Att bli ett Guds barn och vandringen med honom.
Välkommen till En stilla stund vid Jesu fötter med Marica. Tänkte dela om hur man blir ett Guds barn
och lite om vandringen med honom.
Men först ber vi.
Herre, tack för att du har gjort det möjligt för var och en som vill att bli ditt barn. Tack för att du
älskar var och en så oerhört mycket. Precis som en förälder till sitt barn och än mer. Jag ber att du
ska tala till den som lyssnar just nu om din stora kärlek och nåd och för den personen nära ditt hjärta.
Amen.
Att vara ett Guds barn. Vad innebär det? Hur blir man Gud barn? Alla människor är skapade
av Gud, är alla människor då Guds barn? Nej, för att bli Guds barn måste man födas på nytt
av Gud själv. Man kan aldrig förtjäna sig rätten att vara Guds barn. Det hjälper inte att man
är uppvuxen i ett kristet hem, gått i söndagskolan och senare som vuxen gått i kyrkans
gudstjänst varje söndag. Eller gjort goda gärningar och varit en så god medmänniska bland
familj, vänner och övriga.
Joh 1: 9-14 kan man läsa: Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus skulle komma in i
världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom. Men världen kände
honom inte. Han kom till det som var hans och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem
som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som
hade blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja inte av någons mans vilja utan av Gud.
Någonting hade hänt med dem som gjorde att de kunde se vem Jesus, Gud var.
Alltså för att bli och vara ett Guds barn krävs det ett gudomligt ingripande i varje människas
hjärta. Det kan aldrig ske genom någon människas ansträngning eller goda vilja utan enbart
genom Guds nåd. För att en människa ska bli frälst och bli ett Guds barn måste initiativet
komma från Gud själv. Jesus säger själv att ingen kommer till mig om inte Fadern drar
honom. Vi skulle aldrig komma på tanken att vilja tillhöra Gud om inte Gud själv tar
initiativet, kommer och fyller oss med en längtan efter honom själv. Och initiativet är redan
taget genom att han sände sin ende son Jesus Kristus till världen för att som människa och
Gud leva det syndfria liv som ingen av oss klarade av. Betala priset för våra överträdelser
som var att korsfästas och dö. Syndens lön är döden, synden i oss är ett dödligt gift, som han
frivilligt drack i Getsemane, vår synd som han tog på sig, vilket var så giftigt att han dog.
Men genom att han själv var syndfri så kunde inte dödsriket behålla honom utan han
uppstod igen ifrån det döda. I sin person så besegrade han döden och befriade människan
från sitt fängelse. Gud har som sagt redan tagit det initiativet generellt och med den
fullbordade gärningen väcker han också vårt inre till liv. Den stunden man berörs av detta
sätter tilltro till att det är sant då blir man frälst. Det som då sker är att Gud själv tar sin
boning inom den människan genom den Helge Anden och man föds på nytt. Nu kan man se
med sina inre ögon och höra med sina inre öron Gud själv och hans stämma.
Inom varje människa på denna jord finns det ett tomrum. Alla människor har behov av känna
sig älskade, sedda och bekräftade. Visa att man kan och vara duktiga. Det är därför alla
människor jagar efter allt möjligt. Man känner sig tom och behöver bli tillfredsställelse. Ett
tomrum som bara Gud själv kan fylla. Det är endast när man får bli fylld av Gud själv som
människan blir tillfreds.
Efter frälsingen börjar vandringen med Gud och man blir en del av en ny familj, Guds familj
och får på så sätt också nya syskon, bröder och systrar. Runt i sin omedelbara närhet men
också världen över.
Sedan har du fått en till Fader och pappa.
