BETÄNKANDE

12 februari 1998
A4-0060/98
BETÄNKANDE
om meddelande från kommissionen om Europeiska unionen och Ryssland: framtida
förhållande och handlingsplanen Framtida förbindelser med Ryssland
(KOM(95)0223 - C4-0217/95 - 6440/96 - C4-0415/96)
Utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor
Föredragande: Catherine Lalumière
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
PE 223.304/slutlig
INNEHÅLL
Sida
Protokollsida . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
A.
FÖRSLAG TILL RESOLUTION . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
B.
MOTIVERING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
Yttrande från utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
Yttrande från utskottet för externa ekonomiska förbindelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30
Yttrande från utskottet för regionalpolitik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35
Yttrande från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och media . . . . . . . . . . . . . . . . . 39
Yttrande från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor . . . . . . . . . . . . 44
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
-2-
PE 223.304/slutlig
I en skrivelse av den 2 juni 1995 överlämnade kommissionen sitt meddelande till parlamentet om
Europeiska unionen och Ryssland: framtida förhållande.
Vid plenarsammanträdet den 16 juni 1995 tillkännagav parlamentets ordförande att han hänvisat
detta meddelande till utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor som utsetts till ansvarigt
utskott och till samtliga intresserade utskott för yttrande.
I en skrivelse av den 3 juli 1996 överlämnade rådet till Europaparlamentet handlingsplanen Framtida
förbindelser med Ryssland.
Vid plenarsammanträdet den 19 juli 1996 tillkännagav parlamentets ordförande att han hänvisat detta
dokument till utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor som utsetts till ansvarigt utskott
och till samtliga intresserade utskott för yttrande.
Vid utskottssammanträdet den 22 juni 1995 utsåg utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor
Lalumière till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 24 juni 1996, den 29 oktober 1997, den 6 januari 1998 och den
4 februari 1998 behandlade utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor kommissionens
förslag, handlingsplanen och förslaget till betänkande.
Vid utskottssammanträdet den 28 september 1995 behandlade underutskottet för säkerhet och
nedrustning förslaget till betänkande.
Vid sammanträdet den 4 februari 1998 godkände utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor
enhälligt förslaget till lagstiftningsresolution med 1 nedlagd röst.
Följande var närvarande vid omröstningen: Mendiluce Pereiro (förste vice-ordförande och
ordförande för sammanträdet), Lalumière (föredragande), Alavanos, Bernard-Reymond, Bianco,
Caligaris (suppleant för André-Léondard), Carnero González, Cars, Cushnahan, Daskalaki, De Melo,
Fernandez-Albor, Frischenschlager (suppleant för Bertens), Gahrton, Gomolka, Habsburg, Krehl
(suppleant för Balfe i enlighet med artikel 138.2 i arbetsordningen), Lambrias, Lenz, Oostlander,
Pradier (suppleant för Dupuis), Rosado Fernandes (suppleant för Caccavale), Rothe (suppleant för
Avgerinos), Tatarella, Theorin, Tindemans, Titley, Truscott, Väyrynen och Verwaerde (suppleant
för Burenstam-Linder).
Yttrandena från utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi, utskottet för externa
ekonomiska förbindelser, utskottet för regionalpolitik, utskottet för kultur, ungdomsfrågor,
utbildning och media och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor är
bifogade.
Betänkandet ingavs den 12 februari 1998.
Fristen för ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista
för den sammanträdesperiod vid vilken det skall behandlas.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
-3-
PE 223.304/slutlig
A.
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
Resolution om meddelande från kommissionen om Europeiska unionen och Ryssland:
framtida förhållande och handlingsplanen Framtida förbindelser med Ryssland
(KOM(95)0223 - C4-0217/95 - 6440/96 - C4-0415/96)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution,
-
med beaktande av meddelandet från kommissionen (KOM(95)0223 - C4-0217/95),
-
med beaktande av Europeiska unionens handlingsplan för Ryssland (6440/96 - C4-0415/96),
-
med beaktande av det partnerskaps- och samarbetsavtal som har ingåtts mellan Europeiska
unionen och Ryssland(1) vilket trädde ikraft den 1 december 1997,
-
med beaktande av grundakten om ömsesidiga förbindelser, samarbete och säkerhet mellan
NATO och Ryska federationen,
-
med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor och
yttrandena från utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi, utskottet för
externa ekonomiska förbindelser, utskottet för regionalpolitik, utskottet för kultur,
ungdomsfrågor, utbildning och media och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och
inrikesfrågor (A4-0060/98), och med beaktande av följande:
A.
Ryssland utgör en viktig del av europeisk historia och kultur.
B.
Ryssland har spelat en viktig och ofta fruktad roll, dels som huvudbeståndsdel i före detta
Sovjetunionen, dels som permanent medlem i säkerhetsrådet och dels som kärnvapenmakt.
Såväl idag som i framtiden måste Ryssland också anses vara en geostrategisk makt av
avgörande betydelse.
C.
Ryssland önskar framledes öppna sig mot väst, särskilt mot Västeuropa, och anamma
värderingarna för pluralistisk demokrati, rättsstatsprincipen samt mänskliga rättigheter och
rättigheter för minoritetsgrupper.
D.
Europeiska unionen och Ryssland har flera gemensamma intressen och gemensamt ansvar
vad gäller frågor om utrikes- och säkerhetspolitik och på de miljömässiga, ekonomiska och
kulturella områdena.
E.
Stabiliteten på den europeiska kontinenten ökas genom en framgångsrik demokratisk och
ekonomisk reformprocess i Ryssland, tillsammans med upprättande av rättsstatsprincipen
och social sammanhållning i landet.
(1)
EGT C 339, 18.12.1995, s. 45.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
-4-
PE 223.304/slutlig
F.
Följaktligen är alla de diplomatiska instrument som finns viktiga, både inom ramen för
bilaterala förbindelser med Europeiska unionen och inom en multilateral ram såsom
Europarådet, OSSE eller till och med NATO, för att Ryssland skall bli en fullvärdig partner
i det euro-atlantiska området.
G.
Det är positivt att Ryssland har blivit upptagen i gruppen för de mest industrialiserade
länderna och i Parisklubben.
H.
Det blir alltmer nödvändigt att utveckla balanserade förbindelser mellan Ryssland och
Europeiska unionen då denna sistnämnda är på god väg att utvidgas mot öst. Ur detta
perspektiv är det klokt att inte på nytt splittra Europa.
I.
Utvecklingen av ett nära samarbete mellan Europeiska unionen och Ryssland måste tillåta
staterna i den europeiska delen av OSS att också finna sin plats i Europas nya ordning.
J.
EU utgör idag Rysslands viktigaste handelspartner och Ryssland är det land som har erhållit
mest stöd ur Tacisprogrammet.
K.
Den europeiska energistadga som undertecknats skapar en säker och stabil alleuropeisk ram
för samarbete på energiområdet, samtidigt som den också erkänner principen om nationell
bestämmanderätt över energiresurserna.
L.
Ryssland önskar skapa goda förbindelser med alla delar av världen och särskilt lösa
territorialtvisterna med Kina och Japan, vilket inte kan få annat än en positiv inverkan på
världsfreden.
M.
Ryssland måste spela en positiv roll gentemot de stater som uppstod ur Sovjetunionen och
göra allt för att skapa ett klimat av ömsesidigt förtroende och god grannsämja med dessa utan
att blanda sig i deras interna angelägenheter.
N.
Europaparlamentet uppmuntrar den politiska och ekonomiska reformprocess som har
påbörjats i Ryssland.
O.
Denna övergångsperiod karakteriseras av stora svårigheter, till exempel sociala klyftor, den
omfattande organiserade brottsligheten och behovet av att genomdriva rättsstatsprincipen.
P.
Presidentens kommitté för mänskliga rättigheter med Vladimir Kartasjkin som ordförande
kom nyligen fram till att de mänskliga rättigheterna i praktiken inte respekteras fullt ut, trots
att de är genomförda i lag, och att det saknas mekanismer för att säkerställa respekten för de
mänskliga rättigheterna i Ryssland.
Q.
Europeiska unionen kan ha en positiv inverkan på Ryssland genom att öppna EU:s
marknader och stödja reformerna. Denna inverkan blir dock oundvikligen begränsad med
hänsyn till de oerhörda behov som finns i landet och till dess mycket stora geografiska yta.
R.
Att öppna Rysslands marknader kan medföra fördelar för både Europeiska unionen och
Ryssland, inklusive utbyte av mänskliga och intellektuella resurser.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
-5-
PE 223.304/slutlig
S.
En stor del av Rysslands yta är ursprungsfolkets territorier; dessa ursprungsfolk och deras
samhällen spelar en mycket viktig roll för en hållbar utveckling i enlighet med Agenda 21
och konventionen om biologisk mångfald.
T.
Partnerskaps- och samarbetsavtalet som trädde ikraft den 1 december 1997 utgör hädanefter
den rättsliga grund som är nödvändig för utvecklingen av samarbetet mellan Europeiska
unionen och Ryssland.
1.
Parlamentet anser att Europeiska unionens strategi vad gäller Ryssland måste vara en av
prioriteringsfrågorna för framtida insatser och utformas kring följande huvudpunkter:
a)
b)
c)
d)
e)
stärka demokratiseringsprocessen i det ryska samhället genom att främja det civila
samhällets pådrivande roll och genom att främja bildandet av en medelklass som
demokratin kan grundas på,
utveckla partnerskap på alla områden, särskilt inom forskning och utveckling,
högteknologi och miljö inklusive kärnsäkerhet,
öppna sina marknader för ryska produkter,
stärka säkerheten i Europa och närliggande områden på grundval av ett balanserat
samarbete,
ge Ryssland möjlighet att som historisk eurasisk enhet spela en stor roll i framtidens
Europa,
Förstärkning av det ryska samhället
2.
uppmärksammar att Ryssland sedan 1991 och särskilt sedan landet blev medlem av
Europarådet, konstant har gett uttryck för att landet resolut har strävat i riktning mot en
pluralistisk demokrati och rättsstat trots de fel som har begåtts under denna period, såsom
till exempel stormningen av parlamentet 1993, kriget i Tjetjenien och den bristande
respekten för den Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, vilket till stor del
beror på avsaknaden av djupt rotade demokratiska traditioner,
3.
uppmanar Ryssland att följa alla bestämmelser i Europeiska konventionen om de mänskliga
rättigheterna och avskaffa dödsstraffet genom att stadfästa det moratorium som har gällt från
och med augusti 1996,
4.
betonar de framsteg som redan har gjorts, till exempel i valet till duman 1995 och
presidentvalet 1996, vilka genomfördes under normala demokratiska förhållanden; betonar
också det avsevärda lagstiftningsarbete som de ryska myndigheterna, både den verkställande
och den lagstiftande makten, har genomfört,
5.
uppmanar Europeiska unionen, dess medlemsstater och andra västländer att till fullo stödja
Ryssland på ett sådant sätt att de negativa företeelser (korruption, maffia-verksamhet, politisk
oordning och sjunkande produktion, levnadsstandard och medellivslängd) som
övergångsperioden har medfört inte utnyttjas av vissa politiska krafter för att ifrågasätta de
framsteg mot demokrati som den ryska politiken har kännetecknats av sedan 1991,
6.
uppmanar följaktligen Europarådet och kommissionen att genom Tacisprogrammet göra allt
som står i deras makt för att stärka demokratin som fortfarande är bräcklig i Ryssland och
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
-6-
PE 223.304/slutlig
att fortsätta samarbetet beträffande genomförande av Tacisprogrammet för demokrati för att
i synnerhet främja utvecklingen och säkerställandet av rättsstatsprincipen och bidra till att
förbättra situationen i fängelser och i armén,
7.
anser att ett sätt att uppnå detta är att främja utbyten mellan Ryssland och EU av ansvariga
på det politiska, administrativa, ekonomiska och sociala området och att bidra till
utvecklingen av samhället,
8.
uppmanar särskilt kommissionen att inom ramen för Tacis-programmet för demokrati ge
större finansiellt stöd till de icke-statliga organisationer som har utvecklingen av det civila
samhället i Ryssland som målsättning och vars verksamhet kan få en förökande effekt, för
att dessa organisationer skall kunna fortsätta att utöka sin mycket viktiga verksamhet i detta
skede av den politiska omvälvningen,
9.
anmodar också Europeiska unionen att tillsammans med de ryska myndigheterna utveckla
ett samarbete inom ramen för den tredje pelaren (all typ av olaglig verksamhet, penningtvätt
och så vidare) för att bekämpa den brottslighet som håller på att utvecklas i Ryssland och
som förgrenar sig såväl i Europeiska unionen som i dess grannländer,
10.
uppmanar, mot bakgrund av den sjunkande medellivslängden och risken för sociala problem
som kan destabilisera landet, till att speciell uppmärksamhet riktas mot att bekämpa
fattigdomen och alkoholismen i Ryssland, förbättra hälso- och miljöskyddet och införa en
social bostadspolitik för att säkerställa bättre levnadsvillkor för befolkningen,
11.
anser i synnerhet att Tacis-programmet under de kommande åren, utöver åtgärder på det
ekonomiska området, bör ägna stor uppmärksamhet åt att
genomföra projekt som påtagligt kan förbättra befolkningens vardag på de områden
som hårdast har drabbats av pågående reformer, till exempel hälsa, utbildning,
säkerhet och bostäder,
etablera ett rättsligt ramverk för rättsstaten och bidra till större rättssäkerhet för
privatpersoner och företag,
genomföra ett rättvist och effektivt skattesystem som kan bidra till att utveckla en
verklig medborgaranda i landet,
bidra till att stärka massmediernas mångfald och frihet, särskilt för televisionen,
12.
understryker behovet av att vaksamt följa genomförandet av lagen om religionsfrihet och
frihet för trossamfund vilken antagits av duman, för att kränkningar av dessa i praktiken skall
undvikas,
13.
understryker att kampen mot regionala olikheter, vilket i första hand är de ryska
myndigheternas ansvar, kan stödjas såväl av Europeiska unionen genom dess Tacis-program
som av partnerskaps- och samarbetsavtalet och Europeiska banken för återuppbyggnad och
utveckling, eftersom koncentrationen av tillgångarna till området kring Moskva och några
andra stora städer inte kan främja stabiliseringen av demokratin i Ryssland,
14.
anser att det i detta sammanhang vore lämpligt med ett decentraliserat genomförande av EUprogram och ekonomisk hjälp till regionerna samt utveckling av kontakter mellan Europeiska
unionen och medlemmarna i den ryska federationen; skulle särskilt välkomna ett närmare
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
-7-
PE 223.304/slutlig
samarbete mellan EU och Ryssland vid genomförandet av civila åtgärder för att förebygga
och lösa konflikter i Ryssland,
Utveckling av partnerskapet
15.
uppmanar rådet och kommissionen att utveckla alla de möjligheter som partnerskaps- och
samarbetsavtalet med Ryssland medför, inklusive upprättandet av ett frihandelsområde så
snart som det finns förutsättningar för detta, så att Europeiska unionen och Ryssland
tillsammans kan skapa ett område av fred och välstånd,
16.
uppmanar rådet och kommissionen att använda partnerskapet till att integrera ekonomiska
och miljömässiga intressen i främjandet av en hållbar politik på miljöområdet och i låne- och
investeringsprojekt, för att därigenom bidra till att miljöfrågorna uppmärksammas på alla
områden i samhället,
17.
uppmärksammar att Ryssland har alla förutsättningar för att stabilisera demokratin och
marknadsekonomin, i synnerhet en avsevärd industriell och intellektuell kapacitet som det
är viktigt att göra produktiv inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet,
18.
anser att detta skulle bidra till att höja befolkningens levnadsstandard och bromsa, om inte
hindra, forskarflykten från Ryssland, vilken inte bara berövar det ryska samhället på sina
bästa tillgångar, utan också främjar spridningen i världen av farlig teknik såsom produktion
av massförstörelsevapen,
19.
välkomnar med hänsyn till detta att ett internationellt center för forskning och teknik har
upprättats i Moskva, men anser dock att centret endast på ett mycket begränsat sätt bidrar till
att lösa de problem som det förväntas ta itu med,
20.
uppmanar, med hänsyn till detta, kommissionen att samordna sina insatser med den ryska
regeringen för att förhindra den illegala handeln med klyvbart material, garantera att
tillförseln av uran till unionen för civilt bruk sker på ett säkert sätt och förbättra
säkerhetsnivån vad gäller de ryska kärnkraftsanläggningarna,
21.
uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att särskilt uppmärksamma skyddet
och återställandet av Rysslands miljö, som försämrades markant under kommunistperioden;
anhåller om att Europeiska unionen skall låta Ryssland få ta del av dess kunskap i ämnet och
att gemensamma miljöprogram såsom programmet för gränsöverskridande samarbete skall
utvecklas och stärkas inom ramen för avtalet om partnerskap och samarbete och mot
bakgrund av de åtaganden som gjordes i Kyoto,
22.
uppmanar kommissionen att inom ramen för Tacis-programmet göra större insatser för att
diversifiera energikällorna i Ryssland, med tonvikt på att främja förnybar energi och
bekämpa energislöseri,
23.
