Bilaga 1
1 (6)
Bilaga: sammanfattning av ”Ambition och ansvar” och
”Vård och stöd till psykiskt störda lagöverträdare”
Nedan följer en sammanfattning av framför allt de förslag som SLL yttrar sig
kring i tjänsteutlåtandet. För en fullständig sammanfattning se i betänkandena
”Ambition och ansvar” och ”Vård och stöd till psykiskt störda
lagöverträdare”.
Målgrupper
Nationell psykiatrisamordnings målgrupp har varit personer med allvarliga
psykiska sjukdomar och psykiskt funktionshinder, samt barn och ungdomar
som riskerar att utveckla sådana sjukdomar och funktionshinder.
Målbilder
Nationell psykiatrisamordning föreslår fyra övergripande mål:
1. Alla människor med allvarlig psykisk sjukdom eller psykiskt
funktionshinder ska tillförsäkras bostad och det stöd i vardagen som de har
behov av.
2. Samhällets målsättning är att alla människor med en allvarlig psykisk
sjukdom eller psykiskt funktionshinder ska tillförsäkras ett arbete, studier
eller en meningsfull sysselsättning utifrån sina förutsättningar.
3. Samhällets målsättning är att alla människor med en allvarlig psykisk
sjukdom eller psykiskt funktionshinder upplever att de har möjlighet att vara
delaktiga i en gemenskap och i samhället och att de möts med förståelse och
respekt.
4. Samhällets målsättning är att alla människor med en allvarlig psykisk
sjukdom eller psykiskt funktionshinder ska tillförsäkras vård och stöd
utifrån sina behov och med en ambitionsnivå som stämmer med tillgänglig
kunskap om möjliga resultat.
Förslag med bäring mot hälso- och sjukvård
En aktiv och samordnad statlig styrning
Nationell psykiatrisamordning vill ha en mål- och resultatinriktad
kunskapsstyrning. I linje med detta föreslås att riksdagen ska ange mål och
inriktning för området, att en särskild funktion ska inrättas vid
regeringskansliet som ska koordinera arbetet så att målen nås, att regeringens
åtgärder ska samlas inom ett politikområde, samt att staten ska bli aktivare när
det gäller metodstöd, kunskapsproduktion och resultatredovisning genom att
Socialstyrelsen prioriterar dessa frågor.
Forskning och utveckling
Nationell psykiatrisamordning anser att forskning inom området psykisk hälsa
är eftersatt och att behovet av ökad kunskap är stort. Nationell
psykiatrisamordning föreslår därför en sjuårig forskningssatsning i form av att
100 miljoner kronor per år avsätts för detta ändamål. Nationell
psykiatrisamordning anser vidare att 100 miljoner kronor per år ska avsättas
för utvecklingsinsatser av nationell betydelse inom psykiatriområdet. För barn
och ungdomar föreslås att ett statligt nationellt centrum för stöd- samt
kunskaps- och metodutveckling inrättas. Det ska samla, koordinera och föra ut
ny kunskap och vetenskap inom det psykosociala fältet rörande barn och
ungdomar.
2 (6)
Brukarinflytande och åtgärder mot stigmatisering
Ett nätverk av 15 brukar- och anhörigorganisationer har utarbetat sin vision om
hur vård, stöd och behandling bör se ut, bl.a. kring hur arbetet med suicid bör
utvecklas och målsättas. Nationell psykiatrisamordning anser också att fortsatt
stöd till metodutveckling och implementering av olika strategier för
brukarinflytande krävs, och att ett sådant stöd ska ges av Socialstyrelsen.
Stödet ska omfatta att sprida information om metoder och arbetssätt, samt
generellt stimulera verksamheterna till ökad aktivitet på
brukarinflytandeområdet.
Huvudmannaskap, ansvar, samverkan och samordning
I varje kommun och landsting bör det finnas en organisation och rutiner som
säkerställer att personer med psykiskt funktionshinder, personer med psykisk
sjukdom och missbruk, psykiskt sjuka lagöverträdare samt barn och unga med,
eller risk för psykisk ohälsa får sina behov tillgodosedda. Nationell
psykiatrisamordning föreslår två likalydande bestämmelser i socialtjänstlagen
respektive hälso- och sjukvårdslagen som innebär att landstinget och
kommunen ska vara skyldiga att när det behövs tillsammans upprätta en
individuell plan för att den enskilde ska få sina behov av hälso- och sjukvård
och socialtjänst tillgodosedda.
