.
År 1990 infördes en rättighetsförklaring, New Zealand Bill of Rights, där de
grundläggande fri- och rättigheterna garanteras, och 1993 infördes en lag om
mänskliga rättigheter, Human Rights Act 1993, med förbud mot diskriminering.
Landet har ratificerat de centrala konventionerna rörande mänskliga rättigheter
och har en nationell MR-plan, New Zealand Action Plan for Human Rights, samt
en oberoende kommission för mänskliga rättigheter, New Zealand Human Rights
Commission, NZHRC.
Tryck- och yttrande-, mötes, förenings- och religionsfrihet garanteras i landets
rättighetsförklaring. Landet har även antagit en lag som förbjuder hets mot
folkgrupp. År 2012 genomgick Nya Zeeland en granskning inom ramen för
FN:s universella granskningsmekanism, UPR, och fick bland annat kritik för att
den ekonomiska, sociala och kulturella ojämlikheten fortfarande är utbredd.
Urbefolkningen, liksom invandrare från Stillahavsöarna, har generellt lägre
inkomster, sämre hälsa och utbildning samt lägre status än nyzeeländare av
europeisk bakgrund.
Under 2013 riktade Amnesty International kritik mot Nya Zeelands Immigration
Amendment (Mass Arrivals) Bill för massarrestering av asylsökande. Landet har
också mött viss kritik för sin terroristbrottslagstiftning, främst vad gäller
användningen av sekretessbelagd information i rättsfall. I övrigt finns god
insyn i offentliga verksamheter samt ett lagstadgat källskydd för journalister.
2
Kritik har framförts mot Nya Zeelands sätt att hantera överlämning av fångar
till afghanska säkerhetsstyrkor under gemensamma operationer utomlands.
Kvinnors löner är i genomsnitt lägre än mäns, även om höjningar av lagstadgad
minimilön har inneburit en förbättring. Kvinnor är underrepresenterade i
politiken och inom ledande positioner i näringslivet. Våld mot kvinnor är ett
problem, främst inom minoritetsgrupperna.
Barns rättigheter är i de flesta fall väl tillgodosedda i Nya Zeeland, men det
finns också allvarliga brister, såsom utbredd barnfattigdom. Landets nationella
handlingsplan för personer med funktionsnedsättning har inneburit
förbättringar gällande tillgänglighet och kommunikation, bredare erkännande
av deras värde och medverkan i samhället, samt viss inkludering i centralt
beslutsfattande.
Under 2013 antog Nya Zeeland en lag som tillåter samkönade äktenskap.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Nya Zeeland har ratificerat följande centrala konventioner rörande mänskliga
rättigheter:
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights, ICCPR1978, samt de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet
1990.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, ICESCR,
1978.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination , CERD,
1972.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering
motkvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination
Against Women, CEDAW, 1985, samt det fakultativa protokollet om
enskild klagorätt, 2000.
Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, CAT, 1989, samt det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr (med viss reservation
gällande artikel 14 om ekonomisk kompensation) 2007.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child,
CRC, 1993, samt det fakultativa protokollet om barn i väpnade
konflikter, 2001.
3
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD, 2008.
fFlyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, CSR,
1960, samt det tillhörande protokollet från 1966.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court, ICC, 2000.
År 2010 godkände Nya Zeeland FN:s deklaration om rättigheter för urfolk,
Declaration on the Rights of Indigenous Peoples.
Rapporteringen till samtliga konventioner har genomförts, med ett par
förseningar, och standarden har ansetts vara exemplarisk av FN:s kommittéer.
Landet genomgick senast MR-rådets universella granskning av respekten för
mänskliga rättigheter, UPR, i början av 2013. Detta resulterade i en rad förslag
för att minska förekomsten av diskriminering baserad på etniskt ursprung. Det
gällde allt ifrån att kontrollera och följa upp förekomsten av trakasserier på
internet till strukturell diskriminering av människor med asiatiskt ursprung
samt maorier (urfolk). Kommissionen uppmanade också landet att arbeta för
att applicera Ruggie Principles (Guiding Principles on Business and Human Rights) på
all affärsverksamhet.
