Innehåll

advertisement
Länna industriområde
Roger Wikell och Mattias Pettersson
Arkeologisk utredning
Huddinge socken
Huddinge kommun
Södermanland
Rapport 2013.2
Innehåll
1. Tekniska och administrativa uppgifter
2. Sammanfattning
3. Geografisk beskrivning
4. Antikvarisk bakgrund
4.1. Kända fornlämningar i närområdet
4.2. Möjliga fornlämningar
5. Arbetsbeskrivning
6. Fynd
7. Utvärdering av resultaten
Referenser
Tabeller
1. Tekniska och administrativa uppgifter
Länsstyrelsens beteckning 4311-7466-2013
Fastighet Länna 45:1
Socken och kommun: Huddinge socken, Huddinge kommun
Undersökare: Arkeologhuset, Bondvägen 167, 136 75 Vendelsö. Tel. 08-776 09
74, 073-808 78 82. E-post: [email protected]
Vår beteckning: Arkeologhuset 2013.1
Undersökningstid 29/4, 30/4 & 2/5 2013
Ansvarig chef: Mattias Pettersson
Projektledare: Roger Wikell, 073 - 779 18 79, [email protected]
Biträdande projektledare: Mattias Pettersson, 08 - 776 09 74, [email protected]
Grävmaskin: BVP mark och fastighetsvård i Haninge AB
Exploateringsyta: Ca 0,3 km2, 30 hektar.
Koordinater för planområdets sydvästra hörn: 6566854, 678324
Koordinatsystem: Sweref 99
Nivåer i planområdet: 39-68 m öh
2. Sammanfattning
Våren 2013 genomförde Arkeologhuset en särskild arkeologisk utredning vid
Länna industriområde i Huddinge socken och kommun söder om Stockholm
(Fig 1). Utredningen föranleddes av detaljplaneläggning inför utvidgning av
industriområdet mot norr. Syftet med utredningen var att ta reda på om det
finns kulturhistoriska lämningar i området (i enlighet med 2 kap. paragraf
11 (1988:50) lagen om Kulturminnen mm) samt att bedöma dessas utbredning och ge en samlad tolkning av fornlämningsbilden.
Vid utredningen påträffades två lokaler med slagen kvarts på nivåer mellan 50 och 55 m ö.h. Lokalerna var sannolikt strandbundna vid bosättningsfället och kan då dateras till ca 7000-6500 f Kr. I övrigt påträffades
inga fornlämningar i området.
Fig. 1. Stockholms län
med utredningsområdet vid Länna.
3. Geografisk beskrivning
Terrängen mellan sjöarna Orlången, Magelungen och Drevviken på Södertörn är generellt kraftigt kuperad med markanta sprickdalar och
bergshöjder (Fig 2). Planområdet (Fig 3) domineras av ett större höjdparti, omgivet av mindre och lägre bergknallar, sluttningar och dalbottnar.
Marken i planområdet består till kanske 60 procent av hällmarker med
tallskog, resten av området är sluttningar och dalbottnar med gran- och
blandskog, alkärr och på några håll ännu öppna rester efter gammal
åkermark.
Planområdet ägdes i historisk tid av Länna by. Det finns ett ovanligt rikt
äldre kartmaterial från denna del av Södertörn, som sträcker sig bakåt till
1636.
Fig. 2
Fig. 3
4. Antikvarisk bakgrund
Här ges en generell beskrivning av hur vi bedömde områdets arkeologiska potential inför utredningen.
4.1.Kända fornlämningar i närområdet
Inga fornlämningar var kända i detaljplaneområdet. De närmaste fornlämningarna finns i söder och är kopplade till den äldre bebyggelsen
kring Länna by vid Lissmaåns utlopp i Drevviken: Bebyggelselämning
RAÄ 251, bytomt RAÄ 284 (Länna by), gravfälten RAÄ 90 och RAÄ 87
samt ensamliggande stensättningar. Dessutom bör den 19 meter stora
högen RAÄ 129:1, söder om Lissmaån, nämnas.
4.2.Möjliga fornlämningar
Här diskuteras områdets möjliga potential för kulturlämningar.
