Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad

advertisement
Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
ROMARRIKET
J
ULIUS
satsade allt i kampen om Rom
Adelsmannen Julius Caesar
ville ha makt. Till varje
pris. Han spenderade
förmögenheter, riskerade
livet i politiska intriger och
invaderade själva Rom
för att nå sitt mål – att
bli romarrikets absoluta
envåldshärskare.
ROM/100 F.KR.
Julius Caesar föds
in i en av Roms
urprungliga
ROM
adelssläkter.
Familjen har
dock varken
särkilt gott om
inflytande eller
pengar. Adeln leder
ett halvdemokratiskt romarrike,
som har varit republik i 409 år.
22
Bonniers Världens Historia 12 • 2006
CÆSAR
Julius Caesar lät inte höra talas
om sig förrän han var i 30-årsåldern.
Men sedan tog hans karriär fart.
Han nådde ända till diktator efter
att ha riktat sina vapen mot Rom.
AKG
AV MORTEN RENDSMARK
ROMARRIKET
N
skickade tillbaka ett par av hans tjänare till Italien för att kräva den högre
lösensumman. Medan de var borta
passade Caesar på att provocera sjörövarna. Han berättade skrytsamt att så
snart han blev fri skulle han förfölja,
gripa och korsfästa dem. Sjörövarna tog
inte den unge högfärdige adelsmannen
på allvar, trots hans höga tankar om
sig själv och sin förmåga. Sjörövarna
fruktade över huvud taget inte romarna. Hela östra Medelhavet härjades
av tusentals pirater och den romerska
är Julius Caesar var 25 år
gammal reste han med båt
från Rom med kurs mot
R hodos dä r ha n sku l le
under visas av en grekisk filosof i vältalighet. Under resan överfölls skeppet
av sjörövare som tog Caesar och hans
tjänare som gisslan och höll dem fångna på en grekisk ö. Sjörövarna krävde
20 talenter i lösensumma, vilket Caesar retade sig ordentligt på. Han ansåg
själv att han var värd minst 50 talenter. Sjörövarna tog Caesar på orden och
B RITANNIA
flottan kunde inte få bukt med dem.
Efter 40 dagars fångenskap återvände Caesars män med lösensumman.
Sjörövarna seglade in till fastlandet,
försatte Caesar och hans sällskap på
fri fot, och gick till sjöss igen.
Caesars skryt visade sig nu vara mer
än bara tomma ord. Han lyckades skaffa
fartyg och legosoldater i närmsta hamn
och kort därefter hittade han sjörövarna, tog dem till fånga och lät korsfästa
dem. Han hade dock så mycket medlidande med dem att han gav order om
G ERMANIA
ATUATUCA
CAMERACUM
Tärningen är kastad
Caesar riktar vapnen mot Rom för
att ta makten. År 49 f.Kr. går han
över floden Rubicon i norra Italien
som en öppen krigsförklaring,
enligt legenden med orden:
”Tärningen är kastad.”
AGEDINCUM
ALESIA
G ALLIA
Gallernas nederlag
AVARICUM
Caesar härskar över en tredjedel
av romarriket och utvidgar det
när han erövrar Gallien på sex år.
Han står också för romarnas första angrepp på England 55 f.Kr.
BIBRACTE
LUGDUNUM
GERGOVIA
MASSILIA
ROM
DYRRHACHIUM
ILERDA
I TALIA
H ISPANIA
M ACEDONIA
FARSALUS
LILYBAEUM
MUNDA
I krig mot sina egna
CARTHAGO NOVA
KARTHAGO
GADES
HADRUMETUM
A FRICA
Inbördeskriget mot Pompejus
och hans allierade utspelade
sig först i Spanien och sedan i
Grekland. Det avgörande slaget stod vid Farsalus 49 f.Kr.
THAPSUS
Det sista motståndet
SÅ L ÄSER DU K ARTAN
Romarriket
ca år 50 f.Kr.
Caesars
erövringar
Caesars viktigaste slag
60–52 f.Kr.
49–48 f.Kr.