Nya Zeelands MR-ratifikationer gäller även Tokelauöarna, frånsett
reservationer mot vissa fakultativa protokoll angående kvinnors och
funktionshindrades rättigheter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Rätten till liv och kroppslig integritet, liksom förbud av alla former av tortyr är
garanterad i lag. Det förekommer uppgifter om att enskilda poliser och
fängelsepersonal har trakasserat personer i förvar. Det finns även rapporter om
våld mellan interner på grund av otillräcklig övervakning från personalens sida.
FN:s tortyrkommitté har uttryckt sin oro över att misstänkta fall av omänsklig
behandling inom mentalvården och ungdomsvården inte har utretts av
myndigheter.
Ordningsmakten måste själv underrätta den polisiära ansvarsnämnden om fall
då personer allvarligt skadas eller dör i anslutning till polisingripanden. FN:s
tortyrkommitté har hävdat att polisens användning av elektrisk chockpistol kan
jämföras med tortyr. Dessutom har det framförts att det finns en risk för
överdriven och olämplig användning av dessa vapen mot vissa utsatta grupper
såsom mentalt sjuka. Andelen maorier och invandrare från Stillahavsöarna är
oproportionerligt hög i fängelser. Detta gäller i synnerhet kvinnor med sådan
etnisk bakgrund.
4
FN:s kommission för tortyr poängterade problemet med överbeläggning i
landets fängelser i en granskning från 2012. Förhållandena i nyzeeländska
fängelser, häkten och andra slutna anstalter är annars generellt av god standard.
Överbeläggning innebär dock att gamla, nergångna och olämpliga anstalter
fortfarande används. Kommissionen uttryckte också oro över privatiseringen
av fängelsedriften och begärde information om hur Nya Zeeland arbetar med
de bakomliggande orsakerna till kriminalitet. De var också intresserade av att
veta hur många interner som delar cell.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades i Nya Zeeland 1989. Nya Zeeland har aktivt
deltagit i kampanjen för att understödja den resolution om ett moratorium för
dödsstraffet, som antogs av FN:s generalförsamling hösten 2007.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Rätten till frihet och personlig säkerhet garanteras i rättighetsförklaringen, New
Zealand Bill of Rights. Generellt sett är den personliga säkerheten god i landet.
FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor har uttryckt oro
över förekomsten av våld mot kvinnor, i synnerhet mot dem som tillhör
urfolket maorierna eller är invandrare från Stillahavsöarna. Kommittén
kritiserade därtill det låga antalet åtal och fällande domar i fråga om våld mot
kvinnor.
De senaste åren har antalet rapporterade brott ökat. Under 2013 involverade
43 procent av alla rättsfall personer med maorisk bakgrund. 51 procent av alla
fångar samma år hade maorisk bakgrund, trots att gruppen utgör endast 15
procent av den totala befolkningen.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Nya Zeeland är en enhetsstat med nationstäckande lagstiftning. Den
lagstiftande, verkställande och dömande makten är skilda från varandra.
Rättsväsendet bygger på det brittiska common law-systemet, där allmänt hållna
lagar, kombinerat med sedvanerätt och tidigare rättsfall i första hand utgör
grunden för rättsskipning. Nya Zeelands rättsväsende anses vara opartiskt,
överblickbart och fritt från korruption. Domstolsförfaranden kan likväl vara
kostsamma. Det finns ett officiellt organ med uppgift att utreda klagomål om
jäv. Sedan 2004 är landets högsta domstol den högsta rättsliga instansen.
Landet har sedan 1977 en självständig statlig kommission för mänskliga
rättigheter, New Zealand Human Rights Commission, NZHRC. Kommissionen
hanterar klagomål om diskriminering på grund av ras, religion eller kön och
kan på eget initiativ undersöka missförhållanden och föreslå lagändringar.
