Bild
Huvudämne
och visuellt lärande
lärarutbildningen, Malmö högskola
www.mah.se/lut/ksm
Inledning
I anslutning till Bolognaprocessen, den nya examensordningen och högskoleverkets granskning av den
nya lärarutbildningen har samtliga enheter inom Lärarutbildningen i Malmö fått i uppdrag att beskriva
sina respektive huvudämnen i en text som likt en manschett håller samman huvudämnets bärande innehåll
och ger uttryck för dess grundtankar. Dessutom syftar texten till att utgöra en grund för det fortsatta
förändringsarbetet. En beskrivning av enheten Kultur, språk, medier inleder denna text. Här framgår
grundhållningen inom det kunskapsfält som enheten representerar och som enhetens huvudämnen utgår från.
Därefter följer presentationen av huvudämnet Bild och visuellt lärande.
Kultur, språk, medier
Enheten Kultur, språk, medier (KSM) omfattar huvudämnena Bild och visuellt lärande, Engelska och
lärande, Kultur, medier, estetik, Svenska i ett mångkulturellt samhälle och Tyska och lärande. Kultur, språk,
medier är också namnet på en forskningsmiljö som inbegriper ett par andra enheter på högskolan, Konst,
kultur och Kommunikation (K3) och Internationell migration och etniska relationer (IMER). Tanken är att
man kan tala om ett till stor del gemensamt kunskapsfält. Inom detta fält skiljer KSM:s huvudämnen ut
sig genom att ha en tydlig yrkesinriktning, samtidigt som de eftersträvar en akademisk utbildning av god
kvalitet. Yrkesinriktningen tar sig bland annat uttryck i att ämnena didaktiseras, riktas mot lärandefrågor.
Man kan betrakta KSM som en lärarutbildningsenhet för humaniora. Men kunskapsområdet har inte
ett traditionellt akademiskt perspektiv på humanistiska studier utan präglas av tvärvetenskaplighet.
Det som binder ihop enheten är intresset för hur kunskap och mening skapas i språkliga sammanhang,
bärs fram via olika medier och ger uttryck åt människors sociala och kulturella tillhörighet. Med kultur
menar vi den symboliska betydelse som människor lägger in i handlingar, tänkesätt och ting och som
signalerar tillhörighet till en viss gemenskap. Begreppet kultur förstås alltså i en bred, antropologisk
snarare än en snäv, estetisk bemärkelse. Kulturanalytiska perspektiv ingår i alla huvudämnen. Även
språk, liksom ”text”, uppfattas i en utvidgad mening. Bild, musik, rörelse etc är språk som skapar texter
där ordet inte alltid dominerar. Ett annat inslag i vår syn på språk och kunskap är den starka betoningen
av kontextens, det sociala sammanhangets betydelse för lärandet. När vi talar om medier slutligen är
det något mer än massmedia vi tänker på. Medier är teknologiska verktyg, analoga och digitala, som
gör språkliga upplysningar, kunskaper och föreställningar tillgängliga för gemensam bearbetning.
Barns och ungas medieanvändning ingår i deras kunskapsbildning och identitetsarbete. Den är därför en
viktig resurs i undervisningen. Medierna är exempel på lärandets nations(gräns)överskridande karaktär.
Internationalisering och globalisering är påverkanskrafter som uttrycks på olika vis i utbildningen. KSM
har t.ex internationella kurser, och internationalisering fungerar dessutom som ett perspektiv i huvudämnets
kurser som bl.a konkretiseras genom internationella jämförelser, internationell kurslitteratur, studieresor
och nätverkssamarbeten. Internationaliseringsarbetet har flera syften. Ett är att förbereda för en skola där
internationalisering fungerar som ett av flera övergripande perspektiv. Ett annat syfte relateras till ökad
interkulturell förståelse och förbättrad utbildningskvalitet. Studenters och lärares mobilitet och utbildningens
internationalisering utgör medel för att nå dessa syften.
Kunskaper om omvärlden och oss själva är inte statiska, utan skapas och omskapas i samspel med andra.
Lärande sker alltid i en social kontext, vilken inte endast har betydelse för lärandet utan också är en del av
detta lärande. Läraruppdraget ställer därför krav ”på kompetens att fungera tillsammans med människor
samt på kunskap om människor” (Att lära och leda. Lärarutbildningskommitténs betänkande, SOU 1999, s.
