Thukydides
Biografi
Thukydides är född runt 460-455 f. Kr och dog någon gång runt 400. Det finns inget
dokumenterat angående hans födsel eller död, men det finns källor som säger att han år 424
var strategoi, en position som man bara kunde inneha om man var 30 år och äldre. Han
misslyckades dock med sitt uppdrag att försvara staden Amphipolis i norra Grekland, och
blev därmed landsförvisad i 20 år. Han ska även innan det ha drabbats av pesten, men
överlevt. Han bosatte sig då i Thrakien, där han hade mark, och skrev sin 8 böcker långa
skildring av det Peloponnesiska kriget. Det är i hans verk om kriget mellan Athen och Sparta
som vi hittar den mesta informationen om Thukydides. Den romerska historikern Ammianus
Marcellinus har skrivit en biografi om Thukydides, men eftersom han levde nästan 800 år
senare. Antagningsvis dog han kort efter krigets slut, då den sista boken inte är färdigställd.
Verk
Det verk som Thukydides är känd för är sin Peloponnesiska krigets historia, som är en
krigsskildring i åtta böcker. Jag har valt den engelska översättningen från OCD.
Preliminaries - bok 1
I den första boken och delen presenterar författaren sig och att han vill skriva ner denna
historia då detta krig är det mest spektakulära som någonsin inträffat. Han går in på hur han
har författat ihop de färgglada olika talen i verket i kontrast med det annars fackliga språket.
Han går även in på bakgrunden till konflikterna som gjorde så att kriget bröt ut och vilka som
står som allierade.
The first ten years of war - 2-5.24
I den andra delen av verket behandlas de första tio åren av kriget – från dess utbrott år 431
fram till freden år 421. Viktiga händelser som pesten, Perikles död och Thukydides
landsförvisning tas upp.
The uneasy peace – 5.25-5.116
Den tredje delen av verket handlar om freden mellan 421-415. Fred är en överdrift, då det är
oroligheter hos båda allianser – Sparta ligger i konflikt med sina allierade Thebe och Korinth,
och Athen fortsätter att expandera österut.
Athens’ disastrous invasion of Sicily - 6-8.1
Del fyra utspelar sig på Sicilien, och den börjar med en kort översikt av Siciliens historia och
debatter vare sig man ska eller inte ska gå in i Syrakusa. De åker dit och förödande förluster
drabbar athenarna. Åren är 415-413.
Naval warfare, Persia, and political revolutions - 8.2-8.109
Den åttonde och sista boken behandlar åren från 413 till 411, där boken slutar abrupt. Kriget
lider mot sitt slut och båda parterna är desperata och söker hjälp hos perserna. År 411 blir
Athen oligarki med ”de 400” och fredshandlingar påbörjas.
Styrkor/Svagheter
Thukydides är en av de första historiker som skriver om sin egen samtid. Han går tillbaka till
Persiska kriget (som slutade runt 480-talet), men inte mycket längre än så. Det är en av hans
styrkor att han skriver om samtiden, men han är fortfarande partisk och hyllar Perikles och
ogillar Cleon. Han använder sig av ett fackligt språk men växlar om vid talen där han
använder sig av ett mer poetiskt vokabulär för att ge talaren mer passion som i sin tur
förmedlar starkare känslor.
Exempel på stildrag i texter
Jag har valt två citat som jag tycker att man kan se både Thukydides fackliga språk som
används i större delen av texten, och det mer poetiska som används i tal.