5
Utöver NZHRC:s kommissionärer finns ombudsmannafunktioner för barn,
för personer med funktionsnedsättning, för mental hälsa, för skydd av
privatlivet samt för minoritetsgrupper.
7. Straffrihet
Det finns inga uppgifter om att straffrihet förekommer i landet. Landet rankas
som ett av de minst korrupta i världen.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Tryck- och yttrande-, mötes, förenings- och religionsfrihet garanteras i landets
rättighetsförklaring, som infördes 1990. Lagen behandlar även landets
åtaganden enligt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
Regeringen kontrollerar inte medier eller internet och användandet av internet
är vitt utspritt, kring 85 i procent av befolkningen år 2011.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Insyn i den offentliga verksamheten tillförsäkras genom lagstiftning,Official
Information Act 1982 och Local Government Official Information and Meetings Act
1987 som ger enskilda medborgare rätten att få tillgång till information om den
nationella regeringen och de lokala regeringarnas verksamheter. Landet har
dessutom lagstiftning gällande källskydd (shield laws).
10. Religions- och övertygelsefrihet
Religionsfriheten fastslås i konstitutionen. Religiösa föreningar som mottar
donationer måste dock registreras. En lag om religiös mångfald som antogs
2007 fastställer principer som yttrandefrihet och religionsfrihet och är nära
knuten till Bill of Rights. Landet har också antagit lagstiftning om förbud mot
hets mot folkgrupp.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Nya Zeeland har en lång tradition som parlamentarisk demokrati med ett
flerpartisystem. Landet är en demokratisk konstitutionell monarki inom det
Brittiska samväldet. Kronan representeras i Nya Zeeland av en
generalguvernör, vars makt till stor del är ceremoniell. De civila myndigheterna
upprätthåller effektiv kontroll över militären. Det finns inga rapporter om
politiskt motiverade försvinnanden eller arresteringar.
Den lagstiftande församlingen är ett enkammarparlament med, i denna
mandatperiod, 122 ledamöter. Allmän rösträtt råder från 18 års ålder och
valdeltagandet är högt jämfört med andra OECD-länder.
6
Kvinnor och etniska minoriteter, såsom invandrare från Stillahavsstaterna och
Asien, är underrepresenterade inom politiken. Den grupp parlamentariker som
representerar urfolket maorierna är dock i paritet med befolkningen som
helhet. 16 procent av parlamentsledamöterna identifierade sig som maorier,
medan 15 procent av den totala befolkningen gjorde detsamma. Sju platser i
parlamentet är reserverade för maorier.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Nya Zeeland har ratificerat sex av ILO:s åtta centrala konventioner. Lagar
finns som inkluderar förbud mot diskriminering på grundval av kön och som
garanterar lika lön för lika arbete. Nya Zeeland har gjort flera reservationer
under de ILO-konventioner, som de har ratificerat. Konventionen om
minimiålder för barnarbete och konventionen om föreningsfrihet är ännu inte
ratificerade, men är under utredning. De delar av befolkningen som har svårast
att ta sig in på arbetsmarknaden är personer med funktionsnedsättning och
etniska minoriteter. Under 2013 hade landet en arbetslöshet på drygt 6 procent.
Föreningsfriheten är garanterad i lag och diskriminering i arbetslivet är
förbjuden. I NZHRC:s statistik angående klagomål och diskriminering är
dispyter gällande arbete och anställning bland de vanligaste. Grunderna för
diskriminering är huvudsakligen olika typer av funktionsnedsättning, kön och
etnisk bakgrund. Den lagstiftning som reglerar arbetsmarknadsrelationer är i
första hand Employment Relations Act från år 2000. Denna inkluderar bland
annat regler gällande uppsägning samt minimiregler för exempelvis raster och
regler för befordran.
