I n s t i t u t i o n e n f ö r p s yk o l o g i
PSYKISK HÄLSA I ETT GENUSPERSPEKTIV
- en kvalitativ studie i ett psykiatriskt sammanhang
Mattias Einarsson
Psykoterapeutexamensuppsats Vol II (2007):01
Handledare: Margot Bengtsson
Examinator: Lars-Gunnar Lundh
PST PSYKOTERAPEUTPROGRAMMET
Abstract
The aim is to study, from a gender perspective, how treatment staff perceive mental health in
2007 compared with a study from 1970. A further aim is to expose and problematize staff
conceptions of mental health in relation to gender. Interviews were conducted with eighteen
people representing an envisaged treatment team at a general psychiatric outpatient clinic.
They presented their beliefs of what characterizes mental health and also gave their view of
differences between mental health in women and men. The interviews have been analysed
phenomenographically in meaning-bearing units divided into different content categories.
The results follow a paradigm of equality in the outlook on gender, with mental health being
perceived as the same irrespective of gender. In this respect the result differs from the study
from 1970 where there was an obvious paradigm of difference in the view of gender in
relation to mental health. When the informants in 2007 were asked to describe differences
between women and men as regards mental health/ill health, however, a more traditional
paradigm of difference was revealed. The results raise questions about the adjustment of
psychiatry to the needs of both women and men. What do the attitudes of treatment staff mean
for the patients’ treatment?
Key words: mental health, gender, psychiatry, interviews, attitudes
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
1
Syfte
Kön och genus
Föreställningar om genus i sociokulturell litteratur
Begreppet hälsa
Psykisk hälsa - Brovermans studie
Preciserat syfte
1
1
2
4
6
7
METOD
8
Intervjupersoner
Material
Procedur
Databearbetning
Etik
8
9
9
10
10
RESULTAT
11
Fråga 1
Fråga 2
Resultatredovisning i form av meningsstrukturering genom berättelser
11
13
15
DISKUSSION
17
Fråga 1
Fråga 2
Dikotomins kraft
Den psykiska hälsan och livspusslet
Resultat relaterat till arbete i psykiatrin
Avslutande kommentar
17
19
20
21
22
22
REFERENSER
24
1
INLEDNING
Vad är hälsa? Hippokrates, ”läkekonstens fader”, definierade hälsa 400 år f Kr som ett
mänskligt välmående påverkat av fysiska miljöfaktorer (Jormfeldt, 2006). Finns det
egentligen något typiskt kvinnligt och typiskt manligt i allmänhet och i relation till hälsa?
Många vill nog mena att skillnader finns. Men vilka är då dessa skillnader och vad får de i så
fall för konsekvenser i t ex arbetslivet? Den franske författaren Rousseau tycks ha haft sin
bild klar då han på 1700-talet deklarerade följande: ”Mannen säger vad han vet; kvinnan säger
det som behagar.” (Adelswärd, 1999, sid 175). Hundra år senare beskriver Gustaf Cederschiöld, professor i nordiska språk, i sin artikel om kvinnospråk från 1899 sina slutsatser:
”Jämförelsen af de båda könens själslif har sedan urminnes tid gifvit det resultatet, att hos
kvinnan dominerar känslan, hos mannen förståndet; hos henne är subjektiviteten större, hos
honom objektiviteten. Inga sociala omgestaltningar i nyare tid, inga enstaka undantag hafva
kunnat kullkasta denna enkla och allmängiltiga regel.” (Adelswärd, 1999, sid 175).
Dessa uttalanden från länge svunna tider framstår idag som delvis förlegade, vilket gör att de
kanske överhuvudtaget inte skulle getts plats här då de kanske endast förstärker gamla
schabloner. Men det kan ändå ha sitt värde att göra en tillbakablick och relatera uttalandena
till dagens tid. I detta arbete behandlas psykisk hälsa utifrån ett genusperspektiv genom en
replik på en undersökning bland behandlingspersonal från 1970 avseende just synen på
psykisk hälsa i ett genusperspektiv. Vilka faktorer lyfts fram i beskrivningar av psykisk hälsa
idag och för 37 år sedan? Finns det skillnader i uppfattningar av psykisk hälsa gällande män
och kvinnor? Råder det olika diskurser i synen på psykisk hälsa utifrån kön och ett allmänt
förväntat idealmående i samhället? En del svar kan förhoppningsvis ges utifrån intervjuer från
en allmänpsykiatrisk öppenvårdsmottagning för vuxna i en mellanstor stad.
Syfte
Syftet med detta arbete är att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur behandlingspersonal
uppfattar psykisk hälsa 2007 jämfört med 1970. Vidare är syftet att synliggöra och
problematisera behandlingspersonals föreställningar om psykisk hälsa relaterat till genus
genom att studera vad som uttrycks och eventuellt inte uttrycks i deras utsagor. Ett sekundärt
syfte är att medvetandegöra psykiatrianställda om rådande uppfattningar och initiera en
diskussion. Ett mer preciserat syfte formuleras på sid 7 i arbetet.
Kön och genus
Termen genus lanserades i slutet av 1970-talet som en ersättning för könsroll eftersom det
senare kanske kunde missförstås och associeras med en skådespelarroll som man efter egen
vilja kunde gå ut eller in i (Gothlin, 1999). Genus står för socialt konstruerat kön som kan ta
sig olika uttryck i olika kulturer och tider. I genusteorin har uttrycket en symbolisk nivå i form
av t ex adjektiviska motsatspar som inte har med egentliga könsskillnader att göra: mjuk/hård,
rosa/blå, offensiv/defensiv o s v (Hirdman 1988). Genussymbolik finns även t ex i klädsel,
gester, film och byggnader (Connell, 2002). Genus har även en strukturell nivå som har t ex
med arbetsdelning att göra, som ibland kan rättfärdigas genom hänvisning till den symboliska
nivån. Det handlar om mäns och kvinnors positioner och beteenden, om särskiljande och
makt. Vidare har uttrycket en individuell nivå som är individens identitet eller självuppfattning, skapad av individen själv i samspel med omgivningen (Hirdman, 1988). I
Connells (2002) genusteoretiska begreppsram används uttrycket genusordning för att beskriva
olika mönster av t ex maktrelationer, där den viktigaste inom västvärlden gäller den manliga
2
dominansen kontra den allmänna underordningen av kvinnor. Uttrycket genusregimer står för
institutioner som t ex familj, skola, arbetsplats, idrottsföreningar, poliskårer och stat.
Föreställningar om genus i sociokulturell litteratur
Språkforskaren Deborah Tannen avhandlar i sin uppmärksammade bok Prat från 9 till 5
(1995) kvinnors och mäns språk på arbetet i USA. Författaren menar att män och kvinnor
delvis växer upp i olika sociala världar, där kvinnor är mer relationsinriktade och män mer
projektorienterade. Språkligt innebär detta att kvinnor i första hand är inriktade mot att
underlätta för talare att knyta samband och stärka relationer, medan mäns språk karakteriseras
av att informera med inriktning mot att rapportera och redogöra för resultat. Tannen menar att
i arbetet leder skillnaderna i sätt att uttrycka sig ofta till missförstånd mellan män och kvinnor.
De olika s k konversationsritualerna innebär bl a att kvinnor föredrar att uttrycka sig
diplomatiskt och hänsynsfullt – och därmed också indirekt. Detta kan, enligt Tannen,
misstolkas av män som tecken på vaghet eller svaghet, i värsta fall kan det även uppfattas som
oärlighet. Tannen beskriver ytterligare skillnader i konversationsritualer mellan män och
kvinnor:
Kvinnor
tonar ned auktoritet
anknyter till jämlikhet
håller med, ”förstår”
tonar ned säkerhet (icke-skryt)
klagar för att få medhåll
anser att olika åsikt kan innebära ovänskap, dvs förväxlar ”sak och person”
skvallrar (tecken på relation)
Män
bygger på opposition
anknyter till hierarki
skämtar, driver med, retas
tonar ned osäkerhet (skryt)
klagar för att komma fram till handlingsplan
anser att olika åsikt kan vara uttryck för respekt,
dvs håller isär ”sak och person”
skvallrar inte
Tannen har från flera håll fått kritik för sitt synsätt, framförallt för att hon utelämnar
maktaspekten mellan män och kvinnor i sina analyser. Kritiken gäller således inte
beskrivningen av samtalsstilar utan hennes beskrivning av dem som jämlika. Tannen har
kallats både för naiv och oärlig eftersom hennes arbeten döljer att män och kvinnor lever
under ojämlika förhållanden. I sammanhanget kan tilläggas att Tannen har dubbla roller i sitt
författarskap. I sina akademiska texter uttrycker hon sig mer nyanserat och gör mindre
sanningsanspråk jämfört med de populärvetenskapliga böckerna där hon skriver mer
förföriskt och gärna tar ut svängarna gällande skillnaderna mellan män och kvinnor. Vidare
kan konstateras att Tannen ansluter sig till det sk skillnadsparadigm som rådde under 70-talet,
där skillnader snarare än likheter får företräde.
Forskare, som t ex Tannen, liksom människor i största allmänhet styrs ibland av polariserat,
sk dikotomt tänkande (se nedan sid 20), i sina analyser. Det är t ex inte ovanligt att inta en
utgångspunkt av att kvinnor och män delvis orienterar sig mot olika mål eller värderingar
(Adelswärd, 1999). En utbredd uppfattning är att det generellt finns två grundläggande
dimensioner i mellanmänskliga relationer som utgörs dels av samhörighet (med polerna
närhet-distans) och dels av kontroll (med polerna dominant-undergiven). Dessa två
dimensioner gäller således för både kvinnor och män, men används ofta som en självklar del i
beskrivning av könen. Det finns ytterligare dimensioner som används och styr oss i vår
uppfattning om feminitet och maskulinitet. Här följer några aktuella exempel på motsatspar
som ofta associeras till kvinnligt och manligt (Adelswärd, 1999):
3
Kvinnor orienterar sig mot:
person
relation
det privata
dialog
samarbete
jämlikhet
känsla
subjektivitet
passivitet
Män orienterar sig mot:
sak
projekt
det offentliga
monolog
kamp
hierarkier
förstånd
objektivitet
aktivitet
Det kan vara värdefullt att reflektera över dessa motsatspar, att försöka ta ställning till deras
giltighet och hur man själv förhåller sig till dem. Stämmer denna uppdelning eller är det
ytterligare exempel på dikotomt och schablonmässigt tänkande om kön? Har den presenterade
uppdelningen någon påverkan på arbetet inom psykiatrin? Intressant i sammanhanget är att
listan över egenskaper ovan är hämtad från vår tid och ändå stämmer den väl överens med
Rousseaus och Cederschiölds citat, som tidigare presenterats, från 1700- och 1800-talet. Är
detta ett tecken på fasta schabloner? Eller är det ett tecken på oföränderlighet? Ger det
biologismen rätt, den uppfattning som säger att det är hormonerna som härskar!