Caesar förföljde Pompejus sista
allierade, bland annat Pompejus
son, till Nordafrika. Några lyckades fly, men Caesar besegrade
dem senare vid Munda i Spanien.
48–47 f.Kr.
46–45 f.Kr.
C YRENAICA
att de skulle få halsen avskuren när de
hängde på korset. Därefter reste Caesar
vidare till sin undervisning i retorik på
Rhodos. Året var 75 f.Kr.
Berättelsen om när sjörövarna kidnappade Ceasar finns i dag i flera versioner. Samtliga framställer Julius Caesar som en handlingskraftig man.
Politiskt giftermål blir ett problem
Julius Caesar föddes år 100 f.Kr. Hans
familj tillhörde en gammal romersk
överklassläkt. Hans far var praetor, ett
av de högsta ämbetena i den halvdemokratiska romerska republiken. Praetorerna hade hand om rättsliga frågor.
Historikerna vet inte mycket om Caesars första levnadsår. Barn var generellt
sett inget som intresserade romarna
och ingen hade någon särskild anledning att uppmärksamma lille Julius.
Man vet dock att Caesar som barn var
mycket intresserad av att läsa om den
grekiske hjälten Herkules.
Som 16-åring gifte sig Caesar med
Cornelia Cinna. Äktenskapet förde den
R OM A R R IK E T
VÄ X T E
Julius Caesars erövringar utökade det vidsträckta romarriket
med stora områden. Hans fälttåg förde honom vida omkring.
WAYNE SOUTHWELL
C
aesar var härförare i mer än 15 år – och ett enastående militärt
geni som lyckades vinna sina soldaters lojalitet. Han utökade
romarriket med stora områden. Inte minst hans erövring av Gallien
har säkrat honom en plats i historieböckerna. Sina sista fem
levnadsår tillbringade Caesar med att jaga och utplåna sina fiender
oavsett var i det enorma riket de befann sig.
Kom, såg, segrade
ZELA
A SIA
Caesar fortsatte sitt fälttåg
efter ett besök hos drottning
Kleopatra i Egypten. Vid
Zela segrade han så snabbt
att han utbrast:
”Veni, Vidi, Vici” – Jag kom,
jag såg, jag segrade.
EPHESUS
ANTIOCHIA
ALEXANDRIA
unge mannen närmare den allra högsta
makten i Rom. Cornelia var nämligen
dotter till statschefen Lucius Cinna.
Vid den här tiden styrde han romarriket tillsammans med Gajus Marius,
som var gift med Caesars faster Julia.
Caesars giftermål var politiskt. Det
knöt honom och hans familj närmare
Marius och Cinna och därmed närmare
makten. Men de två statscheferna låg
i inbördeskrig mot general Cornelius
Sulla.
Marius och Cinna tillhörde de så
kallade popularerna i Rom. Partiet
bestod av överklassfolk som ville ge
vanliga människor bättre livsvillkor
– t.ex. lägre skatter och en mer rättvis
fördelning av jord mellan rika och fattiga. Sulla tillhörde optimaterna, som i
stället ville bevara överklassens makt
och privilegier och inte dela rikedomar
och makt med folket. Sulla vann inbördeskriget mot Marius och Cinna, och
optimaterna fick makten. Sulla förföljde och avrättade popularernas ledare
och deras anhängare. Caesar befann
sig därför plötsligt i en farlig situation.
Sulla gav order om att alla giftermål
som knöt band till popularerna skulle
upplösas. Den unge Caesar skulle
därför behöva skilja sig från Cornelia
Cinna. Alla andra i Rom lydde Sullas
order, men Caesar vägrade. I stället
flydde han till den romerska provinsen
Asia i västra Turkiet. Här köpte han sig
fri från att bli arresterad, skrev in sig i
armén och stred som officer mot Roms
fiender i centrala Turkiet. Han utmärkte sig både diplomatiskt och militärt,
och han hedrades för att han räddat en
soldats liv genom att riskera sitt eget.
