8 Olika assistanssituationer

8 Olika assistanssituationer
8.1 Personlig assistans i förskola,
skola och daglig verksamhet
I den följande framställningen kallas förskola, skola och daglig verksamhet
förenklat för ”verksamhet”, och eleven eller den som deltar i daglig verksamhet för ”deltagaren”.
Syftet med och rätten till personlig assistans i verksamhet
Huvudregeln är att statlig assistansersättning inte beviljas för tid då en person
med funktionsnedsättning vistas eller deltar i förskola, skola eller daglig
verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och
inte utbildar sig (kap 106 24 § 1 och 2 Socialförsäkringsbalk SFB). Enligt
Försäkringskassans vägledning Assistansersättning räknas alla skolformer
som ingår i det allmänna skolväsendet till begreppet ”skola”, det vill säga
förskoleklass, grundskola, sameskola, särskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola och kommunal vuxenutbildning. Vid andra utbildningsinstitutioner,
till exempel folkhögskola eller universitet, gäller inte begränsningen och
assistansersättning kan beviljas för tid i verksamheten om personen i övrigt
uppfyller förutsättningarna för rätten till assistansersättning enligt kap. 51
Socialförsäkringsbalk.
Skälet till denna begränsning i rätten till assistansersättning är att det ingår i
kommunens ansvar att tillhandahålla det särskilda stöd som barn, ungdomar
och vuxna med funktionsnedsättning kan behöva i kommunala verksamheter.
Assistansersättning kan dock lämnas även för tid i verksamhet, om det finns
så kallade särskilda skäl (kap. 106 25 § Socialförsäkringsbalk).
I lagens förarbeten (prop 1995/96:146 och 1995/96:SoU15) anges att detta
exempelvis kan gälla:
• I situationer där den enskildes funktionsnedsättning skapar särskilda
svårigheter att kommunicera med andra än med de egna personliga
assistenterna.
• Där det med hänsyn till personens hälsotillstånd är viktigt att den
personliga assistenten finns till hands.
• I situationer där funktionsnedsättningen gör det särskilt angeläget att den
assistansberättigade har ett starkt begränsat antal personer knutna till sig.
• om funktionsnedsättningen är sådan att personen behöver tillgång till
någon som har ingående kunskap om honom eller henne och
hälsotillståndet.
Mer utvecklat kan till exempel den enskilde ha ett mycket personligt sätt att
kommunicera som det tar lång tid för andra att lära sig. Personlig assistans
kan i vissa fall behövas både för att den assistansberättigade ska kunna
uttrycka sig och för att hon eller han ska kunna bearbeta och förstå vad andra
förmedlar, både kunskapsmässigt och socialt i verksamheten. Det kan också
ver. 10
8.1
röra sig om behov av personligt stöd för att kunna koncentrera sig på en
arbetsuppgift, att ta initiativ, att minnas eller att ge dagen en begriplig
struktur som ger förutsägbarhet och trygghet. I vissa fall kan till exempel en
person med epilepsi ständigt behöva ha en person hos sig som är utbildad i
just hans/hennes behov. Det kan också handla om behov som kräver en
mycket kvalificerad assistans och som inte kan ges av någon som inte känner
den assistansberättigade väl. Som exempel kan nämnas sväljsvårigheter som
gör det livsviktigt för assistansanvändaren att få hjälp att äta och dricka på
exakt rätt sätt eftersom hon eller han annars riskerar kvävning eller lunginflammation om mat hamnar i luftvägarna.
Funktionsnedsättningens karaktär (till exempel autism i vissa fall) kan göra
att en person påverkas mycket negativt av att ha en ”stökig” omgivning med
många olika assistenter. Det är då viktigt att den enskilde har ett fåtal
personer knutna till sig som hon eller han har förtroende för och känner sig
trygg med. Det handlar alltså om att den enskilde behöver få hjälp av någon
som har nära kännedom om hennes eller hans person. Stödet måste vara helt
personligt utformat och ha en kontinuitet vilket kan vara svårt för förskolan,
skolan eller den dagliga verksamheten att garantera.
När det gäller kommunens skyldighet att tillhandahålla personlig assistans
enligt lag om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) under tid i
verksamhet krävs inte ”särskilda skäl”.
Deltagaren har personlig assistans för att kunna delta i och tillgodogöra sig
innehållet i verksamheten och för att tillgodose andra behov av både privat
och social karaktär såsom toalettbesök, måltider och umgänge med skol- eller
arbetskamrater på ledig tid. Den personliga assistenten har däremot inte
ansvar för verksamhetens innehåll.
”Avsikten är inte att den personliga assistenten skall ersätta personal som
behövs för att bedriva en verksamhet t ex barnomsorg, skola eller daglig
verksamhet. Jag vill i sammanhanget understryka att det är den enskildes
behov av stöd och hjälp som skall tillgodoses genom personlig assistans.”
(prop 1992/93:159 sid 67)
Relationen mellan verksamheten och den enskilde som beviljats
personlig assistans
Det är den enskilde som förfogar över sin personliga assistans. Verksamheten
har inte rätt att bestämma om den enskilde ska använda beviljad personlig
assistans under verksamhetstid eller inte. Om en deltagare väljer att komma
till verksamheten utan personlig assistent kan hon eller han alltså inte nekas
att delta. Verksamheten kan inte heller bestämma vilken person som ska
assistera deltagaren i verksamheten, eller vilka arbetstider denne ska ha. Det
avgörs av assistansanvändaren/arbetsgivaren i den personliga assistansen.
Det bör nämnas, att förskola och daglig verksamhet är frivillig. Det innebär
att det inte kan krävas att deltagarna måste infinna sig vissa bestämda tider
eller varje dag. Däremot råder skolplikt i grundskoleutbildningen. Skolelever
måste ha giltiga skäl för frånvaro.
Även vid frivilliga verksamheter är det naturligtvis viktigt med en god
kommunikation mellan deltagaren och verksamheten. Därför bör en deltagare
i förväg meddela verksamheten om hon eller han planerar att komma senare
än vanligt eller inte alls någon dag liksom även om han/hon eventuellt inte
har sin personliga assistent med.
8.2
ver. 10
Den personliga assistentens och verksamhetspersonalens skilda
uppgifter och arbetsvillkor
Det är viktigt att både den personliga assistenten och personalen i verksamheten är medvetna om och accepterar de avgörande skillnaderna i ansvar,
yrkesroller och arbetsvillkor. Med sådan kunskap ges möjligheter till en bra
verksamhet för den enskilde, ett gott samarbete och bra relation mellan
personliga assistenter och verksamhetspersonal.
Den personliga assistenten är knuten till den assistansberättigade och skall
inte ersätta eller ingå i verksamhetens personal.
tips
Läs mer om den
personliga
assistentens roll i
avsnitt 5.1
Verksamheten arbetsleder deltagaren, och den personliga assistentens roll är
att assistera brukaren i att genomföra de ålagda uppgifterna. Den personliga
assistentens kunskap måste också respekteras av verksamhetens personal, till
exempel när det gäller att tolka den enskildes behov och vilja. Dessa aspekter
kan behöva klargöras av den personliga assistentens respektive verksamhetspersonalens arbetsgivare.
Ansvaret för verksamhetens innehåll och utformning
Det är verksamhetens ansvar att varje deltagare – med eller utan personlig
assistans – får en meningsfull sysselsättning eller skolundervisning och den
handledning eller det pedagogiska stöd som behövs. För detta ska det finnas
kompetent personal. Det är alltså inte den personliga assistentens sak att hitta
på aktiviteter eller att arbetsleda assistansanvändaren i aktiviteterna. Verksamhetspersonalens specialistkompetens gäller verksamhetens eller pedagogikens innehåll och utformning - den personliga assistentens kompetens är
unik beträffande assistansanvändarens person. Detta gäller generellt oavsett
verksamhetens eller skolans inriktning, således även i till exempel särskola.
Verksamheten ska normalt tillhandahålla den omvårdnad som deltagarna
eventuellt behöver. Har en deltagare personlig assistans är det företrädesvis
denne som ska ge omvårdnaden, i de fall omvårdnad är en del av assistansen.
Verksamheten kan inte kräva att den personliga assistenten ska delta i särskilt
anordnade studiedagar för verksamhetens personal. Det finns heller ingen
anledning till att den personliga assistenten ska vara aktiv i planeringen av
verksamheten i högre grad än vad deltagaren själv är. Däremot kan assistansanvändaren/arbetsgivaren tycka att det är bra ur kvalitetssynpunkt att den
personliga assistenten deltar i någon utbildning eller handledning som anordnas av verksamheten. Lönen till den personliga assistenten kan då finansieras
inom ramen för assistansersättningen. En helt annan sak är att deltagaren kan
behöva ha personlig assistans för att själv kunna delta vid exempelvis
planeringsmöten i verksamheten.
Om verksamheten inte utformas eller fungerar bra för deltagaren är det inte
den personliga assistentens ansvar att ta upp saken med verksamhetsledningen, med den risk för konflikter och fortsatta samarbetssvårigheter som
kan följa. Det är deltagarens sak att själv eller med hjälp av sin legale
företrädare (vanligen vårdnadshavare eller god man) försöka komma tillrätta
med sådana brister i kontakt med verksamheten.
