G
Den undersköna kvinnan steg upp ur badet, höll ut armarna och lät sin
maiko försiktigt torka henne med en varm handduk. Hennes kropp var perfekt,
helt utan minsta brist. Hon var i sanning ett levande konstverk, något hennes
herre sällan var sen att påpeka. Sakura – körsbärsblomman – ett namn hon
tagit i samband med sin erigaishi, när hon excellerat i geishans svåra
konstarter och blivit den främsta av de unga kvinnor som vigt sitt liv åt att
föra Jih-Puns urgamla traditioner vidare.
När Sakura blivit torr lät hon sig lindas i en lätt kimono av mjukaste siden.
Sedan slog hon sig ned på sin kudde framför silverspegeln för att låta sig
kammas och parfymeras av sin maiko. När hon var färdig doftade Sakura
likt mandelträdens blommor, sött och förföriskt, nästan sövande.
Senare den kvällen skulle Sakura bege sig till sin herre, den store Iimuro. Hon
skulle behaga honom, låta honom dricka sake ur hennes kupade hand och
viska söta ord i hans öron. Hon var hans drog, hans hemliga opium. Han
lyssnade till henne, lät hennes vackra röst lena hans annars så bistra sinne.
Utan henne skulle han förgås. Och det visste Sakura. Hon skulle kunna
förleda honom, styra honom att göra vad som helst. Hon skulle kunna leka
daimyo, nej vara daimyo, i skuggorna, bak en shoji av rispapper! Men hennes
kall förbjöd henne detta. Hon var geisha, och som sådan var hon fullständigt
lojal mot sin herre. Och blotta vetskapen om hennes egentliga makt räckte för
att tillfredsställa henne. Ingen stod högre än henne – varken i skönhet, grace
eller makt! Och detta fick henne att skälva av välbehag.
Geisha
Av: Dan Johansson
Bild: Andreas Östlund
Geishayrket är ett av Jih-Puns mest mystiska och legendomsusade. Hon är den
vackra och skickliga sällskapsdamen som uppnått en grad av perfektion i
förlustelsens och konstens alla färdigheter. I sin position som överklassens
favorit har hon lika ofta i hemlighet beskyllts för intrigerande som beundrats för
sin naturliga grace och sina fantastiska kunskaper. Av Jih-Puns kvinnor är
geishorna de mest ärade.
Den
historiska
geishan
Verklighetens geisha var
en professionell kvinnlig
underhållare som behärskade alla de traditionella
japanska konsterna. Geishan har många gånger
travesterats i filmer och
litteratur och många gånger fått framstå och förknippas med värderingar
och roller som till viss del
hittats på, romantiserats
eller karikerats. Denna artikel blir inget större undantag, på gott och ont.
Den geisha som här beskrivs är tänkt att fungera
i fantasyrollspelet Drakar
& Demoner Samuraj och
kommer inte nödvändigtvis att spegla den historiska, korrekta bilden av
geishan, även om stora
delar av texten faktiskt
sammanfaller med den
sanna bilden av yrket.
Geishans utbildning
Redan som liten avskiljs den blivande geishan från sina
föräldrar. Ibland kan hon söka sig till geishayrket på grund
av en fascination eller kärlek till konsten, men vanligare är
att fattiga flickor säljs av sina föräldrar i tider av svält, när
riset inte räcker till att mätta alla munnar.
Flickan sätts i skola, vanligtvis på ett tehus hos en äldre
geisha som ibland kallas mor eller mormor. Där får hon lära
sig den viktiga te-ceremonin, sång, dans och musicerande,
teater, blomsterarrangemang och andra användbara färdigheter. Hon måste kunna stå rätt, sitta rätt, röra sig rätt och
föra sig rätt. Hennes ansikte målas vitt. En stor del av
träningen består i att observera sin lärare och andra geishor
hur de för sig vid officiella tillställningar.
Den blivande geishan lever tillsammans med andra flickor i
ett så kallat maiko-hus som övervakas av flickornas
lärarinna. Lärarinnan överser inte bara utbildningen, utan
även alla affärer som rör eleverna. För att ha råd med
utbildningen kan det krävas av flickorna att de arbetar hårt
vid sidan om sina studier.
