– Flaskbarnen från Warszawas getto Irena Sendler är den polska socialarbetaren som riskerade sitt liv för att rädda 2 500 judiska barn från Warszawas getto under andra världskriget. text: Susanne Eriksson foto: Judiska museet i Warszawa och Mariusz Kubik 16 ott folk, vi måste byta sal. Den prydliga mannen hastar nervöst fram till mikrofonen för att meddela de församlade att salen, som tar 160 åhörare, är för liten. Föreläsningen ska börja halv sju, men redan strax före sextiden på kvällen ringlar en lång kö utanför Katasalen i ABF-huset i Stockholm. Nu skyndar uppskattningsvis ett par hundra åhörare vidare till den stora hörsalen för att få bästa möjliga plats. G Det är Irena Sendler som skapat ett så stort intresse. Den i många år okända icke-judiska socialarbetare som ledde räddningsaktioner och räddade omkring 2 500 judiska barn ur Warszawas getto under andra världskriget. De som ska tala är Anna Mieszkowska, författare till Irena Sendlers biografi och Piotr Zettinger, som räddades av Irena Sendler som fyraåring. Även Irena Sendlers dotter var inbjuden men valde att stanna hos sin sjuka, nu 98-åriga mor, i Polen. – Det är inte mycket jag kommer ihåg, jag var bara fyra år, säger Piotr Zettinger. Men det han kommer ihåg är att han stod gömd i en port tillsammans med sin yngre kusin när han kände en hand som föste iväg honom och någon som sa ”spring”. Piotr Zettinger berättar att han tycker om att föreställa sig att det var hans pappas hand som föste iväg honom. I så fall var detta sista gången han hade kontakt med sin pappa. – Sedan sprang vi.Tvärs över gatan till en mörk öppning. Längre bort på gatan patrullerade en beväpnad vakt med ryggen mot oss. När han gått trettio steg bort från oss, då skulle vi passa på att springa. I den mörka öppningen väntade en man som Piotr Zettinger inte minns ansiktet på. Men han kommer ihåg att mannen bryskt sa åt honom och hans kusin att inte nysa eller hosta. ”Inte ett knyst”, sa han. – Sedan minns jag bara ryggen av honom och att vi följde efter honom i ett myller av gångar. Det var becksvart, men mannen hade antingen en Socionomen • 2/2008 förintelsens dag den 27 januari ficklampa eller en lykta. Nu så här efteråt har jag förstått att han ledde ut oss genom kloaker och avloppssystem, ut på andra sidan, den ariska sidan. Flykten har etsat sig fast i Piotr Zettingers minne. Och traumat, det bär han med sig, liksom så många andra judiska barn. Han tycker sig dock märka att de som är öppna med sin bakgrund, liksom han, och talar om sina känslor, de mår lite bättre än de som förnekar och förtränger. Irena Sendler var hjärnan och organisatören bakom räddningsaktionerna.Till sin hjälp hade hon många frivilliga medhjälpare. Irena Sendler arbetade som socialarbetare och träffade och kände många av de fattiga judefamiljerna i det som skulle komma att bli det muromgärdade gettot i Warszawa. Men i början av 1939, efter den tyska ockupationen, förbjöd tyskarna socialhjälp till judar och man förbjöd också polacker att gå in i gettot. Men Irena Sendler lyckades utverka en falsk passersedel till sig och några medarbetare. Irena använde täcknamnet Jolanta och fick passera in i gettot under förevändning att hon var sjukvårdare.Tyskarna var rädda för tyfus och att den skulle sprida sig även till den ariska sidan. Därför tilläts frivilliga sjukvårdsarbetare att passera in i gettot. Det var Irena Sendler som bedömde vilka barn som hade möjlighet att räddas ur gettot. För Anna Mieszkowska har hon berättat att nästan alla mödrar frågade Irena om det fanns några garantier för att deras barn skulle klara sig. Irena svarade alltid att det inte fanns några garantier, men att om barnen blev kvar i gettot så kunde hon nästan garantera att de antingen skulle dödas eller dö av svält. Lättast var det att rädda spädbarn. De drogades ner och lades i lådor med lufthål