1 Åtta arbetsterapeuters förhållningssätt kring sex- och samlevnad och personer med utvecklingsstörning Eight Occupational Therapists Attitudes towards the Sexual Activity of People with Learning Disabilities Författare: Christine Backlund Anna Jerkovics Anette Erikson 2 Sammanfattning Syftet med vår studie var att beskriva arbetsterapeuters förhållningssätt kring sex- och samlevnad i kontakt med personer med utvecklingsstörning på daglig verksamhet. Dessutom ville vi undersöka om arbetsterapeuterna anser att sex- och samlevnad har med arbetsterapi att göra samt hur deras förhållningssätt är förankrat. Vi använde oss av en kvalitativ datainsamlingsmetod, en s.k. ”fokusgruppsintervju” och intervjuade åtta arbetsterapeuter på tre dagliga verksamheter. Det framkom i resultatet att arbetsterapeuterna vanligtvis hanterar sex- och samlevnadssituationer genom att: stödja arbetstagarna utifrån deras perspektiv, sätta gränser för arbetstagarna och förklara det de inte förstår, medla, samtala om sex- och samlevnad, avbryta, inte göra någonting, avleda och slutligen tar arbetsterapeuterna ibland andra yrkeskategorier till hjälp. Samtliga arbetsterapeuter ansåg att ämnet tillhör arbetsterapi. Det visade sig att deras förhållningssätt är personligt förankrat, ej professionellt, dels eftersom de inte har någon speciell utbildning i ämnet och dels för att inget av de dagliga verksamheterna har någon nedskriven policy om hur personalen ska förhålla sig till sex- och samlevnadsfrågor. Sökord; occupational therapy, staff attitudes, sexuality and learning disabilities. Inledning Ändamålet med denna studie var att undersöka hur arbetsterapeuter förhåller sig till personer med utvecklingsstörning och sexualitet. Fokuset låg på att fånga arbetsterapeuternas förhållningssätt i de dagliga upplevelserna. Humanitet, en grundläggande värdering inom arbetsterapi (Kielhofner, 1992; Yerxa, 1983), och sexualitet går inte att separera (Williams, 1993). Forskning visar att arbetsterapeuter anser att sexualitet inte kan uteslutas ur arbetsterapi då de likställer sexuella aktiviteter med aktiviteter i det dagliga livet (Couldrick, 1999) varför denna artikel kommer framhäva att sexualitet är en självklar del i arbetsterapins filosofi. En annan anledning till att författarna ville fördjupa sig i ämnet var att personer med utvecklingsstörning långt in på 1900-talet beskrivits som sinnesslöa, sexuellt opålitliga och ohämmade i sin sexualitet (Burns, 1993; Löfgren-Mårtensson, 1997; Nordeman, 1999). Författarna anser att det finns brist på kunskap baserad på empiriska studier av hur arbetsterapeuter förhåller sig till sex och samlevnad till personer med utvecklingsstörning vilket väckte intresset för denna studie. Artikeln kommer argumentera för utbildning och policy i sex- och samlevnad i arbete med personer med utvecklingsstörning på daglig verksamhet. 3 Bakgrund Arbetsterapi och sex- och samlevnad Holism Holism är ett grundläggande begrepp inom arbetsterapin och dess kännemärke (Kielhofner, 1992; Yerxa, 1983) och om arbetsterapeuter bortser från sexualiteten i arbetet med klienter kan de inte hävda att de har ett holistiskt synsätt eftersom sexualiteten påverkar människan på många olika plan (Holmes, 1998; Neistadt 1993; Novak & Mitchell, 1988). Couldrick (1998a) menar att eftersom arbetsterapin fokuserar på ” …holistisk vård, aktivitetsutförande, roller och anpassning av aktiviteter, förefaller det att arbetsterapeuter kan ha en positiv roll i sexuell habilitering eller rehabilitering.”