Långt ifrån alla flickor har vad som krävs för att bli en riktig
geisha. Många misslyckas eller kommer till korta i de
många och svåra test som man utsätts för under utbildningen. Som exempel kan nämnas kangeiko – en träningsmetod som går ut på att stoppa händerna i iskallt vatten och
sedan gå utomhus i vinterkyla och spela den tresträngade
samisen tills fingrarna blöder. Denna typ av träning är
endast en i raden av metoder för att skilja de självuppoffrande och viljestarka från dem som inte har den rätta
hängivenheten. De som misslyckas i utbildningen blir
vanligtvis uppasserskor, serveringsflickor eller prostituerade
(av mer eller mindre fin klass beroende på tehusets rennomé
och klientel) och fortsätter att arbeta för tehuset.
Vid 18 års ålder genomgår flickorna en ritual som kallas
erigaishi. Efter erigaishi behöver de blivande geishorna inte
längre måla sina ansikten vita. Dessutom flyttar de från
maiko-husen till egna bostäder.
Utseende
Såväl gieshor som maikor (de blivande gieshorna) bär
sidenkimonor och träsandaler. Maikornas kimonor är vanligtvis mer färgstarka än geishornas och ärmarna är dessutom vidare. De unga flickornas kimonor är dessutom ofta
kostbara och tunga med flera tygsjok omlott, och därför mer
vackra än funktionella. Klädesplaggen hålls samman med
ett obi, alltså samma typ av breda bälte som samurajerna
använder.
Utrustning
Geishan har alltid minst
en uppsättning kläder av
siden och ett eller flera par
sandaler. Vanligt är också
att hon har en uppsättning
hårsmycken eller liknande, men också parfymer
och smink. En stor del av
geishans inkomster spenderas på sådana ting.
Ett av geishans viktigaste
verktyg är hennes samisen. Det tresträngade instrumentet är henne kärt,
och det är inte ovanligt att
hon kallar det oshami, för
att visa sin vördnad inför
det. Samisens strängar slås
an med ett plektrum och
frambringar starka, klangfyllda toner.
Föremål
Föremål
Pris
Hårband, siden 4 koppar
Hårsmycke,
koppar
1 silver
Hårsmycke,
silver
1 koku
Parfym,
liten flaska
8 koppar
Samisen
3 silver
Sidenkimono o
obi, broderad 2 koku
Maiko är som tidigare nämnts alltid sminkade, medan
geishorna tillåts välja själva. Alla geishor har emellertid en
röd rand målad längs med nacken. Ju mer vågad kimonon är,
desto mer av nacken och randen blottas. Vanligt är också att
man målar sina läppar blodröda.
Håret sätts upp i olika fantasifulla frisyrer, ofta med hjälp av
hårsmycken eller hårband. Håruppsättningen förhöjs ofta
ytterligare med blommor eller parfymer.
Tessen
2 koku
Träsandaler
1 silver
På nästa sida finns information om den myntfot
som används i min version
av Jih-Pun.
Pengar
Geishans sysslor
I min version av Jih-Pun
använder jag en valuta
som baseras på i första
hand koppar- och silvermynt. Silvermynt är ovanliga och används bara av
buke och andra rika. Även
kopparmynt är sällsynta
på vissa håll, där byteshandel är det förhärskande betalningsmedlet.
Olika former av guldmynt
förekommer också. Till
sist finns även ett värdemått som kallas koku. Observera att koku inte är
något mynt, utan helt
enkelt ett mått på ett visst
värde, närmare bestämt
priset på det ris som krävs
för att mätta en bonde
under ett helt år.
En geishas främsta uppgift är att underhålla den som betalar
för hennes tjänster. Det kan röra sig om intelligent konversation, musicerande, teater eller sång. Sällan rör det sig om
sexuella tjänster, och då enbart om geishan själv samtycker.
