Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper
Sociologi/Avdelning för sociala studier
Pegah Khazaei
Ungdomars upplevelser av gemenskap
och utanförskap
Youths experience of fellowship and deviancy
Examensarbete 15 hp
Sociologi C
Datum/Termin: VT 2012
Handledare: Gunilla Lönnbring
Examinator: Stefan Karlsson
Karlstads universitet 651 88 Karlstad
Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60
[email protected] www.kau.se
Sammanfattning
Denna studie syftar till att förstå hur ungdomar idag upplever gemenskap och utanförskap,
utifrån olika teman som jag har använt mig av för att kunna tolka resultaten. Jag har behandlat
frågor om familj, vänner och upplevelser av gemenskap och utanförskap bland annat. Jag har
valt att intervjua fem unga vuxna kvinnor och män för att kunna få förståelse för deras
upplevelser av gemenskap och utanförskap. Studien har en kvalitativ ansats.
För att kunna tolka resultaten har jag använt mig av teorier om symbolisk interaktion,
normalitet och gemenskapens betydelse. Resultaten jag har fått fram visar att familjen är en
viktig del i gemenskapen och att gemenskap betyder mycket för att bilda sig en uppfattning
om sig själv. Även sociala vänskapsrelationer är viktiga än i mindre omfattning än förväntat.
Beroende på hur familjesituationen sett ut under uppväxten har det även speglat sig i hur
intervjupersonerna ser på gemenskap och utanförskap idag och om de blivit utsatta för
mobbning. Något som har varit svårt under studiens gång är att jag inte funnit några teorier
om vänskap eftersom det inte finns forskning kring det området och därmed har jag inte
kunnat tolkat resultaten på bästa sätt.
Abstract
The point of this study is to present how youths today experience fellowship and deviancy in
relation to the different themes that have been chosen to interpret the results. I have treated
questions about family, friends, experience of fellowship and deviancy. I have chosen to
interview five young adult women and men in order to be able to understand their experiences
of fellowship and deviancy. The study has a qualitative approach.
In order to be able to interpret the result I have used theories about symbolic interaction,
normality and meaning of fellowship. The results show that family is an important part of
fellowship and that fellowship means much to form a conception about oneself. Even through
social friendships. Depending on the family situation during growth, reflections were shown
on how the interview people view fellowship and deviancy today and their vulnerability
against bullying. Something that I found difficult during the process of the study was finding
theories about friendship. Research performed in that area seem to be scarce which made it
difficult for me to interpret the results well enough.
1
Nyckelord: Gemenskap, utanförskap, ungdomar, avvikelse och normalitet.
Förord
Jag vill tacka min handledare som har gett mig bra vägledning med lärorika ideer och tankar
om tillvägagångssätt. Jag vill även tacka intervjupersonerna som har ställt upp och min
pojkvän för stort stöd under studiens gång.
2
Innehållsförteckning
1. Inledning ....................................................................................................................................... 4
1.1 Syfte ........................................................................................................................................ 5
1.2 Frågeställning .......................................................................................................................... 5
2. Bakgrund - förändrade socialisationsmönster .............................................................................. 6
3. Tidigare forskning ..................................................................................................................... 8
3.1 Ungdomens modernisering .................................................................................................... 8
3.2 Social kompetens .................................................................................................................... 9
3.3 Familj ..................................................................................................................................... 10
4. Teorier......................................................................................................................................... 11
4.1 Ungdomars uppväxtmiljö och självbild ................................................................................ 11
4.2 Normalitet - utanförskap ...................................................................................................... 13
4.3 Gemenskapens betydelse ..................................................................................................... 14
4.4 Symbolisk interaktionism ...................................................................................................... 16
5. Metod och material .................................................................................................................... 20
5.1 Urval ...................................................................................................................................... 20
5.2 Genomförande av intervju .................................................................................................... 21
5.3 Etik ........................................................................................................................................ 22
5.4 Reabilitet och validitet .......................................................................................................... 22
6 Resultat ........................................................................................................................................ 23
7 Analys av resultat ......................................................................................................................... 26
7.1 Barndom ............................................................................................................................... 26
7.2 Vänner................................................................................................................................... 27
7.3 Övrigt .................................................................................................................................... 29
8 Diskussion av resultat .............................................................................................................. 31
Källförteckning ................................................................................................................................ 34
Intervjuguide ................................................................................................................................... 35
3
1. Inledning
I dagens samhälle finns många normer för hur vi människor ska se ut och bete oss. Filmer och
olika reklam i TV berättar till exempel hur vi bör klä oss och hur den ”perfekta” familjen bör
se ut. Detta ständiga tryck påverkar vår självbild. Jag tror att ungdomar påverkas mest av
trycket från samället och de rådande idealen i gemenskapens värld. Detta har lett till att mitt
intresse för gemenskap och utanförskap blivit stort.
Jag har länge varit intresserad av hur vi människor påverkas och upplever gemenskap och
utanförskap och vill skapa en förståelse för det. Jag tycker det är intressant att ta reda på vad
som skapar våra värderingar om vad som klassas som ”normalt” och inte ”normalt” och hur vi
ser på gemenskap och utanförskap.
Gemenskap är något som har stor betydelse för ungdomars identitetsskapande och känsla av
tillhörighet. Det utspelas ett djupt mänskligt drama, i den djupa mänskliga paradoxen att man
både vill vara sin egen men man vill också höra till. Ungdomar idag har stort behov av att bli
sedda, få uttrycka sig och få känna tillhörighet med grupper. Detta är viktigt för deras
identitetsskapande och har även inneburit att ungdomar marginaliseras om de är lite
avvikande, om de alltså bryter från den vanliga ”normen”. Om de har opassande klädsel så är
det tillräckligt för att inte vara en i gruppen, menar Ziehe (1992). Detta skapar också spänning
mellan olika grupper eftersom människor idag känner sig orättvist behandlade på grund av
olika kulturella mönster, kön, boende och olika levnadsvanor. Detta i sig leder också till att
det skapas olika syn på hur vi människor ser på varandra eftersom vi lever i olika sociala
miljöer. Dessa försök att skapa sin identitet genom gemenskap med andra är också
bakomliggande orsaker i de förändringar som sker i vårt samhälle.
Under bondesamhället på 1800-talet var vi människor närmare varandra och hade mer
gemensam syn på saker och ting. Under industrialiseringen med omfattande förändringar i
informationsflödet, ekonomin och med olika sociala rörelser som tog fart under 1900-talet
kom samhället att bli allt mer differientierat enligt Werner (1983). Det är en global förändring
som sker i vårt samhälle som gör att vi människor har olika ekonomiska förutsättningar,
informationsflödet blir större, vilket påverkar också den syn vi har på oss själva och andra,
enligt Giddens (2003).
För att genomföra studien har jag tagit del av både socialpsykologiska och sociologiska
teorier.
4
1.1 Syfte
I dagens moderna samhälle räcker det inte bara med att ha en egen personlighet för att passa
in i en grupp, det finns nämligen vissa krav för hur du ska vara i en grupp för att vara med i
gemenskapen, i detta speglas också den utanförskap som många individer kan känna om de
inte får känna tillhörighet med andra människor.
Mitt syfte är att få en djupare sociologisk förståelse för ungdomars upplevelser och tankar
kring gemenskap och utanförskap. Jag vill få förståelse för killar och tjejers upplevelser av
hur de ser på gemenskap och utanförskap.
1.2 Frågeställning
Jag avser att fokusera på ungdomars sätt att se på gemenskap och utanförskap genom deras
liv. Jag kommer bland annat gå in på frågor om familj, barndom och vänner för att få en bild
av ungdomarnas syn på gemenskap och utanförskap.
Hur ser unga män och kvinnor på gemenskap och utanförskap – vilka egna erfarenheter och
förståelser har de av gemenskap och utanförskap?
5
2. Bakgrund - förändrade socialisationsmönster
Gemenskapen bland ungdomar är en viktig aspekt. Jag vill därför i detta kapitel lyfta fram de
förändringar som skett under en lång tid och att jag anser att det är viktigt för att få en
förståelse för hur vi människor interagerar idag.
I dagens samhälle sker många samhällsförändringar och skillnader uppstår mellan oss
människor som gör att vi utsätts för utanförskap. Det finns också många förebyggande arbeten
i samhället för att människor ska kunna känna gemenskap. Vi människor idag har kommit
ifrån varandra och inte är lika nära varandra som vi var förr, menar Werner (1983). Under
bondesamhället levde vi människor i ett samhälle, där gemenskapen var stor. Werner (1983)
pekar på att vi människor förr hade stort kontaktnät och alla var en enhet. Idag ser det olika ut.
Olika händelser har förändrat våra liv och vi lever i en global värld med ökad mobilitet,
teknologi och förändrade familjemönster, som har ändrat våra levnadsvanor. Werner (1983)
menar att vi människor idag har stora kommunikationsproblem som gör att vi separeras från
varandra. Vi lever i olika miljöer, kulturer och städer. Vi människor är sociala varelser som
har ett behov av att bli bekräftade och känna tillhörighet menar Johansson och Lalander
(2010). Många av de förändringar som sker ställer krav på oss människor som vi inte kan
hantera, vi hinner inte med de radikala förändringarna. Det påverkar det vi ser och det vi gör.