(s.496) Sexualitet och ”occupation” Sexuell aktivitet inberäknas i begreppet “occupation” (Clark et al., 1991; Hedricks, 1996) och valet av en livspartner är en av livets största och mest betydande ”occupations” (Krishnagiri, 1996). Clark et al´s. (1991) definition av ”occupation” är; ”…chunks of culturally and personally meaningful activity in which humans engage that can be named in the lexicon of our culture.” (s.301) som t.ex. titta på TV, älska eller gå på fest. De lägger tyngdpunkten på aktivitetens mening till skillnad mot Kielhofner (1993) som lägger tyngdpunkten på aktivitetens natur. Enligt Kielhofner (1993) är inte all mänsklig aktivitet ”occupation”. Han exkluderar spirituella, sexuella, överlevnads och sociala aktiviteter och menar att endast aktiviteter som är ”occupational in nature” är de som fullt ut får inberäknas i begreppet. Sexualitet som psykologisk funktion Sexualiteten är en del av hela människan (Löfgren-Mårtenson, 1997) och ingår i de hälsobehov som alla människor har (Mosey, 1981, 1986). Sexualiteten manifesteras i nästan varje aspekt av vårt dagliga beteende, är grundläggande för vår självbild och är alltså viktig att ta hänsyn till i hälsovårdssyfte (Yallop & Fitzgerald, 1997). Varje människa behöver få sin sexuella natur bekräftad, kunna umgås med bägge könen och få möjlighet att förlösa eller sublimera sexuella spänningar (Mosey, 1981). Enligt Mosey (1986) är självuppfattning en psykologisk funktion som innehåller bl.a. sexuell identitet och självkänsla. Sexuell identitet är en del av individens totala identitet vilket innebär att individen, som sexuell varelse, är medveten om känslor och interaktioner med andra människor. Mosey har identifierat sex betydande adaptiva förmågor och en av dessa är ”sexual identity skill”. Det är denna förmåga som gör att man ser sin egen sexuella natur som positiv och kan medverka i relativt långa sexuella relationer (Mosey, 1986). Klientcentrerat synsätt Klientcentrerat synsätt är en central värdering inom arbetsterapi (Crepeau, 1991; FSA, 1998; Kielhofner, 1992; Yerxa, 1967) och för att kunna välja rätt terapeutisk aktivitet för interventionen bör arbetsterapeuten ta hänsyn till bl.a. mening, sociokulturella och historiska kontexter av aktiviteter (Clark et al. 1991). Enligt Jackson (1995) är sexuell identitet ett möjligt tema på mening som påverkar människans val av aktiviteter. Hon har två argument för varför arbetsterapeuter bör inberäkna sexuell identitet i arbetsterapi för att yrkets filosofi ska kunna bevaras. Det ena argumentet är att människor väljer, tar på sig eller deltar i de aktiviteter som reflekterar deras värderingar, åtaganden, meningar och sociala kontexter. Det andra argumentet är att arbetsterapeuter bör ha ett narrativt perspektiv, då detta är ett centralt sätt att kliniskt resonera i arbetsterapi (Mattingly, 1991), för att kunna se och erkänna att klientens identitet innehåller olika teman (Jackson, 1995). 4 Vårdpersonals attityder till personer med utvecklingsstörning och sex och samlevnads frågor Vårdpersonals förhållningssätt till handikappade och sexualitet sammanhänger mer med personalens förhållningssätt till sexualitet i allmänhet än till synen på handikapp (Daniels, 1978; Lewin, 1987) och eftersom utvecklingsstörning och sexualitet är två laddade områden är det viktigt att vara särskilt uppmärksam på att behålla det professionella perspektivet (Nordeman, 1994). Couldrick (1998a, 1998b, 1999) har funnit att arbetsterapeuter, ideologiskt sett, anser att sexualitet är en del av arbetsterapi men däremot är det oklart om arbetsterapueterna anser att sexualitet har lika stor del i arbetsterapi som personlig vård, arbete och fritid. Kliniskt tar arbetsterapeuterna inte hand om eller tar inte upp frågor kring sexualitet vilket beror på att de inte vet hur de ska bemöta eller agera gentemot klienterna (Couldrick,1998b, 1999; Yallop & Fitzgerald, 1997), vilket i sin tur beror på att de saknar kunskap, erfarenhet och positiva attityder (Yallop & Fitzgerald, 1997). Mosey (1986) menar att det finns olika anledningar till varför arbetsterapeuter har negativa attityder till klienters sexualitet, t.ex. att arbetsterapeuter kan känna sig osäkra på sin egen sexualitet, inte har tillräckligt med kunskap eller upplever att det är jobbigt att diskutera sexualitet. Hon anser även att det är viktigt att se och behandla klienten som en sexuell varelse eftersom det är destruktivt för individens självkänsla att betraktas som asexuell. Arbetsterapeuter har dock blivit mer medvetna om den roll som sexualitet spelar för klienters välmående (Hay, Byrne, Cohen & Schmuck, 1996). Yallop & Fitzgeralds (1997) studie