Bilaga till:
Vårdprogram vid Problemskapande
beteende med agitation
Rehabiliteringsmedicinska Universitetskliniken
Stockholm
2015-12-02
Hjärnskaderehabilitering slutenvård
Kontakt:
Överläkare Catharina Nygren deBoussard
Överläkare Alison Godbolt
Allmänna råd/förhållningssätt när det gäller aggressiva/agiterade/
desorienterade patienter med förvärvad hjärnskada
För att bemöta agiterade patienter på rätt sätt är det viktigt att fundera över beteendets orsak
och vad det innebär för patienten. Det finns oftast en logik i beteendet, även om den kan vara
svår att se. Beteendet har en orsak och en konsekvens, som gör det lättare att förstå vad som
händer hos patienten och hur du som yrkesperson kan bemöta det, och i många fall förebygga
det.
Exempel:
En desorienterad patient har svårt att förstå vilket sammanhang hen befinner sig i. Hen vet
kanske inte vad som har hänt, vilka vi är, varför vi måste hjälpa till med personlig vård osv.
Det logiska beteendet blir då att försvara sig mot det som är okänt, kanske på ett aggressivt
sätt. Orsaken till beteendet är att freda sig och visa att vi ska sluta. När vi slutar blir
konsekvensen att patienten slipper obehag.
För att ändå kunna ge den omvårdnad vi behöver ge till agiterade patienter är nedanstående
punkter några allmänna råd. För att diskutera specifika råd gällande just din patient kontakta
teamets psykolog.
•
En lugn, på stimuli avskalad miljö, med återkommande rutiner, aktiv vila m.m. är en
bra yttre struktur för den desorienterade patienten.
•
Det personliga bemötandet skall präglas av lugn, tydlighet och helst korta, ej
befallande meningar. Uppfostra/mästra inte patienten. Säg inte; ”Du får inte göra så!”
”Sluta med det där!” utan; ”Jag vill inte bli slagen/kränkt/hotad” ”Jag tycker att det är
bra om du äter, sätter dej osv..”
•
Var tydlig med att presentera dig som "namn, yrke" som vill se "hur det står till", "om
patienten har ont" etc.
•
Viktigt att omgående försöka att etablera en för patienten (och för dig själv) trygg
kontakt. Kan du bli patientens "förtrogne"? Beroende på vem du har framför dig,
försök "nå" den agiterade bakom dennes agitation. De flesta lyssnar bäst till sitt
förnamn, inte efternamnet (som kan kännas avståndstagande). Att fråga "Hur mår du?"
är en väg till öppning, och ger som regel möjlighet till lämpliga följdfrågor.
•
Du befinner dig i en sjukhusmiljö. Patienten kanske inte har det klart för sig, så
påminn henne/honom om det.
•
Tala lugnade med patienten. Försök ha ögonkontakt och distans. Undvik hastiga
rörelser.
1(2)
2 (2)
•
Om du skall undersöka patienten, fråga först om symtom innan du undersöker. T ex
"Har du haft ont av din ortos/ditt förband?" – "Nej". "OK, det är nog bäst jag försöker
lossa ortosen eller ta bort förbandet.
•
Ge inte upp, ofta får du komma tillbaka flera gånger för delmoment i tex personlig
vård. Det kan ibland ta någon dag att genomföra personlig vård.
•
Om du inte kommer i närheten av patienten - låt patienten vara ifred och pröva igen
vid ett senare tillfälle. Observera istället. Går hon/han utan problem? Tecken på
smärta?
•
Var mentalt beredd att våld kan förekomma. Minska patientens upplevelse av att vara
trängd/hotad. Ge honom/henne utrymme, se till att både du och patienten har
möjligheter till reträttväg (bakåt, framåt)Närma dig alltid framifrån. Tag av ev
glasögon! Om patienten sitter eller ligger, kom ned till samma nivå innan du närmar
dig. Sträck fram din hand eller tag försiktigt patientens hand som om du vill hälsa eller
bara söka kontakt.
•
Det kan vara var att vara två vårdpersonal, en (den mest erfarne) tar kommandot,
medan en medarbetare håller sig i bakgrunden.
•
Se till att hålla ditt ansikte/huvud utanför patientens "slagradie". Agera hela tiden så att
patienten ser vad du gör. Om den aggressive försöker krama/vrida din hand för att
göra dig illa, försök (om du inte är i ett uppenbart underläge) att hålla kvar din hand
och tala lugnande, patienten slappnar för det mesta av efter en kort stund.
•
Om du skulle bli slagen/kränkt tänk på att inte ta det personligt. Patienten känner inte
dig och agerar aggressivt pga sin skada/sjukdom.
