Estetisk-filosofiska fakulteten
Julia Enghag
Aggressiva barn
-en rapport om barns beteende och
pedagogers förhållningssätt
Aggressive children
-a report on children’s behavior and teacher’s approach
Examensarbete 15 hp
Lärarprogrammet
Datum/Termin: 2010-01-26 VT -10
Handledare:
Annika Åstrand
Examinator:
Håkan Löfgren
Karlstads universitet 651 88 Karlstad
Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60
[email protected] www.kau.se
Abstract
In this report, I examined how a teacher can do to support an aggressive pupil towards a
positive development. I have been through qualitative interviews found out what four teachers
are doing to support aggressive pupils.
In this report, you will be able to read that aggression is both a cognitive, emotional and
behavioral phenomenon. Aggressive behavior occurs most often when a person cognitively
misinterprets how to behave in relationships with other people. In society, especially in school
aggressive behavior can become a problem. A teacher working with aggressive pupils should
help pupils to get rid of the negative behavior.
In this report, you will be able to read about how the teacher with the help of others can /
should do to support the aggressive pupil towards a more healthy behavior.
Keywords: Aggressive students, Behavioral Disturbed students, norm-breaking behavior,
aggressive.
Sammanfattning
I denna rapport har jag undersökt hur en pedagog kan gå tillväga för att stödja en aggressiv
elev mot positiv utveckling. Jag har genom kvalitativa intervjuer tagit reda på vad fyra
pedagoger gör för att stödja aggressiva elever.
I rapporten kommer ni kunna läsa att aggression är både en kognitiv, känslomässig och
beteendemässig företeelse. Ett aggressivt beteende uppkommer oftast av att en människa
kognitivt missuppfattat hur man ska bete sig i relationer med andra människor. I samhället
och framför allt i skolan kan det aggressiva beteendet bli ett problem. En pedagog som arbetar
med aggressiva elever bör hjälpa eleven med att få bort det negativa beteendet.
I denna rapport kommer du kunna läsa om hur pedagogen med hjälp av andra kan/bör gå
tillväga för att stödja den aggressiva eleven mot ett sundare beteende.
Ämnesord: Aggressiva elever, Beteendestörda elever, Normbrytande beteende, Utagerande.
Innehåll
1.0 Inledning ............................................................................................................................................ 1
1.1 Bakgrund ....................................................................................................................................... 1
1.2 Syfte ............................................................................................................................................... 2
1.3 Studiens disposition ...................................................................................................................... 2
2.0 Litteraturgenomgång......................................................................................................................... 3
Aggression hos barn ............................................................................................................................ 3
2.1 Vad är aggressivitet och varför är vissa barn aggressiva? ......................................................... 3
2.2 Emotionell utveckling ................................................................................................................ 4
2.3 Teoretiska huvudskillnader inom området emotion ................................................................. 5
Tidigare forskning om aggressiva barn och deras normbrytande beteende ...................................... 6
2.4 Aggressiva barn ......................................................................................................................... 6
2.5 Beteendestörning ...................................................................................................................... 6
2.6 Normbrytande beteende........................................................................................................... 8
2.7 Diagnos av normbrytande beteende......................................................................................... 8
2.8 Riskfaktorer för att utveckla ett normbrytande beteende ....................................................... 9
Pedagogers arbete med aggressiva elever .......................................................................................... 9
2.9 Åtgärder mot en positiv utveckling av barnets beteende ......................................................... 9
2.10 Hur skolan och pedagoger bör arbeta för dessa elever ........................................................ 10
3.0 Metod .............................................................................................................................................. 13
4.0 Resultat............................................................................................................................................ 15
4.1 Intervju 1: Anna och Berit........................................................................................................ 15
4.2 Intervju 2: Anders ................................................................................................................... 16
4.3 Intervju 3: Erik ........................................................................................................................ 17
4.4 Analys av resultat ........................................................................................................................ 18
Diskutera eller sätta stopp direkt? ................................................................................................ 18
Arbetssätt med aggressivitetsbearbetning ................................................................................... 19
Förhindra fysiska skador................................................................................................................ 20
Stärka självkänslan ........................................................................................................................ 20
Aggressivitet hos pojkar respektive flickor.................................................................................... 20
Olika förutsättningar ..................................................................................................................... 20
5.0 Diskussion ........................................................................................................................................ 21
5.1 Metoddiskussion ......................................................................................................................... 21
5.2 Litteratur- och resultatdiskussion ............................................................................................... 21
6.0 Förslag till fortsatt forskning ........................................................................................................... 25
7.0 Litteraturförteckning ....................................................................................................................... 26
1.0 Inledning
1.1 Bakgrund
”Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (1985:1100) slår fast att
verksamheten skall utformas i överrensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och
att var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och
respekten för vår gemensamma miljö (1 kap. 2§).”1
Detta citat är taget ur skollagen och visar en föreställning om att alla människor är lika värda.
Ser det ut så i skolvärlden idag? Blir alla elever och lärare respekterade för den de är?
Människor är olika, vi har olika behov och olika beteenden. I läroplanen står det också att
lärare skall tillgodose elevers olika behov. Denna rapport handlar om aggressiva,
utåtagerande, beteendestörda, normbrytande barn och hur pedagoger kan tillgodose deras
behov och hjälpa dem.
Det finns många benämningar på dessa barn. Olika författare använder olika begrepp. I denna
rapport kommer jag använda mig av olika begrepp när jag refererar till någon annan
författare, i min undersökning använder jag mig av ordet aggressiva barn.
En bakgrund till varför jag vill skriva om detta beteende är att det idag saknas kunskap ute i
skolvärden om detta. Pedagoger behöver bli mer kompetenta om vad de ska göra när de möter
en aggressiv elev.
I svenska dagbladet den 14 mars hittar jag en artikel skriven av Martina Glimberg. Hon
intervjuar Henrik Pelling en överläkare i barnpsykiatri. Pelling pratar om aggressiva barn. I
artikeln hittas citat som dessa:
”Lärarna kan för lite om hur barn med aggressivt beteende ska bemötas.”
”Lärarna, föräldrarna, psykiatrin – alla behöver vi lära oss mer om barn med särskilda behov
för att upptäcka dem tidigt och för att kunna ge dem rätt stöd.”2
Henrik Pelling förtydligar mina tankar om att pedagoger behöver få mer kunskap inom
området aggressiva elever. Både samhället i stort och skolan bör få mer kunskap när de ska
handskas med aggressiva barn. Jag har därför valt detta syfte:
1
Skollagen. 2009. Hämtad från http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1985:1100 19/1 -
09.
2
Glimberg, Martina, 2009: Överläkare: Lärarna vet inte hur de ska möta aggressiva elever. Hämtad från
http://sydsvenskan.se/omkretsen/article419570/Overlakare-Lararna-vet-inte-hur-de-ska-mota-aggressivaelever.html 1/12-09.
1
1.2 Syfte
Syftet med detta arbete är att bidra med kunskap om hur pedagoger kan jobba för att stödja
aggressiva elever i deras skolgång.
Hur kan pedagoger göra för att leda dessa barn mot positiv utveckling?
1.3 Studiens disposition
Detta arbete kommer inledas med en litteraturgenomgång där jag sammanfattar vad författare
tidigare skrivit om vad aggressivitet är och hur pedagoger bör gå tillväga när de arbetar med
aggressiva elever. Därefter presenteras metoden som användes för att göra den undersökning
som arbetet bygger på. Jag presenterar sedan resultat av undersökningarna och gör en analys
av dem. Till sist så diskuteras litteraturen och resultatet tillsammans i en diskussion. I
diskussionen presenteras också de slutsatser jag dragit av denna rapport.
