Anden och ordning

advertisement
PROJEKT MAJORNA: GÖTEBORG
Församlingsplantering
Samtalssammanfattning
Tema: ”Karismatik och ordning – om öppenheten för den helige Ande”
Visionsträff i Betel, 14 maj 2003, kl. 19.00
Gäster: Håkan Järhage (Präst, katolska kyrkan)
Jörn Hjort (Pastor, Göteborg Vineyard)
Inledning: Pontus hälsar välkomna och presenterar kvällens två gästföreläsare, Håkan
Järhage vikarierande kyrkoherde i katolska församlingen och Jörn Hjort, föreståndare i
Göteborg Vineyard.
Alla kristna talar om och önskar den helige Andes verk i sina liv och församlingar. Vad detta
är och hur man bäst förhåller sig till öppenheten för betjäning i den helige Andes kraft ser
dock olika ut i olika kristna traditioner. Kvällens gäster kommer från två inte helt lika
kyrkliga traditioner och ser troligtvis lite olika på hur man i en kristen församling bäst arbetar
med dessa frågor. Vi ser deras inlägg som inspirerande och orienterande perspektiv för den
efterföljande diskussionen, där alla ges möjlighet att diskutera både deras inlägg och egna
funderingar. Lappar kommer också delas ut efter fikat så att man kan skriva ner sina idéer i
frågan och lämna in efter samlingen.
DEL I Orienterande perspektiv
Då föreläsningarna var mycket uppskattade ville jag inte klippa in dem så mycket som är
nödvändigt för en sammanfattning, utan valde därför att lägga ut dem i sin helhet i slutet på
dokumentet. Där finner ni således både Håkan Järhages och Jörn Hjorts bidrag. Håkan
fokuserar mer på Karismatik i allmänhet och Jörn primärt på ordningen i en Gudstjänst.
Fika (kortare än vanligt!)
DEL II Diskussion och skriftligt inlämnade åsikter
- Det tycks som om K.K. mer uppmuntrar gåvornas bruk utanför själva gudstjänsten, är
det så?
Håkan: Katolska kyrkan uppmuntrar primärt andens gåvor i det enskilda livet. I den fastlagda
liturgin, tidegärden är symbolerna väl reglerade. I smågrupper och på andra typer av
gudstjänster än mässan finns det större utrymme för förbön och praktiserande av gåvorna. Vi
har bl.a. helande mässor med förbön och smörjandet av sjuka. Vi ser att människor blir
befriade.
- Hur förhåller ni er idag inom Vineyard till Torontovälsignelsen?
Jörn: Det gav oss en tankeställare om vad ordning är för något. Det har lärt oss att titta på
frukterna, att jämföra yttringarna med väckelsehistorien. Vi lägger större vikt i dag på att
fokusera på grunderna i förkunnelsen och inte så mycket på manifestationerna. Vi vill att
Anden ska verka fritt, men lägger större vikt i dag på balans och att ledarna måste dra gränser.
Märkliga saker hände också på Bibelns tid, men vi vill inte fokusera på det märkliga utan på
trons centrum.
- På vad sätt kan man använda gåvorna i evangelisationen?
Jörn: Man kan använda alla och vilken som används beror mycket på situationen.
-
Nådegåvorna ska inkludera och hjälpa inte exkludera och stöta bort folk. Därför krävs
det ordning så att inte kaos tar över.
- Jag känner mig lite främmande för manifestationer. Hur frimodiga känner sig ledarna
i er församling att ta i tur med saker då det blir problem?
Jörn: Bra. Vi vill att profetior ska förmedlas skriftligt för att kunna läsas upp i gudstjänsten.
Styrkan i profetian ligger i dess precision, inte i dess yttre form och röstläge.
Håkan: Det finns fara för hybris, speciellt med nykristna. Som jag ser det är det
församlingsföreståndarens uppgift att se till att ordning råder. (Ni är Kristi kropp på platsen
och gåvorna kommer att verka i er!)
- Är Vineyards liturgi 45 min lovsång, 45 min predikan, 45 min förbön? Detta tyckler
jag verkar bra.