önskar att det ryska parlamentet ratificerar den europeiska energistadgan så snart som
möjligt,
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
-8-
PE 223.304/slutlig
24.
välkomnar det avtal som nyligen ingåtts på stålområdet och önskar att den möjlighet som
avtalet om partnerskap och samarbete erbjuder för ingående av sådana avtal kommer att
utnyttjas på ett fruktbart sätt,
25.
vill särskilt gärna se en ännu större öppning av marknaden ifråga, till ömsesidig nytta för
konsumenter och industrier på båda sidor, under förutsättning att de två parterna antar
likvärdiga bestämmelser och stadganden om konkurrensregler, statliga bidrag och
miljöskydd,
26.
förordar att gemensamma industriprojekt för Europeiska unionen och Ryssland utarbetas, i
första hand inom sektorn för högteknologi (biologi, data, rymd, luftfart, energi,
telekommunikation), för att Ryssland skall få en fullvärdig plats inom dessa framtidssektorer,
27.
uppmärksammar att en sådan utveckling skulle göra det möjligt för de europeiska och ryska
företagen att med större framgång kunna bemöta den enorma konkurrensen från
amerikanska, japanska och andra företag, samt anser det önskvärt att andra stater i OSS
ansluter sig till dessa initiativ,
28.
uppmanar Europeiska unionen att säkerställa nödvändigt tekniskt bistånd till Ryssland för
att upprätta ett effektivt juridiskt system som är gynnsamt med hänsyn till utländska
investeringar,
29.
understryker särskilt betydelsen av skattereformen och genomförandet av denna för företagen
och anser det önskvärt att en arbetsgrupp med skatteexperter tillsätts för att i nära samarbete
verka tillsammans med den ryska regeringen,
30.
uttrycker önskemål om ett intensivare samarbete mellan Tacis-programmet och Europeiska
banken för återuppbyggnad och utveckling i syfte att utveckla ett system för riskvilligt
kapital till förmån för små och medelstora företag, vilket skulle skapa förutsättningar för en
samfinansiering av mikroprojekt och på så sätt bidra till att skapa en dynamisk sektor med
små och medelstora företag,
31.
insisterar på behovet av att strängt övervaka de medel som har utbetalats eller utlånats till
Ryssland,
32.
uppmanar till en förbättring av infrastrukturen som kan främja handeln, särskilt de
transeuropeiska näten som förbinder Europeiska unionen, de central- och östeuropeiska
länderna och Ryssland med varandra,
33.
önskar att kommissionens försök att inleda de viktiga förhandlingarna om problemet med
de skatter som de europeiska flygbolagen som flyger över sibiriskt territorium måste erlägga
snabbt skall leda till resultat och välkomnar den ryska sidans goda avsikter,
34.
hoppas att lämpliga villkor kan skapas som gör det möjligt för EU och Ryssland att ingå ett
globalt avtal på fiskeriområdet, under förutsättning att det råder likvärdighet mellan de båda
parternas bestämmelser om övervakning och hälsokontroll av fiskprodukter,
35.
uppmuntrar kommissionen att, för att undvika onödiga tvister, ta intryck av det som har
uppnåtts i de central- och östeuropeiska länderna och undersöka de åtgärder och mekanismer
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
-9-
PE 223.304/slutlig
som både i teorin och praktiken kan förenkla handelsutbytet mellan Ryssland och Europeiska
unionen,
36.
stöder Rysslands försök att bli medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) och hoppas
att Ryssland snart kommer att uppfylla alla kriterier för medlemskap,
37.
kräver sträng respekt för skyldigheten, som båda parter har genom avtalet om partnerskap
och samarbete, att förhandla med den andra parten innan sådana åtgärder vidtas som påverkar
handelsförbindelserna mellan dem på ett negativt sätt,
38.
understryker att EU:s allmänna bestämmelser om antidumping är fullständigt förenliga med
WTO:s principer; välkomnar samtidigt de förslag som kommissionen nyligen lagt fram i
syfte att anpassa förfarandena inom antidumpingpolitiken till de särskilda förhållanden som
råder inom rysk ekonomi,
39.
uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att visa prov på fantasifömåga vad gäller att
utarbeta kulturella samarbetsprogram som skulle hjälpa Ryssland att göra sitt rika kulturarv
i hela sin mångfald (minoritetskulturer) känt i Europa genom gemensamma kulturevenemang
och vänortsverksamheter mellan städer och regioner,
40.
insisterar på vikten av formella och informella kontakter på alla områden i syfte att förbättra
den ömsesidiga förståelsen och främja förtroendet mellan parterna i Europeiska unionen och
Ryssland,
41.
uppmanar rådet och kommissionen att stärka den vanliga politiska dialogen med Ryssland
om GUSP-ärenden för att främja samarbetet och de gemensamma åtgärderna på området för
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,
Förstärkning av säkerheten i Europa genom samarbete
42.
konstaterar, med hänsyn till de europeiska ländernas geografiska närhet till varandra, att de
europeiska folkens säkerhet bildar en odelbar enhet och att denna säkerhet till stor del är
beroende av förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryssland,
43.
förordar att man i ett inledande skede utgår från de utsikter till ett närmare samarbete i
säkerhetsfrågor som ges genom grundakten om ömsesidiga förbindelser, samarbete och
säkerhet mellan NATO och Ryska federationen för att främja utformningen av ett stabilt,
fredligt och förenat Europa som respekterar de befintliga gränsernas okränkbarhet, de
mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter,
44.
föreslår vidare att VEU, NATO och Ryssland fortsätter att utveckla nära förbindelser mellan
sina respektive militära överbefälhavare och mellan parlamentariker i Ryssland och i
NATO:s och VEU:s församlingar samt ett samarbete beträffande fredsbevarande åtgärder
och åtgärder inom Partnerskap för fred,
45.
bekräftar att en sådan utveckling inte på något sätt bör påverka de rättigheter och förpliktelser
som de medlemsstater i Europeiska unionen har som deltar i NATO,
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 10 -
PE 223.304/slutlig
46.
uttrycker önskemål om att Europeiska unionen själv, då den har tagit beslutet att integrera
VEU, skall utveckla säkerhetsförbindelser med Ryssland för att komplettera de förbindelser
som Europeiska unionen i det skedet avser att utveckla med Förenta staterna inom ramen för
ett bilateralt avtal eller NATO,
47.
konstaterar att Ryssland fortfarande har en avsevärd militär potential, både vad gäller
kärnvapen och konventionella vapen; uttrycker önskemål om att Ryssland skall fortsätta att
ratificera en rad avtal om övervakning och nedrustning av vapen; förväntar sig mot bakgrund
av detta att Ryssland ratificerar Start II-avtalet om nedrustning av kärnvapen, inleder
förhandlingar om Start III och att omprövar sin ställning till truppminor och undertecknar
Ottawa-konventionen,
48.
efterfrågar en övergripande strategisk diskussion mellan Europeiska unionen och Ryssland
i syfte att gradvis fastställa deras ansvarsområden i det europeiska säkerhetssystemet, och
betonar behovet av ett nära samarbete med OSSE och FN i frågor om regional säkerhet,
konfliktförebyggande och fredsbevarande,
Definition av en ny europeisk ordning
49.
understryker, utöver säkerhetsproblemen, behovet av att definiera Europas nya ordning till
följd av händelserna sedan 1989 och i förbindelse med Europeiska unionens förestående
utvidgning till att omfatta de central- och östeuropeiska länderna,
50.
anser att utvidgningen av Europeiska unionen till att omfatta de central- och östeuropeiska
länderna, en målsättning som är högst önskvärd, varken får leda till att man stänger ute
Ryssland och närliggande länder eller till att en ny delning skapas mellan de
centraleuropeiska länder som blir medlemmar av unionen och de som inte blir det,
51.
betonar mot bakgrund av detta att den parlamentariska samarbetskommittén EU/Ryssland
måste fortsätta att utveckla samarbetet och förstärka partnerskapet mellan Europeiska
unionen och Ryssland,
52.
anser att det för att denna nya ordning skall lyckas är viktigt att övervaka att förbindelserna
mellan de större geopolitiska aktörerna på den internationella arenan är i så stor balans som
möjligt,
53.
välkomnar gränsavtalet mellan Ryssland och Litauen och hoppas att liknande avtal snart
kommer att undertecknas med de övriga suveräna baltiska staterna (Estland, Lettland...);
välkomnar också det avtal som Ryssland undertecknade med Ukraina den 31 maj 1997,
54.
anser att Europeiska unionen måste utveckla starka band till Ryssland vilka sträcker sig
bortom partnerskaps- och samarbetsavtalet, men understryker att en anslutning av Ryssland
till Europeiska unionen inte förefaller vara en lämplig lösning med hänsyn till Rysslands
storlek och landets euroasiatiska intressen samt med hänsyn till Europeiska unionens i högsta
grad integrerade karaktär,
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 11 -
PE 223.304/slutlig
55.
insisterar på det faktum att detta förstärkta partnerskap med Ryssland endast kan genomföras
under förutsättning att Europeiska unionen utgör en politisk enhet med en gemensam utrikesoch säkerhetspolitik (GUSP) värdig sitt namn,
56.
uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att omvärdera det nya läge som Europa
står inför efter händelserna 1989 och Sovjetunionens sammanbrott 1991 och att beakta den
nya kontinentala jämvikt som skulle kunna uppstå, det vill säga mellan Europeiska unionen
och Ryssland, för att stabilisera Europa i ett klimat av förtroende, fred och stärkt samarbete,
57.
anhåller om att man skall ompröva plats och roll för befintliga europeiska organisationer,
särskilt OSSE och Europarådet som skapades under kalla krigets epok och som idag måste
fungera som en förbindelse mellan kontinentens två delar,
58.
anhåller om att man inte skall nöja sig med att öppna västvärldens organisationer, och i
synnerhet de europeiska organisationerna, mot Ryssland, utan att man skall bygga upp nya
kontakter och strukturer för att beakta Rysslands aktiva och helt och hållet nya roll,
***
*
59.
uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen och
Ryssland samt till NATO, VEU, OSSE och Europarådet för deras kännedom.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 12 -
PE 223.304/slutlig
B.
MOTIVERING
I.
INLEDNING
1. Ryssland, som i över sextio år stått i skuggan av Sovjetunionen, har efter den 8 december 1991
återfunnit sin identitet och återknutit banden med sin historia. Landet har på nytt kommit att helt
och fullt spela en roll på den internationella arenan.
För Europeiska unionen innebär det en utmaning att tänka ut en strategi gentemot Ryssland. En
förutsättning för detta är att man bryter med invanda tankemönster från det kalla krigets dagar.
Samtidigt måste man hålla i minnet att Ryssland trots sina svårigheter för närvarande och trots
den osäkerhet som vidlåder landets omvandling, fortfarande är en stormakt både politiskt och
militärt sett. Det vore ett grundläggande misstag att underskatta detta.
2. I detta sammanhang strävar föreliggande betänkande efter att utstaka de huvudsakliga linjerna
för utvecklingen av relationerna mellan Europeiska unionen och Ryssland. Dessförinnan skall
det ges en kort historisk översikt som skall belysa vissa av de val som Ryssland träffat under sin
historia och som fortsättningsvis påverkar landets avgöranden inom både inrikes- och
utrikespolitiken.
II. RYSSLAND: EN EURASISK HELHET PÅ VÄG MOT EUROPA
3. Det är omöjligt att i några få rader sammanfatta Rysslands hela historia. Vi kan erinra oss att
Ryssland tagit form på åttahundratalet utmed floden Dnjepr, utgående från staten Kiev eller Rus,
som var beläget vid handelsleden mellan Östersjön och Bysans. Rus grundades av varjagiska
furstar och föll sönder på grund av inre stridigheter om tronföljden och de furstar som fråntagits
sin makt flyttade norrut och grundlade därvid nya furstendömen, bland vilka märks Moskva som
till sist skulle bli Rysslands huvudstad. På det hela taget skulle Ryssland komma att definiera
sig som en stat i rörelse och en stat med många olika rötter.
Det var två händelser som skulle komma att trycka en djup och långvarig prägel på Rysslands
historia:
a) Framför allt är det frågan om att Rus under storfursten av Kiev, Vladimir den store (9801015), kom att anta kristendomen och på det sättet bli en del av den europeiska kristenheten.
Den variant av kristendomen som landet valde var emellertid den bysantiska, ortodoxa, något
som gjorde det möjligt för Ryssland att utropa sig som det "tredje Rom" efter
Konstantinopels fall år 1453. Följden av detta blev att Ryssland fjärmade sig både från
Östeuropa, som stod under det ottomanska rikets herravälde, där islam var den förhärskande
religionen, och från Västeuropa, som ansågs hylla en irrlärig form av kristendomen. Det var
inte förrän under Peter den store som Ryssland återfann Europa. Valet av kristendomen i dess
ortodoxa form kom på 1800-talet att ge upphov till en polemik mellan de västerländskt
sinnade "zapadniki" å ena sidan och "slavofilerna" å andra och denna diskussion har inte
avstannat fullkomligt ens i dag.
b) Ytterligare handlar det om den mongoliska erövringen (eller tatarernas erövring, som
ryssarna själva kallar den) som tog sin början år 1237 och för tvåhundrafemtio år framöver
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 13 -
PE 223.304/slutlig
skar av förbindelserna mellan Ryssland och övriga Europa. Mongolernas herravälde kom
emellertid att påskynda uppkomsten av staten Ryssland med Moskva som huvudstad. Under
denna utveckling i riktning mot enhet kom furstarna i Moskva att få ett kraftigt understöd
från kyrkan som flyttade samtidigt som furstarna gjorde det. Detta ledde till att Moskva år
1328 blev centrum för kristendomen i Ryssland. Efter Konstantinopels fall kom Ryssland
småningom att ikläda sig rollen som enda beskyddare av den ortodoxa kristenheten. Som en
följd av detta dubbla mongoliska och ortodoxa inflytande kom Ivan IV, som kallades Ivan
den förskräcklige (1533-1584), att 1547 anta titeln tsar, som ursprungligen använts av de
bysantinska kejsarna och under tolvhundratalet börjat användas av Gyllene hordens khan.
Han fulländade också den "återerövring" som påbörjats för att befria Ryssland från tatarernas
inflytande. Denna återvinning av det ryska territoriet inleddes från furstendömet Moskva av
Daniel (1263-1303), son till Alexander Nevski (1252-1263) och fullföljdes framför allt av
Ivan III (1462-1505) och dennes son Vassili II (1505-1533).
Med Peter den store (1689-1725) började Ryssland beslutsamt orientera sig i riktning västerut.
Huvudstaden flyttades till Sankt Petersburg vid Finska viken. Denna inriktning fortsattes under
Katarina II som öppnade Ryssland för upplysningstidens inflytande.
Det tog dock en lång tid för reformerna att vinna insteg i samhället i Ryssland. Det var inte
förrän år 1861 som livegenskapen avskaffades (låt vara att slaveriet inte avskaffades i USA
förrän år 1865) och inte förrän 1906 som landet fick ett parlament, nämligen duman. I februari
1917 inträffade så något som hade kunnat utveckla sig till en liberal revolution, men denna
kvävdes i sin linda av den bolsjevikiska oktoberrevolutionen och med detta kom Ryssland för
mera än sjuttio år framåt att avskäras från den allmänna utvecklingen i Europa.