indikerar att arbetsterapeuter verkar vara ganska väl förberedda för att ta hand om sexuella scenarier som behöver mycket praktisk intervention. Däremot kände arbetsterapeuterna sig obekväma och oförberedda i sin roll i sexuellt relaterade situationer. Alla yrkeskategorier som arbetar med personer med utvecklingsstörning borde ha som mål att hjälpa dem att uttrycka sin obestridliga rätt till sexualitet men samtidigt skydda dem från exploatering, missbruk och förnedrande behandling (Thompson, 1994). All personal på t.ex. daglig verksamhet bör vara medveten om hur miljön kan påverka arbetstagarnas sexualitet i positiv eller negativ riktning (Lesseliers, 1999). Policy och utbildning För att inte personalens subjektiva attityder om sexualitet ska styra deras förhållningssätt gentemot klienternas beteenden är det viktigt att ha en sex- och samlevnads policy på arbetsplatsen som personalen förstår och vet hur de ska använda sig av (Burns, 1993). Arbetsterapeutstudenter menar att kunskap och erfarenhet är viktigt när de utsätts för praktiska sex- och samlevnadssituationer (Yallop & Fitzgerald, 1997). Detta anser även Hildebrand (1997a, 1997c) och Neistadt (1993) som därför menar att sexologi bör ingå i arbetsterapeututbildningen. I Neistadts (1986) studie ansåg samtliga 288 arbetsterapeutstudenter, som under 6 år lärt sig hur de ska hantera sex- och samlevnadssituationer på ett lämpligt sätt, att det är en relevant del av utbildningen. Dessutom ansåg 75% av personalen på en avdelning för personer med utvecklingsstörning att de behövde mer träning i sex- och samlevnad (Holmes,1998). 5 Definition av sexualitet Enligt WHO är sexualiteten en integrerad del av varje människas personlighet. Sexualiteten är ”….ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter. Sexualitet är inte synonymt med samlag den handlar inte om huruvida vi kan få orgasm eller inte, och är inte heller lika med summan av våra erotiska liv. Sexualiteten är mycket mer: den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet; den uttrycks i vad vi känner, hur vi rör oss, hur vi rör vid andra och själva tar emot beröring (smekningar). Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och genom detta vår psykiska och fysiska hälsa…” (Nordqvist, 1994, s.305) Ett förhållningssätt består av tre delar; attityder, åsikter och handlande. Attityder är det som finns mellan observerbara åsikter och observerbara beteenden. Attityder antas förbinda åsikter med handlande och det finns ett betydande samband via attityden mellan människors åsikter och handlande. Det är dessa tre delar som utgör ett förhållningssätt (Lewin, 1987). Eftersom det framkommit av ovanstående litteratur att sex- och samlevnad är en del av arbetsterapi och eftersom litteraturen belyser vikten av policy samt utbildning i ämnet för att agerandet gentemot personer med utvecklingsstörning inte ska utgå från personalens subjektiva attityder tycker vi att det är intressant att göra en studie kring detta. Vårt syfte är därför att beskriva arbetsterapeuters förhållningssätt kring sex- och samlevnad i kontakt med personer med utvecklingsstörning på daglig verksamhet. Metod Initialt vände författarna sig till fyra dagliga verksamheter för personer med utvecklingsstörning i Stockholms kommun. Ett bekvämlighetsurval gjordes (Patton, 1998). Önskvärt var att fördelningen av arbetsterapeuterna blev jämn mellan kvinnor och män för att få ett icke könsbundet perspektiv. Ett kriterie var att de skulle ha arbetat minst ett år på daglig verksamhet för personer med utvecklingsstörning. Totalt intervjuades åtta arbetsterapeuter, två grupper med tre respondenter i varje grupp och en grupp med två respondenter. Det blev ett bortfall. En kvalitativ datainsamlingsmetod, en så kallad fokusgruppsintervju, användes(Burrows & Kendall, 1997). Vårt fokus var att fånga respondenternas förhållningssätt och värderingar. Metoden valdes för att ge möjlighet till en diskussion mellan respondenterna. En löpande analys användes d.v.s. vi utvecklade och ändrade frågorna mellan intervjutillfällena (Patel & Davidson, 1994). Kort