Vad är en pappas uppgift, en förälders uppgift? Att bekräfta sina barn. Älska dem villkorslöst
och fostra dem till att bli det de är tänkta att vara. Nu kan det många gånger vara svårt att
föreställa sig Gud som sin pappa. Det påverkas i mångt och mycket på hur våra jordiska fäder
varit mot oss. Kommer man från ett varmt hem där ens föräldrar varit kärleksfulla och
behandlat en väl så är det inte så svårt att föreställa sig Gud som en älskvärd pappa. Men om
det inte har varit så…. Man kanske har blivit misshandlad och slagen, eller kanske aldrig känt
sig sedd och älskad för den man är. JA, då är det svårare att ta emot en sann bild och
erfarenhet om en Gud som en pappa som älskar en och är god. En Gud som älskar
villkorslöst. Det är inte alltid så lätt…..
Men när man kommer till tro blir man också föremål för Guds omvårdnad. Gud som vet allt
om alla är varsam med de svaga och sårade. Gud vet vad det vill säga att vara människa och
han känner all vår smärta och sorg som vi bär på. Här kan det behövas mycket själavård, bön
och kärlek från dem som redan tillhör honom, som är hans barn, till att visa på vem Gud är
tills det frusna inom den människan får börja tina och förtroendet och möjligheten att lita på
Gud börjar växa och under sin vandring med honom få lära känna honom sådan han
verkligen är.
Bibeln beskriver Gud bl an som Barmhärtig, förlåtande, givmild, kärleksfull, livgivande, ljuvlig,
moderlig, nitälskande, sann, opartisk, oföränderlig, trofast, tröstande, helig och allsmäktig.
En Fader som har kontroll på läget även om vi inte upplever det. För att ta en liknelse:
Föräldrar har mer kontroll över tillvaron än barnen själva förstår. Hur mycket mer ska då inte
vår himmelske Far ha kontroll som har skapat både himmel och jord.
Ty det är i honom som vi lever, rör oss och är till som det står i AP 17:28
Luk 12: 6-7 Säljs inte fem sparvar för två kopparmynt ? Och inte en enda av dem är glömd inför Gud.
7
Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda! Ni är mer värda än många
sparvar.
Mat 6 25-34
Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte
livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte
och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de?
27
Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?
28
Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner
inte. 29 Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30 Om nu Gud ger
sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska
han då inte klä er? Så lite tro ni har!
31
Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä
oss med? 32 Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta.
33
Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. 34 Bekymra er alltså
inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen
plåga.
.
Det här är bara några exempel som berättar om Guds förmåga och omsorg och hur han ser
på oss. Vi är kronan på hans skapelse. Jesus säger själv i Joh 10:29. Vad min Fader har givit
mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min hand. – dig och mig.
Gud har kontroll.
Som Guds barn ingår det också att bli fostrad av honom. Precis som jordiska föräldrar fostrar
sina barn. Lära dem rätt och fel och ge dem ett gott omdöme.
För stunden känns all fostran som sorg. Men för den som lär sig och lyder blir frukten tillslut
frid och rättfärdighet. Vi helgas för himmelrikets och för att forma fram vår konungsliga
värdighet. Även detta gör Herren helt på egen hand genom att låta oss gå igenom tuffa saker
i livet. Mycket av det onda som händer människor är i sig meningslöst. . Ibland får vi lov att
leva med svårigheter av olika slag, precis som alla andra. Det han har lovat säkert är att Han
är med oss alla dagar. Vi känner inte hans närvaro alla gånger när det är svårt i livet, utan
ofta märker vi det efteråt att han var med oss och att han bar oss igenom.
Som Guds barn får man också en särställning.
Gal 4: 4-7
Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5 för att
friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt. 6 Och eftersom ni är söner
har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba ! Far!" 7 Alltså är du inte längre
slav utan son. Och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.
Man blir arvtagare… till vad?
Till evigt liv. Vi har fått en ny destination – himmelriket. Vi har inte ett bestående liv här på
jorden. Vi är pilgrimer på genomresa till vårt verkliga hemland – himlen. Gud har lovat oss
ett nytt liv, en ny jord och en ny himmel där vi skall leva i evighet tillsammans med honom.