Ytterligare en studie kan nämnas som fått stor genomslagskraft i forskarvärlden. Två
antropologer, Maltz och Borker, har gjort en sammanställning av en rad andra studier och
funnit att barndomens lekar lägger mycket av grunden till de könsskillnader som finns i vuxet
kommunicerande (Adelswärd, 1999). Pojkar och flickor kan utifrån detta resonemang sägas
växa upp i olika kulturella miljöer, och detta förklarar de missförstånd som lätt uppstår mellan
män och kvinnor. I studien presenteras ett flertal olika aspekter som bidrar till de skillnader
som senare uppstår. Sammanfattningsvis menar författarna att flickor i sin lek framförallt lär
sig ”samhörighet och intimitet”, medan pojkars lek inriktar sig mot andra värderingar som
kännetecknas av ”obundenhet och status”. Maltz och Borkers studie ansluter sig således till
Tannens slutsatser. Men det ska påpekas att det även finns andra studier som presenterar
resultat som inte uppvisar skillnader mellan män och kvinnor (Adelswärd, 1999).
Henrik Eriksson, pedagog och sjuksköterska, har i en avhandling behandlat ett flertal
könsrelaterade arbetsfrågor (Eriksson, 2002). I den framkommer att män ofta betraktas med
misstänksamhet när de bryter traditionella könsmönster vid yrkesval, medan kvinnor i
motsvarande position ofta lyfts fram och hyllas. Enligt Eriksson är manlighet inte längre som
den var på 70-talet, nämligen att mannen skulle bejaka också sina kvinnliga sidor, vara
solidarisk med den feministiska rörelsen och befria sig från könsrollsmönstren. Nu handlar
det mer om att hitta en sann maskulinitet. Eriksson hävdar att det inte längre är uppskattat att
vara mjuk, omvårdande och samtidigt man, åtminstone inte i yrkeslivet. Som exempel nämner
han att en manlig sjuksköterska lätt uppfattas som en förlorare, en som inte klarar av en mer
prestigefylld karriär. I alla fall finns den attityden hos manliga läkare som ibland har svårt att
förhålla sig till en man i sjuksköterskekläder. Eriksson tror också att den låga lönen spelar en
viss roll för den låga andelen män i vårdyrken. Men främst tror Eriksson att den avgörande
orsaken ligger i att män inte förväntas att ta sin del av samhällets omsorgsansvar. Vården hör
till kvinnorna och männen förväntas att hålla på med data och teknik. Erikssons forskning
visar även att en del manliga sjuksköterskor känner sig generade över att berätta vad de
arbetar med. Genom att göra ”kvinnogöra” minskas deras egen maskulinitet. Dessutom
upplever manliga sjuksköterskor att de måste hålla en låg profil gentemot kvinnliga kolleger
och läkare för att bli accepterade. En mer dominerande framtoning ses som lite hotfull. Vidare
4
visar det sig att manliga sjuksköterskor i sitt privata liv möter fördomar om att de skulle vara
homosexuella.
Allt detta kan alltså vara en del av förklaringen till att männens andel i kvinnodominerade
yrken knappt ökat alls. Statistik från högskoleverket visar t ex att 86% av dem som börjar läsa
till sjuksköterska och grundskolelärare är kvinnor. Däremot är kvinnor nu i majoritet på
utbildningar som tidigare var mansdominerade, sex av tio studenter är kvinnor på läkar- och
juristutbildningen. Med andra ord tycks män inom vården inte öka. Trenden under 1970-talet
var den motsatta. Då var jämställdhet mellan könen en stor stridsfråga och det uppstod en
boom av män som valde att arbeta inom traditionellt kvinnliga yrken, t ex utexaminerades då
trettio manliga barnmorskor i jämförelse med totalt tre stycken under 1990-talet (Eriksson,
2002).
Psykologen och forskaren Phyllis Chesler utgav 1972 i USA sin bok Women and Madness
som framförallt under 70-talet fick stort inflytande i västvärlden och dess syn på psykiatrin.
Boken bygger på en undersökning av förekomsten av mentalsjukdom bland kvinnor och män
samt vilken vård som erbjöds. Det genomgående temat i Cheslers bok är att mentalsjukdom
framförallt är en ”kvinnlig psykiatrisk karriär” medan det för männens del istället handlar om
en ”karriär i fängelsevärlden”. Med andra ord: ”De två typer av beteende som anses ”kriminella” respektive ”mentalsjuka” är könstypiska och varje kön är socialiserat i den ena eller
andra riktningen, menade Chesler 1972” (Bengtsson, 2007, sid 3). Vidare hävdade Chesler att
kvinnor och män sedan tidigt har olika inlärda reaktionsmönster vid psykiska konflikter.
Flickor lär sig att reagera med blygsel, rädsla, ångest och tystnad, medan pojkar reagerar med
aggressivitet, destruktivitet och andra antisociala beteenden. Senare i livet reagerar kvinnor
genom att bli psykiskt sjuka och män genom att bli alkoholister och kriminella, enligt Chesler
(Bengtsson, 2007). Chesler problematiserade den västerländska trenden där fler kvinnor än
män uppsökte psykiatrisk vård och oftare diagnostiserades som mentalt sjuka. Betydelsen av
könsroller i sjukdomsdiagnoser lyftes fram när hon skiftade det samhälleliga maktperspektivet
(som påtalats av sociologer) till den patriarkala makt som mötte kvinnor inom den medicinska
vården. Vidare uppfattade Chesler psykiatrin som dominerad av män, och verksamheterna
ansågs tillämpa ”manliga” definitioner av mental hälsa och ohälsa för att avgöra vilka kvinnor
som hade psykiska problem och vilken typ av behandling som skulle erbjudas (AhlbeckRehn, 2006). Även idag kan konstateras att det är många fler kvinnor än män som söker hjälp
vid psykiatrisk sjukdom och att 2/3 av den totala antidepressiva läkemedelsförskrivningen
ställs till kvinnor (Persson, 1997). Men det är dubbelt så många män som kvinnor som begår
självmord (Svenska Psykiatriska Föreningen, 1997). Dock är det idag, till skillnad från 70talet, fler kvinnor än män som arbetar inom psykiatrin.
Begreppet hälsa
Inom yrkesområdet omvårdnad har hälsa varit ett centralt begrepp sedan 1700-talet.
Begreppet hälsa kommer från engelskans ”health” och betyder ett tillstånd av att vara frisk
och hel (Jormfeldt, 2006). Hippokrates tidigare citerade definition av hälsa som ett mänskligt
välmående påverkat av fysiska miljöfaktorer stod sig fram till 1948 då Världshälsoorganisationen, WHO definierade hälsa som ”Högsta möjliga välbefinnande hos den enskilda
individen, fysiskt, andligt, psykiskt och socialt och ej enbart i frånvaro av sjukdom”
(Wikipedia, 2007). Denna definition har senare ändrats till att varje människa kan sträva efter
att nå hälsa. Därmed kan hälsa förstås som en resurs i det dagliga livet snarare än som målet i
livet.
5
Henrika Jormfeldt, psykiatrisköterska och doktorand, beskriver hälsa i positiva termer där
tonvikten ligger på sociala och personliga tillgångar såväl som på fysisk förmåga utifrån tre
förutsättningar nämligen autonomi, gemenskap i ett socialt sammanhang och meningsfulla
aktiviteter-handlingar (2006). Autonomi beskrivs som rätten till självstyre och eget
bestämmande. Självständighet och oberoende är grundläggande begrepp när det gäller hälsa.
Andra faktorer som inbegrips i autonomibegreppet är: att klara sin vardag, fatta egna beslut
och att ha förmåga att tycka om och tro på sig själv. Ytterligare viktiga delar är att känna sig
jämlik, betydelsefull och fri. I den andra förutsättningen för hälsa, gemenskap i ett socialt
sammanhang, är ett fungerande socialt liv en avgörande beståndsdel. Enligt Jormfeldt innebär
detta att ”delta i ett socialt sammanhang, ha uppgifter att fylla liksom att kunna hjälpa och ha
någonting att ge till andra människor.” (sid 30) Andra viktiga förutsättningar som framhålls är
att individen möts med ett eget värde och respekt. Att vara tillsammans, kamratskap och
kärlek är exempel på just gemenskap i ett socialt sammanhang. Enligt Jormfeldt är hälsa
processer som bl a består av känslor hos individen i relation till omgivningen och ”förmågan
att hitta balans mellan att anpassa sig till andra och att hävda sin egen individualitet.” (sid 31)
Meningsfulla aktiviteter och handlingar, den tredje förutsättningen för hälsa, innebär att
kunna se sig själv som aktör i sitt eget liv och att kunna sätta upp och genomföra mål i livet.
För att kunna uppnå detta är det viktigt att hysa hopp om framtiden och tro på att förändring
till det bättre är möjligt. Att skapa positiva relationer, att ge kärlek till någon annan och att
leva i linje med egna värderingar är exempel på meningsfulla handlingar.
Inom hälso- och sjukvården uppfattas hälsa ofta som frånvaro av sjukdom, vilket dock är en
alltför enkel och missvisande definition. Om så faktiskt var fallet skulle det innebära att det
som krävs för att uppnå psykisk hälsa vore att lindra eller bota sjukdom. DSM-IVdiagnostiken (American Psychiatric Association, 1994) som bygger på deskriptiva symptombeskrivningar är ett system som kan bidra till ett sådant tänkande. En person som inte
uppfyller kriteriebeskrivningarna i DSM-IV anses således ha psykisk hälsa. Ytterligare ett
exempel på ovanstående är ett helårsprojekt inom Malmöpsykiatrin som går under namnet
”Feedback för Förändring” (Medicinska fakulteten Lunds Universitet, 2007) med syfte att
kvalitetssäkra behandlingar. Även i detta forskningsprogram används en skala som mäter
psykisk hälsa utifrån ett antal negativa symptompoäng. Jormfeldt framhåller att det närmast är
kutym inom hälso- och sjukvården att betrakta psykisk hälsa som frånvaro av sjukdom. Hon
konstaterar bl a att sjuksköterskor, som har omvårdnad och hälsopromotion som huvudsakliga
arbetsuppgifter, ofta har svårt att definiera vad hälsa är. Jormfeldt menar att detta visar hur
sjuksköterskors kunskaps- och begreppsgrund såväl som deras interventioner fokuserar mer
på sjukdomsprevention än på främjande av hälsa (2006). Vidare resonerar Jormfeldt kring
varför det faktiskt är viktigt att kunna definiera psykisk hälsa. Inledningsvis konstateras att
om hälsobegreppet är vagt och diffust kommer det att leda till att andra mer väldefinierade
begrepp får företräde, t ex de betydligt distinktare sjukdomsdiagnoserna. Vidare är det så att
det vi människor upplever som otydligt lätt faller bort till fördel för det tydliga och välbekanta. ”Då omvårdnad fokuseras på sjukdom förstärks dessutom ofta upplevelsen av ohälsa
hos patienten” (Lindsey, 1996, citerat från Jormfeldt 2006, sid 22). När alltför stort fokus
inom vården läggs vid sjukdom försvåras hälsoprocesser och återhämtning. Sjukdom kan vara
en del i ett hälsobegrepp, vilket innebär att personer under svår sjukdom ändå kan uppleva
hälsa inom andra viktiga livsområden och därigenom i bästa fall även bemästra sjukdomen.