10). Det är krav som lärarutbildningen ska förbereda studenten för, dels som ett innehåll i undervisningen,
dels genom de arbetsformer som används. Både verksamhets- och högskoleförlagd tid ställer t ex studenten
inför uppgifter där samarbete erfordras och där reflektion över rollen som pedagogisk ledare uppmuntras.
Kunskapsområdet Lärande i en social kontext utgör en central del av utbildningen och bygger vidare på
stoff som behandlas under utbildningens inledande kurs Att bli lärare. Det innefattar kunskaper som är
centrala i all lärarutbildning men som får en karakteristisk gestaltning inom respektive huvudämne. Lärande
i en social kontext går som en röd tråd genom KSM:s huvudämnen och studeras särskilt i vissa kurser. Vi
tänker oss att studentens lärarkunskap fördjupas successivt, från att vara av mer allmänt och teoretiskt slag
till att mer få formen av för-trogenhetskunskap. Vår ambition är att studenten lär sig problematisera sina
kunskaper och erfaren-heter och utvecklar ett kritiskt, reflekterande förhållningssätt till sin pedagogiska
verksamhet. En lärarutbildning bör vara såväl personligt som professionellt utvecklande. Studenten tillägnar
sig ämneskunskaper, pedagogiska kunskaper och praktisk-pedagogiska färdigheter. Utbildningen blir
framgångsrik då dessa kompetenser integreras, blir en del av lärarens person och manifesteras i handling.
Bild och visuell lärande (BVL)
Huvudämnet Bild och visuellt lärande (BVL) startade höstterminen 2006. En grundläggande idé med
huvudämnet är att det ska bidra till att utveckla ungdomars lärande och deras möjligheter att formulera egna
tankar både praktiskt och teoretiskt. Detta är en viktig del av den medborgerliga bildningen.
Huvudämnet inriktas mot studier av visualiseringars betydelse för lärande i samhället i allmänhet
och i synnerhet för lärande i grundskolans senare år och gymnasiet. Alla kurser inbegriper ett dubbelt
perspektiv genom att fokusera studentens eget lärande och studenten som blivande lärare. Redan från
början av utbildningen är studenten placerad på en partnerskola, vilket innebär att utbildningen är såväl
verksamhetsförlagd som högskoleförlagd.
Lärandets sociala kontext
Inom huvudämnet står visualiseringarnas praktiker i fokus och dessa relateras till en skolvardag. De frågor
som behandlar lärarrollen och lärandet belyses och diskuteras kontinuerligt under utbildningens gång.
Läraruppdraget är ett uttalat socialt projekt som bearbetas ur olika synvinklar. Under utbildningen lyfts
därför olika begrepp fram för att bredda repertoaren av möjliga sätt att förstå lärarens uppgifter, såsom de
omsätts i sociala situationer och fenomen i och utanför klassrummet. Den heterogena miljö som skolan utgör
kräver kompetens att arbeta på varierande sätt för att ungdomar under sin utbildning ska kunna utveckla
kunskap utifrån sina olika förutsättningar. Vidare är frågor om värden och normer och de betydelser de
har föremål för didaktisk reflektion. Under huvudämnesstudierna bearbetas lokala arbetsplaner, nationella
styrdokument samt betygskriterier.
Genom utbildningen utgör växelverkan mellan praktik och teori en röd tråd. Arbetet med att utveckla
goda lärandemiljöer och att främja elevers läroprocesser står i centrum. Studenternas arbete under den
verksamhetsförlagda tiden (vft) ger mening och innehåll till studierna på den högskoleförlagda tiden (hft)
och tvärtom. Digitala plattformer för kommunikation öppnar för utbyte mellan student, partnerskola och
högskola.
Visuell yttrandefrihet
Visuell yttrandefrihet ska genomsyra skolarbetet och bidra till kunskaper om hur värderingar, ideologier,
känslor och vardagliga livserfarenheter kan uttryckas i bild. Ju fler uttrycksformer en människa behärskar,
desto aktivare kan hon delta i samhällets kommunikationsflöde. Ungdomars skapande förmåga måste
utvecklas i en mångfald av visuella medier. Skolan ska respektera olika individers erfarenheter och sätt
att uttrycka sig men också våga utmana deras föreställningar och visa på andra kulturerfarenheter, olika
konstnärliga språk och kulturmöten. Ungdomars skapande förmåga måste därför utvecklas inom en
mångfald av visuella medier.
