Projektredovisning
Aggressiva och trotsiga barn i skolan
2006-2007
Urval
Rekrytering
De barn som under 2006 deltagit i projektet har rekryterats dels via Uppsalas grundskolors
resursteam, dels via rundringning till skolledningen på grundskolor i länet. Information gavs
om projektet och vi frågade om det i F-klass eller år 1 fanns någon elev som lärarna fann svår
att handskas med, och som uppvisade trots och/eller aggressivitet. Fanns någon sådan fick
berörda lärare, förskollärare och assistenter ta del av skriftlig information om projektet och
avgöra om de skulle vilja delta. I nästa steg anmälde de sitt intresse till projektet, antingen
direkt eller via resursteam. En första bedömning gjordes per telefon om det aktuella barnet
stämde in på målgruppen och om så var fallet fick efter föräldrarnas samtycke en första träff
bokas in. Under året har 11 barn varit föremål för handledning inom projektet. Ytterligare 1
ärende inleddes, men avbröts p g a flytt. I två av de elva ärendena fullföljdes inte vad man i
projektet avsåg vara en fullständig seminarieserie.
Skolpersonal som deltog
En förutsättning för att vara med i projektet var att den personal som arbetade runt barnet
hade möjlighet och vilja att delta. De ”arbetslag” som deltagit har varierat i storlek mellan 2
och 5. Totalt deltog 38 personer med varierande utbildning och yrke: lärare, förskollärare,
specialpedagoger, speciallärare, barnskötare och assistenter. Det fanns inget krav på att alla
skulle delta alla gånger, det hände att någon uteblev p g a förhinder. I den mån det gick
planerades dock tider om vid förhinder, för att minska frånvaron från seminarieserien.
Barnens problembeteende
De problembeteenden som barnen uppvisade kan godtyckligt indelas i fyra kategorier: fysisk
aggressivitet, verbal aggressivitet, trots samt andra problembeteenden. Den sistnämnda
kategorins omfattning vittnar om att dessa barn har långt fler svårigheter än det aggressiva
och trotsiga beteendet. I projektet har naturligtvis ingen diagnostisk bedömning av barnen
gjorts. Det är ändå tydligt att barnen, i varierande utsträckning, uppvisar sådana beteenden
som brukar kallas neuropsykiatriska. En förståelse för denna typ av funktionshinder har varit
ett betydande inslag i handledningen, då det alltid är viktigt att utgå från barnets
förutsättningar i tillämpning av de inlärningspsykologiska principer.
Fysisk aggressivitet
Slå andra barn
Slå vuxna
Kasta saker
Puttas
Knuffas
Nypas
Bitas
Spotta
Förstöra andras saker
Förstöra egna saker
Ta strypgrepp
Kasta sten mot andra
Jaga andra
Verbal aggressivitet
Hota
Provocerande kommentarer
Nedsättande kommentarer
Säga fula ord
Skrika
Retas
Tala illa om andra bakom ryggen
Tala sarkastiskt
Grimasera
Härmas
Trots
Inte lyda tillsägelser/uppmaningar
Göra tvärt emot vad hon/han är tillsagd
Gråtattacker när hon/han inte får som
hon/han vill
Gå runt i klassrummet/i korridorerna
Rymma
Gömma sig
Andra problembeteenden
Koncentrationssvårigheter
Svårt att följa regler (t ex i spel)
Svårt att sitta stilla (t ex i samling och klassrum)
Låta/göra läten/störande ljud
Styra/bestämma över andra barn i lek
Missuppfatta andras avsikter negativt
Misstolka signaler (provoceras av blickar och
röstlägen som uppfattas som fientliga)
Lättkränkt
Vill inte tala inför andra
Inte kunna vänta
Oönskat närgånget beteende (pussa, krama andra
mot deras vilja)
Ljuga (t ex skylla ifrån sig, eller att dikta historier
som barnet själv tycks tro på)
Självstimulering
Vara ”ordningspolis” och påpeka för andra att de
ska följa regler
Prata rätt ut utan att räcka upp handen
Undviker ögonkontakt
Prata med andra elever på lektionen
Inte acceptera kamraters ”nej”
Hänga i andra barns kläder
”Spela pajas”/”larva sig”
Kladda med maten
Ta av sig kläder/gå ut utan kläder eller skor
Ta i andra för hårdhänt
Nypa fröken och sedan be om hjälp
Rita på andras kläder
Vara ”okontaktbar”/”avskärmad”
Tics
Motorisk klumpighet
Vara ”speedad” /ha ”högt tempo”
Avbryta andra
Risksituationer
De situationer som barnen främst hade sina problembeteenden i var följande:
Typiska problemsituationer
Övergångar från/till rast-lektion
Rast
Kapprum/hall
Byte av aktivitet
Lek med andra
Ta kontakt med/initiera lek med andra
Sitta bredvid vissa personer
Trånga situationer
Kö
Städa
Sen eftermiddag
Turas om
Nya lekar
Uppmaningar utan förberedelsetid
Gå i led
Jobba en längre stund med skolarbete
Helklass
Vid tillsägelser
Vid trötthet
När hon/han inte har någon uppgift att utföra
Utan vuxen vid sin sida
”Frihet” att göra vad man vill
Lösa ramar runt skoluppgifter
Ämnen som massage, dans och musik
Det praktiska genomförandet
Ramar för seminarierna
Projektdeltagandet för skolpersonalens del har skett på deras arbetsplatser i
entimmessessioner, planerade så att all berörd personal kunde delta. Inledningsvis har två
projektpsykologer lett seminarierna, längre fram har dock i regel handledningen skötts av en
projektpsykolog per tillfälle.
