Vilka kontaktlinser är bäst för patienten?

advertisement
40
VETENSKAP
text anna sulley
Anna Sulley träffade den australiska forskaren professor Noel
Brennan vid Tear Film and Ocular Surface Societys sammankomst
i Florens för att diskutera hur den senaste forskningen kan påverka valet av kontaktlinsmaterial och kategori.
Vilka kontaktlinser
är bäst för patienten?
VIKTIGA PUNKTER
• Syre är viktigt för hornhinnans fysiologi,
men det är inte det viktigaste kriteriet vid
valet av silikonhydrogellinser.
• Syrekonsumtionen är det mest användbara måttet på syretillförsel, inte Dk/t.
• Alla silikonhydrogellinser på marknaden uppfyller den Dk/t-nivå som krävs för
daglig användning och ger en syrekonsumtion på nästan 100 procent jämfört med den
normala över hornhinnan vid daglig användning.
• Andra lins- och materialegenskaper som
är viktiga för kontaktlinsens prestanda är
bland annat ytan (lubricitet eller friktionskoefficient och vätbarhet), modulus samt
linsens kantdesign.
• Den viktigaste egenskapen för patienten vid kontaktlinsanvändning är komfort,
vilken är beroende av en optimal balans av
linsens egenskaper.
• Det finns inget samband mellan Dk/t och
komfort, men däremot mellan komfort och
ytans lubricitet, modulus och vatteninnehåll, varav den viktigaste komponenten är
lubricitet.
Vilka är de viktiga egenskaperna hos
kontaktlinsen och hur kan klinikern dra
nytta av dem för att välja de bästa linserna för patienterna?
Frågan tycks vara enkel, men den har sysselsatt kontaktlinsforskare och kliniker
i årtionden. Sedan tidigt 80-tal har Noel
Brennan varit en förgrundsgestalt för den
här forskningen och han har deltagit i några av de viktigaste debatterna om kontaktlinser, till exempel: Har syre någon betydelse? Varför är vissa linser bekvämare
än andra? Hur kan vi göra kontaktlinsanvändningen säkrare? Från Brennans först
citerade avhandling 1982 om syretillgänglighet under hydrogellinser förekommer
hans namn i många av de viktigaste publikationerna inom det här området, tillsammans med många välrenommerad kontaktlinsforskare. Leo Carney, Irving Fatt, Brien
Holden och Nathan Efron är bara några av
de personer han samarbetat med genom
åren.
I sin Melbourne-baserade konsultpraktik har Brennan tillsammans med sin fru,
Chantal Coles, genomfört forskning för de
flesta stora multinationella företag som
tillverkar kontaktlinser och kontaktlinsvätskor och publicerat över 300 vetenskapliga avhandlingar, pedagogiska artiklar och
granskade konferensabstrakt.
Ända sedan Brennans första arbete
om syreprestanda och initial komfort har
mycket av hans arbete handlat om egenskaperna hos mjuka kontaktlinser. Alldeles
nyligen har han gett sitt avtryck i debatten
genom att ifrågasätta syregenomsläppligheten (Dk/t) och det påstådda behovet av
allt högre Dk/t-värden för kontaktlinser.
Syre: ju mer desto bättre?
Det råder konsensus när det gäller fördelarna med silikonhydrogellinser (SiH) jämfört med konventionella hydrogellinser för
hornhinnans fysiologi, men det är inte lika
uppenbart hur högt Dk/t-värdet behöver
vara för att optimala fysiologiska resultat
ska uppnås. Vissa författare hävdar att vi
bör förvänta oss allt fler fördelar med en
ökande Dk/t-nivå, medan andra menar att
skillnaden mellan olika silikonhydrogellinser kommer att vara liten, särskild vid daglig användning med öppet öga.
Är då syre, och Dk/t, så viktigt, och är det
den viktigaste faktorn att beakta vid val
av linser?