2
2.0 Litteraturgenomgång
Aggression hos barn
2.1 Vad är aggressivitet och varför är vissa barn aggressiva?
Ordet aggressiv betyder att gå till anfall och det kopplas samman med arga och våldsamma
gärningar. Barns temperament är väldigt olika redan från födseln, vissa har ett häftigare
temperament än andra skriver Johanessen. Temperamentet beror också på arv och miljö. Går
det hett till i hemmet så tror barnet att det är så det ska vara. Barnets temperament styr
frekvensen och styrkan i känsloutövningarna, det vill säga hur aggressivt det är. 3 Om en
människa är aggressiv så sker en massa fysiologiska reaktioner i kroppen. Bland annat vidgar
sig pupillerna i ögonen så man ser mycket bättre, blodsockerhalten ökar och höjer musklernas
kapacitet och blodkärlen drar ihop sig. Johanessen skriver också att aggressivitet är ett
emotionellt tillstånd som personen själv känner som ilska och hat. De fysiologiska och
emotionella reaktionerna kan levas ut genom handlingar eller riktas mot saker. Men en del
människor kan också hålla aggressiviteten inom sig.4 Smith och Myles skriver att
aggressivitet oftast inte kommer utan förvarning utan är uppdelad i olika steg. Första steget är
frustration då personen kan bita på naglarna, sänka rösten och spänna musklerna. Sedan
kommer det defensiva steget då personen börjar hota och visa att den är arg verbalt. Sedan
kommer själva aggressionssteget då personen kan bete sig våldsamt genom att till exempel
bitas, sparkas eller ta sönder saker. Ofta förekommer också ett nästa steg där personen
förnekar att den gjort något dumt och aggressiva handlingar förekommer igen.5
Goldstein, Glick och Gibbs skriver att aggressivitet är ett visibelt beteende som oftast används
av människor som inte vet hur man bör bete sig socialt. De menar också att aggressivitet är
både en kognitiv, känslomässig och beteendemässig företeelse. Ett aggressivt beteende
uppkommer oftast av att en människa kognitivt missuppfattat hur man ska bete sig i relationer
med andra människor. När en människa blir aggressiv får aggressiviteten sitt bränsle från
personens känslomässiga sida då något känns jobbigt. Goldstein, Glick och Gibbs menar att
om man ska försöka åtgärda aggressivitet hos en människa måste man se till alla dessa
3
Johannessen, E, 1995: Barn med socio-emotionella problem. Oslo: Sebu förlag.
4
Johannessen, E, 1995.
5
Myles, B; Simpson, R. 1999: Aggression and violence by school-age children and youth: Understanding the
aggression cycle and prevention/ intervention strategies. Intervention in School and Clinic, v33 n5 p259-64 May
1998.( http://0-web.ebscohost.com.biblos.kau.se/ehost/detail?vid=5&hid=120&sid=7201d45c-5cf5-43aa-accdd5cf9e858450%40sessionmgr102)
3
aspekter när man väljer tillvägagångssätt.6 Goldstein, Glick och Gibbs skriver också att förr så
trodde man att aggressivitet var ett instinktivt mänskligt beteende, en energi som måste ut.
Man lät då den aggressiva människan visa utlopp för energin genom att råda dem till att slå på
en sandsäck eller liknande för att inte skada någon annan. På senare tid har forskare insett att
aggressivitet är ett inlärt beteende som människan tar in genom iakttagelse, direkt erfarenhet,
imitation och övning.7 Johanessen skriver att det råder ett samspel mellan fysiologiska
reaktioner, känslor och mellan arv och miljö när ett barn är aggressivt. Barn påverkas av sin
omgivning, då framförallt av familjen.8 Smith och Myles menar att barn som är exponerade
för aggressivitet och våld lättare tar åt sig det sättet att vara på än något annat. 9 Goldstein,
Glick och Gibbs skriver att många barn lär sig tidigt att använda sig av ett aggressivt
beteende. De har föräldrar eller andra viktiga personer i sin närhet som löser sina konflikter
genom aggression. Eftersom det är så pass viktiga personer i deras närhet som använder sig av
detta så tror de att det är så man ska bete sig. Barnet vet inte hur den ska bete sig istället. Ett
aggressivt beteende är ofta svårt att omskapa eftersom inlärningen sker tidigt och ofta
grundligt. Barnet tror att aggression är det enda och rätta sättet att bete sig när den inte fått
testa något annat sätt istället.10
2.2 Emotionell utveckling
Att utvecklas emotionellt betyder att man utvecklar förståelsen och användandet av
emotionella uttryck, skriver Von Tetzchner. Han skriver vidare att man ofta brukar skilja
mellan känsla och förnuft men när det gäller det emotionella så finns det inga skiljetecken
mellan dessa. Genom att förnuftet inser att en situation är exempelvis hotande så sätter
kroppen igång ett emotionellt uttryck så som rädsla eller aggression. Von Tetzchner skriver
att kunskap om den fysiska och sociala omvärlden är nödvändigt för att ett barn ska kunna
bedöma sådana saker. Under barnens tidiga år är det föräldrarna som visar barnet hur man ska
uppfatta omvärlden och reagera emotionellt. Under uppväxten blir vänner och bekanta lika
viktiga för barnets uppfattning inom detta. Att barnen förstår sina egna och andras känslor och
kan anpassa dem vid problemlösning eller sociala situationer kallas emotionell kompetens.
6
Goldstein, A; Glick, B; Gibbs, J, 2000: ART- Aggression Replacement Training. Illinois: Research Press.
7
Goldstein, A; Glick, B; Gibbs, J, 2000.
8
Johannessen, E, 1995.
9
Myles, B; Simpson, R. 1999.
10
Goldstein, A; Glick, B; Gibbs, J, 2000.
4
När man ska beskriva emotioner kan man utgå från sex huvudaspekter som Von Tetzchner
beskriver:
Uttryck: Emotioner ger uttryck genom mimik, rörelser, gester, kroppshållning och
språkinnehåll. .
Förståelse: Genom förståelse kan man se andra människors uttryck, så man förstår
deras allmänna handlingar.
Upplevelse: Med upplevelse menas att man känner igen sina egna emotioner och är
medveten om dem.
Riktning: När en emotion uppstår är den oftast riktad mot någon. Någon man
exempelvis gillar, är rädd för eller arg på.
Handling: Denna aspekt handlar om hur en person reagerar och gör när en viss
situation uppstår.
Reglering: Man ska kunna reglera intensiteten på den känsla som uppstått.11
Dessa sex aspekter utgör emotioner och emotionell kompetens. Vissa har mer utvecklad
emotionell kompetens än andra därav olika beteenden.
2.3 Teoretiska huvudskillnader inom området emotion
Von Tetzchner skriver att det finns olika synvinklar på hur den emotionella sidan utvecklas
hos en människa. I följande text kommer några olika emotionsteorier presenteras.
Om man ser inom psykodynamisk teori så är emotionsutvecklingen inordnad i
personlighetsutvecklingen. Freud menar att emotionerna har ett samband med den energi som
ideligen söker utlopp. Han menar att emotionsutvecklingen har ett samband med den
kulturalisering som barnet genomgår.
Inom beteendeteoretiskt perspektiv anser man att man har några medfödda grundemotioner
som uppkommer av stimulin. Man menar att exempelvis gråt uppkommer av fysiologiska
reaktioner som hunger eller smärta. Dessa emotioner utformas sedan genom positiv eller
negativ kritik. Enligt denna teori utvecklas emotionerna i takt med att barnet får respons från
sin omgivning.
Enligt socialkonstruktivismen gör kulturen mer för emotionsutvecklingen än biologin. Man
anser att det finns vissa biologiska faktorer som förstärks genom kulturen som barnet växer in
i. Den emotionella utvecklingen utvecklas tillsammans med personer i barnets omgivning.
11
Von Tetzchner, S, 2005: Utvecklingspsykologi- Barn och ungdomsåren. Lund: Studentlitteratur.