Projektdeltagarna fick veta att deltagandet skulle innebära ca tio seminarier. Dessa planerades
in så att de låg relativt tätt, ca en gång per vecka, i början och glesare mot slutet. Stor
flexibilitet har funnits från att anpassa planeringen av tider för seminarier för att det skulle
vara möjligt för skolpersonalen att delta. Omfattningen av det antal gånger som varje skola
erhöll, anpassades till personalens behov och möjligheter.
Deltagandet ställde höga krav på självständigt arbete mellan handledningssessionerna. Detta
innebar att tillägna sig material som delades ut, att föra dagbok utifrån anvisning, testa
handlingsplaner. Det lyftes i starten fram att ”utbildningens” framgång skulle vara beroende
av arbete med det egna beteendet (personalens).
Innehåll
Innehållet i materialet (och handledningen) bygger på inlärningspsykologiska principer och
tillämpning av dessa i åtgärder. Innehållet är detsamma som använts i tidigare etapp av detta
projekt, men en bearbetning av formen gjordes med målet att arbeta fram ett antal ”moduler”
som stomme för seminarierna. Materialet omarbetades fortlöpande och vid projektets slut
fanns 9 moduler som mer eller mindre bygger på varandra i den ordning som anges, men
naturligtvis kan modulerna efter övervägande kastas om och vissa kan uteslutas. Till varje
modul hör dels inläsningsmaterial på 1-4 sidor och blanketter för hemuppgifter. Modulerna
beskrivs nedan utifrån handledarens position.
1. Aggressivitet och personalens beskrivning av barnet
Personalen får beskriva barnet och vilka problem de upplever med barnet. Hur denna
beskrivning formuleras noteras av handledaren för exempel och ”korrigering” framöver.
Aggressivitet består av tanke, känsla och handling och det är mycket svårt att påverka de två
förstnämnda, medan vi har en ingång att påverka det sista. Olika perspektiv på aggressivt
beteende ger olika förklaringar till fenomenet och det perspektiv som är vårt är att
aggressivitet liksom annat beteende är inlärt. Olika människor föds med olika stark
benägenhet att t ex bli kränkta och att följa impulser. En starkt sådan benägenhet kan ses som
en sårbarhet hos individen. Individens förutsättningar och den miljö individen lever i,
samspelar sedan i att forma beteendet. Inlärning av beteende sker genom att individen strävar
efter att göra sådant som är funktionellt för henne.
2. Orsaker till problembeteenden
Problem med aggressivitet och trots hos barn kan beskrivas utifrån underskott (avsaknad) av
accepterade beteenden respektive som överskott av oacceptabelt beteende. Denna indelning
ger indikatorer på hur problemet skulle kunna påverkas. Orsaken till överskott och underskott
påstås vara dels inlärning och dels individens funktionsnivå. Inlärningshistorien kan ha
erbjudit många tillfällen att lära in aggressivt och trotsigt beteende, medan den kan ha gett få
tillfällen till att lära in andra beteenden. Barnets förmåga att lära in beteenden påverkas också
av sådant som kognition, perception, nivåer av olika ämnen i kroppen och hjärnans
fungerande. Exempel på funktionshinder som kan försvåra inlärningen av acceptabelt
beteende och befrämja inlärningen av problembeteende är koncentrationssvårigheter,
hyperaktivitet, tics, lägre begåvning och oförmåga att kontrollera impulser.
3. Beteende och situation
Istället för att beskriva ett barn i egenskapstermer, vilket implicerar att barnets beteende
förklaras av inneboende egenskaper som är robusta över tid, beskriver vi barnets beteende och
i vilka situationer beteendet förekommer. Beteendet vill vi beskriva noggrant: vad barnet gör,
hur ”mycket” (slår hårt eller löst), hur länge och hur ofta. Situationen som beteendet
förekommer i är alla de omständigheter som kringgärdar beteendet och svarar på frågor som
var, när, vilka andra var närvarande, vilka regler, krav och ramar gällde, etc. En dagbok över
barnets problembeteende och i vilka situationer det uppstått anmodas föras, som följs upp vid
nästkommande tillfälle.
