Sphecodes
Blodbin
NE
NA
Steklar, Bin
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Hymenoptera (steklar), Familj: Halictidae (vägbin), Släkte:
Sphecodes - blodbin Latreille, 1805 Synonymer:
Kännetecken
Längd 4-14 mm. Blodbin känns relativt lätt igen i fält på sin blodröda bakkropp som kontrasterar mot den i övrigt
svarta färgen. Kroppsbehåringen är starkt reducerad och honan saknar helt pollensamlingsbehåring. Särskilt
bakkroppen är till synes hårlös och blänkande med gles, fin punktur. Ofta är bakkroppens bas och spets svarta, i
högre grad hos hanen och hos en art är hanens bakkropp helt svart. Huvud och mellankropp har ofta tät, grov
punktur, hos de mindre arterna glesare med glänsande punktmellanrum. Huvudet är i regel bredare än långt och
honorna har långa, kraftiga käkar som innanför den sylvassa spetsen oftast har ytterligare en spets eller tand.
Kinderna är mycket korta och ögat tangerar käkbasen. Även om släktet är lätt identifierbart kräver ofta
artbestämningen att djur samlas in och prepareras. Därvid är det till stor hjälp om honans sista ryggplåt i
bakkroppsspetsen dras ut och käkarna säras innan de torkar. På samma sätt bör hanarnas könsorgan dras fram. Även
hanens karakteristiska filtfläckar vid basen av antennsegmenten är viktiga vid bestämning. Alla dessa karaktärer
kräver god förstoring och bra belysning. Ficklupp kan endast till en del tillgodose detta behov och i de flesta fall krävs
att stereolupp används.
Utbredning och status
I Sverige är 16 reproducerande arter kända. I Europa finns drygt 40 arter och globalt ca 285 arter, spridda över alla
världsdelar utom Antarktis.
Ekologi
Blodbin lever som boparasiter hos andra bin med bon i marken. Arterna påträffas oftast i direkt anslutning till
respektive värdarts boområde. De flesta arterna lever hos smalbin Lasioglossum och bandbin Halictus samt i några
fall hos sandbin Andrena och sidenbin Colletes. Värdvalet är oftast begränsat till en eller några få arter. Blodbiets hona
tränger in i värdartens bo, både hos solitära och sociala arter. Särskilt hos sociala arter kan inträngandet innebära att
blodbiet dödar försvarande arbetare. Hon öppnar färdigprovianterade celler, förstör det befintliga ägget eller den
nykläckta larven, lägger sedan ett eget ägg och tillsluter cellen. När blodbiets larv kläcks äter den upp värdartens
matförråd. Blodbihonor kan gräva sig ner i värdartens bo och parasitera flera celler trots att hela boet är
färdigprovianterat och tillslutet.
Blodbin besöker blommor endast för intag av nektar och samlar inte pollen. Blombesök sker på blommor med lätt
tillgänglig nektar som t.ex. maskrosor och fibblor men omfattar ett brett register av allehanda nektarväxter. Hanar
och honor kläcks och parar sig under eftersommaren och med ett undantag (taggblodbi S. spinulosus som parar sig på
våren) är det i Nordeuropa endast den befruktade honan som övervintrar.
Litteratur
Amiet, F., Müller, A. & Neumeyer, R. 1999. Apidae 2. Fauna Helvetica 4.
Bogusch, P. & Straka, J. 2012. Review and identification of the cuckoo bees of central Europe (Hymenoptera:
Halictidae: Sphecodes). Zootaxa 3311: 1–41.
Michener, C.D. 2007. The Bees of the World. 2nd. Ed. Johns Hopkins, Baltimore.
Müller, A., Krebs, A. & Amiet, F. 1997. Bienen, Mitteleuropaeische Gattungen, Lebensweise, Beobachtung.
Naturbuch Verlag, Augsburg.
Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Författare
Björn Cederberg 2016.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