År 2011 framfördes klagomål gällande arbetsvillkor på utländska fiskefartyg,
som opererar i nyazeeländska vatten. Detta fick regeringen att införa regler för
betalning av anställda, tätare kontakt med nyazeeländska partners och fler
kontroller. Tillfälliga arbetare (contractors) har inte samma fördelar som fast
anställda, de kan exempelvis inte delta i fackliga aktiviteter eller förhandlingar.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Nya Zeelands hälsovårdssystem är väl utbyggt, men präglas av ett högt
kostnadsläge och personalbrist. Sjukvården finansieras med allmänna medel
och hälsosektorn utgör den näst största delen av statens totala budget.
Hälsoläget är i allmänhet gott, men nyzeeländska myndigheter anser att vården
av mentalsjuka och av flyktingar med allvarliga trauman behöver byggas ut
betydligt. Landet har ratificerat konventionen om ekonomiska, sociala och
7
kulturella rättigheter som behandlar rätten till hälsa. Denna rättighet är
emellertid inte inkorporerad i nationell lagstiftning.
Det finns fortfarande påtagliga skillnader i hälsoförhållandena mellan personer
som tillhör urfolket maorierna och invandrare från Stillahavsstaterna å ena
sidan och nyzeeländare av europeisk härstamning å andra sidan. År 2011 var
spädbarnsdödligheten högre bland invånare med stillahavsbakgrund, delvis på
grund av fattigdom och sjuklig övervikt bland den vuxna befolkningen.
Handlingsplaner för att förbättra det allmänna hälsoläget och särskilt
situationen för personer med funktionsnedsättning från dessa utsatta grupper
har funnits sedan 2002 för invandrare från Stillahavsstaterna och sedan 2003
för maorier. Ett arbetsprogram finns även för att förbättra kvaliteten och
tillgången till rent vatten och akutvård.
Landets mentalsjukvård har kritiserats på vissa punkter. Ett initiativ lanserades
2010 och ska pågå till 2015 för att förbättra omhändertagandet av psykiskt
sjuka. Landets lagstiftning (Mental Health Act 1992) föreskriver obligatorisk
utredning och behandling av personer med psykiska sjukdomar. Tillgången till
mentalsjukvård är dock varierande och i många fall sämre för vissa grupper i
samhället såsom fångar, etniska minoriteter, barn och personer med
funktionsnedsättning.
14. Rätten till utbildning
Skolgång är obligatorisk mellan 6 och 16 års ålder. NZHRC har dock
rapporterat att både formella och informella kostnader för utbildning skapar
hinder för barn till låginkomsttagare på alla nivåer i utbildningssystemet.
Maorier (urfolk), etniska minoriteter, barn till låginkomsttagare och
funktionsnedsatta uppvisar sämre studieresultat än genomsnittet. Dessa
grupper har högre frånvaro, slutar skolan tidigare än andra nyzeeländare och är
underrepresenterade på universitetsnivå. Landet saknar en nationell plan för
information om mänskliga rättigheter i de nationella utbildningsprogrammen.
Efter reformer av migrationslagstiftningen 2009 medges papperslösa
underåriga tillgång till utbildning.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
År 2013 hamnade landet på sjätte plats på UNDP:s Human Developement Index.
8
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
I parlamentet är 82 av ledamöterna män och 39 kvinnor. I regeringen finns 20
män och 8 kvinnor.
Lagen om mänskliga rättigheter (Human Rights Act 1993), inkluderar förbud
mot diskriminering på grundval av kön. FN:s kommitté för avskaffande av
diskriminering av kvinnor har dock kritiserat denna lagstiftning, då den saknar
en definition av begreppet ”diskriminering mot kvinnor” som innefattar både
direkt och indirekt diskriminering.