4. Konsekvenser
Genomgång av de inlärningspsykologiska principerna förstärkning, utsläckning och
bestraffning. Beteenden påverkas av hur väl de fungerar för personen. De beteenden som ger
personen konsekvenser hon vill ha återkommer sannolikt medan de beteenden som inte gör
det troligen upphör. Vi kallar det förra att beteendet förstärks och det sistnämnda att beteendet
släcks ut. Beteenden som är funktionella, men på vilka en annan aversiv konsekvens följer,
upphör troligtvis så länge som den aversiva konsekvensen också följer, vilket kallas att
beteendet bestraffas. Beteendet återuppstår dock troligen när bestraffningen uteblir. En ny
dagbok över situation, beteende och konsekvens ska nu föras och följs upp vid nästa tillfälle.
5. Överskott och underskott
Enligt tidigare definition på beteendeöverskott och –underskott sammanfattas de dagböcker
som hittills fyllts i genom en lista över barnets överskott och en över barnets underskott. För
varje överskott och underskott formuleras också en hypotes av vilka faktorer som
vidmakthåller det: vid överskott vilka konsekvenser som förstärker (motiverar) beteendet och
vid underskott om det beror på en funktionsnedsättning (kan inte), inlärning (vill inte) eller
rädsla (vågar inte). Hur ofta beteendet saknas respektive förekommer noteras också.
6. Fem principer för att påverka
Med de inlärningspsykologiska principerna som grund presenteras fem principer för att
påverka beteende.
Ändra situationen. Anpassa situationer som brukar innebära hög risk för problembeteende.
Kan handla om att ändra kraven, den fysiska miljön, regler, eget beteende hos personal.
Lära barnet ett alternativt beteende. Träna på de färdigheter som fattas. Genom t ex
modellinlärning, berättelser, rollspel, arrangerade situationer.
Förstärka alternativt beteende. Ge förstärkning på önskvärda beteenden som förekommer. Ge
beröm, uppmärksamhet, ge naturlig förstärkning (räcka upp handen – få ordet), artificiell
förstärkning (guldstjärna).
Avlägsna befintliga förstärkare. Ta om möjligt bort de förstärkare som finns för det oönskade
beteendet (utsläckning). Låt t ex barnet ställa sig sist om det tränger sig i kö, låt barnet inte
svara om det tar ordet utan att räcka upp handen, ignorera om barnet nyps för att få hjälp på
lektion.
Negativa konsekvenser på oönskat beteende. Bestraffa oönskat beteende. Låt en för barnet
aversiv konsekvens konsekvent följa på problembeteendet. Exempelvis tillsägelse, inte få gå
ut på rast, kvarsittning, böta stjärnor etc.
7. Handlingsplan
Ett av barnets överskotts- eller underskottsbeteenden väljs ut för objekt för en handlingsplan.
Det som väljs ska vara angeläget, men också något som det är troligt att lyckas med. En
handlingsplan formuleras där följande definieras och formuleras. Planeringsdatum och
uppföljningsdatum. I vilken situation man ska träna. Vilket det önskvärda beteendet i
situationen är. En detaljerat plan för hur personalen ska göra. Vilka av de fem principerna som
används. Om överenskommelser ska göras med barnet. Tänkbara hinder och hur dessa ska
hanteras. Handlingsplanen ska följas i verkligheten till nästa handledningstillfälle.
8. Handledning
Handledning runt handlingsplaner där vi hela tiden återför till analysmetoden som lärts ut och
till de fem principerna för påverkan. Noggrann uppföljning av den handlingsplan som sist
formulerades och genomförandet av denna. Problemlösning och revidering för att förändra
planen om den inte fungerat beteendemodifierande. Allt större ansvar läggs på personalen att
själva utvärdera och formulera handlingsplaner.
9. Lärarstress
Detta material kan användas när och om det passar. Hos vuxna runt barn som uppvisar
aggressivt beteende uppstår ofta negativa tankar och känslor om barnet. Man kan själv känna
sig kränkt och provocerad av att barnet inte gör som man vill. Man hamnar lätt i maktkamper
med barnet där konflikter trappas upp ytterligare. Det är också normalt att känna sig
uppgiven, maktlös och inkompetent om de ansträngningar man gjort för att hantera barnet inte
gett resultat. Det är viktigt att acceptera tankar och känslor som naturliga, men att däremot se
skillnaden mellan detta och att agera ut dem, vilket man har ett ansvar att inte göra.
Extramaterial
Förutom modulerna finns annat material som vid behov har använts. Det gjordes i den tidigare
etappen av projektet och finns beskrivet i tidigare projektrapporter.