Skolämnet Bild och dess traditioner i mediekulturen
Skolämnet Bild, som det ser ut idag, vilar på en tradition där det praktiska arbetet dominerar. Detta
behöverförändras mot bakgrund av Skolverkets utredning av bildundervisningen i grund- och
gymnasieskola. Därför behandlas inom huvudämnet Bild och visuellt lärande (BVL) både produktionen,
betraktandet (läsandet) och upplevelsen av bilder, eftersom bilder och de sammanhang de presenteras
i är intressanta. Det är det som gestaltas och kommuniceras, hur det uttrycks och vilka funktioner och
användningsformer bilder har, som är av intresse. Utifrån ett sådant perspektiv ingår arbete med bilder och
visualiseringar i skolans alla ämnen.
I den samtida mediekulturen är kommunikation sammansatt av olika medier. Begrepp som autenticitet,
originalitet och identitet får nya innebörder. I mediekulturen upplever vi platser eller företeelser på ett direkt
sätt och får därigenom möjligheter till ett slags metavetande som kan ingå i ett identitetsarbete.
Bilder och visualiseringar är kommunikativa handlingar
Idag ser vi inte bara framställda bilder isolerade utan de uppträder i kombinationer med text, ljud och musik.
Det är därför viktigt att uppmärksamma bilder integrerade i olika sammanhang. Vidare har vi möjlighet att
visuellt följa händelser globalt. Detta påverkar den bildspråkliga utvecklingen vilket innebär att det utvecklas
ett speciellt bild/text-språk i till exempel tidningar, broschyrer, film, TV, webbsidor och mobiltelefoner.
Bilder är bärare av sociala, politiska och kulturella betydelser och inte bara estetiska och expressiva uttryck.
Inom åtskilliga yrkesbranscher fyller numera bilder och andra visuella former viktiga funktioner som elever
måste få kunskap om.
Att tolka tecken
Av tradition har man i bildlärarutbildningen använt sig av semiotisk teori och analys. Semiotiken är den
vetenskap som undersöker den mänskliga betydelseproduktionen i vidaste mening. Under senare år har
delar av semiotiken utvecklats till en sociosemiotik. Företrädare för denna försöker förstå och beskriva hur
människor producerar och kommunicerar mening i specifika sociala miljöer som till exempel i familjen eller
i en välbekant institution. En semiotisk potential är enligt denna teori de tillgängliga semiotiska resurser som
en individ har till sitt förfogande i ett speciellt socialt sammanhang. Tidigare semiotiker har koncentrerat
sig på själva bilden, medan man utifrån ett sociosemiotiskt perspektiv riktar uppmärksamhet mot villkoren
och omständigheterna för produktion och reception av visualiseringar. I huvudämnet ser vi det som
grundläggande att arbeta med bland annat semiotikgrundade teorier.
Seendet, den blick vi fäster på det visuella, har stort utrymme inom forskningen idag. Människans
seendekompetens gör oss alla delaktiga i och kapabla att tolka vår omgivning. Vision handlar om vad det
mänskliga ögat förmår se och visuality hänvisar till det sätt som seende konstrueras på. Inom forskningen
diskuteras dels om seendet är kulturellt eller naturbundet, dels hur olika blickar eller sätt att se på världen är
socialt och kulturellt bestämda.
Om estetik, kreativitet och bilder
Estetik som begrepp och tänkande har med sina anor från idealistisk filosofi under 1700-talet förbundits med
principer för smak, särskilt den goda, och människans förmåga att uppleva och uppfatta det som tänkts vara
det sköna. Men det som uppfattas som estetiskt tilltalande måste relateras till individ, klass, tid och plats.
I stället för estetik bör man snarare tänka i termer av ”estetiseringar” eller ”smak”. Det estetiserande kan
användas med syfte att fascinera och idag ser vi detta i bland annat mode, design, populärkultur, reklam och
underhållning. Kreativitet och estetik är begrepp som hör samman med vår vardag utan att nödvändigtvis
sammanbindas med just bilder eller andra estetiska uttrycksformer. I vardagslivet präglas allt fler områden
av någon form av esteticering, såväl i yrkeslivet som i privatlivet. Inom huvudämnet framhålls hur
individers skilda erfarenheter har betydelse för upplevelse och tolkning. Den analytiska förmågan att förstå
estetiseringars sociala betydelse och hur den kommer till uttryck inom ungdomskulturer utvecklas.