5
Enligt socialkonstruktivismen är den emotionella utvecklingen en del av barnets
socialisering.12
Tidigare forskning om aggressiva barn och deras normbrytande beteende
2.4 Aggressiva barn
Eresund skriver i sin avhandling att de flesta barn som skickas till barnpsykiatrin beter sig på
ett störande sätt mot omgivningen. Hon skriver att de inte kan följa de sociala regler som är
uppsatta i samhället, de är oroliga, retsamma, fungerar inte med andra barn i grupp och
provocerar ofta andra till en motaggression. Oftast är det pojkar som visar detta beteende,
flickor är mer inåtriktade när de visar symptom på psykisk ohälsa. Men på senare tid har man
sett en liten uppgång av flickor som visar ett aggressivt utåtagerande beteende, menar
Eresund. Att umgås med dessa barn är inte lätt, därför undviker ofta andra människor kontakt
med dessa barn. Ett aggressivt barn som redan har dålig självkänsla får då ytterligare
bekräftelse på att vara utanför. Många vuxna människor tror att ett utåtagerande beteende hos
ett barn kommer att växa bort av sig självt men så är inte fallet. Eresund skriver att ett barn
behöver hjälp av vuxna med sin socialisering.13
Hon skriver vidare att aggressivitet är en nödvändig del av människors liv. Det är inte bara
problematiskt att ha en aggressiv sida. Aggressivitet har ett samband med självhävdelse,
självbevarelse och självbespegling. Den slår endast över till avsky och destruktivitet om
självbevarelsen hotas och självbespeglingen förnekas. Eresund berättar i sin avhandling att
Freud anser att aggressivitet är en ofrånkomlig inre drift hos människan.14
2.5 Beteendestörning
Eresund skriver att inom barnpsykiatrin använder man termen social beteendestörning om ett
beteende där barn under en längre period har ett beteende som stör barnet och dess omgivning
socialt. Barnet kan då bete sig destruktivt, oppositionellt eller antisocialt. En annan term som
ofta används av exempelvis forskare är externaliserande störning. Med detta menas att
störningen är riktad utåt mot andra människor, framförallt genom aggressivt, hyperaktivt,
oppositionellt eller antisocialt beteende. Eresund skriver att inom psykiatrin får ofta dessa
12
Von Tetzchner, S, 2005.
13
Eresund, P, 2002: Att behandla störande beteende- Metodutveckling i barnpsykoterapi. Stockholm:
Pedagogiska institutet Stockholm universitet.
14
Eresund, P, 2002.
6
barn en diagnos under samlingsrubriken utagerande stört beteende. Inom denna huvudgrupp
finns tre undergrupper av diagnoser som hon beskriver15:
Hyperaktivitetsyndrom med uppmärksamhetsstörning: I dagligt tal brukar vi kalla
denna störning för ADHD, från engelskans Attention Deficit Hyperactivity Disorder.
ADHD anses ha en neurologisk grund. Barn som har denna störning brukar från tidiga
år
ha
koncentrationssvårigheter,
vara
hyperaktiva
och
ha
svårt
med
impulsstyrningsförmågan. I skolan och övriga samhället får dessa barn också ofta
svårt i inlärningssituationer. På grund av att de har svårt i inlärningssituationer och
med sociala relationer får de ofta dålig självkänsla. Genom allt detta får de ofta
känslomässiga störningar, så som trotssyndrom eller uppförandestörning. Men i
fördelaktiga fall slipper barnen denna störning.16
Uppförandestörning: Om ett barn under en längre period bryter mot gällande regler
och normer och kränker andras grundläggande rättigheter kan den få diagnosen
uppförandestörning, CD från engelskans Conduct Disorder. Om ett barn har denna
störning ska de ha något/några av följande beteenden: fysisk aggressivitet, stöld,
vandalisering, eldsannläggning, skolk, rymning, sexuella övergrepp på andra barn,
djurplågeri. Man brukar inte kunna ställa denna diagnos före skolåldern men när man
har gjort det så skiljer man mellan lindrig, måttlig och allvarlig störning.17
Trotssyndrom: Barn som får denna diagnos har under en längre tid haft ett trotsigt
beteende där aggressiviteten uttrycks verbalt. Barnet retas, använder fula ord, skriker
eller vägrar lyda. Inom denna diagnos är fysisk aggression ovanligt. Det trotsiga
beteendet förekommer oftast i den miljö barnet känner sig trygg i, det vill säga
hemmiljön eller daghemsmiljön. Trotssyndrom upptäcks oftast före åtta års ålder.
Barnet använder först sitt trotsiga beteende i hemmet men med tiden använder den
också det på andra ställen, så som skolan. Trotssyndrom förvärras ofta successivt och i
skolåldern blir många barn med trotssyndrom diagnostiserade till uppförandestörning.
Det är också vanligt att barn med trotssyndrom har inlärningssvårigheter såsom
dyslexi eller ADHD syndrom.18
15
Eresund, P, 2002.
16
Eresund, P, 2002.
17
Eresund, P, 2002.
Eresund, P, 2002.
18
7
2.6 Normbrytande beteende
Andershed och Andershed skriver i sin forskning att om man har ett normbrytande beteende
så betyder det att man har ett beteende som bryter mot gällande normer och regler i den miljö
man lever i. Ett normbrytande beteende kan vara både ett aggressivt utåtagerande beteende
eller ett icke-aggressivt beteende där personen bryter mot exempelvis föräldrarnas regler. Om
normbrytande beteende uppkommer hos en person i ungdomstiden så är det större risk att
beteendet förändras till det bättre än om en person uppvisar normbrytande beteende ända från
barnaåren. Därför är det viktigt för både forskare och folk ute på fält att fokusera på personer
som uppvisat normbrytande beteende ända från tidiga barnaår.19
2.7 Diagnos av normbrytande beteende
Andershed och Andershed skriver i sin forskning att de barn som använder sig av ett
normbrytande beteende diagnostiseras ofta till att ha uppförandestörning. Diagnosen
innefattar många olika typer av normbrytande beteende såsom mindre allvarliga regelbrott
som skolk från skolan till allvarligare regelbrott som att starta slagsmål, att vara elak mot
andra eller tvinga någon till sexuellt umgänge. Diagnosen är alltså bred, många olika
personligheter med olika normbrytande beteenden kan samlas i under denna diagnos. De
skriver att för att kunna diagnostiseras med uppförandestörning måste personen ha uppvisat
minst tre beteenden som är normbrytande under de senaste tolv månaderna, varav minst ett
beteende de senaste sex månaderna. När man diagnostiserar uppförandestörning tittar man om
personen har någon/några av dessa faktorer skriver Andershed och Andershed:
”Aggressivt beteende mot människor och djur
(1)
Hotar, trakasserar eller förödmjukar ofta andra
(2)
Påbörjar ofta slagsmål
(3)
Har använt något vapen som kan orsaka allvarlig fysisk skada på andra (t.ex. slagträ,
tegelstentrasig flaska, kniv, pistol)
(4)
Har visat fysisk grymhet mot någon människa
(5)
Har visat fysisk grymhet mot djur
(6)
Stöld under direkt konfrontation med offret (t.ex. väskryckning, rån med eller utan fysiskt våld
eller vapenhot)
(7)
Har tvingat någon till sexuellt umgänge
Skadegörelse
19
(8)
Har stuckit något i brand i avsikt att orsaka allvarlig skada
(9)
Har avsiktligt förstört andras egendom (på annat sätt än genom brand)
Andershed, H; Andershed A-K, 2005: Normbrytande beteende i barndomen- vad säger forskningen?.
Stockholm: Förlagshuset Gothia.