Organisation och kunskap
Differentierade slutenvårdsavdelningar anpassade efter vissa patientgruppers
behov saknas, och de befintliga avdelningarna är ofta stora och upplevs som
stökiga. Nationell psykiatrisamordning drar därför slutsatsen att tillgången till
slutenvårdsplatser behöver utökas. Målsättningen måste vara att det alltid ska
finnas så många vårdplatser tillgängliga, så att ingen som behöver plats ska
nekas detta och att ingen ska behöva skrivas ut för tidigt till följd av platsbrist.
Kunskapen om verksamma metoder i den psykiatriska vården har blivit bättre
under de senaste åren. Däremot saknas ofta strukturer för att införa och
använda kunskapen, samt uppgifter om vilket resultat den psykiatriska vården
har för patienternas hälsa och livssituation. För att en fullgod uppföljning av
kvalitet, resultat och produktivitet ska bli verklighet krävs en strukturerad
vårddokumentation kopplad till en databas. Strukturer för implementering av
evidensbaserade metoder bör utvecklas i alla kommuner och landsting.
Vårdgaranti
Nationell psykiatrisamordning föreslår att den nationella vårdgarantin utökas
så att det klart framgår att utredning ingår och att tidsgränsen för barn och
ungdomar 0-20 år kortas. Förslaget innebär att ett barn eller en ung människa
ska garanteras att komma i kontakt med vården samma dag som behovet
uppstår, och ska garanteras tid hos läkare inom sju dagar. Om behov av
specialist konstateras garanteras barnet eller ungdomen en bedömning av en
specialistläkare inom 30 dagar, och att en ändamålsenlig behandling inletts
senast inom ytterligare 30 dagar.
En nollvision
3 (6)
En nollvision ska gälla som innebär att ingen med psykisk ohälsa ska skada sig
själv eller annan, eller ta sitt eget liv eller annans liv på grund av att han eller
hon avvisats eller tappats bort av vården. Visionen förutsätter arbete med
förbättrad tillgänglighet, rutiner för riskanalys, preventiva insatser och
händelseanalyser. Nationell psykiatrisamordning anser att landsting och
kommuner bör låta visionen vara ledstjärna för samarbets- och
utvecklingsinsatser.
Personer med missbruk och psykisk sjukdom
Nationell psykiatrisamordning anser att kommuner och landsting bör erbjuda
personer med missbruk och psykisk sjukdom vård och stöd i integrerade
former så att behandlingen för missbruket och de psykiska problemen sker
samtidigt. Planering ska ske inom en vecka och behandling påbörjas
omgående, eller senast inom 30 dagar om behovet inte är akut.
Ett alternativ kan vara att huvudmännen kommer överens om en ansvargaranti.
Anhörigstöd
Nationell psykiatrisamordning anser att landsting och kommuner i högre grad
bör uppmärksamma närståendes situation, särskilt barn, genom att utarbeta
rutiner för information, stöd och samarbete med brukarens personliga nätverk,
samt genom att använda evidensbaserade metoder för familjeinterventioner.
Barn och ungdomars psykiska ohälsa
Tidiga insatser för barn och ungdomar
När det gäller barn och ungdomar har Nationell psykiatrisamordning lagt ett
fokus på tidiga insatser mot psykisk ohälsa.
Nationell psykiatrisamordning lyfter fram att förskola och skola är den bästa
arenan för att tidigt identifiera och vidta åtgärder för barn som signalerar
psykisk ohälsa och andra problem kring barn och ungdomar och att det är
viktigt med ett nära samarbete mellan elevhälsan och landstingets funktioner.
Man föreslår ett nationellt ställningstagande för en modell som innebär
sammanhållen verksamhet/ samlokalisering av mödra- och barnhälsovård,
socialtjänst och öppna förskolan samt elevhälsa. Samlokaliserat med dessa
verksamheter ska primärvården finnas.
Modellförslaget innebär en barn och familjehälsa för barn 0 till ca 16 år och
en ungdomshälsa för barn ca 15 till 25 år. Barn och familjehälsan byggs upp
av samlokaliserad barn- och mödrahälsovård, öppen förskola, socialtjänst samt
primärvård. Kopplat till verksamheten finns elevhälsan samt barn och
ungdomspsykiatri som bör utföra konsultationer och ge handledning.