Sovjetunionen som föddes när Tsarryssland gick under kom att i ännu brutalare form upprepa
de fel som den gamla enväldesregimen begått, denna gång under täckmantel av den nya ideologi
som gav sig ut för att vara en befriare. I den nya statsbildningen som uppstod den 30 december
1922 sammansmälte Ryssland och Sovjetunionen och till skillnad från de andra republikerna
förlorade Ryssland kännetecknen på en stat. Ryssland hade därefter inte längre något eget
kommunistiskt parti utan Sovjetunionens kommunistiska parti fyllde denna funktion. Detta parti
var det statsbärande partiet och i denna sin egenskap stod det inte under någon som helst
kontroll. När det gällde herraväldet över de omkringliggande områdena försökte bolsjevikerna
systematiskt, efter det att de tillfälligt nödgats retirera som ett resultat av freden i Brest-Litovsk,
att genom utbredning av revolutionära idéer och genom inbördeskrig och förtryck återta det
område som lytt under Tsarryssland. Under andra världskriget uppnådde Sovjetunionen detta
mål i fråga om de baltiska staterna och kom samtidigt att utsträcka sina gränser långt bortom de
som det tsarryska riket haft. Inte förrän 1989 kom det sovjetiska ispansaret att smälta efter att
ett flertal av de underkuvade folken rest sig.
4. Av denna korta historik framgår några drag som är viktiga att känna till för att man skall kunna
förstå Ryssland.
-
Härskaren över hela Ryssland gjorde anspråk på ett arv som samtidigt var av andligt slag och
stammade från Bysans och av politiskt slag och stammade från tatarerna (Gyllene horden).
Här fanns emellertid inte någon anknytning till Västeuropa med dess påverkan av arvet från
Rom och det krävdes fast beslutsamhet från ryska härskares och ledares sida, alltifrån Peter
den store till och med Jeltsin, med Lenin som mellansteg, för att Ryssland skulle få en
förankring i västerlandet.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 14 -
PE 223.304/slutlig
-
Till följd av sin särskilda roll på det andliga planet har Ryssland känt sig kallat att beskydda
de ortodoxa kristna. Detta utgör en av riktlinjerna för Rysslands utrikespolitik under 1800talet. Detta förklarar också den misstänksamhet som Ryssland känt mot islam i allmänhet,
när islam utgjort ett hot mot landets territoriella integritet, och mot den turkisk-muslimska
världen i synnerhet.
-
Allt sedan sin uppkomst har Ryssland varit ställt inför problemet med utrymme.
Huvudstaden i den framväxande staten har flyttats och det har inte funnits några naturliga
gränser, till skillnad mot vad som varit fallet i andra delar av Europa. Såsom Carrère
d'Encausse skrivit är Ryssland självt en gränsstat. Efter den tatariska erövringen (1237) följde
den ryska återerövringen som företogs av Ivan IV, kallad Ivan den förskräcklige, med
Kazankhanatets fall (1551-52) och Astrakankhanatets fall (1554-56), varefter det inte fanns
någon som gjorde motstånd mot Rysslands utvidgning österut. I själva verket var erövringen
av de omkringliggande områdena ett sätt för Ryssland att skydda de centrala delarna av
landet. Men samtidigt som Ryssland tillväxte kom landet att lägga under sig icke-ryska folk.
Från och med Ivan den förskräcklige till och med Stalin har detta utgjort ett ovedersägligt
inslag i landets politik. Till och med i våra dagar anser Ryssland att landets säkerhet börjar
vid gränserna för före detta Sovjetunionen och här har vi orsaken till landets politik gentemot
Kaukasus och Transkaukasien och Tadjikistan och dess misstroende mot den senaste tidens
politiska utveckling i Afghanistan, ett omstritt land alltsedan 1800-talet, där Ryssland har
varit en av aktörerna i det spel som drivits kring landet. Liksom Ryssland av i går försöker
även Ryssland av i dag beskydda de centrala delarna av landet genom att skapa buffertzoner
utmed gränserna.
-
Slutligen har Ryssland en tro på att en centraliserad stat är en mäktig stat, detta till följd av
den spridning av statsmakten som vållat landets olyckor under de år då staten Ryssland kom
till, samt också på grund av det oerhörda territorium landet har att styra över och dess
karaktär av att vara sammansatt av en mängd folkslag. Vi skall inte glömma att hälften av
befolkningen i före detta Sovjetunionen utgjordes av icke-ryska folk och att dessa folk utgör
17 % av befolkningen i Ryssland.
5. Av Rysslands historia, som under åren 1917-1991 sammanfallit med Sovjetunionens, framgår
dock vissa permanenta inslag, såsom landets sedan femtonhundratalet uppenbara vilja att på det
politiska, ekonomiska och intellektuella planet införa organisationsformer från Europa. Detta
påstående jävas på inget sätt av den utveckling som sedan 1989 pågått i Ryssland. I ett land som
är statt i en sådan omvandling är det emellertid inte uteslutet att utvecklingen spårar ur, i all
synnerhet som där inte finns någon hävdvunnen demokratisk tradition, och det finns för
närvarande inget som antyder att inte omstörtningar kunde komma att inträffa i Ryssland, något
som skulle ha en kännbar inverkan på säkerheten och stabiliteten i Europa.
6. Dessa drag ur Rysslands historia bör tjäna som ledstjärnor då Europeiska unionen utformar en
strategi gentemot Ryssland. Detta land har alltid intagit en särskild ställning i samband med hur
världsdelen Europa skall organiseras och landet har därvid stått både inom Europa och utanför
Europa, liksom det i dag överspänner Europa och Asien, och liksom det tidigare utsträckt sig
över hela tre världsdelar, innan Alaska såldes till Förenta staterna 1867. Varje Rysslandsstrategi
måste beakta dessa grundläggande förhållanden och syfta till att Ryssland skall få en hållbar
förankring i Europa, på en grundval av likvärdighet och i en anda av partnerskap, utan att denna
tillnärmning skall gå ut över dess grannländer.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 15 -
PE 223.304/slutlig
III.
VAD HAR EUROPEISKA UNIONEN
SAMFUNDET GJORT FÖR RYSSLAND?
OCH
DET
INTERNATIONELLA
7. Efter det sovjetiska imperiets sammanbrott har Ryssland fått ett betydande finansiellt stöd från
västvärlden, varvid avsikten varit att stabilisera denna jättestat. Både det multilaterala och det
bilaterala biståndet har varit betydande, särskilt i samband med den tyska återföreningen och
särskilt för att underlätta den sovjetiska militärens återtåg från före detta DDR.
A) DET INTERNATIONELLA BISTÅNDET
8. Efter Sovjetunionens sönderfall har det västerländska biståndet koncentrerat sig på Ryssland.
För närvarande kommer Ryssland sedan mars 1996 i åtnjutande av ett lån på 10,2 miljarder
dollar. Lånet har beviljats av IMF och fördelar sig över en tid på tre år. Det är förenat med
synnerligen stränga villkor vad stabiliseringen i landet beträffar och detta föranledde IMF att i
september 1996 hålla inne med utbetalningen av den andra delen av lånet. Efter de inre
omläggningarna i fråga om regeringens sammansättning och efter att Ryssland uppfyllt
förväntningarna om fortsatta ekonomiska reformer och fortsatt stabiliseringsprogram (särskilt
i fråga om skatteintäkterna) bör IMF återuppta sina utbetalningar. Världsbanken tillkännagav
för sin del den 6 juni 1997 sin avsikt att fördubbla biståndet till Ryssland så att detta inom två
år skulle komma att uppgå till mellan 10 och 12 miljarder dollar.
Vid det rysk-amerikanska toppmötet i Helsingfors den 20 och 21 mars 1997 beslutades det att
Ryssland skulle få medverka i G7:s arbete och som en följd av detta deltog Ryssland vid
industriländernas toppmöte i Denver den 20 juni 1997 (G8). Dessutom blev Ryssland medlem
av Parisklubben och Londonklubben under 1997 och förhandlar fortfarande om sin anslutning
till Världshandelsorganisationen (WTO).
B) EUROPEISKA UNIONENS BISTÅND
a) Tacis-programmet och andra biståndsprogram
9. Tacis-programmet som är ett program för tekniskt bistånd till de nyligen oavhängiga staterna
har tre ändamål: att påskynda dessa staters övergång till marknadsekonomi och demokratisk
samhällsordning, att främja utvecklingen av harmoniska politiska och ekonomiska förbindelser
mellan Europeiska unionen och dessa länder och att stödja partnerskapsländernas initiativ till
utveckling av ett samhälle byggt på politisk frihet och ekonomiskt välstånd. En del av anslagen
inom Tacis-programmet kan användas som stöd till demokratiseringen.
Tack vare Tacis-programmet, som är det största tekniska stödprogrammet i Ryssland, har
Europeiska unionen blivit den främsta givaren av icke återbetalningsskyldiga bidrag till landet.
Från 1991 till 1996 har åtaganden gjorts i storleksordningen en miljard ecu. Ytterligare en
miljard ecu har för övrigt anvisats fram till slutet av 1999, och detta belopp omfattar det
mellanstatliga programmet och samarbetsprogrammet på området för kärnsäkerhet. Det är
ansenliga summor, även om de förblir relativt blygsamma i relation till de behov som påvisats.
Likväl är det med beaktande av omfånget på beloppen skäl att ställa sig frågor om hur de
använts och hur effektiva de varit. En kritisk utvärdering av Tacis-programmet skulle utan tvivel
göra det möjligt att avhjälpa vissa ofullkomligheter som man kunnat konstatera i samband med
användningen av penningmedlen.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 16 -
PE 223.304/slutlig
Man bör slutligen i korthet omnämna Europeiska gemenskapernas kontor för humanitärt bistånd
som har beviljat 36 miljoner ecu i humanitärt bistånd till Tjetjenien.
b) Partnerskaps- och samarbetsavtalen
10. Partnerskaps- och samarbetsavtalet med Ryssland, undertecknat den 24 juni 1994, bildar ramen
för utvecklingen av de framtida relationerna mellan Ryssland och Europeiska unionen. Den
30 november 1995 godkändes avtalet av Europaparlamentet(2). Detta avtal var det andra
partnerskaps- och samarbetsavtalet, efter det som undertecknats med Ukraina och det skiljer sig
från de andra avtalen av samma slag på två sätt. Framför allt finns där stadganden om att den
politiska dialogen skall föras på högsta möjliga nivå: rådets och kommissionens ordförande skall
två gånger om året sammanträffa med Ryska federationens president. Dessutom innehåller
avtalet en klausul som gör det möjligt för avtalsparterna att inleda förhandlingar år 1998 för att
inrätta ett frihandelsområde.
Avtalet om partnerskap och samarbete trädde i kraft den 1 december 1997 och inledde en ny
etapp i förbindelserna mellan parterna. Samarbetsrådet EU-Ryssland som inrättades genom
avtalet om partnerskap kunde därmed hålla sitt första sammanträde den 27 januari 1998. I
förbindelse med detta utarbetade de två parterna ett arbetsprogram för 1998 och antog
slutsatserna beträffande frågorna i förbindelse med utrikespolitiken. Europeiska unionen och
Ryssland betonade samtidigt att de är strategiska partners för fred, stabilitet, frihet och framgång
i Europa och att de har ett delat ansvar inte bara för vår kontinents framtid. De bekräftade även
sitt åtagande om att intensifiera sina förbindelser, stödja refomprocessen i Ryssland, stärka de
politiska friheterna och främja Rysslands integration i ett bredare ekonomiskt område.
Parlamentets samarbetsutskott som består av företrädare för Europaparlamentet och ryska
parlamentsledamöter höll sitt första sammanträde den 2 december 1997. I enlighet med
artikel 97 i avtalet om partnerskap antog det en rekommendation i vilken det kräver att Ryssland
inte skall klassificeras bland de länder som inte har en marknadsekonomi.
c) Handlingsplanen
11. Handlingsplanen för Ryssland, vilken antogs den 13 maj 1996, följer rådets (allmänna ärenden)
slutsatser av den 20 november 1995 angående Europeiska unionens strategi gentemot Ryssland.
Planen syftar till att uppställa prioriteringar för alla de åtgärder som kan företas inom ramen för
Tacis eller avtalet om partnerskap och samarbete. Det handlar framför allt om stöd till
demokratiska reformer i Ryssland och om samarbete på säkerhetsområdet (Internationella
centret för vetenskap och teknologi, projekt för att omskola personal som demobiliserats från
försvarsmakten och för att ställa om produktionen inom företag med anknytning till försvaret).
Det bör noteras att denna plan antagits innan presidentvalskampanjen i Ryssland inleddes. Vid
toppmötet mellan Europeiska unionen och Ryssland i Haag i början av februari 1997
omprövades denna plan.
Samtliga dessa instrument (Tacisprogrammet, avtalet om partnerskap, handlingsplanen) är
mycket positiva men Europeiska unionen måste trots detta föra en mera synlig, mera
helhetsbetonad och mera ambitiös Rysslandspolitik. För närvarande får man nämligen ett
(2)
EGT nr C.... Se även Carrère d'Encausse betänkande (A4-0294/95).
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 17 -
PE 223.304/slutlig
överväldigande intryck av att det utvecklats instrument och åtgärder med tanke på omedelbara
behov i stället för att det skulle ha tänkts ut en politik på lång sikt, avsedd att skapa
förutsättningar för en långsiktig ödesgemenskap mellan Europeiska unionen och Ryssland på
basis av samfällda strävanden mot gemensamma mål.
IV. RIKTLINJERNA FÖR EUROPEISKA UNIONENS STRATEGI GENTEMOT
RYSSLAND
12. Västerlandet i allmänhet och Europeiska unionen i synnerhet reagerar på händelserna i Ryssland
i takt med att de utspelar sig i stället för att förutse dem. Västländerna har alltid varit fascinerade
av Ryssland men samtidigt vet de inte hur man skall bemöta detta land som på samma gång är
mycket europeiskt och mycket asiatiskt. Rysslands storlek och dess inre mångfald upplevs som
hinder för ett mera uttalat närmande. Dock ställer det sig absolut nödvändigt med ett sådant
närmande om man vill kunna övervinna den misstro som bäggedera parterna känner mot
varandra. Framtiden för relationerna mellan Ryssland och Europeiska unionen beror av huruvida
man kan upprätta ett partnerskap utan baktankar. En förutsättning för detta är att Europeiska
unionen blir tydligare och bedriver en utrikespolitik som verkligen är unionens egen och fri från
varje inflytande från utomstående.
13. Den strategi som Europeiska unionen bör följa gentemot Ryssland består följaktligen i att
unionen skall bidra till att främja landets förankring i ett europeiskt och euroatlantiskt
sammanhang, inom ramen för en värde- och intressegemenskap. Vi bör erinra oss att Ryssland
(eller Sovjetunionen) två gånger under detta århundrade isolerats eller avskurits från resten av
Europa. Den första gången var efter den bolsjevikiska revolutionen då det gällde att skydda
staterna i Europa från den bolsjevikiska smittan (teorin om en "cordon sanitaire") och den andra
gången var det en följd av Stalins imperialistiska politik efter segern över nazismen, varvid den
"fria världen" genom ett system av militärallianser (Nato, Bagdadpakten, Seato) försökte hålla
tillbaka den sovjetiska expansionen. Detta senare kallades "endiguement" (instängnings)-teorin.
Ett över sjuttio år långt avbrott i förbindelserna låter sig inte överbrygga så lätt.
Rysslands väg i riktning mot rättsstat, demokrati och marknadsekonomi kan förefalla slingrande
och full av fallgropar men den förefaller också att vara en väg som man i Ryssland slagit in på
med beslutsamhet. Den konstitutionella krisen år 1993 som utmynnade i artillerielden mot
duman hör numera till det förgångna och krisen i Tjetjenien har till sist kunnat övervinnas på
politisk väg, trots att detta skett till priset av en omfattande förstörelse och tiotusentals
människoliv. Europeiska unionen bör erkänna att framsteg gjorts och stödja Ryssland i de stora
ansträngningar landet enträget gjort sedan 1989, trots de felsteg som nämnts i det föregående.
Detta förutsätter att Europeiska unionen har en långsiktig vision av sina mål i fråga om Ryssland
och likaså är det en förutsättning att unionen på kort sikt kan uppbåda ett stort mått av
pragmatism, i beaktande av den stundom oberäkneliga karaktären hos det politiska livet i
Ryssland.
Europeiska unionens Rysslandsstrategi måste ha tre huvudsakliga inriktningar: att stabilisera
samhället i Ryssland och den framväxande demokratin genom att återge ryska folket dess
förtroende och stolthet, att utveckla partnerskapet inom alla områden och slutligen att integrera
Ryssland i de europeiska folkens stora familj genom att åter aktualisera tanken på en
ödesgemenskap via begrepp som "en europeisk konfederation" eller "det gemensamma huset".
