Unga och arbete Strukturella hinder och individuella lösningar i arbetsmarknadspolitiska projekt – en kunskapsöversikt Problembakgrund • I Sverige är ungdomsarbetslösheten högre än många andra länder i Europa. I augusti 2012 var arbetslösheten för unga i ålder 15-24 år 21 procent (ca 139 000 individer). För Västernorrland är situationen sämre än för riket i stort. • Gruppen unga med särskilda utmaningar (de som saknar gymnasieutbildning, har psykiska eller neuropsykiatriska problem, har problem med missbruk och/eller är kriminellt verksamma/belastade) ställer krav på extraordinära åtgärder. • Hur lyckas vi i arbetet med unga i riskzon för utanförskap? Vilka lärdomar kan dras av de olika projektens val av problemfokus och arbetsmetoder? Syfte och metod • Syfte: Att analysera effekterna av olika arbetsmarknadspolitiska insatser som gjorts i Västernorrland för unga. • Metod: Studiens målgrupp har varit ungdomar i åldern 16-24 år. Underlaget till studien har utgjorts av analys har erfarenheter från olika arbetsmarknadspolitiska insatser a) i Sverige som helhet och b) i Västernorrland åren 2007-2012. Därtill har inläsning av relevant teoretisk litteratur gjorts i syfte att sätta in det empiriska materialet i ett sammanhang. Teori – begreppet utanförskap • Begreppet utanförskap förstås ofta som socialt utanförskap, dvs. att vara utestängd från sociala relationer. I studiens sammanhang nära förknippat med personer som inte studerar, arbetar eller har någon annan känd sysselsättning. • Begreppet har ibland negativ laddning, dvs länkas till bidagsberoende, bidragskultur, kriminalitet, underklass, social exklusion etc. Detta riskerar att stigmatisera ungdomar klassificerade i målgruppen och föreställningar om dessa ungdomars problem/behov. • Ofta har ordet getts ett statiskt perspektiv, något som är, men inte till hur det blivit som det blev. • Förförståelse kan påverka vilka metoder/strategier som väljs för insatser samt överensstämmelse mellan faktisk problembild och föreställda behov. Teori – begreppet utanförskap II • Alternativa begrepp till utanförskap: marginalisering, social exklusion (fokus läggs på samhällsstrukturer som exkluderar vissa människor men också på de sociala problem och den utsatthet som många ungdomar själva beskriver), social inklusion (fokuserar samhällets ansträngningar att främja en inkludering av de unga). • En teoretisk modell utgående från dessa alternativa begrepp leder till frågeställningar om hur vi kan vara ett stöd i att möjliggöra ungdomars väg till full delaktighet i studie- och arbetsliv (främja etableringsprocessen, att arbeta processinriktat, att arbeta förebyggande och att vara flexibla i förhållande till olika tidsmässigt bestämda behov. • Vår utgångspunkt: Många arbetsmarknadspolitiska projekt har individen och bristande samverkan som problembild. Ett allt för stort fokus på individen riskerar dock medföra att vi ”glömmer” de strukturella hindren och endast ser individens ändrade beteende som lösningen på problemet. Andra möjliga fokus kan vara bristen på socialt kapital, det vill säga bristande sociala nätverk, och bristen på förebyggande insatser för att förhindra ett långtgående utanförskap. Metaanalys • Framgångsfaktorer: vald arbetsmetod, praktik/ praktikförmedling, engagemang och bemötande bland personalen samt samverkan. • Projekten upplevdes som positiva då de medfört bättre vardagliga rutiner, socialt sammanhang och personligt stöd än vad de tidigare erfarit. • De unga beskrev en önskan om ett större fokus på hur det sociala kapitalet kan skapas, på salutogena och mindre på patogena definitioner. Vår slutsats är att samverkande institutioner behöver fokusera en gemensam