Ungdomshälsan byggs upp med ungdomsmottagningar, primärvård,
socialtjänst och elevhälsa i anslutning till eller integrerad i verksamheten samt
konsultstöd av psykiatrin.
Primärvårdens roll för barn och ungdomar med psykisk ohälsa
4 (6)
Nationell Psykiatrisamordning slår fast att primärvården (i detta sammanhang
avses specialister i allmänmedicin/allmänläkare och psykosociala resurser
knutna till allmänläkare) har ett ansvar för alla åldrar och alla tillstånd enlig §5
i HSL och ska därmed vara första linjens psykiatri även för barn och
ungdomar. Barnpsykiatrin är en liten resurs som ska reserveras för psykiska
sjukdomar och allvarligare psykiska tillstånd hos barn och ungdomar.
Barnpsykiatrin har också en viktig roll för konsultationer och handledning.
Nationell samordning framhåller för att detta ska kunna realiseras behövs ett
resurstillskott såväl till primärvården som barnpsykiatrin.
Barnpsykiatriskt stöd till tvångsomhändertagna vid SIS-institutioner och HVBhem mm
Nationell samordning lyfter fram att det finns brister i möjligheten att få
tillgång till barnpsykiatriska insatser för barn som vårdas på HVB eller SISinstitutioner. Särskilt svårt är det för de som får sin sina sociala vård- och
behandlingsinsatser utanför hemlandstinget. Åtgärder för att förbättra detta är
att en skyldighet införs i HSL resp SOL om att skriva överenskommelse kring
konkreta samarbetsrutiner och ansvarsfördelning när barn och ungdomar är
placerade i särskilda ungdomshem eller HVB. Man föreslår vidare en
komplettering till HSL att det landsting där barnet vistas ska ha skyldighet att
erbjuda både öppen och sluten psykiatrisk vård. För LVU-omhändertagna
föreslås vidare ett undantag från gällande principer om hemlandstingets
bedömning av vårdbehovet. Vistelselandstinget ska kunna ge vårdinsatser
utifrån sin egen bedömning på hemlandstingets bekostnad, om inte en annan
ordning har överenskommits. Ett tydligare regelverk i riksavtalet kring barn
placerade på SIS-institution eller HVB föreslås.
Psykiskt sjuka lagöverträdare
Ett betydligt bättre samarbete kommer att krävas kring målgruppen oavsett om
de avtjänar straff i en kriminalvårdsanstalt eller vårdas inom rättspsykiatrin.
Landstingens ansvar för den psykiatriska vården för personer i fängelser eller
på institutioner bör tydliggöras i Hälso- och sjukvårdslagen och den
rättspsykiatriska vården föreslås ansvara för de psykiatriska insatserna oavsett
om patienten befinner sig på fängelser, på institutioner eller inom den
allmänna hälso- och sjukvården. Sluten rättspsykiatrisk vård bör i allt
väsentligt ske vi särskilda rättspsykiatriska enheter.
Rättspsykiatrins ansvar breddas och ska omfatta bedömning och vård av
samtliga psykiskt störda lagöverträdare vare sig de finns i häkte,
kriminalvårdsansalt eller inom den rättspsykiatriska vården samt de patienter
som dömts till skyddstillsyn med särskilda föreskrifter om öppen psykiatrisk
vård. Rättspsykiatrin bör även ansvara för missbruksvården av de gärningsmän
som överlämnats till rättspsykiatrisk vård, utan att inskränka på kommunernas
ansvar enligt socialtjänstlagen. Innehållet och arbetsformer för
rättspsykiatriska vårdinsatser kommer troligen att förändras de närmaste åren
och den Nationell Psykiatrisamordning håller för troligt att behovet av
vårdplatser successivt kommer att minska.
Vårdkedja och samverkan
5 (6)
Kraftfulla och samordnade åtgärder krävs i samband med att en person med
psykisk störning lämnar kriminalvårdsanstalt eller rättspsykiatrisk vård.
Rättspsykiatrin bör ansvara för att personen i dessa fall får kontakt med
berörda huvudumän/vårdgivare. Den regionala och lokala samverkan behöver
utvecklas och etableras såväl på ledningsnivå som lokalt runt den enskilde
patienten. Förslag lämnas att lagstifta om krav på överenskommelser mellan
landsting och kommuner.