Som Guds barn bär vi på evigt liv. Ett liv som inte kan vissna, inte rosta och som inte kan tas
ifrån oss. Det är ett liv i fullständig harmoni, sorglöshet och glädje. Fullständig hälsa och
förnöjsamhet. Där kommer ingen ensamhet finnas, ingen smärta som plågar oss. Ingen sorg
och alla tårar skall torkas bort och idel glädje och fröjd skall följa oss.
Det är ett rike som skall komma. Ett arv som kommer att bli vårt i fullt mått först när Jesus
Kristus kommer tillbaka. Men redan här och nu kan vi få ut ett förskott. Det står att det är
evigt liv att känna Fadern och den han har sänt Jesus Kristus. Presens. Här och nu.
Hur då. Jesus demonstrerade det på många sätt när han gick här på jorden som vi kan läsa
om i evangelierna.
Vi tar några exempel:
Helande från sjukdom, Befrielse från ex ångest och annan själslig nöd. Upprättelse som
människa, upprättelse i våra relationer osv
Detta har vi möjlighet att få uppleva delar av redan här och nu. Men det är inte en automatik
i detta. Gud är inte trollkarl. Det han vill att vi ska göra är att söka honom, umgås med
honom och be om att han skall verka med sin kärlek för oss. Det är inom den personliga
relationen som allt händer och han ger oss av sitt liv genom nåd, aldrig genom prestation. Vi
kan aldrig göra rätt för oss. Vi kan aldrig genom goda gärningar framkalla Guds nåd och kraft
i våra liv. Utan enbart genom förtröstan. En förströstan som Gud själv föder in i oss genom
vår relation med honom. I den relationen och vandringen kan vi få uppleva helanden,
kraftgärningar, upprättelse och olika under i våra liv som inte går att förklara på ett logiskt
sätt. En nåd som för oss är gratis men för Gud har det kostat allt. Det är ingen billig nåd.
Jag avslutar med händelsen i templet när Josef och Maria bar fram Jesus till att välsignas.
Citerar inte hela stycket men du kan läsa om det i Luk 2 22Men ialla fall när Josef och Maria med Jesus kom in i templet i mötte de – Simeon, en
rättfärdig och gudfruktig man som väntade på Israels tröst. Den heliga Ande var över honom
som hade visat honom att han inte skulle möta döden förrän han sett Herrens Smorde. Och
ledd av Anden kom han fram till Josef och Maria och tog Jesusbarnet i sin famn. Han visste
vem detta gossebarn var och han omslöt Guds barn, Guds son - Jesus världens frälsning i sin
famn.
Och tänk att du som är Guds barn är omsluten av Guds famn och själv bär du världens
frälsning inom dig.
Smaka på tanken….att vara ett Guds barn innebär också att vara bärare av världens
frälsning… och där du går kan människor du möter också få möta och ta emot sin frälsning…
NU tänker du kanske---Men varför händer inte det då så ofta du kliver ut genom dörren och
möter världen?
JA varför gör det inte det?
Jo, det beror på att människor inte är intresserade. Man har fullt upp med sitt eget liv här
och nu. Vi människor bär på så mycke bråte och det skymmer sikten.
Det beror också på hur mycket du själv lever i och tar del av din relation med Herren.
Det är så med relationer så ock med relationen men Jesus. Ju mer du umgås med honom
desto mer lär du känna honom och kan berätta för andra om vem han är. Och som
ordspråket säger: Den man umgås med blir man lik. Tänk att få umgås med Jesus, ta del hans
härlighet och utstråla den där du går fram!!
Men alla ni som tillhör Gud vet att det inte alltid är så lätt. När man vill umgås med Gud och
lära känna honom så blir det kamp. Exempelvis när man ska till att läsa bibeln så är det
sådant motstånd. Hela ens inre protesterar, man vill inte. Men sätter man sig framför tv:n
och bara ska slötitta eller nåt så känns det bara lätt… har ni känt så eller är det bara jag som
kämpar med det?