Vi har kortat ner vissa grejer och anpassat för mindre vana kyrkobesökare, vilka kan tycka att
så lång lovsång och förbönsstund är svårt att vara med på. Angående profetian så är det viktigt
vilket språk det hela förmedlas på. Det ska vara på ett begripligt sätt som inkluderar lyssnarna
och inte exkluderar dem. Samma bilder som ges till profeten kanske inte ska användas till
församlingen. Jag tror att det är viktigt att Anden får utrymme att styra även i
söndagsgudstjänsten.
- Nådegåvor kan vara något många snarare betraktar än erfar. Finns det sätt eller
miljöer att öva sig i att tillämpa gåvor?
Jörn: Ja vi uppmuntrar det i smågrupperna. Gud talar ofta samma sak i en stund(bredband) så
här finns det möjlighet att kolla och jämföra.
Håkan: …och i det enskilda samtalet. Vi har bikten som ett sådant forum där man vågar att
öppna upp sina tankar och andliga intryck. I det själavårdande samtalet kan gåvorna
upptäckas. Vi ber att det gåvopakt och de andens frukter som givits i dopet ska verka i dig. Vi
betonar också att gåvorna inte ska användas på ett exkluderande, expertis sätt, utan på ett
ödmjukt sätt som så många som möjligt kan ta emot.
- Jag längtar efter att gåvorna ska användas på ett sätt så att människor känner sig sedda och
älskade av Gud. Jag önskar att jag förväntade mig mer av detta i vardagen, men också i
smågrupper och kanske ven i Gudstjänsten. Övning behövs.
- Intressant att koppla oordning till relationerna i kyrkan, mellan medlemmarna. Låt allt ske
men med värdighet.
- Jag tror att en viss struktur behövs i gudstänsterna, vem som helst utifrån kan ju inte tala.
- En mycket intressant kväll. Jag tycker att ett ungefärligt upplägg som Sarons skulle kunna
fungera även hos oss. Tillfällen för förbön är viktigt.
- Finns värdighet och balans som ledstjärna i detta arbete så kan nog eventuella faror
undvikas. ”Ordnig och värdighet”, viktigt med presentation för mindre kyrkvana om vad som
sker. Vi ska klä oss rent och snyggt, lokalerna ska vara städade. Vi ska visa varandra
uppskattning och kärlek. Varje person ska känna att man är sedd och värdefull.
Ledningsgrupp ska försöka se alla (svaga så väl som starka) och vara föredömen. Vittnesbörd
viktigt, likväl som betjäning, handpåläggning. Smörjandet med olja, att vi talar naturligt om
Gud.
- Det bör finnas många i församlingen som kan arbeta som diakoner – församlingssystrar.
- Är personligen en vän av ordning. Tyckte det var intressant att höra om ordningen i det
karismatiska av Jörn. Jag har negativa upplevelser av det karismatiska och har svårt att
uppleva Gud i detta, men är positiv till mer bruk av andens gåvor i försmalingen. Viktigt med
utrymme för spontanitet. I gruppsammanhang har ledaren en viktig roll för strukturen.
- Ska vi ha en klosterorden inom Projekt Majorna?
- Inte för mycket program i gudstjänsten, frihet för anden.
- Tycker att det är svårt att tidsbestämma olika moment i gudstjänsten. Gud måste få ha sin
tid.
- Vi ska kunna släppa loss under ordnade former.
- Viktigt att betona hänsyn till andra, som Jörn sa.
- En färdig liturgi måste anses skapad med anden sgåvor i funktion och är således inte
andefattig, eller mot anden. Dess funktion är ju att ge utrymme för anden i ordnade former.
Viktigt hur vi uttrycker oss.
- Öppenhet med måtta. Jag vill inte vara med och se mina gudstjänstkamrater vara med och
förvandlas till indianer, lejon och grisar. Vad skulle det vara bra för?
- Avdramatisera. Det övernaturliga på ett naturligt sätt.
- Vi måste sträva efter att få en gemenskap i församlingen där alla vågar vara sig själva. Jag är
emot för mycket regler.