Nivåerna inom markerat område ligger på mellan 39 och 68 m öh. Med
avseende på bosättning som legat i nära anslutning till havsstranden motsvarar dessa nivåer ungefär perioden 7500—4000 f Kr, det vill säga nästan hela Stockholmstraktens mesolitikum. De högsta topparna stack upp
ur havet för ca 9500 år sedan i en ytterskärgård många mil från fastlandet
(Fig 4, 65 m). Närmaste större öar låg omkring 4 km bort, i nuvarande
skogsområdet Hanveden, där bosättning är konstaterad från ca 8000-7800
f Kr., (Pettersson & Wikell 2013). I början fanns inga riktigt skyddade
hamnlägen i detaljplaneområdet, de bildades först när stranden hade flyttat sig till ca 55 m öh. Under de följande drygt 2000 åren ”tändes och
släcktes” ett antal möjliga mesolitiska boplatslägen, som vi identifierade
på kartan, allteftersom landet reste sig (Fig 4). Här menar vi alltså platser
som ur ett båtperspektiv hade mer eller mindre skyddade stränder för
landstigning och, i anslutning till dessa, bra ytor för lägerplatser (Pettersson & Wikell 2004, 2006a). Generellt har stränderna i planområdets västra del exponerat in mot den forntida Hanvedenskärgården, medan de östra delarna exponerat mot större öppna vattenytor och Tyrestaområdets
ytterskärgård i öster (Fig 7).
Möjligheten att finna strandbundna boplatser från äldre stenålder (mellanmesolitikum), ansåg vi vara mycket god utifrån vår erfarenhet från
liknande miljöer på Södertörn. Landskapet såg däremot mindre gynnsamt
ut för senmesolitikum och neolitikum eftersom området då saknade bra
stränder. Området är nämligen inom det höjdintervall som i ett strandperspektiv motsvarar dessa tidsperioder mycket flackt. Dessa lägre nivåer
domineras av lera och mo, vilket innebar stränder med täta vassbälten.
Bakom vassarna fanns alkärr och liknande vegetation. I dag möter skogsvandraren på dessa nivåer ofta försumpningsmarker, små myrar och i
områdets östligaste del vid motorvägen ett öppet alkärr. Utifrån vår erfarenhet från 20 års inventering, då vi inte har hittat några boplatser i denna
typ av lägen, hade vi inga förhoppningar om fynd i de här delarna av
planområdet. Men vi såg ändå en möjlighet till att här få pröva våra hypoteser (t ex Pettersson & Wikell 2006b). Om boplatser ”bakom stranden
inne på land” hade varit vanliga under stenåldern, så hade vi funnit dessa
på alla möjliga nivåer, och i vilka terränglägen som helst som saknar kvalitéer av skyddad naturhamn. Nu ligger den förkrossade majoriteten stenålderslokaler längs de dåtida stränderna, vilket inte är föga förvånande i
den skärgårdsvärld som Södertörn utgjorde under perioden.
Fig. 4
65 m
60 m
57 m
55 m
53 m
50 m
47 m
43 m
45 m
40 m
Fig. 4 (forts.)
Under neolitikum förändrades områdets karaktär, från skärgård till
inlandsmiljö. Den närliggande sjön Drevviken, idag 20 m ö.h., avsnördes
från havet i tidig bronsålder. Under denna tid kan området kring Länna
by ha utnyttjats för bete, men inga fornlämningar är kända. Troligare är
att vi kan hitta spår från yngre järnålder och historisk tid, med tanke på
att detaljplanområdet gränsar till den åkermark som hörde till Länna by.
Tänkbara fornlämningar är enkla stensättningar, hålvägar, härdar, fornborgar och olika typer av skogslämningar som kojruiner, kolbottnar,
gränsrösen, rester av äldre vägsträckningar etc.
Stensättningar och rösen ligger ofta på krönlägen eller markerade höjdpartier i en sluttning. De höga bergen inom södra delen av området, med
utsikt mot Lännadalen, är mest sannolika för att finna gravmonument.
Annars kan man förvänta sig finna gravar intill färdvägar, hålvägar
och/eller stigar.