8
Bedrägligt beteende eller stöld
(10)
Har brutit sig in i någon annans bostad, lokal eller bil
(11)
Ljuger ofta i syfte att uppnå fördelar eller undvika skyldigheter mot andra (dvs. slår ”blå
dunster” i ögonen på folk)
(12)
Har tillskansat sig värden utan direkt konfrontation med offret (t.ex. snatteri, förfalskning)
Allvarliga norm- och regelbrott
(13)
Är ofta ute på nätterna (med början före 13 års ålder) trots föräldrarnas förbud
(14)
Har rymt från föräldrahemmet eller fosterhemmet och stannat borta över natten minst två gånger
(eller en gång om det rörde sig om en längre tid)
(15)
Skolkar ofta från skolan (med början före 13 års ålder)”20
2.8 Riskfaktorer för att utveckla ett normbrytande beteende
Andershed och Andershed skriver att en riskfaktor för ett normbrytande beteende är inte
samma sak som en orsak till beteendet utan mer som en händelse, en egenskap som ökar
risken för att en person ska utveckla ett normbrytande beteende. De menar att man kan dela in
riskfaktorer i distala och proximala riskfaktorer. Distala riskfaktorer är mer indirekta faktorer
som föräldrars status i samhället, föräldrars ekonomi etcetera. Proximala riskfaktorer är
direkta faktorer som till exempel impulskontrollförmåga. Dessa faktorer behöver inte leda till
ett normbrytande beteende men är intressanta att diskutera om man ska förändra ett
normbrytande beteende hos en person, så man kan försöka gå till botten med varför en person
har detta beteende, skriver Andershed och Andershed. Man kan även dela in riskfaktorer
ytterligare ett steg, då genom att skilja mellan dynamiska och statiska riskfaktorer. Med
dynamiska riskfaktorer menar man att man kan förändra beteendet, till exempel föräldrars
uppfostring. Statiska riskfaktorer är svårare att förändra, till exempel om personen vart
aggressivt från tidiga barnaår.21
Pedagogers arbete med aggressiva elever
2.9 Åtgärder mot en positiv utveckling av barnets beteende
Eresund menar att när man tittar på dessa barns problem så ser man att det behövs åtgärder
från olika håll, så som skolan, hemmet och psykiatrin. En av de viktigaste delarna för att
hjälpa ett barn med beteendestörning är bemötande anser Eresund. Den största problematiken
för ett beteendestört barn är dess beteende och i det ingår även andra människor, därför måste
man tänka på sitt eget bemötande mot barnet. Eresund anser att barnet i skolan bör få ingå i
andra samspelssituationer än de där barnet inte fungerar. Hon skriver vidare att i vissa fall
20
Andershed, H; Andershed A-K, 2005. S. 29.
21
Andershed, H; Andershed A-K, 2005.
9
räcker det inte med att man förändrar bemötandet mot barnet och miljön runt omkring den, då
krävs även behandling från exempelvis barnpsykiatrin. Detta gäller framförallt om barnet har
en diagnos så som trotssyndrom eller uppförandestörning. Man ser oftast att det effektivaste
sättet att åtgärda ett barns beteende är om olika instanser samarbetar mot en positiv utveckling
av barnet menar Eresund.22
2.10 Hur skolan och pedagoger bör arbeta för dessa elever
Wiking anser att för att hjälpa barn/elever med sociala störningar exempelvis aggressiva barn
behövs ökade kunskaper och personella tillgångar inom förskolan och ett större samarbete
med samhällets andra organ. Hon menar att barn och ungdomspsykiatrin (BUP) kan bidra
med handledning och rådfrågning, socialtjänsten kan hjälpa familjen och barnhälsovården kan
undersöka barnets kroppsliga hälsotillstånd och utveckling. Ett bra samarbete mellan förskola
och skola kan ge fortlöpande sammanhang i stödet till barnet i behov. Wiking skriver att det
finns vissa terapiskolor för exempelvis aggressiva barn, men för att gå där måste föräldrarna
gå med på att gå på terapisamtal tillsammans med barnet. Många av föräldrarna till aggressiva
barn går inte med på det och deras barn sätts i vanliga klasser på 20-25 personer i klassen. Det
bör sättas in stödresurser tidigt anser hon. Wiking anser också att skolan bör ha ett bra
samarbete med förskolan, när nya elever ska börja. Det borde finnas fler resurspersoner redan
från start för elever med problem och det kan socialtjänsten hjälpa till med. Hon anser att
elever med aggressivt beteende bör få möjligheten att gå i mindre grupper när de behöver men
ändå gå kvar i klassen. Det bör alltid vara samma lärare i den lilla gruppen för att dessa elever
behöver kontinuitet för att kunna skapa relationer menar Wiking. Som pedagog till
nyinkomna elever i skolan bör man fånga upp deras lust att lära. När de flesta barn börjar
skolan kommer de med lusten att lära sig läsa, skriva och räkna, detta bör man ta fasta på.
Wiking trycker på att pedagoger istället för att bara leka och måla med eleverna i början av
skolgången bör ge dem små uppgifter för att de ska se att de har möjligheten att lära sig något.
Pedagogen kan gå ut i andra skolor till andra pedagoger för att ta hjälp och få råd. Hon skriver
också att pedagoger kan få fortbildning om barn med sociala störningar.23
Det finns olika syn på hur man som pedagog bör arbeta med aggressiva barn. Wiking trycker
mycket på den lilla gruppen och personella resurser medan Johanessen trycker på lärarens roll
att träna barnet. Johanessen skriver att det har utvecklats många olika träningsprogram för att
stärka den sociala biten hos ett barn. Dessa träningsprogram kan både fungera förebyggande
22
Eresund P; Wrangsjö, B, 2008: Bråkiga barn. Lund: Studentlitteratur.
23
Wiking, B, 1998: Bråkiga barn- Praktisk psykologi för pedagoger i förskola och skola. Arlöv: Liber AB.
10
och behandlande. Självkontroll är en sak som är viktig att stärka menar hon. Ett barn som
saknar självkontroll kan tänka att ”jag vill inte slå min lärare” men har inte kapaciteten att
sluta göra det ändå. Johanessen skriver att barnet saknar både det faktiska beteendet och har
svårt att kontrollera händelserna som påbörjar det negativa beteendet. Det kan vara
svårigheter i att följa de krav som ställs, svårigheter i att inleda eller slutföra en aktivitet eller
svårigheter i att välja godtagna beteenden när ingen hjälper till. Johannesen beskriver sex
strategier för att åstadkomma självkontroll, dessa strategier är utarbetade av två personer vars
namn är Kendall och Braswell: rollspel, modellinlärning, känslomässig träning och inlärning,
problemlösning, träning i självinstruktioner och beteendemodifikation.24
Träningen med dessa olika strategier måste sättas in i verkliga situationer så barnet ska förstå
det skriver Johanessen. Barnet ska kunna generalisera händelsen till liknande situationer.
Metoden självinstruktion avser till att utveckla barnets tänkande. Hon skriver att en
problemlösande självinstruktion ska göra så barnet:
-
Erkänner att det finns ett problem och att se vad det är som är ett problem.
-
Kan ta till sig en taktik som hjälper till att lösa problemet.
-
Ser vilka möjligheter som finns och att agera utifrån sin plan.
Johanessen skriver att beteendemodifikation går ut på att barnet ska lära sig att belöna sig
själv och analysera sina prestationer. Barnet ska lära sig att bedöma sina bedrifter under dagen
tillsammans med en lärare eller förskollärare. Hon skriver vidare att genom att gå igenom
dagen tillsammans så ser barnet vad det lyckats bra med respektive mindre bra med. Barnet
lär sig då hur han/hon ska handla rätt. Johanessen anser att rollspel kan vara en bra metod för
barnet, att den själv får spela och se olika känslouttryck. Ett sätt att träna känslor är också att
barnet får titta på fotografier och bedöma vad personen på fotografiet har för känsla. Hon
menar att personalen också bör ta hjälp av varandra, prata med varandra och ge råd.
Personalen kan observera varandras svårigheter för att kunna lösa en situation tillsammans,
skriver Johanessen.25
Smith Myles och Simpson trycker på att lärare behöver vara mer utbildade i vad de ska göra
när en elev är aggressiv. De tycker att skolan bör göra upp en plan för vilka metoder de ska
använda för att förebygga och behandla en elev som är aggressiv. De menar att det bör finnas
en krisplan på skolan, vad andra elever och lärare ska göra om en elev blir allt för aggressiv.