efter varje intervjutillfälle transkriberades materialet ordagrant efter bandinspelningarna (Dahlberg, 1997; Kvale, 1997). I dataanalysen användes en modifierad form av Dahlbergs (1997) tre faser. Först lästes texten noggrant för att få en överblick och förståelse av intervjumaterialet. Därefter delades texten upp i mindre delar, kategoriserades och delades upp i teman. Härnäst ställdes rubriker utefter hur vanligt agerandet var upp, d.v.s. överst skrevs den handling som förekom oftast i resultatet. Senare frångicks delvis detta system, ordningen på rubrikerna ändrades och vissa stycken sattes ihop med varandra för att få ett bättre sammanhang. 6 Resultat Arbetsterapeuternas agerande i sex- och samlevnadsfrågor och situationer Att stödja utifrån arbetstagarnas perspektiv Majoriteten arbetsterapeuter stödjer arbetstagarna i att vara starka i sig själva men samtidigt var alla ambivalenta vad gäller när och om de skulle uppmuntra arbetstagarna i olika frågor. Stödet kunde t.ex. innebära att arbetsterapeuterna uppmuntrade arbetstagarna i deras val, t.ex. i relationen med sina föräldrar. En arbetsterapeut sade: ”Men det gäller ju att stödja dom i deras val. Jag menar man kan ju ha mycket åsikter om vad som är rätt och fel och vad man ska göra, men att det dom väljer, att stödja dom i det, tycker jag.” Att sätta gränser för arbetstagarna och förklara det arbetstagarna inte förstår Samtliga respondenter uttryckte att de ofta satte gränser för arbetstagarna för att förklara samhällets normer och regler. En arbetsterapeut resonerade kring detta och sa ”…att pussas och hålla på och hänga på varann sånt som dom tydligen gjorde det får man göra efter arbetstid men så försöker man förklara att så gör man inte på vanliga, vilken arbetsplats som helst. Om man då skulle jobba ihop och vara ett par att man då liksom får tänka på övriga arbetskamrater också.” En annan anledning till att de satte gränser var för att kunna ta hänsyn både till grupp och individ, t.ex. valde arbetsterapeuterna på en daglig verksamhet att sära på ett par som gullade mycket eftersom det gjorde de andra arbetstagarna svartsjuka, men även för att avleda den enskilde arbetstagarens tankar, känslor och beteenden. Det var endast viktigt för några få att ge arbetstagarna alternativ till sitt agerande i stället för att bara sätta gränser, t.ex. en arbetsterapeut som inte gillade att bli kittlad sa till en arbetstagare ”… det är ok att du kommer fram och ger mig en klapp på axeln och jag tycker att det är ok om man tar i handen….” Arbetsterapeuterna som medlare I en del situationer, t.ex. habiliteringskonferenser, agerade många av arbetsterapeuterna som medlare samt blev ibland tvungna att aktivt delta i och påverka en situation. Vid ett tillfälle blev en kvinnlig arbetstagare förföljd av en man vilket hon upplevde som obehagligt och till slut fick arbetsterapeuten legitimitet till att avleda mannen. Samtal om sex- och samlevnad mellan arbetsterapeut och arbetstagare Majoriteten arbetsterapeuter ansåg det viktigt att samtala med arbetstagarna om sex- och samlevnad men däremot hade många av dem åsikten att det är personalen på gruppbostaden som har det egentliga ansvaret för att ta upp samtalsämnet. Eftersom en del av arbetstagarnas sex- och samlevnadsfrågor inte var direkt knutna till arbetsplatsen var ett par av respondenterna osäkra på om de skulle diskutera ämnet med arbetstagarna eller ej. Många av arbetsterapeuterna ställde sig också frågan om de skulle avvakta och låta den enskilde arbetstagaren ta upp samtalsämnet eller om de skulle ta initiativet. Att avbryta eller inte göra någonting De flesta respondenterna avbröt, bromsade eller mötte arbetstagarna på halva vägen men ibland valde en del att inte göra någonting som exempelvis när två arbetstagare hånglade på en daglig verksamhet. Då hanterade en arbetsterapeut situationen genom att låtsas som ingenting: ”Jag har ju varit med om att jag sett två personer som har stått och liksom grovhånglat och då har jag bara låtsats som om jag inte har fattat, jag kom på dom och sen vände jag om direkt.” Däremot avbröt