De estetiska och kreativa arbetsformerna har sin plats i skolan. Ofta förbinds bildarbete med estetik och
kreativitet. Kreativitet kan beskrivas som nya synsätt på redan kända resurser. Inom huvudämnet finns det en
ambition att lyfta fram hur bildarbete kan främja förståelse och lärande inom olika ämnesfält.
Konsten har haft en stark ställning inom bildundervisningen. Idag har konstens roll i samhället ändrats
radikalt och dessutom har gränserna för konst och icke konst blivit allt svårare att dra. Konsten har
mer aktivt flyttat ut i samhället och vi kan möta den på oväntade ställen och i oväntade sammanhang.
Dessutom har vi möjlighet att följa konstlivet globalt, vilket gör att den västerländska konsten inte betraktas
som isolerad, utan snarare som en del av ett utbyte med övriga världen och på olika sätt förbunden
med maktförhållanden. Konsten idag står dessutom i relation till föreställningar, uttryck och tekniker
inom populärkulturen. Vi riktar inom huvudämnet uppmärksamhet på alla slags bilder då det finns en
lärandepotential i vitt skilda genrer.
Internationalisering
Inom huvudämnet strävar vi efter att göra internationella utblickar. Detta sker genom text, bild, arkitektur
och artefakter som berör aktuellt kursinnehåll. För att utveckla förståelse för andra skolsystem och
utbildningsstrukturer pågår det inom ramen för olika nätverk kurser, studentutbyten och besök inom Norden.
Kurser inom BVL
Det kunskapsområde som ligger till grund för kursplanerna i huvudämnet har ingen äldre tradition att luta
sig mot. En ny konstruktion av innehåll och arbetsformer måste utvecklas för att gynna en lärarprofil för
framtidens skola. Vi har lagt en övergripande struktur under huvudämnets fem första kurser där praktiskt och
teoretiskt arbete utvecklas parallellt och där olika praktiker för bilder och visualiseringar accentueras i olika
kurser.
Grundnivå och avancerad nivå
Utvecklingen inom och mellan grundnivå respektive avancerad nivå måste bygga på olika slags progression.
På grundnivå skriver studenten tre kortare vetenskapliga texter (sammaläggningsarbete) som bygger på
egna undersökningar och avslutas med en reflekterande text (kappa) rörande innehåll, progression och eget
lärande. Progressionen gäller också
studentens förmåga att producera bilder i skilda tekniker och material och i olika syften. Vidare ska
studenten avancera sitt läsande av bilder och utveckla sin förmåga att associera och se sammanhang mellan
olika uttrycksformer både innehållsligt men också avseende form och material. Från utbildningens första
kurs sker praktiskt arbete, litteraturläsning samt skriftlig och gestaltande examination med syftet att utveckla
studenten mot ett vetenskapligt förhållningssätt såväl inom skrivande som inom gestaltning. På avancerad
nivå ska studenten visa på vetenskapligt perspektiv på skolutveckling och lärande. Detta innebär att
studenten ska skaffa sig grundläggande kunskaper i vetenskapsteori i relation till olika forskningsmetoder.
Det är viktigt att tidigt kunna formulera frågor kring ett stoff och att fundera på lämpliga metoder för att
kunna använda det empiriska materialet.
Kurser på grundnivå
1. Ungdomar och bilder – mening och lärande
Inledningsvis arbetar vi med fokus på ungdomars olika visuella preferenser och diskuterar detta utifrån
skolans bildämnestradition. Vem äger bildinnehållet och presentationsformen och hur kan detta diskuteras i
relation till demokrati- och maktperspektiv? Vi undersöker visualiseringar kopplade till genus och etnicitet
och diskuterar hur vi ska agera som lärare i det heterogena klassrummet. Erfarenheter knyts till bildteorier
och lärandets sociala kontext. Under kursen arbetar vi med bilder i tvådimensionellt format.