Vi människor har även glidit ifrån varandra och lever i ett komplext samhälle. Giddens (2003)
menar att dessa förändringar får oss människor att känna otrygghet, det kan kännas som att vi
människor inte riktigt har rätten till att styra och hinna med dessa förändringar, menar
Giddens (2003). Vi ställer även krav på barnen eftersom vi vill skydda dem från de
samhällsförändringar som sker. Under bondesamhället var familjen en stabil punkt, idag
förekommer det många separationer såväl mellan par som vänner. Vi människor kan känna att
vi måste prestera för att passa in och anpassa oss till gruppens förväntningar för att få ett
värde. Vi har olika fritidssysselsättningar, arbeten och förhållningssätt till våra levnadsvanor
och vi socialiseras på olika sätt. Det formar också vad vi tycker är intressant och ointressant.
Vi generaliserar och reagerar på det vi tycker är konstigt, alltså det som ligger bortom vår
egen normuppfattning. Knoll och Witt (2005) tar upp en viktig punkt om hur de förändringar
som sker i våra liv påverkar oss:
”En ökad social och geografisk mobilitet förefaller svårare att hantera. Den sociala
mobiliteten frestar på gemenskapens normsystem och sanktioner hotar dem som avviker från
”normaliteten”. (Knoll & Witt, 2005, s 65-66)
6
Även Sernhede (1996) betonar med utgånspunkt från Thomas Ziehe, begreppet kulturell
friställning. Kulturell friställning innebär att tidigare ifrågasattes inte människans sätt att leva
på, eftersom människor förr hade gemensam syn på saker, vilket inte heller ställde någon
press eller krav på individens sätt att bete sig på. Detta tenderar till att göra att ungdomar idag
inte har de levnadsförhållanden som tidigare gav stabilitet i livet. När gemensamma
synpunkter och levnadsvanor förändras och skillnader sker ställer det individen i en osäker
värld, enligt Sernhede (1996). Han menar på att individen har högre krav på sig själv i det
samhället vi lever i idag då människor själva måste forma sin identitet. Det finns inget
sjävklart sätt att leva på som man växer in i som det tidigare varit under bondesamhället,
menar Sernhede (1996).
Genom gemenskap med andra känner vi att vi kan dela gemensamma mål, erfarenheter och
intressen. Vi påverkas av de människor vi har omkring oss. Att vara isolerad och utanför är
inget en människa vill menar Olofsson och Sjöström (1993). Människor kan känna otrygghet
och osäkerhet på så vis.
7
3. Tidigare forskning
Idag råkar ungdomar ut för problem som missbruk, kriminalitet och mobbning bland annat.
Om detta finns en omfattande samhällsvetenskaplig forskning. Men det finns också många
ungdomar i samhället som behöver stöd och vänner som finns där för dem för att kunna känna
att de har ett värde och att känna tillhörighet. Vad jag kan se så finns det väldigt lite forskning
kring vänskap. Jag har försökt att leta upp tidigare forskning kring området vänskap och
finner inget generellt om det. Sociologen Francesco Alberonis klassiska bok om vänskap
(Alberoni, 1997) har jag givetvis träffat på, en bok med ett filosofiskt anslag om vänskap.
Kanske är det för dåligt forskat kring det området i sociologi. Jag har letat bland artiklar och
böcker utan resultat, däremot inom psykologin och pedagogik har jag funnit forskning kring
vänskap. Det jag har fått fram är hur ungdomar gör för att finna sin plats i samhället och
känna gemenskap med andra människor i sociologisk ansats. Det kommer jag ta upp nedan.
3.1 Ungdomens modernisering
Ungdomar idag är påverkade av samhällets tryck till det inre och yttre, de får ta del av av de
stora problem som finns i samhället, med stort informationsflöde, arbetstlöshet, olika debatter
och de är även inblandade i vuxenvärlden. De är påverkade vare sig de vill det eller inte,
menar Ziehe (1992). Dessa problem ställer också ungdomar inför press att göra sig hörda och
sedda och utveckla en identitet.
Ziehe (1992) förklarar ungdomars behov av uttryck i samhället genom tre kategorier:
Subjektivering: Ungdomarna söker närhet och tryggheten hos sig själva och andra. Detta
genom bland annat grupper av ungdomar, man söker sig till de som man kan identifera sig
med och för att kunna skapa en egen uppfattning om sig själv genom gruppen.
Ontologisering: Ungdomar försöker söka sig till en identitetsbekräftelse, detta genom
religiösa rörelser.
Estetisering: Genom estetisering vill ungdomar förebygga tomheten och sin vardag genom att
finna nya ting att göra, söka sig till spänning bland annat.
8
3.2 Social kompetens
Social kompetens innebär hur individen bemästrar sig själv och andra människor. Det handlar
bland annat om hur man tar sina känslor till uttryck och hur våra sociala förmågor regleras i
samhället. I interaktionen med andra människor påverkas vi av varandra och förhåller oss till
andra människors förväntningar på hur man ska bete sig. Det är inte alltid som vi vågar visa
våra riktiga känslor för att vi är rädda för vad den andra personen ska tycka. Vi vågar inte vara
ärliga mot det vi känner eftersom vi är rädda för att såra andra människor, förklarar Person
(2003). Social kompetens innebär även människans sätt att vara social på och om det passar in
i relationer till andra människor beroende på hur bra man känner varandra eller inte, menar
Persson. Människor som är nära besläktade med varandra eller har en ömsesidig relation med
varandra behöver inte känna att det behöver ha en sociala kompetens eftersom man har en
trygg relation och vågar vara sig själv. Persson förklarar att individers sätt att utveckla socialt
kompetens grundar sig i deras viljastyrka och uppfostran bland annat. Persson tar upp ett
begrepp som ligger nära socialt kompetens:
Emotionell intelligens: emotionell intelligens innebär att människor lär känna sina egna
känslor och kan på ett intelligent sätt hantera sina känslor i samspelet med andra människor.
Innehar människor emotionell intelligens så kan de också utveckla goda relationer med andra
människor menar Persson (2003). Individen kan då förstå sig på sina egna känslor och tackla
dem på ett bra sätt, till exempel om individen möter människor som utsätter honom eller
henne för utanförskap så kan det tacklas genom att man känner att man är stark nog att inte bli
påverkad av det.
Social kompetens handlar mycket om hur vi människor i samspel med andra människor
hanterar våra emotioner. Hur vi tacklar de situationer vi står inför och hur vi bemöter andra
människor. Har till exempel andra människor en uppfattning om att jag är osäker som person
och jag motbevisar det så kan de ändra sin uppfattning och tänka att jag är en stark person
eftersom jag visar det. Det är dock inte alltid som vi människor kan försvara våra känslor. Det
finns grupper i samhället som försöker påverka vad vi ska tycka och tänka och försöker att
påverka våra känslor negativt, menar Persson (2003).
9
3.3 Familj
Gemenskapen med familjen är en viktig del i barnets utveckling och socialisation. Genom
interaktion och påverkan av föräldrar utvecklar barnet en identitet och tar efter föräldarnas
beteendemönster menar Giddens (2007).
”Familjer innehar olika positioner i förhållande till andra institutioner i samhället. I de flesta
traditionella samhällen bestämde usprungsfamiljen den position och status som individen fick
under resten av sitt liv.” (Giddens, 2007, s 165)
Familjemönstren har förändrats genom industrialiseringen, idag förekommer familjer med
flera mammor och pappor, dessa är styvföräldrar som barnen har som extra föräldrar på grund
av att mamma eller pappa träffar en ny partner. Detta kallas ”ombildad familj”. Barnet
påverkas av detta och kan få en distans till sina biologiska föräldrar. De biologiska föräldrarna
som skiljer sig kan flytta till annan ort och relationen till dem kanske inte blir lika stark som
den var tidigare på grund av geografiska avstånd som försvårar kontakten. Familjemönstren
ändras då nya personer blir en del av familjen, styvförälder och styvbarn kan ha skilda åsikter
eller värderingar, detta kan skapa konflikter eller så skapas en helhet av de olika värderingar
och åsikter som familjen har menar Giddens (2007).
De förändringar som skapats inom ramen av familj har också påverkat hur vi ser på våra
andra relationer menar Giddens (2007). Vi har förväntningar på oss att skapa en nära relation
till andra människor, att vi ska kunna engagera oss i varandra och upprätthålla en bra
kommunikation för att skapa bra förhållanden. Dessa förväntningar finns inom ramen av
vänskapsrelationer och relation mellan familjen bland annat beskriver Giddens (2007). Även
om familjen är en viktig del i vårt liv så beskriver Giddens (2007) att vi människor måste
anpassa oss efter de förändringar som sker i våra liv som påverkar den relation vi har till
andra.
10
4. Teorier.
Här kommer jag gå in på olika teorier om hur ungdomar genom uppväxt skapar gemenskap
och hur de påverkas av utanförskap beroende på hur deras uppväxt varit. Jag kommer också
gå in på hur den symboliska interaktionismen förklarar hur vi människor genom interaktionen
med varandra skapar gemenskap och jag beskriver även gränser för vad människor anser vara
”normalt” och inte ”normalt” och hur det påverkar människans självbild.
