Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en
fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Lesotho 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Lesothos grundlag har ett långtgående skydd för de medborgerliga och
politiska rättigheterna. De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna
anges i grundlagen som icke-bindande s.k. policyprinciper i ett separat kapitel
skiljt från rättighetskatalogen. Lesotho värnar även lokala sedvänjor och
traditioner och det finns en sedvanerätt som i vissa delar tillämpas oberoende
av det ordinarie rättsväsendet. Detta parallella kvasijudiciella system
komplicerar situationen för de mänskliga rättigheternas upprätthållande; till
exempel tillvaratas inte kvinnors rättigheter i sedvanerätten i samma
utsträckning som i ordinarie lag.
Vad gäller de ekonomiska och sociala rättigheterna är det svårt för ett av
världens minst utvecklade länder att erbjuda arbete, god utbildning och
hälsovård till alla sina medborgare. Många bor dessutom i avlägsna bergsbyar.
Lesotho lider av en av de högsta hiv/aids-nivåerna i världen, vilket får negativt
genomslag på i stort sett alla områden i samhället. Kvinnor är särskilt utsatta,
liksom barn. Gruppen föräldralösa barn stiger kraftigt och utgör en stor
samhällsekonomisk utmaning. Den utbredda förekomsten av aids har fört ner
medellivslängden till knappt 43 år, vilket är bland de lägsta i världen. Det finns
en insikt om att landets hela existens är i fara om man inte får bukt med
hiv/aids-pandemin. Ett av världens mest ambitiösa hiv/aids-kampanjer
lanserade sent 2005, men begränsade resurser har försenat genomförandet.
Inrikespolitiskt har det varit turbulent i Lesotho efter valet i februari.
Oppositionens protester mot mandatfördelningen i parlamentet har lett till en
infekterad konflikt mellan regering och opposition, som lett till
utegångsförbud, oro för statskupp, påståenden om olagliga arresteringar samt
beskjutning av såväl oppositionsledare som ministrar.
2
Andra problemområden är polisvåld, långsamma juridiska processer och dåliga
förhållanden i fängelserna.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Lesotho har anslutit sig till följande centrala konventioner om mänskliga
rättigheter:
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(CESCR).
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (CCPR) och
dess första fakultativa tilläggsprotokoll om enskild klagorätt (CCPROP1), men däremot ej dess andra fakultativa tilläggsprotokoll om
avskaffande av dödsstraffet.
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
(CERD).
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW) samt det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt
(CEDAW-OP).
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC) samt CRC-OP-AC
(tilläggsprotokoll om barn i väpnad konflikt) och CRC-OP-SC
(tilläggsprotokoll om handel med barn, barnprostitution och
pornografi).
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning (CAT), men däremot ej det fakultativa
tilläggsprotokollet.
- Romstadgan för internationella brottsmålsdomstolen (ICC).
- Flyktingkonventionen.
- Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.
Lesotho har reserverat sig mot artikel 2 i CEDAW, i vilken signatärerna
fördömer alla former av diskriminering mot kvinnor, med hänvisning till att
denna artikel strider mot Lesothos successionsordning vad gäller kungahuset
och traditionella ledare.
Vissa konventioner har implementerats i nationell lagstiftning, till exempel en
lag som skyddar barnets rättigheter. Det råder dock viss eftersläpning på andra
rättsområden. Landet inkommer ofta sent med rapporter till de olika FNkommittéerna. För närvarande är ett tiotal rapporter utestående.
För arbetet på området förbereder Justitieministeriet etablerandet av en
nationell kommission för de mänskliga rättigheterna. Regeringen har under året
3
lämnat ett förslag till parlamentet om en ändring i grundlagen för
kommissionens inrättande.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Grundlagen förbjuder att en människa berövas livet, men undantar från
förbudet handlingar som, även om de skulle leda till en persons död, sker i
självförsvar eller för att upprätthålla lag och ordning. Dödsstraff är undantaget
från förbudet. Tortyr och annan omänsklig behandling är förbjudet utan några
som helst undantag. Emellertid finns trovärdiga rapporter om att polisen och
säkerhetsstyrkor tagit till övervåld mot civila. Satsningar sker på bättre
utbildning för poliser, där mänskliga rättigheter särskilt uppmärksammas.