Det är fullt möjligt att finna hålvägar i de naturliga sprickdalar som
främst leder i nord-sydlig riktning genom undersökningsområdet. Dalgångarna sammanbinder Länna med Farsta och Ågesta, även det enheter
med förhistoriska gravfält. Någonstans över skogen bör en väg ha funnits, kompletterad av mindre stigar. I anslutning till vägarna kan det finnas runstenar. Även de många branta berghällarna intill möjliga vägsträckningar är värda att granska närmare efter eventuella runristningar.
Till kategorin hällristningar hör skålgropar. En miljö där sådana kan tänkas finnas är vid åkermarken i södra delen av utredningsområdet. Förmodligen kommer det inte att upptäckas några älvkvarnsförekomster,
eftersom fornlämningsmiljön för sådana i övrigt saknas. Länna blir då en
mycket liten pilotstudie där vi letar på motsvarande hällar som i bronsåldersmiljöer (som i regel har många skålgropslokaler) i en historisk miljö
där de oftast inte finns några gropar alls. Det förmodade utfallet på vår
inventering stödjer en generell datering av skålgropar till bronsålder, med
viss kontinuitet in i äldre järnålder. Länna domineras av yngre järnålder
och senare lämningar, och då förekommer i regel inga skålgropar.
Fornborgar är vanliga på Södertörn. Uppmärksamhet riktas mot de branta
berg som finns inom området, även om de inte ser optimala ut för denna
typ av fornlämning.
Bebyggelselämningar från historisk tid är fullt möjliga att finna. Små
torp, backstugor eller tillfällig lägenhetsbebyggelse en bit från Länna by
är inte otänkbart, även om det bevarade kartmaterialet inte har några
markeringar för sentida bebyggelse (Fig 10).
Mot bakgrund av ovan diskuterade förutsättningar kunde vi förvänta oss
att finna kulturhistoriska lämningar från ca 7000 f Kr och framåt – men
med betoning på mesolitikum.
5. Arbetsbeskrivning
Utredningen inleddes med genomgång och besiktning av planområdet.
Inga synliga fornlämningar hittades. 28 potentiella lägen för boplatser
identifierades (Fig 5; Tabell 1). Dessa undersöktes med handgrävda
provgropar och sökschakt med grävmaskin. Schakten handrensades med
skärslev. Vi använde en 1,5-tons Take-Job bandgrävare med 100 cm
bredd på skopan. Maskinist var David Olsson. De maskingrävda sökschakten mättes in med RTK-GPS.
De potentiella lägena var dels sådana som uppvisade goda förutsättningar
i ett strandbundet (läs mesolitiskt) perspektiv; dels sådana där vi kunde
tänka oss t.ex. härdar från järnålder; och dels sådana som verkade ha potential för båda dessa tidsperioder.
Totalt handgrävdes 132 provgropar om ca 0,25 m2. 21 sökschakt (Fig 9 )
togs upp med maskin. Gropar och schakt var fördelade på 29 objekt (Tabell 1; Fig 5). Total schaktad yta var ca 100 m2.
I samband med att vi gick igenom området spanande vi efter ovan nämnda kulturhistoriska lämningar som vi bedömde som möjliga att finna.
Ingen av dessa påträffades inom området, även om det fanns klara lägen
för kolbottnar etc, gränsrösen och hålvägar. I västra delen av undersökningsområdet fanns en smal nord-sydlig dalgång, i denna gick en äldre
stig, men ingenstans tog den formen av hålväg. Stigar kan vara mycket
gamla, men dessa faller inte under kulturminneslagen per automatik. I
denna dal liksom i andra inom området med små stigar fanns flera tvärbranta berghällar lämpliga för runristningar. Inga ristningar upptäcktes.
29
Fig 8. Objekt
Fig 5
Fig 9. Sökschakt
Detaljkarta 1
Detaljkarta 2
Detaljkarta 3
Fig 6
6. Fynd
Två fornlämningar hittades vid utredningen (Fig 6). Bägge är fyndplatser för
slagen kvarts i terränglägen typiska för Södertörn, gipar med måttligt sluttande
svallad moränmark mellan 50 och 55 meter över havet.