”Jag tror att syretillförsel i sig är viktigt,
men inte så betydelsefullt som vi har trott”,
påpekar Brennan. ”När silikonhydrogellinserna lanserades trodde vi att det extra
syre de tillförde skulle lösa problemen med
infektioner vid förlängd bärtid, och kanske
till och med infiltratproblemet vid kontinuerlig användning. Så blev det inte.”
Men om ett högt Dk-värde tar bort den
optik 8-2011
41
Limbal hyperemi (bilden är tagen från Contact
Lens Management Handbook)
limbala och konjunktivala rodnad som uppträder vid användning av hydrogellinser och
minskar graden av cellförändringar såsom
polymegetism, är det då inte värt det? ”Alla
dessa fördelar är bra och på det hela taget är det bättre att ha dem än att inte ha
dem. Så naturligtvis skulle man vilja ha en
silikonhydrogellins i stället för en hydrogellins.”
Brennan menar att en av de största fördelarna med silikonhydrogellinser är att
de löser problemet med neovaskularisering. ”Neovaskularisering är, tillsammans
med infektion, ett tillstånd som hotar synen
– även om det är ett kroniskt problem snarare än ett akut. I själva verket behövs det
dock ett perifert Dk/t-värde på bara omoptik 8-2011
,
LWE (Lid Wiper Epitheliopathy) (bild med tillstånd av THE VISION CARE INSTITUTE™)
42
VETENSKAP
kring 8 enheter för att undvika en betydande neovaskularisering vid daglig användning.”
”Om man tittar på det perifera Dk/t-värdet för hydrogellinser uppnår de flesta av
dem som bäst omkring 8 enheter för minusstyrkor. Det finns några få som uppnår
ett något bättre värde, men en hydrogellins
som till exempel ACUVUE® 2 orsakar sällan en betydande neovaskularisering ens
vid måttligt höga styrkor.” Men han medger
att undvikande av konjunktival och limbal
rodnad (figur 1) troligen är en mer uppskattad fördel med högt Dk/t-värde både för
patienter och praktiker, eftersom ögonen
som helhet helt enkelt ser vitare ut.
Är då syre fortfarande det viktigaste kriteriet? Inte nödvändigtvis, säger Brennan,
även om en god balans mellan egenskaperna är viktig vid valet av lins. ”Ett syrevärde på noll skulle inte vara önskvärt – man
behöver nå upp till ett gränsvärde. Men det
ligger mycket lägre än vissa har hävdat.”
”Gränsvärden som åberopats är enligt
min åsikt mycket missvisande – det vetenskapliga underlaget för dessa gränsvärden
är inte heller så stort. Ett perifert Dk/t-värde strax över 30 är ungefär det som behövs
för daglig användning. Så fort man börjar
använda linser inom silikonhydrogelkategorin är man där. Såvitt jag vet uppnår alla
silikonhydrogellinser som finns idag den
Dk/t-nivån.”
Vilket är det bästa sättet att jämföra syretillförsel?
Debatten har den senaste tiden varit fokuserad på de olika sätt som tillverkarna använder för att rapportera om syreprestanda, skälen för och emot varje metod, och
vilken som är mest relevant och användbar.
Brennan har funnits i förgrunden av debatten och ifrågasatt det traditionellt åberopade värdet.
”Dk/t är det mest välkända måttet. Irving
Fatt introducerade det 1969 och det tog ho-
nom 20 år att få forskare och praktiker att
tro på konceptet, även om han vid det laget hade insett att det var överreklamerat.
Om man har hornhinnan under en lins med
Dk/t-värdet 200 vet vi inte om den får dubbelt så mycket syre som vid en lins med ett
Dk/t-värde på 100. Det är nästan säkert att
så inte är fallet. Och om man har ett Dk/tvärde på 100, hur jämför man då den linsen
med hur ögat fungerar utan en kontaktlins?
Det vet vi inte riktigt.
”Fatt föreslog att Fluxvärde skulle användas för att avgöra hornhinnans syresättning, men det är besvärligt att mäta och
beräkna. Man behöver ha en uppfattning
om hornhinnans konsumtionshastighet, eller vilket partialtrycket för syre är under en
lins, för att kunna göra dessa beräkningar.”