Mål
Målet med handledningen var att personalen skulle förvärva kunskap och förmåga till att
• Se aggressivitet ur ett inlärnings- och ett funktionshinderperspektiv
• På egen hand göra en analys på barnets problemproblem
• Skriftligt formulera en handlingsplan utifrån de fem principerna för beteendepåverkan
• Genomföra handlingsplanen under en bestämd tid
• Utvärdera och eventuellt revidera handlingsplanen
Antal träffar
Antal träffar
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Figur 1. Antal seminarier för varje grupp. De två översta är de grupper
som avbröts.
Antal träffar (”seminarier”) som personalgrupperna erhöll varierade. Antalet avgjordes utifrån
personalgruppens behov, möjlighet att planera tider samt projektpsykologernas bedömning av
vad som behövdes för att tillgodogöra sig innehållet. Två av grupperna gick inte igenom vad
som avsågs vara en fullständig handledningsserie då det inte gick att återuppta kontakten med
grupperna efter sommarlovet. Dessa två grupper hade 4 respektive 6 träffar. De grupper där
upplägget fullföljdes träffade projektpersonal mellan 6 och 10, i medeltal 8 träffar (se figur 1).
Resultat
Exempel på handlingsplaner
Här följer några exempel på handlingsplaner som gjordes. Resultaten är naturligtvis inte
endast beroende av beskrivna handlingsplaner. De kan härröra från okända faktorer, men
troligtvis också av personalens i övrigt förändrade förhållningssätt mot barnet efter kursen. I
flera fall gjordes flera handlingsplaner för samma barn som också påverkade målbeteendet.
Starta skoldagen
Målbeteende: Jobba under lektionerna.
Handlingsplan: Ett belöningssystem införs där projektbarnet och ett annat barn (som det är
många konflikter med), får varsin burk med 10 nivåer där det krävs ca 10 makaroner för att nå
upp till en nivå. Med barnen görs en överenskommelse om vad de ska göra på morgonen och
att de kan tjäna makaroner genom detta. Instruktioner för skoluppgifter finns på tavlan. Barnet
ska läsa uppgiften där, gå till sin plats och göra denna, allt ska ske tyst utan att störa andra
elever. Assistenten möter de båda barnen i kapprummet och ger en påminnelse om
överenskommelsen. Makaronerna kan de bytas mot olika belöningar, som kräver att
makaronerna nått viss nivå: snickra, gå till badhuset, se en film, spela dataspel med
assistenten, kulor, pennor och sudd.
Principer: Denna handlingsplan utgår framför allt från två principer. Ändra situationen –
assistenternas beteende ändras, de ger barnen instruktion och påminnelser. Förstärka
beteende – barnen tjänar makaroner kontingent på målbeteende. De får också uppmuntran av
assistenterna.
Resultat: konceptet fungerar för båda pojkarna. Förutom att det fungerar under lektionerna så
har det också blivit mindre bråk och tjafs på rasterna. Projektbarnet får vara med och leka mer
(=naturlig förstärkare)vilket kanske beror på att de inte är irriterade för att han inte stör i
klassrummet. Att sätta ihop de båda pojkarna har också gjort att de har blivit bättre vänner
(förut bråkade de mycket) och har lärt sig samarbeta med varandra.
Från skolgård till klassrum på morgonen
Målbeteende: Barnet ska äta frukost på fritids, vara en stund på skolgården och därifrån gå till
klassrummet för den lilla grupp han går i, första lektionen.
Handlingsplan: Assistenten lägger om sitt schema så att hon äter frukost tillsammans med
barnet. De kan då sitta mer avskiljt och hon kan hjälpa honom vid behov. Assistenten hämtar
barnets skolväska i kapprummet, så att han inte behöver gå in där (en situation som analys
tydligt visat att han inte klarar). Hon hämtar honom sedan på skolgården, säger samma sak
varje dag (ungefär: ”nu ska vi gå till lilla gruppen och börja jobba”) och börjar gå mot
klassrummet. Hon ger honom under denna promenad positiv samvaro (pratar om sådant han
gillar). När han kommer till lilla gruppen välkomnas han av läraren där och assistenten är med
hela tiden.
Hinder: sådana hinder som förutsågs utifrån barnets beteende innan handlingsplanen, var bl a
att barnet skulle springa in till kapprummet eller springa hem. I kapprummets dörr placerade
sig därför fröken, som skulle ”mota” barnet i dörren genom att ge en påminnelse om att han
skulle gå till lilla gruppen. Hemma tog mamman in uteleksaker och slutade att gömma
nyckeln tillgänglig för barnet. Assistenten, som brukade hämta barnet när det sprungit hem,
skulle vid dessa hämtningar vänta i bilen och vara ”tråkig” tills barnet kom med tillbaka.