Smith och Myles anser att som pedagog bör man ha bra relationer till sina elever. Har man ett
24
25
Johannessen, E, 1995.
Johannessen, E, 1995.
11
tillförlitligt förhållande till varandra så blir allting mycket lättare. Metoderna att förebygga
och behandla en aggressiv elev blir mycket lättare om eleven litar på pedagogen. I en situation
där en elev är aggressiv bör pedagogen försöka vara så lugn som möjligt och ha en lugn
kommunikation med eleven, skriver de.26
26
Myles, B; Simpson, R. 1999.
12
3.0 Metod
Jag har i min metod valt att göra kvalitativa forskningsintervjuer. Syftet med mina kvalitativa
intervjuer är att förstå den intervjuades perspektiv ur dennes livsvärld. Forskningsintervjun
liknar ett vardagligt samtal. Jag har valt att göra intervjuerna halvstrukturerade, det vill säga
att jag har några huvudämnen som vi fritt diskuterar kring. 27 Jag anser att denna metod passar
mitt arbete bäst eftersom jag är ute efter att få en bild av pedagogernas uppfattning av arbete
med aggressiva elever. Därför anser jag att ett samtal kring detta är det bästa sättet för att få ut
så mycket information som möjligt.
Jag valde att göra tre intervjuer med pedagoger ute på fältet, varav en intervju där två
pedagoger deltog. Intervjuerna gjorde jag på tre olika skolor i en mellanstor kommun i
Sverige. Inför mina intervjuer hade jag mailat och förklarat vad vi skulle diskutera för ämne.
Som underlag till intervjun skrev jag några större frågor vi skulle diskutera under intervjun.
Frågorna tog upp ämnen som vad de som pedagoger gör för elever som är aggressiva, hur de
hanterar en aggressiv situation och går vidare med den och om det är någon skillnad mellan
pojkar och flickors aggressioner. Pedagogerna jag valde har olika stor erfarenhet av
aggressiva elever, men allihop har någon gång mött någon.
Intervjuerna hade jag tänkt spela in, men när jag satt på plats fungerade inte tekniken och jag
fick inte tag på något annat verktyg att spela in med. Istället fick jag anteckna vad personerna
sa under intervjuerna. Det gjorde att jag inte fick med allt de svarade på mina frågor. Jag tror
att jag skulle fått en bredare intervjusammanställning om jag spela in intervjun. Eftersom jag
inte har bandat och transkriberat så har jag heller inte fått mitt material skrivet ordagrant så
jag kommer inte citera något. Jag kommer istället att berätta i en sammanhängande text vad
personerna berättade under intervjuerna.
När jag hade varit på skolorna och gjort intervjuerna så gick jag direkt hem för att skriva ut en
sammanställning av mina anteckningar från intervjuerna. Detta för att få med det jag
fortfarande hade kvar i huvudet från intervjuerna.
När jag analyserar resultatet kommer jag inte nämna personerna med deras riktiga identitet.
Detta för att skydda insyn i deras livsförhållande och deras elevers livsförhållande. Jag gör
detta för att inte någon elev till de tillfrågade och de tillfrågade själva ska känna sig kränkta av
att någon information om dem kommer ut.28 Första intervjun gjorde jag med en medelålders
specialpedagog och en fritidspedagog i liknande ålder som arbetar på en elevstödsverksamhet,
27
28
Kvale, S,1997: Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet: Forskningsetiska principer. Elanders Gotab. 27/12 -09.
13
de kommer jag kalla Anna och Berit. Anna och Berit arbetar på en stor skola med många
elever. Intervjun gjordes när alla elever hade gått hem för dagen i deras personalrum, det
fanns ingen annan personal i närheten så vi hade lugn och ro för att koncentrera oss på
intervjusituationen. Andra intervjun gjorde jag med en också medelålders klasslärare, honom
kommer jag kalla Anders. Anders arbetar på en mindre skola med färre elever. Intervjun
gjordes direkt efter att eleverna slutade, vi satt i hans klassrum där vi kunde prata ostört.
Tredje intervjun gjorde jag med en yngre lärare som arbetar som idrottslärare och har även
vissa andra ämnen på skolan, honom kommer jag kalla Erik. Erik arbetar också på en liten
skola med få elever. Intervjun gjordes mitt på dagen då Erik hade planeringstid. Den utfördes
i skolans stora personalrum. Där kom annan personal in några gånger för att hämta kaffe, så vi
hade några störningsmoment under intervjun.
Jag kommer först berätta vad var och en av intervjuerna handlade om, sedan kommer jag
analysera likheter och olikheter av vad jag fick fram.
14
4.0 Resultat
4.1 Intervju 1: Anna och Berit
Anna och Berit berättar att när man ska arbeta med elever som visar tendenser av aggressivitet
så bör man jobba mot att bryta deras negativa beteende. De säger också att många pedagoger
försöker hitta orsaker till varför en elev beter sig på ett visst sätt och sedan godtar beteendet
på grund av ”giltiga” orsaker. Men dessa två pedagoger tycker att man inte ska göra på detta
sätt utan man ska bryta beteendet för att det inte ska byggas på och bli värre. De säger att det
är viktigt att bryta beteendet på en låg nivå för att eleven ska fungera i vardagen.
Anna och Berit anser att man inte ska älta saker med elever som beter sig aggressivt utan vara
hård och sätta stopp. De säger att pedagoger som sätter sig ner och diskuterar handlingarna
med eleven och tror att eleven ska dra egna slutsatser om hur han/hon ska bete sig på ett bättre
sätt gör det i onödan. Anna och Berit berättar att aggressiva elever oftast inte har något behov
av att ändra sig och göra saker bättre. De tycker att man istället bör sätta stopp och visa på att
det inte är okej att bete sig på det viset, kort och konsist. De tycker att man bör visa tydligt för
att eleven ska förstå.
Anna och Berit säger att om man ska sätta sig ner och diskutera kan man använda sig utav
sociala berättelser eller seriesamtal där man ritar upp olika sekvenser där eleven betett sig
aggressivt. Man kan då genom bilderna diskutera tillsammans med eleven hur den kunde gjort
på ett bättre sätt. De berättar att man bör göra detta ofta för att eleven ska få in det som ett
naturligt sätt att bete sig på. Det räcker inte med att man sitter och diskuterar det en gång och
tror att eleven ska ändra sitt beteende i en explosiv situation som aggressivitet är, säger de.
Pedagogerna berättar att seriesamtal och sociala berättelser får eleven att se sina handlingar på
ett tydligare sätt än om man bara diskuterar dem. Seriesamtal är ett samtal där man ritar ut
sekvenserna av en handling och sedan diskuterar dem. Sociala berättelser innebär att eleven
får skriva en text om sig själv, där det ingår positiva och negativa egenskaper om sig själv,
åtgärder på det negativa och hur det kan se ut om åtgärderna fungerar, berättar de. Anna och
Berit säger att genom detta får eleven en klar bild av sitt beteende och får själv tänka efter hur
han/hon istället kan vara. De säger att när man har ett aggressivt beteende så har man oftast
också en låg impulskontroll, genom att träna med sociala berättelser och seriesamtal tränar
eleven olika strategier för att minska sin aggressivitet.
En viktig del dessa pedagoger tar upp är att man som pedagog bör lägga över ansvaret på
eleven, det är den som utför handlingarna. De berättar att man bör visa på vad elevens
handlingar leder till och låta eleven tänka ut hur den kunde ha gjort istället, exempelvis i
upprepade seriesamtal.
15
Pedagogerna säger att aggressiva elever oftast inte är empatiska och bryr sig inte alls om
offret. Så man ska diskutera hur den aggressiva eleven ser ut utåt sett, hur vill du att andra
människor ska se dig? Etcetera. De berättar också att man inte kan diskutera generella
händelser med dessa elever utan det måste vara på ett personligt plan så eleven förstår och kan
ta till sig.