en annan arbetsterapeut arbetstagare som hånglade i soffan på lunchtid: ”Ja, det har ju varit situationer när det är på gång liksom men avbrutit det när vi gjort något annat då är det lätt att säga -nej nu håller ni faktiskt på med det här.” 7 Största delen av arbetsterapeuterna tyckte att det var problematiskt att vara professionell i dessa situationer och veta vad de skulle göra. Ett argument som alla hade när de avbröt arbetstagarna var att de var på sin arbetsplats och hade arbetsuppgifter. De arbetsterapeuter som var ambivalenta i frågan om den dagliga verksamheten enbart var en arbetsplats eller även en social mötesplats hade svårare att avbryta en situation en de som enbart såg den dagliga verksamheten som en arbetsplats. När arbetstagarna ville att saker och ting skulle gå väldigt fort framåt som att t.ex. förlova sig bromsade en del arbetsterapeuter arbetstagarna eller mötte dem på halva vägen. Att avleda arbetstagarna Att avleda arbetstagarna i sex- och samlevnadssituationer var något flertalet arbetsterapeuter gjorde. Då arbetstagare ville inleda en kärleksrelation med personal hände det att många av arbetsterapeuterna ljög eller förvrängde fakta för att påvisa att detta inte var möjligt, t.ex. uppmanade arbetsterapeuterna på en daglig verksamhet praktikanter att ljuga om sitt privatliv: ”… säg att du har man och sju barn i princip nästan att dom får ljuga eller i alla fall säga att dom har ett förhållande…” Men enligt många av arbetsterapeuterna var det ett dilemma hur de skulle göra för att inte döda arbetstagarnas drömmar men samtidigt inte heller uppmuntra till orealistiska förhoppningar. Arbetsterapeuterna tar andra yrkeskategorier till hjälp När majoriteten av arbetsterapeuterna upplevde att de inte visste hur de skulle hantera sexoch samlevnads situationer eller inte hade tillräcklig kunskap valde de att vända sig till andra yrkeskategorier. En arbetsterapeut ordnade t.ex. en tid hos en barnmorska för ett kärlekspar eftersom denne kände att hon inte kunde ge bra information om preventivmedel. Sex- och samlevnad och arbetsterapi Samtliga respondenter ansåg att sex- och samlevnadsfrågor tillhör arbetsterapins filosofi och enligt flertalet var det arbetsterapeutens uppgift att handskas med sex- och samlevnads situationer på den dagliga verksamheten men gränsen för hur mycket de skulle lägga sig i berodde på svårighetsgraden. Alla yrkeskategorier på daglig verksamhet har enligt samtliga arbetsterapeuterna samma ansvar i denna fråga. Däremot varierade åsikten om vilken yrkeskategori som har mest kunskap i ämnet. Eftersom en grundpelare i arbetsterapi är holism var en av arbetsterapeuterna av åsikten att ämnet naturligt tillhör arbetsterapi ”…man ska väl göra då en bedömning på hur den här personens livssituation ser ut och hur arbetet, hemma livssituation, fritid och allting då ingår ju det här det går liksom inte å ta bort, det påverkar ju egentligen alla bitar kan göra väldigt mycket, så att jag tycker liksom att det är med i hela paketet”. Förankring av förhållningssätt kring sex- och samlevnad Ingen av arbetsterapeuterna hade ett professionellt förankrat förhållningssätt eftersom de under utbildningen inte hade haft mer än halv/heldags föreläsning i sex- och samlevnadsfrågor. Därför var majoriteten av åsikten att ämnet bör ingå i arbetsterapeututbildningen. Någon nedskriven policy fanns inte på de dagliga verksamheterna men en daglig verksamhet hade däremot klart uttalat att verksamheten enbart var en arbetsplats. På en annan daglig verksamhet hade personalen diskuterat för och nackdelar med ett gemensamt förhållningssätt i sex- och samlevnads frågor. På samtliga dagliga verksamheter förekom samtal i ämnet inom personalgruppen och några få respondenter ansåg det väsentligt att hålla en diskussion levande. Många av arbetsterapeuterna hade någon gång haft handledning i dessa frågor men valde trots detta att agera utifrån sig själva. 