problemuppfattning (problemutgångspunkt), strukturerade utvecklings- och problemhanteringsprocesser (begriplighet), resurser för gemensam probleminsats (hanterbarhet) samt en samsyn av insatsernas stora betydelse för målgruppen (meningsfullhet). För att stärka det sociala kapitalet behövs även nya former av samverkan mellan olika aktörer och alternativa arbetssätt för att ge de unga delaktighet i befintliga sociala nätverk. Metaanalys De tre viktigaste framgångsfaktorerna i projektets arbete kring unga enligt utvärderarna (antal svar) (1= den främsta faktorn) • • • • • • • • • • • • • • • • • Metod Praktik eller praktikförmedling Engagemang eller bemötande hos personal Samverkan Individualiserat arbetssätt Engagemang från styrgrupp eller andra aktörer med stort inflytande över arbetets fortsättning Utbildning (ej praktik) Personal arbetar heltid i projektet Personal har mycket tid för deltagare Arbetsplatsförlagd utbildning Välplanerat projekt Engagemang eller kunskapsutveckling hos deltagaren Rekrytering av deltagare Personalkompetens Yrkes- eller studievägledning Övrigt För tidigt att bedöma 1 8 6 2 9 4 3 5 2 Totalt 22 12 5 5 3 4 3 2 3 5 2 12 13 7 2 2 2 2 2 1 3 2 3 3 1 . . 1 1 9 5 2 2 3 5 1 4 1 3 1 1 1 1 1 2 1 6 1 3 4 3 1 7 6 Arbetsmarknadsprojekt i Västernorrlands län 2007-2012 – ett urval • Projekt där det fanns en slutrapport, delrapport eller utvärdering tillgänglig • Sammanlagt 18 rapporter ingår Problem som försökt hanteras genom projekten • Bidra till ny arbetskraft/öka tillgängligheten, tillträde till arbetsmarkanden (hitta vägar, hitta rätt kompetens bland de unga, öka kompetens, informell utbildning) • Förbättra samverkan (ta del av resurser, stopp negativ utveckling, samsyn, minskade stuprör i den egna organisationen) • Prova nya arbetssätt (nå de som hamnar i gråzon, saknas alternativ, stöd/samordning) • Minska utanförskap (låg utbildningsnivå, funktionsnedsättning, diskriminering) • Öka anställningsbarhet • Minska ohälsa Insatser för att hantera beskrivna problem • Förberedande individinriktade insatser för personlig utveckling/insikt om förmåga (Coachning, vägledning, friskvård, vardagsliv, balans, social gemenskap, samhällsorientering, sysselsättning, rehabtrappor, ) • Insatser riktade mot arbete och studier (praktik, anställning, trainee-plats, jobbsökande aktiviteter, kartlägga arbetsgivare, anpassade studier, kombinera studier och arbetspraktik) • Implementera ny metod (ex, CM, SE, OCN) • Samordna insatser/länka över Beskrivna framgångsfaktorer • Nära kontinuerligt stöd över tid • Minskad fragmentering genom samverkan • Tid • Samarbete med arbetsgivare • Kontakt med studie- och arbetsliv Beskrivna hinder/svårigheter • Att samverka • Regelverk/styrning - nya regelverk medfört avslut i förtid, otydlig ledning, bristande kontinuitet i ledning, sekretess, förankring, • Organisation/struktur – hur samverkan är organiserad (team – inte team), avsaknad av viktig aktör, färdiga team eller träff vid behov, finansiering, rekrytering till projektet (rutiner) • Samsyn – okunskap om varandra, brister i samsyn om objektet, dess behov, metod att använda och samverkans som process, olika förväntningar på varandra • Metod/program som inte möter upp allas behov • Konkurrens mellan verksamheter och arbetsplatser • Brist på tid Kan man bli sjuk av att arbeta? • Beror på vad man jämför med ”om du tror att arbete kan förvärra hälsa, prova på att vara arbetslös” • Arbetslöshet ökar: riskbruk/missbruk, fysisk ohälsa, psykisk ohälsa, utanförskap, passivitet • Arbetslöshet minskar: självförtroende/självkänsla, sociala kontakter, självständighet, egenmakt • Medikalisera arbetslöshet Frisk – sjuk?, hopplöshet, funktionsnedsättning, individualisering