Karismatik och ordning
Om öppenheten för den helige Ande
Håkan Järhage
Roligt att vara här. Kanske är det lite ovanligt att bjuda in en katolsk präst att
tala om andens gåvor på ett frikyrkomöte. Att tala om den Helige Ande om den helige Andes
gåvor och frukter är att ge sig in i trons djup och mysterium. Nu talar jag till er som katolsk
präst och om det karismatiska inom vår kyrka. Jag vet inte om det är det samma hos er, även
om en medlem i Korskyrkan i Borås sa, när Anden föll över mig och jag profeterade för den
avgående pastor: ”Det var fint att höra ett klassiskt profeterande”. Kanske det även hos er
skrämmer då många tror att man inte har kontroll, dessutom är vår kyrka ibland rädd för det
som kan verka känslosvallande. Hos oss skull man också kunna svara: Räcker det inte med
våra sju objektiva sakrament? Inkluderar inte de inte allt karismatiskt? Dopet och
konfirmationen Andens fullhet, biskopen ber ju efter handpåläggning:
Allsmäktige Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader,
genom den vatten och helig Ande har du pånyttfött dessa människor
som tjänar dig och gjort dem fria från synden.
Sänd till dem din helige Ande, tröstaren och försvararen;
giv dem vishetens och förståndets Ande,
rådets och styrkans Ande,
kunskapen och gudsfruktans Ande
och uppfyll dem med din fruktans Ande
genom Jesus Kristus vår Herre.
Räcker inte konfirmationen? Jo, men är det så att vi inte har öppnat hela paketet,
den gåva som vi fick.
Måste vi bota sjukdomar med handpåläggning, duger inte sakramentet de sjukas
smörjelse? Jo, men ska vi inte också göra det som aposteln Jakob uppmanar oss: Är någon av
er sjuk, skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i
Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren
skall göra honom frisk. Och har han syndat, skall han få förlåtelse. Det handlar om
frimodigheten i Gud.
Låt oss se på några bibelställen, som beskriver andedopet. Men också finna att
det alltid finns en god kyrklig och andlig ordning. Redan på påskdagen ger Jesus den Ande
som han lovat apostlarna Han visade dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada
när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig
sänder jag er.” Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. När biskopen
öppnar mässan, säger han samma ord: ”Frid vare med er och församlingen svarar ”och med
din ande.” Naturligtvis är det gudstjänstordningen som har skapats efter detta bibelställe. Och
naturligt är det att inleda mässa med orden, då apostlarna redan hade hört löftet, då de var
samlade till den sista måltiden: Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er
frågar mig: Vart går du? utan det jag har sagt er fyller era hjärtan med sorg. Men jag säger
er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er, kommer inte
Hjälparen till er. Men när jag går, skall jag sända honom till er, och när han kommer, skall
han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är.
Men sedan tar det 50 dagar innan Anden manifesterar sig: När pingstdagen kom
var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det
fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var
och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som
Anden ingav dem.
Det är här som tungomålet, tungotalet praktiseras för första gången, även om det nämns av
Jesus i Markusevangeliets slut före upptagandet till himlen ”Gå ut överallt i världen och
förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som
inte tror skall bli dömd. Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut
demoner, de skall tala nya tungomål, de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli
skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem
friska.” När herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på
Guds högra sida.
På grekiska är tungomål och tungotal ett och samma ord: Glåssa, som först av
allt betyder tunga, men i plural Glåssai betyder det både språk och andens gåva tungotal. Tänk
just på uttrycket att tala i tungor.
På andra ställen i apostlagärningarna, finns olika situationer, där just tungotalet
är bekräftelsen på att någon har tagit emot den helige ande. Apg. 19: Medan Apollos var i
Korinth kom Paulus efter sin resa genom inlandet till Efesos. Där träffade han några
lärjungar och frågade dem om de hade fått helig ande när de kom till tro. De svarade: ”Vi
har inte ens hört att det finns någon helig ande.” ”Vilket dop blev ni då döpta med?” frågade
Paulus, och de svarade: ”Johannes-dopet.” Paulus sade: ”Johannes dop var ett
omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det
vill säga Jesus.” Då lät de döpa sig i herren Jesu namn. Och när Paulus lade sina händer på
dem, kom den heliga anden över dem och de talade med tungor och profeterade. Tillsammans
var det väl tolv män.