Arbetsledning och arbetsuppgifter
Det är den assistansberättigade/arbetsgivaren som instruerar den personliga
assistenten i arbetsuppgifterna och som också i övrigt ger det stöd och
utbildning som kan behövas för att assistenten ska kunna utföra arbetet på ett
ver. 10
8.3
bra sätt. Verksamhetens personal är inte arbetsledare för den personliga
assistenten. Däremot är personalen arbetsledare för deltagaren och har på så
sätt inflytande över vad hon eller han skall göra under den tid som den
assistansberättigade befinner sig i verksamheten. Den personliga assistentens
uppgift är att på olika sätt kompensera den assistansberättigades funktionsnedsättning så att hon eller han kan genomföra sina arbetsuppgifter eller
aktiviteter.
Verksamheten kan inte ålägga den personliga assistenten att delta i gemensamma sysslor som verksamhetspersonalen ska utföra, till exempel enklare
städuppgifter eller sysslor i köket. Verksamheten kan inte begära annat av
den personliga assistenten än vad som begärs av deltagaren. Om det däremot
finns en rutin att deltagarna själva ska utföra vissa gemensamma sysslor, ska
den enskilde deltagaren förstås kunna uppfylla sin del av arbetsplikten med
stöd av personlig assistans.
Assistansanordnaren har ansvaret för den personliga assistansens kvalitet.
Men personalen i verksamheten måste ändå kunna påtala om de anser att
assistansen håller en så låg kvalitet att brukaren drabbas. Sådana frågor ska
tas upp direkt med den personliga assistentens arbetsgivare.
Kan skolan säga att assistenterna inte får följa med till skolan?
Ibland förekommer det konflikter mellan skolpersonal och de personliga
assistenterna. Det är en olycklig situation som inte gynnar någon. Frågan har
behandlats i Regeringsrätten en gång och Högsta förvaltningsdomstolen en
gång.
Regeringsrätten kom 2001 (RÅ 2001 not. 195) fram till att en rektor inte kan
förbjuda en skolelev att ta med sig personliga assistenter till skolan om
Försäkringskassan har ansett att eleven behöver det.
Högsta Förvaltningsdomstolen konstaterar 2012 i mål 2486-11 att detta inte
hindrar att rektor förbjuder en viss assistent från att komma till skolan om
just denna assistents närvaro leder till dålig arbetsmiljö för elever och
skolpersonal. I ett sådant fall måste den assistansberättigade välja en annan
personlig assistent i skolan.
Den personliga assistentens tystnadsplikt enligt LSS samt
offentlighets- och sekretesslagen
tips
Läs mer om
tystnadsplikt och
sekretess i avsnitt
5.3.3
Den personliga assistentens tystnadsplikt förhindrar att hon eller han lämnar
ut uppgifter om den assistansberättigade och dennes närstående till exempelvis personal som tillhör verksamheten, andra deltagare eller deras personliga
assistenter. Undantaget är sådana uppgifter som assistenten fått den assistansberättigades (ev genom legal företrädare) samtycke till att lämna ut. Det är
självklart den assistansberättigade själv som (ev genom sin legale
företrädare) avgör vad och hur mycket hon eller han vill berätta i verksamheten om sin fritid, sin familj och sin personliga assistans eller om sina
funktionsnedsättningar, sjukdomar, behandlingar o s v. Man bör vara särskilt
försiktig med hanteringen av skriftlig information om assistansanvändaren
som kan förekomma i en så kallad kontaktbok eller liknande.
En personlig assistent som är med den assistansberättigade i en verksamhet
får ofta inblick även i andra deltagares personliga förhållanden. Det bör
betonas att assistentens tystnadsplikt omfattar hela verksamheten. Samtidigt
är det naturligtvis viktigt att även de deltagare som behöver assistans för att
kunna kommunicera under tid i verksamhet kan berätta för andra om sin
8.4
ver. 10
verksamhet och sina skol- eller arbetskamrater. Det kan behövas en principiell diskussion om var gränserna bör gå.
Referenser:
Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
Socialförsäkringsbalk (2010:110)
Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)
Regeringens proposition 1992/93:159 Stöd och service till vissa
funktionshindrade
Regeringens proposition 1995/96:146 Vissa frågor om personlig assistans
Statens Offentliga Utredningar 1995/96:SOU15 Vissa frågor om personlig
assistans
8.2 Personlig assistans i familj
Målsättningen är att den assistansberättigade med stöd av personlig assistans
ska kunna leva ett familjeliv, så likt som möjligt det liv hon eller han skulle
ha levt utan sina funktionsnedsättningar, och att också övriga familjemedlemmar ska ha motsvarande frihet och integritet. Familjen ska inte behöva
leva på ett visst sätt för att en familjemedlem har personlig assistans.
Sekretess och tystnadsplikt
Skyddet för den personliga integriteten enligt LSS gäller både den enskilde
assistansanvändaren och dennes närstående. Det är viktigt att den personliga
assistenten informeras om att tystnadsplikt gäller om hela familjens förhållanden.
Stöd i yrkesrollen
Det måste stå klart vem som är den personliga assistentens arbetsledare. Det
kan behövas en diskussion om hur assistansen bäst ska anpassas så att den
fungerar i familjens livssituation. Att den assistansberättigade eller eventuell
företrädare för en diskussion gällande hur de önskar att den personliga
assistenten förhåller sig i olika situationer kan underlätta både för den
personliga assistenten och för den assistansberättigade och dennes familj. Det
är naturligt att det i familjerelationer ibland kan förekomma konflikter och
andra svårigheter. Den personliga assistenten kan behöva arbetsgivarens stöd
i att inta en professionell hållning i sådana situationer. Även den assistansberättigade och dennes familj bör ges tydlig information om den personliga
assistentens yrkesroll. Att den assistansberättigades familj och den personliga
assistenten trivs tillsammans ger förutsättningar för goda arbetsvillkor och en
god kvalitet på servicen, men den personliga assistenten ska inte förväntas bli
en ”familjemedlem”.
Nedan diskuteras några situationer där den personliga assistentens uppgift
och yrkesroll kan framstå som oklar.
ver. 10
8.5
Ansvar för gemensamt hem och hushåll
I den personliga assistansen kan ingå att assistera den assistansberättigade
med städning, tvätt, matlagning och andra vanliga hushållssysslor. En assistansberättigad person som lever tillsammans med andra ska med hjälp av
assistans kunna ta ansvar för sin del av det gemensamma ansvaret vad gäller
hushållets skötsel. Assistansen måste utformas efter den assistansberättigades
roll i familjen och anpassas till familjens situation och livsstil. Det är inte
ovanligt att någon i hushållet – alltid eller tidvis – tar ett större ansvar för de
gemensamma sysslorna än övriga. Det betyder att om det exempelvis är den
assistansberättigade familjemedlemmens uppgift att sköta hela familjens tvätt
ska den personliga assistenten assistera honom eller henne i att utföra denna
uppgift.
Föräldrarollen
Föräldrar med funktionsnedsättning kan i olika utsträckning behöva praktiskt
stöd, personlig assistans, i utövandet av sitt föräldraskap. För föräldern och
barnet är det väsentligt att assistenten är medveten om sin roll och funktion.
Det är föräldern som har den grundläggande, kontinuerliga kontakten med
barnet och efterfrågar praktiskt stöd i sin föräldraroll. Personlig assistans kan
vara avgörande för att klara de rent praktiska delarna, men den personliga
assistenten ska inte ersätta förälderns betydelse och ansvar gentemot barnet.
Barn till föräldrar med funktionsnedsättning har samma rätt till sina föräldrar
som andra barn. Det gäller inte bara spädbarnet utan även treåringen,
sexåringen eller tolvåringen. Behovet av personlig assistans i föräldrarollen
varierar med att barnet växer och utvecklas. Den personliga assistansen kan
följaktligen innefatta allt från assistans i omvårdnaden av spädbarnet till
assistans åt föräldern att följa det större barnet på skiftande aktiviteter.
Barn har också rätt till båda sina föräldrar. I en familj där en av föräldrarna
har en funktionsnedsättning kan assistansen tillförsäkra båda föräldrarna
samma förutsättningar att fullfölja sin föräldraroll och en nära och varierande
relation till barnet. Rätten till personlig assistans för personer med funktionsnedsättning innebär med andra ord också ett viktigt stöd för barnets rätt till
sina föräldrar.
Personlig assistans till barn
Försäkringskassan skriver i sin vägledning Assistansersättning 2003:6
version 11 att personlig assistans är ett medel för barn med funktionsnedsättning att kunna leva ett liv så likt andra barn i jämförbar ålder som
möjligt. Principen med personlig assistans är densamma oavsett den
ersättningsberättigades ålder.
Personlig assistans till barn har det dubbla syftet att dels kompensera barnets
funktionsnedsättning i livets olika situationer och dels att göra det möjligt för
familjen att leva som andra familjer. Det innebär att den personliga
assistansen både ska ge barnet möjlighet att leva som andra barn i jämförbar
ålder och samtidigt utgöra en viss avlösning för föräldrarna. Genom att barnet
har personlig assistans skall föräldrarna kunna vara föräldrar på liknande
villkor som om barnet inte hade haft sin funktionsnedsättning, det vill säga
barnets personliga assistans ska möjliggöra ett ”normalt” föräldraansvar.