4.1 Ungdomars uppväxtmiljö och självbild
För att ungdomar ska få en stabil uppväxt och en bra grund till gemenskap så behöver de som
barn uppleva bekräftelse av föräldrar för att bygga en stabil grund till identitet. Barn är
sårbara och förstår inte allt som händer runt omkring dem och det är viktigt att föräldrar ger
en förklaring till olika intryck och stödjer dem, menar Ziehe (1992). Det är också viktigt för
barnen att känna gemenskap och tillhörighet bland vänner för att knyta sociala band och få en
bra grund till självkänsla. Ziehe (1992) beskriver att i det samhälle vi lever i idag så har det
uppstått förändrade familjemönster, vilket gör att barnen blir påverkade av det. En central
förändring är kärnfamiljens ändrade roll. Idag är familjen seperarad och uppluckrad,
traditionen förr var att familjen höll ihop. Idag har den traditionen brustit, förklarar Ziehe
(1992). Vi lever i en individualiserad värld där vi måste tillgodose våra egna behov och söka
kärlek. Det finns inga självklarheter att förhållandet mellan föräldrar kommer att hålla och att
barnen kommer ha en stabil uppväxt till föräldrarna, vilket också generarar problem för
barnen om de inte kan vara säkra på att föräldrarna alltid finns till hands. Det gör att barn
längtar sig efter stabilitet och trygghet. De får även vara utan föräldrar när de arbetar och är
allt mer hemma ensamma och det bidrar till att de får vänta på att saker ska ske i deras liv.
Barnens chans om att få växa upp med ett liv som ger en trygg uppväxt minskar och istället
skapas osäkerhet och otrygghet.
Sernhede (1996) beskriver att barn skapar sig en identitet genom samtalet med andra och de
bilder och uppfattningar barnet får av sin omgivning. Genom det lär sig även barnen hur de
ska ta sig vidare i världen när de växer upp, genom den kultur och sociala liv de är uppväxta i.
Det är där intressen börjar bildas, intressen som barnen kan dela med andra, saker som
symboliserar honom eller henne som person.
11
Mycket av den information vi människor tar till oss idag gör att vi blir påverkade och ibland
osäkra. Samhället påverkar vad vi människor ska tycka och tänka om varandra och vi
människor är beroende av vad andra ska tycka om oss för att vi ska känna oss värdefulla
menar Sernhede (1996). Numera påverkas ungdomar att ingå i olika grupper och det finns
olika regler i olika grupper för att passa in. Dessa förväntningar ställer krav på individers
identitet. Det växande globala informationsflödet, ekonomi och levnadsvanor sätter
omfattande press på oss människor att försöka passa in och att uttrycka vår identitet till något
vi kanske inte är fullt medvetna om. Det ställer även krav på hur vi människor ser på oss
själva.
Sjöström och Olofsson (1993) beskriver Självuttryck genom det sätt som jag får känna mig
värdefull av andra människor kan jag vara trygg i mig själv och utveckla en stabil identitet.
Självuttryck utvecklas med åldern, barn bygger nya förmågor och kunnigheter och utvecklar
ett jag. Därmed bryts gamla mönster när individen åldras. Sjöström och Olofsson (1993)
förklarar det på så sätt att barn mognar med åldern och bryter gamla beteendemönster och
skapar nya. För att barn ska kunna bli trygga i sin utveckling krävs det att få en stabil uppväxt
med förståndiga föräldrar och stabil omgivning. Självuttrycket kan hämmas då individen inte
formar något stabilt självuttryck. Det skapar osäkerhet och instabila beteendemönster hos
barnet och kan bilda agressivitet och depression i uppväxten, förklarar Sjöström och Olofsson
(1993). Detta kan inträffa bland annat vid kriser i familjen exempelvis, då barn får vara med
om skilsmässor eller våld i hemmet.
Föräldrar är de som har stor påverkan på barnets självbild när de är små och de har stor
betydelse för barnets utveckling eftersom barns självbild börjar utvecklas tidigt i livet, menar
Sjöström och Olofsson (1993). Sjöström och Olofsson (1993) ger en utförlig förklaring till
hur barns självbild blir påverkad:
”Detta betyder, att kärnan i självbilden är intimt sammankopplad med känslorna och behoven
av gemenskap och självuttryck. Kärnan i självbilden är således känslomässigt laddad och
grundad på en sämre förståelseförmåga, samtidigt som den utsätts för den typ av
förvrängningar jag tidigare pekat på. Det innebär att den blir svårare att förändra senare.”
(Sjöström & Olofsson, 1993, s 42)
12
Beroende på hur föräldrarna agerar mot barnet så kommer barnet att utveckla en självbild av
den tolkning de gör av föräldrarnas sätt att bete sig mot dem. Familjen har en enorm påverkan
på känslor och upplevelser som inte upplevs någon annanstans, beskriver Knoll och Witt
(2005).
4.2 Normalitet - utanförskap
Grupper i samhället placerar in de människor som anses vara ”onormala” i ett fack, beskriver
Becker (2006). Dessa grupper har då bestämda regler av vad som är ”rätt” och ”fel” och vad
som inte passar in i denna grupp kan komma att bestämmas av intresse av medlem i gruppen
till exempel. Det kan handla bland annat om att individen som blir placerad som utanför inte
har passande klädsel. Becker (2006) förklarar att individer som klassas som utanför av
grupper i samhället är de som inte passar in i de beteendemönster gruppen har som
förväntning. Becker (2006) förklarar mer utförligt hur grupper i samhället formar det
beteendet:
”Jag menar i stället att sociala grupper skapar avvikelse genom att upprätta de regler vilkas
överträdelse utgör avvikelsen och sedan tillämpa dessa regler på specifika personer och
beteckna dem som utanförstående.” (Becker, 2006, s22)
Becker (2006) menar att de grupper i samhället som stämplar ett avvikande beteende på en
individ gör det av den anledning att individen inte passar in i deras förväntningar och blir
klassad som onormal. Ungdomars sätt att betrakta avvikande beteende kan påverkas av äldre
människor, men även media och kultur kan påverka ungdomars syn. Becker (2006) tyddliggör
varför människor pekar ut andra som avvikande. Det grundar sig i bland annat reaktioner som
jag tidigare nämnt och även intressen av att peka ut andra människor. Det finns normer i vårt
samhälle som säger oss vilka beteendemönster som anses vara rätt och fel och det tar vi
människor in bland annat genom media, omgivning, kultur och det gör också att vi uppfattar
saker och ting som ”normalt” och ”onormalt”.
Utanförskap kan handla om mobbning och utfrysning. Människor som blir utsatta för
mobbning kan hamna i situationer då de mår dåligt och inte känner någon livslust. Det är
viktigt att människor känner gemenskap med andra för att bli bekräftade för de personer de är,
enligt Johansson och Lalander (2010). De människor som väljer ut vem de mobbar, reagerar
på något som de ser på personen som de tycker är ”onormalt” och koncentrerar sig på det.
13
Detta kallas stigma. Stigma kan förklaras i tre olika kategorier och Johansson och Lalander
(2010) hänvisar till Goffman som förklarar dessa tre kategorier:
Kroppsliga missbildningar: Att personers utseende anses vara konstigt eller ”fult”.
Exempelvis att personen är skelögd eller handikappad.
Fläckar på den personliga karaktären: Att ungdomens föräldrar exempelvis anses vara
instabila kan göra att ungdomen blir utsatt för utfrysning eftersom hans/hennes omgivning
verkar konstig. Även kan påhitt och rykten skapa utfrysning för personer, som anses vara
trovärdigt för andra.
Stambetingade stigman: Att man har en annan hudfärg exempelvis.
Hilte (1996) beskriver att avvikaren är den som bryter mot gruppens förväntningar och för att
passa in så måste han eller hon bete sig på ett accepterat sätt. När vi människor befinner oss i
det offentliga så blir vi påverkade av normer i närhet till andra människor. Hilte (1996)
beskriver även att när människor ser att någon är mer annorlunda så kan det bli en utsatt
situation för den som blir klassad som ”onormal”. Medias sätt att förmedla hur människor ska
tycka något vara ”normalt” eller ”onormalt” kan spegla sig i hur de vinklar bilden av det
”normala” och ”onormala”. Johansson och Lalander (2010) menar på att media har en
påverkan på oss människor eftersom vi tar del av media varje dag.
Mötet med andra individers kulturer med olika levnadsvanor kan skapa konflikt och krock
mellan det som tycks vara normalt. Det finns olika idealbilder och normuppfattningar om av
vad som anses vara ”normalt” och ”onormalt” i samhället, media är en av de osaker till vad
som skapar bilden av det ”normala” och ”onormala”. Det ger oss människor också en bild av
vilka vi väljer att umgås med och betrakta som avvikande. Även föräldrarna är en del i den
process där barn utvecklar uppfattningar om vad som är ”rätt” och ”fel”.
4.3 Gemenskapens betydelse
Gemenskapen är viktig för oss människor för att känna att vi hör till och att vi är en del av
samhället. Olofsson och Sjöström (1993) säger att det viktigt för barn att de får känna kärlek
och omsorg från sina föräldrar för att kunna överleva och få en god grund för en bra uppväxt.
Det kan också vara sårbart för oss människor att ha så stort behov av att känna gemenskap,
det gör oss känsliga. I de fall barn inte erfar någon känsla av gemenskap kan de istället
14
överkompensera för detta i senare ålder och då istället utveckla ett överdrivet behov av
gemenskap. Andra orsaker till ett sådant beteende kan exempelvis vara våld i hemmet eller ett
litet social nätverk.
Vad som begränsar oss i vårt sökande efter gemenskap är bland annat att det finns många
regler i vårt samhälle om hur vi ska bete oss och detta gör att vi lätt hamnar i utanförskap om
vi inte anpassar oss. Människor har olika idealiska förväntningar på andra människor och det
skapar problem eftersom dessa ideal inte alltid uppfylls. Människor kan bli utpekade som
avvikande beroende på hur de ser ut och vad de gör offentligt. Genom att bete sig på ett sätt
som en människa anser vara konstigt stämplas denna som avvikande.