(Tidigare hade asssistenten vid dessa tillfällen försökt locka med sig barnet tillbaka genom att
först leka en stund.)
Principer: Ändra situationen – assistens beteende är i princip likadant varje dag, hon ger
barnet flera signaler för vilket beteende som förväntas av honom. Förstärka beteende –
barnen får kontinuerligt uppmärksamhet och uppmuntran av assistenten när han beter sig
önskvärt och även av läraren i lilla gruppen när han kommer dit. Avlägsna befintliga
förstärkare – uteleksaker och nyckel hemma tas bort, för att släcka ut beteendet att springa
hem. Assistenten var ”tråkig” och väntade i bilen när hon hämtade barnet hemma om han
rymt hem – gav inga förstärkare i form av lek eller uppmärksamhet.
Resultat: Barnet får en bättre start på dagen och ägnar enligt assistenten mer tid åt skolarbetet.
Mindre aggressivt beteende gentemot andra barn och lärare. Mer socialt beteende gentemot de
andra eleverna i den lilla gruppen. Barnet går sällan hem från skolan. När han gör det,
kommer han snabbare med tillbaka.
Samling inför första lektionen
(Gruppintervention)
Önskvärt beteende: Att barnen pratar tyst och sysselsätter sig med något vid sin plats tills
fröken kommer.
Handlingsplan: Istället för som tidigare ha uppställning i korridoren, en situation som erbjuder
många problembeteenden från projektbarnen och flera andra, bestämmer man sig för att slussa
in barnen i klassrummet direkt när de kommer. I klassrummet hörs klassisk musik på låg
volym och i dörren står assistenten och påminner barnen om vad de ska göra. Barnen ska gå
in till sin bänk och rita eller bläddra i en bok. Projektbarnet behöver extra noggrann
påminnelse om detta. Om projektbarnet behöver lämna sin plats, t ex för toalettbesök, följer
assistenten med. Assistenten ska uppmuntra barnen genom gester när de göra rätt (tummen
upp etc)
Principer: Ändra situationen – man byter lokal, assistentens beteende och musiken fungerar
som är signal för förväntat beteende hos barnen. Förstärka beteende – barnen får uppmuntran
av assistenten genom tummen upp, leenden etc. Avlägsna befintliga förstärkare – barnen har i
stor utsträckning fungerat förstärkande för varandras dåliga beteende tidigare i korridoren,
genom skratt och uppmuntran. Denna risk minskas nu. En annan sak som man nu slipper är
också förstärkgnin från andra barn som passerade klassen i korridoren.
Resultat: Morgnarna fungerar utan komplikationer och barnen är lugnare inför första
lektionen.
Säga nej till ovälkomna pussar
Målbeteende: Att projektbarnet skulle låta bli att pussa eller hänga på andra barn om de säger
nej.
Handlingsplan: Introducera för barnet att stopptecken och ”Nej!” betyder att hon ska sluta.
Lära de andra barnen att göra stopptecken och säga nej. Då detta lyckas ska barnen berätta det
för fröken, som ger projektbarnet ett streck i en tavla med guldram. 10 streck ger en
guldstjärna som sätts klistras på ramen. Fröken ska också vara uppmuntrande vid
streckgivning.
Principer: Förstärka beteende – barnet får streck och guldstjärna. Fröken uppmuntrar.
Avlägsna befintliga förstärkare – barnen reagerade tidigare på ett sätt som för projektbarnet
troligen var förstärkande, nu ska de inte göra annat än stopptecken och säga nej.
Resultat: Barnet klarar oftast att sluta (när de andra barnen klarar att säga nej) och
problembeteendet minskar men försvinner inte helt (vilket antagligen beror på att inte alla
andra barn klarar av ”sin del”). ”Skvaller” om att projektbarnet varit på de andra barn byts
mot att de andra barnen rapporterar att hon skött sig bra och barnet får mycket positiv
uppmärksamhet, vilket verkar stärka hennes ställning i barngruppen.
Fri lek
Målbeteende: Att projektbarnet ska leka lugnt (inte slåss eller kasta saker).
Handlingsplan: En vuxen ska i närheten av barnet. Den andra vuxne som finns i gruppen ska
hålla sig i närheten av ett annat barn som det ofta uppstår konflikter med för projektbarnet.
Om barnet inte själv hittar på något att göra, ska den vuxen hjälpa barnet igång med något.
Vid behov modellera lek (t ex vara med och leka med andra barn). Uppmuntra barnet genom
att visa intresse och ge uppmärksamhet. Om barnet tar något från någon annan, ta ifrån barnet
saken och försöka föra det tillbaka till leken. Ignorera dåligt beteende som att nypa lärarna för
att få deras uppmärksamhet.