De påträffade stenålderslokalerna i planområdet var sannolikt strandbundna vid
tidpunkten för bosättning. Lokal 1 hittades inom Objekt 17 och ligger 55-56 m
ö.h. i en stor gip som vidgar sig mot väster mellan de två dominerande bergpartierna i planområdets norra del. Fynden gjordes på en liten yta med svallad morän begränsad mot N av en bergssluttning och mot söder av låga berghällar ute i
gipen. Bakom boplatsen (sett ur ett strandperspektiv), österut, övergår gipens
sluttning i en liten våtmark och strax därbortom i ett pass mellan de högre bergpartierna i N och S. När stranden stod relativt ca 53-55 m högre än idag var
boplatsläget gynnsamt på västsidan av en ca 500 m lång, bergig ö. Stranden
skyddades främst genom läget i det inre av en vik i den lilla öns västsida, vilket
innebar skydd i en vid sektor åt öster, både för vind och vågor. Den mest
oskyddade riktningen var åt väster, men där låg Södertörnsskärgårdens större
landmassor (Fig 7), vilket innebar att vågorna från det hållet var av begränsad
omfattning även vid hårt väder. Dessutom var vattnet alldeles utanför boplats-
stranden grunt och det låg en vågbrytande ö i VNV. Lokal 1 kan enligt strandlinjen dateras till ca 7000—6800 f Kr. Fynden utgörs av 11 bitar slagen kvarts,
där påfallande många har bearbetats sekundärt – retuscherats.
Lokal 2 ligger inom Objekt 15, en gip mot sydväst ca 100 m SV om Lokal 1.
Den nedre fyndplatsen, A, låg relativt öppet ut mot fjärden i väster, medan den
övre fyndplatsen, B, låg något mer skyddat av två bergiga uddar. På samma sätt
som för Lokal 1 var lägena för Lokal 2A och 2B relativt skyddat på öns västsida, exponerat in mot Södertörnsskärgården. Lokal 2A kan, om stranden stod vid
ca 50 m ö.h., vilket är rimligt att anta, dateras till ca 6500 f Kr. Lokal 2B bör
enligt strandlinjen, ca 55 m ö.h., ligga ca 7100 f Kr. Fynden utgörs av 1 bit slagen kvarts på vardera Lokal 2A och 2B.
Fig 7
7. Utvärdering av resultaten
Utifrån vår erfarenhet av inventering på Södertörn är det flera faktorer som påverkar hur många mesolitiska lokaler som påträffas vid inventering i ett givet
landskapsutsnitt. Faktorerna är dels geofysiska, dels kronologiska. Det geofy
siska handlar om hur det givna området såg ut när det var en skärgård, vilket är
en självklarhet och allmängods i det rådande forskningsläget. Mesolitikerna
föredrog bra hamnlägen och dessa skulle vara skyddade mot grov sjö, ha bra
tillgänglighet och ligga strategiskt i förhållande till ekonomiska aktiviteter och
kommunikationer. Det kronologiska handlar om hur de goda hamnlägena i ett
visst område ligger nivåmässigt i förhållande till de nivåer som brukar vara
fyndrikast.
Utfallet av utredningen, två mesolitiska lokaler, var förväntat sett utifrån den
lokala topografin. Området domineras av hällmarksplatåer som oftast övergår
abrupt i branta sluttningar ner mot de leriga dalbottnarna. Endast på några ställen finns en mer stegvis övergång från höga till låga nivåer, något som brukar
gynna mesolitisk strandbunden bosättning dels eftersom det då kan finnas en
gynnsam småbruten topografi med vikar, uddar och hyllor i sluttningarna lämpliga för bosättning.
