Landrapport
Sverige
Svar på barns våld mot föräldrar:
Europeiskt perspektiv
Landrapport Sverige
1
Sverige
Denna publikation har tagits fram med ekonomiskt stöd från Europeiska unionens Daphneprogram. Ulla Mortensen,
Åmåls Kommun, Sverige är ensam ansvarig för innehållet i denna publikation och publikationen kan inte på något
sätt anses återspegla EU-kommissionens uppfattning.
Landrapport Sverige
2
Sverige
Landrapport om barns våld mot föräldrar - Sverige
sammanställd av Ulla Mortensen – avser tidsperioden från 1 feb 2013 till 12 jan 2015.
Kartans källa: BBC News Online http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-17955808
Introduktion
Det bor ungefär 9,7 miljoner människor i Sverige, varav ungefär 2 miljoner är under 18 år. Åttiofem procent av
befolkningen bor i städer. Ungefär vart femte barn kommer från familjer som har rötter i ett annat land. Enligt den
europeiska plattformen för “investering i barn” (http://europa.eu/epic/countries/sweden/index_en.htm) “har svenska
föräldrar en av de bästa balanserna mellan arbete och familj i EU. Sysselsättningsgraden bland kvinnor, och mödrar, är
bland de högsta i EU och barnfattigdomen är den lägsta. Landets familjepolitik syftar till att stödja dubbel inkomsttagarefamiljemodellen och säkerställa samma rättigheter och skyldigheter avseende familj och arbete för både kvinnor och
män”.
Sverige har inga specifika strategier när det gäller ungdomar och våld i hemmet. Vi ser ofta barn som offer för våld i
hemmet och det är först nyligen som vi har börjat prata om ungdomar som potentiella upphovsmän. Det var kanske på
grund av detta som det var överraskande att frågan om barns våld mot föräldrar först togs upp i Sverige, även om det är
ett dolt, och i hög grad oförmärkt, problem. Således finns det inga officiella riktlinjer eller juridiska definitioner av barns
våld mot föräldrar (Child to Parent Violence, CPV) i Sverige. Enligt definitionen som vi använder är barns våld mot
föräldrar en skadlig handling som utförs av ett barn i avsikt att orsaka fysisk, psykisk eller ekonomisk smärta, eller för att
utöva makt och kontroll över en förälder (Cottrell 2001; Calvete et al 2013).
Politiskt, socialt och kulturellt sammanhang
Sverige har en välbärgad befolkning, som till stor del utgörs av medelklass, och en traditionellt utmärkt välfärdsstat.
Välfärdsstatens förmåner har undergrävts av nyliberal politik och nedskärningar inom tjänstefinansiering. Resultatet av
denna politik har blivit att klyftan mellan rik och fattig i Sverige har ökat. Arbetslösheten är hög, i synnerhet bland
ungdomar, och fattigdomen är stor och många kan inte tänka sig en framtid i Sverige så de lämnar landet för att söka
arbete utomlands.
Båda föräldrarna arbetar för det mesta i Sverige fast föräldrarledigheten är relativt generös jämfört med andra europeiska
länder. Beträffande familjepolitik så etablerades familjecentraler under 1970-talet. “Den första modellen,
Göteborgsmodellen, utgick från universalitet och målsättningen var att nå alla föräldrar. Under årens gång har modellen
modifierats på olika sätt” (Kouvonen 2012, 8). Alla föräldrar bjuds in till positiva föräldraprogram under graviditeten och de
flesta föräldrar deltar, både mammor och pappor. Under graviditeten och under barnets första 6 månader utförs ett
kontrolltest för föräldrar med frågor om droganvändning och våld i hemmet. Föräldrar som tros vara i riskzonen ges
särskilt stöd. När barnen blir äldre finns det många möjligheter för föräldrarna att gå på annan utbildning, till exempel om
hur man kan förstå och hantera tonåringar. Många föräldrar tar chansen att delta. Anektodiska bevis talar dock för att
föräldrar tenderar att fokusera på att underlätta för barnen, s.k. “curlingföräldrar”, de gör allt för dem vilket leder till att
barnen ofta inte tar något ansvar hemma. Barn kan bli mycket beroende och komma att kräva materiella varor och även
tjänster av sina föräldrar. Det är en paradox att samtidigt som barn är mer oberoende och berättigade, är de i vissa
avseenden ändå mer beroende.
Landrapport Sverige
3
Sverige
Statistik om CPV
CPV är ett dolt problem i Sverige, som inte uttryckligen mäts av någon byrå. Vi har därför varit tvungna att se på våld i
familj och samhälle i allmänhet.