Principer: Ändra situationen – en vuxen finns i närheten och leken är inte lika ”fri”, barnet får
hjälp att komma igång. Lära ut annat beteende - modellera lek. Förstärka – uppmuntra och
uppmärksamma. Avlägsna förstärkare – inte låta barnet behålla sådant han tar olovandes. Inte
ge uppmärksamhet när barnet nyper läraren.
Resultat: Den fria leken fungerar nästan helt utan incidenter. Lärarna får större möjligheter att
förekomma konflikter och risksituationer. De ger nu mer uppmärksamhet till sådant som
fungerar än sådant som inte gör det.
Sitta upp i samlingen
Målbeteende: Sitta upp och delta i samlingen.
Handlingsplan: Man har sedan tidigare ett välfungerande förstärkningssystem där barnen får
en plastfrukt att lägga i en gemensam burk. Dessa har inget tydligt syfte, men delas ut
tillsammans med riklig social förstärkning och fungerar på barnen. För alla barn presenteras
att varje barn som sitter upp på samlingen kan tjäna en frukt i burken. De har bestämda platser
på samlingen och detta ändras inte. Lärarna ska promta projektbarnet att göra målbeteendet
genom att diskret påminna honom (obs! Inte att förväxla med tjat, som tidigare). Lärarna delar
i slutet av samlingen ut plastfrukt till dem som klarat det. Uppmärksamhet och beröm. Inga
kommentarer till dem som inte klarar det. En generell kommentar däremot om att ”alla har en
ny chans i morgon”.
Principer: Lära ut beteende - eftersom alla barn involveras är förhoppningen att
modellinlärning därmed kommer att ske. Förstärkning - uppmuntran genom frukt i burken om
man klarat att sitta upp, även social förstärkning.
Ljudnivåkontroll i klassrummet
(Gruppintervention)
Målbeteende: Barnen ska samtala med en ljudvolym som är tillåten på den aktuella lektionen.
Handlingsplan: Tre skyltar tillverkas: tyst, viska och samtalston. Vid varje lektionsstart sätts
aktuell skylt upp på tavlan. Om eleverna överskrider gränsen pinglar läraren med en pingla i
ca 10 sek, om det när läraren slutar pingla är tyst, har eleverna klarat det och får tummen upp.
Annars tummen ner. Relativt till hur mycket de klarar det (eller om inget pinglande ens
behövs) så får de tid för överraskning i slutet av lektionen, som är rolig historia, gåtor etc.
Hela upplägget presenteras noga för barnen den första gången och de får träna på
ljudnivåerna.
Principer: Ändra situationen – skylten gör det tydligt vilken nivå som gäller. Pinglan
påminner. Lära ut beteende – de får först träna på hur de olika ljudvolymerna låter.
Förstärkning – barnen får omedelbar feedback genom tummen upp om de lyckas. De får
också mer av något de (förhoppningsvis) gillar i slutet av lektionen, ju bättre de skött sig.
Avlägsna förstärkare – eftersom det blir angeläget för alla att klara det, kan man hoppas att de
svarar/skrattar åt/ger positiv uppmärksamhet till någon som överskrider gränsen. Bestraffning
– tummen ner när det fungerar dåligt att komma tillbaka till rätt nivå.
Resultat: Handlingsplanen fungerar som tänkt. Det har hänt många gånger att ljudvolymen
gått upp och då har läraren pinglat och pekat på skylten. Det har nästan alltid blivit tyst då och
återgått till önskad ljudvolym. Det har fungerat bra att relativt barnens framgång ge någon
förstärkning i slutet av lektionen. Detta har varit gåtor, roliga historier och att gå några
minuter tidigare ut på rast. Lärarna upplever det som skönt att slippa höja rösten. De tycker
vidare att det varit allt trevligare stämning mellan dem och barnen. Alla är mycket positiva till
interventionen, som man ämnar att fortsätta med.
Sammanställning av enkät till skolpersonal
Skolpersonalen ombads efter projektets avslut svara på några frågor om hur de uppfattar
effekten av deltagandet. Vi fick svar från 9 av 11 grupper, 25 av 38 personer. Varje fråga
redovisas med det antal som angett vilka svarsalternativ nedan.
1. Anser du att ditt sätt att tänka kring barns problembeteenden påverkats?
11
44%
Ja
12
48%
Ja, i viss mån
2
8%
Nej
2. Har projektet lett till
barnet i praktiken?
0
0
2
8%
15
60%
7
28%
1
4%
någon förändring i ditt sätt att arbeta med det aggressiva/trotsiga
Nej, jag använder andra metoder
Nej, jag har redan tidigare gjort så här
Ja, jag har fått praktiskt användbara tips
Ja, jag har lättare att hitta på vad jag skall göra
Ja, stor förändring över huvud taget
3. Var de åtgärder som det nya arbetssättet innebar till någon nytta?
13
52%
Ja, barnets beteende förändrades klart positivt
11
44%
Ja, barnets beteende förändrades men inte så mycket
1
4%
Nej
4. Fortsätter du att tillämpa lärdomar från projektet på andra problem hos samma barn?
Denna fråga har inte de svarat på (4 personer), där personalgruppen inte längre arbetar
med barnet.