De potentiella lägen som vi identifierade kan grovt indelas i 1) generellt små,
grusiga lägen högt uppe på sluttningarna och inne på hällmarken, samt 2) generellt stora lägen med finkorniga sediment nedanför bergsbranterna. Av de små
grusiga högre lägena var det få som egentligen var riktigt bra. Läget var ofta
ganska oskyddat för vågor och vind. De stora lågt liggande boplatslägena med
finkorniga sediment hade då en bättre lokaltopografi för ”bra boplatsläge”. Men
när dessa var strandbundna var de sannolikt bevuxna med tät alskog och låg vid
grunda vassflader långt inne i en sammanväxt skärgård (se diskussion under
kapitel 3.2). Den förhistoriska människan verkar ha undvikit sådana plat-
ser, som författarna noterat under tidigare inventeringar på Södertörn.
Vi har också den ovan nämnda kronologiska faktorn som handlar om mönster i
de mesolitiska boplatsernas fördelning över nivåerna, och den förklarar också
utfallet av inventeringen i Länna. Mest lokaler på Södertörn finns mellan 50 och
60 m ö.h. På dessa nivåer ligger lokalerna i varierade lägen, framförallt på små
ytor med svallad morän, hyllor och gipar insprängda i sprickdalslandskapet.
Läget i landskapet – skyddad hamn – verkar avgöra var lägerplatserna ligger,
inte jordarten. Från ca 48 m ö.h. och nedåt, i tid motsvarande ca 6500 f Kr. och
framåt, minskar fynden markant. På dessa nivåer verkar det ske en förskjutning
mot mer sandiga lägen, gärna på isälvsavlagringar, medan däremot morängipar i
sprickdalslandskapet mer sällan ger fynd (undantag finns dock). Vid en inventering av det stora skogsområdet som brandhärjades i Tyresta 1999 kunde detta
kronologiska-nivåmässiga mönster tydligt urskiljas. Den största mängden lokaler fanns mellan 50 och 65 m ö.h., medan sluttningar under 50 m ö.h. var så gott
om fyndtomma.
Om vi tittar på Länna kan vi se att det finns få bra hamnlägen på de normalt
fyndrika nivåerna kring 60-50 mö.h. Och av de ytstora boplatslägena ner mot
dalgångarnas bottnar ligger de flesta inom det ovan nämnda senmesolitiska
fyndfattiga nivåintervallet.
Resultatet av utredningen vid Länna är intressant ur ett forskningsperspektiv. En liten pusselbit i förståelsen av förhistoriens bebyggelsemönster, och särskilt då mesolitikum.
Referenser
Pettersson, Mattias. & Wikell, Roger. 2004. The Outermost Shore. Sitelocation in Mesolithic seascapes of Eastern Middle Sweden – with a
case-study in a burnt-off forest area in Tyresta National Park. In
Knutsson, Helena (Ed.). Coast to Coast - Arrival. Uppsala. P. 435 – 467.
Pettersson, Mattias. & Wikell, Roger. 2006a. Mesolitiska boplatser i
Stockholms skärgård. Fiske och säljakt på utskären under 10 000 år.
Fornvännen 101. S. 153 – 167.
Pettersson, Mattias. & Wikell, Roger. 2006b. Arkeologi. I Pettersson, Ulf
(red.). Dokumentation av de svenska nationalparkerna, nr 20, Branden I
Tyresta 1999: dokumentation av effekterna. S. 134 – 155
Pettersson, Mattias & Wikell, Roger. 2013. Tidigmesolitiska säljägare i
Tyresta för 10 000 år sedan. Späckbetong, gråsäl och tomtning på en
klippa i Ancylussjön 120 km från fastlandet. Fornvännen 108. Stockholm.
Fig 10. Karta av Jeremia Lifman
över Storskiftet i Länna by år
1812. Utredningsområdet är
inlagt med rött.
Tabell 1. Objekt
Nr
1
Nivå
40-45
2
3
4
40-45
46-48
39-43
5
48-52
6
52-53
7
8
9
50
46-48
46-50
10
11
45-46
12
61-62
13
63-64
14
40-50
15
50-56
16
57-60
17
53-56
18
57-59
19
53-55
20
51-52
21
50
22
23
43-50
49-50
24
25
26
27
47-49
42-44
45-50
53-56
Beskrivning av läge
Ostsluttning, troligen (svårtolkat pga av motorväg) ner mot en
vik från S vid ett havsläge ca 40 m över dagens
Bred gip, sluttande mot VSV.