Det är vanligt att uppfatta sjukdom och hälsa som stadier på ett kontinuum med varsin
motpol. Därmed också sagt att hälsa inte är något fast, utan att det är ett föränderligt tillstånd.
En person är utifrån detta tänkesätt mer eller mindre sjuk eller frisk, men aldrig båda
tillstånden samtidigt. Antononovsky (1991) däremot menar i sin teori att det ena tillståndet
6
inte utesluter det andra. I hans salutogena modell beskrivs hälsa som en känsla av
sammanhang och bemästrande av stress. Utifrån detta resonemang kan det vara en sjukdom
som faktiskt leder till och väcker en känsla av sammanhang och ett bemästrande av stress. Det
skulle i så fall kunna innebära att sjukdomen snarare ökar hälsan hos en individ såtillvida att
denna person uppnår en högre medvetandegrad och ökad personlig utveckling. Med andra
ord, det finns all anledning att minska fokus vid ohälsa och istället tänka i termer av hälsa.
Psykisk hälsa - Brovermans studie
År 1970 genomfördes i USA en större undersökning av Broverman I, Broverman D M,
Clarkson, Rosenkrantz och Vogel rörande könsrollsstereotyper och psykisk hälsa. Studien,
som än idag har stor genomslagskraft och som det ofta refereras till, kom bl a fram till en rad
skillnader i hälsouppfattningar gällande kvinnor och män. Vid undersökningens datainsamlande användes en slags ”stereotyp-enkät”, som konstruerats av författarna. Enkäten
består av 122 påståenden som beskriver ett beteende eller en viss karaktäristik via ett adjektiv
eller en kortare fras, t ex:
Inte alls aggressiv - Mycket aggressiv
Döljer alltid emotioner - Döljer inte alls emotioner
Mycket passiv – Mycket aktiv
Gråter mycket lätt – Gråter aldrig
Mycket ologisk – Mycket logisk
Utav de 122 påståendena har 38 stycken klassats som stereotypa. (Man kan notera att detta
innebär 70 procents, eller mer överensstämmelse med amerikanska collegestudenters utsagor
rörande vilken av polerna som karaktäriserar kvinnor respektive män). Varje pol kan, enligt
författarna, således karaktäriseras som typiskt kvinnligt och typiskt manligt. Broverman m fl
lät sedan 79 kliniskt verksamma psykiatriker, psykologer och socialarbetare (33 kvinnor och
46 män) ta ställning till egenskaper som kännetecknar en mentalt frisk vuxen person, en
mentalt frisk kvinna och en mentalt frisk man. Undersökningsdeltagarna, som var indelade i
tre könsblandade grupper, fick ta ställning till de 122 polariserade påståendena och ange om
dessa ansågs känneteckna sjukt respektive friskt i förhållande till en specifik kategori: vuxen
person, kvinna eller man. Varje enskild deltagare i en grupp tog således endast ställning till en
av de tre möjliga kategorierna. Instruktionen för deltagarna var att föreställa sig och beskriva
en normal vuxen person/man/kvinna som är mogen, socialt kompetent och med god mental
hälsa.
Broverman m fl hade två hypoteser i sin undersökning. Dels förväntades skillnader mellan de
tre grupperna (vuxen person, kvinna och man) och att dessa skillnader skulle överensstämma
med rådande typiska föreställningar om könsrollsskillnader. Dels förutspåddes att psykisk
hälsa för vuxen person skulle överensstämma med psykisk hälsa för män, men inte för
kvinnor. Med andra ord, att det västerländska samhället har dubbla hälsomåttstockar. Utifrån
undersökningsresultaten kunde båda hypoteserna bekräftas. Nedan visas ett urval av
påståenden från Brovermans undersökning där könsskillnaderna är tydliga:
Människan
Självständig
Aktiv
Logisk
Oberoende
Mannen
Självständig
Aktiv
Klartänkt
Oberoende
Kvinnan
Varm
Känslig
Behov av trygghet
Beroende
7
Resultaten från studien visar vem som anses vara normal och vem som anses vara avvikande
avseende psykisk hälsa. Således stämmer mannens egenskaper överens med samhällets norm
(människan) om hur en normal vuxen person som är mogen, socialt kompetent och med god
mental hälsa förväntas vara. Vidare innebär detta att det 1970 rådde dubbla hälsomåttstockar
för kvinnor och för män och att den generella normen för hälsa endast stämmer för män.
Kvinnor med god hälsa uppfattas däremot som mindre friska utifrån samhällets norm. En
viktig slutsats författarna drar är att kvinnor hamnar i en omöjlig situation, såtillvida att om en
kvinna ska uppfattas som vid god hälsa så måste hon uppfylla och acceptera beteendenormen
för sitt kön, vilket samtidigt för med sig att hon inte uppfyller kriterierna för en kompetent
mogen vuxen utifrån samhällets norm. Brovermans undersökningsupplägg och val av
resultatredovisning är ännu ett exempel på det skillnadsparadigm som rådde vid denna tid.
Preciserat syfte
Undersökningens syfte konkretiseras i följande frågeställningar:
- Gäller fortfarande idag på en svensk psykiatrimottagning samma skillnadsparadigm som
framträdde i Brovermans undersökning från 1970 i USA?
- Vilka föreställningar har behandlingspersonal om psykisk hälsa hos en könsneutral
person, en kvinna respektive en man?
- Har behandlingspersonal föreställningar om skillnader mellan kvinnors och mäns
psykiska hälsa?
- Vilka aspekter lyfts fram och finns det väsentliga aspekter som inte tas upp?
- Hur kan studiens resultat användas för att höja medvetenheten hos behandlingspersonalen
om psykisk hälsa och genus?
8
METOD
Eftersom ett av syftena med detta arbete är att undersöka hur behandlingspersonal uppfattar
psykisk hälsa idag jämfört med 1970 vore det mest naturliga att använda sig av samma metod
som i Brovermans studie. Det har dock framkommit omfattande kritik mot de metodupplägg
som ofta användes under denna tidsperiod. Kritiken går bl a ut på att det som den gången
betraktades som könsskillnader i själva verket är genusskillnader, resultaten bygger således på
en mängd könsstereotyper. Inte minst gäller detta arbeten inom personlighets- och
socialpsykologin (Stainton Rogers, 2002).
Vidare har stark kritik riktats mot flera arbeten, t ex Brovermans och den typ av ”stereotypenkät” som konstruerades. ”Problemet med dessa försök att mäta feminitet/maskulinitet var
inte bara att metodologin var så förfärligt dålig, utan var också begreppsligt. För det första är
alla sådana skalor tautologiska – maskulinitet definieras genom de påståenden som män
vanligen skriver under på, och mäts av i vilken utsträckning män håller med om dem mer än
kvinnor. Feminitet definieras genom de påståenden som kvinnor vanligen skriver under på,
och mäts av i vilken utsträckning kvinnor håller med om dem mer än män. De fungerar
naturligtvis, och har ett tydligt, nominellt värde. Men skalor som denna mäter inte något annat
än svar som är anpassade till stereotyper. Det stora antalet psykometriska arbeten om
könsskillnader som använde sådana skalor saknade helt en begreppslig (i motsats till
operationell) definition av manlighet och kvinnlighet. /---/ När vi ser tillbaka på dessa arbeten,
som fortfarande var populära på 1970-talet, framstår de som ett dåligt skämt.” (Stainton
Rogers, 2002, sid 77-78).
Istället har val av metod gjorts utifrån syftet att undersöka folks uppfattning om företeelser
och begrepp, en kvalitativ metod med en fenomenografisk ansats (Larsson, 2006). Det
handlar om hur någon upplever något, hur något ter sig för någon och utgör alltså en
empiriskt grundad beskrivning av olika sätt att uppfatta omvärlden, i det här fallet fenomenet
psykisk hälsa. ”Den är empirisk därför att den utgör ett försök att analysera och beskriva vad
ett antal människor har sagt vid en intervju” (Larsson, 2006, sid 13). Den fenomenografiska
analysen innebär alltså en beskrivning av hur människor faktiskt uppfattar fenomen i
omvärlden, ”detta innebär att vi är ute efter innebörder istället för förklaringar, samband eller
frekvenser. Detta innebär också att vi har valt att beskriva hur något framstår för dessa
människor och inte hur något egentligen är” (Larsson, 2006, sid 13). Ytterligare en motivering
för val av kvalitativ metod som Larsson lyfter fram är att resultaten kan förändra dem som tar
del av dem. Han konstaterar att uppfattningar ofta fungerar som tankeramar som kan hindra
människor att fullt ut faktiskt ta tillvara de möjligheter som trots allt finns. Om man kan
presentera alternativa resonemang ges därmed underlag för reflektion. ”Det viktiga är då vilka
uppfattningar som finns snarare än hur många som har en viss uppfattning. Det viktiga är då
att själva beskrivningen av uppfattningarna är så distinkt, fördjupad och välgjord som möjligt,
snarare än att man har kvantitativt omfattande stickprov” (Larsson, 2006, sid 24).
Intervjupersoner
Intervjupersonerna är behandlingspersonal som alla tillhör en allmänpsykiatrisk
öppenvårdsmottagning för vuxna i en mellanstor stad, en mottagning som betjänar halva
stadens befolkning. Urvalet vid mottagningen kan karaktäriseras som ett godtyckligt
bekvämlighetsurval. Inledningsvis presenterades uppsatsidéen på en arbetsplatsträff. Där
klargjordes att det endast var behandlingspersonal som kunde delta och information gavs om
att anonymitet garanterades deltagarna vid kommande resultatredovisning. Därefter sattes
9
listor upp där de anställda själva kunde anmäla sig och välja en passande tid. Av 36 möjliga
anmälde sig arton personer, tolv kvinnor och sex män i åldrarna 29 – 62 år (medelålder 49,5,
median 49 år). Intervjupersonerna tillhör följande yrkeskategorier (inom parantes anges antal
personer): arbetsterapeut (3), kurator (2), läkare (2), psykolog (4), sjukgymnast (1),
sjuksköterska (4) och skötare (2). Beträffande antalet av intervjupersoner generellt sett i
fenomenografiska undersökningar så har dessa oftast varierat mellan 20 – 50. Larsson
konstaterar att det kan bli en smärtsam upplevelse och oerhört arbetsamt att analysera stora
intervjumaterial av semistrukturerade intervjuer. ”Har man ett omfattande material riskerar
analysen, av tidsbrist inte minst, att bli ytlig, vilket underminerar iden med hela arbetet”
(Larsson, 2006, sid 30).
Arbetet är alltså inte upplagt efter statistisk och slumpmässig urvalsmetodik. Det gör således
inte heller anspråk på att redovisa statistiskt signifikanta resultat. Istället kan arbetet betraktas
som en kvalitativt orienterad pilotundersökning, en fallbeskrivning för att belysa hur
behandlingspersonalen vid en allmänpsykiatrisk öppenvårdsmottagning för vuxna uppfattar
psykisk hälsa i ett genusperspektiv. Den statistik som förekommer är materialbeskrivande.