Caesar hopplöst skuldsatt
Sulla dog år 78 f.Kr. och Caesar kunde
återvända hem till Rom. Här blev han
advokat och känd för att ha ordet i sin
makt: en uppskattad egenskap och inte
minst ett maktmedel i ett samhälle
utan tidningar eller andra medier.
Caesar var ännu inte politiker,
men alla i Rom visste att målet för en
skicklig advokat var en karriär inom
politiken, som senator eller ämbetsman. Även om Caesars familj tillhörde
en gammal och fin romersk släkt var
familjen inte särskilt rik och hade inte
på flera decennier haft några manliga
familjemedlemmar på rikets allra högsta poster, i det tidsbegränsade ämbetet som en av två konsuler, det vill säga
statsministrar.
Bonniers Världens Historia 12 • 2006
25
ROMARRIKET
VÄGEN
TILL MAK TEN
Caesar var inte nöjd med att ämbetet som konsul i Rom bara var på ett
år. Han skapade då nya nivåer i maktpyramiden och slutade som diktator.
1
R EPUBLIK
69 f.Kr.: Romarriket hade varit
en republik i mer än 400 år, då
den 31-årige Caesar valdes till
en av flera quaestorer. Quaestorer och ediler var ämbetsmän
med ansvar för till exempel handel. Han steg i graderna och blev
till slut en av två konsuler.
2
Caesar Bibulus
KONSULER
PRAETORER
EDILER/
QUAESTORER
TRIUMVIR AT
Caesar Pompejus Crassus
PROKONSULER
59 f.Kr.: Caesar bildade en allians med rikets mäktiga män,
den förmögne Crassus och
generalen Pompejus. Tillsammans skapade de en ny maktKONSULER,
fördelning, ett tremannastyre PRAETORER OCH
(triumvirat) och delade riket.
QUAESTORER
Senaten fanns fortfarande rent
formellt och godkände aldrig den
nya ordningen.
finanser. Därmed hade han uppnått
första etappen på den politiska rangskalan. Samtidigt dog hans mor och hans
hustru strax efter varandra. Caesar
stod för begravningsbestyren, som
även användes som politiska manifestationer. Caesar lät ett porträtt av
Marius, fasterns förut så mäktige man,
bäras med under en av processionerna
– en klar signal till alla om att Caesar
fortfarande ansåg sig vara en popular.
Caesars drag uppskattades av vanliga
romare som tydligt mindes att Marius
hade fört en folkvänlig politik.
Efter begravningarna reste Caesar
till Spanien där han blivit quaestor.
Han arbetade för den spanske provinsguvernören i västra Spanien med att
driva in skatter och skaffa rekryter till
armén. Tiden i Spanien var odramatisk
och Caesar måste ha tröttnat på sitt
händelselösa liv. Romerska historiker
berättar i alla fall att Caesar under sin
tid i Spanien betraktade en staty av den
makedonske kungen Alexander den store, som 300 år tidigare hade skapat sig
ett världsrike från Grekland till Indien.
Synen fick Caesar att brista i gråt över
att han inte själv uträttat något nämnvärt vid en ålder då Alexander den
store var världshäskare. Caesar begärde
avsked och reste hem till Rom.
Kreditorerna kräver sina pengar
3
C AESARS
DIK TATUR
DIKTATOR
Cæsar
År 49 f.Kr.: Crassus var död
och Pompejus flydde när
Caesar gick mot Rom med
sin armé. Efter inbördeskriget
KONSULER,
utropade Caesar sig till diktator på livstid, men utökade PRAETORER OCH
QUAESTORER
även antalet senatorer och
gjorde det lättare för vanligt
folk att bli senatorer.r
Om man ville göra politisk karriär
kostade det pengar, och pengar var
inte någonting den unge mannens
familj kunde ge honom. Julius Caesar
lånade därför massor med pengar av
sin omgivning. Så småningom uppgick
Caesars skuld till flera miljoner kronor
omräknat i dagens valuta. När han var i
20-årsåldern använde han pengarna till
fester, resor och dyra togor. Sällskapslivet var en inträdesbiljett till maktens kretsar. När han hade passerat
de 30 lade han ned stora summor på
26
Bonniers Världens Historia 12 • 2006
att främja sin politiska karriär. I Rom
var det mycket vanligt att man mutade
ämbetsmän eller medborgare som hade
rösträtt. Romarna sålde ofta helt öppet
sin röst till någon politiker. Och ambitiösa politiker anordnade t.ex. folkfester där de betalade för gladiatorstrider
samt mat och vin till folk som skulle
rösta på dem. Det politiska systemet
var korrupt på alla nivåer.