A. ATT KONSOLIDERA SAMHÄLLET I RYSSLAND
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 18 -
PE 223.304/slutlig
a) De politiska reformerna
14. Ryssland är på väg mot lagbunden samhällsordning och demokrati. Ett tecken på erkänsla för
detta är att Ryssland fick bli medlem i Europarådet. Fastän det äger sin riktighet att den
lagbundna samhällsordningen och demokratin i Ryssland långtifrån ännu nått fram till att
uppfylla normerna hos de mest utvecklade länderna i Europa är det lika obestridligt att Ryssland,
som aldrig känt till demokratiska förfaranden under sin historia har godtagit att dess
samhällsinstitutioner skall ha sin utgångspunkt i den allmänna rösträtten. Redan det faktum att
de senaste presidentvalen hölls på utsatt tid (den 16 juni 1996) trots att vissa, som nu råkat i
vanrykte, velat få dem uppskjutna, är i sig en seger för demokratin.
Europeiska unionen bör liksom Europarådet uppmuntra Ryssland att fortsätta på denna väg.
Avtalet om partnerskap och samarbete med Ryssland, Tacis-programmet för demokrati kan,
liksom Europarådets speciella instrument, med fördel användas för att hjälpa de ryska
myndigheterna att anpassa landets lagstiftning till behoven i ett land som är statt i övergång samt
bygga en rättsstat. Det gäller framför allt att understryka hur viktigt det är med tanke på att en
demokratisk stat skall kunna fungera att det råder en maktfördelning inom samhället. Dessutom
bör demokratin ha stöd av ett starkt civilt samhälle och en fri press. Också i detta hänseende är
det berättigat med en hoppfull attityd, i och med att man har sett hur samhället i Ryssland givit
uttryck för sitt motstånd mot kriget i Tjetjenien. Slutligen har Ryssland antagit en ny civilrättslig
och straffrättslig lagstiftning, i överensstämmelse med den europeiska konventionen för
mänskliga rättigheter. Dessutom har landet från och med den 2 augusti 1996 proklamerat ett
moratorium för dödsstraffet och undertecknade i detta avseende den 16 april 1997 protokoll 6
i den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter. Ratificeringen av detta protokoll har
dessvärre blockerats av duman.
b) De ekonomiska och sociala reformerna
15. Europeiska unionen, dess partner inom G7/G8 samt de internationella finansinstitutionerna
(IMF, Världsbanken, Europeiska banken för utveckling och återuppbyggnad) stödjer de
ekonomiska reformerna i Ryssland(3). Dessa reformer som går i par med reformerna på det
politiska planet är visserligen smärtsamma för befolkningen, i synnerhet för dem som har fasta
inkomster (tjänstemän, militärer, pensionärer). Sedan reformerna inleddes har det i själva verket
försiggått en avveckling av allt det som utgjorde en grund för tryggheten i sovjetsamhället,
nämligen att staten tog hand om allting och att arbete som utförts också kom att röna erkänsla.
Men de kulturella referensramarna som fanns under kommunismens tid har nu försvunnit och
detta har vållat förvirring bland ryssarna. Dessa får nu uppleva hur en ohämmad kapitalism
vinner insteg bland dem och de enda som har något att vinna på det är det gamla apparatjikerna
som nu gått och blivit affärsmän, för att inte tala om olika maffiagrupper som undandrar sig
polisens kontroll. De nostalgi- eller proteströster (inklusive rösterna på extremistpartier) som
kommit till uttryck vid de senaste valen utgör en påminnelse om hur bräckligt det ryska
(3)
Bland ytterligare tecken på president Jeltsins vilja att genomföra oundgängliga ekonomiska
reformer märks utnämningen av två unga reformpolitiker till nyckelposter inom regeringen,
nämligen Tjubais och Nemtsov, och dessutom presidentens dekret av den 28 april 1997 i
syfte att upphäva monopolen i fråga om gas (GAZPROM), elektricitet och järnvägar samt
att successivt avskaffa bostadsstödet och att sälja 49 % av aktierna i Sviasinvest, jätten på
de allmänna telekommunikationernas område.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 19 -
PE 223.304/slutlig
samhället är när det står inför förändringar som dess medlemmar upplever som alltför snabba
och för vilka de inte alls har någon psykologisk beredskap i och med att de inte levt under
någonting annat än en totalitär diktatur. Resultaten av detta har blivit en förlust av
medborgarandan, något som kommit till uttryck bland annat i form av vägran att betala skatt.
De klena skatteintäkterna gör samhällskrisen i Ryssland bara värre. Det förefaller därför vara
absolut nödvändigt med en reform av skattesystemet och av uppbördsmaskineriet, med stöd från
Europeiska unionen. Åtgärder i denna riktning kommer för övrigt att företas.
16. Frågan om huruvida de politiska reformerna skall lyckas eller inte hänger samman med att landet
skall återvinna ett visst välstånd och med att medborgarna i Ryssland skall kunna få det skydd
från statens sida som de har rätt att förvänta sig.
En förutsättning för att ordningen skall kunna återställas inom ekonomin och samhället är att det
finns lagar för att skapa ramar för ekonomisk verksamhet, förbjuda olaglig verksamhet, skapa
en förvaltning utan korruption och införa ett socialt skyddsnät. Kampen mot korruptionen måste
prioriteras inom ramen för rättsstaten. Europeiska unionen kan också hjälpa ryska staten att
bekämpa maffiagrupperna, genom att utvidga samarbetet i rättsliga frågor och inrikesfrågor till
att omfatta också Ryssland. Framför allt skulle kampen mot penningtvätt inom Europeiska
unionens geografiska territorium vara ett effektivt medel att hjälpa de ryska myndigheterna.
Dessutom är det viktigt att samarbetet med Ryssland utvecklas inom alla de områden som
nämnts i avtalet om partnerskap. En förutsättning för detta är att de ryska myndigheterna själva
skapar betingelser som kan locka utländska investerare så att samföretag kunde komma åt att
utveckla sig. På detta område bör en alldeles särskild uppmärksamhet ägnas energifrågor (farliga
kärnkraftverk, utveckling av alternativa energikällor, energisparande). Detta ställer också krav
på verklighetsanpassade priser för energin. Miljön i sin vidaste bemärkelse, inberäknat
stadsplaneringen, bör även prioriteras för att livsvillkoren i Ryssland skall kunna förbättras (vi
skall inte glömma att medellivslängden i Ryssland sjunkit). En långfristig handlingsplan bör
därför genomföras tillsammans med de ryska myndigheterna inom ramen för den europeiska
energistadgan.
c) Att främja uppkomsten av ett nytt samhälle
17. Alla dessa reformer bör bidra till uppkomsten av ett nytt samhälle. För närvarande har
demokratins och marknadsekonomins insteg i ett samhälle som inte varit berett på det lett till
att det utvecklats ett brutalt samhälle som kännetecknas av stora motsättningar: dels har man en
minoritet som dag för dag blir allt rikare och dels en stor del av befolkningen som blir allt
fattigare. Detta leder till att medborgarna förlorar sina medborgerliga och moraliska värderingar
och där försöker den ortodoxa kyrkan - men också olika sekter - erbjuda en kompensation.
I vilket fall som helst är en sådan situation osund med tanke på demokratin. Europeiska unionen
får inte vara likgiltig inför dessa negativa drag inom den utveckling som pågår. Tvärtom: det
bistånd som unionen ger Ryssland skall inte bara bidraga till landets ekonomiska utveckling utan
också verka till förmån för framväxten av en medelklass, som sociologiskt sett utgör
grundbulten i all demokrati. Man måste även utveckla och befästa det civila samhället som är
ett nödvändigt villkor för demokratin. Europeiska unionen bör därför begrunda sitt system för
bistånd utgående från detta mål som går långt utöver det som Tacis-programmet för demokrati
kan åstadkomma med ett belopp och en räckvidd som på det hela taget är blygsamma.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 20 -
PE 223.304/slutlig
Som ett komplement till detta behövs det åtgärder på utbildningens område för att verka för att
samhället i Ryssland öppnar sig mot omvärlden.
B. ATT UTVECKLA PARTNERSKAPET INOM ALLA OMRÅDEN
18. För att reformpolitiken skall kunna slutföras är det nödvändigt att det ryska folket som mist sin
orientering i tillvaron till följd av alla dessa snabba förändringar på nytt får tilltro till Rysslands
framtid och återfinner den stolthet som fanns på den tid då Sovjetunionen existerade och landet
till exempel gick om USA under de första faserna av rymdkapplöpningen. Ett återvunnet
självförtroende är oumbärligt för att Ryssland skall fortsätta med moderniseringen av sitt
politiska och ekonomiska system och för att ryska folket skall kunna se någon mening i de
uppoffringar det tvingats till i samband med bytet av ekonomiskt system. Med tanke på detta bör
alla de möjligheter utnyttjas som ingår i avtalet om partnerskap och samarbete mellan
Europeiska unionen och Ryssland, men likaså gäller det att utveckla partnerskapet på
säkerhetens område genom att i praktiken fullt ut omsätta den grundläggande akten som
undertecknades mellan Nato och Ryssland den 27 maj 1997.
a) att dra full nytta av partnerskapsavtalet
19. Europeiska unionen kan inom flera områden bidra till att Ryssland får tillbaka förtroendet:
-
Industrisamarbete så att produkter som tillverkats gemensamt kan få goda
avsättningsmöjligheter. Ett samfällt utnyttjande av europeiskt och ryskt kunnande på
civilflygets område skulle till exempel göra det möjligt att uppväga den nästan
monopolistiska situation som Boeing håller på att skapa genom sin fusion med McDonnell
Douglas. Dessutom är de tidigare sovjetiska flygplanen föråldrade och behöver moderniseras
så de uppfyller internationella normer i fråga om säkerhet och belastning på miljön.
-
Vetenskapligt och tekniskt samarbete där brett upplagda program för vidgandet av
mänskligt kunnande och vetande genomförs mellan likvärdiga partner. Där kunde man
framför allt tänka på rymdforskningen.
-
Nätverk (transport, energi, telekommunikationer) så att Ryssland närmare knyts till
Europeiska unionen och bli delaktigt av en känsla av ödesgemenskap med européerna, även
om det inte är aktuellt med något ryskt medlemskap i Europeiska unionen.
-
Miljösamarbete då ju både Europeiska unionen och Ryssland har samma intresse av en ren
miljö i linje med Kyoto-toppmötet.
-
Kultursamarbete så att Europeiska unionen och Ryssland kan finna vägen tillbaka till
varandra efter det avbrott som oktoberrevolutionen inneburit.
20. Denna lista är långtifrån uttömmande, men ger dock vissa antydningar om vad som kunde göras
så att Ryssland kunde bli en verklig partner till Europeiska unionen. Avtalet om partnerskap och
samarbete innehåller visserligen alla dessa möjligheter, men är dock endast en ram som bör
fyllas ut med beslutsamt handlande. Partnerskapet får inte bli en ren formsak.
b) att utveckla partnerskapet på säkerhetspolitikens område
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 21 -
PE 223.304/slutlig
21. Ryssland är ett land som sträcker sig bortom Europa och gränsar till den turkisk-islamiska
världen, samt till Indien, Kina, Korea, Japan och Nordamerika. Inför en sådan mångfald förstår
man att Ryssland framför allt varit mån om att garantera sin säkerhet, i och med att historien lärt
landet att det är ett omtyckt mål för inkräktare.
22. På senaste tiden har tre stora frågor upptagit Rysslands säkerhetspolitiska tänkande. I väster har
det handlat om Natos utvidgning, i öster om ett potentiellt hot från Kina och Japan och utmed
gränserna i söder har en känsla av islamiskt hot gjort sig gällande.
23. Om man börjar med den sistnämnda frågan, vad kan man konstatera då? Ryssland har återtagit
kontrollen över det kaukasiska området(4) och strävar efter att konsolidera läget i Centralasien( 5),
särskilt inför Taliban-rörelsens frammarsch i Afghanistan, en rörelse som förespråkar en radikal
form av islam. Vi bör inte glömma att det inom Rysslands gränser finns områden där
muslimerna(6) dominerar, såsom Tatarstan och Tjetjenien, samtidigt som det bor tjugo miljoner
ryssar utanför landets gränser, i synnerhet i Centralasien och framför allt i Kazakhstan. En
komplexartad upplevelse av att vara inringad saknas inte i ryskt strategiskt tänkande, men detta
utgör ingen ursäkt för alla de övergrepp som Rysslands väpnade styrkor förövat, såsom nyligen
i Tjetjenien. Olje- och gastillgångarna är inte heller främmande för Rysslands strategiska
tänkande såväl i Kaukasien som i Transkaukasien och Centralasien, gentemot andra aktörers
uttalade ambitioner, såsom USA eller Turkiet.
24. I fråga om Kina strävar Ryssland efter att övervinna den ideologiskt betingade brytningen 1956.
Det närmande mellan de båda länderna som tog sin början år 1989 har fått ett konkret uttryck
i biläggandet av en gränstvist som nästan lett till krig mellan de båda länderna. Detta skedde i
april 1997 då Jeltsin var på besök i Beijing, varvid de både länderna undertecknat en förklaring
till förmån för att det under det kommande århundradet skulle skapas en multipolär värld samt
undertecknat ett avtal om militärt samarbete. Detta närmande kommer att mäta sig med tiden:
Ryssland och Kina förblir potentiella rivaler(7). Ryssland önskade emellertid genom denna
diplomatiska gest ge en form av svar på planerna på att utvidga Nato österut. Vad Japan beträffar
har problemet med ön Sachalin och ögruppen Kurilerna ännu inte fått sin lösning, men klimatet
mellan länderna handlar mera om dialog än om konfrontation. Ryssland behöver nämligen Japan
för att kunna utnyttja rikedomarna i östra Sibirien. Därför har de två länderna nyligen förbundit
sig till att lösa problemet med öarna på ett fredligt sätt innan nästa århundrade. Slutligen bör
man notera avtalet mellan Ryssland, Kazakhstan, Mongoliet och Kina om att avsevärt minska
de styrkor som placerats ut längs med de gemensamma gränserna.
25. Vad Europa beträffar är det utan tvivel så, att det uppstått en ny situation i och med att först
sovjetsystemet och sedan Sovjetunionen självt försvunnit och Nato har reagerat på denna
situation med största försiktighet. Inför de förfrågningar om snabbt medlemskap som framställts
(4)
(5)
(6)
(7)
För detta hänvisas till Carrère d'Encausses betänkande (A4-0279/96) om kommissionens
meddelande om utarbetande av en EU-strategi för relationerna med de transkaukasiska
republikerna.
Vi bör i detta sammanhang inte glömma det tidigare kriget i Afghanistan och stödet till
Tadjikistan.
Ryssland har 71,8 % ortodoxa, 5,5 % muslimer, 1,8 % katoliker, 0,7 % protestanter, 0,6 %
buddhister och 0,3 % judar.
Kina är i färd med att i rask takt kolonisera de väldiga vidderna i östra Sibirien.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 22 -
PE 223.304/slutlig
från länderna i Central- och Östeuropa har Natos svar framför allt bestått i att skapa en
dialogstruktur, nämligen Nordatlantiska samarbetsrådet (20 december 1991) och sedan en
samarbetsstruktur, nämligen Partnerskap för fred(8) (10-11 januari 1994). Dessa två strukturer
har i själva verket inte upplevts som fullt tillfredsställande av länderna i Central- och Östeuropa,
som varit ute efter att få den garanti för säkerheten som erbjuds av artikel 5 i
Washingtonfördraget och samtidigt oroat Ryssland, som insett att en utvidgning av Nato vore
ofrånkomlig. När det framstod som klart att Nato skulle fatta sina första beslut i
utvidgningsfrågan i juli 1997 strävade den ryska diplomatin att dra maximal nytta av situationen:
trots de talrika hotelserna framför allt om att olika nedrustningsavtal inte skulle komma att
ratificeras eller tillämpas lät Ryssland förstå vid det rysk-amerikanska toppmötet i Helsingfors
att landet vore berett att underteckna ett "dokument" med en definition av sina relationer med
Nato, på det villkor att Ryssland kunde få göra sin röst hörd inom Nato och uppnå en
kompromiss om nedrustningen både i fråga om konventionella vapen (en översyn av fördraget
om konventionella vapen i Europa) och kärnvapen (kanhända ett Start-III-fördrag) och dessutom
kunna integreras i västerlandets ekonomiska strukturer (G8, Parisklubben, IMF).