Det kan tilläggas att i kvalitativa studier är det inte självklart att eftersträva en slumpmässig
urvalsmetodik. Valet beror på undersökningens syfte. I vissa studier kan strävan istället vara
att maximera chansen att finna så många olika uppfattningar som möjligt (Larsson, 2006). En
individs synpunkter kan i det här sammanhanget sägas väga lika tungt som flera individers.
Material
Intervjuerna spelades in via en diktafon. Den semistrukturerade intervjun såg ut enligt
följande:
1) Om du försöker föreställa dig en normal vuxen person/man/kvinna som är mogen, socialt
kompetent och med god mental hälsa, hur skulle du beskriva denna person/man/kvinna?
Följdfrågor: Vilka egenskaper har denna person/man/kvinna?
Hur fungerar denna person/man/kvinna?
Hur ser personens/mannens/kvinnans liv ut?
Hur skulle ett slags idealmående kunna se ut?
2) Tror du att det finns någon skillnad mellan män och kvinnor när det gäller psykisk hälsa?
Det finns alltså tre olika varianter av fråga ett där variationen utgörs av vilken person
intervjupersonen uppmanas att beskriva: vuxen person, kvinna eller man. Fråga två är
densamma för samtliga intervjupersoner.
Procedur
Först gjordes tre provintervjuer för att säkra att intervjuupplägget fungerade. Dessa föll väl ut.
Intervjuerna har genomförts i psykiatrins lokaler, på ett tillgängligt arbetsrum. Intervjuerna
har gjorts löpande under två heldagar i februari 2007. De har tagit mellan 10 och 20 min att
genomföra, beroende på hur mycket intervjupersonen har haft att säga. Intervjupersonerna
fick först ta ställning till om de kunde tänka sig bandinspelning (diktafon) av samtalet. Ingen
avböjde att så skedde. Före själva intervjun introducerades informanterna kort om bakgrund
och syfte med intervjun, dock utan att undersökningens genusperspektiv nämndes. För att
förutsättningslöst kunna undersöka genus var det viktigt att sådan information inte gavs.
Intervjufrågorna utgjorde framförallt en grund för ett samtal, en semistrukturerad intervju.
10
Under intervjun har således intervjupersonernas fria resonemang eftersträvats i ett slags öppet
samtal. Efter genomförd intervju påpekades att intervjupersonen inte skulle tala med kolleger
om själva intervjun för att undvika en eventuell påverkan på efterföljande intervjupersoner.
Databearbetning
Vid databearbetningen betraktas intervjupersonerna som medlemmar i ett tänkt
behandlingsteam. De behandlas alltså inte som representanter för en viss yrkeskategori. Inte
heller betraktas de som representanter för kvinnor och män, vilket inte heller gjordes i
Brovermans resultatredovisning. Intervjusvaren har analyserats i meningsbärande enheter,
d v s påståenden om förutsättningar för t ex kvinnors psykiska hälsa. Dessa har sedan
fördelats på olika innehållsliga kategorier, t ex Mål/Mening och Socialt nätverk. För varje
informant noteras antalet väl åtskilda meningsbärande enheter inom varje kategori. Därför kan
antalet noterade meningsbärande enheter för en viss kategori i hela intervjumaterialet bli
större än antalet informanter (18 st). Med andra ord har tekniken meningskategorisering
använts, där kategorierna fått växa fram under analysens gång ad hoc (Kvale, 1997). Det finns
flera möjliga kategoriindelningar, och det är viktigt att eftersträva en rättvisande bearbetning
av materialet. Om denna princip skulle få råda fullt ut så vore det detsamma som att redovisa
varje intervjupersons svar ordagrant. Då hade alla nyanser i svaren framkommit och
materialet getts full rättvisa. Å andra sidan hade det inneburit en redovisning av en
omfattande textmassa, vilket inte är att föredra ur lässynpunkt. Kategoriserandet av svar är
alltså nödvändigt för att läsaren ska kunna få en helhetsbild av materialet, även om detta
innebär att nyanser i svaren försvinner. Analysen strävar efter ett visst mått av allmängiltighet
som lyfts fram genom kategoriindelningen. Intervjumaterialet har genererat nio olika
innehållskategorier (plus en kategori ”övrigt”). Dessa kan matchas mot Jormfeldts tre
förutsättningar för hälsa på det sätt som framgår av tabell 1 i resultatavsnittet.
Att bearbeta ett intervjumaterial är ett bitvis mödosamt arbete, vilket illustrativt beskrivs i
följande citat: ”Arbetet med att gestalta variationen i uppfattningar kräver läsning och reflektion, läsning och reflektion – det gäller ofta att inte nöja sig med resultaten man först kommit
till, utan att låta kritiskt granska de kategorier man formulerat, för att kanske upptäcka
dimensioner i svaren som kräver helt nya formuleringar och helt nya kategorier för att fångas
in. /…/ Kärnan i analysen, det fungerande verktyget, är jämförelsen mellan olika svar. Man
söker ständigt efter likheter och skillnader, likheter och skillnader” (Larsson, 2006, sid 31).
För att öka reliabiliteten vid kategoriindelningen har en medbedömare anlitats, s k
interbedömarreliabilitet. Min medbedömare är en kvinna ur en äldre generation med vana att
analysera text. Vi har alltså olika kön och ålder, men har trots det inte haft några problem med
att enas om inplaceringen av olika meningsbärande enheter i olika innehållskategorier.
Etik
Under arbetets gång har etiska regler iakttagits, främst gällande bearbetningen av
resultatdelen. Intervjupersonerna i arbetet har utlovats anonymitet, vilket är en förutsättning
för att uppriktiga synpunkter ska kunna komma fram. Det etiska ställningstagandet i arbetet
handlar om bibehållandet av intervjupersonernas anonymitet. Anonymitetsaspekten är t ex
aktuell vid val av citat där försiktighet med att presentera alltför personligt färgade uttalanden
iakttagits. Starkt personligt präglade citat skulle kunna härledas till ursprungsperson. Således
kan konstateras att den nödvändiga och viktiga anonymitetshänsynen innebär att i
resultatpresentationen får allmängiltighet företräde framför personlig färgstarkhet.
11
RESULTAT
Fråga 1 - Föreställningar om en normal vuxen person/man/kvinna som är
mogen, socialt kompetent och med god mental hälsa.
Resultatredovisningen för fråga 1 presenteras genom att informanternas åsikter presenteras
fördelade på följande tio kategorier: Personliga egenskaper, Balans i tillvaron, Fysisk hälsa,
Hanterande av känslor, Relationer/Familj, Socialt nätverk, Arbete/Studier/Sysselsättning,
Fritid/Egen tid, Mål/Mening och Övrigt.
För att ge en förståelse för hur hela intervjumaterialet rörande vuxen person, kvinna och man
har kategoriserats redovisas här ett urval av intervjusvar som faller under olika kategorier av
förutsättningar för psykisk hälsa:
Personliga egenskaper
”Att ha en mycket bra självkänsla – tror på sig själv – en människa som gör misstag och rycker på
axlarna eller lär sig av det – eller tänker jaha, det var den här gången – alltså gör ingen stor sak av det
hela utan går vidare i livet”
”Selfefficacy som vi har stött på i rehabiliteringslitteraturen – alltså den här tilltron till den egna
förmågan att klara av eller lösa uppgifter – att det är viktigt att man har den känslan”
”Att hon har en inre trygghet, att hon har en god självkänsla, att hon har ett gott självförtroende – att
hon har liksom en positiv självbild, inte okritisk men ändå övervägande positiv som kan bära över
svårigheter och så – att hon har sådana där goda gestalter inom sig, som hon också kan referera till om hon skulle misslyckas – att mamma och pappa tyckte att jag var bra”
”Han har en positiv människosyn och lojalitet, ärlighet är nog viktiga värderingar för honom”
”En glad människa – glad och harmonisk - det där med glädje för det tror jag är något centralt. Tappar
man den tror jag att man har tappat sin hälsa – och man ska tillåta sig att vara glad. Och hittar man
ingenting i sin vardag som man blir glad av då tror inte jag att man mår bra. Sedan spelar det ingen roll
om det är en röd färg eller om det är regn. Humor – det ligger nära glädje också –sen kan humorn vara
hur som helst. Men just att kunna ha litet självdistans, att inte ta sig själv på så himla stort allvar då
tror jag att man är långt ifrån humor (skratt) – för hur kul blir det!
”Har förmåga att bejaka sig själv och ta för sig för sig själv så att de narcissistiska delarna fungerar på
ett konstruktivt sätt och inte på ett patologiskt sätt – en sund självkärlek”
Balans i tillvaron
”Balans – överdriver inte – bra balans på den personens tillvaro”
”Ha förmåga att ta paus – on-off-knappen – det är ju superviktigt,
”Har gjort både sina pensionsval och energival – vilket elbolag man ska ha”
”Kunna fatta långsiktiga beslut – planera”
Fysisk hälsa
”Man tar hand om både sin fysiska hälsa och sin psykiska hälsa, rent praktiskt att man äter
regelbundet, ser till att röra på sig och man mår bra”
”Fysiskt välmående kan också komma med – på något sätt vara i harmoni med sin kropp”
”Sover gott om nätterna”
Hanterande av känslor
”Att ha en hyfsat god förmåga att hantera sina känslor – att känna rätt med den betydelsen att varken
försöka undertrycka eller agera ut sina känslor så att det finns en bra balans där”
”Kan känna sina känslor och skilja på dem och som kan formulera just också tankar och känslor och
också kunna formulera och kunna beskriva det för någon annan så att den andra personen förstår
oavsett var den andra människan befinner sig i sin nivå så att säga – ålder, kön, kapacitet – kunna
ställa in volymen liksom – bland de här känslorna ingår ju rädsla – det kan jag också tänka mig att om
12
man har allt vid god hälsa så finns det ändå vissa saker som man är rädd för och då på något vis kunna
även känna det och veta vad som är vad – eller om man kanske inte vet det, kunna reflektera kring vad
är vad. Man behöver ju inte veta allt. Men om man är mogen och allt det där vackra du nämnde
(skratt) så kan det ju vara så att man kanske inte är färdig för det – det kan finnas saker kvar att
fundera kring eller formulera”
”Förmågan att hantera affekter – det tangerar ju det här med självkänslan utifrån t ex perspektivet ilska
– att man kan hantera affekter så att man bibehåller relationen, så att säga – så att man själv känner att
man inte samlar på sig och att man inte heller agerar ut så att det blir destruktivt – lagom ut och in –
lagom genomsläppligt”
Relationer/Familj
”Har en partner eller har haft en – familj”
”Att det är viktigt någonstans att familjen – på nåt sätt en familjekonstellation – en ganska vid
definition av vad det skulle kunna vara – jag tror att de flesta skulle vilja det – att ha en nära relation
liksom”
”Familjen är ganska viktig – att de har det bra – att det fungerar där – intresserad av vad frun gör och
hur hon har det på sitt arbete, hur ungarna har det i skolan – är delaktig”
Socialt nätverk
”Att ha ett hyfsat nätverk, både med släkt och vänner”
”En välfungerande person som säkert har socialt umgänge”
”Släktingar som hon umgicks med – trevliga grannar – lagom mycket umgänge”
”Har ett bra socialt nätverk, känner stöd och uppskattning av kanske familj och arbetskamrater”
Arbete/Studier/Sysselsättning
”Att det finns någon slags regelbunden aktivitet, oftast det man tänker på som arbete eller studier. Men
det kan ju också vara sådant som sker i hemmet.”