som passerade ut genom gettot med olika transporter och leveranser. På andra sidan väntade en vidtalad person som tog hand om lådan. – Till spädbarnen skaffades en helt ny födelseattest, med ett polskklingande namn, säger Anna Mieszkowska. – De större barnen var svårare att Socionomen • 2/2008 Bron mellan det stora och det lilla gettot för judar. Mellan januari och juli 1942 började deportationen till förintelselägret Treblinka. smuggla ut.Till dem var Irena och hennes medhjälpare tvungna att hitta personbevis som tillhörde polska barn som dött i kriget. En av många tragedier var att man oftast var tvungen att sära på syskon. Det var näst intill omöjligt att hitta personbevis från två döda polska syskon i samma ålder som de som skulle smugglas ut. Uppfinningsrikedomen var stor. Barnen smugglades ut till den ariska sidan på många olika sätt.Trots att det var förenat med dödsstraff att gömma judar tog kloster, barnhem och katolska familjer emot judiska barn. Ett av sätten att smuggla ut barnen var genom gettots avlopps– och kloaksystem, precis som i Piotr Zettingers fall.Andra sätt var att mindre barn fick passera ut med någon som tvångsarbetade på den ariska sidan. – Då använde den som arbetade för stora kängor som barnet fick stoppa fötterna i. Sedan höll barnet sina armar runt midjan eller i ett bälte på utsmugglaren som dolde barnet väl i en stor rock, berättar Anna Mieszkowska. Mitt på gränsen mellan det judiska gettot och den ariska sidan fanns en domstolsbyggnad. Den hade utgång både på den judiska och på den ariska sidan. Inte sällan fördes ett barn in i byggnaden av en person på den judiska sidan och lämnades för att hämtas av en räddande familj på den ariska sidan. Irena Sendler själv kände också en spårvagnsförare som åkte in i gettot med olika leveranser och som på olika sätt, till exempel i en låda under någon av vagnarna, smugglade ut barn till andra sidan.Anna Mieszkowska påstår att varenda räddningsaktion som Irena genomförde lyckades. – Inget barn som hon räddade hamnade i händerna på tyskarna under själva räddningsaktionen. Totalt räddade Irena Sendler och hennes medhjälpare omkring 2 500 barn ur gettot. Många som blev kvar svalt ihjäl eller togs till förintelselägret Treblinka där det dog 360 000 judar bara under sommaren 1942. Piotr Zettinger som i dag föreläser i skolor berättar att man räknar med att 90 procent av alla judiska barn i Polen dog under förintelsen. 40 000 av dem kom från Warszawa. Irena Sendler arbetade inte bara med smugglingen och dess organisation. Hon hade också sinnesnärvaro nog att tänka framåt. Hon hoppades att några barn ändå skulle komma att överleva och att de då skulle vilja veta sin verkliga identitet. Därför skrev hon enligt ett kodsystem upp alla barns judiska namn tillsammans med deras 17 ➤ förintelsens dag den 27 januari Andra världskriget och förintelsen År 1919, efter första världskriget, bildas ett tyskt nationalistiskt högerparti, där en ung Adolf Hitler är verksam. Partiet anser att judarna är en underlägsen ras. År 1921 blir Adolf Hitler partiledare och 1933 rikskansler (statsminister). Redan 1934 utesluter Hitlers regering judar från sjukförsäkringen och de får inte äga mark. År 1935 träder Nürnberglagarna, antijudiska raslagar, i kraft. Judarna görs till en andra klassens medborgare eftersom endast personer av "tyskt blod" kan vara riksmedborgare. Till judar räknas alla som, oavsett religion, har minst en mor- eller farförälder som är judisk. I september 1939 invaderar Tyskland Polen. Den 3 september förklarar England och Frankrike krig mot Tyskland. Med start den 19 september 1939 beslutar Reinhard Heydrich, chef för Gestapo, att fördriva polska judar från landsbygden till getton i städerna. Warszawas getto var ett av dem och runt gettot byggdes en 18 kilometer lång mur. Så småningom började människor att