Däremot använder sig geishan gärna av sin såväl avslappnade som sexuella utstrålning – sin iki – för att subtilt
egga, underhålla och förströ sin herre. De som betalar för
geishans tjänster mår gott av att höra hennes artiga smicker
och eleganta skämt eftersom det får dem att känna sig
speciella och mäktiga.
Sammanfattar man så kan
man säga att 1 koku ≈ den
mängd ris som krävs för
att mätta en bonde under
ett helt år; 1 koku = 5
silver = 100 koppar; vilket
följaktligen ger att 1 silver
= 20 koppar.
När en geisha inte arbetar så tränar hon. Geishan återanvänder underligt nog ofta de fasansfulla metoder, till
exempel kangeiko, som använts under hennes träning helt
enkelt för att inte förslappas i sin yrkesutövning. En sann
geisha lever bokstavligen för konsten och sitt yrke. Den dag
hon inte längre kan förströ eller roa väljer hon hellre döden
för det kalla stålet istället för att dras med skammen att inte
längre vara efterfrågad. Detta har sällan med ålder att göra,
för ofta blir en geisha bättre mer åren – visare, skickigare på
att konversera och så vidare. Vissa kan välja att bli lärarinnor för de unga flickor som önskar underkasta sig den
rigida träning som krävs för att bli geisha.
1 sm i Drakar & Demoner
Samuraj kan ungefärligen
översättas med 1 koppar i
min version av Jih-Pun.
En geisha kan tjäna 2
koppar eller mer under en
kväll, och då hon i genomsnitt uppträder fyra till
sex kvällar i veckan ger
det henne en årsinkomst
på ca 5 koku – pengar hon
spenderar på kläder och
parfymer eller sparar för
att i framtiden lösa sitt
kontrakt.
Geishan har en inofficiell tystnadsplikt. Den som betalar
henne vill kunna öppna sig fullständigt, blotta sitt inre för
henne. En geisha som sladdrar om vad som sägs eller görs
bak de stängda skjutdörrarna skulle för alltid förstöra sitt
rykte. Om en geisha någonsin skulle berätta en historia om
någon av sina klienter skulle hon använda fingerade namn
eller liknande. Det är inte ovanligt att geishorna använder
kodord för sina vanligaste kunder, så att de kan utbyta
oförargliga historier sinsemellan. Innerst inne är en geisha
bara en människa, och som sådan kan hon förstås låta
undslippa sig ett och annat som kanske inte skulle ha lämnat
hennes rödmålade läppar.
Skyldigheter
Geishan ägs i praktiken av den kvinna och/eller det tehus
som uppfostrat henne. Geishan kan säljas vidare, men vanligast är att geishan stannar i det tehus hos en gång uppfostrats vid. Ibland händer det att en rik man kan köpa en
geisha som maka, men eftersom sådana affärer är mycket
dyra hör det till ovanligheterna. Buke (Jih-Puns adel) gifter
sig dessutom oftast av politiska skäl, och har geishan som
en kamrat eller mer ”vid sidan om”. En geisha är fri i det att
hennes arbetsgivare oftast inte lägger sig i hennes förehavanden annat än om det framförs klagomål. Vissa tehusföreståndare är emellertid väldigt strikta och släpper till
exempel inte ut sina geishor på staden utan att de först fått
säga vart de ska och vad de ska göra där, varefter de får
ett ”pass” som beskriver vilken grad av frihet de tillåts röra
sig med.
En geishas kontrakt löper vanligtvis över 20-40 år och
kostar olika mycket beroende på geishans bakgrund och var
hon tränats. Tabellen nedan visar ett ungefärligt mått på hur
mycket kontrakten kan värderas till. Eftersom en geisha
endast anslås ca en tiondel av alla pengar hon tjänar in åt
tehuset (ibland får hon inte behålla något) så kan det ta tid
för en geisha att lösa sitt kontrakt, om hon nu skulle önska
något sådant.
Yrke
Kontraktets värde Lön/kväll*
Lön/kväll*
Simpel prostituerad
ca 10 koku**
Kurtisan
ca 40 koku
ca 1 (8) koppar
Geisha av heimin-ätt
ca 80 koku
ca 2 (20) koppar
ca 100 koku
ca 3 (30) koppar
Geisha av buke-ätt
0 (4) koppar
* = Värdet inom parentes är vad Geishans tjänster kostar, det första
värdet hur mycket geishan behåller själv. Resterande medel går nämligen till tehuset eller den som äger kontraktet, vilket i sällsynta fall kan
vara geishan själv.