”Jag utgår från att hon har ett arbete, någon typ av daglig sysselsättning som man mår bra av. Det
behöver ju inte vara ett lönearbete men att man känner att man har någonstans att gå till och hålla
rutiner. Man kan ju också vara hemmafru men man har i alla fall någonting som fyller dagarna med
innehåll.”
”Att hon har ett arbete som hon trivs med, att hon är självförsörjande som då också ger trygghet”
”Då lutar jag mig tungt mot Freud. Någon som kan (älska) och arbeta för jag tycker det är den bästa
definitionen jag haft – för han definierar psykisk hälsa på det sättet. Det finns ju grader av hälsa
naturligtvis men om man säger mognad då – (att älska innebär ju att kunna gå utanför sig själv, sin
egen föreställningsvärld och se den andra, att inte vara för upptagen av sitt eget.) Att arbeta ligger väl
också i det att man kan fokusera på saker utanför sig själv, gå upp i någonting som är större än en
själv. Det är ju att ha separerat från föräldrarna och sin uppväxt och de infantila delarna av sitt psyke
eller i alla fall vara medveten om dem och kunna förhålla sig till dem. Så finns det ju en skala där och
var man drar gränsen för vad som är friskt och sjukt det är ju inte lätt.”
Fritid/Egen tid
”Tid – det tror jag också är jätteviktigt”
”Att ha gummiband i planeringsboken”
Mål/Mening
”Att han eller hon har ett slags engagemang eller som kanske är kopplat till en känsla av sammanhang
men på en större, en högre nivå – man har en mening i livet, man upplever att man har en strävan
kanske tillsammans med andra – där man ingår i ett sammanhang – då man strävar mot något
gemensamt mål t ex”.
”Att ha något slags mål, att jag i mitt liv tillsammans med de som står mig nära skulle vilja ha det här
målet. Om det nu handlar om att åka på semesterresa eller om fem år bo i skogen – att ha något
gemensamt mål som man går mot, samtidigt som jag tror att man behöver gräva ner almanackan
emellanåt”
13
Övrigt
”Att man är ung”
”Är lite bullig – lite sådan som har ordning och reda där hemma och bakar lite”.
”Hon är ganska lagom”
Antalet förekomster av ovanstående meningsbärande enheter redovisas i nedanstående tabell,
fördelade på olika innehållskategorier. Dessa kategorier är i sin tur fördelade på Jormfeldts tre
förutsättningar för hälsa: Autonomi, Gemenskap i ett socialt sammanhang och Meningsfulla
aktiviteter-handlingar.
Tabell 1: Antalet meningsbärande enheter fördelade på olika innehållskategorier (absoluta tal)
Kategori
Person
Kvinna
Man
Totalt:
Autonomi:
95
Personliga egenskaper
Balans i tillvaron
Fysisk hälsa
24
6
3
20
5
4
19
11
3
63
22
10
Gemenskap: Hanterande av känslor
39
Relationer/Familj
Socialt nätverk
8
3
3
2
4
4
6
6
3
16
13
10
Meningsfulla handlingar:
38
Arbete/Studier/Sysselsättn.
Fritid/Egen tid
Mål/Mening
6
6
2
6
5
2
5
5
1
17
16
5
Övrigt
0
2
1
3
61
54
60
Totalt:
Som framgår av tabell 1 finns det inga väsentliga skillnader i det totala antalet
meningsbärande enheter för vuxen person, kvinna och man.
Fråga 2 – Skillnader mellan kvinnor och män avseende psykisk hälsa
Nedan presenteras innehållskategorierna och deras meningsbärande enheter sorterade i
fallande frekvens (kategorin Övrigt presenteras dock sist). Samma teknik för
meningskategorisering som för svaren på fråga 1 har använts för svaren på fråga 2. Detta
innebär att nya kategoriseringar har vuxit fram ur materialet.
Problemhantering – söka hjälp (15 st meningsbärande enheter)
”Generellt tror jag att män försöker lösa sina problem på egen hand snarare än att konsultera andra”
14
”Ja, män tror jag är också – med misslyckande och sånt– alltså när det gäller suicid och sånt - så tror
jag att män är nog – hur ska jag uttrycka det – de tar beslut på suicid på ett mer handlingskraftigt sätt
kanske, jag tror att män suiciderar mer än kvinnor gör. Alltså kvinnor har lättare att hantera det här –
män tar ofta till sådana här drastiska åtgärder som att nu är det inte lönt längre, nu har jag mist detta,
de ser inga utvägar. Hinner man inte fånga upp dem tror jag de har lättare för att suicidera än kvinnor
har. Och det är mer drastiskt.”
”I min närhet har jag i alla fall märkt att män har lättare för att stänga av och på, att hitta on-offknappen – som t ex sin fritidssysselsättning. Efter jobbet gör jag det här och då stänger jag liksom av
jobbet. Det är en sån friskfaktor som är positiv, som jag är lite avund på, för det fixar inte jag riktigt.
Men det vet inte jag om det handlar om personlighet eller det handlar om att killar kanske litet mer så
här fyrkantiga eller kanske tydliga med att formulera vad det är de gör och så gör de det och så håller
de inte på att bekymra sig över att diskmaskinen ska tömmas och tvätten ska hängas.”
”Toleransnivå, kanske? Det låter tjusigt, det kan det vara. Ja, det kan ju vara toleransnivå av grus
innanför dörren eller toleransnivå av disk på diskbänken – att vissa saker inte är så viktigt – då handlar
det ju om yta och rörighet”.
Uttryck av psykisk ohälsa (10 st)
”Jag tänker t ex på detta med depression, att kvinnan hanterar det på ett annat sätt och söker hjälp och
lämnar ut det medan män går och bär och bär och bär – de sjunker mer ner i det som är svårt”
”Rent psykosomatiskt skulle jag tro att kvinnor lägger mer diffus smärta medan männen sätter det i typ
ryggen och knät, magen kanske, hjärtat – det är rätt så machoaktigt att ha haft infarkt (Skratt) Nej, men
alltså jag tror att vi lägger det på olika ställen i kroppen. Det är möjligt att det är så rent biologiskt men
jag tror att det handlar mycket om det vi har med oss tidigare – en kombination av det. Vissa saker
som är förknippat (?) med mer manligt eller kvinnligt”.
”Kvinnor har kanske en tendens att uttrycka psykiskt dåligt mående i större utsträckning än män eller
på ett annat sätt än män eller på ett sätt som stämmer överens med sjukvården och att bli patient
medan män tar till mer ensliga (skratt) lösningar om man får säga så – inte söker relationer utan mera
söker hantera det själv genom att isolera sig kanske, dricka eller inte verbalisera det – uttrycker det
kanske via aggressivitet, inte vara så hjälpsökande. Så på vilket sätt man uttrycker det är säkert mycket
könsbundet – också samhällets tolkning”.
Ansvarstagande – dubbelbelastning (9 st)
”Jag tror väl att den här kvinnofällan man lätt hamnar i att man kanske stannar hemma med barnen
och mannens karriär får rulla vidare och han tjänar bättre och skulle någon gång mot förmodan en
relation spricka så har ju kvinnan kanske inte lika goda ekonomiska förutsättningar och kanske inte
lika goda förutsättningar på arbetsmarknaden heller och komma tillbaka som mannen har”
”Ja, jag tror ju att det fortfarande är så att – det stod i tidningen för inte så länge sedan – att
jämlikheten – hur mycket man gör hemma och så – har inte kommit så himla långt ändå och jag tror
faktiskt att det är så – att det är både män och kvinnor som står för det – inte bara mannen som skiter i
att göra grejer /…/ Ja, precis som man får med sig. Jag kan tänka mig att det är likadant där – kvinnan
tar mer ansvar även där – sköta hem och så och därmed mer belastad– ju mer belastad man känner sig
ju större är ju risken att man mår sämre.”
Hanterande av känslor (7 st)
”Ja, det är bara en helt ogrundad uppfattning och det är att jag har fått för mig att kvinnor har lättare att
ta på sig ansvar och skuld – alltså i negativ bemärkelse – alltså det är för mycket ansvar och
skuldkänslor i relationer t ex – att de får ta på sig mer ansvar för relationen än mannen gör – och
anklagar sig själv mer tror jag för om det inte funkar”
”Jag tror att män i allmänhet har litet svårare att känna rätt på det sättet som jag nämnde tidigare och
kanske då svårare att tillåta de mera negativa emotionerna som sorg, ilska... kanske visserligen kan
finnas – dem som kan klassificeras som de negativa. Jag tror också att kvinnor är litet mera
interpersonellt känsliga i den positiva bemärkelsen – litet mer brydda om varandra än vad män är”
15
Kvinnor fokus hem - Män fokus arbete (7 st)
”Att kvinnor då kanske oftare i svåra tider kan hitta en struktur nära hemmet, nära familjen, nära barn
och så som män inte har så lätt utan har lättare att hitta det knutet till arbetet”
”Jag tror att arbetet fortfarande är viktigare för män än för kvinnor – alltså de får sin självkänsla mer
bekräftad där”
”Jag tror att det betyder mer för männen det här med jobbet – jag tror att de har svårare att ta att de
skulle förlora sitt jobb och karriären också är viktigare för män”
Könsroll (5 st)
”Så verkar ju det här manliga idealet att man ska vara stor och stark och klara mycket – det finns
fortfarande kvar i vår kultur – och har man psykisk ohälsa så är man inte stark utan då är man svag och
det vill man inte vara”
”Sen är det lättare för en kvinna att gråta, fortfarande än i dag, tror jag. Från båda sidor, faktiskt – för
jag tror nog att många av båda könen ser ner ändå lite grand på en man som gråter – att de är mesiga.
Det är trist”.
Relationsorientering (1 st)
”Det sägs ju att kvinnor är mer relationsorienterade än män och om det är sant kanske det tar sig litet
olika uttryck. Om man ser till det subjektiva måendet att det kanske ser ut på olika sätt. Kvinnor
kanske mår sämre om de inte har goda relationer medan en man kan tolerera mera av det och är mera
inriktade på aktiviteter om det nu finns någon sådan skillnad. /…/ Jaa, feministiskt inriktade analytiker
har väl varit inne på att det kan vara just det som skiljer. Män får mera ångest för närhet och kvinnor
mer ångest för separation – Gilligan tänker jag på”.
Övrigt (5 st)
”Jag tror att kvinnor har lättare att gå in i en offerroll – att det är så synd om mig och jag har det svårt
och tungt och mannen ställer inte upp.”
”Unga tjejer röker väl mer än killar – det är ju sånt som man hör och som man läser – så det ligger väl
en del i det, tänker jag.”