(Tabell 1)
Brennan anser att beräkningar som används för flöde och konsumtion verkar vara
relativt stabila, men det viktiga är att konsumtion passar in i de kliniska observatio-
Nyhet från SEFO,Reichert och SNC
Reichert 7cr är det senaste inom tonometri.
Tonometern tar hänsyn till hornhinnans egenskaper såsom seghet
och elasticitet som har visat sig ha större betydelse än tjockleken av
hornhinnan vid kliniska undersökningar.Reichert 7cr visar två olika
mätresultat,det ena är en Goldmann relaterad IOP Mätning (IOGg)
det andra är Corneal Compensated Intraocular Pressure (IOPcc).
Med en knapptryckning gör intsrumentet tre snabba mätningar i
följd för så effektiv mätning som möjligt.
Vårens Nyhet från vår Japanska leverantör SNC.
Liten och smidig phoropter med en tillhörande LCD
skärm. Phoroptern och skärmen styrs med hjälp av
en tydlig manöverpanel som även har touch
funktion.
Phoroptern kan även köras tillsammans med
projertor CP-500.
Hjälp oss att tömma vårat lager,då vi flyttar till nya lokaler till sommaren.
SEFO Consulting AB
Fågelviksvägen 18. 14553 Norsborg.
www.sefo.se [email protected] 08-53186160 www.essmed.se
optik 6 / 7-2011
43
ner som görs. ”Orsaken till att konsumtion
är den ultimata indikatorn är att den motsvarar den mängd syre som faktiskt metaboliseras, vilket betyder att den står i direkt
relation till mängden energi som produceras för hornhinnans funktion. Det är nödvändigt att vi använder det här synsättet
om vi vill veta vad som sker fysiologiskt i
hornhinnan. Med hjälp av sådana beräkningar kan vi också testa om experimentella resultat egentligen är rimliga, och det
har visat sig att inte alla resultat som uppnåtts tidigare varit rimliga.”
Om syrekonsumtion är det mest användbara måttet, vad kan det då berätta för oss
om dagens silikonhydrogellinser för daglig användning? ”Alla silikonhydrogellinser ger i princip 100 procent syrekonsumtion jämfört med normalt över hornhinnan
vid daglig användning”, säger Brennan.
”Mot periferin kan den falla till 95 procent
för högre minuslinser med ett lägre totalt
Dk-värde, men 95 procents konsumtionshastighet över hela hornhinnan är troligen
tillräckligt. Den centrala delen av hornhinnestromat kan få mindre syre vid mycket
höga plusstyrkor, men bland de linser som
vi har undersökt hittills upp till +6,00 D är
hornhinnans respiration normal under alla
silikonhydrogellinser.
”Det finns stora paralleller mellan sambandet syrekonsumtion och Dk/t och sambandet hornhinnesvullnad och Dk/t. Vid
ett Dk/t-värde över cirka 20 till 24 ser man
ingen hornhinnesvullnad vid daglig användning (Holden och Mertz-kriteriet). Detta
stämmer mycket väl överens med det Dk/tvärde vid vilket hornhinnans syrekonsumtion under en kontaktlins motsvarar konsumtionen utan kontaktlinser.
Precis som det tog 20 år för Dk/t att
etableras medger Brennan att det kan ta
tid innan kliniker och forskare erkänner
konsumtionsmodellen. Han tror dock att
många är mottagliga för det här nya sättet
att visa syreprestanda. ”Från början var den
rådande uppfattningen ’ju mer syre desto
bättre’ – jag tror att man nu har insett att
det innebär att man måste kompromissa
när det gäller andra parametrar.