För att bättre kunna möta de behov som finns i samband med utskrivning från
den slutna vården har Nationell psykiatrisamordning överlämnat en
promemoria till Socialdepartementet i mars 2006 om öppenvård med särskilda
villkor. Dessa regler möjliggör återintagning i sluten vård t ex om patienten
inte iakttar de villkor som gäller och det finns risk för återfall i brottslighet av
allvarligt slag.
Nationell psykiatrisamordning anser att det för ett begränsat antal patienter i
landet behövs en mellanvårdsform som drivs i landstingens regi. Vården ska
bedrivas vid särskilda boendeliknande enheter med ett begränsat medicinskt
omhändertagande, en lägre personaltäthet och färre behandlingsinsatser.
Säkerheten ska vara god och frihet från våld och droger vara ett krav.
Möjligheten att tillgripa tvångsåtgärder ska finnas. Boendet kan komma att bli
långvarigt för den enskilde patienten.
Personal- och kunskapsutveckling
Såväl rättspsykiatrins breddade uppdrag som en angelägen kvalitetsutveckling
av området ställer krav på personalmässiga resurser och delvis ny kompetens.
Idag är framförallt bristen på kvalificerade läkare och specialistutbildade
sjuksköterskor stor. För genomförande av lagda förslag behövs nyrekrytering
framförallt till psykiatrins öppenvård, till socialtjänstens boendestöd samt till
kriminalvården/frivården. Dessutom behövs en bred satsning på fortbildning
för ökad kompetens och en attitydförändring. Rättspsykiatrin bör utvecklas till
att utgöra ett kompetenscenter inom sjukvården som ska förmedla kunskap till
andra vårdgivare om riskbedömning, identifiering och omhändertagande av
personer som är i riskzonen för att begå allvarliga våldsbrott när det gäller
riskbedömningar, och vård av aggressiva personer.
Kommunalt och statligt ansvar
För psykiskt störda lagöverträdare har kommunen ansvar för att pröva rätten
till bistånd enligt socialtjänstlagen när han eller hon inte längre är föremål för
frihetsberövande. Ansvaret gäller även under tiden för permission eller under
tiden för Öppen vård med särskilda villkor om, och när, en sådan reglering
införs. Förslag lämnas till komplettering av socialtjänstlagen och av lagen om
stöd och service till vissa funktionshindrade.
För att så långt som möjligt garantera en eftersträvad likvärdighet krävs ett
nationellt samordningsorgan som får ett samlat ansvar såväl för
rättspsykiatrisk utredningsverksamhet som för den rättspsykiatriska vården.
Vidare krävs att staten tar ett ökat ansvar för medfinansiering av vården av
psykiskt störda lagöverträdare villkorat till vissa överenskomna krav.
6 (6)
Resurser
Nationell psykiatrisamordning föreslår att 800 miljoner kronor avsätts för att
öka möjligheten att nå målen i betänkandet. Härtill kommer 100 miljoner
kronor för angelägna utvecklingsinsatser och 100 miljoner kronor för
forskning inom området psykisk ohälsa. Totalt innebär de i betänkandet
föreslagna åtgärderna en kostnadsökning för staten på omkring 1 225 miljoner
kronor per år under perioden 2009-2015. Medlen ska vara villkorade och
endast tillfalla kommuner och landsting som avtalat om samarbete kring
människor med psykiska sjukdomar och psykiskt funktionshinder, samrått med
brukarorganisationer om hur medlen ska användas, samt rapporterat in vissa
uppgifter till nationella register.
Vad gäller avsnittet om psykiskt störda lagöverträdare föreslås att om en
person som lider av utvecklingsstörning, autism eller liknande tillstånd eller
lider av en förvärvad hjärnskada i vuxen ålder döms till frihetsberövande
påföljd för brott och är i behov av psykiatrisk vård, bör domstolen kunna fatta
beslut om att överlämna denne till rättspsykiatrisk vård. Staten bidrar med 50
mkr per år. Därutöver ska staten till kommuner och landsting bidra med 300
mkr villkorat till att ett antal av de åtgärder som föreslås är genomförda.
Landstingen förutsätts själv stå för den finansiering som inte täcks genom
bidrag av staten. Genom att behovet av vårdplatser inom rättspsykiatrin
successivt kan komma att minska förutsätts en omfördelning av ekonomiska
resurser mellan olika verksamheter kunna göras.
I nämnda belopp ingår inte de satsningar inom området barn och ungdomar
som riksdagen har beslutat om våren 2006.