Johansson och Lalander (2010) förklarar att i samhället finns det många regler för hur vi ska
bete oss i möten med andra människor och på offentliga platser. När det kommer till hur vi
människor försöker passa in i möten med andra människor så poängterar Johansson och
Lalander (2010) att vi i möten med människor som vi inte känner kan försöka leva upp till
förväntade beteenden av de personerna. Detta eftersom vi inte känner oss tillräckligt bekväma
och trygga med dem eftersom vi inte har bildat en stabil relation.
Johansson och Lalander (2010) beskriver att när vi människor bygger upp en ömsesidig
relation med fungerande samspel så kan kontakten med andra skapa en känsla av solidaritet.
Det är också viktigt för människor att känna gemenskap när vi ändrar levnadssituationer som
till exempel flytt till en ny stad. Svåra situationer kan uppstå för personer som flyttar till en ny
stad för att man ännu inte är delaktig i någon gemenskap i den nya staden med ett tryggt
socialt nätverk bland annat. Gemenskapen ger oss en känsla av att vi lever och är viktiga, den
skapar en trygghet hos individen och bekräftelse om existens, beskriver Johansson och
Lalander (2010). Det kan bli påfrestande för individen om hon eller han inte har en stabil
social trygghet eftersom personen inte hamnat i en fulländad relation än, utan måste börja
skaffa nya relationer. Känns inte banden tillräckligt starka med de personer som individen
försöker skapa en relation med så kan individen känna skamkänslor. Detta även om om
individen inte blir sedd som den person hon är i förhållande till relationer till andra
människor. Johansson och Lalander (2010) menar också att när vi vistas i olika och nya
miljöer så ställs krav på oss att uppfylla förväntningar och individen kan känna att hon saknar
resurser för att interagera på en ömsesidig plan.
15
Det förekommer däremot även att flytt till nya miljöer underlättar vår strävan efter
samhörighet. Johansson och Lalander (2010) hänvisar till fenomenologen Nick Crossley
(2001), som säger att många individer har lätt att komma in i nya miljöer och skapa nya
relationer på grund av att de från början delar en erfarenhet eller ett intresse och att det på så
vis uppstår en så kallad dynamisk harmoni, vilket gör att individen då får lättare för att smälta
in i den nya gruppen.
Asplund (1987) beskriver att vi människor är sociala varelser som vill ha svar på det vi frågar
efter. Asplund (1987) benämner det sätt som vi människor kräver svar på som social
responsivitet. Social responsivitet kan vara det sätt som vi svarar och frågar. Det kan handla
om ansiktsuttryck, om någon är arg på oss så reagerar vi genom att till exempel bli arga
tillbaka, vi reagerar på ett stimuli. Vi människor vill gärna förstå oss på hur någon svarar och
det är inte alltid vi gör det, vilket kan innebära att vi blir isolerade, även då vi inte får något
svar och när vi känner att saker och ting inte går på det sätt som vi planerat eller vill uppnå.
När den sociala responsiviteten inte upplevs som något positivt kan människan uppleva det
motsatta, asocial responslöshet. Individen känner sig då utanför för att hon inte upplever att
hon är delaktig i ett socialt samspel med den andra personen.
4.4 Symbolisk interaktionism
Symbolisk interaktionism är en teori som behandlar samspel mellan människa och samhälle.
Alltså varför vi människor beter oss på vissa sätt och inte endast ger en förklaring till vad
beteende är, utan vill även förstå varför, enligt Levin och Trost (2010). Det symboliskt
interaktionistiska synsättet är ett verktyg för att förstå människans olika beteenden, genom att
bland annat fokusera hur vi människor integrerar med varandra.
Johansson och Lalander (2010) pekar på att den symboliska interaktionismen förklarar
människans sätt att interagrera med andra människor genom symboler, exempel på en symbol
kan vara tal och kroppsspråk. Människors kommunikation är viktigt att förstå sig på och att
studera hur individen tror att andra ser på henne.
Johansson och Lalander (2010) beskriver att människor genom kommunikation med andra
kan hamna i ett rollövertagande, vilket innebär att människan påverkas av den andra
personens sätt att bete sig på och vill passa in i det sätt som personen tror att den andra
förväntar sig att man ska vara. Man skapar sig en bild av hur en annan person ser på en själv.
Förklaringen till varför vi människor utvecklar ett rollövertagande är att vi vill känna ett band
16
med andra människor och känna att vi passar in. Det får oss människor även att känna stolthet
och det kan också få oss att känna skamkänslor.
Symbolisk interaktionism beskriver även att vi människor genom kommunikationen med
andra människor på olika platser utvecklar och förändrar vårt handlande och hur vi ser på oss
själva.
Ritzer (2009) beskriver symbolisk interaktionism genom skapande mellan individ och värld,
alltså att vi människor är en del av det som vi skapar och att vi kan påverka hur vår värld ser
ut. Det går en linje mellan individen och samhälle.
Levin och Trost (2010) förklarar även att de ordval vi gör när vi samtalar med varandra är
symboler som betyder något för oss. Dessa symboler har betydelse för oss från det att vi föds.
När vi börjar bygga egna meningar byggs betydelsen av dessa ord. De ord vi använder måste
även ha en innebörd för andra människor för att bli en symbol, till exempel som ordet vänner
har betydelse för oss. Vi lär oss vilka betydelser orden har för oss och när vi kan använda
dem. Det råder en viss social ordning i vårt samhälle förklarar Levin och Trost (2010). Det är
ett regelstyrt samhälle som vi växer upp i och vi lär oss vilka beteenden som är rätt och fel.
Detta är normstyrda beteenden som också styr hur vi människor förväntas vara, som en slags
idealbild.
Levin och Trost (2010) förklarar hur vi människor blir påverkade av de regler som finns i
samhället:
”Mycket vanliga är de regler som begränsar vårt beteende, dvs. de säger oss hur vi inte får,
skall eller bör bete oss. Om vi inte följer dessa regler stör vi den sociala ordningen.
Människan är inte social från födseln utan blir successivt alltmer social. Man kan något
drastiskt säga att barnet succesivt blir alltmer människa eller social varelse allteftersom det
växer upp och socialiseras in i samhället, lär sig de normer och förväntningar som finns där.”
(Levin & Trost, 2010, s 74)
Här vill jag även ta upp barns uppväxt för att få en syn på hur gemenskapen kan utvecklas
med åldern.
Människan blir mer eller mindre social ju mer han eller hon växer upp och interagerar med sin
omgivning. Levin och Trost (2010) visar på att vissa människor som har en stor betydelse för
barns identitetsbyggande och trygghet. Johansson och Lalander (2010) menar att den detta
17
kan vara en till barnet närstående person, till exempel en förälder eller ett syskon. Det behöver
dock inte vara människor som funnits där hela livet för barnen, utan det kan röra sig om en
viss tidsperiod. Dessa personer kallas för signifikanta andra. Mer ingående förklaras att dessa
människor har betydelse för barnet på det på grund av att barnet anförtror sig åt och tycker om
den här personen.
Barnet kan genom interaktionen med den signifikanta andre lära känna sig själv och sin
omvärld. När barnet utvecklas kommer hon till ett stadium där hon utvecklar sin identitet
bland annat genom påverkan från den signifikanta andre och möte med andra människor lära
sig att anpassa sig och urskilja sig själv och lära sig mer om sig själv. Detta beroende på vad
hon möts av för grupper i samhället och vilket umgänge hon har, förklarar Johansson och
Lalander (2010).
Dessa grupper som individen möter eller ingår i under sin uppväxt påverkar också individens
bildande av identitet. Dessa grupper kallas för de generaliserade andre. Levin och Trost
(2010) beskriver dem som den grupp människor som är en del av det som påverkar individens
identitet. Den genereraliserade andra innefattar även samhället i form av till exempel
instutitioner och övriga grupper som vi möter vardagligen. Exempelvis så kan den
generaliserade andre manifestera sig i en umgängeskrets. Den abstrakta generaliserade andre
talar om vad ”man” får göra och inte göra.
Levin och Trost (2010) menar att individen blir påverkad av gruppens beteenden och formar
sitt beteende utefter gruppens sätt att bete sig på. Individen påverkas även av dess egen
uppfattning av vad gruppens förväntningar är. Vår identitet formas alltså även av hur vi ser på
andra.
Johansson och Lalander (2010) beskriver även att den generaliserade andre är den grupp som
påverkar individens sätt att se på idealbilder av kroppen. Den generaliserade andre påverkar
och formar individens handlande och även hur vi använder oss av vår kroppsliga beteende.
Johansson och Lalander (2010) hänvisar till Charles H.Cooley som har utvecklat begreppet
spegeljaget. Med spegeljaget menar Cooley att individen föreställer sig själv så som andra ser
på henne. Individen skapar sig en bild av andras tyckande och det påverkar individens känslor
beroende på hur andra agerar emot oss. Beroende på om individen upplever om andra
människor agerar positivt eller negativt kan hon genom gester och kroppspråk som den andra
förmedlar bilda sig en uppfattning om hur andra personer ser på henne. Hilte (1996) hänvisar
18
till Mead som förklarar det sociala jaget som en likhet till spegeljaget. Det sociala jaget
förklarar att genom interaktionen med andra människor så formar individer en bild av sig
själv, genom olika reaktioner, intryck och handlingar av andra människor så utvecklar vi en
identitet.