Han påpekar att den första silikonhydrogellinsen som kom ut på marknaden fortfarande är den lins som har högst Dk/t-väroptik 8-2011
de. Alla linser som har lanserats därefter
har ett lägre Dk/t-värde. ”Ett ytterligare betydelsefullt argument mot allt högre Dk/tvärden är att syrenivån uppenbarligen inte
står i relation till infektionsrisken. Silikonhydrogellinserna minskade inte infektionsfrekvensen, vilket visar att syret inte är allenarådande”, tillägger han. ”Det är sant
att allvarlighetsgraden av keratit tenderar
att minska med silikonhydrogellinser jämfört med hydrogellinser, men vi har hittills
inte sett någon variation inom kategorin utifrån Dk/t-värdet.”
Har silikonhydrogellinser lett till lägre
inflammations- och infektionsfrekvens
vid förlängd bärtid?
Om Brennan har en klar uppfattning när
det gäller syrebehovet vid daglig användning, är han inte lika säker på att silikonhydrogellinser uppfyller alla behov vid förlängd bärtid. ”Med det högsta Dk/t-värdet
vi hittills har erhållit uppkommer hornhinnesvullnad fortfarande vid användning över
natt. Vi vet inte exakt vad det innebär men
min personliga åsikt är att vi troligen inte
borde använda linser med förlängd bärtid
när den årliga infektionsrisken fortfarande
är 20 på 10 000 med silikonhydrogellinser.
Det ansågs vara otillfredsställande med hydrogellinser, så varför skulle det vara annorlunda med silikonhydrogellinser?”
Tabell 1: Syretillförsel
• Syregenomsläpplighet (Dk/t) är den
mängd syre som kan passera genom en
kontaktlins i luft (per enhet partialtrycksskillnad över linsen).
• Fluxvärde är den mängd syre som faktiskt passerar genom en kontaktlins på
ögat.
• Ekvivalent syrepotential eller -procent
(EOP) förutsäger syrepartialtrycket (dvs.
det tryck som utövas enbart av syre) på
hornhinnans främre yta.
• Hornhinnans syrekonsumtion är den
mängd syre som faktiskt konsumeras av
hornhinnan.
Brennan ifrågasätter också om det här ämnet har varit föremål för allmän debatt i
tillräcklig utsträckning och påpekar att inflammationsfrekvensen vid förlängd bärtid
är högre med silikonhydrogellinser än med
hydrogellinser. Vad krävs då för att minska
infektions- och inflammationsfrekvensen?
”Vi försökte med endagslinser i tron att
smuts på linserna skapade en miljö där
mikroorganismer kunde växa och öka risken för infektion. Endagslinser och silikonhydrogellinser är bra för en massa andra
saker men inte när det gäller att lösa infektionsproblemet. Så nu är vi på väg mot
antimikrobiella ytor. Återigen finns det goda
skäl att tro att det skulle kunna hjälpa, och
det råder optimism inom forskarsamfundet.”
Ny forskning av Suzi Fleiszigs grupp har
visat att tidsperioden som bakterierna finns
kvar på ögat påverkar deras virulens. Brennan förklarar att Fleiszig inokulerade baksidan av en kontaktlins med Pseudomonas,
satte linsen på ett musöga och väntade sedan för att se när infektionen skulle uppstå.
”Efter sju dagar blev ögonen slutligen
infekterade. Forskarna hade inte lyckats
med det här tidigare – det verkar som om
de helt enkelt inte hade väntat tillräckligt
länge”, säger Brennan.
Forskarna tog sedan linserna från de infekterade ögonen, placerade dem på friska
ögon och väntade för att se hur lång tid
det tog innan dessa ögon blev infekterade.
Otroligt nog upptäckte de att bakterierna
hade blivit mer virulenta genom att leva i
en okulär miljö. Det tog bara två dagar innan infektioner uppstod. ”En förlängd bärtid
betyder alltså att vi ger mikroorganismerna möjlighet att vistas i en miljö under en
längre tid och genomgå förändringar som
gör dem mer virulenta, och det är då de
angriper ögat. Urtagning och desinfektion
av linsen vid daglig användning tycks förhindra att det här inträffar.”