Efter nästan ett decennium fritt från politiska våldsamheter har de senaste åren
attacker skett mot ledande politiker, i ett par fall med dödlig utgång. I juni 2006
mördades Bereng Sekhonyana, före detta vice partiledare för oppositionspartiet
Basotho National Party (BNP) och tidigare samma år blev utrikesminister
Monyane Moleleki under mystiska omständigheter skjuten i armen.
Efter valet i februari följde en turbulent tid med anklagelser från oppositionen
mot regeringspartiet om manipulering av antalet platser i parlamentet.
Oroligheterna kulminerade i juni då Tom Thabane, ledare för
oppositionspartiet ABC, besköts i sitt hem med kulspruteeld. Fem misstänkta
soldater, som utpekades vara sympatisörer till Thabane, uppges ha bortförts av
armén eller säkerhetstjänsten till okänd plats där de skall ha torterats.
Regeringen utfärdade även utegångsförbud i juni som kom att vara i en vecka.
Under denna tid finns vittnesmål om övervåld från polis och militär.
Lesothos ombudsman (se avsnitt 6) sammanfattade i en rapport förra året,
efter att ha besökt 51 fängelser, att fängelserna är överfulla och de sanitära
förhållanden bristande. Fångarna saknar sängar och maten är näringsfattig.
Efter ombudsmannens rapport har villkoren förbättrats något.
I fängelserna hålls kvinnor åtskilda från män och det finns särskilda
ungdomsfängelser. Besökskommittéer bestående av representanter från kyrkan,
traditionella ledare, företagsvärlden, advokater och andra äger rätt att besöka
fängelserna utan föregående anmälan. Även Internationella rödakorskommittén
besöker fängelser i landet två gånger om året. Hiv/aids-förekomsten är hög
och antalet fångar som dör i fängelserna har stigit de senaste åren. För att
minska smittspridningen erbjuder Lesotho, som andra nation i Afrika, gratis
kondomer på fängelserna.
4
Inga uppgifter finns om politiska fångar.
Lesotho har ännu inte lämnat in sin första rapport under UNCAT som skulle
ha ingetts 2002.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är tillåtet enligt Criminal Procedure and Evidence Act från 1981.
Dödsdom kan inte meddelas av lägre domstol än högsta domstolen (High
Court). Verkställighet sker genom hängning. Kungen kan på ansökan benåda
dödsdömda eller omvandla deras straff.
Brott som kan leda till dödsstraff är mord, landsförräderi och våldtäkt.
Undantagna är personer under 18 år och gravida kvinnor. Det finns inte något
officiellt moratorium, men fram till i år hade ingen dödsdom utfärdats sedan
tidigt 1990-tal. I september dömdes en 42-årig man till döden för mord, men
straffet har inte verkställts. Lesotho lade i FN:s generalförsamling ner sin röst
vid omröstningen i december om ett moratorium på dödsstraffet.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Den personliga friheten är god. Fri rörlighet råder inom landets gränser och
medborgarna äger rätt att resa utomlands. Med undantag för de fem soldater
som bortfördes (se avsnitt 3), finns inga rapporter om godtyckliga
frihetsberövanden eller ofrivilliga försvinnanden under året.
En arresterad person skall omgående upplysas om vad han står anklagad för.
Inom 48 timmar skall frihetsberövandet underställas domstol för prövning.
Någon bortre tidsgräns för frihetsberövande i avvaktan på rättegång finns inte.
På grund av den stora anhopningen brottmål (cirka 6000 stycken) kan
häktestiderna ofta uppgå till flera månader och, i vissa fall år. Domare kritiseras
för alltför lättvindliga omhäktningar. För att korta ned väntetiderna har en
särskild lag antagits om skyndsam målhantering, vilken har lett till en 30procentig minskning av antalet häktade. För den som kan betala är frigivning
mot borgen ett alternativ.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
I Lesotho finns det två parallella rättsystem, ett byggt på konventionella lagar
och ett på sedvänja. Sedvanerätten tillämpas inte med grundlagen som grund
och ger därför individer ett sämre skydd för deras mänskliga rättigheter. Detta
drabbar främst kvinnor och svaga grupper i samhället.
5
Rättsväsendet består av en appellationsdomstol som sammanträder en gång i
halvåret, en högsta domstol (High Court) samt ett antal motsvarande
tingsrätter. Parallellt finns även ett antal lokala domstolar som tillämpar
sedvanerätten. Det finns militärdomstolar, vilka endast har jurisdiktion för mål
med militär anknytning.