Barn beviljas personlig assistans endast för behov som anses gå utöver det så
kallade föräldraansvaret vad gäller omvårdnaden till barn i motsvarande
ålder. Assistentens arbetsuppgifter ska så långt det går stå i relation till
barnets ålder och utveckling och de kan komma att förändras i takt med att
8.6
ver. 10
barnet blir äldre. Föräldrarna (vårdnadshavarna) har ett övergripande ansvar
för barnets omvårdnad, trygghet och uppfostran oavsett om barnet har
personlig assistans eller inte.
Vid utredning om ett barns behov av personlig assistans utifrån de grundläggande behoven utreds barnets totala hjälpbehov med alla grundläggande
behov. Ett ställningstagande görs angående vad av barnets totala hjälpbehov,
som kan anses vara relaterat till barnets funktionsnedsättning och vad som
kan anses bero på barnets ålder. Det är endast den extra omvårdnaden av
barnet, det vill säga det hjälpbehov som kan relateras till barnets
funktionsnedsättning, som ger rätt till personlig assistans. Föräldrarnas ansvar
för barnet omvårdnad minskar därmed eftersom att barnet blir äldre. Med
hänsyn till domen RÅ 1997 ref.23 utreds barnets rätt till personlig assistans
och omfattningen av barnets grundläggande behov med hänsyn till föräldrars
omvårdnadsansvar upp till tolv års ålder. Därefter bedöms barns grundläggande behoven på samma sätt som för vuxna.
”Personlig assistans som ges till barn inbegriper i hög grad hela
familjens livssituation. Det är därför väsentligt att assistansen anpassas
till varje familjs individuella behov och att barnets vårdnadshavare ges ett
avgörande inflytande över hur stödet till barnet ska utformas.” (prop
1992/93:159 sid 66)
Barn har rätt till delaktighet i sin egen personliga assistans
Barnkonventionen säger att alla barn har rätt att bli lyssnade på, att alla barn
har rätt att få uttrycka sina åsikter i frågor som rör barnet själv. Ett
assistansberättigat barn har enligt lag om stöd och service för vissa
funktionshindrade (LSS) rätt att bli lyssnad på och få ge synpunkter som rör
den personliga assistansen. Barnets åsikter skall alltid tillmätas med hänsyn
till barnets ålder och mognad. Som assistansanordnare för ett barns personliga assistans ska man erbjuda kontinuerliga samtal med barnet, så att barnet
ska få möjlighet att vara delaktig i utformningen av sin egen personlig
assistans. !Många barn som har behov av personlig assistans är beroende av
stöd för att kunna vara delaktiga och för att kunna framföra sin åsikter. Enligt
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska
barn kunna erbjudas ett stöd anpassat till barnets funktionsnedsättning och
ålder för att kunna utnyttja rättigheten att uttrycka sina åsikter. Att lyssna på
barnet och ge barnet möjlighet till delaktighet kan främja barnets utveckling.
Barnets frigörelse
Barnets behov av inflytande och integritet i assistansen ökar naturligt med
stigande ålder. Det kan vara svårt för den personliga assistenten att veta hur
hon eller han ska förhålla sig i situationer där barnet och föräldrarna har olika
uppfattning om assistentens roll och uppgift. I uppfostran av ett barn ingår
det att sätta gränser för vad som är tillåtet och inte tillåtet för barnet. Den
personliga assistentens uppgift är att ge barnet det stöd som behövs för att
barnet i så stor utsträckning som möjligt skall kunna leva som andra barn i
samma ålder. Uppgiften att uppfostra barnet ingår inte i den personliga
assistentens roll. Beroende på funktionsnedsättningens karaktär kan barn med
kognitiva svårigheter behöva assistans för att förstå sin omgivning, för att
förstå konsekvenser av olika handlingar och för att avvärja risken att hamna i
situationer, som direkt kan innebära fara för barnet. Den personliga
ver. 10
8.7
assistentens får därmed en annan funktion än om barnet enbart hade haft
rörelsehinder.
Ett barn med funktionsnedsättning skall med stöd av sin personliga assistent
kunna leka, busa, trilskas och trotsa likt ett barn utan funktionsnedsättning.
Under barns uppväxt pågår en frigörelseprocess, som kan innebära ett behov
av att trotsa föräldrarna och bryta mot uppsatta regler. Det är angeläget att det
förs ett samtal mellan föräldrar/ vårdnadshavare och barnets personliga
assistenter vad gäller frågan om barnets frigörelse. Dels för att hjälpa barnet i
dess väg mot vuxenlivet, men också för att tydliggöra föräldrarnas liksom
barnets önskvärda ansvar och roll, liksom den personliga assistentens roll.
Genom att förtydliga roller och dess funktion kan man minska känslan av
osäkerhet hos den personliga assistenten, som kan uppkomma i en situation
där barnets vilja och rätt att styra sin personliga assistans inte står i samspel
med föräldrarnas vilja och självklara rätt att utöva sitt föräldraskap.
Barnets uppgifter i hemmet
Grundtanken är att den personliga assistenten ska assistera den assistansberättigade i att utföra det som han/hon skulle ha gjort utan sin funktionsnedsättning. Vid personlig assistans till barn måste en jämförelse därför göras
med barn i motsvarande ålder. Ett barn som har personlig assistans ska alltså
inte ha ett större eller mindre ansvar för hushållssysslor än vad barnet skulle
ha haft i familjen om hon eller han inte hade haft sin funktionsnedsättning
och personlig assistans. Det är vanligt att barn med stigande ålder får ta ett
allt större ansvar för gemensamma uppgifter i hemmet. De flesta föräldrar
anser att detta också är viktigt för barnets utveckling för att barnet så
småningom ska lära sig att leva ett självständigt liv. Det finns inte några
schablonregler, utan den personliga assistansen måste anpassas till familjens
situation och livsstil och till föräldrarnas sätt att uppfostra barnet.
Projekt Lyssna!
IfA har sedan 2008 drivit ett utvecklingsprojekt om barns assistans under
namnet Projekt Lyssna! Om barns rätt att styra sin personliga assistans.
Projektets huvudsyfte är att öka kunskapen och medvetenheten beträffande
barns personliga assistans.
Som en förstudie till Projekt Lyssna! genomförde IfA under perioden 20082009 en större kartläggning av hur assistanssituationen ser ut för barn i
Sverige.
I undersökningen konstaterades att barns inflytande och självbestämmande i
assistansen många gånger är bristfällig. Många assistansberättigade barn har
svårt att till exempel få välja sina egna assistenter och föräldrar till assistansberättigade barn upplever ofta svårigheter med att låta barnet utvecklas i takt
med andra barn som inte använder personlig assistans. Många gånger har den
personliga assistenten en känsla av kluvenhet i sin roll och uppgift. Att å ena
sidan vara barnets ”verktyg” för att kunna leva som barn utan behov av
assistans, å andra sidan vara en så kallad ”avlastning” för barnets föräldrar
upplevs som problematiskt.
I enlighet med barnkonventionen ställde LSS-kommittén i sitt slutbetänkande
Möjlighet att leva som andra (SOU 2008:7) krav på assistansanordnare, som
anordnar assistansen för barn, att verka för att insatsen utformas på så sätt att
barnets växande och frigörelse främjas. Från och med 1 januari 2011 finns
8.8
ver. 10
kraven också med i LSS-lagen. Enligt § 8 måste nu assistansanordnare både
ge information till och lyssna på barnens åsikter rörande dennes assistanssituation.
IfA har genom Projekt Lyssna! arbetat för att ge assistansanordnare kunskap
och stöd för att de ska kunna utforma assistansen med ett tydligt
barnperspektiv. Projektet har genomförts under en treårsperiod och målet har
varit att ta fram utbildnings- och stödinsatser riktade till personliga assistenter
som arbetar med barn, föräldrar/anhöriga, assistansanordnare liksom till
assistansberättigade barn. En viktig del av projektet har varit att arbeta fram
metoder för att öka barns delaktighet i assistansen. Ansvarsfördelningsverktyget är en metod, som IfA inom ramen för Lyssna! har arbetat fram för
att användas i samtal med barn om den personliga assistansen. Metoden är
framtagen utifrån de krav som ställs på anordnare som väljer att anordna
assistansen för barn. Utvärderingar av Ansvarsfördelningsverktyget, som har
gjort inom ramen för projektet, visar att metoden har positiva effekter
gällande barns delaktighet och utveckling, samtidigt som den kan utgöra ett
stöd i föräldrarollen.
Genom att ge kunskap och stöd till personer som finns runt barnet och som
påverkar barnets personliga assistans, vill fA projekt Lyssna! arbeta för att
öka barnet möjlighet att få leva ett liv likt andra barn utan funktionsnedsättning och personlig assistans.
Referenser:
Försäkringskassans vägledning 2003:6 version 11 Assistansersättning
Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
Socialförsäkringsbalk (2010:110)
LSS-kommitténs slutbetänkande (SOU 2008:77) Möjlighet att leva som
andra. Ny lag om stöd och service för vissa personer med
funktionsnedsättning
Boskovic K (2009) Lyssna! Om barns rätt att styra sin personliga assistans,
Intressegruppen för Assistansberättigade.
Regeringens proposition 1992/93:159 Stöd och service till vissa
funktionshindrade
8.3 Personlig assistans i olika boende-,
vistelse- och vårdformer
Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har
även rätt till insats enligt 9 § 2 LSS för andra personliga behov om behoven
inte tillgodoses på annat sätt (9 a § LSS). Detta kapitel handlar om olika
boende-, vistelse- och vårdformer och vad som gäller för rätt till assistansersättning i dessa. Vi kommer även att beskriva den personliga assistentens
roll och arbetsuppgifter i de olika verksamheterna.