I enlighet med resultaten från Fleiszigs
grupp hävdar vissa att perioder med förlängd bärtid under kortare tid än sju dagar, till exempel flexibel användning i några
nätter, kan anses vara säkrare. Tidig forskning med hydrogellinser visade en lägre
infektionsrisk med färre nätters förlängd
bärtid. Brennan säger att han var en stark
förespråkare för kortare perioder av förlängd bärtid från början. ”Det finns tillfällen när tillfällig förlängd bärtid eller flexibel
användning kan vara fördelaktigt.”
,
44
VETENSKAP
Men är förlängd bärtid det som patienter
och praktiker vill ha, eller är andra egenskaper såsom komfort viktigare? Brennan
menar att det är komfort och bekvämlighet
som patienter letar efter. ”Dagliga endagslinser är ultimata för bekvämligheten – att
sätta i och ta ur linserna upplevs inte som
någon stor ansträngning för de flesta patienter. Rengöringen har visat sig vara det
besvär som de flesta patienter skulle vilja
slippa.”
”Vi lärde oss en del vid lanseringen av silikonhydrogellinserna – efterfrågan av förlängd bärtid var inte så stor som vi trodde
att den skulle bli. Patienter och praktiker
kastade sig inte över det när det först blev
möjligt med silikonhydrogellinser. Det berodde till stor del på motståndet hos praktikerna, men efterfrågan från patienterna
var faktiskt inte heller så stor.”
Vilka övriga egenskaper är viktiga?
Faktum är att högre Dk-värden hos silikonhydrogellinser kan kopplas till en rad negativa effekter, som en följd av de materialegenskaper som är nödvändiga för att uppnå
hög genomsläpplighet.
Förutom syre pekar Brennan ut modulus som den egenskap som har störst betydelse. ”Modulus har helt klart en betydelse
– ju högre Dk-värde, desto högre modulus,
vilket orsakar en rad potentiella negativa
effekter. SEAL (Superior Epithelial Arcuate
Lesions), epitelskador i bindehinnan, CLPC
(Contact Lens Papillary Conjunctivitiis) och
mucinbollar har alla ett samband med modulus, liksom diskomfort..
”Dessutom bidrar materialets tjocklek
till linsens styvhet – kom ihåg att modulus
gäller materialet medan styvheten gäller
linsen. Om man dubblerar linsens tjocklek
leder det faktiskt till en fyrdubbling av styvheten. Därför är linser med högre styrka
avsevärt mycket styvare, vilket kan leda till
styrkeändringar och oönskad ortokeratologi.”
Att ha en lagom hög modulus kan emellertid vara viktigt, eftersom linsen då blir
tillräckligt styv för att kunna förflytta sig
vid blinkning. ”Om den är alltför mjuk sitter den fast på ögat och förflyttar sig inte,
vilket leder till otillräckligt tårutbyte.” Linsens rörelse rensar också bort smuts som
fastnat, vilket är särskilt viktigt vid förlängd
bärtid, tillägger han.
Ytegenskaper är en annan faktor att beakta, och de bestäms av själva materialet. ”Vissa ytor är behandlade, andra är det
inte, men det vi har kommit fram till är att
ytans lubricitet (friktionskoefficient) är den
viktigaste faktorn när det gäller komfort
hos kontaktlinser. Linsens yta kan även inverka på mekaniska effekter såsom SEAL,
mucinbollar, CLPC och LWE (Lid Wiper
Epitheliopathy).”
När det gäller övriga materialegenskaper
har vattenhalten troligen betydelse endast
i den mån den står i relation till modulus,
och dehydrering är inget stort problem med
silikonhydrogellinser, säger Brennan.
Linsens konstruktion är dock en viktig
faktor, eftersom den är kopplad både till
komfort och linsens rörelse. ”En lins med
dålig passform eller dåligt konstruerad
kant tenderar att leda till obehag och synproblem. Jag är inte säker på om vi hittat
rätt ännu. Det finns nya sätt att konstruera
linser där man inte utgår från hornhinnan
– utan till exempel från skleran, med hjälp
av OCT (optisk koherenstomografi) – som
kommer att göra det möjligt för oss att hitta bättre konstruktioner i framtiden.”