”Vår fortlevnad bygger mycket på kvinnans styrka – man säger att det är det starka könet och det
håller jag med om - jag tycker att jag ser det hela tiden.”
Resultatredovisning i form av meningsstrukturering genom berättelser
Ytterligare ett sätt att analysera intervjuer är att använda sig av tekniken meningsstrukturering
genom berättelser (Kvale, 1997). Analysen kan då fungera som en koncentrering av
intervjupersonernas berättande till en rikare och mer förtätad historia. Tekniken används vid
nedanstående resultatpresentation för fråga 2 som bygger helt på intervjupersonernas utsagor.
Kvinna:
Står nära hemmet, familjen, barn – sätter barnen främst - går lätt in i en offerroll – tycker synd om sig
själv – har det svårt och tungt - mannen ställer inte upp – känner sig utsatt och utelämnad – är
skuldbelagd. Är dubbelbelastad – dubbelarbetande - upplever detta starkt belastande: ”kvinnofällan”
(hänger samman med klasstillhörighet) – starkt ansvarstagande - ska ta ansvar både för familj och
arbete – tar också lätt på sig skuld. Har lägre utbildning och lön än mannen. Hon har svårt för att sätta
gränser och säga nej i arbetsåtaganden - drabbas av duktighetssyndromet. Ser frågor ur olika
perspektiv och dröjer med svar. Uppvisar flexibilitet vid kränkning – stannar inte kvar utan går snabbt
vidare.
Hon har låg toleransnivå när det gäller ordning – har svårt att fokusera på annat om inte
ordningskravet är uppfyllt – tillåter sig inte att vila i här och nu – helhetsinriktad - helhetsperspektivet
dominerar – kan inte fokusera på en sak i taget och bortse från övriga omständigheter. Interpersonellt
känslig - har svårt att hitta en känslobalans – lever ofta helt på känslor – instabil – saknar kontroll –
spelar ut sina känslor - har lätt för att gråta – sårbar – känslig - empatisk - oroar sig. Hon är
16
relationsinriktad – beroende av goda relationer – tar ansvar för relationer – har ett socialt nätverk
omkring sig - upplever ångest vid separation.
Upplever stress om hon inte blir bekräftad i sin valda livsroll vilket kan leda till psykisk ohälsa.
Dubbelarbetet leder snabbare till utbrändhet. Har lätt för att hantera krissituationer - har lätt för att
uttrycka psykisk ohälsa och drar sig inte för att söka hjälp – hon drar sig inte för att prata om sina
psykiska problem – vågar visa sin svaghet. Uttrycker sin ohälsa mycket tydligt. Psykosomatiska
reaktioner tar sig uttryck i diffus smärta.
Man:
Prioriterar arbetet som tilldelas stor betydelse – har sin karriär i sikte – går utanför familjen – tar för
sig – befinner sig i karriärstegen – får sin självkänsla bekräftad där - samtidigt är han inte i stort behov
av att bli bekräftad i sin arbetsroll – blir inte stressad av att inte bli bekräftad – ser inte frågor ur olika
perspektiv och avvaktar ställningstagande utan kommer snabbt fram till svar.
Har svårt att uttrycka psykisk ohälsa – vill inte prata om den – stöter snarare bort problem än försöker
lösa dem – ägnar sig åt distraherande aktiviteter om han måste lösa dem gör han det på egen hand har svårt att söka hjälp – att ha psykiska problem betraktas som ett misslyckande som innebär en
svaghet och det ingår inte i mansrollen att visa sin svaghet – han har därför svårt att erkänna och
acceptera sin svaghet - han söker i stället ensliga lösningar – hanterar sina problem själv vilket ofta
resulterar i att han faller tungt: isolering, missbruk, alkoholism, aggressivitet och tar till drastiska
åtgärder som självmord – ser detta som enda utvägen att hantera den aktuella problemsituationen.
Han håller inne med sina känslor – förnekar dem ofta – har svårt att hitta en balans i sin
känslohantering – har svårt för att gråta – ej förenligt med mansrollen - har svårt att tillåta negativa
känslor - men när han släpper fram dem blir det katastrof – aggressivitet - han är mer inriktad på
aktiviteter än relationer – kan uppleva ångest av för mycket närhet. Kan reagera starkt mot kränkning återkommer ständigt – kan inte släppa händelsen.
Psykosomatiska reaktioner yttrar sig ofta i konkreta smärtställen såsom knä, rygg eller hjärta vilket är
förenligt med mansrollen. Han har lätt att fokusera och koncentrera sig – att hitta ”on-off-knappen” –
han tillåter sig att vara här och nu och distraheras inte av ovidkommande faktorer som t ex oordning har hög toleransnivå när det gäller oordning– kan prioritera med inriktning mot målet. Han har lätt för
att sätta gränser och säga nej.
17
DISKUSSION
Som tidigare nämnts konkretiseras undersökningens syfte i följande frågeställningar som
utgör ett underlag för diskussion:
- Gäller fortfarande idag på en svensk psykiatrimottagning samma skillnadsparadigm som
framträdde i Brovermans mfl undersökning från 1970 i USA?
- Vilka föreställningar har behandlingspersonal om psykisk hälsa hos en könsneutral
person, en kvinna respektive en man?
- Har behandlingspersonal föreställningar om skillnader mellan kvinnors och mäns
psykiska hälsa?
- Vilka aspekter lyfts fram och finns det väsentliga aspekter som inte tas upp?
- Hur kan studiens resultat användas för att höja medvetenheten hos behandlingspersonalen
om psykisk hälsa och genus?
Nedan förs en diskussion med utgångspunkt i ett urval av aspekter på resultaten.
Fråga 1
Jämförelse mellan intervjuresultat och Brovermans undersökning
Resultaten från intervjuernas fråga 1 uppvisar inte några väsentliga skillnader i synen på hälsa
hos vuxen person, kvinna och man. I jämförelse med Brovermans undersökning från 1970 är
intervjuresultaten snarare de motsatta. Om resultaten som framkom i denna speciella
personalgrupp är representativa innebär det att det kan ha skett en förändring från ett
skillnadsparadigm till ett likhetsparadigm, där könsskillnader i hög grad tycks ha raderats ut.
Det framstår som att det 1970 rådde ett större könsfokus medan det idag istället råder ett
större individfokus. Resultaten ligger i så fall i linje med de rön som framkommit i Erikssons
avhandling (2002) där det under 70-talet fanns en helt annan inriktning mot kön som bl a gick
ut på att män skulle befria sig från de traditionella könsmönsterna och bejaka sina kvinnliga
sidor. Idag däremot är det, som tidigare konstaterats, för män mer en fråga som handlar om att
hitta den sanna maskuliniteten, att som man bejaka sina kvinnliga sidor i yrkeslivet är idag
inte längre uppskattat. Det tycks med andra ord delvis ha skett en förändring/utveckling i
synen på genus under de 37 år som gått sedan Brovermans undersökning genomfördes.
Manlig dominans – kvinnlig underordning
Utifrån rådande genusordning i samhället i stort, och speciellt då obalansen gällande makt där
den manliga dominansen är stor och kvinnor underordnade, skulle man kunna tänka sig att
detta även skulle kunna utläsas från intervjusvaren. I fråga 1 skulle t ex en indikator på just
detta kunna vara om antalet meningsbärande enheter i stort var färre för ”kvinna” i
förhållande till ”vuxen person” och ”man”, att färre beskrivningar av kvinnan skulle avspegla
en slags anonymitet i samhället. I resultatdelen kan utläsas att antalet meningsbärande enheter
för vuxen person är 61, för man är 60 och för kvinna är 54. Således är det något färre antal
påståenden om kvinnor, men ändå inte i någon nämnvärd omfattning. Istället talar resultaten
på denna nivå återigen mer för ett likhetsparadigm och inte ett skillnadsparadigm.
Personliga egenskaper
Den kategori som fått flest noteringar meningsbärande enheter är kategorin personliga
egenskaper. Möjligtvis kan man resonera i termer av att detta kunde vara att förvänta eftersom
detta är en kategori som handlar om ”hur en person är” och att det då ligger nära till hands att
just lyfta fram egenskaper. Vidare innefattas denna kategori av Jormfeldts första
grundläggande förutsättning för hälsa, nämligen ”autonomi”, något som alltså även i
18
intervjumaterialet ger klart utslag för som en förutsättning för psykisk hälsa.
Mål/Mening
Den kategori som får minst antal meningsbärande enheter är kategorin mål/mening, som är
starkt kopplat till hälsa och inte ohälsa. Detta är ju annars ett fält inom psykisk hälsa som får
förhållandevis stort utrymme i litteraturen, t ex har Jormfeldt inkluderat detta område i en av
sina tre förutsättningar för hälsa (hennes kategori är dock bredare än den kategori som
utkristalliserats från intervjuerna). Hur ska det tolkas att informanterna inte ger mål/mening
större utrymme i beskrivningar av psykisk hälsa? En tanke är att det skulle kunna bero på att
behandlingspersonal är ovana vid att faktiskt tänka i termer av psykisk hälsa istället för det
betydligt vanligare sättet att tänka, nämligen utifrån psykisk ohälsa. Jormfeldt (2006) menar,
som tidigare nämnts, att det närmast är kutym inom hälso- och sjukvården att betrakta psykisk
hälsa som frånvaro av sjukdom. Hon konstaterar bl a att sjuksköterskor, som har omvårdnad
och hälsopromotion som huvudsakliga arbetsuppgifter, ofta har svårt att definiera vad hälsa
är. Dessutom menar hon att interventioner fokuserar mer på sjukdomsprevention än på
främjande av hälsa. Troligtvis bidrar även DSM-IV diagnostiken starkt till att själva
hälsotänkandet får en underordnad position i förhållande till ohälsa. Möjligtvis skulle dessa
resonemang kunna vara en förklaring till att kategorin ”mål/mening” får minst
meningsbärande enheter i intervjumaterialet i förhållande till andra mer synliga hälsofaktorer
som t ex familj, arbete och fysisk hälsa.
Balans i tillvaron
En kategori som utmärker sig gentemot de övriga såtillvida att beskrivningen av mannen får
klart fler meningsbärande enheter är kategorin balans i tillvaron. Detta resultat är något
svårtolkat. Vad gör att intervjupersonerna lägger större vikt hos män och psykisk hälsa när det
gäller att hitta en balans i tillvaron? Ett spekulativt svar skulle möjligtvis kunna ligga på en
strukturell genusnivå där man förknippar män med positioner och beteenden, om särskiljande
och makt inom t ex arbetsdelning. Att män då skulle kännetecknas av att kunna strukturera
tid, planera och fatta långsiktiga beslut. Men om det är just så informanterna faktiskt har
resonerat kan vi förstås inte veta.