1
5%
Nej
10
48%
Ja, i viss mån
9
43%
Ja, på samma sätt
1
5%
Ja, i modifierad form
5. Fortsätter du att tillämpa några lärdomar från projektet på andra barn?
0
0
Nej
5
20%
Nej, men jag skulle göra det om jag fick kontakt med fler
aggressiva/trotsiga barn
10
40%
Ja, på samma sätt
10
40%
Ja, i modifierad form
6. Skulle du vilja lära dig mer om projektets arbetssätt?
3
12%
Nej, jag klarar mig bra ändå
0
0
Nej, det skulle inte hjälpa
14
56%
Ja, jag tror att jag skulle ha nytta av det i praktiken
8
32%
Jag skulle vilja gå en kurs eller på annat sätt fördjupa mina
kunskaper i detta arbetssätt.
7. Hur skulle man kunna förbättra arbetssättet?
Vad var bra? Vad fattades? Vad var det för mycket av?
Se möjligheter. Vad kan jag som pedagog göra. Det är jag som gör förändringen, det ligger
hos mig. Inget fattades. Skulle ha velat ha en längre projektperiod, som gav mig så mycket!
Vi var otroligt nöjda med kursen och arbetssättet. Det var bra att det tog lite tid, vi hade
möjlighet att tänka till och praktisera arbetssättet mellan omgångarna och kunde ställa
massvis med frågor.
Regelbundna träffar med handfasta råd. Bra att få tid till att ”prata av” oss om våra problem.
Ställa frågor och få svar. Vi är nöjda med upplägget och innehållet. Vi är eniga, så vi sänder
ett gemensamt svar.
Träffas oftare. Bra att få prata av sig. Svårt att genomföra observationerna, eftersom vi hade
23 barn till i gruppen.
Kanske lite fler tillfällen, så det blir mer kontinuitet i arbetssättet. Upplevde det lite diffust
ibland. Mycket av arbetssättet tillämpade vi redan med barnet. En del uppgifter/observationer
var svåra att genomföra p g a att vi hade en stor barngrupp och det var svårt att fokusera på ett
barn.
Jag skulle vilja att man var med i gruppen och såg hur det här barnet är. Ge lite praktiska råd.
Annars var det bra, man lärde sig att se barnet från en annan sida.
Nöjd!
Bra att ha en handledning av professionell hjälp. Att det blev en uppföljning inom en snar tid
av det vi skulle pröva. Alla skulle få ta del. Det skulle bli lättare att jobba åt samma håll. Vi
jobbade med det i ett halvår men på längre sikt hade beteendet kunnat förändras mer. Jag vill
gärna lära mig mer eftersom jag vet att jag det kommer att finnas behov av att arbeta så mera i
framtiden.
Bra var att ha hjälp av professionell handledning. Att ha konkreta tips att pröva på direkt och
att utvärderingen fortlöpte under hela tiden. Man hade inte tillräckligt med kunskap så att man
kunde delge/förklara för den andra personalen som skulle kunna vara ett bra stöd.
Bra med handledning och professionell hjälp. Även bra med konkreta tips och utvärdering
under tidens gång. Arbetssättet borde alla ha varit med och tagit in, i hela huset. Många
stunder var barnet med övrig personal.
Vi var redan igång och tänkte lite i banorna ”förstärka bra beteende”. Det var framför allt bra
att få tid att reflektera över situationen. Nyttigt med utomstående som såg på vårt ”problem”.
Jag anser att vi har för kort tid för en rättvis utvärdering. Bra var att få konkreta tips att prova
direkt och att det var fortlöpande utvärdering under processen. Att även övriga på förskolan
skulle bli delaktiga med stöd hade varit önskvärt. Jag hade inte riktigt ”ord” att förklara hur
själv. Det finns ett behov av den här kunskapen och det känns som att det ökar?
Kunniga kursledare. Bra med både teori och praktik. Positivt med infallsvinklar från en annan
”yrkeskategori”. Värdefullt att få kursmaterialet i en pärm som vi kan använda på skolan.
Komma fortare fram till det praktiska... De fem principerna kanske man inte behöver lägga så
mycket tid på i början, utan kanske mer arbeta med en princip i taget.
Önskar mer praktiska övningar.
Gärna få mera praktiska tips. Börja med dem och sedan ta teorin som vi kan själva läsa på
innan man diskuterar den.
Övrig verksamhet inom projektet under året
Föreläsningar
Under våren 2006 hölls två föreläsningar för förskolepersonal respektive elevvårdspersonal
från Uppsala kommun om inlärningspsykologi och åtgärder, samt om projektets upplägg.