Liten gip mellan låga berghällar
I söder bred gip sluttande mot VSV, i norr utskjutande höjdparti lämpligt för t ex järnåldershärdar. Mo/mjäla.
Olika hyllor och gipar ner mot en fuktig dalsänka som var en
grund skyddad flad vid ett havsstrandläge 48-50 m över
dagens.
Liten gip, västsluttande svallad morän. Runt hörnet-läge vid
strandläge 52 m ö.h. skyddat av låg bergudde i norr.
Längst in i flack gip mot V
Liten hylla exponerad mot N
Lång, flack gip mot SV, begränsad av brant berg i NV och låga
berghällar i S. Grusigare i NO, finkornigare i SV.
Liten gip
OSO-sluttande mark som smalnar av till en gip och övergår i
ett pass mot NV.
Liten yta, begränsad av berghällar, med svallad, grusig-stenig
morän som sluttar mot N. Låg vid ett havsstrandläge ca 61 m
över dagens längst in i en smal och grund vik från öster.
Liten yta, gip mellan berghällar, som sluttar mot öster. Stenigblockig svallad morän med sand och grus. Vid ett havsstrandläge 63 m ö.h. bra men djärvt läge vid en liten hamnbassäng i
öster, skyddad av vågbrytande ö.
En brant huvudgip som sluttar mot väster; anslutande smal
gip från söder. Grusigt och sandigt i övre delen, finkornigare
och kladdigt längst ner.
Stor gip, måttligt sluttande. Begränsad av det stora bergsmassivet i sydost och utskjutande bergudde i nordväst. Siltig mo i
nedre delen, grusigare i övre.
Bra boplatsytor när vattnet stod ca 57-59 m högre än idag. 1):
Nedre ytan, en sänka med grusig-stenig morän, plan mark
som sluttar ner i våtmarken i norr. 2): Hylla i väster. 3): Övre
ytan, flack gip mellan berghällar.
Västsluttande bred gip som innehåller flera mindre topografiska lägen, åtskilda av låga berghällar. Gipen smalnar av mot
öster och övergår i en våtmark.
Mycket liten hylla med stenig ursvallad morän, inklämd
mellan berghällar ovanför våtmarken/forna sundet.
Utskjutande hylla i sluttningen. Gammalt gränsröse noterades.
Gip mellan brant berg i nordost och bergknalle i sydväst,
sluttning mot NV.
Sadelläge mellan större bergparti i SO och utskjutande bergknalle i NV.
Lång, smal gip mot NV
Gip mot NV som i övre delen vidgar sig . Bäst boplatslägen i
övre, södra delen, svallade moränhyllor ner mot en grund
mar vid ca 49 m ö.h.
Liten hylla mellan berghällar
Nordsluttande mark ner mot större gip. xxx
Västsluttande mark ner mot större gip.
Flack gip mot N i stor bergsluttning mot NO. Grusig svallad
morän.
Schakt
Provgropar
3
Fynd
-
2
6
2
-
12
-
2
-
1
2
9
-
2
10
-
8
-
2
-
10
-
15
Slagen kvarts, 2 ex.
(Lokal 2A och 2B)
10
-
3
1
Slagen kvarts, 11
ex. (Lokal 1). Fynd i
samtliga PG.
-
2
-
2
-
4
-
7
-
1
5
5
5
-
3
10
5
1
28
53-55
Liten hylla i det stora bergsmassivets SÖ hörn. På norra
stranden vid mynningen av sundet mellan ”nordön” och
”sydön”. När stranden stod ca 50 m över dagens nivå fanns
bra landningsmöjligheter en liten bit åt söder, väster om och
innanför en utskjutande udde.
29
47
Brant berg med släta hällar lämpliga för runristningar. Exponerar mot en smal, nord-sydlig dalgång som kan ha använts
som färdväg i äldre tider.
3
-
-
Tabell 2. Grävda schakt. Se karta 4c och 4d.
Schakt Mått (m)
Beskrivning. Djup i cm
Fynd
Övrigt
Download
Random flashcards
Create flashcards