Hanterande av känslor
Något överraskande registrerades endast två meningsbärande enheter i beskrivningarna av
psykisk hälsa gällande ”hanterande av känslor” för kvinna i fråga 1. Detta är annars ett
område som ofta tillskrivs kvinnor, t ex gäller detta tidigare nämnda arbeten av Tannen
(1995) samt Maltz och Borkers (Adelswärd, 1999). Med andra ord kunde man ha förväntat sig
en större andel svar där ”hanterande av känslor” kopplades samman med just kvinnor. Att det
faktiskt inte blev så skulle kunna förstås som att intervjupersonerna tar detta samband för
givet. Om det nu är så att merparten av behandlingspersonal uppfattar ”hanterande av
känslor” som ett framträdande drag hos kvinnor men ändå inte uttrycker detta kan det alltså
bero på att denna uppfattning är underförstådd. Detta kan ytterligare belysas via ett citat från
Ference Marton i Larssons bok (2006, sid 31) ”Uppfattning står ofta för det som är
underförstått, det som inte behöver sägas eller inte kan sägas, eftersom det aldrig varit föremål
för reflektion. De utgör den referensram inom vilken vi samlat våra kunskaper eller den grund
på vilken vi bygger våra resonemang.”
Etnicitet och sexuell läggning/HBT-frågor
Det finns två viktiga områden som överhuvudtaget inte omnämns i intervjumaterialet,
nämligen etnicitet och sexuell läggning/HBT-frågor (Homo- Bi- och Transsexuella frågor).
Detta är områden som är avgörande för en individs identitet och psykiska hälsa samtidigt och
19
utgör även frågor som är samhällsaktuella och ofta får stort utrymme i media. Trots att det är
rimligt att tänka sig att många av psykiatrins patienter möter svårigheter relaterade till just
dessa områden lyser de helt med sin frånvaro i informanternas uttalanden om psykisk hälsa. Å
andra sidan kan även konstateras att inte heller i den litteratur om hälsa som använts i detta
arbete diskuteras etnicitet och sexuell läggning/HBT-frågor. Naturligtvis finns det
speciallitteratur om dessa frågor, men man kan ju förundra sig över att det inte också
omnämns i litteratur som avhandlar hälsa generellt.
Fråga 2
Kontraster i intervjuresultat
I kontrast till fråga 1 visar sig intervjusvaren från fråga 2 vara de rakt motsatta. I fråga 2 lyfts
en mängd skillnader fram mellan kvinnor och män, skillnader som alltså inte framkommer i
fråga 1. Anledningen till detta hör sannolikt ihop med formuleringen av frågorna. Fråga 1 är
en mer öppen och neutralt formulerad fråga där intervjupersonen inte uppmuntras till att tänka
i termer av genusskillnader. I fråga 2 däremot är frågan direkt styrd mot just skillnader mellan
kvinnor och män. Vidare kan dock konstateras att frågornas olika karaktär bara delvis
förklarar den stora skillnaden i svaren, stora skillnader framkom ju t ex 1970 i samma typ av
dolda genusupplägg. Om fråga 2 även hade ställts till behandlingspersonal 1970 så borde
rimligen exemplen på skillnader mellan kvinnor och män varit ännu mer markanta. I
sammanhanget kan nämnas att i de överväganden som gjordes före själva undersökningen
fanns tankar om en hypotes där resultaten mellan de båda frågorna skulle blivit omvänt, att
genusskillnader skulle bli tydligast i fråga 1 men inte i fråga 2. Tanken bakom detta
resonemang gick ut på att skillnaderna skulle framträda tydligare när intervjupersonerna var
ovetandes om genustanken och inte alls styrdes i den riktningen, tillskillnad från fråga 2 där
informanterna ombeds lyfta fram genusskillnader, åsikter som då kanske inte alltid uppfattas
som politiskt korrekta. Men som sagt, resultatet blev det motsatta vilket väl då bör tolkas som
att det inte råder något skillnadsparadigm och att vi istället idag har ett individfokus, men att
behandlingspersonal kan se skillnader då de direkt uppmanas till detta. Om detta resonemang
i sin tur utvecklas vidare skulle vi kunna tala i termer av att det råder en könsblindhet idag
bland behandlingspersonal. De genusskillnader som är tydliga för behandlingspersonal i fråga
2 finns inte i fråga 1, trots att samma personer alltså menar att det faktiskt finns skillnader
mellan män och kvinnor. Vad innebär en sådan eventuell könsblindhet i arbetet inom
psykiatrin?
Problemhantering – söka hjälp
Den innehållskategori i fråga 2 som fått flest meningsbärande enheter är problemhantering –
söka hjälp där intervjupersonerna bl a framhåller att män försöker lösa problem på egen hand,
medan kvinnor inte väljer bort möjligheten att söka hjälp. Det framkommer även skillnader i
sättet för själva problemhanteringen där intervjupersonerna menar att män är mer benägna att
ta till våldsamma drastiska lösningar i jämförelse med kvinnor. Detta ligger i linje med
innehållet i Cheslers (1972) slutsatser att kvinnor och män sedan tidigt har olika inlärda
reaktionsmönster vid psykiska konflikter. Att flickor lär sig att reagera med rädsla och ångest,
medan pojkar reagerar med aggressivitet och andra antisociala beteenden. Senare i livet
reagerar kvinnor i denna grupp genom att bli psykiskt sjuka och män kan gå mot alkoholism
och kriminalitet. I kategorin problemhantering – söka hjälp finns även andra mindre
dramatiska vardagsnära skillnader som att män är bättre på att koppla bort arbetsrelaterade
problem under sin lediga tid och dessutom kan göra likadant med problem som uppstår i
hemmet gällande t ex disk och städning.
20
Relationsorientering
Den kategori som har fått minst meningsbärande enheter (1 st) är kategorin
relationsorientering, ett område som annars många gånger kan uppfattas som typiskt
kvinnligt. Tannen (1995) menar, som tidigare nämnts, att kvinnor och män delvis växer upp i
olika sociala världar där kvinnor är mer relationsinriktade och män mer projektorienterade.
Även tidigare nämnda studie av Maltz och Borker (Adelswärd, 1999) visade att flickor i sin
lek framförallt lär sig ”samhörighet och intimitet”, medan pojkars lek inriktar sig mot andra
värderingar som kännetecknas av ”obundenhet och status”. Men som sagt, i intervjusvaren är
det endast en person som lyfter fram relationsorientering som något typiskt kvinnligt. Att så
få informanter nämner detta område kan möjligtvis förklaras, som tidigare i detta
diskussionsavsnitt, av att detta är något som tas för givet och därför är underförstått.
Meningsstrukturering genom berättelse
I resultatdelen där fråga 2 presenteras som en koncentrering av intervjupersonernas berättelser
till en rikare och mer förtätad historia, via tekniken meningsstrukturering genom berättelser,
framkommer könsskillnaderna än tydligare. Kontrasten mot könsblindheten i fråga 1 är ytterst
påtaglig och framstår som högst motsägelsefull, vilket det tidigare resonerats kring. Men det
är kanske viktigt att som läsare då påminna sig om att i denna fråga ombeds informanterna att
lyfta fram skillnader, ytterligheterna hos varje kön. Resultatet hade naturligtvis blivit helt
annorlunda (som det nu också blev i fråga 1) om det hade varit likheter mellan kvinnor och
män som efterfrågades. Men att presentera resultaten i form av en rik och förtätad historia har
sin poäng såtillvida att resultatet blir både tydligt och tankeväckande.
Dikotomins kraft
I diskussionen om manligt och kvinnligt känns det aktuellt att även lyfta fram den generella
faran i att dikotomisera. Det tycks som att vi människor lätt söker oss till ett dikotomt
tänkande, vilket känns igen i uttryck som ”antingen-eller”, ”svart eller vitt”, ”aldrig eller
alltid”, ”ont eller gott” och ”sjukt eller friskt” (Perris, 1998). Det tycks alltså som att vi har en
förkärlek för att förstå vår omgivning utifrån förklaringar som sorterar i två klart åtskilda
kategorier. Vi polariserar gärna för att göra förståelsen mer tydlig och begriplig. Men faran i
detta är att vi då samtidigt riskerar att dras till det falskt förenklade och endimensionella. Vår
tillvaro är sällan kategoriskt exkluderande. Ofta finns det en gråskala mellan svart och vitt.
Men det kan generellt vara svårt att upptäcka och förstå nyanser, att acceptera flera motsatta
aspekter i beskrivningen av en och samma företeelse. Detsamma gäller troligtvis manligt och
kvinnligt, två motpoler som lätt fungerar som utgångspunkt för att förstå skeenden. Men det
finns naturligtvis en mängd andra viktiga faktorer utöver kön som också har betydelse, t ex
ålder, utbildning, familjebakgrund, politisk tillhörighet, kulturell historia, geografiska
faktorer, arbetserfarenhet mm. Det finns andra tankesystem än det dikotoma att stödja sig
mot, nämligen det som bygger på alltings grundläggande komplexitet (Adelswärd 1999).
Istället för att sortera in under tydliga etiketter utgår man ifrån nyansrikedom och alltings
föränderlighet. Världen är då snarare dynamisk än fast till sin karaktär och kan kännetecknas
av uttryck som t ex ”både-och”, ”det beror på”, ”varken-eller” och ”ibland”. En sådan mer
accepterande och flexibel hållning ger troligtvis en mer riktig världsbild. Att dikotomins kraft
ändå är så stark, skulle kunna förklaras i vårt mänskliga behov av att göra omvärlden
förståelig, enkelt gripbar. I denna tolkningsprocess söker vi ständigt information genom att
iaktta och jämföra. När en kognitiv jämvikt uppnåtts och därmed en nödvändig individuell
förståelse, kan vi på nytt gå vidare. Det dikotoma tänkandets kraft kan således delvis förklaras
utifrån vårt grundläggande behov av att förstå, dikotomiserandet fungerar lätt som ett stöd i
denna tankeprocess.
21
Den psykiska hälsan och livspusslet
Efter att tidigare i detta arbete ha beskrivit olika innebörder av begreppet psykisk hälsa och
övergripande förutsättningar för psykisk hälsa är en naturlig följdfråga: Hur mår vi och vilka
förutsättningar finns i vårt samhälle för att vi faktiskt ska må psykiskt bra? I en nyligen
publicerad artikel i Svenska Dagbladet (070429) behandlas just dessa frågor. Genom att
sammanställa resultat från flera rapporter och jämföra dessa med uppgifter från Statistiska
centralbyrån och Socialstyrelsen görs där en jämförelse mellan hur ungdomar mådde 1980
och hur de mår 2007. Det visar sig att ungdomar idag tycks må väsentligt sämre: fyra gånger
fler gör självmordsförsök, nästan tre gånger fler känner oro och ångest, nära tre gånger fler
har sömnproblem och dubbelt så många är överviktiga och feta. Sven Bremberg, docent vid
Folkhälsoinstitutet, ”uppfattar det som att vi har den första generationen unga som mår sämre
än sina föräldrar”. Vidare visar det sig att det bland ungdomar är flickorna som mår sämst,
t ex står denna grupp för hela 80% av självmordsförsöken i denna ålder.
