Problem och lösningar
Det behavioristiska perspektivet intresserar sig
mest för människans faktiska beteende. De menar
att ett oönskat sjukt beteende helt enkelt handlar
om en felinlärning. Utifrån det faktiska beteendet
studerar de olika sjukdomar som kan påverka
individens beteende. De förkastar den traditionella
sjukdomsmodellen där man delar in psykiskt sjuka
individer i olika grupper. För dem finns inget
normalt eller onormalt beteende utan de skiljer
istället mellan önskat och oönskat beteende. Detta
har gjort att beteendepsykologerna ofta har fått en
betydande roll inom forskningen kring olika fobier
och hur dessa kan botas.
Psykiska störningar
Finns önskat och oönskat
beteende
Fobier
Allt beteende kan läras om
Behandlingsmetoder
Beteendeterapi
o Genom förstärkning
o Genom bestraffning
Eftersom en beteendepsykolog anser att en psykisk sjukdom är ett inlärt beteende menar de att
beteendet kan läras om. Deras metoder används flitigt över hela världen och kallas för
beteendeterapier. I terapin hjälper man klienten som att konstruerar nya reaktionsmönster för de
situationer klienten finner besvärande. Helhetssituationer analyseras och kravet på frivillighet från
klientens sida är mycket högt.
Behandlingen utnyttjar olika typer av förstärkning. Exempelvis kan en person med en fobi mot ormar
sakta, sakta börja få närma sig en orm. Från början kan de handla om att personen helt enkelt utsätts
för bilder av en orm. När sen klienten eftersom börjar närma sig spindeln uppmuntras beteendet av
terapeuten. Terapeuten använder sig alltså av en positiv förstärkning för att få klienten att närma sig
spindeln som i sin tur ska få patienten att komma över sin fobi.
Vissa beteendeterapeuter använder sig av bestraffning, så kallad aversionsterapi. Man kan t ex
använda sig av elektriska stötar för att få bort det oönskade beteendet. Det fysiska obehaget kopplas
samman med det oönskade beteendet. Denna typ av behandlingsform kan t ex användas för att
försöka lära om pedofilers oönskade beteenden. Pedofilen exponeras för bilder av barn samtidigt som
pedofilen blir utsatt för elektriska stötar. Syftet med detta är att pedofilen ska känna samma obehag av
bilderna med barn som av de elektriska stötarna. Även antabus är ett exempel på aversionsterapi.