Anna och Berit säger att man som pedagog bör diskutera bra eller dåliga val med eleven och
de konsekvenser som kan förekomma om elever väljer de dåliga valen. Samtidigt som man
sätter stopp för problemen så måste man uppmuntra eleven när den väljer bra val för att stärka
dennes självkänsla. De säger att man bör överdriva berömmet och gärna när andra hör för att
det ska gå in och att andra ska se positiva sidor med denna elev. De säger att pedagoger bör
uppmuntra eleven om och om igen. Anna och Berit säger att om man som pedagog inte
stoppar eleverna i tid så förstärks deras aggressiva beteende och de hamnar längre ner i
samhället och andra människor ser ner på dem.
Dessa pedagoger brukar använda sig av konsekvenser när en elev betett sig illa, exempelvis
att de inte får äta i matsalen den dagen. De säger att detta är för att både den elev som betett
sig illa och de andra ser att det inte är någon ide att bete sig illa för då blir det konsekvenser.
Eleverna ser också att dessa pedagoger tar sitt ansvar för vad som händer i skolan, att de bryr
sig. Anna och Berit säger att barnen måste lita på de vuxna att de tar tag i saker, så de inte går
runt och är rädda.
Pedagogerna säger att pojkar är mer fysiskt aggressiva medan flickor är mer verbala. Tjejer
använder sig ofta av nätet när de är aggressiva, via msn eller facebook. Facebook är ett
community där man kan skriva till andra människor. Msn är ett chat-program där man kan
prata med kompisar.
Pedagogerna säger att när det gäller fysiskt aggressiva elever så håller dessa pedagoger fast
dem så de inte ska skada sig själva eller någon annan, efter ett tag lugnar eleven ner sig och
förstår att det var ett felaktigt beteende. Pedagogerna säger att de inte ger sig, men visar även
att de tycker om barnet i fråga.
Pedagogerna säger att de tycker att man som pedagog bör tänka över sitt eget negativa
beteende mot dessa elever och istället bemöta dem på ett givande sätt. Eleven märker om
pedagogen ser ner på den!
4.2 Intervju 2: Anders
Anders säger att man ska behålla lugnet om en elev blir aggressiv. Fast om det går över styr så
bör man hålla fast dem tills de blir lugna.
16
Han berättar om några viktiga punkter han anser viktiga när det gäller arbete med aggressiva
elever:
Pedagogen bör inte måla in eleven i ett hörn, det blir inte bättre av att pedagogen går i
gång och blir arg.
Man bör sätta eleven i ett hörn tills den har lugnat ner sig och sedan prata med barnet.
Denna pedagog anser att eleven behöver tid för sig själv för att bli lugn.
Man bör som pedagog prata lugnt och behålla lugnet gentemot eleven.
Denna pedagog säger sig se att det är flest pojkar som är aggressiva men det finns även
enstaka flickor.
Anders berättar att aggressivitet hos en elev yttrar sig olika beroende på situationen, oftast
något bråk ute på rasterna eller att en inlärningssituation inte fungerar. Pedagogen säger att
man som pedagog bör se till orsaken av problemet och lösa situationen utifrån det.
Denna pedagog säger sig inte se några direkta problem med aggressiva elever på hans skola,
det är endast små bagateller säger han.
Anders berättar att denna skola har en kamratstödjarverksamhet, alltid någon rastvakt och
även fritidspedagogerna med på många lektioner. Detta säger han hjälper till att hålla en bra
sammanhållning i skolan och minska bråk och aggressivitet.
Pedagogen berättar att det gäller att få bort beteendet hos en aggressiv elev, han berättar också
att de använder olika metoder för att stödja eleven beroende på varför eleven beter sig
aggressivt.
4.3 Intervju 3: Erik
Erik berättar att han arbetar med aggressiva elever på olika sätt beroende på deras egna behov.
Han säger också att han kan använda olika arbetssätt från dag till dag, beroende på vad eleven
behöver just då. Erik säger att det gäller att känna av eleven och dess behov. Han berättar att
han oftast låter eleven lugna ner sig och sedan för han ett samtal med denne om vad som hänt.
Erik säger att han tror det gör så pedagogen och eleven får en bättre relation där eleven kan
lita på pedagogen.
Erik berättar om en specifik situation med en pojke som var aggressiv. Denna pojke gick i
sjätte klass och hade haft ett aggressivt beteende under en längre period. Pojken hade nu en
elevassistent med sig under skoltid. Erik berättar att denna pojke samlade på sig mycket
aggression av gamla händelser och när han fick ett utbrott så blev allt svart för honom. Erik
och de andra pedagogerna fick då ta tag i honom och hålla fast honom tills han blev lugn,
detta för att pojken skulle inse att det inte var någon ide att vara fysiskt aggressiv. Efteråt så
17
pratade pedagogerna och elevassistenten med honom. Erik berättar att pojken var väldigt
besviken på sig själv och andra. Det kom ofta upp gamla aggressioner på samtalen som de
fick reda ut. Pojken och skolan hade kontakt med socialtjänsten, pojken fick genom dem ha
uppföljandesamtal regelbundet med en kurator. Erik berättar också att han försökte lägga
undervisningen på pojkens nivå för att han skulle se att han lyckades. Därigenom också få en
bättre självkänsla.
I rollen som gymnastiklärare säger sig Erik arbeta hårt med samarbetsövningar för att
eleverna ska utsättas för varandra och lära känna varandra på ett närmare plan. Han berättar
att han just nu också har satt igång en fairplay-tävling. Tävlingen går ut på att eleverna ska
bete sig på ett bra sätt mot varandra och lärarna. Han säger att han ofta får påminna eleverna
om tävlingen men att det har skett en stor förändring i deras beteende.
På slutet av intervjun tar Erik upp ett antal viktiga saker han tycker man ska tänka på som
pedagog när man jobbar med aggressiva elever:
Som pedagog försöka hålla sig lugn.
Hålla ögonkontakt med eleven och försöka kommunicera på bästa sätt.
Se till elev och situation när man löser problemen.
Pedagogerna bör ha ett gemensamt bemötande mot eleven, med tydliga ramar och
konsekvenser.
Hitta elevens synvinkel för att också få till det pedagogiska arbetet.
Hitta elevens nivå, deras väg in i exempelvis matematiken. Erik säger att man kan
komma hur långt som helst med eleven om man ser det så.
Sammankoppla pedagogiken med aggressivitetsarbetet.
4.4 Analys av resultat
När jag granskar dessa tre intervjuer ser jag att Anders och Erik har många liknande tankar
kring arbetssätt med aggressiva elever medan Anna och Berits tankar skiljer sig lite från
Anders och Eriks tankar.
Diskutera eller sätta stopp direkt?
Både Erik och Anders säger att de efter att en elev betett sig aggressivt sätter sig ner i lugn
och ro och diskuterar vad som hänt. Anders säger att han sätter det aggressiva barnet i ett hörn
tills det lugnat ner sig, sedan sätter han sig ner med barnet och tar ett lugnt samtal om vad som
hänt. Erik säger att han ser till barnets behov när han ska försöka lösa en aggressiv situation.
Men oftast låter han barnet lugna ner sig och sedan sätter han sig ner och diskuterar med
barnet. Han säger att han tror han får en bättre relation till barnet på det sättet. Anna och Berit
18
säger däremot att de försöker sätta stopp direkt när eleven utför handlingen. De säger att de
inte tror på att sätta sig ner och diskutera med eleven. Då man sätter sig ner och diskuterar
med eleven så tror man också att eleven ska dra egna slutsatser om sitt beteende, att eleven
ska dra slutsatser som påverkar dess beteende mot en positiv riktning. De säger att detta är i
onödan då de flesta aggressiva elever inte har något behov av att ändra på sig själva. Genom
detta tydliggörs att Anders och Erik låter eleven ta ansvar att försöka ändra sitt beteende
genom en diskussion med läraren. Anna och Berit säger däremot att eleven inte har behov att
ändra sitt beteende, genom det kan man se att det är pedagogens ansvar att försöka jobba bort
elevens negativa beteende. Att Anna och Berit tar ansvaret att jobba bort elevens negativa
beteende är motsägande mot vad de själva anser sig göra. De säger att de låter eleven ta
ansvar för sina handlingar. Men de låter denne inte reflektera över sina handlingar direkt för
att ändra beteende utan de sätter sig ner tillsammans med eleven under flera gånger och
diskuterar beteendet genom olika metoder som jag tidigare nämnt. Det analyserar jag till att
de tar ansvar för att bryta elevens negativa beteende.