Den grundläggande akten mellan Nato och Ryssland, vilken undertecknades den 27 maj 1997
i Paris, är utformad i denna anda. Den ger inte Ryssland någon vetorätt i frågor som gäller
Atlantpaktens funktion, men Ryssland kommer genom det permanenta samarbetsrådet NatoRyssland att få nära medverka vid samarbetet inom Nato. Nato kommer i själva verket att bli ett
inslag inom den kollektiva säkerheten inom världsdelen Europa, utan att förlora sin karaktär av
att vara en försvarsallians. Det gäller nu att dra nytta av denna utveckling för att fullt ut integrera
Ryssland i västvärldens strukturer och röja undan de psykologiska blockeringar som ännu lever
kvar på båda sidor efter fyrtiofem år av kallt krig. All utveckling på detta område hör samman
med vad Europaparlamentet efterlyst i sin resolution av den 14 maj 1997(9 ) om den framtida
utvecklingen av Europeiska unionens säkerhetspolitik.
Vi bör dock konstatera att Rysslands traditionella politik att skapa buffertzoner kvarstår också
inom den nya geopolitiska situation som råder inom Europa. Såsom tecken på detta har man
uppfattat den omständigheten att Ryssland de facto förbjudit de baltiska staterna att gå med i
Nato liksom också det unionsavtal mellan Ryssland och Vitryssland som undertecknades den
2 april 1997 - även om räckvidden av detta avtal inte skall överdrivas - och avtalet som ingicks
mellan Ryssland och Ukraina(10) den 31 maj 1997 och som framför allt avser att upprätta ett
militärt samarbete mellan de två länderna. Men ingenting är definitivt, särskilt vad gäller de
baltiska staternas deltagande i Nato eftersom deras framtida anslutning till Europeiska unionen
kommer att skapa en ny politisk situation som måste bedömas då.
c) att åter aktualisera tanken på "en europeisk konfederation" eller "det gemensamma
huset"
26. Nu gäller det att dra nytta av alla de ovannämnda initiativen -avtalet om partnerskap och
samarbete mellan Europeiska unionen och Ryssland, grundakten mellan Nato och Ryssland- för
(8)
(9)
(10)
Det är inom ramen för Partnerskap för fred som ryska soldater förlagts till BosnienHercegovina som ett led i IFORs uppdrag.
EGT C 167, 2.6.1997, s. 99.
Vi bör notera att Ukraina på kortare eller längre sikt vill bli medlem av Nato och att det
förväntas att en stadga mellan Nato och Ukraina skall undertecknas vid toppmötet i Madrid.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 23 -
PE 223.304/slutlig
att nå ytterligare ett stycke på väg och bygga det stora "gemensamma huset" för folken i Europa.
Europarådet och OSSE utgör förutsättningarna för detta men OSSE är alltför omfattande för att
kunna ikläda sig denna roll. För att uppnå detta mål behövs det tid, men det är det enda rationella
sättet att organisera det geografiska område som heter Europa. Ryssland kan till följd av sin
storlek inte göra anspråk på att bli medlem av Europeiska unionen eftersom Ryssland skulle
störa jämvikten där. Om Europeiska unionen skulle utvidga sig till att omfatta andra länder än
länderna i Central- och Östeuropa skulle unionen för övrigt inte heller ha den sammanhållning
den behöver med tanke på fortsatt fördjupning. Det "gemensamma huset", som kunde få formen
av en flexibel konfederation, skulle göra det möjligt för varje land som känner en kallelse till
Europa att få plats inom en europeisk sfär utan att för den skull bli medlem av Europeiska
unionen eller gå samman med Ryssland. Det "gemensamma huset" skulle göra det möjligt att
införa en stor flexibilitet inom mekanismerna för integrationen samt ge alla en känsla av
säkerhet och framför allt övervinna de "gråzoner" som utvidgningen av Nato utan vidare
kommer att ge upphov till. Inom en sådan helhet skulle Ukraina, Moldova, Vitryssland,
Transkaukasien och rentav Turkiet finna den plats som tillkommer dem.
V. SLUTSATSER
27. I och med ett sådant projekt skulle Ryssland bli en partner till Europeiska unionen på samma sätt
som USA är det. Detta förutsätter en ansträngning på det begreppsliga planet från vardera
partens sida. Om ett sådant projekt förverkligas kommer Europeiska unionen till följd av sina
kulturella band till båda parterna att kunna spela en brobyggarroll mellan Ryssland och USA,
något som kommer att bli ett positivt inslag för fred och säkerhet i världsdelen Europa och
dessutom med tanke på världsfreden. Detta Rysslands återvändande till den stora europeiska
familjen bör betraktas som en historisk händelse, som ett av de sällsynta ögonblick då historien
stannar upp och ger människan en möjlighet att påverka dess förlopp. Europeiska unionen får
inte försitta detta tillfälle att, i mån av möjlighet i samråd med USA, skapa förutsättningar för
att Ryssland slutgiltigt skall förankras i Europa och Peter den stores dröm således gå i
uppfyllelse.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 24 -
PE 223.304/slutlig
8 maj 1996
YTTRANDE
(artikel 147 i arbetsordningen)
till utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor
om kommissionens meddelande om Europeiska unionen och Ryssland: framtida förbindelser och
handlingsplanen Framtida förbindelser med Ryssland (KOM(95)0223 - C4-0217/95 - 6440/96 - C40415/96) (betänkande av Lalumière)
Utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi
Föredragande: Marjatta Stenius-Kaukonen
ÄRENDETS GÅNG
Vid sammanträdet den 19 juli 1995 utsåg utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi
Stenius-Kaukonen till föredragande.
Vid sammanträdena den 26 februari, den 21 mars och den 7 maj 1996 behandlades förslaget till
yttrande.
Vid det sistnämnda sammanträdet antog utskottet samtliga slutsatser enhälligt.
Följande var närvarande vid omröstningen: Adam (vice ordförande), Quisthoudt-Rowohl (vice
ordförande, McNally (vice ordförande), Stenius-Kaukonen (föredragande), Argyros, Chichester,
Desama, Estevan Bolea, Ferber, Ford (suppleant för Lange), Heinisch (suppleant för Soulier), Holm,
Izquierdo Rojo, Jouppila, Linkohr, Macartney, Malerba (suppleant för Scapagnini), Erika Mann
(suppleant för Rothe), Mombaur, Plooij-van Gorsel, Pompidou, Rovsing, Tannert, W.G. Van Velzen
och West.
INLEDNING
Det är uppenbart att förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryssland är mycket viktiga. Med
tanke på att Ryssland har en betydande ekonomisk, handelsmässig och vetenskaplig potential är detta
land en stabilitetsfaktor i Europa, och för närvarande är Ryssland Europeiska unionens största
handelspartner.
De viktigaste målen för förbättrade förbindelser mellan EU och Ryssland är
-
starkare politisk, social och ekonomisk stabilitet i Ryssland och i övriga länder i området,
-
hållbar utveckling som leder till förbättrade livsvillkor för Rysslands folk,
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 25 -
PE 223.304/slutlig
-
ökat samarbete i hanteringen av större regionala och globala frågor.
Fram till för ett par år sedan var samarbetet inte fullt genomfört, på grund av Rysslands politiska
struktur, även om det stadigt förbättrades, men sedan Ryssland genomfört en genomgripande
ekonomisk och politisk omvandling har den politiska dialogen mellan Ryssland och Europeiska
unionen ständigt ökat genom flera åtgärder och program, av vilka Tacis är det mest utvecklade.
De framtida förbindelserna beror huvudsakligen på de politiska och ekonomiska reformernas
utveckling i Ryssland. Valen till den lagstiftande församlingen i december 1995 innebar inte några
avgörande förändringar för Rysslands omedelbara framtidsutsikter beträffande politisk och
ekonomisk utveckling. De kommande presidentvalen i juni 1996 kommer att ha avgörande betydelse
för landets utveckling. Utvecklingen av situationen i Tjetjenien kan vara av stor betydelse för de
framtida förbindelserna mellan EU och Ryssland.
Idag är det partnerskaps- och samarbetsavtal som slöts på Korfu i juni 1994 och ratificerades av
Europaparlamentet i december 1995 en av de viktigaste förbindelserna mellan Europeiska unionen
och Ryssland.
FORSKNING
Att främja demokrati, hållbar ekonomisk utveckling och social välfärd kräver såväl investeringar i
mänskligt kapital som ständig förbättring av nationens forsknings- och innovationssystem. Rysslands
ekonomiska och sociala utveckling kommer på ett avgörande sätt att vara beroende av hur man kan
förbättra ekonomins teknologiska infrastruktur och dess innovativa sidor. Den är också nära
förknippad med en omfattande framtida omvandling av militär industri till civil produktion.
Omstruktureringen och återuppbyggnaden av den ryska ekonomin kommer i första hand att bero på
Rysslands egna åtgärder. EU:s samarbete och stödprogram kan emellertid ge stort stöd till
övergången och därför är det strategiskt viktigt för EU att föra en enhetlig och trovärdig politik för
samarbete och stöd.
Under nuvarande övergång till marknadsekonomi står det ryska vetenskaps- och teknologisystemet
inför flera större svårigheter.
För det första har den ryska vetenskapens mest avancerade områden, dvs. fysik, matematik och kemi,
på grund av stora nedskärningar i statens FoU-budget hamnat i djup kris och kämpar för närvarande
för att överleva.
För det andra finns det behov av att utveckla nya flexibla och konkurrenskraftiga former av
forskningsorganisationer och finansiering av vetenskap och teknologi, till skillnad från de tidigare
byråkratiskt kontrollerade forskningssystemen.
För det tredje bör det ryska forskningssystemet kunna övervinna den tidigare vetenskapliga och
teknologiska isoleringen från produktionen genom att utveckla nya innovativa förbindelser mellan
FoU-sektorn och industrin. Därigenom kan man också bidra till omställningsprogrammen för den
militära industrin.
För Ryssland är det viktigt både att bevara den bästa vetenskapliga potentialen och att ändra dess
inriktning mot framtida industriella och socio-ekonomiska behov. Forskningens möjligheter att
ensam driva på en övergång av den här typen kommer emellertid att vara ganska begränsade om
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 26 -
PE 223.304/slutlig
statens och industrins efterfrågan på FoU är fortsatt svag. Att utveckla nya viktiga förbindelser inom
industriell forskning och innovation kommer att förutsätta en tydlig uppgång i ekonomin och i de
industriella investeringarna. Detta har ännu inte skett, men det är realistiskt att tro att ekonomin kan
vända uppåt under 1996, särskilt om det kommande presidentvalet ytterligare stabiliserar den
politiska och ekonomiska situationen.
ENERGI
Ryssland är nu en av världens större konsumenter, producenter och leverantörer av energi: allt från
olja, gas och kol till kärnkraft. Landet har världens största gasresurser. Dess framtidsmöjligheter för
lågprisolja och gasutvinning, från Sibirien till gasjättarna i Barents hav, anses vara bland de mest
lockande nya internationella samarbetsområdena. Energisektorn har stor betydelse för den ryska
ekonomin. Traditionellt sett har energiexport svarat för över 50 % av Rysslands
hårdvalutainkomster. Största delen av exporten går till Europeiska unionen.
Ur EU:s perspektiv svarar Rysslands växande naturgasresurser för närvarande för två tredjedelar av
all externt utvunnen gas. Ryssland är också en av gemenskapens främsta oljeleverantörer, efter
Norge och Saudiarabien.
Europeiska unionens förbindelser med Ryssland inom energisektorn är djupare än med något annat
land. Denna förbindelses framgångsrika utveckling är kanske den största enskilda faktorn, såväl
beträffande effekten på den ryska ekonomin som dess stabilitet, för tryggheten i gemenskapens
långsiktiga energiförsörjning och för de miljöproblem Ryssland står inför.
Fördraget om Europeiska energistadgan skapar en politisk, teknologisk och ekonomisk ram för
arbetet mot ett fullständigt energisamarbete. Det är därför mycket viktigt att det omgående
genomförs.
Förbindelsernas utveckling saknar varken utmaningar eller möjligheter. De största utmaningarna är
-
energieffektivitet, miljöfaror och framtida risker med Rysslands nuvarande produktion, transport
och konsumtion av icke-kärnenergi till skillnad från det europeiska arbetet för allt högre
energieffektivitet, hårdare miljökontroll och lägre koldioxidutsläpp,
-
sårbarheten hos Rysslands oljeexportkapacitet nu när de till skillnad från för fem år sedan bara
har två kusthamnar, vilka båda ligger på Svarta havets östra kust över hundra mil från
gemenskapens närmaste territorialvatten i östra Medelhavet,
-
hinder för internationellt samarbete i utvecklingen av naturenergiresurser, delvis på grund av
begränsningar av exportkapaciteten, delvis på grund av otillräcklig rättslig och finansiell
organisation; båda dessa orsaker behandlas i Fördraget om Europeiska energistadgan, och
-
säkerheten vid den omfattande kärnkraftsindustrin, särskilt den första generationen anläggningar
i allmänhet, eller närmare bestämt de 11 RBMK-reaktorerna, samt eventuell illegal handel med
kärnmaterial.
Kärnkraftsfrågor är av intresse för alla europeiska medborgare. Den närmaste större anläggningen,
som man planerar att ta ur drift 2011, ligger i S:t Petersburg, mindre än 25 mil från Europeiska
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 27 -
PE 223.304/slutlig
unionens gräns. Tjernobyl, som jämförelse, ligger över hundra mil bort. Åtgärder som eventuellt kan
behövas inom kärnkraftsområdet kommer troligtvis att kräva enorma åtaganden av EU.
Frågor som rör annan energi än kärnkraft handlar till största delen om infrastrukturella och andra
hinder för handel, marknader, tekonologiöverföring och investeringar. Likaså handlar eventuella
åtgärder om utvecklingen av en positiv ram för marknadssamarbete och integrering i båda riktningar,
som exempelvis bestämmelser om program för transeuropeiska energinät.
Även om samarbete eller integrering av denna typ i sig har direkta effekter på både miljön och
gemenskapens energiförråd har specifika program som hanterar just dessa frågor sitt berättigande.
De investeringar som krävs för åtgärder inom icke-kärnenergisektorn är bara en bråkdel av vad som
kan tänkas krävas för kärnenergisektorn.
Jämfört med dessa utmaningar är de ömsesidiga potentiella fördelarna av ett allt närmare samarbete
och utbyte mellan Ryssland och Europeiska unionen alltför stora för att behandlas i detta
sammanhang.
SLUTSATSER
Utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi
1. anser att Rysslands ekonomiska och sociala utveckling huvudsakligen beror på en förstärkning
av ekonomins mänskliga och teknologiska infrastruktur och på dess innovativa sidor; den beror
också på snabba framsteg i den militära industrins omvandling; i detta arbete har Europeiska
unionens stöd till Internationella vetenskaps- och teknologicentret (ISTC) visat sig vara effektivt,
2. anser att det är strategiskt viktigt för Europeiska unionen att främja en omställning av den
vetenskapliga och teknologiska potentialen till industriella, miljömässiga och socio-ekonomiska
behov; i detta avseende bör särskild hänsyn tas till att förbättra villkoren för Rysslands
deltagande i ramprogrammets aktivitet 1 (särskilda FoTU-program), exempelvis med stöd av
Tacis-medel,
3. betonar vikten av att stödja en ekologiskt hållbar utveckling i Ryssland genom stöd till
forskning, och utbyte inom forskning, inom områdena energieffektivitet och förnyelsebara
energikällor,
4. betonar vikten av fortsatt stöd till Rysslands ekonomiska reformer genom Tacis-programmet,
vars effektivitet bör stärkas,
5. anser att en snar tillämpning av Fördraget om Europeiska energistadgan och en förstärkning av
detta fördrag är mycket viktigt för att skapa den ram som krävs för ett intensifierat samarbete
mellan unionen och Ryssland,
6. anser att åtgärder som stöder en snabb utveckling av samarbete och utbyte mellan Europeiska
unionen och Ryssland, vare sig det handlar om kärn- eller icke-kärnenergi, kommer att ha stor
effekt på båda parters ekonomi,
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 28 -
PE 223.304/slutlig
7. anser att de utmaningar och risker som Ryssland för närvarande står inför beträffande
kärnkraften, inklusive risken för illegal handel med kärnmaterial, är utmaningar som berör alla
europeiska medborgare, och bör tas mycket allvarligt,
8. anser att ryska energileveranser och transportinfrastrukturer, från gas och olja till elektricitet, bör
integreras och prioriteras inom programmen för de transeuropeiska näten, över Europeiska
unionens östra gränser från Grekland i söder till Finland i norr,
9. anser att ett av de mest effektiva sätten att hantera den ryska icke-kärnenergins ekonomiska och
miljömässiga utmaningar och gemenskapens tryggade energileveranser är att vidta åtgärder som
avlägsnar hinder för handel, marknader, standarder, teknologiöverföring och investeringar i båda
riktningarna samt att stimulera ekonomiskt utbyte och samarbete inom denna ram,
10. anser att sådana åtgärder, åtminstone på kort sikt, kanske inte räcker till för att klara av den ryska
icke-kärnenergins omedelbara miljöproblem, utan att det kanske krävs ömsesidigt initierade
särskilda program liksom för kärnenergin,
11. anmodar kommissionen att informera parlamentet om situationen avseende EU:s arbete för att
stimulera Rysslands tillämpning av internationellt överenskomna säkerhetsprinciper för
kärnanläggningar (punkt 5 i rådets slutsatser av den 20 november 1995 som ersatte det förslag
till gemensam ståndpunkt om mål och prioriteringar gentemot Ryssland som lades fram av
kommissionen i KOM(95)0233).