Lagstadgad lika lön för lika arbete infördes 1972. Kvinnors löner för samma
arbete är i genomsnitt lägre än männens löner, även om förhållandena har
förbättrats under senare år. Dessutom lever fler kvinnor än män i hushåll med
låg inkomst. Höjningar av lagstadgad minimilön under det senaste decenniet
har dock särskilt förbättrat förhållandena för kvinnor. Sysselsättningsnivån
bland kvinnor är något lägre än motsvarande för män. Många arbetande
mödrar möter svårigheter att jobba heltid på grund av bristande tillgång till
barnomsorg i deras närområde, i synnerhet på landsbygden.
Efter FN:s granskning under CEDAW 2012 identifierades flera
förbättringsområden för att tillgodose kvinnors rättigheter på Nya Zeeland.
Främst ansågs det behövas ökad ekonomisk självständighet och deltagande på
ledande positioner inom näringsliv och politik samt bättre skydd mot våld. Vid
tidpunkten för granskningen var 41 procent av styrelseledamöterna i statliga
bolag kvinnor, med målsättningen 45 procent 2015.
År 2009 reformerades delar av lagstiftningen gällande våld mot kvinnor
(Domestic Violence Act, Sentencing Act och Bail Act). Reformen inkluderade
bemyndigande för domstolar att utfärda besöksförbud i fall gällande våld mot
kvinnor. Antalet polisanmälningar, väckta åtal och fällande domar för dessa
brott är emellertid fortfarande lågt. Enligt NZHRC är kvinnor som tillhör
urfolket maorierna samt kvinnor från Stillahavsstaterna och ensamstående
kvinnor särskilt utsatta för våld.
Reformer av lagstiftningen gällande sexualbrott och ett utökat skydd för
brottsoffers rättigheter har efterfrågats av FN:s kommission för kvinnors
rättigheter. Det gäller bland annat regleringen i strafflagstiftningen om
samtycke och tillåtligheten av bevisföring om sexuell historia mellan den
misstänkte och målsäganden i våldtäktsmål.
9
Äktenskapsåldern är 18 år. Föräldrar kan dock ge sin tillåtelse till giftermål för
personer som fyllt 16 år. Kvinnlig könsstympning är olaglig och det är ett brott
att föra någon utomlands för att utföra kvinnlig könsstympning.
Abort före vecka 20 är lagligt förutsatt att två certifierade läkare bedömer att
vissa kriterier uppfylls, såsom att graviditeten medför allvarlig skada för
moderns psykiska eller fysiska hälsa, att fostret är skadat eller att graviditeten
uppkommit efter övergrepp. Lagen som reglerar rätten till abort är från 1961
och har varit föremål för två tillägg 1977 och 1978.
Sedan 2001 finns möjlighet till betald föräldraledighet. Reglerna har ändrats
flera gånger under tiden fram till idag och innebär nu fjorton veckor betald
ledighet (full lön) och ytterligare obetald ledighet i 38 veckor. Den primära
förmånstagaren är barnets mor. Fäder berörs endast i begränsad omfattning.
Föräldraledigheten är endast tillgänglig för arbetstagare som har arbetat för
samma arbetsgivare under i genomsnitt tio timmar i veckan sex till tolv
månader före beräknad nedkomst. För fäder eller partners är ledigheten
begränsad till en eller två veckors ledighet.
Prostitution och bordellverksamhet är tillåten och reglerad i lag sedan 2003.
Syftet med att lagliggöra prostitution var bland annat en reducering av
utnyttjandet av prostituerade och att förbättra hälso- och arbetsförhållanden.
Det är förbjudet för personer utan uppehållstillstånd att arbeta som
prostituerade. Det är också olagligt att involvera personer under 18 år i denna
verksamhet.
17. Barnets rättigheter
Barnets rättigheter är i de flesta fall väl tillgodosedda i Nya Zeeland. Landet har
ratificerat konventionen om barnets rättigheter samt ett av de två tillhörande
protokollen men framfört tre reservationer: gällande papperslösa flyktingbarn,
gällande barnarbete samt gällarande förvaring av underåriga förbrytare.