8 Konklusion Vår studie visar att arbetsterapeuterna vanligtvis hanterade sex- och samlevnadssituationer utifrån sitt personliga förhållningssätt istället för professionellt genom att agera på nedanstående sätt: De gav arbetstagarna stöd genom t.ex. uppmuntran eller uppmaningar, satte gränser för arbetstagarna och förklarade det de inte förstod. Ibland fungerade arbetsterapeuterna som medlare och samtal om sex- och samlevnad mellan arbetsterapeut och arbetstagare var vanligt förekommande. Ytterligare ageranden var att avbryta, bromsa eller möta arbetstagarna på halva vägen. Det förekom att arbetsterapeuterna avledde arbetstagarna eller ”höll dem kort”. Ett annat förhållningssätt var att inte göra någonting alls. Slutligen tog arbetsterapeuterna ibland andra yrkeskategorier till hjälp när de kände att deras kunskap inte räckte till. Samtliga arbetsterapeuter ansåg att sex- och samlevnadsfrågor tillhör arbetsterapins filosofi och flertalet tyckte att det är deras uppgift att handskas med dessa situationer på daglig verksamhet. Majoriteten menade att ämnet bör ingå i arbetsterapeututbildningen. Någon nedskriven policy om hur personalen ska förhålla sig till sex- och samlevnadsfrågor fanns inte på någon av de dagliga verksamheterna. Resultatdiskussion Resultatet visar att arbetsterapeuterna inte hade någon speciell utbildning i hur de skulle förhålla sig till sex- och samlevnadsfrågor vilket innebar att de utgick från egna åsikter, erfarenheter och känslor. Flertalet respondenter var dock av åsikten att sex- och samlevnad bör ingå i arbetsterapeututbildningen. Om sex- och samlevnad inte är en del i arbetsterapeututbildningen signalerar det att ämnet inte är en del av professionen vilket leder till att arbetsterapeuterna inte inberäknar klientens sexuella uttryck som en del av interventionen (Couldrick, 1999). Utbildning i sexualitet gör att personalens attityder, bekvämlighet och kunskap konsekvent förbättras (Hay et al., 1996) och arbetsterapeuter kan inte vara medvetna om betydelsen av olika sexuella identiteter om de inte har någon utbildning i detta (Jackson, 1995). Det är väsentligt att arbetsterapeuter utvecklar en förståelse för sina egna attityder samt sin egen sexualitet så att de bättre kan hantera kliniska situationer, som involverar sexualitet, utan att projicera sina egna moraliska värderingar (Aylott, 1999; Hay et.al., 1996; Neistadt, 1993). Det är absolut nödvändigt att ämnet ingår i arbetsterapeututbildningen. Det framkom att det fanns ett behov av policy och utbildning för att arbetsterapeuterna ska kunna förankra sitt förhållningssätt i den dagliga verksamheten. Det är viktigt att ha en sexoch samlevnadspolicy så att personalens subjektiva attityder om sexualitet inte styr deras förhållningssätt (Burns, 1993; Hildebrand, 1997b; Murray et al., 1999). Thompson (1994) har arbetat fram en referensram som kan hjälpa arbetsterapeuter i det praktiska arbetet och samtidigt hjälpa dem att utveckla en egen policy. Situationer eller frågor, kring bl.a. samboskap och sexuella identiteter, som uppstår med klienterna kan sättas in i denna referensram och på så sätt ge vägledning i hur man kan agera. Utöver en policy behöver arbetsterapeuterna vägledning från t.ex. en handledare (Gustafson & Molander, 1995; Gotthard, 1996) vilket endast hälften av arbetsterapeuterna haft. På samtliga dagliga verksamheter hade personalgruppen diskuterat sex- och samlevnad vilket författarna anser positivt samt något som bör ske kontinuerligt. Flera respondenter ansåg att det ibland är bra med ett gemensamt förhållningssätt men menade samtidigt att det är svårt att ha eftersom all personal bör utgå ifrån sina egna gränser. Detta dilemma har författarna uppmärksammat men anser ändå att fördelarna med ett gemensamt förhållningssätt överväger. Upptäckten att samtliga respondenter ansåg att sex- och samlevnadsfrågor tillhör arbetsterapins filosofi är positivt. Arbetsterapeuter kan inte bortse från sex- och samlevnad i 9 arbetet med klienter eftersom holism är centralt i arbetsterapi (Couldrick, 1998a; Holmes, 1998; Neistadt, 1993; Novak & Mitchell, 1988). För att arbetsterapeuter ska kunna ha ett klientcentrerat arbetssätt måste de inberäkna sex- och samlevnadsfrågor i interventionen (Jackson, 