Arbetssätt med aggressivitetsbearbetning
Anna och Berit säger att man ska sätta stopp direkt och visa eleven att den beter sig felaktigt.
De berättar också att de regelbundet använder sig utav seriesamtal och sociala samtal för att
förbättra elevens beteende. De sätter sig ner med eleven och diskuterar händelserna genom att
eleven får skriva sociala berättelser som går ut på att eleven själv får tänka på vad den gjort
för fel och hur den kunde gjort istället. Seriesamtal går ut på att man ritar upp händelsen i
sekvenser för att på ett konkret sätt visa eleven vad som hänt. Anna och Berit säger att det är
viktigt att göra detta regelbundet för att eleven ska kunna inse hur den kan ändra sitt beteende.
Beteendet ändras inte över en natt utan det tar tid och behöver därför arbetas med. Anders
säger att han försöker hitta en orsak till beteendet. Han berättar att han undersöker om det är
inlärningssituationen eller något annat. Är det till exempel inlärningssituationen så måste han
ändra något i sin egen undervisning för att underlätta för eleven. Erik försöker se till elevens
behov. Han menar att man kan sammankoppla aggressivitetsarbetet med det pedagogiska
arbetet. Erik arbetar också med samarbetsövningar för att få en bättre sammanhållning mellan
elever för att förebygga aggressivitet. Han har också startat en fairplay-tävling som går ut på
att eleverna ska vara trevliga mot varandra och lärarna.
Man ser även här att de arbetar på olika sätt. Anna och Berit arbetar med ett regelbundet
arbetssätt för att få bort ett aggressivt beteende. Anders försöker ändra på situationer som inte
19
fungerar för att få ett bättre klimat. Erik arbetar både med förebyggande arbete och ett arbete
där han förenar pedagogik och aggressivitetsarbete.
Förhindra fysiska skador
Under alla tre intervjuerna sa pedagogerna att om en elev blir fysisk aggressiv håller de fast
den tills eleven blivit lugn. Tids nog orkar inte eleven kämpa emot längre och lugnar ner sig.
Pedagogerna håller fast eleven för att den inte ska skada sig själv eller andra i omgivningen.
Stärka självkänslan
Både Anna och Berit samt Erik berättar om att det är viktigt att stärka en aggressiv elevs
självkänsla. Anna och Berit säger att de pratar om bra och dåliga val med eleven för att den
ska inse hur den kan göra istället i en aggressiv situation. De berättar också att de berömmer
extra mycket när eleven gör något bra för att stärka dennes självkänsla. Erik berättar att han
försöker lägga undervisningen på en nivå så eleven lyckas och får se att den är duktig. Detta
säger han stärker elevens självkänsla.
Aggressivitet hos pojkar respektive flickor
Anders berättar att det är flest pojkar som är aggressiva men att det finns en del flickor också.
Anna och Berit ser också att det är flest pojkar som är aggressiva. Pojkar visar sin
aggressivitet fysiskt medan flickor visar den ofta i skrift. De säger att många flickor använder
sig av nätet för att uttrycka sig, genom msn eller facebook.
Olika förutsättningar
Som jag tidigare beskrivit så arbetar både Erik och Anders på små skolor med färre elever
medan Anna och Berit arbetar på en stor skola med fler elever. Anders arbetar med klasserna
ett till tre, Erik med olika klasser i en skola för årskurserna ett till sex och Anna och Berit på
en elevstödsverksamhet för årskurserna förskoleklass till sexan. Det kan möjligtvis ha en
påverkan på deras arbetssätt. Anna och Berit arbetar mestadels med elever som har
inlärningssvårigheter och/eller sociala problem och får därefter också arbeta mer
specialpedagogiskt än vad vanliga klasslärare som till exempel Anders eller Erik får göra.
Anna och Berit arbetar också mer på individnivå än de andra två pedagogerna som istället
arbetar mer med hela klassen.
20
5.0 Diskussion
5.1 Metoddiskussion
Jag anser att jag valde en bra metod för mitt arbete. Att jag gjorde kvalitativa intervjuer där
intervjupersonerna fick prata kring sin situation som lärare till aggressiva elever. Jag fick
genom dessa intervjuer en bred bild av hur de arbetar med aggressiva barn som svarade på
mitt syfte. Den första intervjun jag gjorde, med Anna och Berit var väldigt givande. Eftersom
vi var tre personer närvarande under intervjun så blev det en väldigt innehållsrik diskussion.
Jag tror det även gav dem själva mycket att ha denna diskussion. Anna och Berit arbetar
väldigt tätt och ser mycket lika på det arbetssätt de använder sig av. På intervjun svarade de
mycket lika på de frågor jag ställde och var inte oense om något. Jag undrar om det alltid är så
att de tycker lika. Kan man alltid göra det? Det skulle vart intressant att göra en enskild
intervju med de båda också för att se om deras tankar skulle skilja sig åt då. Men eftersom jag
hade kort om tid så har jag inte hunnit med det. Sammanfattningsvis så var det en mycket
givande intervju jag fick. Där jag fick en bred bild av deras specialpedagogiska arbetssätt.
Den andra intervjun jag gjorde, med Anders, var inte lika lyckad. Jag hade haft mail- och
telefonkontakt med denne man och vi hade planerat in en tid för intervju. När jag kom till
skolan där jag skulle intervjua honom var han mycket skeptisk till min intervju. Han
ifrågasatte varför jag skulle göra den och ansåg sig egentligen inte ha tid att bli intervjuad.
Detta framkom inte innan när jag hade kontakt med honom. Han ställde ändå upp på en kort
intervju men gav ganska korthuggna svar, därav det tunna materialet från den intervjun.
Den tredje intervjun jag gjorde, med Erik, var betydligt bättre. Erik var en vänlig, relativt
nyutbildad pedagog. Han såg det positivt att få medverka till ny kunskap inom området
aggressiva barn. Erik berättade mycket om sin erfarenhet av aggressiva elever. En lyckad
intervju.
5.2 Litteratur- och resultatdiskussion
Jag vill först återgå till syftet med detta arbete. Syftet med detta arbete var att bidra med
kunskap om hur pedagoger kan jobba för att stödja aggressiva elever i deras skolgång.
Min problemformulering bestod av en fråga:
Hur kan pedagoger göra för att leda dessa barn mot positiv utveckling?
I Litteraturen kunde jag hitta att barn föds med olika temperament. Det är genom arv från
föräldrarna tillsammans med miljöpåverkan som barn får sitt aggressiva beteende. 29 Jag såg
också att man kan bli diagnostiserad till att ha en diagnos såsom ADHD, uppförandestörning
29
Johannessen, E, 1995.
21
eller trots syndrom om man har vissa beteenden som kan ingå i en sådan diagnos. Beteenden
som till exempel aggressivitet.30 Att diagnostisera en människa kan man se på olika sätt. Det
finns idag en mycket het debatt om man ska diagnostisera eller inte. Jag anser att det är
beroende på hur man ser på diagnostisering. Min åsikt om diagnostisering är att jag anser att
man kan hjälpa en människa på rätt bana utan att sätta en etikett på denne.