Det råder en kamp om vår tid och vårt hjärta. Vi har så mycket att göra och fixa med. Det blir
ofta liten tid över till bön, samtal med Gud och att läsa det han skrivit om sig själv och sitt
rike. Så är det att leva i denna värld. Vi befinner oss i ett krig som kämpar om vår
uppmärksamhet. Tack och lov är Gud väldigt tålmodig med sina barn. Han väntar och när vi
då och då vänder oss till honom så förebrår han oss aldrig utan umgås helt enkelt med oss.
Nu profeterade Simeon till Maria att Jesus skulle bli både till upprättelse och till fall för
många. Och tjänaren är inte förmer än sin Herre. Så ju mer lik du blir Herren och ju mer du
ger honom vidare till andra så får du även räkna med att möta både glädje och upprättelse i
människor, men även spott och spe. Det hör till sas.
Kan tänka att det är det senare som gjort att många under åren har backat med öppenheten
och stoltheten att vara ett Guds barn samtidigt som man låtit denna världens Gud fått större
och större utrymme…och så har den frälsande lågan som förr lyst starkt falnat, och kanske
till slut tom slocknat?
Jag vill avsluta predikan med några frågor:
För var lyser den lågan starkt idag?? Ser ni den lågan i vårt samhälle idag?? Var låter den sig
finnas? I våra vackra kyrkorum? Ja, kanske. I våra religiösa sammankomster? Ja, kanske. I
våra sång- och musikevent? Ja, kanske. På sjukhusen? Ja, kanske. Hos den som ger en krona
till våra eu emigranter? Ja, kanske. Varför ordet kanske? Jo, det beror inte på var eller vad vi
gör eller var vi befinner oss. Det enda som beror är om du bär inom dig lågan som får bränsle
från tacksamheten att få vara Guds barn och älska honom av med ditt hjärta och med hela
din själ och med hela din kraft. Gör du det då älskar du även din nästa så som dig själv. Då
spelar det ingen roll var du är eller vad du än gör. För att Guds rike skall skina med sin låga in
i det mörker som råder i vår värld behövs ett enda: En människa som är fylld tacksamhet av
att vara Guds älskade barn.
Tack Herre Jesus Kristusför att du gjort det möjligt för oss att bli och vara Guds barn. Tack för
att du offrade dig själv på korset där du kapade det avstånd mellan oss människor och dig
själv i o m syndafallet. Tack för att vägen till paradiset har öppnats igen. Du Herre Jesus är
dörren in. Du är vägen, sanningen och livet och ingen kommer till Fadern utom genom dig.
Tack för du gjort det möjligt för oss att komma Gud nära igen. Till att i förtrolighet vandra
tillsammans med dig igen igenom det här livet och in i det eviga livet.
Tack för att du är lågan i människors liv.
Jag ber för dig som bär på lågan att den skall fortsätta att brinna klart och starkt.
Jag ber för dig som bär på lågan men som av någon anledning falnat att den skall börja lysa
klart igen.
Jag ber för dig som inte bär den lågan att den skall tändas inom dig och börja brinna så du
äntligen får se Gud och höra hans röst och bli hans älskade barn.
Amen.
Bara några ex som visar på att vi kan känna oss trygga som Guds barn.
och sitter nu på Gud Faders högra sida och ber för var och en av oss att vända om ifrån den lögnen
att vi oss själva nog.
Vända oss till honom och be om förlåtelse för våra synder då ger han oss sin frälsning och vi blir hans
barn. Och från den stunden tillhör man Gud och är Guds barn.
Dessa texter talar om tron, lagen som en övervakare, om ljuset som skulle komma in i världen. Att bli
född av Gud och bli hans barn, att vara är ett i Honom oavsett vilka vi är och slutligen ett arv som
väntar dem som är Guds barn.