Det är den enskilde assistansberättigade som vid behov kontaktar Försäkringskassan för en bedömning av rätten till assistansersättning i nedan
beskrivna boende-, vistelse- och vårdformer, om inte annat anges.
ver. 10
8.9
”För att en viss insats enligt 9 § skall kunna nekas den funktionshindrade
på grund av att behovet tillgodoses på annat sätt, skall behovet också
faktiskt tillgodoses på annat sätt. Det räcker således inte att, som i
socialtjänstlagens 6 §, behovet kan tillgodoses på annat sätt.” (prop
1992/93:159 sid 172). Kommentar: 6 § socialtjänstlag (1980:620)
motsvarar 4 kap 1 § socialtjänstlag (2001:453).
8.3.1 Institution och sjukhusvistelse
Enligt 106 kap 24 § SFB är huvudregeln att den assistansberättigade inte har
rätt till assistansersättning när han/hon vårdas på en institution som tillhör
eller drivs med bidrag från staten, en kommun eller ett landsting. I en
gruppbostad, liksom på en annan institution, skall finnas erforderlig fast
kollektiv bemanning som i huvudsak skall täcka de boendes hela stödbehov
(prop 1992/93:159 sid. 196). Sjukhus, sjukhem, rehabiliteringskliniker, vårdhem, kriminalvårdsanstalter och häkten är exempel på andra sådana institutioner. Eftersom huvudregeln här är att assistansersättning enligt SFB inte
beviljas bör den assistansberättigade särskilt ansöka om personlig assistans
enligt LSS i dessa verksamheter. Alla LSS-insatser är frivilliga. Det är den
assistansberättigade som själv avgör om han/hon vill ansöka om och använda
personlig assistans i dessa verksamheter.
Kortare sjukhusvistelse
tips
Läs mer om
Försäkringskassans
tolkning av tid som
jämställs med
lämnad assistans i
kap 8.4 ”Vid brukares
dödsfall”
Assistansersättning kan medges vid kortare sjukhusvistelse om det finns
särskilda skäl till detta. I propositionen Vissa frågor om personlig assistans
1995/96:146 anges att särskilda skäl anses föreligga i följande situationer:
• där karaktären av funktionshindret gör det särskilt angeläget att den
personliga assistenten finns till hands
• där hälsotillståndet kräver att ett starkt begränsat antal personer med
ingående kunskap om den funktionshindrade personen finns till hands,
eller
• där den funktionshindrade personens möjligheter att kommunicera
kräver att en eller ett starkt begränsat antal personer med ingående
kunskaper om den funktionshindrade personen finns till hands.
Den assistansberättigade kan ansöka om att få ett besked i förväg från Försäkringskassan om hon/han har rätt till assistansersättning under en eventuell
sjukhusvistelse. Försäkringskassan bedömer då om det finns särskilda skäl
för att den assistansberättigade att behålla assistansen under sjukhusvistelsen.
Det är lämpligt att ett positivt sådant beslut inte innehåller några begränsningar av de redan beslutade antalet timmar, såvida det inte finns uppenbara
skäl för en sådan begränsning. Assistansersättning under sjukhusvistelse kan
beviljas för en tid på högst fyra veckor (RAR 2002:6 till 106 kap. 25§ SFB).
Enligt Försäkringskassans Vägledning om assistansersättning 2003:6 ver 11
ska Försäkringskassan i samband med utredningen av rätten till assistans
utreda även om den assistansberättigade har de särskilda skäl som krävs för
att få behålla assistansersättningen under kortare sjukhusvistelse. Försäkringskassans ställningstagande ska framgå av beslutet om assistansersättning.
Vid bedömningen ska det inte ha någon betydelse om den assistansberättigade är barn eller vuxen.
Om den ersättningsberättigade inte beviljas assistans under sjukhusvistelse
kan assistansersättning ändå utbetalas i vissa fall. Enligt 6 § förordning
8.10
ver. 10
(1993:1091) om assistansersättning jämställs tiden efter den ersättningsberättigades dödsfall med lämnad assistans om assistenten inte kan få annat
godtagbart arbete och därför uppbär lön från den ersättningsberättigade.
Denna möjlighet gäller dock endast ersättningsberättigade som själva
anställer sina egna personliga assistenter. Ersättning lämnas dock högst under
tid motsvarande uppsägningstid som följer av lag.
I samband med sjukhusvistelse eller vård på institution lämnas assistansersättning under permissioner i hemmet eller någon annanstans.
Den personliga assistentens roll och arbetsuppgifter under sjukhusvistelse
Vid sjukhusvistelser är det viktigt att den personliga assistenten informeras
om att det är den ordinarie sjukvårdspersonalen som ska utföra sjukvårdande
uppgifter medan den personliga assistentens uppgift är att ge den assistansberättigade den personliga assistans som hon/han är i behov av. Denna kan
skilja sig från den assistans som den assistansberättigade normalt sätt
behöver. Om det är möjligt bör den assistansberättigade/arbetsledaren tala om
för den personliga assistenten vad som förväntas av henne/honom under
sjukhusvistelsen. Det är bäst om detta görs innan eventuell sjukhusvistelse
blir aktuell för att assistenterna ska vara beredda på vad som förväntas av
dem. Om den assistansberättigade i samband med en sjukhusvistelse inte kan
förmedla detta ska den personliga assistenten vända sig till arbetsgivaren.
Den personliga assistenten bör till exempel känna till hur sekretessen/tystnadsplikten ska behandlas under sjukhusvistelsen, till exempel vilka
uppgifter om den assistansberättigade som den personliga assistenten får
förmedla till sjukvårdspersonalen.
Det är viktigt att poängtera att assistentens roll inte är att företräda den
assistansberättigade utan att fungera som tolk vid kommunikationssvårigheter. Praktiska detaljer, som exempelvis när den personliga assistenten kan
ta rast, var han/hon kan äta, duscha, sova, ersättning för resor till och från
sjukhuset, är också viktigt att klargöra. Det är även vanligt att schemaändringar förekommer vid sjukhusvistelser. Dessa kan bero på att den assistansberättigade inte behöver assistans i samma omfattning som normalt eller
att behovet av assistans förekommer vid andra tider på dagen än vanligt. De
personliga assistenter som berörs av schemaändringen bör få information om
denna så snart som möjligt. Assistansanordnaren bör ha resurser för att
praktiskt kunna bistå den assistansberättigade/arbetsledaren med frågor som
kan uppstå i samband med en sjukhusvistelse.
Sjukhusets personal och de personliga assistenterna måste vara medvetna om
skillnaderna i deras respektive arbetsuppgifter och arbetsvillkor för att
samarbetet ska fungera, och för att den assistansberättigade ska få en så bra
sjukhusvistelse som möjligt.
Vid längre eller ofta återkommande sjukhusvistelser kan det vara lämpligt,
om den assistansberättigade samtycker, att arbetsgivaren och ansvarig sjukvårdspersonal träffas för att diskutera samarbetet och klargöra vem som gör
vad. Bedömningen om en uppgift är att betrakta som egenvård eller sjukvård
görs dock av den behandlande läkaren.
tips
Läs mer om
personlig assistans
och sjukvård i kap
5.1.3 .
Efter sjukhusvistelsen
Efter utskrivning från en enhet inom landstingets slutna hälso- och sjukvård
är det aktuellt att en vårdplan upprättas för den som har eller kommer att
ver. 10
8.11
behöva kommunens socialtjänst eller hälso- och sjukvård eller landstingets
primärvård, öppna psykiatriska vård eller annan öppenvård (lag (1990:1404)
om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård). Det ska
också göras en bedömning om eventuellt kvarvarande behov av hälso- och
sjukvård kan betraktas som egenvård. Den behandlande läkaren i den slutna
vården skall efter samråd med den assistansberättigade, eventuellt med
närstående samt företrädare för anordnaren fastställa hur vårdplaneringen
skall genomföras. När det ska bedömas om en åtgärd efter utskrivning från
den slutna vården kan utföras som egenvård ska det ske med respekt för den
enskildes självbestämmande och integritet samt behov av trygghet och
säkerhet. Utförandet av egenvården får inte innebära att den assistansberättigade utsätts för risk att skadas (SOSFS 2009:6).
8.3.2 Bostad med särskild service för vuxna
Det som utmärker insatsen bostad med särskild service för vuxna enligt LSS
är att stöd, service och vård ska kunna ges dygnet runt. Stödet ska vara
utformat efter den funktionshindrade personens behov. De vanligaste formerna av bostäder med särskild service är gruppbostad eller servicebostad.
En gruppbostad består vanligtvis av ett litet antal bostäder som är grupperade
i radhus, villor eller flerfamiljshus med tillgång till gemensamma utrymmen.
Gemensam personal finns tillgänglig dygnet runt. Assistansersättning lämnas
inte när den assistansberättigade bor i gruppbostad (106 kap 24 § SFB),
eftersom det finns tillgång till personal dygnet runt. I insatsen ingår
fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Om behovet av sådana aktiviteter
inte tillgodoses inom ramen för insatsen bostad med särskild service kan den
enskilde hos kommunen ansöka om personlig assistans för fritidsaktiviteter
och andra aktiviteter utanför bostaden (prop 1992/93:159). Kommunen
ansvarar då för såväl finansiering som tillhandahållande av denna. Personen
med funktionsnedsättning kan kontakta kommunen för att ansöka om
personlig assistans enligt LSS om han eller hon bor i gruppbostad.