Aggressivitet beskrevs vara ett visibelt beteende som ofta används av människor som inte vet
hur de ska bete sig socialt. Jag såg att aggressivitet är både en kognitiv, känslomässig och
beteendemässig företeelse.31
När jag kom till frågan vad pedagogen kan göra för att hjälpa en aggressiv elev så hittade jag i
litteraturen att lärare borde få mer utbildning inom området beteendestörda barn. Litteraturen
säger också att lärare bör samarbeta med varandra, BUP och andra relevanta instanser. 32
Litteraturen säger att det är viktigt för läraren att skapa en bra relation till eleven för att kunna
jobba mot förbättring av beteendet.33 I mina intervjuer kunde jag också se att pedagogerna
tycker att man ska skapa en god relation till eleverna. Jag tror att det är viktigt för att de ska
kunna lita på pedagogen och genom detta också ha tillförlit till det pedagogen lär ut. Jag anser
att om eleven och pedagogen har en bra relation så blir allt mycket lättare. Pedagogen kan då
lättare jobba för att stärka elevens självkänsla och jobba mot att få bort dennes negativa
beteende.
I resultatet av mina intervjuer kunde jag se att pedagogerna tyckte att man ska försöka hålla
sig lugn när man handskas med aggressiva barn. De säger att man bör bryta det negativa
beteendet tidigt. Jag ser dock att de ser lite olika på hur man ska bryta beteendet tidigt. De två
första jag intervjuade, Anna och Berit, tycker att man bör sätta stopp och visa att eleven beter
sig fel, de menar att det inte räcker med att bara sätta sig ner och diskutera problemet. Medan
Anders och Erik tycker att man ska sätta sig ner i lugn och ro och diskutera de negativa
handlingarna med barnet. I resultatet kunde jag också hitta att pedagogerna använder olika
arbetssätt för att få bort det aggressiva beteendet hos elever. Anna och Berit använder sig av
sociala samtal och seriesamtal, där de diskuterar beteendet regelbundet med eleven för att
denne efter många samtal förhoppningsvis ska förändra sitt beteende gradvis. Erik försöker
sammankoppla aggressivitetsarbetet med pedagogiken och Anders försöker kolla vad som
30
Eresund, P, 2002.
31
Goldstein, A; Glick, B; Gibbs, J, 2000.
32
Eresund P; Wrangsjö, B, 2008.
33
Myles, B; Simpson, R. 1999.
22
behövs förändras till exempel en inlärningssituation som gått fel. Jag anser att pedagogerna
använder sig av bra sätt allihop. Jag tror att man ska försöka hitta det sätt man själv tycker
fungerar med den elev man jobbar med. Det är viktigt att inte bara strunta i eleven och tro att
beteendet ska förbättras av sig självt, jag tror att man bör jobba effektivt med att försöka bryta
beteendet.
Den fakta jag fått fram genom litteraturen tyder på att man kan få mycket hjälp av olika
instanser som till exempel barnpsykiatrin när man jobbar med aggressiva elever i skolan. De
kan handleda pedagoger hur de ska gå tillväga med en elev som är aggressiv. Det finns många
olika arbetsmetoder man kan använda sig av för att jobba bort oönskade beteenden, bland
annat beteendemodifikation, sociala samtal och seriesamtal. Ett bra samarbete i skolan, med
hemmet och andra relevanta instanser är viktiga för att arbetet mot beteendet ska lyckas. 34 Jag
tycker att det är viktigt att pedagoger ska veta om att de inte är själva utan att det finns andra
som kan hjälpa till.
I bakgrunden till detta arbete tydliggjorde jag att en pedagog ska stödja alla elever oavsett
vilka behov de har. Jag tycker att det därför är viktigt att pedagoger jobbar för aggressiva
elever för att det ska gå bra för dem och för att deras negativa beteende ska brytas (om det är
ett negativt aggressivt beteende). Det är även viktigt för omgivningen i skolan, för att hela
skolsituationen ska fungera. Låter pedagoger dessa barn vara och bete sig som de gör så
förvärras beteendet. Både barnet i fråga och dess omgivning blir lidande av detta.
Min slutsats för denna rapport är att man som pedagog inte ska låta en aggressiv elev vara
aggressiv. Pedagoger bör jobba hårt med att förbättra elevens beteende. På ett tidigt stadium
bör beteendet brytas för att det inte ska gå för långt. Jag ser i mina resultat att man bör se till
vad som är bäst för eleven när man ska jobba bort beteendet. Det negativa beteendet kan ha
olika orsaker, man bör kolla vad som är fel och försöka förändra det. Det är viktigt att inse att
det inte behöver vara elevens fel att den har ett negativt beteende. En pedagog kan behöva
förändra sitt bemötande gentemot eleven eller sin undervisning med eleven. Om en pedagog
inte vet vad den ska göra när den möter en aggressiv elev så bör den ta hjälp av andra. Hjälp
finns, både från arbetskollegor och andra instanser som till exempel barnpsykiatrin.
En till sak jag har analyserat fram genom detta arbete är att all litteratur och mina
intervjupersoner anser att aggressivitet är ett oönskat beteende som måste arbetas bort. Är det
alltid ett oönskat beteende eller kan det vara bra att ha ett aggressivt beteende i vissa
34
Wiking, B, 1998.
23
situationer? Detta borde reflekteras mer över istället för att direkt se en aggressiv elevs
beteende som något negativt.
Jobba hårt för dessa elever. Alla har rätt till ett betydelsefullt liv och en betydelsefull
skolgång.
24
6.0 Förslag till fortsatt forskning
I min slutsats till detta arbete så beskrev jag att jag såg att litteraturen och mina
intervjupersoner anser att aggressivitet är ett oönskat beteende. Men är det alltid ett oönskat
beteende eller kan ett aggressivt beteende vara en fördel i vissa lägen?
Detta skulle jag gärna vilja läsa om i framtiden.
25
7.0 Litteraturförteckning
[Tryckta källor]
Andershed, H; Andershed A-K, 2005: Normbrytande beteende i barndomen- vad säger
forskningen?. Stockholm: Förlagshuset Gothia.
Bjurwill, C, 2001: A,B,C och D- Vägledning för studenter som skriver akademiska uppsatser.
Lund: Studentlitteratur.
Eresund, P, 2002: Att behandla störande beteende- Metodutveckling i barnpsykoterapi.
Stockholm: Pedagogiska institutet Stockholm universitet.
Eresund P; Wrangsjö, B, 2008: Bråkiga barn. Lund: Studentlittertur.
Goldstein, A; Glick, B; Gibbs, J, 2000: ART- Aggression Replacement Training. Illinois:
Research Press.
Johannessen, E, 1995: Barn med socio-emotionella problem. Oslo: Sebu förlag.
Kvale, S,1997: Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lärarförbundet, 2006: Lärarens handbok. Solna: Lärarförbundet.
Vetenskapsrådet: Forskningsetiska principer. Elanders Gotab. 27/12 -09.
Von
Tetzchner,
S,
2005:
Utvecklingspsykologi-
Barn
och
ungdomsåren.
Lund:
Studentlitteratur.
Wiking, B, 1998: Bråkiga barn- Praktisk psykologi för pedagoger i förskola och skola. Arlöv:
Liber AB.
[Elektroniska källor]
Glimberg, Martina, 2009: Överläkare: Lärarna vet inte hur de ska möta aggressiva elever.
Hämtad från http://sydsvenskan.se/omkretsen/article419570/Overlakare-Lararna-vet-inte-hurde-ska-mota-aggressiva-elever.html 1/12-09.
Myles, Brenda Smith; Simpson, Richard L. 1999: Aggression and violence by school-age
children and youth: Understanding the aggression cycle and prevention/ intervention
strategies. Intervention in School and Clinic, v33 n5 p259-64 May 1998.( http://0web.ebscohost.com.biblos.kau.se/ehost/detail?vid=5&hid=120&sid=7201d45c-5cf5-43aaaccd-d5cf9e858450%40sessionmgr102) 1/12 -09.
Skollagen.
2009.
Hämtad
från
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1985:1100 19/1 -09.
26