** = Bl a beroende på ålder. Ett bra riktmått kan vara 35 koku minus
kurtisanens ålder. En 18-årig kurtisan skulle således ha ett kontrakt
värt 17 koku.
Geishan i kampanjen
Geishan som hålldam är den absolut vanligaste och nyttigaste platsen för en geisha i en kampanj i Drakar & Demoner
Samuraj. Som hålldam åt en herre äger geishan stor kunskap
om sin härskare och kan bistå med information eller
ledtrådar i fall där herren hamnat i blåsväder, utsatts för
komplotter eller till och med mördats. En geisha fattar ofta
tycke för en trogen och mild herre och gör vanligtvis sitt
bästa för att hjälpa herren så långt som bara är möjligt.
Rollpersoner som samtalar med en geisha kan ha väldiga
svårigheter att få geishan att tala illa om eller svika sin herre,
men de lär snart märka att hon är villig att göra sitt bästa för
att bistå dem med hjälp om de visar sig stå på samma sida
som henne.
Manliga
geishor
De första geishorna var
män, och de hade som
uppgift att underhålla vid
de stora hoven eller på
fester. Manliga geishor är
i första hand barder eller
musikanter och äger inte
alls samma status som de
kvinnliga geishorna, även
om riktigt framstående
musikanter förstås kan
vinna ära. En manlig geisha använder yrkesmallen
för musikant på sidan 14 i
regelboken, med den modifikationen att han även
kan lära sig kommunikationsfärdigheten Wajutsu.
Geishans
Geishans
kunskaper
kunskaper
Geisha är ett mycket
speciellt yrke och kräver
därför, liksom yakuza och
ninja, vissa specialfärdigheter. Nedan beskrivs ett
antal nya färdigheter som
geishan kan ha stor användning av. Eftersom
fler färdigheter än de ursprungliga introduceras
bör spelledaren ge spelaren 15 extra bakgrundspoäng när denne skapar sin
geisha.
Kousetsu
Typ: Konstart
Grundegenskap: KAR
Kostnad: 1
BC: 0
Konsten att genomföra ett
samlag. För en geisha är
denna färdighet som vilken annan konstart som
helst – en teknik för att
kunna behaga sin herre. I
färdigheten ingår kunskap
om eggelse (yuuwaku),
förspel (zengi), kärleksaktens höjdpunkt (akume)
och efterspel (tomone).
Kousetsu kan även användas för att öka eller minska risken för graviditet.
Wajutsu
Typ: Kommunikationsf.
Grundegenskap: KAR
Kostnad: 1
BC: KAR
Konsten att konversera.
Med wajutsu kan man få
en gäst att känna sig välkommen. Man kan skapa
en närhet, konstlad eller
uppriktig, och förströ åhöraren. Rollpersonen behöver endast använda wajutsu när han talar till personer av högre ställning,
eller där det är viktigt hur
rollpersonen uttrycker sig.
Wajutsu kan även användas för att förföra en person av det motsatta könet,
eller för att skaffa ett bättre utgångsläge inför förhandlingar. Om en person
lyckas med wajutsu har
denne +5 på CL på alla
efterföljande slag för
KAR-baserade färdigheter
mot den andra parten i
konversationen inom en
rimlig tidsperiod (till exempel under resten av
kvällen.
Då geishan vanligtvis vet allt som sin herre så lämpar sig
yrket förstås väl som förklädnad för kunskapare. Svårigheten är förstås att lära sig geishayrket så pass väl att man
kan tas för att vara en sann geisha, och att värva en redan
utbildad geisha och göra om henne till kunskapare är även
det svårt, med tanke på att geishan vanligtvis är mycket
lojal mot sin herre. Ändå finns det män med makt i Jih-Pun
som inte har någon brådska och som kan spendera årtionden
tillika stora pengamedel för att infiltrera sin ärkefiende. Där
skulle en geisha passa otroligt väl in. En geisha är också en
av de sista att misstänkas på grund av att hela deras rykte
står och faller med deras lojalitet. Endast samurajer torde
vara mer lojala mot sin herre, sett till de olika yrkesgrupperna.