År 69 f.Kr., då Caesar hade fyllt
31 år, valdes han till quaestor, alltså
ämbetsman med ansvar för rikets
Väl hemma i Rom stöttade Caesar den
romerske generalen Pompejus politiskt. Han röstade bland annat för att
Pompejus skulle få pengar till att förklara krig mot Roms fiender i Asia, det
nuvarande västra Turkiet.
Samtidigt blev Caesar vän med en
av Roms rikaste män, Licinius Crassus. Vänskapen främjade hans karriär
under åren mellan 68 f.Kr. och 62 f.Kr.
då han valdes till praetor, nästa nivå på
karriärsstegen. Efter en tid som praetor
fick Caesar posten som provinsguvernör i västra Spanien. När han med häst
och vagn var på väg till den hamn från
vilken han skulle avsegla till Spanien,
omringades han av en uppretad folkmassa. Det var alla de personer som
han var skyldig pengar. De vägrade låta
honom resa innan han betalat av en del
av sin miljonskuld. Här fick han nytta
av sin vänskap med den förmögne
Crassus, som nu lånade honom pengar
så att han kunde lugna sina kreditorer.
Som provinsguvernör i Spanien
hamnade Caesar nu i en situation där
han fick möjlighet att tjäna pengar
– mycket pengar. Nordvästra Spanien,
dagens Portugal, var ännu inte en del
av romarriket. Caesar drog därför i fält
med en armé och plundrade nordspanjorerna. En del av bytet skickade han
till den romerska statskassan och en
del behöll han själv så att han kunde
betala av på sin skuld; en mycket vanlig metod bland provinsguvernörer.
Caesar var gift tre gånger
och i sina äktenskap fick
han endast en dotter. Han
fick dock en son med
älskarinnan Kleopatra.
Senaten bromsar Caesar
Än en gång återvände Caesar till maktens centrum i Rom. Som segerrik general var han populär hos folket vilket
skapade avundsjuka bland hans politiska rivaler, särskilt i senaten. Senaten
bestod av överklassfolk, band annat f.d.
konsuler och generaler. Många av dem
försökte hålla Caesar borta från rikets
högsta ämbeten, trots det lyckades han
få den ena av de två konsulposterna.
Med hjälp av bland annat mutor placerade senaten en av Caesars politiska
motståndare, Bibulus, vid makten.
Caesar skulle nu dela makten med
en man som gick emot hans politik.
Samtidigt var han klar över att senaten
hade motarbetat honom – en ganska
vanlig situation i romersk politik, som
bestod av systematiska mutor, politiska
maktstrider, intriger och rivalitet kring
de högsta ämbetena.
Caesar gjorde dock upp en plan
som var något utöver det vanliga. Han
bildade en hemlig politisk allians med
rikets mäktigaste män: Pompejus – som
för övrigt gifte sig med Caesars dotter
– och Crassus. Caesar lovade Crassus
att driva igenom en rad lagar som gav
Crassus handelsimperium ekonomiska
fördelar. Samtidigt lovade Caesar att
stödja Pompejus som ville ge sina veteraner från kriget i Turkiet bra pensioner i form av mark i Italien.
Kohandeln knöt samman de tre mäktiga männen. Crassus hade pengarna,
Pompejus hade soldaterna och Caesar
ämbetet som konsul samt sin popularitet bland folket. Alliansen var i praktiken en politisk kupp. Tillsammans
var de tre så inflytelserika att senatorerna fogade sig och Bibulus trängdes
ut i marginalen. Tremannastyret, eller
triumviratet, var fullständigt nydanande i det romerska maktsystemet. Bland
senatorerna skapade det ett politiskt
hat mot Caesar, för de var förstås inte
glada över att mista sitt inflytande.