”Det nu så kallade Hellas synes icke länge ha haft en fast bosättning, utan tidigare
förekommo omflyttningar. Och lätt lämnade alla sina boplatser, då de beträngdes av dem som
för gången voro flera. Handel förekom icke, och inbyggarna kunde icke utan fruktan ha
förbindelse med varandra, varken till land eller över havet…”
(Thukydides, Peloponnesiska krigets historia, I, 2)
”Vi älska det sköna i enkelhet; vi älska visdom utan veklighet. Vi betjänta oss av rikedom
mera som medel till verksamhet än som ämne för skryt. Det är ingen skam att erkänna att
man är fattig; att icke söka genom arbete undkomma fattigdomen är skamligare…”
(Thukydides, Peloponnesiska krigets historia, II, 40)
Caesar
Biografi
Caesar föddes år 100 f.Kr. han tillhörde en patricisk familj på sin pappas sida, som under
längre tid varit politiskt oviktig, och en plebejisk familj på sin mammas sida. Hans faster Julia
var gift med Gaius Marius som var general och statsman. Cornelius Cinna, konsul över
Romerska republiken gifte år 84 f.Kr. bort sin dotter Cornelia till Caesar som då bara var
sexton år gammal, de fick en dotter tillsammans. Han stred mot kung Mithradates i mindre
Asien och hade stora framgångar där,
engagerade sig som advokat i två åtal, och for till Rhodos för att lära sig retorik och filosofi
hos den grekiske Apollonius Molon. När han kom tillbaka till Rom gifte han om sig med
Sullas (Gaius Marius motståndare inbördeskriget) barnbarn.
År 60 f.Kr. Skapade han, Crassus, och Pompejus, ett tremannaförbund: det första triumviratet.
När Crassus dog visste man inte vem av Pompejus och Caesar som skulle få makten. Senaten
beslöt sig för Pompejus, men Caesar vägrade att ge ifrån sig makten och inbördeskrig bröt ut
mellan dom båda. Caesar vann över Pompejus i ett slag vid Farsalos 48 f.Kr., han tvingade
senaten att utse honom till diktator på livstid, men mördades år 44 f.Kr.
Verk
Han skrev memoarer/kommentarer från hans krig (i tredje person):
⁃ Galliska kriget: ”Det galliska kriget” är den enda redogörelsen som beskriver ett viktigt
romerskt utländskt krig, fram till den tiden, som finns kvar. Man vet mer om detta krig
än något annan antik militär manöver, och man får inte bara viktig information om det
militära händelserna utan även om människorna som levde i Gallien under den tiden.
Verket består av sju böcker, trehundra sidor, och även en åttonde bok som skrevs av
en av hans befälhavare efter Caesars död.
⁃ Inbördeskriget: Är skriven i tre böcker, som handlar om det första två åren 49-48 av
inbördeskriget mot Pompejus och hans son. Kriget mellan 48-45 kan man läsa i tre
olika skrifter: Kriget i Alexandria, Kriget i Afrika och Kriget i Spanien. Detta verk,
som det Galliska Kriget, visar endast händelser ur Caesars synvinkel, vilket man
måste vara medveten om. Men den innehåller ändå mycket värdefullt material.
Styrkor/svagheter
Båda Caesars ”kommentarer” innehåller viktig information, men dom är extremt kraftfulla,
partiska och smart utformade för självberöm och personlig propaganda, förklädd under en
märkbar självkontroll och anspråkslöshet. Deras verkliga syfte är att ge igen för personliga
förolämpningar, och i processen hittar vi Caesar som tystsamt tar äran för framgångar som
hans underlydande hade vunnit. Han beskyller sina motgångar på andra, och är väldigt mån
om att förklara att ingen av krigen var hans fel. Texterna är skrivna i en stil som är väldigt
äkta, tydlig, enkel, detaljerad och komprimerad. Det är enkelt uttryckt men ändå briljant. Hans
texter ger mycket användbar information om länderna han besökt. Han var även en duktig
retoriker.
Gaius Asinius Pollio (som var bland annat historieskrivare, fältherre och poet) anklagade
Caesar för att vara felaktig.
Exempel på stildrag ur texter
”Många män som ingått i Pompejus tidigare trupper kom nu från alla håll och lät sig än en
gång värvas i hopp om belöningar och befordran till centurioner”
(Caesar, De bello civili, 1. 3. 4-6)
”Pompejus, som drevs på av Caesars fiender och oviljan att se någon annan i samma höga
ställning som han själv, hade helt vänt Caesars vänskap ryggen.”
(Caesar, De bello civili, 1. 4. 13-15)
Källförteckning
Caesar, De bello civili,
Thukydides, Peloponnesiska krigets historia, övers. Ivar A. Heikel (Nordstedts), Stockholm
1961
Grant, M., Greek and Roman historians, Routledge, London, 2006
Roberts, R., Dictionary of the Classical World, Oxford University Press, Oxford, 2007
The Oxford classical dictionary