En oerhört dödlig kombination som furstarna fruktar mer än
allt annat är den legendariska ninjaträning som sägs ges till
vissa geishor. I dessa mytomspunna ninjahus, som ingen vet
om de överhuvudtaget existerar, påstås unga flickor uppfostras till iskalla mordmaskiner som i ena stunden kan
utföra en te-ceremoni med fulländad grace, för att i nästa
stund, lika gracefullt, ljudlöst öppna sin ”herres” halspulsåder med en tessen eller dold tanto. Än skickligare är de
som kan konsten att döda sin herre i sängen eller i trädgården, och få det att se ut som en helt naturlig död. Huruvida dessa legendariska geishor existerar i kampanjen är
helt och hållet upp till spelledaren, ty vet att man med dessa
introducerar en fiende dödligare än någon samuraj eller
bakemono.
Om en geisha används som rollperson bör hon äga sitt eget
kontrakt alternativt ägas av någon av de andra rollpersonerna i gruppen. Skulle hon äga sitt eget kontrakt är
hon helt fri – en status och roll som inte ens samurajer kan
ståta med. Oavsett så kan geishan bidra med mycket i en
äventyrargrupp. Hon kommer åt ställen som samurajer inte
kan, hon kan snappa upp ledtrådar och ”förhöra” personer
utan att de ens inser att de blir utsatta för förhör, om hon
spelar sina kort rätt. I äventyr som rör intriger eller detektivgåtor är geishan oöverträffad – endast civila samurajer kan
komma i närheten av hennes färdighet på dessa områden. I
en mer krigiskt inriktad kampanj kan geishan komma att
spela en mindre roll, men även här kan geishans finess och
förmågor användas för att vinna fördelar gentemot fienden,
vem han än må vara. Om en spelare vill spela geisha kan
denne använda sig av yrkesmallen på nästa sida.
Geisha (KAR 13+)
Lärdomsfärdigheter: Go, Hantverk (ikebana), Läsa/skriva.
Stridskonster: Inga.*
Kommunikationsfärdigheter: Alla utom Förhöra.
Tjuvfärdigheter: Hasardspel, Shiatsu, Shinobi-jutsu.
Uppfattningsfärdigheter: Finna dolda ting, Lyssna.
Vildmarksfärdigheter: Inga.
Konstarter: Alla utom Tori-Oi.
* = Om detta skulle innebära stora problem i kampanjen för en
rollperson som är geisha kan spelledaren tillåta Tessenjutsu och/eller
Tantojutsu som extra yrkesfärdigheter. En rollperson kan förstås även
vara ninja med geisharollen som sin förklädnad. I sådana fall använder
man ninjans yrkesmall när rollpersonen skapas (se sidan 15 i
regelboken), men det är då även tillåtet att välja bland geishans färdigheter. Detta gäller dock bara om spelledaren tillåter den legendomsusade geisha-ninja-kombinationen i sin kampanj. (Givetvis kan en
ninja spela geisha ändå, genom att använda de färdigheter denne redan
har i sin yrkesmall.)
Tehus
Söker man en geisha bör man bege sig till ett tehus, för där
torde chansen vara som allra störst att man finner denna JihPuns mest behagfulla varelse. Tehusen är ofta belägna i en
viss del av staden, och det är inte ovanligt att man får lämna
ifrån sig sina vapen innan man besöker dem. Geishorna kan
sätta hjärtan i brand och ge upphov till obetänksamt beteende hos vissa samurajer, och då kan det vara bäst om vapen finns i tryggt förvar hos tehusets vakter.
Tehusen är uppförda på samma sätt som många andra hus i
Jih-Pun. Trä är det förhärskande materialet och tak och
väggar med fönster av rispapper skänker ljus åt rummen
under dygnets soltimmar. Om kvällen tänder man upp
oljelampor och vackert färgade papperslyktor som ger en
delikat och mjuk ljussättning. Ett tehus kan se ut på många
olika sätt, men kartan nedan visar på en variant.