Tre man delar upp riket mellan sig
Triumviratet byggde inte bara på vänskap. De tre männen var alla misstänksamma mot varandra och såg noga till
att ingen av dem fick för mycket makt
jämfört med de andra. Caesar hittade
återigen en politisk lösning; de tre männen delade upp det vidsträckta romarriket mellan sig. Pompejus, Crassus och
Caesar utnämnde sig själva till prokonsuler – en ny nivå i makthierarkin.
Delningen innebar att Pompejus fick
makten över Spanien, Crassus över den
östra delen av riket medan Caesar regerade över Sydgallien och Illyricum. Det
romerska Gallien bestod av nuvarande
norra Italien och södra Frankrike. Illy-
ricum var landområdena längs Adriatiska havets östkust. Själva Italien skulle
vara ett gemensamt område där senaten fortfarande spelade en central roll.
Uppdelningen av riket satte dock inte
stopp för maktkampen. Senaten, som
bestod av överklassen, kunde inte bara
röjas ur vägen. Det skulle ha skapat
kaos och troligen inbördeskrig. Senaten hade existerat i 450 år och hade
tillsammans med andra institutioner,
exempelvis domstolar och folkförsamlingar, bildats då romarna hade avskaffat Roms kungadöme år 509 f.Kr.
Sedan flera hundra år tillbaka
var kung och kungadöme det värsta
styrelsesätt romarna kunde tänka sig.
Det skulle därför vara politiskt självmord om någon inflytelserik man gav
intryck av att han ville bli envåldshärskare. Tills vidare fick Caesar alltså nöja
sig med att vara en av tre i toppen.
Caesar erövrade Gallien på sex år
Nordväst om Caesars prokonsulat i
södra Frankrike, norra Italien och Illyricum låg det så kallade transalpinska
Gallien, det vill säga norr om Alperna
– nuvarande Frankrike. Transalpin-
Caesar gjorde reklam för sig själv
Julius Caesar utnyttjade sin författartalang. Medan han erövrade Gallien
skrev han ett verk i flera band om sina
upplevelser. Boken skrevs som saklig
historia och hågkomster, men var i själva
verket politisk propaganda. I verket
berättas om Caesars skicklighet som
härförare och hans tapperhet. Boken
är skriven i tredje person och inte i jag-
form. På så sätt fick han texten att verka
mera saklig och mindre personlig.
Historikerna är eniga om att Caesar
liksom andra skribenter på den här tiden
överdrev, till exempel när det gällde
antalet fiender i ett fältslag. På så sätt
framstod segern som mer ärofull. Caesar
skrev även en rad dikter, men de flesta
av dem har gått förlorade.
Bonniers Världens Historia 12 • 2006
27
ROMARRIKET
L ÖNNMÖRDARNA
FÖRFÖLJDES
Julius Caesar mördades i mars 44. f.Kr. av en grupp sammansvurna män. Ingen av dem levde länge
efter det politiska mordet. En ursinnig pöbel brände ned deras hus och jagade dem skoningslöst.
C
Markus Brutus, som enligt
rykten var Caesars son.
Caesars popularitet bland
folket var dock större än
mördarna hade förutsett och
efter mordet löpte en stor
folkmassa amok och brände
ned de skyldigas hus.
”Befriarna” försökte nu ta
makten på andra platser i
romarriket där de samlade
arméer. Men generalen Markus Antonius och Octavianus, Caesars 19-årige adop-
tivson, gick emot dem med
överlägsna styrkor och besegrade dem i Nordafrika och
Makedonien. Longinus beordrade en av sina män att
sticka ihjäl honom. Markus
Brutus begick självmord.
BRIDGEMAN
aesars mördare kallade
sig själva för befriare. De
hävdade att Caesars mål var
att bli kung, själva såg de sig
som republikens försvarare.