1995). Att inte samtliga respondenter generellt undersökte vad arbetstagarna ville, tyckte och hur de kände finner författarna mycket anmärkningsvärt. Arbetsterapeuter bör undersöka klienters identitetsteman (Jackson, 1995) samt utgå från deras livsvärld för att interventionen ska lyckas. ”It is time for us to be brave enough to work through our own discomfort in order to move forward on this most crucial and humanitarian issue.” (Aylott, 1999, s.442) Metoddiskussion Eftersom författarna var intresserade av att undersöka det förhållningssätt som arbetsterapeuterna står för i personalgruppen visade det sig vara lämpligt att använda en fokusgruppsintervju vilket gav respondenterna möjlighet till en diskussion dem emellan. I gruppintervjuer får respondenterna möjlighet att säga emot, komplettera varandra och gemensamt rekonstruera ett händelseförlopp. Genom att använda denna metod ökade tillförlitligheten (Halvorsen, 1992). Det faktum att några av respondenterna pratade mer än andra kan ha lett till att de tystare respondenterna pratade ännu mindre, i dessa fall hade det eventuellt varit bättre med enskilda intervjuer. Ett icke könsbundet urval gick tyvärr ej att få. Författarnas brist på erfarenhet av intervjuteknik kan ha påverkat reliabiliteten negativt (Patel & Davidson, 1994). Författarnas definition av sexualitet, vilken respondenterna tagit del av innan intervjutillfället, kan ha styrt och gett dem en förutfattad mening. Det var dessutom svårt att veta i vilken utsträckning respondenterna svarade utifrån de åsikter de verkligen hade eller som de tyckte att de borde ha (Patel & Davidson, 1994). 10 Referenser Aylott, J. (1999). Is the sexuality of people with a learning disability being denied? Learning Disabilities, 8, (7), 438-442. Burns, J. (1993). Sexuality, sexual problems, and people with learning difficulties. In J.M. Ussher & C.D. Baker (Eds.), Psychological Perspectives On Sexual Problems (pp. 129-148). London: Routledge. Burrows, D., & Kendall, S. (1997). Focus Groups: What are they and how can they be used in nursing and health care research? Social Sciences in Health, 3, (4), 244-253. Clark, F.A., Parham, D., Carlson, M.E., Frank, G., Jackson, J., Pierce, D., Wolfe, R.J., & Zemke, R. (1991). Occupational Science: Academic Innovation in the Service of Occupational Therapy´s Future. American Journal of Occupational Therapy, 45, (4), 300310. Couldrick, L. (1998a). Sexual Issues: An Area of Concern for Occupational Therapists? British Journal of Occupational Therapy, 61, (11), 493-496. Couldrick, L. (1998b). Sexual Issues within Occupational Therapy, Part 1: Attitudes and Practice. British Journal of Occupational Therapy, 61, (12), 538-544. Couldrick, L. (1999). Sexual Issues within Occupational Therapy, Part 2: Implications for Education and Practice. British Journal of Occupational Therapy, 62, (1), 26-30. Crepeau, E.B. (1991). Achieving Intersubjective Understanding: Examples From an Occupational Therapy Treatment Session. American Journal of Occupational Therapy, 45, (11), 1016-1025. Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare. Lund: Studentlitteratur. Daniels, S.N. (1978). Correlates of Attitudes Toward the Sexuality of the Disabled Person in Select Health Professionals. Sexuality and Disability, 1, (2), 112-126. FSA (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter). (1998). Etisk kod för arbetsterapeuter. Gotthard, L.E. (1996). Omsorg om person med utvecklingsstörning. Stockholm: Bonnier Utbildning AB. Gustafson, S., & Molander, L. (1995). Stöd och omsorg för utvecklingsstörda. Natur och Kultur. Halvorsen, K. (1992). Samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur. Hay, J., Byrne, C., Cohen, G., & Schmuck, M.L. (1996). An 18 month follow-up of an interdisciplinary human sexuality workshop. Canadian Journal of Occupational Therapy, 63, (2), 129-132. Hedricks, C.A. (1996). A Biosocial Perspective on Human Occupation. In R. Zemke & F. Clark (Eds.), Occupational Science The Evolving Discipline (pp. 181-191). Philadelphia: F.A.Davis. Hildebrand, A. (1997a). Ingen skam att våga