Med servicebostad avses en egen bostad med möjlighet att tillkalla personal
dygnet runt. Servicebostäder är ofta insprängda i vanlig bebyggelse. Assistansersättning kan lämnas för de assistansbehov som inte tillgodoses i
boendet. Den enskilde har rätt att välja i vilken omfattning han/hon vill
använda sig av servicebostadens tjänster respektive personlig assistans.
8.3.3 Boende för barn och ungdom
tips
Läs mer om
personlig assistans i
familj i kap 8.2
För barn och ungdomar som omfattas av LSS och som inte kan bo hos sina
föräldrar kan ett boende i familjehem eller en bostad med särskild service för
barn och ungdomar enligt 9 § 8 LSS vara ett alternativ.
Boende i familjehem innebär att barn/ungdomar med omfattande funktionsnedsättningar bor i en annan familj än den egna. Familjehemmet ses som ett
komplement till föräldrahemmet. Assistansersättning kan lämnas för de
assistansbehov som inte omfattas av familjehemsplaceringen.
Bostad med särskild service för barn och ungdomar ses som även det som ett
komplement till föräldrahemmet. Bostaden delas av ett litet antal barn eller
ungdomar och är utformad som en vanlig bostad som ska vara så hemlik som
möjligt. Det är oftast barn/ungdomar med mycket stora omvårdnadsbehov
som bor i bostad med särskild service. Om barnets/den unges assistansbehov
8.12
ver. 10
inte är tillgodosett genom den service som han/hon har tillgång till i boendet
kan personlig assistans beviljas. Assistansersättning beviljas för tid då
barnet/den unge bor i hemmet med sin familj, såsom vid lov eller veckoslut.
Barn och ungdomar med funktionsnedsättning som bor på elevhem vid
statliga specialskolor och riksgymnasier, erhåller vanligtvis service i sådan
omfattning att hjälpbehovet normalt är tillgodosett, men ibland kan det finnas
behov av kompletterande insatser som exempelvis personlig assistans. Eleven
kan kontakta kommunen för att ansöka om personlig assistans enligt LSS om
han eller hon bor på elevhem. Assistansersättning kan även här lämnas om
eleven bor hemma under veckoslut och skollov, om förutsättningarna i övrigt
är uppfyllda för rätt till assistansersättning.
8.3.4 Korttidsvistelse
Syftet med insatsen korttidsvistelse utanför det egna hemmet enligt LSS är att
ge möjlighet till miljöombyte och rekreation, men också att ge anhöriga
möjlighet till avlösning. Den kan också vara ett sätt att underlätta barns/ungdomars frigörelse. Korttidsvistelse kan erbjudas både som en regelbunden
insats och som en lösning vid tillfälliga behov och gäller för både barn och
vuxna.
Korttidsvistelser kan äga rum på korttidshem eller hos en stödfamilj. Kurser,
sommarläger eller kolonivistelser kan också vara en form av korttidsvistelse.
Assistansersättning kan beviljas för de behov som inte tillgodoses genom
insatsen. Det krävs inte särskilda skäl för att beviljas assistansersättning
under korttidsvistelse.
Den personliga assistentens roll och arbetsuppgifter i olika
verksamheter
Om den assistansberättigade beviljas personlig assistans i en verksamhet där
den personliga assistenten arbetar nära verksamhetens personal, som på en
korttidsvistelse eller om den assistansberättigade bor på elevhem, är det
viktigt att arbetsgivaren, den assistansberättigade och ansvarig person i verksamheten träffas för att klargöra den personliga assistentens respektive
personalens olika roller. Man bör poängtera att den personliga assistenten är
knuten till den assistansberättigade och inte ingår i verksamhetens personal.
Det är viktigt att de personliga assistenterna och personalen i verksamheten
är medvetna om och accepterar skillnaderna i deras respektive arbetsuppgifter
och arbetsvillkor.
tips
För mer vägledning
om den personliga
assistentens roll
och arbetsuppgifter
i andra
verksamheter se
kap. 8.1
Om den assistansberättigade har personlig assistans i ett familjehem, bör den
personliga assistentens roll vara densamma som i en vanlig familj.
Referenser:
Lag(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
Socialförsäkringsbalk (2010:110)
Regeringens proposition 1992/93:159 Stöd och service till vissa
funktionshindrade
Regeringens proposition 1995/96:146 Vissa frågor om personlig assistans
Försäkringskassans vägledning 2003:6 Version 11, Assistansersättning
Socialstyrelsen: Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för
rättstillämpning och handläggning, 2007
ver. 10
8.13
Socialstyrelsen: Socialstyrelsens föreskrifter om bedömningen av om en
hälso- och sjukvårdåtgärd kan utföras som egenvård, SOSFS 2009:6
Socialstyrelsen: Socialstyrelsens föreskrifter om samverkan vid in- och
utskrivning av patienter i sluten vård, SOSFS 2005:27
8.4 Vid brukares dödsfall
Det är viktigt att assistansanordnaren upprättar en handlingsberedskap för ett
bra bemötande gentemot assistenter och övriga berörda när en av anordnarens
uppdragsgivare avlider.
Riktlinjer för hur verksamheten bör agera vid brukares dödsfall
Nedan följer exempel på vad som kan vara bra att tydliggöra i riktlinjerna.
Alla exempel som beskrivs nedan är dock inte aktuella för alla typer av
assistansanordnare. Varje assistansverksamhet måste själv avgöra vad som är
angeläget att klargöra i just deras riktlinjer.
Kontakt med anhöriga
Anhörigas engagemang i assistanssituationen varierar. Oavsett hur engagerade de anhöriga har varit i den assistansberättigades assistans kan det vara
bra om arbetsgivaren tar kontakt med de anhöriga. Assistenterna behöver till
exempel få veta om de anhöriga vill att assistenterna deltar vid begravning,
hur och när assistenternas personliga tillhörigheter kan hämtas och liknande.
De anhöriga kan dessutom vara intresserade av att vara delaktiga i kontakten
med den assistansberättigades personliga assistenter. Det kan röra sig om att
informera assistenterna om dödsfallet eller sammankalla dem till ett möte för
att prata om det inträffade.
tips
För mer information
om krisstöd, se
kapitel 6.4.1 om
första hjälpen och
krisstöd.
Information till de anställda om dödsfallet
Arbetsgivaren bör informera samtliga berörda så snart den har fått vetskap
om att en brukare har avlidit. Det är mycket viktigt att samtliga anställda hos
den assistansberättigade, även vikarier, får beskedet. Detta gäller även assistenter som för tillfället är föräldra- eller tjänstlediga.
Arbetsgivaren bör meddela de anställda muntligen. För assistansverksamheter är det oftast enklast att kontakta de anställda per telefon. Det måste
avsättas tillräckligt med tid för varje telefonsamtal för att både kunna svara
på direkta frågor och för att ge assistenterna möjlighet att ”bara prata” en
stund. Ett alternativ är att samla samtliga anställda och informera alla på en
gång.
Stöd till assistenterna
Att förlora en person man kommit nära och kanske ägnat mycket tid
tillsammans med kan innebära en stark psykisk påfrestning och leda till
krisreaktioner. Dessutom kan förlusten innebära att de personliga assistenternas anställningar måste avslutas, vilket i så fall är ytterligare en psykisk
belastning för dem. Arbetsgivaren bör ha en beredskap för att tillgodose det
behov av psykiskt och socialt omhändertagande som uppstår när anställda
drabbas av akuta kriser. Det är viktigt att arbetsgivaren finns där för de
anställda och att de får tillfälle att prata om det som har inträffat. Det kan
vara bra att samla assistenterna i direkt anslutning till dödsfallet för att
8.14
ver. 10
informera om vad som har hänt och eventuellt ha en minnesstund för den
assistansberättigade. En sådan samling ger också tillfälle för assistenterna att
prata om det som hänt och dela sina tankar kring händelsen. Det är också
viktigt med tydlig och saklig information vid allvarliga händelser. Att samla
alla assistenter är en bra möjlighet för arbetsgivaren att försäkra sig om att
alla får samma information. Ett gott omhändertagande i den akuta situationen
är av stor betydelse för att mildra eventuella stressreaktioner. Om någon av
den assistansberättigades assistenter inte kommer till träffen är det viktigt att
arbetsgivaren följer upp detta.
Utöver den inledande träffen med assistenterna bör arbetsgivaren även
erbjuda enskilda samtal med assistenterna eller återkommande gruppsamtal,
så att assistenterna får möjlighet att stödja varandra i sorgearbetet.
Om arbetsgivaren till följd av den assistansberättigades dödsfall måste
avsluta de personliga assistenternas anställningar, kan en viktig del av stödet
till assistenterna vara att diskutera deras framtida arbetssituation och
ekonomi. Arbetsgivaren bör informera assistenterna om huruvida det finns
möjlighet till anställning inom verksamheten och/eller bistå med information
hur de går vidare i kontakter med arbetsförmedling, A-kassa, fack och så
vidare.
Arbetsgivaren kan också förmedla telefonnummer till exempelvis jourhavande medmänniska och präst, dit assistenterna kan vända sig om de känner
att de behöver stöd utöver det som verksamheten kan ge.