Varför är vissa linser bekvämare?
Ögats fysiologi kanske fortsätter vara en
angelägenhet för praktiker, men för patienten är komfort den viktigaste egenskapen
vid användning av kontaktlinser. Är komfort
relaterad till balans mellan linsens egenskaper, eller finns det särskilda egenskaper som behöver beaktas för att man ska
kunna välja linsen med bästa prestanda?
Brennan har tittat på över 700 användarstudier för att undersöka den här frågan
och säger att det finns myter om komfort
som han skulle vilja avliva. ”En är att silikonhydrogellinser är bekvämare än hydrogellinser – det är inte alltid så. En annan
är att Dk/t och syre påverkar komforten
– inte heller detta är sant. En tredje är att
alla silikonhydrogellinser har en liknande
komfortnivå – vår forskning visar att det
otvivelaktigt finns skillnader mellan olika
material, vilket stöds av uppgifter från kliniker.”
”I våra studier använde försökspersoner-
na ett urval av linser under en månad, och
vi mätte skillnader i komfort mellan olika
material. Det allra bekvämaste materialet var en silikonhydrogellins (senofilcon
A, ACUVUE® OASYS®), men det näst bekvämaste var en hydrogellins (etafilcon A,
ACUVUE® 2). Vi tittade sedan på materialegenskaperna, såsom modulus Dk/t och
ytans lubricitet (dvs. friktionskoefficient),
och korrelerade var och en av dessa till
komfortdata.”
”Vi fann inget samband mellan Dk/t och
komfort, men vi fann ett samband mellan komfort och vattenhalt, modulus och
ytans lubricitet. Vi analyserade alla resultaten med en multipel regressionsanalys
och fann att den egenskap som hade den
starkaste anknytningen till komfort var lubriciteten. Därför är min uppfattning att när
vi tittar på vad som gör en lins bekväm är
ytan den avgörande faktorn.”
Åtskilliga teorier har lagts fram om vilken mekanism som ligger bakom diskomfort, men nyligen genomförd forskning har
ändrat vår uppfattning. Brennan förklarar:
”En teori var att tårfilmen sprack upp och
orsakade uttorkning av bulbära bindehinnan. Andra teorier var att linskanten interagerade med det övre ögonlocket, eller att
avdunstning från linsens främre yta ledde
till uttorkning av hornhinnan.”
”Alla dessa teorier har varit i omlopp
ett tag, men jag är övertygad om att det
är samverkan mellan ytan av ögonlockets
bindehinna och linsytan som leder tilldiskomfort. Det stämmer väl överens med
Don Korbs arbete. Han har funnit ett starkt
samband mellan staining på den delen av
det övre ögonlockets bindehinna som vidrör
ögat vid blinkning (LWE, bild 2) och komfort.”
”När man tänker på hur långt den delen
av ögonlocket förflyttar sig över linsen: 1
cm uppåt och 1 cm nedåt vid varje blinkning,
6–10 gånger i minuten, 60 minuter per
timme, 16 timmar per dag, 365 dagar om
året – det innebär att ögonlocket färdas
över 40 km på ett år, gnidande mot ytan av
en lins. Tänk tanken att ögonlocket gnider
mot en yta i 40 km – även om ytan skulle
vara fullständigt ren och jämn är tanken
hissnande. Förklaringen är att ytan måste
optik 8-2011
45
vara glatt – ordentligt glatt. Vi insåg inte
detta tidigare, men numera förstår vi hur
det går till och kan göra något åt det.”
Det finns olika metoder för att göra linsens yta mer vätbar, till exempel beläggningar eller inbyggda vätande ämnen, men
finns det någon skillnad mellan de resulterande ytegenskaperna? ”Plasmacoatings
fungerar men är inte alltid hållbara till 100
procent. Det spelar dock ingen roll vad man
gör med ytan. Sänkning av friktionskoefficienten tycks ge det mest önskvärda resultatet.”