Även om det inte uttryckligen står att de talade med tungor, så märktes andens kraft i Apg. 8
Märker den nyomvände Simon: Men där fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom
och som hade fått folket i Samarien att häpna. Han gav sig ut för att vara något stort och fick
alla med sig, hög som låg, och de sade: ”Han är Guds kraft, den som kallas Den stora
kraften.” De slöt upp kring honom därför att han länge hade hänfört dem med sina
trollkonster. Men när de hade börjat tro på Filippos och hans budskap om Guds rike och Jesu
Kristi namn, lät de döpa sig, både män och kvinnor. Simon kom själv till tro. Han blev döpt
och vek sedan inte från Filippos sida, och han häpnade när han såg vilka tecken och under
som skedde. Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord,
sände de dit Petrus och Johannes, som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig
ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu
namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande. När Simon såg att
det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden förmedlades, erbjöd han dem pengar
och sade: ”Ge denna makt åt mig också, så att den jag lägger mina händer på får helig
ande.” Men Petrus svarade: ”Förbannelse över dig och dina pengar, om du tror att du kan
köpa Guds gåva. Du har ingen rätt till det vi förkunnar, ty ditt hjärta är inte rättsinnigt inför
Gud. Omvänd dig från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt
uppsåt. För jag ser att du sprider bitter galla och snärjer med orättfärdighet.” Simon
svarade: ”Be för mig till Herren, så att inget av det som ni har sagt drabbar mig.”
Den stora utläggningen av andens gåvor och då särskilt om tungotalet finner vi i Paulus första
brev till församlingen i Korint, kapitlen 12 - 14. Församlingen i Korint är ingen exemplarisk
församling. I sitt brev går Paulus till rätta med många olika problem Och framför allt de
andliga gåvorna. Låt mig göra en exeges och sedan dra några slutsatser för oss som lever idag
och längtar efter Andens fullhet. Låt mig börja med det 14 kapitlet. Först vad tungotalet är.
Det första Paulus lär är att det är hjärtas bön till Gud: Ty den som talar med tungor talar inte
till människor utan till Gud; ingen förstår honom, i sin ande talar han hemligheter. Och han
fortsätter: Ty om jag ber med tungor, är det min ande som ber, medan mitt förnuft är
overksamt. Vad innebär nu detta? Jo, att jag vill be med min ande men också med mitt
förnuft. Jag vill sjunga med min ande men också med mitt förnuft. För om det är i ande du ber
en tackbön, hur skall då den som har sin plats bland oinvigda kunna säga sitt Amen till din
tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. Det är bra att du tackar, men den andre blir
inte uppbyggd av det. Gud vare tack, jag talar mer med tungor än någon av er. Alltså, trots
sin kritik, så är Paulus en ivrig med att be i tungor.
Det finns ju så stora mysterier som inte kan förklaras eller förstås som just hur
bröd och vin förvandlas till Kristi kropp och blod. Här kan jag själv inte göra annat än prisa
Gud med ord jag inte själv förstår. Jag talar hemligheter, det är min ande som ber, om jag nu
talar med Paulus.
Med största sannolikhet var mässorna i Korint tillställningar, där
församlingsmedlemmar menade att några var finare och bättre än andra och kanske det var
just de som talade tungomål och att de som hade profetians gåva var med försynta. Så kan
man i alla fall förstå verserna 23 - 25 Anta att hela församlingen håller gudstjänst och att alla
talar med tungor. Om det då kommer in oinvigda eller otroende, så säger de: ”Ni är galna.”
Men anta att allesammans talar profetiskt. Om det då kommer en som är otroende eller
oinvigd, blir han genomskådad av alla, ställd till svars av alla, och vad som gömmer sig i
hans innersta blottas. Då kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: ”Hos er finns
verkligen Gud.”
Hos er finns verkligen Gud! Jag tycker att de orden sammanfattar hur en troende
människa skall uppfattas. Våt tro skall vara transparant, så att Guds ande, Guds kärlek lyser
igenom oss. Och kanske denna transparens kan vi få genom att förnya andens gåvor i oss.
Varken hos katoliker eller frikyrkliga är det karismatiska så våldsamt att det stör. Så låt oss be
om den helige Andes gåvor.
Ordning och karismatik
Jörn Hjort
Nådegåvornas syfte –inte så mycket personlig stimulans som gemensam uppbyggelse. 1 kor
14:26b. (möter kunskaps, sociala, psykiska, fysiska och undermedvetna behov hos de
troende).