Enligt grundlagen ska rättsväsendet vara oberoende, vilket respekteras
generellt. Det civila samhället har dock i några fall anklagat domstolarna för att
vara partiska till regeringens förmån och fall av korruption mellan advokater
och domstolspersonal har rapporterats. Generellt har dock landets
juristväsende ett gott anseende och juristerna är aktiva i samhällsdebatten.
Frihetsberövade personer misstänkta för brott har rätt att skaffa sig advokat.
För mindre bemedlade ska kostnadsfria ombud erbjudas av staten eller
frivilligorganisationer. Barn kan dömas till fängelse från 12 års ålder.
Det finns en ombudsmannainstitution, vilken också regleras i grundlagen, dit
enskilda kan anmäla företrädare för regering och myndigheter för bland annat
brott mot mänskliga rättigheter. Ombudsmannen gör en undersökning och
föreslår åtgärder där så är befogat. Klagomålen har under de senaste åren ökat
kraftigt, vilket till huvudsak sägs bero på administrativa brister i
statsförvaltningen.
7. Straffrihet
Polisen är ofta ineffektiv och många brott, även av allvarligt slag som mord,
lagförs inte. Straffrihet för personal från polisen och säkerhetsstyrkor för
övervåld mot civila är ett problem, men det förekommer ändå att poliser blir
åtalade och dömda för dessa brott. Det finns en enhet inom justitieministeriet
dit enskilda kan anmäla övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Dessa
ärenden kan sedan skickas vidare till en granskningsnämnd inom polisen som
utreder incidenter bland den egna personalen. Under 2005 inkom 17 klagomål
från allmänheten.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Grundlagen föreskriver yttrande- och pressfrihet. Denna respekteras i
allmänhet, men granskade makthavare är ofta snara att driva förtalsmål mot
medier. Det finns flera oberoende tidningar som intar en regeringskritisk
hållning, den mest etablerade är Public Eye. Det finns en regeringskontrollerad
radio- och TV-kanal, men inga privatägda TV-stationer. Ingen av de fem
privata radiokanalerna är landstäckande, som den statliga radion.
Ett problem är att tidningar och etermedier inte når stora delar av den
befolkning som bor i de otillgängliga bergsområdena, dels på grund av
6
fattigdomen, dels eftersom delar av landet befinner sig i radioskugga. Endast
53 av 1000 personer äger en radioapparat.
Internationella, främst sydafrikanska, tidningar, radio- och TV-kanaler är
lättillgängliga i stadsområdena. Internet är tillgängligt utan restriktioner via
privata distributörer, men används av endast en procent av befolkningen.
Grundlagen föreskriver förenings- och religionsfrihet och man behöver inget
särskilt tillstånd för fredliga demonstrationer så länge man meddelar polisen i
förväg. Som arbetare har man rätt att ansluta sig till eller bilda fackföreningar
utan särskilt tillstånd. Däremot är det förbjudet för tjänstemän att ansluta sig
till eller bilda formella fackföreningar (se avsnitt 10).
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Lesotho är en grundlagsfäst monarki men kungen, Letsie III, har endast
ceremoniella uppgifter. Den verkställande makten ligger hos premiärministern,
Pakalitha Mosisili, ledare för det största partiet Lesotho Congress for
Democracy (LCD). Allmän rösträtt tillämpas i parlamentsvalen som äger rum
vart femte år, senast i februari i år.
Lesotho tillämpar sedan 2002 en blandning av majoritetsval och proportionell
fördelning. Av parlamentets 120 mandat, fördelas 80 enligt
majoritetsvalsprincipen och resterande 40 fördelas proportionellt i förhållande
till respektive partis röster i hela riket. Vid fördelning av de proportionella
mandaten sker avräkning för de mandat partierna erhållit enligt
majoritetsvalsprincipen.
Parlamentet består av ett underhus som har 120 ledamöter, samt ett överhus,
senaten, som består av dels 11 rådgivare som utses av kungen på inrådan av
premiärministern, dels 22 regionala stamhövdingar. Regeringspartiet LCD fick i
valet 82 mandat och har ensam majoritet i underhuset. Det största
oppositionspartiet, ABC, fick 27 mandat. Övriga sju oppositionspartier fick
endast några enstaka mandat vardera.