Vad säger texten vi läst idag om tron? Säger det att när man inte vet så tror man bara? Är det en tro
på vad helst man känner för att tro på? Var och en är salig på sin tro?
Nej, texten pekar på att tron är en person – Jesus Kristus. samtidigt som han ger av sig själv till oss
får vi hans förmåga till att tro. Tro på vad? På honom och det han har gjort för oss och på hans
förmåga och hans kraft. Det står att innan han kom till världen så var lagen vår övervakare… vilken
lag? Jo lagen om hur vi ska leva för att behaga Gud. Ni vet.. 10 Guds bud ni skall icke dräpa, ni skall
inte stjäla, ni skall inte begå äktenskapsbrott osv… osv. Alla dessa moraliska förhållningssätt som vi
fått och som är att finna hos alla folk, mer eller mindre. Kort sagt att leva som en rättfärdig människa
som lever fullkomligt moraliskt, sanningsenligt och kärleksfullt. Finns det någon här som kan säga att
man har klarat detta till 100%?
Nej, tänkte väl det. Det var därför Jesus kom till världen, vandrade här på jorden som människa,
fullkomligt överlåten sin Fader i allt och moraliskt klanderfri. Det fanns ingenting att anmärka… de
lärda och fromma på hans tid försökte verkligen finna fel och synd hos honom men fann inget. Det
visades sig också när han efter sin död så uppstod han ifrån det döda, för dödsriket kunde inte
behålla honom eftersom det står i Bibeln att syndens lön är döden och han var syndfri på alla plan.
Och det är när vi får tro på att detta är sant som vi också får rätten att bli Guds egna barn. Vi blir
alltså frälsta. I den stunden det sker så föds vi på nytt av Gud. Alltså inte kroppsligen utan andligt och
våra själar blir räddade från evig död till evigt liv. Och i den stunden det sker så flyttar även Gud själv
in i vårt hjärta genom den helige Ande. Och han är då från stunden och resten av vårt liv vår hjälpare,
vår kompanjon sas. Hans uppgift är att förklara ordet – Bibeln för oss när vi läser det.. tala till oss om
Guds rike föra oss in i Guds närhet där vi får lära känna honom som han verkligen är. Att vandra
tillsammans med Jesus Kristus genomen heliga Ande i en personlig relation. I den gemenskapen blir
vi i en ständig process helgade, renade och får kraft att leva det rättfärdiga liv som vi är tänkta till.
Detta gör han med sitt ljus. När vi blir frälsta och blir Guds barn så kommer han och lyser upp våra
hjärtan så vi får en sann kunskap om vem Gud är, vilka vi är i oss själva, och vilka vi var tänkta att vara
ända sedan befruktningsögonblicket när vi formades i våra mammors magar. Han är ljuset som kom
in världen och skingrar mörkret som råder inom oss och i världen. Ljuset lyser i mörkret och mörkret
har inte övervunnit det. Ett rum kan inte förbli mörkt när man tänder ljuset. Det måste ge vika. Så är
det också när Herren kommer med sitt ljus och upplyser oss. Då måste all lögn ge vika för sanningen
och all kärlekslöshet ge vika för kärleken som kommer från Gud.
Detta låter kanske lite tufft.. och det kan det vara. Gud fostrar oss, precis som våra egna föräldrar
gjorde och dom gjorde det för att de ville oss väl här och nu men Gud fostrar oss för vårt eviga väl.
För stunden anses all fostran som sorg men för dem som helgas leder den till evig frid och
rättfärdighet.