Mead förklarar:
”Det innebär att vi får tillgång till vårt jag först när vi gör oss själva till ett objekt och ser oss
själva med andras ögon. När människan blir ett objekt för sig själv skapas möjligheter till
självreflektion, där hon kan stå i en ständig dialog med sig själv: Vi förebrår oss själva när vi
misslyckas, vi är stolta över oss själva när vi lyckas, vi tänker på vad vi bör göra och vad vi
helst vill göra.” (Hilte, 1996, s 112)
Johansson och Lalander (2010) hänvisar till socialpsykologen Joachim Israel (1981) som
ägnade tid åt språkets betydelse för människan. Han menar på att språket styr människans
beteende. Med språket så hittar vi oss fram till vår verklighet och kan sätta ord och bild på vad
vi ser. Det är med språket som vi talar och påverkar och det är genom språket som vi formar
regler. Detta genom att vi människor under vår uppväxt lär oss vilka ord och meningar som
skall användas hur vi ska använda dem. Det finns även normer om vad som anses vara ”rätt”
eller ”fel” beroende på hur vi använder språket och formulerar oss.
19
5. Metod och material
Jag har valt att utföra en kvalitativ metod med fokus på intervjuer. Kvalitativ metod innebär
att man bygger en förståelse för de intervjuer man genomför och syftet är att man vill studera
människors tankar och värderingar bland annat om samhället. Forskaren ska tolka och få
förståelse för intervjupersonens livsvärld som Kvale (1997) beskriver. Därefter ska det göras
en analys av material man har fått fram bland annat genom olika teorier, enligt Ryen (2004).
Jag tycker det är mycket intressant att få en förståelse för intervjupersonernas upplevelser och
kunna studera de berättelser jag har fått fram. Därför valde jag kvalitativ metod. Jag har valt
att intervjua fem ungdomar i åldrarna 18-26 år. För att analysera intervjuerna så har jag valt
att koncentrera mig på de meningar som sagts under intervjuns gång och få fram det
väsentliga, vilket Kvale (1997) kallar för meningskoncentrering. Jag har även tolkat det
insamlade materialet av intervjuerna ur det sätt som intervjupersonerna talat.
5.1 Urval
För att få tag på intervjupersoner så har jag tillfrågat en vän och flertalet bekanta. Jag har
intervjuat två killar och tre tjejer, detta efter deras godkännande om genomförande av intervju.
Det är alltså ett bekvämlighetsurval som tillämpas.
Som nämnts ovan så var en av intervjupersonerna en vän till mig. Detta anser inte jag har
påverkat mitt resultat på något sätt eftersom min vän kände sig trygg med att samtala med mig
och besvara intervjufrågorna. Ryen (2004) menar att det kan finnas svårigheter med att
intervjua vänner:
”Av hänsyn till vänskapsrelationer kan intervjuaren undvika att ställa uppföljande frågor
eller vinkla dem så att data blir ofullständiga eller skeva. Ett problem med att intervjua
vänner kan vara att man tror att man förstår varandra och därför inte utforskar antaganden
eller följer upp dem för att få större klarhet i händelser eller erfarenheter.” (Ryen, 2004, s
82)
Jag fick till mitt syfte relevant information från den vän jag intervjuade och anser att jag
förhöll mig precis på samma sätt som jag gjorde gentemot de andra intervjupersonerna, jag
höll mig neutral för att inte påverka intervjusituationen.
20
5.2 Genomförande av intervju
Min intervjuguide har jag utfört med hjälp av intervjufrågor som jag har strukturerat upp i
förväg. Dessa frågor var ställda utefter olika teman: familj, vänner och bakgrund bland annat.
Som Kvale (1997) beskriver så ligger fokus på att ställa frågor ur olika teman som förhåller
sig till studiens syfte.
Under intervjuns gång var det en av interjupersonerna som grät under tiden hon berättade.
Givetvis frågade jag intervjupersonen om hon ville avbryta intervjun men hon valde att
fortsätta. I efterhand frågade jag henne om hon upplevde att det var några ledande frågor som
hade ställts som gjorde att det blev känsligt för henne. Hon sa att hon inte tyckte det och
tyckte det var spännande att tala om de olika upplevelser hon haft men att vissa saker som
hänt under hennes uppväxt fick henne att bli tårögd och att hon blev påverkad av att tala om
det.
Övriga intervjupersoner hade neutrala ansiktsuttryck och såg bekväma ut under intervjuns
gång. Även under intervjuns gång hade jag mig så neutralt förhållningssätt som möjligt, detta
för att inte påverka intervjupersonens berättelse på något sätt. Jensen (1995) förklarar att
forskaren ska undvika att påverka intervjupersonen, för att kunna få intervjupersonen att
känna att det intervjupersonen berättar är viktigt.
Jag har genomfört intervjuerna i min bostad, för att det inte ska förekomma störningar i
intervjusituationen. Jag har bjudit på fika för trevlighetens skull. Jag har även spelat in
intervjun på telefon och ljudinspelaren på datorn. Inspelning är viktigt för att få fram hela
berättelsen i detalj från intervjupersonen och för att enklast kunna lyssna igen och få med allt i
samtalet under intervjuns gång, enligt Kvale (1997) Men Ryen (2004) menar att man även
skall anteckna under intervjuns gång om det blir så att inspelningen krånglar på något sätt. I
mitt fall så inträffade det ett litet fel under inspelningens gång. När jag skulle spela in första
intervjun så trodde jag att ljudinspelaren på mobilen var igång. Efter intervjun ville
intervjupersonen lyssna på inspelningen och vi gjorde då upptäckten att endast halva intervjun
kom med. Jag vet inte varför detta hände, men jag frågade intervjupersonen om jag möjligtvis
kunde få intervjua igen för att få med det material som saknades. Hon gick då med på det och
jag fick då ändra om och spela in allt på datorn vilket gick bra. Jag vill även tillägga att jag
testade att spela in på mobilen innan intervjun vilket fungerade.
21
5.3 Etik
Jag har gått igenom de etiska riktlinjer som gäller för bästa intervju. Då intervjupersonen
frivilligt valt att ställa upp på intervju så är det viktigt att informera intervjupersonerna om de
etiska riktlinjerna. De etiska riktlinjer som jag har rättat mig efter är:
Informationskravet: Det innebär att jag som forskare har skyldighet att innan intervjun
informera interjupersonerna om studiens syfte så att intervjupersonerna är medvetna om vad
de är med på och de godkänner att ställa upp och att de får avbryta när som helst under
intervjuns gång. Kvale (1997) beskriver att det är viktigt att informera om syftet så att
intervjupersonerna känner sig trygga.
Konfidentialitetskravet: Jag informerade intervjupersonerna om att de är anonyma i denna
studie och att deras namn inte kommer lämnas ut. Jag har frågat om godkännande om
publikation eller om andra får använda min studie och det har intervjupersonerna godkänt.
Kvale (1997) beskriver att det är viktigt att gå igenom konfidentialitetskravet för
intervjupersonernas rättigheter till publikation och utlämnanden. Eftersom intervjupersonerna
är delaktiga i studien så ska de vara medvetna om vilka som får tillgång till uppsatsen och att
inte något blir utlämnat utan deras godkännande.
5.4 Reabilitet och validitet
Realibilitet: Jag har varit noga med metoden under studiens gång, då jag bland annat gått
igenom mitt etiska ansvar och tagit med all intervjumaterial som jag har samlat in, följt
studiens riklinjer för att få med allt och göra så utförlig och bra studie som möjligt. I det
avseendets anser jag att realibiliten i min forskning är relativ hög. Ryen (2004) beskriver
däremot att reliabliten även behöver testas av flera personer eller samma person under olika
tidpunkter för att få så trovärdig realibilitet som möjligt. Att flera forskare prövar studien gör
också att realibiliten är hög, vilket i mitt fall inte gjorts.
Validitet: Validiteten är hög eftersom att jag har varit noga med att få med varenda ord som
har sagts under transkriberingens gång. Jag har tolkat data utifrån det intervjupersonerna sagt
och även i förhållande till det jag avsett att studera. Ryen (2004) beskriver att validitet innebär
att man studerar det syfte man har avsett för studien och förhåller sig till det.
22
6 Resultat
Här kommer jag skriva en kort sammanfattning om de resultat jag har fått fram av
intervjupersonerna.
IP1: Tjej, 22 år, studerar psykologi på universitetet. Bor i lägenhet själv och är singel.
IP1 berättar att hon har tillbringat mycket tid med sin familj som liten. Hon säger att hennes
föräldrar alltid stöttat henne och att hon känner att hon alltid blivit rättvist behandlad. Hon
beskriver att hon alltid haft en stor umgängeskrets och att hon tillbringar väldigt mycket tid
med sina vänner. Vännerna är för henne viktiga, de har alltid funnits där för henne. Bilden av
hur hon ser sig själv beskriver hon vara bra och att hon alltid känt att hon vet vart hon har sig
själv. IP1 säger att de personer som känner sig utanför tar hon till sig och att hon aldrig känt
sig utanför själv. Gemenskapens betydelse för IP1 är att ha människor runt om kring henne
som hon kan lita på.
IP2: Tjej, 23 år, arbetar i klädbutik, bor med sin pojkvän.