Enligt internationella observatörer var valet fredligt, fritt och transparent.
Oppositionen hävdade emellertid att LCD, genom en allians med ett
oppositionsparti, otillbörligt gynnats med 21 mandat. Man krävde därför att
dessa mandat skulle omallokeras till oppositionen, något som LCD vägrade.
Detta fick till följd att oppositionen ordnade protestaktioner. Oroligheterna
kulminerade som ovan nämnts i juni med beskjutning av höga politiker och
utegångsförbud, vilket dock upphörde efter en vecka. Frågan om
mandatfördelningen är under bedömning i domstol, men oppositionen anser
7
att domstolen partisk och fortsätter därför, med varierande framgång, att
anordna protestaktioner som strejker och demonstrationer.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Diskriminering i arbetslivet på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion med
mera är förbjudet enligt lag, vilket i princip respekteras. Däremot är
arbetsförhållandena ofta undermåliga. Den höga arbetslösheten på 35 till 45
procent innebär att arbetsgivarna kan hålla nere lönerna. Lagstadgad minimilön
för outbildade arbetare uppgår till motsvarande 700 kr i månaden. Det är
vanligt att inkomsten drygas ut genom remitteringar från släktingar i Sydafrika.
Bland kvinnor är även prostitution en inte ovanlig källa till extra medel.
Arbetstidsregler (45 timmar per vecka), rätt till semester (12 dagar per år) och
sjuklön respekteras inte alltid.
Det finns en arbetsdomstol, som dock bara har en domare och därför tar upp
fall med 1 till 2 års försening. Det finns också en arbetsmiljömyndighet, Labor
Commission som arbetar mer effektivt och som utarbetar riktlinjer för
arbetsplatsinspektion i samarbete med Internationella arbetsorganisationen
(ILO). Arbetsministeriet har uppgraderat sin enhet för dylika inspektioner.
Arbetsgivarna är aktiva att utarbeta egna riktlinjer för att förbättra de anställdas
villkor.
Arbetare har rätt att fritt ansluta sig till och bilda fackföreningar, men
strejkrätten är begränsad. Tjänstemän är förvägrade dessa rättigheter och får
heller inte löneförhandla. ILO för en dialog med regeringen för att få en
förbättring till stånd.
Fackföreningarna är svaga och representerar bara ca tio procent av
arbetskraften. Av den manliga arbetskraften i Lesotho arbetar 13 procent i
guld- och kolgruvor i Sydafrika och majoriteten av dessa har anslutit sig till
sydafrikanska fackföreningar.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Enligt grundlagen skall regeringens politik ge alla medborgare god hälsovård,
men ambitionen har ännu inte uppfyllts. Fortfarande är framför allt
befolkningen i de otillgängliga bergsområdena eftersatt. Denna är också särskilt
sårbar på grund av livsmedelskrisen och hiv/aids-epidemin.
8
De senaste officiella siffrorna talar om en hiv/aids-nivå på 23 procent, vilket är
tredje högst i världen. Den höga förekomsten av aids har lett till att
medellivslängden är knappt 43 år, vilket är bland de lägsta i världen.
Hiv/aids-frågan är en av de allra viktigaste på regeringens dagordning. I syfte
att minska sjukdomens stigmatisering lanserades i slutet av 2005 en ambitiös
kampanj "Know your HIV status" . Målet är att samtliga invånare vid ett
hembesök skall erbjudas ett gratis hiv-test före utgången av innevarande år.
Kampanjen, som inleddes med att premiärminister Mosisili testade sig, har
dock på grund av bristande resurser försenats i sitt genomförande.
Programmet för bromsmediciner har motsvarande problem. Det finns endast
en läkare på 10 000 personer. Behovet av internationellt bistånd för hiv/aidsarbetet är stort.
De offentliga utgifterna för hälsosektorn ökade från 8 procent till 11,4 procent
för innevarande år. I syfte att förbättra tillgängligheten av den allmänna
sjukvården har regeringen och organisationen Christian Health Association of
Lesotho undertecknat en avsiktsförklaring om hälsovård. En av nyheterna är
att avgifter till primärvården försvinner från 2008.