Nådegåvornas utövande i den kristna sammankomsten
A, På ett balanserat sätt. 1 kor 14:29
Profetsia får inte dominera hela mötet över allt annat. (26). Både individen själv och
gemenskapen bär ett gemensamt ansvar att den kristna sammankomsten är balanserad så att
alla aspekter av kyrkan växer på ett riktigt sätt i förhållande till varandra.
B. På ett begripligt sätt. V9, 18-19,23.-24.
Tungotalets betydelse är gömt men har en funktion i individuellt uppbyggelse (v4).
Det är viktigt att det Gud säger är begripligt även för de som ännu inte gett Jesus ledarskap för
sina liv, eller kanske ännu mer för deras skull.
Gud kan vara irrationell men inte medvetet obegriplig.
C. Under sund självkritik
P uppmanar att inte överskatta sig själv och se sig som en större och mer betydelsefull
bidragsgivare i sammanhanget än vad man är (Rm 12:3). Att inte tjäna utanför de ramar nåde
given oss sträcker sig.
Även det som bidras med behöver prövas. Är det inte linje med evangeliet? Apostlarnas
generella undervisning? Praxis i kyrkan? Den andliga atmosfären? Är det till nytta? Bygger
det upp det gemensamma?
D. Under individens självkontroll
I antikens hellenistiska mysteriereligioner finns inslag av extatiskt tal där talaren är utanför
kontrollen av det som sägs. (jmfr ”förbannelse över Jesus” 1 kor12:3).
P går den motsatta vägen. Han förväntar sig självkontroll. Att utövaren inordnar sig, inte
konkurrerar och väntar på sin tur. (27b, 30-32).
Utövaren har kontroll och ett ansvar för vad som sägs.
E. I kärlek
Kap 13 finns mellan 12 och 14. Kärlekens lov. Utövandet av gåvorna utan kärlek tar bort all
mening med dem.
Anden och ordning
Ytterst är Anden , som är en del av den Gud som kallas ”inte oordningens utan fridens
Gud”(v33), den som ytterst är garanten för ordning. Andens karaktär är att på ett suveränt sätt
fördela gåvor på ett stabilt men ändå inte oflexibelt sätt.
Anden tvingar sig inte på utan samarbetar med viljan hos de troende att öppna sig vilket inte
kränker deras integritet. Anden kör inte över eller tar över vår kontroll.
Vi går med på att låta oss användas.
Om de punkter jag talat över finns med verkar inte P se behovet av att ge en fast, fixerad
ordning för gemenskapens möten. Alla ordningar är okey bara dessa kriteriet möts.
Vi läser om vissa återkommande inslag; sånger, psalmer, hymner, välsignelser,
trosbekännelser, gensvar (amen, maranatha), skriftställen, brödsbrytelsen,traderingar…
Allt var inte spontant.( Enl. Apg 20:7-11 var man sammankallade för att lyssna på Paulus.)
Jag tror att man måste förstå P så att man inte kan dela upp spontant och förberett i
förhållande till karisma. Också det förberedda är en del av det karismatiska. Likväl som han
uppmanar till ett öppet fönster mot det spontana tilltalet i stunden.
P använder faktiskt bara ordet ordning 2 ggr. . Det är ingen central idé hos honom i förståelse
av livet i den kristna gemenskapen. Det är viktigt men en biprodukt.
I apostlagärningarna är mönstret: Anden handlar först och apostlarna får sedan bygga
struktur. Kyrkorna ser inte heller exakt likadana ut på olika orter.
Där kaos råder hjälper inte hårdare styrd liturgi utan att P går igenom de grundläggande
principerna om vad kristen tjänst innebär och går ut på.
P kopierar inte den judiska synagogsgudstjänstens moment utan tolkar istället vad Jesu
offerdöd på korset för oss och utgjutandet av hans uppståndelsekraft genom Anden betyder
när vi möts i hans namn.( Centrum-pereferi.)
1 KOR 14:40 ”Låt ALLT ske
Jörn Hjorth, Göteborg Vineyard.
värdigt och med ordning”.
Download
Random flashcards
Create flashcards