De senaste fynden när det gäller komfort
kan nu bidra till att förutsäga vilka patienter som kommer att kunna använda kontaktlinser med gott resultat. ”Vanliga fynd
vid undersökning med spaltlampa, till exempel rodnad, staining på hornhinnan, tårfilmens break up time, som vi traditionellt
bedömer före tillpassning, tycks inte ha
något tydligt samband med komfort. Goda
indicier är LWE och veck på bindehinnan
parallella med ögonlocket (LIPCOF). Titta
även på Meiboms körtlar, eftersom utklämning och ögonlockshygien kan göra stor
skillnad för komforten” säger han.
Initial komfort är också en användbar
variabel för att förutsäga vilka som kommer att ge upp efter 30 dagars användning.
”Den är så tillförlitlig att man kan sätta poäng på den initiala komforten och använda den som ett värde på förväntad lyckad
användning. Om linskomforten graderas
till lägre än 7 på en skala från 0–10 är det
bättre att prova med en annan lins.”
Vilka materialförbättringar kan vi förvänta oss i framtiden?
Praktiker har kunnat förvänta sig ett större
framsteg inom kontaktlinsområdet vart tionde år, så vad har vi att se fram emot under det kommande årtiondet? ”Man kan
påstå att det inte har skett så stora framsteg under de senaste 30 åren”, konstaterar Brennan. ”Vi har fått mjuka linser, endagslinser och silikonydrogellinser, men
silikonhydrogellinserna innebar inte ett så
stort steg som vi hoppades på – ett viktigt
steg, men inget stort steg.
”Vi behöver hitta rätt när det gäller multifokala linser, och vi behöver förbättra
komforten och minska dropouts genom att
optik 8-2011
Professorerna Noel Brennan och framlidne Irving Fatt engagerade i en betydelsefull intellektuell diskussion i ämnet syregenomsläpplighet (foto med tillstånd av professor Nathan Efron)
optimera design och yta. Antimikrobiella
linsytor testas just nu, men vi vet ännu inte
om de kommer att lösa problemet med infektioner – det är en lång väg kvar innan vi
får epidemiologiska data som visar att infektionsfrekvensen har sjunkit. Men om vi
kan få en kontaktlinsanvändning med lägre
incidens av infektion och inflammation förändras sakläget en hel del.”
Nya tillämpningar av kontaktlinser är
också på gång. Brennan är optimistisk när
det gäller den framtida utvecklingen av myopikontroll, som har potential att förebygga
och behandla refraktionsfel.
Slutligen finns möjligheten med medicinsk behandling med kontaktlinser som
successivt frigör läkemedel över tiden. ”Det
är väldigt lockande – tillpassning av kontaktlinser som frigör läkemedel mot glaukom och allergi, samt steroider och andra
antiinflammatoriska läkemedel. Vi har redan kontaktlinser som avger smörjmedel,
men vi behöver mer avancerade tillförselsystem för att förhindra läkemedlen från
att avges för snabbt”, säger han.
”Jag är optimistisk inför framtiden och
tror att vi kommer att få se linser som eliminerar många av de nuvarande orsakerna till att människor väljer att inte använda kontaktlinser eller att sluta använda
kontaktlinser efter att ha börjat. Men fram
till dess är vägen till framgång med kontaktlinsanvändning att välja linser med en
optimal balans av egenskaper för en given patient, för att minimera påverkan på
ögonfysiologin och tillhandahålla höga
komfortnivåer.”
Vad framtiden än har i sitt sköte är det
troligt att den här speciella australiska
forskaren befinner sig i förgrunden av utvecklingen och utmanar rådande tankegångar, precis som han har gjort vid alla
viktiga framsteg under de senaste tre årtiondena.
Den här intervjun med professor Noel Brennan
publicerades ursprungligen i OPTICIAN 2011,
241; 6292: 30-34.
Artikeln är översatt av Annika Säll.
Anna Sulley är Clinical Affairs Manager vid Johnson & Johnson Vision Care i Europa, Mellanöstern och Afrika.
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Create flashcards