med fokus på beteende istället för att se det som ett strukturellt problem – otillräcklig arbetsmarknad där inte alla får plats. Beskrivna Effekter • Ingång i arbetsliv och studier hos samtliga projekt som redovisat sådana siffror. • Personlig utveckling, ökat välmående • Stöd till stöd, länka över • Förbättrad samverkan - kortare beslutsvägar, samordnade stödinsatser • Nya stödinsatser implementeras • Minskade kostnader En ökad specialisering och fragmentisering Individ i behov av stöd från olika myndigheter Olika myndigheter med olika uppdrag och ansvarsområden Möten med en lång rad aktörer – diffust ansvar Att möta individen utifrån ett helhetsperspektiv Individen har svårt att få sina behov tillgodosedda Varför ska man samverka? • Snårigt stödsystem • Skapar ett gemensamt ansvar • Ökar kunskapen om andra aktörer • Kompetens tydliggörs • Tillgång till varandras resurser • Effektivt rehabiliteringsflöde • Moralisk plikt Framgångsfaktorer för samverkan • En aktiv och tydlig ledning som skapar grundläggande förutsättningar för samverkan • Klargöra samverkansgruppens beslutsmandat (undvika orealistiska förväntningar på varandra) • Ett klart uttalat mål • Tydlighet gällande arbetsfördelning och yrkesroller • Tillräckligt med resurser • Skillnader identifieras och respekteras • skapa en gemensam problemförståelse (på objektet och på samverkan som process • Undanröja hinder , om det inte går - hitta sätt att hantera dem Slutsatser • Individ- struktur: Ett allt för stort fokus på individen kan göra att vi glömmer bort de strukturella hindren. • Salutogent- patogent: Ett medicinskt perspektiv vid arbetsmarknadsåtgärder förstärker fokus på individens beteenden och brister, detta kan liknas med att medikalisera arbetslöshet. • Tillstånd eller process? Utanförskap framställs ofta som ett individuellt tillstånd där åtgärderna framförallt inriktas mot individen. Kan andra begrepp som t.ex. marginalisering, social exkludering eller etablering lyfta fram en process där strukturella hinder får större fokus? • Ett utvidgat problemfokus kan leda till nya former av samverkan med fler aktörer och alternativa arbetssätt. • Socialt kapital kan ses som en viktig faktor för problemlösning. Ungdomarna själva, men även litteraturen, tar upp brist på kontakter som ett av de största hindren att etablera sig i arbetslivet. • Samverkan är något viktigt och betydelsefullt. Samtidigt som samverkan är viktigt, är det dock inte ensamt tillräckligt. Det behövs också långsiktiga strukturella förändringar (institutionell förnyelse). Frågor att diskutera Tillitsfulla sociala kontakter och personlig coachning uppskattas bland ungdomarna och sociala nätverk ökar möjligheten att få ett arbete. Hur kan vi möjliggöra att detta sker i naturliga miljöer (samverkan med näringsliv, föreningsliv, skola)? Socialt kapital har visat sig främja inträde på arbetsmarknaden. Hur kan vi stärka ungdomars sociala kapital, använda nya arbetssätt (lärlingssystem, icke-formell kunskap, validering av kunskap, nätverk)? Hur kan kommande projekt skapa möjligheter för individer att fortsatt delta i insatser som för dem närmare arbetslivet trots sjukdomssymptom eller andra svårigheter? Många projekt beskriver ett behov av samverkan och har genom projekten förbättrat samverkan mellan myndigheterna. Hur förvaltas en framgångsrik samverkan efter projekttiden slut? De unga uttryckte förhoppningar om ett mindre patient/klientorienterat perspektiv och mer ett kollektivt, grupporienterat pro-aktivt förhållningssätt. Hur kan projekten arbeta mer holistiskt? Vilka resurser/insikter behövs för att arbeta utifrån ett salutogent perspektiv? Tack för att ni lyssnade Frågor?