Men hur kunde Profeten (s) använda en sån
splittrande term?
Var Profeten Abraham en sekterist? Eller Profeten Noa eller Profeten Moses?
Om Shi’ah var en splittrande eller sekteristisk term, skulle Allah inte använda
det för Hans högrankade Profeter, och Profeten Muhammad (s) skulle inte ha
hyllat dem.
Och håll ett fast grepp, allesammans, om Allahs räddningslina
och låt er inte splittras
(Koranen 3:103)
Det måste betonas att Profeten (s) aldrig ville splittra muslimerna i grupper.
Profeten befallde alla att följa Imam Ali (a) som hans representant under hans
livstid, och som hans efterträdare och Kalif efter hans bortgång. Olyckligtvis var
de som tog hänsyn till Profetens önskan få och kända som “Alis Shi’ah”. De
utsattes för alla typer av diskriminering och förföljelser, och utsattes för lidande
fr.o.m den dagen då Barmhärtigheten till Mänskligheten, Profeten Muhammad
(s), avled. Om alla muslimer hade lytt Profeten, skulle det inte finnas några
grupper eller skolor inom Islam. I en tradition, sa Profeten (s):
"Kort efter min bortgång kommer oenighet och hat att uppstå bland er,
när en sådan situation uppstår, sök då upp Ali för han kan skilja mellan
Sanning och lögn.”
Ali Muttaqi al-Hindi, Kanz al-'Ummal, (Multan) vol. 2 s. 612, nummer 32964
Angående den koraniska versen som citerades tidigare, har några Sunni lärda
berättat från Imam Ja’far al-Sadiq (a), den sjätte shi’a Imamen från Profetens
Familj (Ahl al-Bayt), att han sagt:
Varför Shi'ah?
"Vi är Allahs räddningslina, om vilka Allah har sagt: Och håll ett fast grepp,
allesammans, om Allahs räddningslina och låt er inte splittras”
al-Tha'labi, Tafsir al-Kabir, under kommentaren till vers 3:103
Ibn Hajar al-Haythami, al-Sawa'iq al-Muhriqah, (Kairo) Kap. 11, sektion 1, s. 233
Följaktligen, om Allah fördömer sekterism, fördömer Han de som separerade sig
själva från Hans räddningslina, och inte de som håller fast vid den!
Slutsats:
Vi har visat att termen Shi’ah används i Koranen för anhängare av Guds
storslagna tjänare, och i Profetens traditioner för anhängare av Imam Ali (a).
Den som följer en sådan gudomligt förordnad Vägvisare är säker från tvister och
trätor i religionen och har fattat tag i Allahs räddningslina, och har givits de
glada nyheterna om Paradiset.
För att ta reda på mer om autentisk Islam, besök:
http://al-islam.org/faq/
Termen “Shi’ah” är ett adjektiv som används av muslimer som
följer Imamerna från Profetens Familj (Ahl al-Bayt). De
använder det inte av sekteristiska skäl eller för att skapa
splittring bland muslimer. De använder det för att Koranen
använder det, för att Profeten Muhammad använde det, och för
att de tidiga muslimerna använde det – innan uttryck som
Sunni och Salafi kom till.
Shi'ah i Koranen
Ordet “Shi’ah” betyder “efterföljare; anhängare av ett parti”. Allah har nämnt i
Koranen att några av Hans rättfärdiga tjänare var Shi’ah av Hans andra
rättfärdiga tjänare.
Och säkerligen var Abraham från hans (dvs Noas) Shi’ah
(Koranen 37:83)
Och han (Moses) gick in i staden under en tid då folket (i staden) inte var
uppmärksamma, så han hittade däri två män som stred, en var hans Shi’ah och
den andra var hans fiende, och den som var hans Shi’ah begärde hjälp från
honom mot sin fiende
Sannerligen, de sanna efterföljarna (Shi’ah) av dessa Imamer kommer att vara
de riktigt framgångsrika människorna på Domedagen.
