B A R N P L A N TA B L A D E T D E C E M B E R 2 0 1 0 Tvåspråkiga systrar med CI – Lin och Lara talar svenska och arabiska Donna Eljammal har varit två gånger på Barnplantornas familjeläger på Sundsgårdens Folkhögskola i Helsingborg. Första gången 2007 när Lin var cirka tre år. Vi var många då som tyckte att hon var modig som kom ensam till Barnplantornas läger med sin dotter. Donna är väldigt öppen med sin tro och hon bär hijab (slöja som täcker hår, hals och öron). Det var en glädje att se henne och umgås med henne på sommarlägret. Alla har ju det gemensamt på sommarlägret att de har barn med hörselnedsättning. Andra gången Donna deltog vid sommarlägret i Helsingborg 2009, hade hon förutom Lin, som då var fem år, också med sig Lara sex månader. Donna hade åkt ända från Piteå med sina två barn och barnens äldre kusin som skulle hjälpa henne med barnen under kursveckan. En lång tågresa med tre barn – så visst är hon modig. Då hämtade jag henne på Helsingborgs station för att hon skulle slippa åka buss sista biten till Sundsgårdens Folkhögskola. Redan under kursveckan den andra gången frågade jag henne om hon kunde tänka sig att ställa upp på ett reportage i Barnplantabladet. Det var hon väldigt positiv till. Det känns angeläget för den ökande gruppen invandrare bland våra medlemmar att se en annan förälder i Barnplantabladet som har sitt ursprung utanför Sverige. sin man i Sverige. En del av dem bor i Piteå och några i Södertälje. Nu har hon flyttat från Piteå med man och barn till Södertälje. Detta underlättade naturligtvis möjligheterna till intervjun. Både Lin och Lara är döva. När Donna kom till familjelägret andra gången så berättade hon att även Lara (sex månader) var döv och skulle få CI till hösten (2009). Vi pratar lite om dövheten är ärftlig. Donna säger att hon inte vet. Men att det inte har gjorts några undersökningar för att kontrollera detta. Hon vill gärna att det görs tester för att få veta. Donna har en stor familj i Sverige Donna är ursprungligen från Libanon och kom hit med sina föräldrar och syskon när hon var barn, vilket betyder att hon talar bra svenska. Hon har föräldrar, syskon och Donna misstänkte att Lin var döv När Lin var liten bodde familjen i Hässleholm i Skåne. – När Lin var ett år så jollrade hon fortfarande inte. Det var ju mitt första barn så 11 B A R N P L A N TA B L A D E T D E C E M B E R 2 0 1 0 jag tänkte inte så mycket på det, berättar Donna. – En dag pratade jag emellertid med min syster i telefon. Hon har ett jämngammalt barn. Plötsligt hörde jag hennes barn jollra i telefonen. Då började jag fundera på varför inte Lin jollrade. Donna berättar det som jag hört många andra föräldrar berätta, nämligen att BOELtestet (görs på barnavårdscentralen för att kontrollera om barn hör) visade OK. När väl Donna hade börjat misstänka att allt inte var som det skulle vara så ringde hon BVC (Barnavårdscentralen). – Jag vill ha remiss till sjukhus för att kontrollera hörseln, sa Donna. Distriktssköterskan envisades med att Lin visst hörde. – Jag är mamma och känner på mig att något är fel, fortsatte hon. Motvilligt fick Donna en remiss. Det visade sig då att Lin inte hörde någonting. Lin var ett år och åtta månader när hon fick sitt första CI. Nästan ett år senare fick hon också ett CI på andra örat. Donna berättar att beslutet om CI var självklart. – När vi fick frågan om vi ville att hon skulle få CI så tyckte vi att det var en underlig fråga. Det skulle kännas hemskt att välja bort CI. Det skulle bli som om mina föräldrar skulle välja bort att jag som barn inte skulle få lära mig att tala svenska eller umgås med svenskar. Det vore fel! Lara, ett år och tio månader Visst var Donna och hennes man Anis oroliga när Donna skulle få barn nummer två, att nästa barn också skulle vara dövt. När Lara föddes testades hennes hörsel redan dagen efter förlossningen. Det visade sig då att även Lara var döv. Lara fick bilaterala CI redan när hon var nio månader. Fast Lin ”bara” var ett år och åtta mån­ ader vid CI-operationen, så var Lara under året när hon fick bilaterala CI. Donna berättar att Lara utvecklats snabbare än Lin när det gäller språkförståelse. Tidig CIoperation och hörselstimulans är viktigt! 12 Lin och Lara talar både svenska och arabiska Donna och hennes man talar både arabiska och svenska med Lin och Lara. Det är naturligtvis viktigt för dem att barnen kan arabiska också. Vi talar lite om detta och att det idag finns ett helt annat synsätt på flerspråkighet för barn med CI. För bara några år sedan var synsättet att föräldrar till barn med CI skulle tala enbart svenska med sitt barn även om föräldern hade ett annat modersmål. Idag görs mer rekommendationer utifrån familjens önskemål och perspektiv samt utifrån barnets förmåga. Lin talar svenska bra och talar en del arabiska också. Hon har bra språkförståelse på båda språken. – Min syster säger att det låter vackert när Lin pratar arabiska, ungefär som när en invandrare lär sig tala arabiska med en viss brytning, berättar Donna Skolvalet är svårt Lin går nu i förskoleklass i Södertälje. Det går bra för henne och hon har många kompisar. Donna och hennes man har emellertid ändå många funderingar kring skola. – Vi vill gärna träffa andra föräldrar för att se hur de har tänkt avseende skola och vilken typ av anpassningar som är gjorda för deras barn. De har god kontakt med hörselhabiliteringen på Karolinska universitetssjukhuset och deltar i AVT-kurs. Dessutom är både Lin och Lara var för sig en dag i veckan på hörsel­habiliteringen i speciella språkgrupper med andra barn. Pedagogerna där mejlar varje vecka hur det går för Lin och Lara, och vad de behöver bli medvetna om hemma när de pratar med Lin och Lara. Donna ser idealklassen framför sig med en mindre klass med en medveten lärare och en extra resurs. – Det är för stora klasser här i skolorna i Södertälje. Vi har varit och tittat på Alviksskolan (”hörselskola” i Stockholm), men det är långt dit för Lin att resa varje dag. Vi vill gärna att både Lin och Lara Lara, Lin och Donna. lär sig lite tecken, men också att de har möjlighet att umgås med hörande barn. Vi har suttit och pratat en lång stund. Barnen har lekt runt omkring oss. Lin kommer fram och visar sina teckningar som hon har ritat under vår pratstund. En av dem visar mamma, pappa och Lara med stora hjärtan runt. Familjen är viktig och Lin är mycket snäll mot sin lillasyster Lara. – Du får inte glömma att skriva hur mycket all personal på CI-kliniken i Huddinge har betytt och betyder för oss. De är fantastiska, avslutar Donna. Tack Donna för att du så öppet har delat med dig av dina erfarenheter och vi ses på sommarlägret 2011 på Sundsgården i Helsingborg. • Text: Ann-Charlotte Gyllenram Foto: Madeleine Gyllenram