Huvudmännen var generalen
Cassius Longinus och
ska Gallien hade ännu inte erövrats
och år 58 f.Kr. såg Caesar sin chans att
vinna ära och heder genom att ge sig
ut på fälttåg i Gallien. Plundringarna
skulle dessutom ge klirr i kassan. Varje
sommar i sex år drog Caesar därför ut
på det ena fälttåget efter det andra.
Han nådde ända till nuvarande Holland
och England, och år 52 f.Kr. hade han
kuvat alla galliska stammar.
Caesar tog tusentals krigsfångar som
han sålde till slavhandlare‚ en suverän
inkomstkälla. Caesar hade en armé på
cirka 50.000 romerska soldater under
sitt befäl när erövringarna var över.
Crassus avrättas
Segrarna och rikets nya utbredning
gjorde Caesar omåttligt populär bland
vanligt folk. En segerrik general betrak-
28
Bonniers Världens Historia 12 • 2006
tades som superstjärna eftersom erövringarna öppnade nya handelsmöjligheter. Man fick också nya provinser att
skaffa sig gods och gårdar i. Romarna
ansåg dessutom att krig var ärorikt.
Pompejus, Crassus och senaten såg
avundsjukt på medan Caesar erövrade
Gallien i norr. Crassus kom på idén att
kopiera Caesars fälttåg fast i den östra
delen av riket. Han samlade en armé
och drog mot parthernas rike i nuvarande Irak och Iran. Partherna hade länge
varit en nagel i ögat på Rom eftersom
de hade en enastående förmåga att hålla stånd mot romarnas expansionism.
Crassus fälttåg slutade i ett totalt
fiasko. Partherna besegrade Crassus
legioner, tog honom till fånga och avrättade honom. Med Crassus död uppstod
en ny politisk situation i romarriket och
Caesar fick för
mycket makt och
därför mördades
han av sex män.
De fick själva
plikta med livet
för illdådet.
senaten lyckades övertala Pompejus att
gå samman med senatorerna mot Caesar. I de flesta senatorers ögon var det
Caesar som var mannen bakom triumviratet och de ogillade hans styrka:
Caesar hade tiotusentals djupt lojala
soldater, han hade pengar och hans
bas låg strax norr om floden Rubicon
i norra Italien, bara ett par dagsresor
från Rom.
Senaten krävde nu att Caesar skulle
avsluta sin tidsbegränsade tjänst som
prokonsul, lämna ifrån sig kommandot
över legionerna i Gallien och återvända
till Rom som en vanlig medborgare.
Caesar förstod att han hade skapat
sig politiska fiender i Rom som mer
än gärna skulle se honom arresterad,
ställd inför rätta och dömd för förskingring, bestickning och maktmissbruk.
Senaten betraktade honom som en
statens fiende. Han hade nu två val:
att lyda senatens order och riskera en
rättegång som kunde innebära att han
aldrig mer fick något högre ämbete
eller ta makten med våld.
Caesar valde det sistnämnda. I januari år 49 f.Kr. gick han över floden Rubicon, en biflod till Po som bildade gräns
mellan Caesars provins och Italien.
Det var en tydlig krigsförklaring mot
Rom när han passerade gränsen med
sin stridsklara 13:e legion omkring sig.
Enligt traditionen var det här Caesar
sa: ”Alea iacta est,” tärningen är kastad.
Senaten gav omedelbart Pompejus
order att ta upp kampen mot Caesar.
Nu stod romare mot romare. Caesar
intog snabbt Italien och staden Rom
– inbördeskriget var ett faktum. Pompejus och ett dussintal senatorer flydde
till Grekland. Där samlade de en stor
armé från hela den östra delen av det
romerska riket. Även i Spanien var de
romerska guvernörerna motståndare
till Caesar – han hade alltså fiender i
både öst och väst. Först ledde han ett
blixtanfall mot Spanien – och vann.
Sedan drog han till Grekland där han
besegrade Pompejus och hans här.
Pompejus hann fly från slagfältet och ta
sig till det självständiga riket Egypten.