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 29 -
PE 223.304/slutlig
3 februari 1998
YTTRANDE
(artikel 147 i arbetsordningen)
till utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor
om kommissionens meddelande om Europeiska unionen och Ryssland: framtida förbindelser och
handlingsplanen Framtida förbindelser med Ryssland (KOM(95)0223 - C4-0217/95 - 6440/96 - C40415/96) (betänkande av Lalumière)
Utskottet för externa ekonomiska förbindelser
Föredragande: Peter Kittelmann
ÄRENDETS GÅNG
Vid utskottssammanträdet den 20 juli 1995 utsåg utskottet för externa ekonomiska förbindelser Peter
Kittelmann till föredragande.
Vid utskottssammanträdet den 3 februari 1998 behandlade utskottet förslaget till yttrande.
Vid detta sammanträde antog utskottet enhälligt nedanstående slutsatser.
Följande deltog i omröstningen: Castellina (ordförande), Sainjon (andre vice ordförande),
Kittelmann (tredje vice ordförande och föredragande), Bernard-Reymond (suppleant för Schwaiger),
Ferrer, Habsburg-Lothringen, Ilaskivi (suppleant för Mather) Miranda de Lage, Plooij-van Gorsel,
Porto, Smith och Valdivielso de Cué.
1. Europeiska unionens förhållande till Ryssland är ett av de viktigaste förhållandena för båda
parters politiska och ekonomiska utveckling.
Handeln mellan EU och Ryssland har utvecklats relativt starkt de senaste åren (EU-export 1992:
6,9 miljarder ecu, 1996: 19,1 miljarder ecu; EU-import 1992: 10,7 miljarder ecu, 1996: 23,2
miljarder ecu), men den risk som upplevs i samband med investeringar i Ryssland utgör
fortfarande ett hinder för att den enorma potentialen, framförallt på naturresursområdet, skall
kunna utnyttjas till fullo.
Alltsedan den ryska staten skapades har Europeiska unionen konsekvent försökt stödja
ekonomiska reformer och övergången till marknadsekonomi samt försökt bygga upp ett varaktigt
och djupgående partnerskap.
2. Partnerskaps- och samarbetsavtalet som undertecknades i juni 1994 trädde i kraft den
1 december 1997. Avtalet, som föreskriver bilateral behandling som mest gynnad nation,
omfattar även samarbete på områdena handel, investeringar, juridiska frågor och politisk dialog.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 30 -
PE 223.304/slutlig
Det första sammanträdet i den parlamentariska samarbetskommittén EU-Ryssland ägde rum den
2 december 1997 och vid det skaffade man sig en uppfattning om förbindelsernas tillstånd.
Kommittén ansåg "det mycket uppmuntrande att verkliga framsteg hade gjorts inom
liberaliseringen av ekonomin och inom industriproduktionen samt att det ryska folket hade
börjat dra verkliga fördelar av detta". Kommittén antog också en rekommendation i enlighet med
artikel 97 i partnerskaps- och samarbetsavtalet; i denna uppmanades "Europeiska rådet och de
ryska myndigheterna att försöka nå en snabb överenskommelse om att upphöra med att
klassificera Ryssland som en icke-marknadsekonomi", och EU avkrävdes "en klar och snabb
reaktion på den ryska oron inför vissa aspekter av gemenskapens förfaranden mot
antidumpning". Rekommendationen erinrade också om "det gemensamma intresse som finns
av att Ryssland så snart som möjligt går med i WTO".
Samarbetskommittén höll ett sammanträde den 27 januari 1998. Då diskuterades bland annat
följande frågor:
- Utsikterna inför förhandlingarna om ett frihandelsavtal.
- Rysslands anslutning till WTO.
- Det aktuella läget på konkurrensområdet och inom de sektorer som får statsstöd.
- Tillämpning av lagstiftning, immaterialrätt och tullsamarbete: möjligheter till tekniskt stöd
genom EU.
- Industriellt samarbete (i synnerhet inom områdena rymdteknik, miljö, kärnsäkerhet och
gränsöverskridande samarbete).
- Storskaliga utbildningsinitiativ (genom Tacis-programmet och medlemsstaternas program).
När det gäller partnerskaps- och samarbetsavtalen rör det sig om blandade avtal, som avser det
politiska, ekonomiska och inrikespolitiska samarbetet mellan Ryssland och Europeiska unionen.
I handelspolitiskt avseende rör det sig om icke-preferentiella avtal som etablerar ett förhållande
mellan OSS-länderna och EU på samma sätt som mellan WTO-länderna. De sträcker sig därmed
inte längre än avtalet om mest gynnad nation som ingicks med Sovjetunionen redan 1989.
Däremot fattades beslut om att stegvis inrätta ett frihandelsområde för industrivaror inom ramen
för Europaavtalet mellan EU och de tio länderna i Central- och Östeuropa, som befinner sig i
en omvandlingsprocess, och man lämnade utrymme för ett framtida medlemskap i EU för dessa
länder.
Utöver den behandling som mest gynnad nation, som överenskommits i partnerskaps- och
samarbetsavtalet, har EU sedan 1993 inbegripit Ryssland och alla de övriga OSS-länderna i det
allmänna preferenssystemet och de har därmed, på samma sätt som utvecklingsländerna, ensidigt
beviljats gynnsammare tullavgifter. Tullpreferenserna för varor, som klassificerats som
konkurrenskraftiga, minskades emellertid med hälften för Rysslands del från och med den 1
januari 1997 och avskaffades helt från och med den 1 januari 1998. Ungefär tre fjärdedelar av
den ryska exporten av industrivaror faller därmed inte längre inom det generella
preferenssystemet.
3. Anslutning till WTO
Rysslands ansträngningar att bli medlem i WTO med status som ett industriland befinner sig i
en kritisk fas. Sedan de omfattande ekonomiska reformerna påbörjades, som var förutsättningen
för att anslutningsförhandlingarna skulle inledas, har det gått mer än fem år. Efter fyra
förhandlingsrundor i WTO:s arbetsgrupp för medlemskap under 1995 och 1996, då nästan hela
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 31 -
PE 223.304/slutlig
spektrat av ekonomiska politiska åtgärder i Ryssland, som är relevanta för de externa
ekonomiska förbindelserna, diskuterades, fick ansträngningarna en viktig kick i form av
överenskommelsen mellan Ryssland och USA om att förhandlingarna om möjligt skulle avslutas
senast i slutet av 1998. Då detta emellertid bara kan ske på grundval av de vanliga WTOvillkoren (handelsmässiga villkor), måste förhandlingarna som förts hittills fortsättas i detalj.
Det handlar i sista hand om att avskaffa de många ryska metoder som inte är förenliga med
WTO eller att i undantagsfall ta med dem i anslutningsprotokollet.
Eftersom partnerskaps- och samarbetsavtalen mellan Ryssland och EU inte sträcker sig längre
än till att fastställa behandling som mest gynnad nation, skulle den handelspolitiska delen av
avtalet bli överflödig efter Rysslands medlemskap i WTO. I partnerskaps- och samarbetsavtalet
fick Ryssland emellertid löfte om att diskussioner skulle inledas 1998 om att inleda
förhandlingar om ett frihandelsområde. Ett frihandelsområde skulle ge Ryssland
handelspolitiska villkor som liknar dem som de tio länderna med Europaavtal, som genomgår
en omvandlingsprocess har. EU tar ändå inte ut någon tull eller endast en mycket låg tull på en
avsevärd del av de varor som Ryssland exporterar, vilket betyder att inrättandet av ett
frihandelsområde i dessa fall inte heller kan skapa några möjligheter för att sprida handeln.
Med hänsyn till EU:s tulltariffer för de länder som behandlas som mest gynnad nation skulle
alltså inrättandet av frihandelsområden innebära möjligheter att sprida handeln mellan Ryssland,
de andra OSS-länderna och de länder i Central- och Östeuropa med Europaavtal som befinner
sig i en omvandlingsprocess. I handelspolitiskt avseende finns det ingen större anledning för EU
att inte inbegripa Ryssland och övriga OSS-länder tillsammans med länderna i Central- och
Östeuropa med Europaavtal, som befinner sig i en omvandlingsprocess, i ett frihandelsområde.
I Ryssland skulle inrättandet av ett frihandelsområde med nuvarande tulltariffnivå leda till att
industriimporten från länder utanför EU (till exempel från USA och Japan) i stor utsträckning
skulle trängas undan av leverantörer från EU. Eftersom WTO:s och GATT:s bestämmelser
föreskriver att de genomsnittliga externa tulltarifferna inte får höjas skulle inrättandet av ett
frihandelsområde med EU innebära en sänkning av de ryska tulltarifferna.
Förhandlingarnas huvudsakliga problem är den ryska sidans svårighet att lägga fram ett
erbjudande om marknadstillträde, både för varor och tjänster. Inga verkliga framsteg kunde
göras vid arbetsgruppens sjunde sammanträde i Genève (den 9-11 demember 1997). Tekniska
diskussioner pågår, men det återstår fortfarande en hel del arbete, särskilt på bidrags- och
jordbruksområdet.
Det har uttryckts oro i WTO-arbetsgruppen om innehållet i ett framtida frihandelsavtal mellan
EU och Ryssland, men både EU och Ryssland har intagit den överenskomna ståndpunkten att
diskussioner om ett frihandelsavtal bör föregås av en WTO-anslutning.
4. Antidumpning
Kommissionen överväger ett förslag som innebär en förändring av EU:s
antidumpningsbestämmelser gentemot Ryssland (och Kina) för att ta hänsyn till
marknadsreformerna.
Klassificeringen av Ryssland som en "icke-marknadsekonomi" innebär att det normala värdet
av en produkt i samband med antidumpningsförfarandena inte beräknas på grundval av priser
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 32 -
PE 223.304/slutlig
och kostnader i Ryssland, utan på grundval av en jämförelse med priser och kostnader i en
jämförbar marknadsekonomi ("systemet med ett analogt land").
Kommissionens förslag skulle innebära att EU skulle använda inhemska uppgifter om den ansåg
att det rådde marknadsförhållanden inom den sektor av den ryska ekonomin som var föremål
för en antidumpningsundersökning.
Det bör emellertid noteras att Europaparlamentet inte har rådfrågats om denna förändrade syn
på EU:s antidumpningsbestämmelser.
Europeiska unionen har de senaste månaderna ansträngt sig att mildra situationen genom att öka
samarbetet med det ryska ministeriet för externa ekonomiska förbindelser i samband med
klarläggandet av antidumpningsförfarandet. Sådana initiativ kringgår emellertid det
grundläggande problemet, eftersom orsaken inte minst ligger i EU:s egna
antidumpningsbestämmelser. Vad gäller öppnandet av Rysslands externa handel och landets
integrering i den internationella arbetsdelningen skulle det vara önskvärt om EU upphörde med
att ge intryck av att man med hjälp av antidumpningsförfarandet skulle underminera den
avreglering av marknaderna som eftersträvas i partnerskaps- och samarbetsavtalen.
5. Slutsatser
Utskottet för externa ekonomiska förbindelser
a) välkomnar ikraftträdandet den 1 december 1997 av partnerskaps- och samarbetsavtalet, som
bör utgöra grunden för ett allt närmare samarbete mellan Ryssland och EU,
b) uppmanar den ryska regeringen att inom ramen för WTO-arbetsgruppen snarast möjligt lägga
fram erbjudanden om handel med varor och tjänster för att inleda faktiska
anslutningsförhandlingar,
c) ansluter sig till åsikten att förhandlingar om att inrätta ett frihandelsavtal mellan EU och
Ryssland bör inledas först efter det att Ryssland anslutits till WTO,
d) understryker att Europaparlamentet bör rådfrågas om föreslagna ändringar av unionens
antidumpningsbestämmelser för att revidera Rysslands klassificering som ickemarknadsekonomi,
e) betonar den avgörande vikten av ett effektivt genomförande i tid av Tacis-programmet för
Ryssland; anser att programmet noggrant bör inriktas på framsteg i samband med
partnerskaps- och samarbetsavtalet och på genomförande av dess målsättningar,
f) antar att tillväxten på lång sikt också kommer att påverkas av Rysslands integrering i den
internationella arbetsdelningen,
g) konstaterar att även om stora framsteg har uppnåtts vad gäller att öppna den externa handeln
och avregleringen har de jämförelsevis höga ryska importtullarna och dröjsmålen i samband
med förhandlingarna om Rysslands anslutning till WTO bidragit till att förhindra handeln,
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 33 -
PE 223.304/slutlig
h) antar att Ryssland bör sträva efter att rätta sig efter EU:s normer i samband med
utformningen av landets rättsliga och administrativa institutioner och avskaffa icke-tariffära
handelshinder (till exempel på textilområdet), för att på så sätt förbättra investeringsvillkoren
och utsikterna för en integrering i den europeiska arbetsdelningen.
i) påpekar att transportströmmarna mellan EU och Ryssland är av stor betydelse för de båda
parternas utveckling och att man bör därför avskaffa byråkratiska hinder för dessa.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 34 -
PE 223.304/slutlig
24 juni 1997
YTTRANDE
(artikel 147 i arbetsordningen)
till utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor
om kommissionens meddelande om Europeiska unionen och Ryssland: framtida förbindelser och
handlingsplanen Framtida förbindelser med Ryssland (KOM(95)0223 - C4-0217/95 - 6440/96 - C40415/96) (betänkande av Lalumière)
Utskottet för regionalpolitik
Föredragande: Edgar Josef Schiedermeier
FÖRFARANDE
Vid sammanträdet den 13 november 1995 utsåg utskottet för regionalpolitik Schiedermeier till
föredragande.
Vid sammanträdena den 26 maj 1997 och den 23 juni 1997 behandlade utskottet förslaget till
yttrande.
Vid det sistnämnda sammanträdet antog utskottet enhälligt nedanstående slutsatser.
Följande var närvarande vid omröstningen: Arias Cañete (ordförande), Howitt och Napoletano (vice
ordförande), Schiedermeier (föredragande), Berend, Botz, Chichester, David (suppleant för
Crampton), Eisma (suppleant för Monfils), Frutos Gama, Hatzidakis, Izquierdo Collado, Karamanou,
Lindholm, McCarthy, Myller, Ojala (suppleant för Novo), Otila, Raschhofer, Ryynänen (suppleant
för Monfils), Schröder, Sierra González (suppleant för Gutiérrez Díaz), Theonas (suppleant för
Ephremidis i enlighet med artikel 138.2 i arbetsordningen), Vallvé, Vandemeulebroucke (suppleant
för Novo Belenguer), Virrankoski (suppleant för Monfils) och Walter.
I.
INLEDNING
1.