Shi'ah i Hadith
I Islams historia, har “Shi’ah” använts speciellt för anhängare till Imam ‘Ali (a).
Denna fras är inte något som uppfanns senare! Den första individen som
använde denna term var Allahs budbärare. När följande vers i Koranen
uppenbarades:
(Angående) de som tror och utför goda handlingar, säkerligen är dessa
(människor och jinner) de bästa skapelserna
(Koranen 28:15)
Sålunda är Shi’ah ett officiellt ord använt av Allah i Hans Koran för Hans
högrankade profeter och deras anhängare.
Om man är en Shi’ah (efterföljare) av de rättfärdigaste tjänarna, är det inget fel
med att vara Shi’ah. Å andra sidan, om man blir en Shi’ah av en tyrann eller
syndare, kommer man att möta sin ledares öde. Koranen antyder att på
Domedagen kommer människor att komma i grupper, och varje grupp kommer
att ha sin ledare (Imam) i täten. Allah säger:
(Koranen 98:7)
Sa Profeten (s) till Ali: “Detta är för dig och dina Shi’ah.”
Vidare sa han: “Jag svär vid den som styr över mitt liv att denna man (Ali)
och hans Shi’ah kommer att ha säkrat räddningen på Domedagen”
(Kom ihåg) den dagen då vi kommer att sammankalla varje folk med deras
Imam
(Koranen 17:71)
På Domedagen, kommer varje grupps anhängares öden att bero på deras Imams
öde (förutsatt att de verkligen följde den Imamen) Allah nämnde i Koranen att
det finns två slags Imamer:
Profeten (s) sa: “Å Ali! (På Domedagen) kommer du och dina Shi’ah att
bemöta Gud välbelåtna och välbelåtande, och dit kommer också dina fiender
arga och hårdnackade (dvs envisa).
Och Vi gjorde de till Imamer som leder till Elden, och på
Återuppståndelsedagen kommer de inte att bli bistådda. Och Vi orsakade en
förbannelse som följde de i denna värld, och på Återuppståndelsedagen kommer
det att vara de som verkar anskrämliga
Ibn al-'Athir, al-Nihaya fi gharib al-hadith, (Beirut, 1399), vol. 4 s. 106
al-Tabarani, Mu'jam al-Kabir, vol 1 s 319
al-Haythami, Majma' al-Zawa'id, vol. 9, nummer 14168
Profeten (s) sa: “Glada nyheter Å Ali! Sannerligen kommer du och dina
Shi’ah att vara i Paradiset.”
(Koranen 28:41-42)
Koranen påminner också om att det finns Imamer som är utnämnda av Allah
som Vägvisare för mänskligheten:
Jalal al-Din al-Suyuti, Tafsir al-Durr al-Manthur, (Kairo) vol. 6, s. 379
Ibn Jarir al-Tabari, Tafsir Jami' al-Bayan, (Kairo) vol. 33, s. 146
Ibn Asakir, Ta'rikh Dimashq, vol. 42, s. 333, s. 371
Ibn Hajar al-Haythami, al-Sawa'iq al-Muhriqah, (Kairo) Kap. 11, sektion 1, s. 246247
Och Vi utsåg de till Imamer som visade vägen genom Våran befallning när de
var tålmodiga, och de var säkra på Våra meddelanden
(Koranen 32:24)
Ahmad Ibn Hanbal, Fadha'il al-Sahaba, (Beirut) vol. 2, s. 655
Abu Nu'aym al-Isbahani, Hilyatul Awliya, vol. 4, s. 329
al-Khatib al-Baghdadi , Tarikh Baghdad, (Beirut) vol. 12, s. 289
al-Tabarani, Mu'jam al-Kabir, vol. 1, s. 319
al-Haythami, Majma' al-Zawa'id, vol. 10, s. 21-22
Ibn 'Asakir, Ta'rikh Dimashq, vol. 42, s. 331-332
Ibn Hajar al-Haythami, al-Sawa'iq al-Muhriqah, (Cairo) Kap. 11, sektion 1, s. 247