År 2011 lanserades initiativ för att minska barnfattigdomen i landet. Trots detta
levde år 2013 uppskattningsvis 270 000 barn i fattigdom enligt Amnesty
International. Barn är som grupp överrepresenterade när det gäller fattigdom
och ohälsa.
Fysisk bestraffning av barn förbjöds i Nya Zeeland 2007. Lagens utformning
var och är kontroversiell, eftersom den ger polisen rätt att avgöra om en
vårdnadshavare har agerat felaktigt eller inte. En majoritet i 2009 års
folkomröstning var emot lagen, men regeringen har låtit den vara kvar. Antalet
rapporterade fall av barnmisshandel ökade under 2012 jämfört med tidigare år,
men antalet bekräftade fall minskade något (21 525 fall under 2012). Barn med
urfolksbakgrund förekommer oproportionerligt ofta i dessa fall.
10
Utbildning och hälsovård håller i genomsnitt hög standard. Skillnader i
tillgänglighet, medverkan och kunskap efter skolgång indikerar att rätten till
utbildning inte är alltigenom förverkligad i Nya Zeeland. Avstängning,
uteslutning och relegering, liksom skolk, är särskilt utbrett bland pojkar,
maorier och studenter från lågt rankade skolor.
Efter en lagändring 2010 är straffbarhetsåldern i Nya Zeeland numera 14 år för
flertalet brott, 12 år för vissa allvarligare brott och 10 år för mord och vållande
till annans död. Nya Zeeland har särskilda domstolar för unga förbrytare likaså
särskilda ungdomsanstalter. Landet har kritiserats för användandet av
militärliknande program som straffpåföljd. Det förekommer att unga
misstänkta kvarhålls i polisens celler under flera månader och minderåriga
interner separeras inte alltid från vuxna brottslingar.
Minimiåldern för rekrytering till den nyzeeländska försvarsmakten är 17 år.
Nya Zeeland brister i vissa aspekter gällande barns säkerhet och hälsa, och
landet rankas lågt i jämförelse med andra OECD-länder. Landet har bland
annat en hög grad av självmord bland unga, plötslig spädbarnsdöd samt
smittsamma sjukdomar i jämförelse med andra länder. Den nationella
barnombudsmannen har rapporterat om ett relativt högt men minskande antal
dödsfall och allvarliga skador bland nyzeeländska barn under 5 år. Regeringen
har under senare år vidtagit åtgärder för att förbättra situationen, såsom
informationskampanjer om barnuppfostran.
Barnfattigdomen låg på en nivå av 12 procent 2012 (då gränsen dras vid 50
procent av medianinkomsten). Fattigdom bland unga är särskilt utbredd bland
barn till ensamstående föräldrar, maorier och invandrare från Stillahavsöarna,
samt barn med funktionsnedsättning. Landet har ingen minimiålder för
anställning men arbete får inte utföras under nattetid och inte påverka
skolgången negativt.
Kommersiell sexuell exploatering av barn är förbjuden enligt lag. Medborgare
som begår sexuella övergrepp mot barn utomlands eller arrangerar resor för
andra i sådant syfte kan dömas för detta i Nya Zeeland.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Urfolket, maorierna, utgör idag cirka 15 procent av befolkningen på Nya
Zeeland (682 200 personer år 2012). Lagar finns som förbjuder diskriminering
av minoriteter men rapporter från NZHRC visar att maorier diskrimineras
både ekonomiskt och socialt. Folkgruppen är överrepresenterad gällande bland
annat barnadödlighet, arbetslöshet och frihetsberövande.
11
I april 2010 tillkännagav den nyzeeländska regeringen sitt stöd för
deklarationen om urfolkens rättigheter, efter att tidigare ha motsatt sig
överenskommelsen. Regeringen har med olika handlingsprogram försökt
förändra denna situation, men NZHRC har framfört kritik mot att åtgärderna
inte är tillräckliga. Maorier är också överrepresenterade bland fängelseinterner,
vilket har påpekats av bland andra FN:s kommitté för mänskliga rättigheter
och FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. FN:s
tortyrkommitté poängterade i sin rapport år 2009 att överrepresentationen
speciellt gäller kvinnor. 60 procent av de kvinnliga fängelseinternerna är
maorier eller har etniskt ursprung från Stillahavsländerna.