Professionell personal utanför verksamheten
Ibland kan det finnas behov av att anlita professionell personal utanför
verksamheten för krisstöd, till exempel kurator eller psykolog. Det kan vara
aktuellt för de personliga assistenterna men även för administrativ personal/verksamhetsledning som i många verksamheter har mycket nära kontakt med
brukarna. Det bör i varje enskilt fall avgöras vem eller vilka som behöver
kontakt med professionell personal utanför verksamheten. Det finns flera
privata konsultföretag som arbetar med första hjälpen och krisstöd.
Arbetsgivaransvaret
Det är arbetsgivarens ansvar att informera den assistansberättigades personliga assistenter, och i förekommande fall arbetsledare, om dödsfallet. Arbetsgivaren ansvarar för de administrativa uppgifter som följer av dödsfallet
såsom att slutföra ekonomiska förpliktelser mellan den assistansberättigade
och verksamheten (enligt avtal), slutavräkning till Försäkringskassan och
eventuellt avsluta de personliga assistenternas anställningar.
I många assistansverksamheter är de personliga assistenternas anställning
knuten till en bestämd brukare, vilket kan innebära att de inte automatiskt har
en fortsatt anställning hos arbetsgivaren. Arbetsgivaren har dock skyldighet
att undersöka om det finns någon omplaceringsmöjlighet inom verksamheten
för de assistenter som har tillsvidareanställningar. Denna möjlighet bör även
undersökas för de assistenter som har tidsbegränsade anställningar. Om
omplacering inte är möjlig kan en följd av den assistansberättigades bortgång
bli att de personliga assistenternas anställningar måste avslutas. Uppsägningstiderna för tillsvidareanställda assistenter och regler för tidsbegränsade
anställningars upphörande framgår av lag om anställningsskydd eller gällande kollektivavtal eller annat avtal med arbetsgivaren. Enligt 11 § och 13 §
MBL ska arbetsgivaren, när det gäller uppsägningar på grund av arbetsbrist
(gäller för tillsvidareanställda assistenter), begära lokal förhandling med
tips
Registrering av
varsel kan göras på
www.amv.se. Mer
information lämnas
av Arbetsförmedlingens
varseladministration
tel 0771-60 00 03
e-post
varsel@arbetsformed
lingen.se
ver. 10
8.15
facket innan beslut om uppsägning fattas. I flera kollektivavtal för personliga
assistenter finns det undantag från denna förhandlingsskyldighet vid brukares
dödsfall. Om verksamheten är medlem i en arbetsgivarorganisation bör denna
kontaktas innan verksamheten avslutar någon anställning.
Om följden av dödsfallet blir att fler än fem tillsvidareanställda arbetstagare
måste sägas upp, räknas detta som en driftsinskränkning. Enligt lag om vissa
anställningsfrämjande åtgärder ska Arbetsförmedlingen varslas om denna.
På Arbetsförmedlingens hemsida finns information och broschyrer om hur
anordnaren ska gå till väga. Varslet ska ske en viss tid innan driftsinskränkningen genomförs (2 §). Vid dödsfall är det inte möjligt. Dock är det viktigt
att verksamheten kontaktar Arbetsförmedlingen snarast efter dödsfallet.
I Arbetsmiljöverkets föreskrift om Första hjälpen och krisstöd, AFS 1999:07,
fastställs att alla arbetsgivare ska ha en beredskap och rutiner för krisstöd.
Ekonomiska konsekvenser för verksamheten
Försäkringskassan har givit ut ett IM (Informationsmeddelande) 2008:093
som säger att det endast är den assistansberättigade som varit egen arbetsgivare för sina personliga assistenter som enligt 6 § förordning (1993:1091)
om assistansersättning, genom dödsboet, kan ansöka om att få jämställa tiden
efter den ersättningsberättigades dödsfall med lämnad assistans om assistenten inte kan få annat godtagbart arbete och därför uppbär lön från den
ersättningsberättigade. Ersättning lämnas dock högst under tid motsvarande
uppsägningstid som följer av lag. Försäkringskassans ställningstagande
grundas på att Regeringsrätten inte beviljat prövningstillstånd i mål nr 504605 som gällde en Kammarrättsdom i Göteborg 2005-06-30 i mål nr 876-05.
Ärendet handlar om att Försäkringskassan nekat utbetalning av assistansersättning till en avlidens dödsbo eftersom den avlidnes assistenter inte varit
anställda av personen själv utan av ett assistansföretag. Varje verksamhet bör
med anledning av den förändrade tolkningen se över hur eventuella
uppsägningskostnader vid dödsfall och institutionsvistelse ska finansieras.
Referenser:
Lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Lag (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder
Lag (1982:80) om anställningsskydd
Förordning (1993:1091) om assistansersättning
Arbetsmiljöverkets föreskrift (AFS 1999:07) Första hjälpen och krisstöd
8.5 Personlig assistans i
arbetssituationen
Enligt förarbetena till LSS (prop. 1992/93:159) kan personer som har så stor
omfattning av sin funktionsnedsättning att denne är berättigad till assistans
även behöva stöd av personlig assistans för att ha möjlighet att arbeta. Den
personliga assistenten ersätter då ett eventuellt arbetsbiträde, enligt förordning (2000:630) om särskilda insatser för personer med arbetshandikapp,
och ger dessutom ytterligare personligt stöd som den assistansberättigade kan
8.16
ver. 10
tänkas ha i denna situation. Det är därmed inte möjligt att få såväl bidrag för
arbetsbiträde som ersättning för personlig assistans under arbetstid samtidigt.
Däremot kan det tänkas att den ersättningsberättigade har personlig assistans
under sin fritid och arbetsbiträde under arbetstid, om behovet då inte anses så
stort att personlig assistans behövs. I de fall personlig assistans anses vara
berättigat under en assistansanvändares arbetstid ska denna tid räknas in i det
totala antalet assistanstimmar, enligt Försäkringskassans vägledning Assistansersättning2003:6 version11.
För en förvärvsarbetande assistansberättigad kan arbetet innebära högre
assistansomkostnader, i form av att denne behöver ha assistans även under till
exempel konferenser, utbildningar och tjänsteresor. Dessa kostnader ska
täckas av assistansersättningen, och måste därmed tas med i budget. I
Försäkringskassans vägledning Assistansersättning 2003:6 version 11 under
avsnittet om förhöjt timbelopp står det: ”För den som till exempel reser
mycket med anledning av förtroendeuppdrag eller i tjänsten kan det finnas
skäl att godta en annan procentuell fördelning.” Det anses dock inte i sig
vara ett särskilt skäl till förhöjt belopp, men i de fall där den
assistansberättigade har det bör denne se till att ansöka om en omfördelning
av kostnadsslagen om assistansomkostnadsdelen inte räcker.
Precis som i övriga situationer i livet är det viktigt att den personliga
assistenten vet sin roll när denne assisterar under den assistansberättigades
arbetsdag. Det kan röra sig om såväl på vilket sätt assistansanvändaren vill ha
assistans med sina arbetsuppgifter som hur den personlige assistenten ska
förhålla sig till assistansanvändarens kollegor. Det kan också vara viktigt att
den assistansberättigade tydliggör assistentens roll även för sin egen arbetsgivare, speciellt om denne inte har någon tidigare kunskap om personlig
assistans.
Vidare kan det vara så att den assistansberättigade har ett arbete av sådan art
att denne själv står under stark sekretess och tystnadsplikt. I dessa fall kan det
vara så att assistenten också måste skriva på ett avtal om detta hos den assistansberättigades arbetsgivare.
Gällande assistentens arbetsmiljö när denne är med på assistansanvändarens
arbetsplats gäller ett delat arbetsmiljöansvar mellan båda arbetsgivarna.
Assistansanvändarens arbetsgivare är ansvarig för de fasta och redan befintliga lösa anordningarna som finns på arbetsstället, medan assistenternas
arbetsgivare har kvar sitt ansvar att assistenterna inte drabbas av ohälsa av att
använda anordningarna. Läs mer i Arbetsmiljöverkets publikation Arbetsmiljöansvar – för personal som är inhyrd eller arbetar på tillfälliga arbetsplatser (H432).
Projekt: Att arbeta med stöd av personlig assistans
IfA drev under ett år, mellan 1 september 2009 och 31 augusti 2010, ett
projekt som handlade om att att arbeta med stöd av personlig assistans.
Projektet bakgrund var den höga arbetslöshet som råder bland personer som
har personlig assistans, och syftet var att ge inspiration och visa på vilka
möjligheter personlig assistans ger personer med funktionsnedsättning till att
arbeta. Målgruppen bestod av såväl assistansanvändare, personliga assistenter
och anhöriga, som myndigheter, politiker och inte minst arbetsgivare.
Inom ramen för arvsfondsprojektet togs en bok fram som bygger på
djupintervjuer med assistansberättigade personer som arbetar på den reguljära
arbetsmarknaden. Denna bok är av inspirerande karaktär och innehåller
ver. 10
8.17
förutom erfarenheter från de intervjuade personerna även konkreta tips till
såväl assistansberättigade som arbetsgivare. Boken kan du beställa från IfAs
kansli.