En föreläsning om projektet (inlärningspsykologi och åtgärder) hölls hösten 2007 för
skolpsykologer i Enköping.
Handledning av skolpsykolog
En skolpsykolog vid Örsundsbro och Fjärdhundra startade tre grupper med projektets
upplägg. Hon har använt modulerna och har fått genomgång och handledning av projektets
psykologer.
Projektdeltagares föreläsning
På Lyckeboskolan i Storvreta hade projektdeltagande lärare ett seminarium för den övriga
skolan på en studiedag, om projektet och vad de lärt sig.
Diskussion
Projektet ses som en klinisk tillämpning av redan relativt säkerställda forskningsresultat som
visat att lärarträningsprogram med inlärningspsykologisk grund har effekt på lärarnas förmåga
att handskas med barns aggressiva beteende.
Deltagarnas synpunkter
Nästan all personal (92%) tycker att deras sätt att tänka kring barns problembeteenden har
påverkats. Många (88%) tycker att de fått praktiskt användbara tips eller att de har lättare att
hitta på vad de ska göra. Fler än hälften (60%) tycker att barnets beteende förändrades klart
positivt och nästan den övriga hälften (44%) att det förändrades men inte så mycket. I nästan
alla fall tycker personalen att de fortsätter att tillämpa lärdomarna från projektet på det
berörda barnet på samma sätt (43%) eller i viss mån (48%). Vad gäller om de tycker att de
tillämpar lärdomarna från projektet på andra barn, tycker 80% att de gör det på samma eller i
modifierad form, medan övriga (20%) tror att de skulle göra det om de fick kontakt med andra
aggressiva eller trotsiga barn. Slutligen skulle nästan alla (88%) vilja lära sig mer om
arbetssättet.
Projektpsykologernas kommentarer
Den upplevelse som vi som handlett deltagarna i projektet haft under året, har varit att det har
varit beroende av arbetsinsats från varje enskild grupp hur väl projektet lyckats med sitt syfte.
De grupper som vi uppfattat som mest engagerade i handledningstillfällena är också de som
rapporterat störst framgång med handlingsplanerna.
En sak som kan diskuteras är hur balansen mellan teori och praktik ser ut när arbetssättet ska
läras ut. Å ena sidan har vi velat ge lärarna en förståelse för inlärningsprinciperna för att de
utifrån dessa själva ska kunna formulera åtgärder. Å andra sidan passar det inte alla att gå
denna ”omväg” via teori för att göra annorlunda i praktiken. Vad gäller den senare gruppen
hade det antagligen varit bättre med mer praktisk tillämpning redan från start. En idé för att
minska teoriavsnittet skulle också kunna vara att man går direkt på de fem principerna för att
förändra beteende och parallellt med detta också kommer in på inlärningsprinciperna.
Spridning av projektets erfarenheter
Internationell forskning har visat ett starkt samband mellan aggressivitet i tidig ålder och
kriminalitet i vuxen ålder. Risken är störst för ”early starters” dvs. barn som redan i
förskoleåldern är aggressiva. Om aggressivitet mot jämnåriga och oppositionellt beteende mot
vuxna åtföljs av uppmärksamhetsstörningar och hyperaktivitet är sambandet tydligare.
(Sundin & Lagerberg 2000)
I stora forskningsprogram som bygger på inlärningspsykologi har man utvecklat
åtgärdsprogram för aggressiva barn och visat att man kan minska risken för framtida
ungdomskriminalitet. Det bästa vetenskapliga stödet har de inlärningspsykologiskt grundade
programmen. Flera program på inlärningsteoretisk grund har visats ha positiva effekter på
aggressivt/trotsigt beteende. För att förbättringen skall bli bestående krävs åtgärder under lång
tid.
Detta projekt har varit inriktat på att utveckla en form där skolpersonal tränas i att omsätta
operant psykologi i praktiska åtgärder. Arbetssättet är flexibelt d.v.s. kan anpassas till nya
problem och nya situationer och personalen kan därigenom bli rustade att hantera
problembeteenden generellt, inte bara det som är aktuellt under projekttiden.
Det finns en stor brist i lärarnas utbildning då det gäller att lära sig tillämpa dessa
evidensbaserade principer då de ställs inför barn med allvarligt utagerande beteende. Projektet
har visat att det går att handleda skolpersonal så att dessa metoder fungerar i en vanlig svensk
skolmiljö.
Lärdomarna från projektet har tillsammans med andra väl beprövade erfarenheter då det gäller
att klara av aggressiva och trotsiga barn i de lägre skolåldrarna sammanställts på en hemsida
om bråkiga barn www.mindrebrak.se
Denna hemsida är det resultat av projektet som nu kan användas av personal inom skolan och
vården i hela landet.