Guds faderskap står lika fast som din jordiska pappas faderskap. Sen kan man tycka vad man vill om
det, tycka att man inte vill att han ska vara ens pappa eller känna stolthet. Hur man upplever det
beror ofta på hur ens papparelation ser ut. Men lika mycket som man inta kan ändra på att ens
biologiska pappa är just det så kan man inte ändra på att Gud Fader i himmelen är vår andliga pappa
och att man är Guds barn när man väl har tagit emot honom. Det faderskapet förändras inte på om vi
har en bra relation med honom eller inte. Det är ett faktum. Paulus säger i Ef 3: 14 Därför böjer jag
mina knän för Fadern, han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.
Alltså, vår jordiska far är tänkt att vara en återspegling av vår Fader i himlen. Han är förebilden av allt
faderskap som överhuvudtaget finns. Sen att många inte ser honom som sin förebild här på jorden
och i dess mån inte reflekterar faderskapet hos Gud ändrar inte det.
Joh 10:29 Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
Vem då? Jo, dig och mig – hans barn.
Se på Jesus och hans relation med Fadern… en förebild. Han är Guds älskade som = hans barn. Och vi
är hans söner och döttrar. Alltså är vi med syskon och lika älskade som Jesus. Gud gör inte skillnad på
människor. Så för att ta reda på vad det innebär att vara Guds barn så ska vi se på Jesu barnaskap
inför fadern. Vi är tänkta att som hans barn reflektera Guds härlighet genom att själva bli fyllda av
den. Fyllda av Guds faderskärlek som sedan flödar över till vår omgivning.
Joh 1 1-13
Som Guds barn är vi kallade att leva i och genom Anden. Vi är inte kallade att leva ett själiskt liv där vi
bestämmer. Jesus kallar var och en av oss att följa honom. För att kunna det måste vi ta på oss hans
kors. Vad innebär det? Jo, att mista sitt eget liv genom att säga jag ger mitt liv till dig. Du är min Herre
och jag följer dig. Menar vi det så börjar saker och ting hända i våra liv. Anden kommer och börjar
visa på områden som vi inte har släppt taget om. En helglese tar fart och formar oss mer och mer till
Jesus likhet. Vi börjar tänka hans tankar, vilja det han vill och gör det han gör. Och detta liv kommer
till uttryck genom vår själ som är vår personlighet. Själen underordnar sig, alltså våra tankar,
känslor, längtan och våra gärningar och blir en kanal för Jesu liv. Detta är smärtsamt för vårt själsliv.
Vi vill inte gärna släppa taget. Det känns om att dö, vilket det också är. Vårt eget självbestämmande
och egoistiska liv där jag, mig själv och mitt får lov att ge vika för Guds vilja. I vårt samhälle är det
förenat med livsfara att göra det och en stor risk till förnedring och övergrepp. I den här världen
måste vi behålla vår integritet och självaktning för alla människor är inte goda och tvekar inte att
utnyttja andra. Men vi måste i detta komma ihåg vem Gud är och hur han är… han är en god Gud
som älskar oss mer än vi någonsin kan greppa. Han har ju i sin kärlek skapat var och en av oss unikt
med en kombination av egenskaper och personlighet som inte finns att finna hos någon annan på
denna jord.
Detta talar jag likamyckettill mig själv som till er. Är i en process där livet har känts meningslöst och
tungt. Jag ropar inom mig att Herren skall uppenbara sig för mig. Det är slutflummat. Vi lever i den
sena timmen och vi har inte råd att förlora mer tid. Jesus kommer snart. Och som hans barn får vi
längta och trängta och sedermera välkomna Hans återkomst. Det uppdrag vi fått är att se till att så
många som möjligt kommer med oss på vägen.
Men innan de sker hur skall de åkalla den som man inte tror på? Hur skall kan man tro om man inte
har hört talas om honom? Och hur ska man kunna höra om ingen predikar? Och hur skall man kunna
predika om man inte blir utsänd?
Det är kyrkans ansvar att berätta om vem Jesus är och vad han har gjort för oss. Det är vårt ansvar att
berätta om vem Jesus är och vad han har gjort. Att berätta om vad det vill säga att vara Guds barn.