IP2 har fyra halvsyskon, två från mammas sida och två från pappas sida. Relationen till
syskonen från pappas sida är bäst även om hon inte har någon relation till sin pappa. Mamma
beskriver hon att hon har väldigt bra relation till idag och att hon känner att hon kan vända sig
till henne. Som liten har IP2 känt att hon blivit orättvist behandlad av sin mamma som lämnat
henne själv och då hon fått tagit väldigt mycket ansvar på egen hand. Hon berättar att hon
mått dåligt av det men att hon inte ångrar det som hänt. IP2 har flyttat till tre olika orter under
sin uppväxt och det har påverkat hennes umgänge. Hon känner att hon inte har lika bra
relation till de vänner hon har i den nya ort hon bor i och hon spenderar inte mycket tid med
dem. Hon beskriver sin relation med de vänner hon har i den tidigare ort som avslappnat och
tryggt. Men IP2 säger att hon känt sig övergiven av sina gamla vänner nu när hon flyttat till en
ny ort och hon känner inte att de har ställt upp för henne när hon behövt det. Hon beskriver
även att hon har skapat sig en bild av att hennes gamla vänner ser henne som osjälvständig
person som har förändrats mycket. Hon beskriver sin självbild som både självsäker och osäker
och att hon inte alltid mått så bra. Gemenskap med familjen beskriver hon som en central del,
att gemenskap handlar om att man tycker om varandra och är tillsammans och att det är
viktigt för henne för hon själv blivit påverkad av det. Utanförskap har IP2 varit utsatt för och
hon beskriver att hon kändes annorlunda, att hon var ”killtjej”. Hon tror att utanförskap
handlar om att man inte passar in i normerna.
23
IP3: Kille, 21 år, studerar statsvetenskap, bor hemma hos sina föräldrar och är singel.
Familjen beskrivs som en central del i IP3s liv. Han säger att han umgås med familjen mest.
Familjen består av mamma, pappa och hans tre syskon. Han berättar att hans familj behandlat
honom rättvist. Vänner beskriver han att han inte tillbringar någon tid med, han berättar även
att han inte har något behov av att vända sig till någon och att han föredrar äkta vänner
framför falska. Sina vänner beskriver han som missbrukare och att han själv inte vill bli
inblandad i det dem gör. Mobbning har han varit med om under en lång period men det har
blivit bättre nu säger han. Han berättar att han blev mobbad av sina vänner. Gemenskapens
betydelse för honom är att man har någon att umgås och känner gemenskap och familjen är
viktig. Han beskriver även att utanförskap handlar om när man inte känner stöd från sin
omgivning.
IP4: Tjej, 26 år, arbetar som vikarie på förskolor och skolor, är singel och bor hemma hos
föräldrar.
IP4 berättar att hon umgicks mycket med familjen när hon var liten. Hon beskriver att hon
haft en bra och dålig uppväxt med mobbning i skolan och att hon känner att familjen har
behandlat henne orättvist. De har pekat ut att hon gjort fel hela tiden och att hon känt att det är
något fel på henne påg rund av det. Hon beskriver att hon är väldigt självkritisk som person,
att hon inte duger och ser ner på sig själv. Men hon beskriver även att ibland är hon stark. När
det kommer till vänner så beskriver hon att hon inte alls har så många vänner. Hon förklarar
att hennes vänner bor i en annan ort och att hon har en vän i den stad hon bor i nu men som
hon inte har så mycket gemensamt med. IP4 säger att hon föredrar att ha få vänner som hon
kan lita på och att det känns tryggare att ha ett litet starkt nätverk. Men hon säger också att
även om hon haft några vänner så har hon alltid känt sig utanför och ensam. Gemenskap
betyder för henne att man kan vända sig till någon och umgås med och att man inte känner sig
ensam. Hon säger att hon har träffat på mycket mobbning tidigare och hon reagerar starkt på
det eftersom hon själv blivit utsatt.
24
IP5: Kille, 22 år, Studerar beteendevetenskap och arbetar cirka två till fyra timmar i veckan.
Har egen bostad och är singel.
IP5 beskriver sig själv som en person med god självbild. Familjen är för honom en central del
i hans barndom, han umgicks mycket med dem, bland annat syskonen. Han umgicks knappt
med några vänner. Han säger även att han haft en väldigt bra uppväxt, men att hans pappa har
behandlat honom som om han vore konstig som vänsterhänt. Han beskriver även pappan som
oförståndig och hans mamma som rättvis. IP5 beskriver att han spenderar väldigt mycket tid
med sina vänner idag och han alltid försöker prioritera vänner före annat. Han föredrar att ha
många vänner som han kan utföra olika sysselsättningar med. När det kommer till utanförskap
så berättar IP5 att han känt sig utanför en gång när en av hans vänner inte ville umgås med
honom längre. Då fick han välja att umgås med andra och vara med i deras lekar. Gemenskap
betyder för honom att man har förståelse för varandra och att man inte dömer varandra.
Utanförskap är något som han beskriver händer överallt i vårt samhälle och att alla blivit
utsatta för det, att det är något man möter vardagligt.
25
7 Analys av resultat
Här kommer jag att analysera det resultat jag har fått fram och utifrån de teorier jag skrivit om
kunna göra kopplingar utifrån de olika teman som jag har använt mig av. Först kommer jag gå
in på barndom då det handlar om frågor om familj, tidigare umgänge med mera, vänner och
sedan övriga frågor.
7.1 Barndom
Det visade sig att alla intervjupersoner beskrev familjen som viktig under barndomen, att
umgänget med familjen var stor. Några av intervjupersonerna har upplevt att föräldrarna har
behandlat dem rättvist och några har känt sig orättvist behandlade. IP1 beskriver
familjesituationen som bra med stöttande föräldrar, vilket beskrivs vara viktigt för barnets
identitets byggande och för att känna trygghet som Ziehe (1992) förklarar. Han säger att barn
behöver stöttande föräldrar för att kunna utveckla en stark identitet. IP2 och IP4 förklarar
upplevelsen under deras uppväxt:
IP2 säger: Alltså, jag känner att på vissa sätt har jag haft en ganska otrygg uppväxt. Där jag
har fått vara mycket själv, ta mycket ansvar och där jag liksom kanske inte riktigt alltid har
mått så bra.
IP4 säger att hon har blivit orättvist behandlad av familjen och att hon känner att hon alltid
gjort fel och känner därav själv att det varit något fel på henne.
Sjöström och Olofsson (1993) beskriver självuttryck som en viktig del i barnets sätt att kunna
bygga vidare sin identitet på, genom det sätt som barnet får uppleva värde i sin omgivning och
att bli sedd för den hon är så kan hon känna sig trygg i sig själv. Till det kan jag koppla till
IP2 beskriver att hon kände sig otrygg som liten då hon fick ta mycket ansvar själv och vara
mycket själv. Det i sin tur gör att hon kanske inte fått något bra stabil grund i sin uppväxt där
hon kan bygga vidare på sig själv och då blir det en hämmad bild av hur hon ser på sig själv
istället för att kunna bli bekräftad för den hon är. Sjöström och Olofsson (1993) menar också
på att det är viktigt för barn att känna kärlek och omsorg i sin uppväxt för att kunna känna sig
trygga, vilket speglar IP2 berättelse om att hon känt att hon haft en ganska så otrygg uppväxt
pågrund av att hon fått tagit mycket ansvar själv och varit mycket själv. Vilket kan kopplas till
det Ziehe (1992) beskriver att barn som blir lämnade ensamma hemma kan ges en känsla av
otrygghet och osäkerhet. Detta speglas i det fall som IP2 beskriver att hon känt då hon haft en
otrygg uppväxt på grund av att hon varit mycket själv.
26
Det är väldigt intressant att IP4 beskriver att saker och ting hon har gjort har anses vara fel,
därav ser hon sig själv som något dåligt. Hon säger att hennes föräldrar alltid sagt till henne
att hon gör fel och att hon fått den bilden av sig själv, att hon tycker hon själv gör fel. Det IP4
berättar om hur hennes föräldrar har påpekat att hon gjort fel och att även hon har fått den
bilden av sig själv har att göra med sociala spegeljaget, vilket Mead beskriver att individen
speglar sig själv så som andra ser henne.
IP4 säger: Jag var ju alltid det svarta fåret i familjen också och det är ju sådant som gör ont
när man tittar tillbaka, allt man gjorde var fel, jämt och ständigt. Ibland tror jag att det är
något fel på mig, jag står ju upp för mig mer nu, förr tog jag bara skiten.
Hur familjens påverkan på IP4 varit så stor kan förklaras med signifikanta andra då barnet
bildar sig ett spegeljag av de personer som har betydelse för henne. Johansson och Lalander
(2010) menar på att signifikanta andra är de personer som är närstående till individen och att
genom signifikanta andra lär barnet känna sig själv. Ii detta fall är det IP4 föräldrar som varit
med och påverkat den syn som IP4 har på sig själv.
Intervjupersonerna betonar familjens betydelse för gemenskap både för att bygga upp en
identitet som gjort dem till stabila vuxna som kan hantera relationer och för en trygg
barndom. Att familjen är viktig för små barn är ju ganska väntat men familjen förefaller alltså
betyda mycket även i de unga vuxnas liv bortsett från vänskapsrelationer som inte har lika
stor betydelse under barndomen.