Referenser:
Regeringens proposition 1992/93:159 Stöd och service till vissa
funktionshindrade
Förordning (2000:630) om särskilda insatser för personer med
arbetshandikapp
Försäkringskassans vägledning 2003:6 Version 11, Assistansersättning
Arbetsmiljöverket (2010) Arbetsmiljöansvar – för personal som är inhyrd
eller arbetar på tillfälliga arbetsplatser (H432)
Smaaland, Jessica, Våga arbete! Yrkesliv med stöd av personlig assistans,
Gothia Förlag, 2011
8.6 Om den assistansberättigade
utsätts för våld
Det finns forskning som tyder på att personer med funktionsnedsättning löper
minst lika stor risk att utsättas för kränkningar och övergrepp som den övriga
befolkningen. Då det gäller kvinnor och flickor med olika former av funktionsnedsättningar verkar risken till och med vara ännu större än för kvinnor
och flickor utan funktionsnedsättningar (Sällan sedda, s. 31-32). Våldet
utövas oftast av män som har en anhörigrelation till kvinnan, men förövare
återfinns också ofta bland vårdpersonal, taxi- och färdtjänstchaufförer,
hemtjänstpersonal och personliga assistenter (Sällan sedda, s 36). Det bör
understrykas att det också förekommer att män utsättas för våld i hemmet,
och assistansberättigade män är självklart inget undantag.
Om det kommer till anordnarens kännedom att en assistansberättigad uppdragsgivare, oavsett kön, utsätts för psykiskt eller fysiskt våld kan det medföra krav på att agera, det vill säga utreda och avhjälpa och eventuellt anmäla
till tillsynsmyndigheten. Hur kraven ser ut beror dock på om den som utsätts
för våldet är barn (under 18 år) eller vuxen, och om förövaren är anställd i
verksamheten eller inte. Grundläggande är att en anordnare som mottar en
rapport om ett missförhållande eller risk för att ett missförhållande (lex
Sarah) eller som på annat sätt får kännedom om ett missförhållande, eller
risk för missförhållanden, som rör assistans har skyldighet att utreda det
enligt 23 e § LSS. Anordnaren ska också avhjälpa eller undanröja missförhållandet enligt 24 e § LSS. Kraven som ställs på anordnaren utifrån bestämmelserna enligt lex Sarah regleras i 23 e § samt 24 a-g LSS. I 14 kap 1 § SoL
regleras skyldigheten för myndigheter och yrkesverksamma att genast anmäla
till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker
att ett barn far illa. Läs vidare om detta i avsnittet 7.3 Rapport om missförhållande.
Arbetsmiljölagen (kap 3 § 2) kräver att arbetsgivaren vidtar alla åtgärder som
behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall.
Om anordnaren är arbetsgivare till andra assistenter som arbetar i det aktuella
8.18
ver. 10
hushållet kan arbetsgivaren alltså dessutom vara tvungen att agera enligt krav
som ställs i Arbetsmiljölagen, eftersom våldet kan påverka både den fysiska
och den psykosociala arbetsmiljön negativt. Vad man väljer att göra beror
självklart på vem det är som blir utsatt för våld, vem det är som utövar våldet
och omständigheter i övrigt. Om ingen av de åtgärder som anordnaren vidtar
får effekten att våldet upphör, kan anordnaren som sista utväg tvingas avsäga
sig uppdraget på grund av ansvaret för assistenternas arbetsmiljö.
1: Då den drabbade är ett barn, dvs under 18 år
Om den som drabbas av våld eller kränkningar är ett barn har anordnaren,
eller assistenten, skyldighet att anmäla detta till socialnämnden/socialförvaltningen (14 kap. 1 § SoL). Skyldigheten att anmäla uppstår redan då man
fattat misstanke om att barnet far illa, det vill säga man behöver inte ha några
bevis eller faktiskt bevittnat någon händelse för att anmälningsskyldigheten
ska gälla. Dessutom krävs det inte ens att barnet har ett juridiskt förhållande
till anordnaren för att man ska kunna anmäla missförhållandet – alla vuxna
som fattar misstanke om att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden. Ett barn som bevittnar våld i hemmet är också ett brottsoffer och
därför gäller anmälningsskyldigheten också om det exempelvis är barnets
mamma/pappa eller ett vuxet syskon som blir utsatt för våldet, och inte
barnet själv. Sammanfattningsvis: Om ett barn far illa, oavsett omständigheter, hävs alltså tystnadsplikten.
2: Då den drabbade är vuxen
Om den drabbade är över 18 år gäller skyldigheten för assistenten att
rapportera missförhållandet enligt 24 b § LSS till anordnaren endast om
personen som är utsatt för våldet är medlem/kund/uppdragsgivare hos
anordnaren. Skyldigheten att rapportera enligt Lex Sarah gäller inte om det
exempelvis är medlemmens fru/make/vuxna barn som utsätts för våldet.
Dessutom är det endast om det är någon som är anställd hos anordnaren
(exempelvis en assistent) som utövar våldet som anordnaren måste agera.
Som man kan läsa i avsnittet 5.3.3 Tystnadsplikt för personliga assistenter
krävs dock den assistansberättigades samtycke för att assistenter eller anordnare ska få föra vidare information som rör den assistansberättigades person.
Man får alltså inte exempelvis anmäla våldet till polisen eller socialtjänsten
utan den assistansberättigades samtycke. Det man kan göra är att samtala
med den våldsutsatta assistansanvändaren och berätta att man känner till det
våld som han/hon utsätts för, och att man vill vara ett stöd i att lösa
situationen. Om man får den assistansberättigades samtycke kan man därefter
ta kontakt med socialtjänst och/eller polis.
I de fall då assistenten, som utövar våldet, inte också är anhörig till offret kan
situationen lösas relativt enkelt genom att avsluta assistentens anställning.
Rent formellt gäller detta också om assistenten är anhörig till offret. Dock
löser det ju inte själva grundproblematiken, dvs den våldsutsatta kommer
troligtvis också fortsättningsvis att utsättas för kränkningar, även om den
anhöriga assistentens anställning upphör – man har inte ”undanröjt eller
avhjälpt” missförhållandet, så som lagen egentligen kräver, bara avhändat sig
ansvaret för att göra det. För många anordnare kan detta innebära ett stort
problem som kan vara mycket svårt att hantera.
Som anordnare kan man alltså både vilja och vara tvungen att stödja den
assistansberättigade i att ta sig ur den våldsamma relationen eller på annat
sätt bidra till att anhörigvåldet upphör. Man kan dock vara orolig inför att
ver. 10
8.19
konfrontera den anhöriga som utövar våldet, särskilt om han/hon dessutom
har stort inflytande över valet av anordnare, exempelvis genom att han/hon är
god man för den assistansberättigade. En konfrontation eller ett avskedande
kan helt enkelt leda till att anordnaren förlorar uppdraget, vilket ju inte
nödvändigtvis bidrar till att lösa situationen.
Det finns situationer när anordnaren har fullgjort sina skyldigheter enligt SoL
(Kap 14, § 1), 24 a-g §§ LSS och AML kap 3 § 2 eller att dessa inte är
aktuella och där situationen för den enskilde är allvarlig. Som assistansanordnare kan man ändå känna att man vill agera för att hjälpa den brukare
som blir utsatt för våld. Det bör understrykas att det i så fall är helt frivilligt
från anordnarens sida att erbjuda sådant stöd.
Vad kan man göra som anordnare?
Följande stöd kan den våldsutsatta assistansanvändaren behöva:
Hjälp att finna en tillgänglig kvinnojour/skyddat boende
Vid olika inventeringar som gjorts, bland annat år 2003 av dåvarande
Handikappsombudsmannen, har det visat sig att många kvinnojourer har
brister i tillgängligheten. Eftersom många jourer saknar bemanning dygnet
runt måste kvinnorna kunna klara sig själva. Dessutom förekommer det att
jourer inte tar emot kvinnor med personlig assistans eftersom de är rädda att
tystnadsplikten ska brytas (Sällan sedda, s. 47-4). Assistansanvändare som
utsätts för våld i hemmet kan därför behöva hjälp att hitta en kvinnojour/skyddat boende som är tillgängligt för henne/honom.
Hjälp att kontakta socialtjänst eller polis
Stöd i att söka sjukvård för att behandla skador och säkra bevisning
Vart kan man vända sig?
För att som anordnare få råd och stöd i att kunna hjälpa sin medlem/kund/uppdragsgivare kan man vända sig till nedanstående organisationer. Man kan
också förmedla nedanstående uppgifter direkt till den assistansberättigade så
att hon/han själv kan söka hjälp.
www.kvinnofridslinjen.se
Jourtelefon: 020-50 50 50
En nationell linje där de som svarar kan ge råd om hur man kan gå vidare,
vilket stöd man kan få i sin hemkommun, hur man gör en polisanmälan etc.
Linjen har öppet dygnet runt, året runt. Det är lättast att komma fram till
någon att samtala med på morgonen.
www.kvinnojouren.se
På denna hemsida kan man få hjälp att hitta kontaktuppgifter till alla
kvinnojourer som är medlemmar i SKR, Sveriges kvinno- och tjejjourers
riksförbund.
www.boj.se
Brottsofferjourernas riksförbunds hemsida. Här kan man få hjälp med att
hitta brottsofferjourer på de platser där det inte finns någon kvinno-eller
tjejjour.
www.dubbeltutsatt.se
Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt är en projektverksamhet inom Bräcke
Diakoni. De utvecklade och förmedlade under perioden 2007-2012 information och kunskap om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. På
hemsidan finns bland annat en kunskapsbank.
8.20
ver. 10
www.kvinnor-funktionshinder.se
Föreningen Kvinnor och Funktionshinder, FQ, har fått medel från Socialstyrelsen för att systematiskt uppmärksamma och förebygga våld mot kvinnor
med funktionsnedsättning. På hemsidan finns bland annat olika rapporter och
broschyrer.