2. Visuell kultur
Visuell kultur är ett ofantligt område där man kan göra nedslag och sätta fokus på fenomen intressanta att
diskutera ur lärandeperspektiv. Genom etnologiska fältstudier uppmärksammas genusperspektivet och det
behandlas fördjupat med hjälp av empiri och litteratur. Visualiseringar i de offentliga och privata rummen
samt visuell yttrandefrihet är områden som bör ha sin koppling till hur arbete med bilder tar form i olika
sammanhang i skolan. Särskild vikt läggs vid digital produktion.
3. Identitetsbegreppet genom multimodal gestaltning
Konstruktion av identitet är central och vi diskuterar detta med en multimodal ingång där de visuella,
auditiva och kinestetiska uttrycksformerna är centrala och samverkar. Vi menar att ungdomar gestaltar sig
genom, inte bara visuella uttryck, utan i en experimentell mångfald, där olika uttryck kombineras. Detta kan
vi se på i förhållande till lärande och personlig utveckling och lyfta fram läroprocesser som inbegriper både
arbetssätt och kommunikation kring ett för deltagarna angeläget innehåll.
4. Rörlig bild i konsumtion och produktion
Rörliga bilder är visualiseringar som varit i bruk i över hundra år. Arbete med rörliga bilder i olika genrer
är en viktig form av lärande. Den traditionella spelfilmen har fått många efterföljare och i dag kan den som
vill med enkla medel producera en sekvens av rörliga bilder. Vi kommer att arbeta brett med rörliga bilder
som kommunikationsform och gemensamt diskutera dessa produktioner. Vidare kommer olika genrer att
behandlas.
5. Konstbegreppet i ett samhälleligt perspektiv
Konstbegreppet tas upp ur ett historiskt och samhälleligt perspektiv och vi riktar blickarna ut mot det
offentliga konstlivet. Ungdomars rättigheter att uttrycka tankar och idéer visuellt är ett centralt innehåll. I
det här sammanhanget utgör studier på kulturinstitutioner och av konst i samhället viktiga källor för kursens
innehåll. Konstens livsvillkor relateras till demokratiska rättigheter och bearbetas som såväl historiskt och
som samtida fenomen. I kursen arbetar vi med konsten som representation för tankar och som redskap för
visuell yttrandefrihet.
Kurser på avancerad nivå
6. Representation, seende och autenticitet
I denna kurs utvecklas förmågan att arbeta med olika delar av skolans ämnesinnehåll. Sidoämnesstudierna
används som språngbräda till arbete med visuella presentationer och analyser. Under en del av kursen
bearbetas innehåll för hållbar utveckling där didaktiska frågor tydliggörs. Blickens betydelse för hur vi ser
på vår omgivning och i synnerhet visuella artefakter behandlas i denna kurs såväl som hur vi värderar och
bedömer ungas bildarbeten.
7. Vår värld i nyhetsbilder
Mediebilder med fokus på vad dessa betyder för människans kulturella tillhörighet är kursens övergripande
innehåll. Bildens retorik såsom den förekommer i nyhetsförmedling och marknadsestetik beaktas utifrån
betydelsebärande funktioner. I kursen produceras och presenteras en websajt där elevers bilder utgör
innehållet. Vidare diskuteras och praktiseras hur man kan använda IKT i ungdomsskolan där bilder betydelse
för identifikation uppmärksammas.
8. Den kodade kulturen
Vilken nytta har man av visuell kunskap? Hur kan man använda sin kunskap i en framtida profession?
Den visuella kommunikationen och funktionen inom olika yrkeskategorier utgör kursens innehåll. I
denna fördjupas bildteori och i en uppgift används diskursanalys som en modell i arbetet med olika
professionsområden. De kunskaper som framkommer diskuteras utifrån ett pedagogiskt perspektiv rörande
arbetet i ungdomsskolan.
9. Arkitektur, design och visualitet
I den här kursen är de övergripande områdena som behandlas arkitektur och design. Stad och land studeras
utifrån bebyggelse, historiskt såväl som samtida. Vidare tas fasaders formspråk och utsmyckning upp i form
av till exempel muralmåleri, såsom kyrkomålningar och graffiti. Designbegreppet diskuteras och undersöks
dels genom egen gestaltning men också genom studier av designhistoria och samtidsexempel.