12. Rätten till utbildning
Grundläggande utbildning prioriteras av regeringen och landet förväntas uppnå
FN:s millenniemål på området. Skolgången på lågstadiet är gratis och planen är
att utsträcka den fria undervisningen till årskurs tio. Andelen läs- och
skrivkunniga är 82 procent, vilket är högt för regionen.
Grundskoleutbildning är dock inte obligatorisk och ungefär 25 procent av
barnen går inte i skolan. Problemet är störst på landsbygden, där barnen
behövs för familjeförsörjningen eller där föräldrarna inte har råd med
skoluniform och andra utgifter. Fler pojkar än flickor uteblir från
undervisningen, vilket bland annat beror på att pojkar på landsbygden enligt
traditionen skall vakta boskap. Problemen förstärks av hiv/aids-epidemin som
leder till att barn ofta blir föräldralösa och därefter själva måste svara för sin
försörjning.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Lesotho rankas som nummer 138 av 177 länder i FN:s utvecklingssindex.
Enligt FN:s bedömning lever 56 procent av befolkningen under
fattigdomsstrecket (< 2 US-dollar/dag).
Under 2007 drabbades jordbruket av svår torka. Bostadsbeståndet klarade sig
relativt väl, men den inhemska spannmålsproduktionen gjorde stora förluster.
9
Behovet av internationell mathjälp förväntas därför att växa. Så mycket som en
fjärdedel av befolkningen bedöms riskera matbrist. Problemet med torka är en
paradox då vatten är en av det bergiga Lesothos främsta naturtillgångar. Oklara
landrättigheter leder dock till att nödvändiga investeringar för konstbevattning
uteblir. Jordbrukets låga produktivitet förklaras även av att en stor del av
lantarbetarna är fysiskt försvagade av hiv/aids.
Arbetslösheten är, enligt FN:s utvecklingsprogram (UNDP) 35-45 procent och
har stigit genom personalneddragningar i de sydafrikanska gruvorna. Även
textilindustrin, som sysselsätter 45 000 personer, står inför nedmontering på
grund av konkurrensen från billigare länder.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Icke-diskriminering är inskriven i grundlagen, men fram till så sent som förra
året ansågs en gift kvinna vara omyndig och inte ha rätt att ingå kontrakt vad
gällde arbete, företagande eller utbildning utan sin makes samtycke. Hon kunde
inte heller åberopa det civila rättssystemet eller polisanmäla utan sin makes
tillåtelse. Denna omyndighetsstatus har dock genom lagen om gifta kvinnors
rättshandlingsförmåga, antagen av parlamentet i november 2006, upphört.
Kvinnorepresentationen är i regeringen 30 procent och parlamentet 15
procent. Vid lokalvalen 2005 tillämpades för första gången en kvoteringsregel
som krävde minst 30 procent kvinnorepresentation; utfallet blev 58 procent.
Kvinnors genomsnittslön är 39 procent av männens.
Våld mot kvinnor, ofta i hemmet, är ett utbrett problem. Alltfler röster tar
emellertid avstånd från kvinnovåld och medvetenheten växer långsamt i
samhällslivet. Trots detta är benägenheten att polisanmäla förövarna låg och
brotten lagförs sällan.
Våldtäkt är ett brott med en minimipåföljd om fem år. Även sexuellt ofredande
är straffbart. Antalet rapporterade våldtäkter ökar kraftigt. Under de tre första
månaderna 2006 anmäldes lika många fall, knappt 500, som för hela 2005.
Enligt polisen är orsaken till ökningen främst resultatet av
kvinnorättsorganisationers kampanj för att stötta kvinnor att rapportera
brottet.
Människohandel och prostitution, vilket främst drabbar kvinnor, är växande
problem som ännu inte förbjudits specifikt i lag.
10
15. Barnets rättigheter
Barn under 15 år utgör uppemot 40 procent av Lesothos befolkning.
Spädbarnsdödligheten är 63 barn på 1000, vilken är en halvering sedan 1970.
Nästan 10 procent av barnen dör innan de fyllt fem.
Hiv/aids slår hårt mot barnen, dels genom att de själva lider hög risk att födas
med viruset, dels genom att de tidigt blir föräldralösa och måste ta ansvar för
sin egen försörjning. Den senare gruppen uppgår till mellan 100-200.000 barn,
vilket motsvarar en tiondel av hela landets befolkning. Regeringen har inga
inrättningar för föräldralösa barn utan det är i första hand mor- och
farföräldrar som förväntas ta ansvar. Regeringen har i flera år arbetat på en
nationell politik, men det är oklart om och när den kan antas.