Här fruktade härskaren Ptolemaios en
romersk ockupation och för att inte
komma i kläm lät han döda Pompejus.
Senatorerna och Pompejus anhängare samlades i norra Afrika och senare i
Spanien för att kämpa vidare därifrån.
Caesar drog ut i fält mot dem och vann
vartenda slag. Han hann även stödja
Ptolemaios syster Kleopatra i hennes
maktkamp mot brodern. Caesar och
Kleopatra inledde ett förhållande trots
att han var gift med sin tredje hustru och
Kleopatra födde Caesar en son, Caesarion. Inbördeskriget varade i fyra år och
Caesar stod som slutgiltig segrare.
Caesar utropar sig till diktator
Efter inbördeskriget genomförde Caesar en rad reformationer. Han utökade
t.ex. antalet medlemmar i senaten och
gjorde en del vanliga romare till senatorer. Men han lät även män från den
gamla makteliten stanna kvar – de som
inte hade flytt med Pompejus.
Reformerna skulle ge honom
anhängare i senaten men det grämde
senatorerna från överklassen att
de skulle behöva dela makten med
folk ur de lägre klasserna. Dessutom
misstänkte överklassenatorerna Caesar
för att vilja bli envåldshärskare eller
tyrann som man kallade en kung i Rom
på den tiden.
Caesar gjorde stor affär av att inte
uppträda som kung. Han tog istället
titeln diktator – en titel utan negativ
klang för romarna. En diktator var ett
specialämbete som användes i krissituationer. Diktatorn kunde fatta
snabba beslut under en kris men han
skulle avgå när krisen var över.
Det hade dock inte Caesar tänkt
göra. Han lät utnämna sig till diktator
på livstid. Som diktator satte Caesar
i gång med ytterligare reformer och
införde bland annat en lag som skulle
skydda småbönder mot godsägarna.
Om en rik godsägare brukade våld mot
småbönder för att lägga vantarna på
deras mark, skulle godsägarens egendomar konfiskeras som straff. Caesar
strök också en tredjedel av alla privata
skulder till rikemännen, vilket väckte
jubel bland vanliga skuldsatta romare.
Caesars enväldiga tilltag väckte irritation bland överklassen och några av
de gamla republikanska senatorerna
beslöt därför att mörda honom. Under
ett senatsammanträde den 15 mars år
44 f.Kr. rusade de fram i grupp och
dödade Caesar med 23 knivhugg.
Julius Caesar blev 56 år och hann
bara regera som diktator i ett par år.
Historikerna har därför inte haft så
mycket material att utgå ifrån när de
velat bedöma Caesar som envåldshärskare. Var han en maktlysten despot
eller folkets beskyddare? Den hemligheten tog Julius Caesar med sig i graven.
Efter Caesars död tog adoptivsonen
Octavianus makten och utropade sig
till kejsare. Han fick hedersnamnet
Augustus. Roms tid som republik var
definitivt över och hade åter blivit en
monarki. Augustus var den förste att
kallas kejsare – efter namnet Caesar.
LÄS MER:
● Meier, Christian: Caesar – A Biography, Fontana Press,
1996 ● Fuller, J.F.C.: Julius Caesar, Da Capo Press reprint,
originally printed 1965.
●
www.unrv.com ● www.lucidcafe.com/library/96jul/caesar.html
Vilken legion gick tillsammans
med Caesar över floden Rubicon?
Markera rätt svar och vinn den prisbelönta
dvd-serien om romarriket på Caesars tid!
10:e legionen
Örnens legion
13:e legionen
Namn
Adress
Postnummer
Ort
”
E
M
O
R
”
N
VIN Å DVD
P
Skicka svaret till Världens Historia, c/o Bonniers Kundtjänst, 205 50 Malmö
eller e-posta det till [email protected] Märk svaret
”Caesar-utlottning”. Vi lottar ut 15 dvd-boxar bland de
rätta svar som inkommit senast den 15 december.
Vinnarnas kontaktas personligen.
Download
Random flashcards
Create flashcards