8.7 Äldrechecklista
När man närmar sig 65 år finns det en rad frågor som man kan behöva
fundera kring eftersom det sker stora förändringar på många områden. Det
handlar om både ekonomi, boende, rätten till insatser enligt LSS, bilstöd,
hjälpmedel och annat. En del frågor, till exempel ekonomi är allmängiltiga
medan andra, till exempel assistansersättning, endast gäller just gruppen
assistansberättigade. Till er hjälp har vi samlat en del information i en
”äldrechecklista”.
Personlig assistans
Du kan bara beviljas personlig assistans om du söker om det innan du har
fyllt 65. Har du gjort det kan du beviljas det även om du inte har fått beslutet
innan du fyllt. Du får också behålla tidigare beviljad assistans efter 65årsdagen. Däremot kan du inte få fler timmar vare sig enligt LSS eller från
Försäkringskassan.
Rätten till statlig assistansersättning ska omprövas vartannat år men när man
har fyllt 65 år ska omprövning endast ske vid väsentligt ändrade förhållanden.
En tvåårsomprövning som påbörjas innan du fyller 65 måste också avslutas
innan 65-årsdagen. ”Väsentligt ändrade förhållanden” är det till exempel om
du väljer att flytta till en institution där det inte kan utgå assistansersättning.
Om du gör ett sådant val och sedan ångrar dig kan du få tillbaka
assistansersättningen med samma antal timmar som du hade innan du fyllde
65. Det ska inte göras någon ny prövning av rätten då.
Om Försäkringskassan dragit in eller minskat assistansersättningen på grund
av att du har fått ”väsentligt ändrade förhållanden” bör det finnas en
möjlighet för dig att få tillbaka ersättningen om förhållandena på nytt
förändras väsentligt. Försäkringskassan ska då bedöma behovet men du kan
inte beviljas fler timmar än du hade vid 65-årsdagen.
Övriga LSS-insatser
Det är bara personlig assistans enligt LSS och Socialförsäkringsbalken som
har en 65-årsbegränsning. Det innebär att du till exempel kan söka ledsagning
och korttidsvistelse enligt LSS även efter att du har fyllt 65 år och oavsett om
du har haft insatsen tidigare eller ej. Du måste dock anses tillhöra LSS
personkrets, vilket bland annat innebär att din funktionsnedsättning inte får
bero på normalt åldrande, och ha behov av insatsen för att den ska beviljas.
Vad som är ”normalt åldrande” anges inte men vissa grupper, t ex personer
med åldersdemens och äldre personer som får stroke, har mycket svårt att få
LSS-insatser.
ver. 10
8.21
Handikappersättning
För att beviljas handikappersättning måste din funktionsnedsättning och de
merkostnader du söker ersättning för ha uppstått innan du fyller 65 år.
Behovet måste också vara bestående i minst 1 år.
Om du redan är beviljad handikappersättning är det inte ovanligt att
Försäkringskassan gör en omprövning i samband med att du fyller 65 år. Din
ersättning kan då påverkas om du har varit beviljad merkostnader till
exempel för arbetsresor och har slutat arbeta. Du har själv skyldighet att
anmäla till Försäkringskassan sådana förändrade förhållanden som kan
påverka rätt till handikappersättning. Om förhållandena är oförändrade ska
ersättningen inte påverkas.
Du kan endast söka en högre nivå på handikappersättningen för merkostnader
som uppkommit före 65-årsdagen.
Bilstöd
Du kan inte beviljas bilstöd från Försäkringskassan när du har fyllt 65 år. Om
du däremot har fått bilstöd innan din 65-årsdag så får du behålla den och blir
inte återbetalningsskyldig för de år som återstår på bilstödet. Om du har fått
anpassningsbidrag så har du rätt till eventuella reparationer av
bilanpassningen även efter fyllda 65 år. Om du inte har ett arbete och inte
heller tidigare erhållit bilstöd gäller 50-årsgräns. Du kan även få bilstöd om
du har barn under 18 år eller ett barn med funktionsnedsättning som i båda
fallen bor hemma och om du behöver bilen för att (själv) köra barnet.
Arbetshjälpmedel
Du kan få bidrag till arbetshjälpmedel för att du ska kunna återgå i arbete om
du är sjukskriven, eller för att du ska kunna fortsätta att arbeta trots en funktionsnedsättning. Bidraget kan betalas ut till och med månaden innan du
fyller 67. Här har åldersgränsen höjts relativt nyligen. Tidigare var gränsen
65 år.
Hjälpmedel
För vanliga hjälpmedel har hjälpmedelsansvarig myndighet (landsting eller
kommun) rätt att bestämma vilka regler som ska gälla. Ibland kan det vara
andra villkor för den som är pensionär.
Bostadstillägg
Om du har sjukersättning och dessutom bostadstillägg så upphör
bostadstillägget samtidigt med sjukersättningen. När du sedan får
ålderspension kan du ansöka om bostadstillägg hos pensionsmyndigheten
www.pensionsmyndigheten.se där man också kan beställa ”pensionärsintyg”
Att gå i pension
Tidigare representerade 65-årsdagen gränsen mellan arbete och pension. Idag
är systemet betydligt mer flexibelt med större möjligheter att både gå tidigare
(från 61 år) för dem som så önskar och stanna kvar längre i tjänst om man vill
eller behöver det. Den allmänna pensionen ökar för varje år man väntar med
att ta ut pensionen vilket innebär att det för många blir en ekonomisk fråga
när man kan välja att ta ut pension.
8.22
ver. 10
När man väljer att gå i pension måste man skicka in en ansökan om det till
Pensionsmyndigheten eftersom den allmänna pensionen inte kommer
automatiskt. Hos Pensionsmyndigheten kan man också göra en
pensionsprognos för att se hur mycket pension som kommer att betalas ut.
Dessutom anordnar Pensionsmyndigheten informationsträffar för den som
har frågor inför pensionen. Läs mer på pensionsmyndigheten.se
Man kan ta ut den allmänna pensionen från 61 års ålder. Det finns inte någon
bortre gräns för när man börjar ta ut den.
Om man har tjänstepension eller en privat pensionsförsäkring kan man ofta ta
ut detta redan från 55 år. Här måste du kontakta din pensionsförvaltare för att
ta reda på vad som gäller. Kontrollera så att eventuella privata
pensionsutbetalningar inte påverkar möjligheten att få bostadstillägg.
Om man väljer att ta ut en liten del av premiepensionen redan vid 61 års ålder
för att få tillgång till pensionärsrabatter ska man tänka på att det kan påverka
ekonomin negativt om man mister sitt arbete. Arbetslöshetsersättningen
sänks när man räknas som pensionär.
Lästips: DN har haft en artikelserie som de kallade Pensionsskolan där du
kan läsa mer om de ekonomiska villkoren när du går i pension.
http://www.dn.se/ekonomi/pensionsskolan
Pension när man har sjukersättning
Om du har sjukersättning kommer den att betalas ut till och med månaden
innan den månad som du fyller 65 år. Du måste då själv i god tid ansöka om
din allmänna pension.
Inkomstrelaterad aktivitets- och sjukersättning är pensionsgrundande. Det
innebär att du sparar in till din allmänna pension om du har en sådan förmån.
Garantipension
Om du får en väldigt låg pension kan du ansöka om att få garantipension.
Garantipensionen är en del av den allmänna pensionen. Du kan ansöka om
garantipension om du har fyllt 65 år och har låg eller ingen
inkomstgrundande inkomst. För att få full garantipension ska du ha bott minst
40 år i Sverige. Garantipensionen blir därför lägre om du bott kortare tid än
40 år i Sverige. Full garantipension är 6 967 kronor per månad för den som är
gift och 7 810 kronor per månad för den som är ogift. Den som inte har rätt
till full garantipension kan söka äldreförsörjningsstöd från
Pensionsmyndigheten.
Garantipensionen blir lägre om du har inkomstgrundad pension.
Garantipensionen minskas med din inkomstpension, tilläggspension,
änkepension eller viss utländsk pension.
Särskilda regler för garantipension gäller för de som är födda år 1937 och
tidigare.
Sjukpenning efter 65 år
Om du fortsätter arbeta efter 65 år och sedan blir sjukskriven och får
sjukpenning i 180 dagar bedömer Försäkringskassan om din arbetsförmåga är
varaktigt nedsatt. Är den det har du inte längre rätt till sjukpenning.
Om du fortsätter arbeta efter 70 år börjar en nedräkning av
sjukpenningdagarna. Från och med månaden du fyller 70 år har du bara rätt
till sjukpenning i 180 dagar.
ver. 10
8.23
Övrigt
Ha för vana att fråga om rabatt på allt från resor och inträden till försäkringar
och tidningsabonnemang. Plötsligt kan det bli billigare att resa, att gå på
museer, konserter och pensionärer får ofta rabatt på sina försäkringar.
På Försäkringskassans hemsida www.forsakringskassan.se finns
lättöverskådlig information om många av de frågor som behandlats ovan. Se
under Faktablad.
Om man känner sig osäker och behöver råd kring vad som händer vid
pensionen kan man söka hjälp till exempel genom LSS-insatsen Råd och stöd
eller genom att begära en individuell plan. Man kan även vända sig till en
pensionärsorganisation, t ex PRO eller till en handikapporganisation.
8.24
ver. 10