fråga. Arbetsterapeuten, nr 13, 7. Hildebrand, A. (1997b). P LI SS IT-modellen. Arbetsterapeuten, nr 13, 8-10. Hildebrand, A. (1997c). Sex och närhet- vem vågar bry sig? Arbetsterapeuten, nr 13, 5-6. Holmes, M. (1998). An Evaluation of Staff Attitudes towards the Sexual Activity of People with Learning Disabilities. British Journal of Occupational Therapy, 61, (3), 111-115. Jackson, J. (1995). Sexual Orientation: Its Relevance to Occupational Science and the Practice of Occupational Therapy. American Journal of Occupational Therapy, 49, (7), 669679. Jerlang, E. (1996). Utvecklingspsykologiska teorier. Arlöv: Liber Utbildning. Kielhofner, G. (1992). Conceptual foundations of occupational therapy. Philadelphia: FA Davis. 11 Kielhofner, G. (1993). Occupation as the major activity of humans. In H. Hopkins & H. Smith (Eds.), Willard and Spackman´s Occupational Therapy (8th ed.). (pp. 137-143). Philadelphia: JB Lippincott. Krishnagiri, S. (1996). Mate Selection as Occupation. In R. Zemke & F. Clark (Eds.), Occupational Science The Evolving Discipline (pp. 193-203). Philadelphia: F.A.Davis. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lesseliers, J. (1999). A Right to Sexuality? British Journal of Learning Disabilities, 27, 137140. Lewin, B. (1987). Att se sexualiteten. Uppsala: Uppsala universitet, Sociologiska institutionen. Löfgren-Mårtensson, L. (1997). Sexualitet och integritet. Stockholm: Johansson & Skyttmo Förlag AB. Mattingly, C. (1991). What is Clinical Reasoning? American Journal of Occupational Therapy, 45, 979-986. Mosey, A.C. (1981). Occupational Therapy Configuration of a Profession. New York: Raven Press. Mosey, A.C. (1986). Psychosocial Components of Occupational Therapy. New York: Raven Press. Murray, J.L., Mac Donald, R.A.R., Brown, G., & Levenson, V.L. (1999). Staff Attitudes Towards the Sexuality of Individuals with Learning Disabilities: A Service-related Study of Organisational Policies. British Journal of Learning Disabilities, 27, 141-145. Neistadt, M.G. (1986). Sexuality Counseling for Adults With Disabilities: A Module for an Occupational Therapy Curriculum. American Journal of Occupational Therapy, 40, (8), 542545. Neistadt, M. (1993). Human sexuality counseling. In H. Hopkins & H. Smith (Eds.), Willard and Spackman´s Occupational Therapy (8th ed.). (pp.148-154). Philadelphia: JB Lippincott. Nordeman, M. (1994). Utvecklingsstördas sexualitet. I P.O. Lundberg (Red.), Sexologi (pp. 91-98). Falköping: Liber Utbildning. Nordeman, M. (1999). Utvecklingsstörning och sexualitet -sexuella behov och uttrycksformer. Stockholm: Carlsson bokförlag. Nordqvist, I. (1994). Handikapp och sexualitet. I P.O. Lundberg (Red.), Sexologi (pp. 304311). Falköping: Liber Utbildning. Novak, P. & Mitchell, M. (1988). Professional involvement in sexuality counselling with spinal cord injuries. American Journal of Occupational Therapy, 42, (2), 105-112. Patel, R., & Davidson, B. (1994). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur. Patton, M.Q. (1998). How to Use Qualitative Methods in Evaluation. London: Sage Publications. Shepperdson, B. (1995). The control of sexuality in young people with Down´s syndrome. Child: Care, health and development, 21, (5), 333-349. Thompson, S.B.N. (1994). Sexuality Training in Occupational Therapy for People with a Learning Disability, Four Years On: Policy Guidelines. British Journal of Occupational Therapy, 57, (7), 255-258. Williams, C. (1993). Sexuality and disability. In J.M. Ussher & C.D. Baker (Eds.), Psychological Perspectives on Sexual Problems (pp. 149-167). London: Routledge. Yallop, S., & Fitzgerald, M.H. (1997). Exploration of occupational therapists comfort with client sexuality issues. Australian Occupational Therapy Journal, 44, 53-60. Yerxa, E. (1967). Authentic occupational therapy. American Journal of Occupational Therapy, 21, 1-9. 12 Yerxa, E. (1983). Audacious values: the energy source for occupational therapy ractice. In G. Kielhofner (Ed.), Health through occupation: theory and practice in occupational therapy (pp. 149-162). Philadelphia: FA Davis.