7.2 Vänner
Vad jag kan få fram av relationer till vänner så ser det olika ut för intervjupersonerna. Värdet
av vänskap värderas inte så högt av IP3 som knappt har vänner och inte känner något större
behov av att vända sig till någon eller ha kontakt med vännerna. Han säger att han föredrar att
ha äkta vänner än falska och beskriver att han blivit mobbad tidigare av sina vänner under
mellanstadiet och under en längre period fram tills nu då det blivit bra. IP3 har inte gett någon
utförlig förklaring till hur han har känt sig om det sätt han blivit mobbad på och varför. Han
har inte berättat varför han inte har något större umgänge, men jag kan ju koppla IP3
berättelse till att om man inte känner att man har någon störrre gemenskap med andra och
blivit mobbad under en tid i sitt liv så blir man isolerad och känner sig utanför. Han har inte
känt sig bekräftad av sin omgivning och inte är så social med sina vänner. På så sätt som
gemenskapen beskrivs vara en viktig del i människans liv som en social varelse så har inte
27
IP3 fått uppleva det och han poängterar även att det är hans vänner som har mobbat honom.
Johansson och Lalander (2010) förklarar att när människor blir utsatta för mobbning så kan
det bli att man känner sig isolerad och blir mindre social, vilket speglar sig i IP3 berättelse.
IP2 och IP4 förklarar att de flesta vänner som de har bor i en annan ort och att de själva
nyligen flyttat till ny ort. IP2 förklarar även att hon har några få vänner i den ort hon bor i nu
men hon ser de inte som riktiga vänner med den relation som hon har med dem vännerna som
bor i en annan ort. IP2 beskriver att hennes vänner bor längre bort och att hon har en vän i den
stad hon bor i men inte umgås med så mycket. Vad detta kan kopplas till är det Johansson och
Lalander (2010) menar på att människor som flyttar till ny ort kan känna sig socialt utanför.
De menar på att det är svårt att bygga en ömsesidig och stabil relation snabbt när man flyttar
till en ny stad.
IP2 talar om att hon en gång känt sig övergiven av sina vänner. Det inträffade när hon flyttade
ifrån sina vänner till en ny ort för att flytta ihop med pojkvännen. Hon berättar att hon tror att
hennes vänner skapat en bild av henne och att hennes vänner är självständiga och att hon fått
en bild av att hennes vänner ser henne som osjälvständig.
IP2 berättar: Dem är ganska såhär självständiga tjejer. Den ena tjejen är konstnär och den
andra tjejen ska flytta till Berlin nu med värsta såhära kulturprojektet liksom och asså det
kändes lite som att dem fick en bild av mig att jag har lite såhär osjälvständig tjej som flyttar
upp till Karlstad. Att jag är typ 65 år och jag har typ 3 barn och allting är såhär svensson, att
det blir någon slags bild av att jag hade förändrats väldigt mycket.
Det här kan jag relatera till spegeljaget och självuttryck, då det är viktigt för IP2 att få ett
värde av sina vänner och hur de ser på henne. Det är som att hon skapat den bilden av hur
hennes vänner ser henne ur ett eget perspektiv och när hon skapat den bilden av att hennes
vänner ser henne som osjälvständig så kan det handla om en osäkerhet från hennes sida.
Olofsson och Sjöström (1993) menar på att om inte självuttrycket blir bekräftat så blir det
motsatt effekt.
Intervjupersonerna beskriver vänner som en viktig del av hur man speglar sig själv genom
dem. Att även ha vänner som bor i en annan ort kan bli påfrestande eftersom man saknar den
trygghet som infinner sig med de vänner man har en stabil relation med.
28
7.3 Övrigt
En av de frågor jag ställde till intervjupersonerna i kategorin övrigt var, vad har du för
självuppfattning? Vad jag kunde få fram var att intervjupersonerna som hade fått en trygg
uppväxt med stöttande föräldrar visade på att de hade en bra självbild. Det speglar sig själv
också menar Sjöström och Olofsson (1993). När barn blir bekräftade och stöttade så utvecklar
de en bra identitet och blir trygga i sig själva, som jag tidigare nämnt.
IP2 berättar vad gemenskap betyder för henne: Ah, det kan ju va många olika sätt, jag tänker
nu direkt på min dansklass som jag hade, vi hade väldigt mycket gemenskap. Vi var väldigt
mycket tillsammans och vi arbetade ihop och hjälpte varandra. Så jag tänker också på familj
och så, att man själv ska ha en egen familj, att ha en stor familj liksom. Det behöver inte alltid
vara att alla liksom är bästa vänner, det är inte det det handlar om, tror jag, det är liksom att
man har en känsla av att alla vill vara där och att det finns någon vilja att vi är här tillsammans
och att vi tycker om varandra och att det här har jag valt, det behöver inte vara himla
avancerat.
Att känna gemenskap med andra menar Johansson och Lalander (2010) är en viktig del i
människans liv, för att känna tillhörighet och bekräftelse, det kan kopplas till hur viktigt IP2
beskriver att gemenskapen är för henne och vad det betyder för henne.
IP2 förklarar också hur hon ser på utanförskap. Hon säger att i samhället finns det olika
idealbilder om hur individer ska se ut och att man blir dömd på grund av hur man ser ut och
hur man klär sig. Hon beskriver själv att hon blivit utfryst förut för att hon varit ”killtjej” och
hon beskriver att andra människor har tyckt att hon är konstig och att det var väldigt tydliga
normer på hur tjejer ska bete sig. Hon har känt sig avvikande och hon tycker främst att hon
känt sig avvikande bland tjejer. Detta kan kopplas till Becker (2006) som menar på att
människor som inte passar in i andras förväntade beteendemönster kan bli klassade som
”onormala”. Han menar på att det finns normer i samhället som talar om för oss vad som
anses vara ”normalt” och ”onormalt”. I det fall som IP2 beskriver är det andra tjejer som har
fryst ut henne för att hon ansetts vara ”killtjej”. Det kan vara ett sätt att IP2 kanske inte
passade in i tjejernas normupfattning om hur en tjej skall bete sig. IP4 beskriver också att hon
känt sig utanför, hon säger att hon alltid känt sig annorlunda och hon även när hon umgås med
vänner så känner hon sig utanför. Kanske är det i detta fall så att hon inte känner sig så
bekväm med sina vänner, kanske är det så att hon inte byggt en stabil relation med de vänner
hon har, som hon tidigare nämnt är att de flesta av hennes vänner bor i en annan ort och det i
29
sin tur kan skapa känsla av utanförskap eftersom att hon ännu inte byggt en bekväm relation
med de vänner hon har i den nya orten. Det kan skapa en känsla av att inte höra till menar
Johansson och Lalander (2010).
IP3 beskriver att familjen är en viktig del i gemenskapen och han säger att om man inte har
familjens stöd så kommer man att känna sig utanför. Sjöström och Olofsson (1993) menar på
familjen en viktig del av gemenskapen, det är viktigt att få stöd och kärlek från sin familj och
att skapa en trygg relation med andra och sig själv.
IP5 säger att han blivit utsatt för utanförskap vardagligen och när jag frågar honom om han
blivit utsatt för utanförskap så svarar han: Ja, asså det har väl alla gjort någongång, absolut.
Iallafall om man ska ta det till min egen definition, så så utanförskap är nog en del av
samhället tror jag faktiskt. Asså, jag ser på det på alla möjliga platser också, det möter jag
överallt. Även på alla möjliga arbetsplatser jag varit på, utanförskap riktat mot mig själv då så
att säga, det dyker ju upp så ändå. Jag ser det som en del av samhället, hela tiden. Jag tror det
är en vardaglig del, alltid möter man någon så att säga som inte håller med eller riktar
utanförskap mot en.
Det sätt som IP5 upplever utanförskap kan kopplas till vad Olofsson och Lalander (2010)
menar på att i vårt samhälle finns det många normer som säger hur vi ska bete oss på och vad
som klassas som ”normalt” och ”onormalt”. Det är en del av vårt samhälle som sker offentligt
via media och som kan handla om en liten reaktion och det som IP5 poängterar är att han ser
att människor blir utsatta för utanförskap vardagligen och att han själv blir utsatt för det
vardagligen. Även att vi människor söker bekräftelse om de personer vi är och om vi inte gör
det kan vi känna oss utanför så det är mycket i vårt samhälle som gör att vi människor både
känner gemenskap och utanförskap som forskarna visar på.
Intervjupersonerna har fått frågor om hur de ser på och upplever gemenskap och utanförskap
samt vad de har för självbild. Vissa av intervjupersonerna beskriver att familjen är en viktig
del i gemenskapen, förhållandet till familjen ger en känsla av kärlek och tillhörighet.
Synen på utanförskap skiljer sig mellan intervjupersonerna. IP5 beskriver att utanförskap
finns mellan oss människor hela tiden och att vi stöter på det vardagligen, IP2 upplever att
utanförskap är att inte leva upp till de idealbilder av vad som uppfattas vara ”normalt” i
samhället, att det finns normer i samhället som säger oss hur vi ska bete oss.
30
8 Diskussion av resultat
I det fall som jag utförde intervjuerna på så hade jag velat fått fram mer information om
intervjupersonerna vilket jag ångrat i efterhand. Jag får inte en hel klar bild om
intervjupersonernas situation i förhållande till de frågor jag ställt. Givetvis har jag fått en
inblick och fått mycket att studera om men jag önskar ändå jag kunde få fram mer och ställt
fler frågor, vilket jag kommer ta till mig till nästa gång. Jag ska också utföra en teststudie först
för att det krånglade med inspelningen i början med första intervjuperson. Snällt av
intervjupersonen att hon ställde upp på en intervju igen så jag kunde få berättelsen inspelat
annars hade det blivit svårt att få det nerskrivet under intervjuns gång. Det underlättade. Detta
har jag lärt mig till nästa gång. Jag hade också önskat att jag hade begränsat min studie till
något mindre eftersom gemenskap och utanförskap är väldigt stort i vårt samhälle och finns
överallt så kanske jag borde valt en inriktning så inte det skulle bli så svårt att studera och
skriva teorier.