Inredningen i ett tehus sammanfaller med hur ärat huset är.
Alla tehus har sittkuddar för gästerna och låga bord där
teserviser, mat och dryck ställs fram. Vissa tehus har vackra
trädgårdar, där kunderna kan sitta ned för att meditera,
dricka sake eller bara koppla av i sällskap av en geisha.
Vanligt är att rummen pyntats med blommor som arrangerats efter konstens alla regler av tehusets geishor. Väggarna kan smyckas av upphängda kimonos, utvecklade
TehusTehusetikett
På ett jih-punskt tehus
finns det vissa regler som
besökarna alltid måste
följa. Några av dessa är
följande:
} Gästen skall hälsa på
andra gäster när han
anländer.
} Väl sittande skall gästen böja på huvudet
för nyanlända gäster.
} Att deklamera poesi,
sjunga och musicera
är välkommet, så länge stycket inte är alltför långt.
} Gästen skall uppmärksamt och vördsamt iaktta andra gäster eller
geishor när dessa uppträder.
} Att retas är tillåtet,
förolämpningar är det
inte!
} Att återgälda en förolämpning på plats är
inte lämpligt – den
som förolämpar har
redan skämt ut sig,
vilket är straff nog!
} Att flörta är tillåtet,
grovt tal eller skamliga förslag är det inte!
} Gästen skall säga adjö
när han ger sig av.
Kartförklaringar
a. Hall.
b. Bar och restaurang.
c. Kontor.
d. Hall.
e. Badrum.
f. Vilorum.
g. Sovsal.
h. Trädgård med damm.
solfjädrar, poesi, tavlor eller helt enkelt gapa tomma och
förmedla en sval enkelhet. Absolut vanligast är kanske
väggmålningar, direkt på rispapperet. Vissa sidorum kan ha
inretts med bäddar om gästerna önskar ta igen sig, smälta
maten medan en geisha sjunger för dem. På vissa tehus
finns även möjlighet att stanna över natten eller hyra rum en
längre tid.
Nedan finns ett exempel på hur ett typiskt Jih-Punskt tehus
kan se ut.
a.
g.
b.
c.
d.
e.
f.
h.
Härd eller
eldstad
Rispapperfönster
Skåp
Lågt bord eller
skrivbord
Veranda
Skjutdörrar
Ordlista
Erigaishi: En ritual i vilken maiko (geisha-eleverna) övergår till att bli riktiga geishor.
Iki: En slags avslappnad sensualitet som nyligen blivit
högsta mode i Jih-Pun. Iki är ett sätt att bete sig lika mycket
som ett sätt att klä sig och föra sig. Iki gränsar till att kunna
beskrivas som en livsstil. En person som äger iki har ’det’.
Kangeiko: En träningsmetod där geishan doppar sina fingrar i iskallt vatten och sedan spelar sin samisen tills fingrarna blöder.
Maiko: En geisha-elev.
Oshami: Ett finare namn för samisen.
Samisen: Ett tresträngat instrument, inte olik en banjo, som
spelas med ett bachi (plektrum).
Wajutsu: Konsten att konversera.
D
A
H
O
S
R
R
R
D
N
A
A
A
O
E
E
M
J
K
C
M
R
U
G
E
I
S
H
A
Krediter och
Copyright
Geisha för Drakar & Demoner
Samuraj skapades av Dan
Johansson. Bild: Anderas Östlund; Layout och karta: Dan
Johansson. Korrektur: Johan
Eriksson, Marcus Rönnegard
och Andreas Östlund.
Artikeln är © 2004 Dan Johansson. Artikeln får skrivas ut
och användas för personligt
bruk. Användning i kommersiellt syfte är ej tillåten utan författarens tillstånd. Detsamma
gäller för mångfaldigande (t ex
publicering på Internet). Tag
först kontakt med författaren:
[email protected] för godkännande.
Besök gärna www.stank.nu för
fler artiklar.