Ryssland som Europeiska unionens partner
De politiska, kommersiella och kulturella band som förenar Ryssland och Europeiska unionens
medlemsstater är månghundraåriga. Sedan Berlinmuren föll och före detta Sovjetunionen föll
samman genomgår Ryssland en omfattande ekonomisk och politisk omvandling. Detta är en mycket
svår reform: den avgörande frågan är om landet kommer att vända sig inåt eller om det tvärtom
kommer att lyckas hävda sin ställning på den internationella arenan och i världsekonomin.
På den internationella arenan intar världsmakten Ryssland en nyckelroll för stabiliteten på hela den
europeiska kontinenten. Landet har en avsevärd ekonomisk, kommersiell och vetenskaplig potential.
Därför är det av avgörande betydelse att Europeiska unionen, som är Rysslands viktigaste
handelspartner (EU står för 37 % av Rysslands import) och efter Finlands anslutning även dess
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 35 -
PE 223.304/slutlig
närmaste granne, kan upprätthålla förbindelser med Ryssland som präglas av nära samarbete. Den
24 juni 1994 undertecknades ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska unionen och
Ryssland. Om omständigheterna tillåter, skulle detta avtal kunna leda till att ett frihandelsområde
upprättas 1998. Den 13 maj 1996 fattade rådet slutligen beslut om en åtgärdsplan för Ryssland.
Detta partnerskap kan emellertid endast utvecklas om ett minimum av politiska och ekonomiska
villkor uppfylls. I synnerhet är partnerskap endast möjligt om Ryssland respekterar demokratin, de
mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter. Presidentvalen i juni och juli 1996 genomfördes
på ett relativt tillfredsställande sätt.
Viktiga politiska osäkerhetsfaktorer finns dock fortfarande. Europeiska unionen måste vara vaksam,
och alla allvarliga brott mot demokratiska principer bör bestraffas snabbt genom att
gemenskapsbiståndet skjuts upp. Detsamma gäller för samarbetsavtalets klausuler. För att detta avtal
skall ha en framtid måste Ryssland i synnerhet sörja för större säkerhet vad gäller utländska
investeringar, förbjuda dumpning och illojal konkurrens samt sänka sina tullsatser. Generellt sett är
den ekonomiska situationen fortfarande allvarlig i Ryssland och kännetecknas under de senaste
månaderna av en tillbakagång av industriproduktionen och investeringarna samt av hög inflation.
2.
Europeiska unionens ekonomiska bistånd
Sedan 1990 genomför Europeiska unionen ett tekniskt biståndsprogram för att främja den
ekonomiska återhämtningen i OSS-länderna. Mellan 1991 och 1995 tillhandahölls inom ramen för
Tacis 2 290 miljoner ecu i form av tekniskt bistånd (utveckling av mänskliga resurser,
omstrukturering av företag, infrastruktur på området för transport och telekommunikation, energi
och miljöskydd, livsmedelsproduktion och -distribution). Ryssland var därmed Tacis-programmets
viktigaste mottagarland. Den 25 juni 1996 antog rådet en ny Tacis-förordning på obestämd tid.
Trots långa och komplicerade förfaranden och ett stort antal emellanåt olämpliga projekt, som endast
konsultföretag dragit fördel av, har Tacis i hög grad bidragit till att stärka reformprocessen i OSSstaterna och därmed i Ryssland. Tacis är det viktigaste biståndsprogrammet för OSS-staterna; av den
ursprungliga budgeten, som planerades 1991, har 83 % av anslagen betalats ut.
1996 års reform av Tacis medför intressanta nyheter på området för regional utveckling. Tacis
kommer hädanefter att kunna finansiera mycket små projekt för gränsöverskridande infrastruktur
(mellan en OSS-stat å ena sidan och Europeiska unionen eller ett central- och östeuropeiskt land å
andra sidan) samt ge investeringsstöd till små och medelstora företag.
Vidare har miljöskydd tagits med bland de prioriterade områden som skall stödjas. Man skall
dessutom verka för att biståndsmottagarna görs mer delaktiga i beslutsprocessen. Det
tillvägagångssätt som hittills använts med projektplanering för flera år (fyraåriga vägledande
program) skall bibehållas. Villkorligheten i biståndet kommer att förstärkas, eftersom den nya
förordningen ger möjlighet att skjuta upp biståndet till en partnerstat då denna inte respekterar en
väsentlig del av samarbetet.
3.
Samarbetszoner mellan Europeiska unionen och Ryssland
Samarbetet mellan Europeiska unionen och Ryssland kan utvecklas särskilt gynnsamt i två zoner.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 36 -
PE 223.304/slutlig
a)
Den nya yttre gränsen mot Ryssland
Området längs Europeiska unionens nya gräns mot Ryssland, som motsvarar avståndet mellan
Berlin och Florens eller 1 340 km, borde bli en zon med intensivt regionalt samarbete. De
områden i Ryssland som gränsar till Europeiska unionen är befolkade och präglas av en
omfattande ekonomisk verksamhet (Sankt Petersburg med fem miljoner invånare, Karelska
republiken, Murmansk- och Archangelskregionerna).
Dessa områden har stora tillgångar på mineralolja, naturgas, malm och vattenkraft. Därför är
det viktigt för både Europeiska unionen och Ryssland att dynamiska ekonomiska förbindelser
upprättas. Det "grannstatsavtal" som undertecknats av Finland och Ryssland är ett första steg.
På samma sätt måste initiativen Tacis-Interreg främjas i denna region.
b)
Barents hav
De finska, svenska, norska och ryska kustregionerna runt Barents hav har haft handelspolitiska
och kulturella förbindelser med varandra under ett årtusende, vilka endast bröts under de 70 år
Sovjetunionen bestod. Detta område måste på nytt bli en samarbetszon; med hänsyn till dess
läge längst i norr i Europa, utan förbindelse med Östersjön, är ett samarbete nödvändigt mellan
de folk som lever i området när det gäller handel, ekonomi och miljöskydd.
II. SLUTSATSER
Utskottet för regionalpolitik uppmanar utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor att
införliva följande punkter i sitt betänkande:
1.
understryker, med hänsyn till den politiska och ekonomiska betydelse Ryssland har på den
europeiska kontinenten, nödvändigheten av att ge detta land allt erforderligt stöd, så att den
svåra liberaliserings- och demokratiseringsprocess som inletts där kan bli framgångsrik,
2.
anser, med hänsyn till den erfarenhet och de instrument som Europeiska unionen förfogar över,
att det interregionala och gränsöverskridande samarbetet utgör en viktig del av partnerskapet
mellan Europeiska unionen och Ryssland,
3.
anser att Europeiska unionens nya yttre gräns mot Ryssland, nära de befolkade, dynamiska och
resursrika regionerna kring Sankt Petersburg, Murmansk och Archangelsk erbjuder stora
möjligheter till ekonomiska och kulturella förbindelser,
4.
anser att Tacis- och Interreg-programmen skall utvecklas så långt som möjligt för att, såsom
anges i den nya Tacis-förordningen, främja det nödvändiga samarbetet mellan Finland och
Ryssland på båda sidor av gränsen; anser att det är av avgörande betydelse att verkligt
gemensamma program upprättas där de gränsöverskridande aktörerna i Tacis och Interregprogrammen deltar; uppmanar kommissionen att i detta syfte skapa en gemensam fond för
finansiering av gränsöverskridande projekt mellan unionen och tredje land,
5.
anser dessutom att de regioner som gränsar till Barents hav och Östersjön i Europeiska unionens
medlemsstater och Ryssland bör återuppta sina månghundraåriga ekonomiska och kulturella
förbindelser,
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 37 -
PE 223.304/slutlig
6.
anser det därför absolut nödvändigt att identifiera alla sektorer i det interregionala samarbetet
på områdena för transport, telekommunikation, miljöskydd och utbildning som kan främja
uppkomsten av en ekonomisk zon i Östersjöområdet som omfattar de nordiska länderna, de
baltiska staterna och Ryssland,
7.
anser det generellt sett nödvändigt att även utveckla det transnationella samarbetet mellan
regioner i unionen och regioner i Ryssland genom att förstärka gemenskapsprogrammen Ecos
och Overture,
8.
anser att EIB skall utvidga sina interventioner till att också omfatta projekt för
gränsöverskridande samarbete mellan Europeiska unionen och Ryssland,
9.
anser slutligen att det demokratiprogram som finansieras genom Tacis kan främja bättre
fungerande lokala och regionala myndigheter och lokal demokrati i Ryssland,
10. anser det absolut nödvändigt att Ryssland respekterar de mänskliga rättigheterna och
minoriteters rättigheter.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 38 -
PE 223.304/slutlig
23 september 1996
YTTRANDE
(artikel 147 i arbetsordningen)
till utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor
om kommissionens meddelande om Europeiska unionen och Ryssland: framtida förbindelser och
handlingsplanen Framtida förbindelser med Ryssland (KOM(95)0223 - C4-0217/95 - 6440/96 - C40415/96) (betänkande av Lalumière)
från utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och media
Föredragande Mirja Ryynänen
FÖRFARANDE
Vid sammanträdet den 5 september 1996 utsåg utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och
media Mirja Ryynänen till föredragande.
Vid sammanträdena den 3 september 1996 och den 23 september 1996 behandlade utskottet förslaget
till yttrande.
Vid det sistnämnda sammanträdet antog utskottet enhälligt nedanstående slutsatser.
Följande deltog i omröstningen: Sanz Fernandez (vice ordförande), Ryynänen (föredragande), De
Coene, Dillen, Elliott, Hawlicek, Heinisch, Leperre-Verrier, Mohamed Ali, Pack, Perry, Todini och
Vaz da Silva.
Inledning
Europeiska unionens kommission har lämnat rådet en rapport om gemensamma mål när det gäller
unionens relation med Ryssland. Enligt rapporten är banden som förenar Ryssland och EU:s länder
flera hundra år gamla. I frågor som rör politik, kultur och handel är Rysslands historia starkt
innästlad med sina europeiska partners historia. Enligt rapporten bör uppfostrings- och
utbildningssystem samt vetenskaplig forskning ha en framträdande betydelse. Enligt kommissionen
borde den nya IACIS-förordningen ha tagits i bruk till slutet av 1995 för att påskynda programmet.
Regionalt börjar TACIS stegvis årliga program inom olika viktiga områden och detta bör förstärkas.
Meningen är att fortsätta samarbetet med den ryska federationen inom områden som uppfostring,
utbildning, vetenskap och forskning. I rapporten tar men inte ställning till vad det gäller utbildningoch kultursamarbetets former.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 39 -
PE 223.304/slutlig
Att förstå Rysslands regionala vidd och isolation
Enligt parlamentets Utskott för kulturfrågor är grundlinjeföringen i rapporten huvudsakligen korrekt,
men vill ändock uppmärksamma vissa historisk-geografiska accentueringar, som rapporten
innehåller och som utskottet inte anser helt korrekta.
När man talar om den ryska federationens geografiska område är det nödvändigt att uppmärksamma
inte bara den europeiska sidan, utan även den asiatiska. De bildar, trots autonoma områden, en
centralstyrd helhet, som har inflytande i den ryska handlingspolitiken. Ryssland har genom tiderna
varit relativt isolerat, vilket är uppenbart, landets storlek ger det fortfarande chansen att utöva sin
isolationspolitik.
Ryssland behöver inte nödvändigtvis europeiska unionen för att utvecklas. I sin verksamhetspolitik
har Ryssland förutom möjligheten att vända sig inåt, även möjligheten att vända sig mot de asiatiska
länderna. Ryssland har en balanserande och brobyggande roll mellan Europa och Asien. Den rollen
glöms ofta, eftersom man endast ser allt genom västeuropeiskt perspektiv.
Det ekonomiska systemets utveckling i Ryssland sker på deras egna villkor
Förflyttandet av den europeiska ekonomiska verksamhetsmekanismen och samhällsuppfattningen
i oförändrat skick till Ryssland är inte en framgångsrik åtgärd. Marknaden har inte öppnats, trots
många överenskommelser och åtgärder, importens andel till Ryssland är låg i förhållande till landets
potential. Investeringsvänlig miljö har ej heller skapats, trots många åtgärder från IMF:s-,
världsbankens och EBRD:s sida.
Detta har sina naturliga orsaker, det är relativt kort tid sedan det socialistiska systemet rasade, men
lika uppenbart är, att historiskt sett är det problematiskt att förankra marknadsekonomiska och
demokratiska verksamhetsmodeller i Ryssland.
Ryssarnas kritik mot västvärlden vaknar
I Ryssland har den västinriktade marknadsekonomiska utvecklings- och biståndspolitiken väckt
allvarlig kritik. Det har sina allmänna mentala orsaker, stormaktsmedborgarna som gynnat
världsrevolutionen ser det förödmjukande att vara ett biståndsobjekt. Å andra sidan ter sig de
praktiska erfarenheterna av marknadsekonomins verksamhet i Ryssland för majoriteten av
befolkningen negativ, varor finns tillgängliga men pengar att köpa dem finns inte.
I och med att det system som bevakat de socialistiska medborgarna har fallit sönder, har den vanliga
befolkningen mötts av social- och ekonomisk otrygghet samt den osäkerhet som brottsligheten har
förorsakat. Alla dessa fenomen anser medborgarna vara orsaker till att man underkastat sig
marknadskrafterna samt att man låtit sig styras av väst. Att dessutom många väst stödprojekt har
misslyckats har bidragit till att attityden mot väst ytterligare försämrats.
Den ekonomiska utvecklingen och protektionismen
Ryssland kommer tydligen allt mer att skärpa sin tulltariffpolitik för att skydda sin egen produktion.
Lika uppenbart verkar det att Rysslands ekonomi går emot kaos. Inflationen har hittills något kunnat
hållas i styr, och rubelns värde i förhållande till västvalutorna har artificiellt hållits högt. När den
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 40 -
PE 223.304/slutlig
andra omgången i presidentvalen är genomgången, har man utredningen av landets ekonomi framför
sig.
Åsidosättningsutvecklingen och å andra sidan demokratiutvecklingen fortskrider
kommissionens rapport angående TACIS-programmets igångsättande nämns att EU:s åtgärder bör
sättas in mot att hindra sociala missförhållanden som kan förorsakas av marknadsekonomin. Denna
linje är viktig trots allt att EU:s resurser är omåttligt knappa, det är uppenbart att den sociala
åsidosättningen ökar. Samtidigt ökar även en stor del av befolkningens västfientlighet.
Presidentvalen bevisade, att Rysslands befolkning håller på att delas i två delar - ungdomar och
stadsbefolkning samt landsbygdsbefolkning och gamlingar. Klyftan mellan dessa befolkningsgrupper
växer och försvagar stabiliteten i det ryska samhället.
Sovjetunionen hade förhållandevis hög utbildningsstandard. Från 1990-talets början har
utbildningsnivån på alla nivåer rasat. Fenomenet är särskilt allvarligt därför att utbildningsnivåns
rasande rör unga åldersgrupper som skaffar sig erfarenhet i marknadsekonomins förstadier och
därmed blir utan en högre utbildning. Detta får långvarig verkan på den ryska samhälls- och
befolkningsutvecklingen.
Det ryska presidentvalet var en betydande historisk nyhet; i det 1100 åriga Rysslands historia kunde
befolkningen för första gången i fria val välja sin huvudman. Valdeltagandet var relativt högt.
Motsvarande var även valdeltagandet högt i St:Petersburgs borgarrådsval.
När man i rapporten betonar samarbetspolitikens uppgift - att främja de västerländska demokratiska
principerna - kan man samtidigt observera, att valdeltagandet i dessa fria val är högre än generellt
sett i EU valen. Härav kan vi dra slutsatsen, att i Ryssland utvecklas ett nytt egenartat
befolkningssamhälleligt tillvägagångssätt, som ej är jämförbart med de demokratiska modellerna i
väst, men som har vissa av dess kännetecken. Ändock, utvecklingen av rättsstaten, laglighetens
förverkligande och parlamentarismen i Ryssland utvecklas egen rättsligt, inte enligt västvärldens
modeller, och följande sin egen tidtabell.
Förståelse för den ryska egenrättsliga utvecklingen med hjälp av kommunikationsmedel och
utbildning
Europeiska unionen måste definiera sin relation i förhållande till Ryssland, som egenrättsligt följer
sin utvecklingsbana när det gäller geografi, naturresurser, befolkning och kultur.