Sju av parlamentets 122 platser är reserverade för maorier och dessa väljs i
särskilda valkretsar. En person med maorisk etnisk ursprung kan välja om
han/hon vill kandidera för de allmänna platserna eller de platser som är
reserverade för maorier. Den totala siffran av parlamentsledamöter som
identifierar sig som maorier var 21 personer 2010. I parlamentet kan maori
användas vid sidan av engelska.
Waitangifördraget från 1840 är ett av landets viktigaste dokument, men har
genom historien åsidosatts under långa perioder. Fördraget erkänner maorierna
som urfolk och garanterar fulla medborgerliga rättigheter för dem, samtidigt
som den brittiska monarken erkänns som den högsta formella makthavaren i
landet. En speciell kommission har uppdraget att följa upp krav från maorierna
under detta fördrag och mål behandlas i en särskild domstol, Waitangitribunalen. Domstolen behandlar också frågor om rättigheter över land, vatten
och övriga naturresurser. Regeringens officiella policy är att klara upp alla
tvister med olika maoristammar som grundar sig i Waitangifördraget och under
2009 kom staten överens med två av de största stammarna. Totalt finns
omkring 30 stammar. FN:s kommitté mot etnisk diskriminering anmärkte dock
i sin rapport 2007 att fördraget inte är inkorporerat i nationell lag och därmed
inte tillämpligt för maorier i allmän domstol. Kommittén framhöll även det
faktum att tribunalens rekommendationer inte är bindande.
Det nyzeeländska parlamentet antog i november 2004 en ny lag (Foreshore and
Seabed Act) som fastslog statens äganderätt över strand- och kustnära områden,
men med en viss begränsad sedvanerätt för maorierna.
Invandrare från Stillahavsöarna utgör sex till sju procent av befolkning på Nya
Zeeland (senaste uppgifterna från 2006). Denna grupp uppges uppleva
liknande former av diskriminering som maorierna.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Landet har sedan 1993 lagstiftning om förbud mot diskriminering på grund av
sexuell läggning eller könsidentitet. Under det senaste decenniet har flera
lagförändringar förbättrat det rättsliga skyddet för homosexuella personer.
12
Sedan 2001 har samkönade par samma ekonomiska skydd som tvåkönade par
vid en upplösning av förhållandet och sedan 2004 även möjligheten att ingå
partnerskap. I augusti 2013 blev det lagligt för samkönade par att ingå
äktenskap.
Trots lagstiftning framhåller kommissionen NZHRC att diskriminering av och
trakasserier mot hbt-personer förekommer. Det gäller framförallt
diskriminering i arbetslivet, vid köp av varor och tjänster, säkerhet i skolor
samt förbudet mot samkönade pars möjlighet att ansöka om gemensam
adoption.
20. Flyktingars rättigheter
Nya Zeeland tar emot 750 kvotflyktingar per år, hanterat genom FN:s
flyktingkommissariat UNHCR. Landet tar därutöver emot en 300 personer i
syfte att förena splittrade flyktingfamiljer. Landet har under tidigare år fått
beröm, av bland annat UNHCR, för olika åtgärdsprogram för att integrera
flyktingar i samhället. Under de senaste åren har Nya Zeeland tagit emot något
fler flyktingar än sin åtagandekvot. De personer som har bevis på att de är
asylsökande eller fått flyktingstatus har samma rätt till utbildning och vård som
medborgare. Antalet spontanflyktingar, det vill säga flyktingar som själva tar sig
till landets gräns, är förhållandevis litet.
År 2009 antog Nya Zeeland en ny migrationslag (Immigration Act 2009). Genom
den nya lagen kan ansökningar avslås snabbare om de är uppenbart ogrundade.