Autonomi, gemenskap i ett socialt sammanhang och meningsfulla aktiviteter-handlingar är,
som tidigare lyfts fram, tre förutsättningar för hälsa (Jormfeldt, 2006). Det tycks som att den
allt sämre psykiska hälsan hos ungdomar delvis kan förklaras utifrån begränsningar inom
dessa tre förutsättningar, t ex kan detta ses i konsekvenserna av hög ungdomsarbetslöshet och
en allmänt ökad press. Men det tycks också som att ungdomar idag, anmärkningsvärt nog,
möter svårigheter just på grund av en ökad autonomi. Bremberg har i studier kunnat se
negativa hälsoeffekter hos ungdomar pga pressen och svårigheten att klara livets alla val. Idag
upplever många ungdomar att det är upp till dem själva att ta ansvar och forma sina liv, ofta
görs detta utifrån alltför högt ställda förväntningar, menar Bremberg, som tillägger att fallet
då kan bli stort.
TCO myntade i början av 2000-talet begreppet livspussel som ett uttryck för ”människors
möjligheter att rent praktiskt få ihop sin vardag med både arbete och familj” (Nordh, 2007). I
en ny arbetslivsstudie från TCO presenteras resultat som visar att allt fler får det allt svårare
att kombinera arbete och privatliv. En av slutsatserna från studien är att ett stressfritt
livspussel är viktigare än ekonomiska förmånsnivåer. Det visade sig nämligen att sex av tio
TCO-medlemmar anser att en stressfri kombination av arbete och privatliv är viktigare än hög
sjuk- och a-kasseersättning. Med andra ord tycks tillgång till tid vara en avgörande faktor för
att uppnå hälsa, något som alltså många upplever att de saknar såväl i arbetslivet som privat
(a.a.). I föreliggande intervjumaterial har många lyft fram skillnaden mellan män och kvinnor
gällande ansvarstagande och dubbelbelastning, att kvinnor har en större belastning än män
(fråga 2). Samma förhållande framträder i den här studiens fråga om kriterier för psykisk
hälsa (fråga 1) där kategorin balans i tillvaron noteras för fler meningsbärande enheter i
beskrivningarna av män jämfört med kvinnor. Båda dessa kategorier kan relateras till det sk
livspusslet. I stort kan sägas att en motsägelse växer fram i resultaten, en motsägelse som
finns även i samhället mellan jämställdhetsideal och levd verklighet. Som tidigare
konstaterats råder idag ett slags likhetsparadigm mellan könen, men skillnaderna finns ju där
ändå mellan kvinnor och män. Det är uppenbart att sådana skillnader existerar på genusteorins
alla tre nivåer: den symboliska med t ex klädesaffärernas olika avdelningar för flick- och
pojkkläder; den strukturella med olika maktförhållanden och lönesättningar för kvinnor och
män; den individuella med olika identitetsuppfattningar hos kvinnor och män. Men denna
genusordning är hela tiden i förändring i mer jämställd riktning och de skillnader som finns
betonas eller nedtonas i olika grad i olika sammanhang.
22
En spridd uppfattning om den påstådda skillnaden mellan kvinnor och män har präglats av
titeln på John Grays populära bok ”Män är från Mars, kvinnor från Venus” (1994).
Uppfattningen motsägs emellertid av den amerikanska professorn i psykologi J S Hyde. Hon
har gått igenom alla större metastudier (46 st) av mentala könsskillnader från 80-talet och
framåt och har funnit att ”för nästan alla egenskaper och beteenden är skillnaden mellan
kvinnor och män liten eller obefintlig” (Gunther Axelsson, 2007). Hennes slutsats är att de
psykologiska likheterna mellan kvinnor och män är klart övervägande, t ex gäller detta
ledarstil, kroppsspråk, inlärning och samtalsstilar. Vidare konstaterar Hyde att det nu finns
överväldigande bevis för att män och kvinnor är lika, men att människor hellre tycks vilja tro
på könsskillnader.
Resultat relaterat till arbete i psykiatrin
Värt att lägga märke till är att båda könen vid en direkt fråga har en förhållandevis tydlig bild
av mäns och kvinnors sätt att vara och fungera. Denna tydliga uppdelning väcker en del
frågor. Vad innebär detta för psykiatrin? Hur kommer det sig att patienttillströmningen
motsvarar personalens könsfördelning på arbetsplatserna, nämligen att den största andelen av
patienterna är kvinnor? I detta arbete finns inga säkra uppgifter gällande patientandelen män
och kvinnor, men en uppgift som det ibland refereras till inom psykiatrin är att männen utgör
ca trettio procent av patienterna, vilket då skulle ungefärligt motsvara personalandelen män på
mottagningarna. Kan det vara så att de vårdalternativ psykiatrin erbjuder speglar den
personalsammansättning som råder på mottagningarna? Detta skulle i så fall kunna vara en
orsak till att män inte söker sig till psykiatrin i samma utsträckning som kvinnor.
Ytterligare frågor som kan aktualiseras i sammanhanget är:
* Hur ska psykiatrin komma tillrätta med den könsliga snedrekryteringen av personal? Räcker
det med handlingsplaner vid nyanställningar där man prioriterar underrepresenterat kön i de
fall det finns jämbördiga sökande?
* Är psykiatrin anpassad efter både mäns och kvinnors behov? Har de samma art av behov
och samma grad av behov? Dessa frågor gäller såväl personal som patienter.
* Alla har vi mer eller mindre stereotypa uppfattningar om ”män” och ”kvinnor”. Det har
delvis framkommit även i detta arbete. Det finns heller ingen anledning att tro att
behandlingspersonal inom psykiatrin skulle vara varken bättre eller sämre än andra människor
i det avseendet. Detsamma gäller då även patienter. En viktig fråga att diskutera blir då hur
dessa föreställningar från båda sidor påverkar kommunikation och behandling. En
medvetenhet hos behandlaren om förhållandet mellan personlig identitet och könsroll hos
olika patienter kan säkert vara till fördel för behandlingen. En del individer kan känna trygg
förankring i sin könsroll. Andra kan däremot uppleva frustration och instängdhet genom de
traditionella könsrollernas krav.
* Hur ska vi förhålla oss till den bild av manligt och kvinnligt som tonar fram i kriterierna för
manlig respektive kvinnlig psykisk hälsa? Vilka slutsatser kan man dra och vilka
konsekvenser får denna beskrivning för det fortsatta arbetet? Vilken betydelse har
behandlingspersonalens attityder och övertygelser för patienternas behandling?
Avslutande kommentar
Som delvis framgått av intervjusvaren har många intervjupersoner haft tydliga personbilder
beskrivna i termer av manligt och kvinnligt. Att vi ofta resonerar så och använder genus som
utgångspunkt är naturligt då detta är en tydlig åtskiljande faktor människor emellan. Det kan
då, som konstaterats, vara svårare att upptäcka alla övriga aspekter som också spelar in i en
23
människas särdrag. Det är dock viktigt att också lyfta fram alla övriga faktorer som påverkar
individer i t ex arbetet. Men naturligtvis är genus en central och särskiljande faktor mellan
människor, vilket inte minst blir tydligt i livets allra första stund efter en födsel. En av de allra
första nyfikna frågorna hos nyblivna föräldrar och dess omgivning är just frågan om barnets
könstillhörighet. Barnets hälsa är självklart en annan viktig första fråga. Hälsofokuset
fortsätter sedan livet ut både med utgångspunkt i hälsa och ohälsa, dock är inte minst det förra
av allra största vikt om vi faktiskt vill främja just hälsa. Detta tycks vara något som tenderar
att falla i glömska såväl i samhället i stort och som inom psykiatrin. Hippokrates 400 f Kr,
läkekonstens fader, hade dock inte mist detta fokus: ”Det är visserligen berömvärt att hjälpa
de sjuka att bli friska men lika berömvärt att hjälpa de friska att bevara sin hälsa” (Gärdsell,
2007). Förhoppningsvis kan resultaten från intervjuerna fungera som en inspiration inom
psykiatrin för att diskutera psykisk hälsa i ett genusperspektiv.
24
REFERENSER
Adelswärd, V. (1999). Kvinnospråk och fruntimmersprat. Huddinge: Brombergs.
Ahlbeck-Rehn, J. (2006). Diagnosticering och disciplinering: medicinsk diskurs och kvinnligt
vansinne på Själö hospital 1889-1994. Åbo: Åbo Akademis förlag
American Psychiatric Association (1994). Diagnostic and Statistical Manual of Mental
Disorders (DSM-IV). Danderyd: Pilgrim Press
Antonovsky, A. (1991). Hälsans mysterium. Finland: Natur och kultur.
Bengtsson, M. (2007). Opublicerad forskningsansökan. Lund: Lunds Universitet.
Broverman, I.K., Broverman, D.M., Clarkson, F.K., Rosenkrantz, P.S., Vogel, S.R. (1970)
Sex-Role Stereotypes and Clinical Judgments of Mental Helath. Journal of Consulting and
Clinical Psychology. Vol.34, No.1, 1-7.
Chesler, P. (1972). Women and Madness. New York: Doubleday & Company.
Conell, R.W. (2002). Om genus. Uddevalla: Daidalos AB.
Engström, A. (2007) Unga mår sämre än sina föräldrar. Svenska Dagbladet, 29.4.2007.
Eriksson, H. (2002) Den diplomatiska punkten: maskulinitet som kroppsligt
identitetsskapande projekt i svensk sjuksköterskeutbildning. Göteborg: Acta Universitatis
Gothoburgensis
Gothlin, E (1999) Kön eller genus. Föreläsning, Göteborg.
Gray, J. (1994) Män är från Mars, kvinnor från Venus. Stockholm: Bromberg.
Gunther Axelsson, M., (2007) Män och kvinnor är lika som bär. Dagens Nyheter, 15.4.2007.
Gärdsell, P., (2007) Instruktionsboken till livet. Sverige: Hälsa Kunskap Bunkeflomodellen.
Hirdman, Y. (1988) Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning.
Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3.
Jormfeldt, Henrika (2006), Hälsa i psykiatrisk omvårdnad – autonomi, gemenskap och
meningsfulla handlingar. I B.Arvidsson, och I.Skärsäter, Psykiatrisk omvårdnad – att stödja
hälsofrämjande processer. (s. 21-37) Lund: Studentlitteratur.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Larsson, S. (2006) Kvalitativ analys – exemplet fenomenografi. Lund: Studentlitteratur.
Medicinska fakulteten Lunds Universitet (2007). Feedback för Förändring.
Nordh, S. (2007) Ett stressfritt livspussel viktigare än förmånsnivåer. Dagens Nyheter,
8.5.2007.
Perris, C (1998) Kognitiv terapi i teori och praktik. Borås: Natur och Kultur
Persson, T. (1997). Depressioner och andra affektiva tillstånd hos kvinnor. Täby: Espri
Information AB.
Stainton Rogers, W., Stainton Rogers R., (2002) Genuspsykologi: kön och sexualitet. Lund:
Studentlitteratur
Tannen, D. (1995). Prat från 9 till 5: om kvinnors och mäns samtalsstilar på jobbet.
Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Svenska Psykiatriska Föreningen (1997). Självmordsnära patienter. Stockholm: Spris förlag
Wikipedia (2007). Wikipedia – den fria encyklopedin. (http://sv.wikipedia.org)