tvångsförflyttas (deporteras) från dessa getton till koncentrationsläger och förintelseläger. Förintelselägrens enda uppgift var att med industriella metoder avliva människor. Det fanns fyra renodlade läger av den typen: Belzec, Sobibor, Chelmno och Treblinka, samtliga i Polen. Det fanns också kombinerade koncentrationsläger (arbetsläger) och förintelseläger, bland andra Auschwitz-Birkenau och Majdanek. nya identitet med polskklingande namn på små silkespapper. Lapparna förvarade hon i en glasburk i sitt hem. Den 20 oktober 1943, mitt i natten, stormade tyska Gestapo Irena Sendlers lägenhet. Just den natten hade hon sin mor och en medhjälpare sovande hos sig. När Irena Sendler hörde dunkandet på dörren förstod hon vad som höll på att hända. Hon rafsade ihop lapparna och gav dem till sin medhjälpare som gömde dem i armhålorna och sedan svepte hon om sig sin stora morgonrock. När tyskarna kom in sökte de igenom hela lägenheten. Hade det varit någon man där hade de fått ställa sig bredbent med händerna mot en vägg, men eftersom det bara var kvinnor så hände det aldrig. Gestapo grep Irena Sendler och tog henne med sig. Hon fördes till det ökända fängelset Pawiak där hon hölls fängslad i tre månader och torterades. Hon fick ben och fötter brutna och bär 18 I oktober 1939 genomförs de första gasningarna. Arbetsoförmögna, handikappade och utvecklingsstörda i Polen gasas till döds i skåpvagnar med hjälp av koloxid. Från den 23 november 1939 tvingas polska judar över 10 år bära gula stjärnor på kläderna. Till förintelselägret Treblinka i Polen skickades mestadels polska judar. Högst ett par hundra människor lyckades fly och överlevde till krigsslutet. Den 27 januari 1945 befrias Auschwitz av den sovjetiska armén. Det är därför vi firar Förintelsens dag just det datumet. Detta är början på krigsslutet och vid det här laget har över en miljon personer dött i Auschwitz. De sovjetiska soldaterna hittar endast några tusen överlevande fångar. Den 30 april 1945 begår Adolf Hitler självmord i en bunker tillsammans med Eva Braun. Den 8 maj 1945 räknas som fredsdagen i Europa. Det finns flera sätt att räkna, men uppskattningsvis beräknas 13 miljoner människor ha mördats i gaskammare, i arkebuseringar eller ha dött av svält i koncentrationsläger. Av dessa var 5,3-6,3 miljoner judar (varav 1,2 miljoner barn) 2,5 miljoner kristna polacker, 3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar och 200 000-500 000 zigenare. Källa: Forum för levande historia än i dag ärr efter tortyren.Trots tortyren berättade hon bara det som hon och hennes medhjälpare kommit överens om.Till slut dömdes hon till döden. Under slutet av kriget hade dock den polska motståndsrörelsen Zegota vuxit sig stark och där var Irena Sendler en av förgrundsfigurerna. Zegota betalade en vakt en stor summa pengar för att han under förevändning om att hon skulle föras till ett annat hus för ytterligare förhör, skulle släppa henne.Vilket han också gjorde. Irena Sendler flydde men fick liksom sina utsmugglade barn hålla sig gömd till krigets slut. Under den här tiden återförenades Irena med den medhjälpare som varit hos henne natten då hon arresterades. Eftersom de inte längre kände sig säkra på något gömställe la de lapparna med de räddade barnens rätta identiteter i glasflaskor som de grävde ner i en trädgård. Irenas barn, som de kallas, är nu mellan 65 och 80 år gamla och för Irena tog kriget aldrig riktigt slut. Efter kriget grävde Irena upp glasflaskorna med barnens rätta identiteter och hon startade det mödosamma arbetet med att försöka återförena alla barn med deras föräldrar. Det var inte många föräldrar som hade överlevt, men Piotr Zettingers mamma var en av dem. Hon släpptes samma dag som Auschwitz befriades, den 27 januari 1945. Efter att ha letat efter Piotr, som då befann sig i en helt annan del av Polen, kunde de med