Hemligstämplad information kan användas i asylprocesser och personer som
innebär en risk för samhället och landets nationella säkerhet kan avvisas, utan
att ange ingående information till den enskilde om grunderna för beslutet. FN:s
tortyrkommitté menar att användandet av sekretessbelagd information kan
innebära en överträdelse av flyktingens rätt till en rättvis prövning och kan få
till följd att personer utvisas till länder där de riskerar att utsättas för tortyr.
Det har förekommit att Nya Zeeland förvarat asylsökande och papperslösa
flyktingar i anstalter för förbrytare, vilket uppmärksammades av FN:s
kommitté mot etnisk diskriminering år 2007.
Den nyzeeländska migrationsmyndigheten får utvisa och deportera flyktingar,
som bedöms vara ett hot mot nationell säkerhet, utan att ange ingående
information till den enskilde om grunderna för beslutet.
Diskriminering mot immigranter anses förekomma i samhället. De mest utsatta
är invandrare med asiatisk bakgrund. Det finns även uppgifter från den
nationella MR-kommissionen NZHRC om fall av diskriminering mot
internationella studenter vid nyzeeländska universitet och säsongsarbetare som
vistas i landet tillfälligt. Trafficking och utnyttjande av illegala arbetare sker,
främst inom jordbruket och sexindustrin. Asylsökande som inte formellt
13
erkänns som flyktingar har tillgång till allmän sjukvård, men inte
specialistsjukvård såsom tand- och mentalsjukvård.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Diskriminering av personer med funktionsnedsättning är förbjuden enligt lag.
Det finns en särskild nationell kommissionär för hälso- och handikappfrågor
(Health and Disability Commissioner). Regeringen antog år 2001 en nationell
strategi för att förbättra livssituationen för personer med funktionsnedsättning.
Ungefär 20 procent av befolkningen beräknas ha någon form av
funktionsnedsättning och bland dessa är sysselsättningsgraden kring 40
procent. Förutom svårighet att få anställning råder det bristande tillgång till
hjälpmedel i skolor och tillräckliga allmänna transportmedel.
Kritik har framförts för bristande åtgärder och rätt till hälsovård för personer
med mental funktionsnedsättning. År 2012 uppmärksammades också brister i
systemet för ersättning till familjemedlemmar med vårdansvar för föräldrar,
barn eller syskon med funktionsnedsättning.
I november 2013 uppmärksammade den nationella MR-kommissionen
(NZHRC) att steriliseringar av barn med mental funktionsnedsättning
fortfarande förekommer i landet och att ett utökat lagskydd behövs. I dagsläget
krävs varken medgivande eller godkännande av domstol för att operationer ska
utföras på personer med mental funktionsnedsättning under 18 år.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Den nationella nyzeeländska kommissionen för mänskliga rättigheter (New
Zealand Human Rights Commission) har rollen som oberoende övervakningsorgan.
Kommissionen finansieras av justitiedepartementet, men är oberoende.
Kommissionens uppgift är att applicera och upprätthålla den nationella lagen
om mänskliga rättigheter (Human Rights Act 1993). Den arbetar bland annat
med att informera allmänheten om mänskliga rättigheter och utreda klagomål
om olaga diskriminering. Därutöver finns ett antal oberoende enskilda
organisationer, som arbetar fritt med att informera om samt förbättra
respekten för de mänskliga rättigheterna. Myndigheterna samarbetar med dessa
och bedöms vara lyhörda.
14
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Mänskliga rättigheter utgör en uttalad del av landets utrikes- och
biståndspolitik. NZHRC deltar aktivt, tillsammans med Australiens nationella
kommission för mänskliga rättigheter (Human Rights and Equal Opportunities
Commission) i arbetet med att främja etableringen av nationella institutioner för
mänskliga rättigheter inom ramen för The Asia Pacific Forum of National Human
Rights Institutions.