Minimiåldern för arbete inom industri och affärsverksamhet är 15 år, men barn
under 14 år återfinns inom många familjeägda företag. På landsbygden arbetar
många småpojkar, en del så unga som 4 till 5 år, med att vakta familjens
boskap. Många unga flickor som flyttar till städerna för arbete hamnar lätt i
prostitution.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Lesothos befolkning är i stort sett homogen och tillhör till 98 procent samma
etniska grupp, basotho. 90 procent är kristna och av dessa är cirka 70 procent
katoliker. Övriga består av muslimer, ateister eller är animister. Det råder viss
främlingsfientlighet gentemot kinesiska näringsidkare. Spänningarna har dock
ekonomiska, snarare än rasistiska, förtecken.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Grundlagen förbjuder diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, språk,
religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social tillhörighet eller
annan status. Det sistnämnda uttrycket torde innefatta även sexuell läggning.
Ingen förföljelse av homo-, bi- eller transsexuella har noterats. Diskussioner
har förts om att tillåta homoäktenskap, men inga beslut i den riktningen har
ännu tagits.
18 Flyktingars rättigheter
Lagen föreskriver rätt till asyl och flyktingstatus enligt FN:s flyktingkonvention,
men inga flyktingar har kommit till Lesotho sedan 1994. Det finns inga
11
rapporter om utgående flyktingar, men det är inte uteslutet att människor söker
sig utomlands, främst till Sydafrika, som en följd av livsmedelskrisen.
19. Funktionshindrades rättigheter
Diskriminering av personer med funktionshinder är olaglig och regler finns för
handikappanpassning av offentliga byggnader. I praktiken finns dock stora
problem för funktionshindrade personer att delta på lika villkor i samhällslivet.
Den höga arbetslösheten gör det extra svårt för personer med funktionshinder
att ta sig in på arbetsmarknaden. Nedvärderande attityder, särskilt mot
personer med psykiska funktionshinder, är inte ovanliga. Hiv/aids-sjuka lider
av utbredd stigmatisering. Regeringen har nyligen aviserat att man överväger
anslutning till den nya konventionen om funktionshindrades rättigheter.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett antal nationella och internationella organisationer som arbetar
med mänskliga rättigheter. Dessa kan oftast verka utan att regeringen söker
inskränka på verksamheten.
Paraplyorganisationen Lesotho Council of NGO’s (LCN) samordnar alla
organisationer och leder vissa samordnade insatser, bland annat i samarbete
med UNDP. LCN har regelbundna möten om aktuella frågor rörande
mänskliga rättigheter med de politiska partierna, kyrkan, traditionella ledare och
andra aktörer. LCN sökte en medlarroll i konflikten mellan regering och
opposition efter valet i februari.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
FN:s arbete i Lesotho för de mänskliga rättigheterna är relativt begränsat och
sköts i huvudsak från kontoren i Pretoria. FN:s barnfond (UNICEF), UNDP
och FN:s program för hiv/aids-insatser (UNAIDS) är aktiva i landet. Som en
följd av livsmedelskrisen genomför flera organisationer även humanitära
insatser däribland FN:s världslivsmedelsprogram WFP, Röda Korset/Röda
Halvmånen och Rädda Barnen.
Många organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter lider av brist på
resurser, vilket bland annat beror på att det utländska biståndet har minskat
kraftigt sedan början av 90-talet. Idag utgör biståndet mindre än två procent av
BNP. De viktigaste givarländerna är Irland, Tyskland, Storbritannien och
12
Cypern. EU-kommissionen kommer i EDF 10 (European Development Fund)
för 2008-2013 att kraftigt öka sitt bistånd till 136 MEUR. EU-kommissionen
bedriver dock inga program mänskliga rättigheter och demokrati. Tyskland
stöder en organisation på området Transformation Resource Centre. Irland
arbetar med demokratifrågor genom stöd till parlamentet och
ombudsmannainstitutet.
Sverige driver för närvarande inga bilaterala program i Lesotho, utan stöder
landet indirekt via FN, EU och regionala institutioner.