Jag ångrar mig lite att jag inte hade en öppnare intervju där jag kunde ställt fler frågor men
samtidigt så ser jag det svårt att studera insamlat material om det blir flera olika frågor så jag
valde att förhålla mig till de frågor jag hade. Kvale (1997) poängterar dock att det är lättare att
analysera svaren om frågorna är bestämda i förväg.
Vad jag känner i efterhand med val av studie så inser jag att jag borde ha begränsat mitt
studieområde om gemenskap och utanförskap. Detta eftersom jag fann det svårt att veta
vilken riktlinje jag skulle använda för att skriva teorier, gemenskap och utanförskap är så stort
i vårt samhälle och det finns mycket att ta in information genom det så det det var svårt att få
ihop det.
När det kommer till de frågor som jag ställt så borde jag ha ställt mer specifika frågor, för en
fråga som jag ställde så fick jag ja och nej svar på. Jag vet dock inte om det hade förändrat
något om jag hade omformulerat min fråga men två av fem personer svarade ja och nej på en
av frågorna jag ställde. Kvale (1997) beskriver är att det är viktigt att strukturera upp frågorna
så att det blir enkla att besvara. Detta är dock inget jag kunde förutse på förhand men jag har
lärt mig till nästa gång att vara mer noggrann med de frågor jag ställer.
Något som jag hade velat ha med var teorier om vänskap, vilket jag fann mycket svårt att hitta
i studier och böcker av forskare. Jag hade avsett att ha med teorier om vänskap för att jag
ställde frågor om det också under intervjuns gång och kanske borde jag ha tagit reda på innan
31
om det hade forskats om vänskap eller ej för att kunna ha ändrat mina frågor, men visst kunde
jag koppla vänskap till de teorier om gemenskap eftersom det hör till men det hade även varit
intressant att få med teorier generellt om vänskap. Jag önskar att det görs vidare forskning
kring vänskap, något jag noterade var att psykologin hade mycket forskning kring det
området.
Vad jag kan säga om det är att en svårighet som jag har funnit som jag tycker är stor är att
mina intervjufrågor och svar inte riktigt går ihop med den teori jag fått fram, vilket jag har
funnit svårt att göra analys av. Nästa gång jag genomför en intervju så ska jag tänka över teori
och frågor noggrant för att kunna analysera resultatet genom teorier på bästa sätt. Det anser
jag sänkt validiteten i min forskning.
Vad jag nämnt tidigare är att en av intervjupersonerna grät under intervjuns gång vilket fick
mig att fråga intervjupersonen om hon ville avbryta eftersom det såg ut att bli för känsligt för
henne att tala om hennes upplevelser. Detta var förövrigt IP4, hon valde att fortsätta och såg
inga problem med att hon grät. Jag utgick tifrån informationskravet vilket innebär att
intervjuaren har rätt att avbryta under intervjuns gång om hon skulle känna sig obekväm, men
även såg jag rätt i att fråga henne om hon ville avbryta, kanske var de upplevelser hon haft av
barndomen, vänner och övriga frågor väldigt känslosamma för henne. Att hon kände starkt för
de frågor jag ställde till henne och som hon gav svar på. Vad jag kunde se av IP4 resultat så
visar hon på att hon ofta blev orättvist behandlad av sin familj som ansåg att hon gjorde fel
och även sa det till henne och bilden av det gjorde oickså att hon trodde det var något fel på
henne, vilket var kanske dåliga erfarenheter av henne som gjorde att hon grät. För det var i
detta skeendet som jag började tala om familj som fick henne att börja gråta och därför tror
jag att det låg något i det.
Ur de resultat jag fick fram från intervjupersonerna så visade det på att familjen var en central
del i gemenskapen men även hur familjen påverkade bilden av sig själv. Några av de
intervjupersoner som hade blivit stöttade och upplevde bra uppväxt bland familjen kände att
de hade en trygg identitet och mådde bra. De intervjupersoner som sa att de hade haft en
otrygg uppväxt resulterade i att de inte hade så bra självförtroende.
När intervjupersonerna talat om vänskap har de haft olika erfarenheter om hur de värderar och
upplever vänskapen med andra. IP3 har inte så starkt band med de vänner han har idag och
han har under en lång tid blivit mobbad vilket kan ha resulterat i att han inte umgås så mycket
med vänner, det är så svårt att säga vad det beror på eftersom att jag inte fått utförligare svar
32
från IP3, jag hade säkerligen kunnat gjort en bättre analys om jag hade vetat varför han inte
känner behov av att vända sig till någon exempelvis och hur upplevelsen av att blivit mobbad
varit.
Nedan framgår huruvida jag har uppfyllt mitt syfte och om jag har fått svar på mina
frågeställningar:
Mitt syfte med studien var att få en djupare sociologisk förståelse för ungdomars upplevelser
och tankar kring gemenskap och utanförskap. Jag ville få förståelse för killars och tjejers
upplevelser av hur de ser på gemenskap och utanförskap.
Min frågeställning löd: Hur ser unga män och kvinnor på gemenskap och utanförskap – vilka
egna erfarenheter och förståelser har de av gemenskap och utanförskap?
Jag har fått svar på hur ungdomar upplever gemenskap i familjeliv, vänskapsrelationer och
självbild bland annat. Ungdomarna har sagt att de i stort sett anser att den gemenskap man har
med sin familj är den viktigaste . Gemenskap med vänner har inte lika stor betydelse som den
med familjen. Beroende på hur familjesituationen sett ut för dem som små så kan det också
påverka huruvida ungdomarna känt gemenskap eller utanförskap.
Från ungdomarna har jag även fått som svar att gemenskap med andra människor är viktig
eftersom man bildar en trygghet hos sig själv genom att spegla sig i andra människor, att
omges av människor är viktigt för att känna tillhörighet men det är också viktigt vilka dessa
människor är.
33
Källförteckning
Alberoni, Francesco. (1987). Vänskap. Göteborg: Bokförlaget Korpen.
Asplund, Johan. (1987). Det sociala livets elementära former. Göteborg: Bokförlaget korpen.
Becker, Howard S. (2006). Utanför avvikandets sociologi. Lund: Arkiv förlag.
Giddens, Anthony. (2003). En skenande värld hur globaliseringen är på väg att förändra
våra liv. Stockholm: SNS förlag.
Giddens, Anthony. (2007). Sociologi. Lund: Studentlitteratur.
Hilte, Mats. (1996). Avvikande beteende – en sociologisk introduktion. Lund:
Studentlitteratur.
Jensen, Kjaer Mogens. (1995). Kvalitativa metoder för samhälls- och beteendevetare. Lund:
Studentlitteratur.
Johansson, Thomas & Lalander, Philip. (2010). Vardagslivets socialpsykologi. Malmö: Liber
AB.
Kvale, Steinar. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Knoll, Thomas & Witt, Ann-Katrin (Red.). (2005). Ensam tillsammans senmodernitet,
gemenskap, individualisering. Lund: Studentlitteratur.
Levin, Irene & Trost, Jan. (2010). Att förstå vardagen med ett symboliskt interaktionistiskt
perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Olofsson, Per-olof & Sjöström, Bengt. (1993). Existens och sociala relationer – skiss till en
existentialistisk socialpsykologi. Lund: Studentlitteratur.
Persson, Anders. (2003). Social kompetens när individen, de andra och samhället möts. Lund:
Studentlitteratur.
Ritzer, George. (2009). Sociologisk teori. Malmö: Liber AB.
Ryen, Anne. (2004). Kvalitativ intervju – från vetenskapsteori till fältstudier. Malmö: Liber
AB.
Sernhede, Ove. (1996). Ungdomskulturen och de andra sex essäer om ungdom, identitet och
modernitet. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
Werner, Karla. (1983). Avstånd och gemenskap om samhällsförändringar och mänsklig
kommunikation. Stockholm: Akademilitteratur AB.
Ziehe, Thomas. (1992). Kulturanalyser ungdom, utbildning, modernitet. Stockholm/Skåne:
Brutus östlings bokförlag symposion.
34
Intervjuguide
Bakgrund:
-
Kön
Ålder
Studerar/arbetar du? (isåfall vad?)
Bor du hemma hos dina föräldrar eller har du egen bostad?
Har du sambo/pojkvän/flickvän?
Barndom:
-
Berätta om dina första minnen av din barndom.
Har du några syskon? (Hur är relationen till dem?)
Spenderade du mycket tid med din familj när du var liten?
Känner du att du har haft en bra uppväxt? isåfall förklara vad som var bra/dåligt.
Upplever du att dina föräldrar har behandlat dig rättvist?
Hade du stort/litet umgängeskrets när du var liten?
Vänner:
-
Spenderar du mycket tid med dina vänner?
Känner du att du alltid har någon att vända dig till om du behöver prata?
Föredrar du att ha många vänner eller få? Förklara.
Hur ser relationen ut till dig och dina vänner?
Berätta om någon eller några situationer i ditt liv då du känner att dina vänner varit
oerhört viktiga för dig.
Berätta om någon eller några situationer i ditt liv då du känt dig utanför och övergiven
av vänner.
Övrigt:
-
Vad har du för självuppfattning?
Vad betyder gemenskap för dig?
Vad betyder utanförskap för dig?
Har du upplevt utanförskap?
Har du mött människor som blivit utsatta för utanförskap?
Avslutning:
-
Finns det något du vill tillägga?
35