Vad historisk erfarenhet visar, betyder egen rättsligheten att utvecklingen i Ryssland sker
oförutsägbart, ofta kaotiskt och tvärt, såsom senast den marknadsekonomiska svängningen. Sådan
utvecklingsfortsättning, som man i Europa tror på och på vilka grunder man planerar och leder den
ekonomiska utvecklingen, har inte funnits i Ryssland, och kommer inte att finnas i framtiden heller.
Förståelsen för de ryska särdragen är en nyckelfaktor för att samarbetet mellan den europeiska
unionen och ryska federationen skall lyckas. Unionen måste utveckla flexibilitet och
reaktionssensibilitet i sitt förhållande till den ryska utvecklingen.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 41 -
PE 223.304/slutlig
För att kunna tolerera den ryska utvecklingens vansklighet och för att bibehålla
funktionsdugligheten, måste man i Unionens kretsar alltmer satsa på utbildning, forskning, ökad
kulturkännedom, utbyte mellan olika befolkningsgrupper samt samarbete mellan Unionländernas
och Rysslands medborgare.
Utskottet understödjer kommissionens linjeföring. I samarbetet mellan Ryssland, och i det av
Unionen förverkligade TACIS-programmet, måste man vidare förstärka utbildningssamarbetets
andel och öka åtgärderna som avser att utveckla kulturkunskapen. Utskottet understödjer
kommissionens uppfattning: samarbetet skall befrämjas mellan Rysslands parlaments båda kammare,
presidentens administration, regionalförvaltningen samt icke offentliga medborgarorganisationer och
Unionen och Unionländernas motsvarande organ.
Enligt utskottet borde kommissionen snarast vidta åtgärder för att skapa sådana samarbetsformer och
kunskapsgrunder, som främjar erhållandet av aktuell information angående Rysslands
samhällsutveckling och att motsvarande information från Unionen förmedlas till Ryssland.
Utskottet understödjer kommissionens syn, att grannskapet med Ryssland erbjuder speciella
utmaningar och möjligheter till utveckling av samarbetet. I detta avseende är samarbetet mellan de
baltiska länderna, alla östersjöstater samt samarbetet vid Barents området väldigt viktigt. Mycket
återstår att göra när det gäller miljöskydd, atomsäkerhet, förebygga brottslighet, främja rörlighet och
framför allt kulturutbyte. Samarbetet i Tacis-interreg-cross-boarder och Tacis-Phare skall förstärkas.
Inom kultursektorn finns en oanvänd resurs, vars möjligheter kommissionens rapport ej behandlar.
Det är den ryskortodoxa kyrkans ställning i samhällsutvecklingen. Enligt undersökningar är de ryska
medborgarnas förtroende för den helt nyligen återupplivade kyrkan mycket djupare än mot
exempelvis ryska politiker. Man har kulturkontakt med den grekiska statsreligionen och andra
ortodoxa minoriteter i flera olika europeiska länder. Kyrkan har en stor stabiliserande effekt i
Rysslands utveckling.
Slutsatser
Enligt ovanstående motiveringar vädjar utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildnings och media
till utskottet för utrikes- och säkerhets- och försvarsfrågor att inkludera följande slutsatser i sitt
betänkande:
1.
Utskottet understödjer linjeföringen i kommissionens rapport angående Ryssland-politiken, men
anser att det redan befintliga samarbetet inom utbildning och forskning märkbart bör ökas.
2.
Utskottet anser, att utbildningssamarbetet inte enbart skall ske inom ramen av TARIC-anslaget,
vars syfte i själva verket är ett annat än att främja utbildningssamarbetet.
3.
För det utbildningssamarbete som görs mellan Unionsländerna och Ryssland borde man skapa
en egen fond eller European Training Foundation aktivitet. Verksamhetens mål och resurser bör
märkbart ökas. Inom utbildningssamarbetet borde man fortskrida från stadiet -konsulterande
utbildning - till att utbyta jämlika partners. Detta skulle gagna både Unionsländernas och
Rysslands utveckling. I större utsträckning borde ryssarna erbjudas utbildningsmöjligheter i
Unionsländerna.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 42 -
PE 223.304/slutlig
4.
Kulturväxelverkan borde främjas, så att Unionsländerna skulle kunna fördjupa sig i den
högtstående ryska kulturen och vice versa.
5.
Kunskapsteknikens möjligheter att effektivisera utbildningsutbytet borde utnyttjas i större grad.
6.
För att öka samförståndet mellan Ryssland och Unionsländerna, mellan parlamentariker och
administratörer, samt medborgare, borde man skapa en öppen, lätthanterlig databank.
Databanken skulle innehålla allt om Ryssland. För att åstadkomma denna databank skulle man
kunna förena allt Ryssland-kunnande som finns i Unionsländerna. Kommissionen borde sätta
igång projektet.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 43 -
PE 223.304/slutlig
YTTRANDE
(artikel 147 i arbetsordningen)
till utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor
om kommissionens meddelande om Europeiska unionen och Ryssland: framtida förbindelser och
handlingsplanen Framtida förbindelser med Ryssland (KOM(95)0223 - C4-0217/95 - 6440/96 - C40415/96) (betänkande av Lalumière)
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor
Skrivelse från utskottets ordförande Luis Marinho till Fernández-Albor, ordförande för utskottet för
utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor
Bryssel den 26 september 1996
Ärende:
Det framtida förhållandet mellan Europeiska unionen och Ryssland
(KOM(95)0223 - C4-0217/95)
Vid sammanträdet den 26 september 1996 behandlade utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter
och inrikesfrågor ovannämnda ämne.
Vid sammanträdet antog utskottet följande slutsatser:
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor anser att de likheter som finns
mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen och Ryssland är tillräckliga för att öka samarbetet
mellan de båda parterna. Folken i Europeiska unionen och Ryssland har en gemensam kultur, lever
inom samma geografiska område och har i många fall samma historia. Dessutom får man inte
glömma att
-
Ryssland spelar en viktig roll både i internationella och europeiska sammanhang,
Ryssland ansluter sig stegvis till de internationella och europeiska organisationerna,
Ryssland har en avsevärd ekonomisk, kommersiell och vetenskaplig potential och
Europeiska unionen är Rysslands främsta handelspartner.
Den ryska federationen har under de senaste åren genomgått radikala förändringar, men har
fortfarande inte uppnått en hållbar jämvikt. Uppbyggnaden av ett civilt samhälle som grundar sig på
demokratiska principer har inletts, men det återstår mycket att göra på detta område. I detta samhälle
i omvandling breder den organiserade brottsligheten och korruptionen ut sig. Ryska och utländska
experter bekräftar att ända upp till 60 % av den ekonomiska verksamheten står utanför all kontroll.
Den sänkta levnadsstandarden för största delen av befolkningen till följd av ekonomiska "reformer",
galopperande inflation, liberalisering av priserna, allt fler stölder och en systematisk utplundring av
det nationella kulturarvet har fört Ryssland till avgrundens brant. I detta sammanhang anses till och
med själva idén om demokrati vara dålig, eftersom de som fallit offer för de socio-ekonomiska
omvandlingarna förknippar den med korruption, våld, maffian och ökad välfärd för några få. Denna
situation kan underminera demokratin och den ekonomiska utvecklingen ifall ingenting görs.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 44 -
PE 223.304/slutlig
Europeiska unionen och dess medlemsstater har insett behovet av att hjälpa den ryska federationen
i denna svår fas genom att stödja det fortsatta utvecklandet av demokratiska regler och institutioner,
respekten för de mänskliga rättigheterna, de individuella friheterna och principen om en rättsstat i
Ryssland. Europeiska unionen och Ryssland undertecknade den 17 juli 1995 ett interimsavtal på
detta område. Avtalet trädde i kraft den 1 februari 1996. Avtalet är en del av ett större sammanhang,
partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och dess medlemsstater å ena
sidan och Ryssland å andra sidan som undertecknades i juni 1994 och som håller på att ratificeras
av alla parter som undertecknade avtalet.
Dessutom godkände rådet den 13 maj 1996 "Europeiska unionens åtgärdsplan för Ryssland" som
vittnar om Europeiska unionens vilja att upprätta och förstärka det betydelsefulla och fruktsamma
partnerskapet med Ryssland.
Ryssland får redan stöd från Tacis-programmet som ger bistånd till länderna i OSS och Mongoliet
och stödjer dem att sätta igång en ekonomisk liberaliserings- och reformeringsprocess. Unionen och
Europarådet står bakom ett gemensamt samarbetsprogram för Ryska federationen. Den huvudsakliga
avsikten med programmet är att stärka de ryska federala strukturerna, att införa skyddsmekanismer
för de mänskliga rättigheterna och att reformera det juridiska systemet.
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor anser att det är viktigt att man
utvecklar bistånden och fortsätter med dem. Ryska federationen får emellertid inte förbise behovet
av att anpassa sig till de strukturella reformer som är oumbärliga för en ekonomi i omvandling och
att respektera de mänskliga rättigheterna, de individuella friheterna och principerna om en rättsstat.
Det är därför viktigt att Ryssland kan
-
undvika liknande situationer som den i Tjetjenien,
bekämpa främlingsfientlighet och antisemitism,
reformera straffsystemet och
avskaffa dödsstraffet (något som Ryssland förband sig att göra då landet
blev medlem av Europarådet).
När det gäller samarbetet mellan unionen och Ryssland på området för rättsliga och inrikes frågor
anser utskottet att följande frågor är av yttersta vikt:
-
-
kampen mot organiserad brottslighet (droger, kvinnohandel, handel med
radioaktiva ämnen samt tvättning av pengar),
kampen mot olaglig verksamhet på det ekonomiska området, såsom
korruption, förfalskningar och illegala transaktioner i fråga om vissa
varor,
kampen mot illegal invandring och samarbete på området för asylpolitik
och återinresa.
Det är önskvärt att man kan upprätta
-
ett samarbete på området för ömsesidig rättslig hjälp, framför allt genom
att upprätta ett kontaktnät,
regelbundna seminarier för att underlätta och förenkla det rättsliga
samarbetet i straffrågor,
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 45 -
PE 223.304/slutlig
-
ett internationellt och rättsligt samarbete som förbättras genom att
Ryssland och medlemsstaterna i unionen undertecknar och ratificerar de
internationella konventioner som de fortfarande inte har undertecknat
eller ratificerat (i frågor som berör till exempel utlämnande, tvättning av
kriminella produkter och handeln med droger).
Handeln med radioaktiva ämnen
Det är här fråga om ett problem som utgör en allvarlig fara för medlemsstaternas inre säkerhet,
miljön, folkhälsan och den internationella säkerheten. Sönderfallet av före detta Sovjetunionen och
en utveckling som karaktäriseras av en kraftig politisk obalans och en synnerligen svår ekonomisk
omvandling i Ryssland och i andra OSS-länder har allvarligt försvårat situationen under de senaste
åren. Inom detta område, som Europaparlamentet avgav ett yttrande om den 4 juli 1996, är det
särskilt viktigt att
-
-
medlemsstaterna i unionen harmoniserar lagstiftningen om handel med
radioaktiva ämnen,
de berörda staterna (medlemsstaterna i unionen och Ryssland)
regelbundet utbyter information,
unionen, dess medlemsstater och Ryssland tar hänsyn till resultaten från
konferensen i Moskva om nukleär säkerhet, i synnerhet idéerna i
"Handlingsplanen för att förhindra illegal handel med radioaktivt
material" och att
Europol kan spela en roll där.
Droger
Till följd av de öppna gränserna och de sociala spänningarna på grund av den svåra ekonomiska
omvandlingen har handeln och bruket av narkotika ökat betydligt i Ryssland. Dessutom finns det i
länderna söder om OSS en ny grogrund för odling av opiumvallmo och cannabis. När det gäller
narkotikahandeln, som parlamentet redan har antagit flera resolutioner om, i synnerhet resolutionen
av den 15 juni 1995(11), är det viktigt att
-
-
(11)
prioritera en ökad kontakt och utbyte av information mellan
medlemsstaterna,
förbättra förbindelserna mellan övervakningsverksamheten vid
kontrollställena vid Europeiska unionens yttre gränser och insamlingen
av relevant information i Ryska federationen,
genomföra bestämmelserna i artikel 82 i partnerskaps- och
samarbetsavtalet och
att med hjälp av polisiärt samarbete och Europol identifiera och spåra
upp de stora ledarna för de kriminella organisationer som deltar i
handeln med narkotika samt ställa dem inför rätta.
EGT C 166, 3.7.1995, s.116.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 46 -
PE 223.304/slutlig
Olaglig invandring
Sedan 1989 har uppskattningsvis nio miljoner människor, det vill säga en invånare på trettio i före
detta Sovjetunionen, varit tvungna att mot sin vilja lämna det land som de bor i. Sönderfallet av
Sovjetunionen förde med sig ett juridiskt tomrum. Ryssland blev också ett genomgångsland för
olagliga invandrare.
I artikel 84 i partnerskaps- och samarbetsavtalet beslutas det om ett samarbete för att stoppa olaglig
verksamhet, som till exempel,
"-
att medborgare av parternas nationalitet olagligt invandrar och
uppehåller sig på parternas respektive område med hänsyn till principen
om och den allmänna praxisen för återinresa"
Kvinnohandel
Nätverk för prostituering av unga kvinnor från före detta Sovjetunionen har under de senaste
månaderna upptäckts i Frankrike, Italien och Tyskland. De anställs som servitriser och vet för det
mesta inte om vad som väntar dem.
Europaparlamentet är medvetet om problemet och antog redan den 18 januari 1996 en resolution på
området(12). Det är av yttersta vikt att polismyndigheterna i medlemsstaterna upprättar ett samarbete
med myndigheterna i OSS-länderna och i synnerhet Ryssland för att förbättra kampen mot
organiserad brottslighet och lättare upptäcka nätverk för människohandel och de vägar via vilka
människohandeln bedrivs. Dessutom är det önskvärt att en artikel som berör frågan tas med i
partnerskaps- och samarbetsavtalet.
Tvättning av pengar
Den specifika karaktären i den ekonomiska omvandlingen i Ryssland gynnade uppkomsten av olika
maffiagrupper som fick tillräckligt med makt för att konkurrera med myndigheterna. Korruptionen
och den organiserade brottsligheten ger varje dag upphov till allt större summor som det inte tar lång
tid att investera och placera, såväl i grannländerna som i andra ändan av världen, till följd av att det
ekonomiska livet har blivit mera världsomfattande och de finansiella platserna sammanblandats.
Enligt dagstidningen "Le Monde" av den 23 mars 1995 kontrollerar maffian nu mer än 70 % av den
privata sektorn och bankverksamheten i Ryssland. Sedan 1991, fortfarande enligt "Le Monde", har
50 till 100 miljarder dollar i svarta pengar lämnat landet för att investeras på annat håll, i synnerhet
i Cypern, Bahamas, men också i Storbritannien, Schweiz, Tyskland och Förenta Staterna.
På detta område är det viktigt att
-
(12)
ändra rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991, något som
Europaparlamentet för övrigt förordade i sin resolution av den 21 juni
1996,
EGT C 32, 5.2.1996, s. 88.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 47 -
PE 223.304/slutlig
-
-
stärka artikel 81 i partnerskaps- och samarbetsavtalet som förordar ett
samarbete mellan EU och Ryssland i kampen mot tvättning av pengar
och
att ge Europol befogenhet i denna fråga.
Slutsatser
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och inrikesfrågor anser att det är viktigt att
Europeiska unionen fortsättningsvis stödjer reformprocessen i Ryska federationen. President Boris
Jeltsins seger i valet den 3 juli 1996 torde göra en viss politisk stabilitet möjlig. En politisk stabilitet
är oumbärlig för fortsatta reformer och ett befästande av demokratin som i sin tur är en nödvändig
förutsättning för bibehållande av freden, stabiliteten och säkerheten i Europa.(13)
(Avslutningsfras och underskrift)
(13)
Följande ledamöter deltog i omröstningen: Marinho (ordförande), Colombo
Svevo och Bontempi (vice ordförande), d'Ancona, Camison Asensio
(suppleant för D'Andrea), Cederschiöld, De Esteban Martin, Hernandez
Mollar (suppleant för Palacio Vallelersundi i enlighet med artikel 138.2),
Lambraki (suppleant för Zimmermann), Lindeperg, Lööw, Nassauer,
Oostlander (suppleant för Posselt), Pradier, Reding, Roth, Schulz och
Stewart-Clark.
DOC_SV\RR\346\346368\hes\evh
- 48 -
PE 223.304/slutlig