Irenas hjälp återförenas. Piotr var då sex år och åtta månader gammal. – Jag kände inte igen henne. Jag var ju bara fyra år när vi skildes åt. Och hela tiden efter gick ut på att glömma familjen så att man inte försade sig. En tid efter kriget startade Irena ett barnhem för de föräldralösa och ett äldreboende för de ensamma äldre. Än idag har den 98-åriga Irena Sendler kontakt med många av de barn som hon har räddat. Socionomen • 2/2008 förintelsens dag den 27 januari – Inget barn som hon räddade hamnade i händerna på tyskarna under själva räddningsaktionen Men historien är inte slut med detta. Under många år var Irena Sendler okänd och bortglömd. Men i början på 2000-talet, på andra sidan Atlanten, fick några amerikanska tonårsflickor från Kansas i uppgift att sätta upp en pjäs om andra världskriget. De letade material och hittade en notis om den polska motståndsrörelsen. Det enda kvinnliga namn som fanns med i notisen var Irena Sendlers. De kontaktade henne och satte upp en tio minuter lång pjäs, ”Life in jar” – ”Livet i en flaska”, som fick uppmärksamhet långt utanför USA:s gränser. Irena Sendler blev världskänd och flickorna fick åka till Polen och sätta upp sin pjäs på Judiska Teatern i Warszawa. Anna Mieszkowska avslutar sin föreläsning med att säga att hon skulle bli väldigt glad om det blev en svensk översättning av biografin om Irena och berättar att den tyska översättningen fått stor uppmärksamhet och över sextio recensioner. Sedan tillkännager hon också sorgset att en av Irena Sendlers vänner och medhjälpare Vanda Rotenberg gått bort bara för några dagar sedan. Då reser sig en kvinna upp. – Ursäkta mig, säger kvinnan med berörd röst och gråtande inför hela församlingen. Jag hade inte tänkt säga något. Men när jag hör att Vanda Rotenberg är död kan jag inte låta bli. Det var hon som räddade mig. ■ Irena Sendler Fotograf: Mariusz Kubik Irena Sendler Född: 15 februari 1910 i Polen i staden Otwock, 15 mil från Warszawa. Familj: Hon uppfostrades som det enda barnet av katolska föräldrar. Fadern var läkare. Han var den enda läkaren som behandlade fattiga judar i Otwock och han dog i tyfus 1917. När han var döende sa han till den då sjuåriga Irena att ”Om du ser några som håller på att drunkna måste du försöka rädda dem, oavsett om du inte kan simma.”. Utbildning: Irena utbildade sig till socialarbetare och arbetade för de sociala myndigheterna i Warszawa. Arbetet: Som socialarbetare försåg hon fattiga och föräldralösa med både Fotnot. Bakom föreläsningen stod Vänföreningen för museet de polska judarnas historia, Polens Ambassad i Stockholm, SvenskPolska Föreningen i Stockholm, ABF Stockholm och Forum för levande historia. Föreläsningen om Irena Sendler var ett led i programmet runt minnet av Förintelsens dag, 27 januari. Fotnot. Originaltiteln till Anna Mieszkowska bok: ”Matka dzieci Holocaustu. Historia Ireny Sendlerowej” (Moder till Holocausts barn. Irena Sendlers historia). Muza förlag, Polen, 2004. Socionomen • 2/2008 mat och finansiell hjälp. De behovssökande var ofta fattiga judar. Men redan tidigt under Irenas yrkesliv berövades judar socialhjälp. Då såg hon till att de registrerades under polskklingande namn så att ingen, vare sig Irena och hennes kollegor eller de judiska familjerna, skulle hamna i onåd i händelse av en inspektion. Snart förbjöds också polacker att passera in i Warszawas getto. Irena hade dock en vän inom hälso- och sjukvården som försåg henne med en falsk passersedel in till gettot som sjukvårdare. Irenas täcknamn – falska namn – var Jolanta. Ledare i polska motståndsrörelsen: Under krigets sista år var Irena en av förgrundsfigurerna i den polska motståndsrörelsens Zegota och ledde dess barnsektion. Barnens räddare: Tillsammans med ett tiotal andra nära vänner och socialarbetare räddade Irena Sendler 2 500 judiska barn från Warszawas getto. 19