Den s.k. “Brå” undersökningen utfördes i form av telefonintervjuer inom ramen för den svenska brottsundersökningen
(STU), en årlig undersökning om människors säkerhet och diskriminering. De diskrimineringsnivåer som noterades bland
människor som deltagit i undersökningen bör betraktas som miniminivåer, då det inte råder någon tvekan över att en stor
del av fallen inte rapporteras. De två viktigaste frågorna som undersökningen tar upp är:
• Hur stor andel av befolkningen (16 - 79 år gamla) har utsatts för brott i en nära relation under det senaste året (2012)
eller vid någon annan tidpunkt i livet?
• I vilken utsträckning har nya brott begåtts?
Totalt 6,8 procent av befolkningen uppgav att de hade trakasserats i en nära relation under 2012. Andelen kvinnor som
utsatts för våld i en nära relation var nästan lika stor som andelen trakasserade män (7,0 procent bland kvinnorna och 6,7
procent bland männen). Sifforna var lika vid åtskillnad mellan psykiskt och fysiskt våld – 6,8 procent av kvinnorna och 6,2
procent av männen hade utsatts för psykiskt våld, medan 2,2 procent av kvinnorna och 2,0 procent av männen hade
utsatts för fysiskt våld. De två vanligaste formerna av brott är systematiska kränkningar och försök att inskränka en
människas frihet. Det är vanligare för kvinnor att utsättas för allvarligare våld och att vara i större behov av hjälp och stöd,
främst i form av sjukvård. Av de personer som utsatts för grov misshandel uppgav ungefär 29 % av kvinnorna och 2,4 %
av männen att de hade uppsökt, eller behövt uppsöka läkare, sjuksköterska eller tandläkare.
Upprepad diskriminering är vanligare bland kvinnor. Kvinnor uppger i större utsträckning att de har blivit utsatta för
upprepade angrepp (56 procent av de diskriminerade kvinnorna, jämfört med 40 procent av de diskriminerade männen).
Av hela befolkningen beräknas 3,8 procent av kvinnorna och 2,5 procent av männen ha utsatts för upprepat psykiskt våld
under 2012.
Minst 150 000 barn bor i hushåll där våld förekommer. Ungefär en tredjedel av de utsatta kvinnorna och en fjärdedel
av de utsatta männen i undersökningen uppger att de har barn som bor i hushållet. Detta motsvarar ungefär 83 000
kvinnor och 67 000 män i hela befolkningen. Om det finns ett barn i var och en av dessa personers hushåll innebär detta
att lika många barn bor i hushåll där våld har förekommit under 2012.
Lagstiftning och förordningar
Sverige har sedan flera år tillbaka lagar, rättsregler och strategier som bestämmer vilka åtgärder som bör vidtagas när
barn kränks eller missbrukas. Den äldsta förordningen har använts i ungefär 30 år, vissa har förändrats med tiden och
flera nya har tillkommit. Många olika kampanjer och utbildningskurser har hållits under årens gång och dessa handlingar
är välkända både för professionella och allmänheten.
Det finns lagstiftning i till exempel brottsbalken, föräldrabalken och socialtjänstlagen. Budskapet i alla dessa förordningar
är att våld eller övergrepp mot barn är absolut förbjudet. Föräldrar, lärare, andra yrkesgrupper eller vårdgivare som utövar
våld eller missbrukar barn kan dömas till fängelse. Lärare kan till exempel avskedas och barn kan separeras från sina
föräldrar och placeras i fosterhem.
Det finns också myndigheter som arbetar för barns rättigheter, t.ex. barnombudsmannen, folkhälsobyrån, BRIS (Barns
rätt i samhället), Röda korset och flera frivilligorganisationer.
Det finns hjälplinjer som både barn och föräldrar kan ringa för att få råd och stöd. Det finns dessutom, sedan ett antal år
tillbaka, webbaserade diskussionsforum.
Alla program samt god praxis samlas in av folkhälsobyrån i Sverige. De genomför vetenskapliga studier om programmen
och kan ge råd.
Landrapport Sverige
4
Dessutom utförs en hel del praktiskt arbete om våld i hemmet. Samarbetsgrupper, bestående av socialtjänsten och
polisen, och ibland även åklagare träffas regelbundet för att diskutera de bästa sätten att förebygga våld i hemmet och
vad man ska göra om detta inträffar.
Landrapport Sverige
5
Sverige
När vi påbörjade det här projektet – att svara på barns våld mot förälder – visste vi inte vilka slags regler, föreskrifter eller
program som fanns tillgängliga för våld mot förälder. Vi ansåg att denna typ av problem skulle falla under våld i hemmet,
eftersom offer, föräldrar och syskon utgör en del av familjen. Vi upptäckte att det inte finns någon forskning inom detta
område eller några specialiserade program för att hjälpa föräldrar och tonåringar som befinner sig i en sådan situation.
Ungdomar kan vid 15 års ålder dömas till olika typer av straff enligt lag. Men eftersom det finns mycket skuldkänslor och
skam involverat är det svårt för föräldrar att anmäla sina egna barn. Mycket få föräldrar vill skicka sina barn i fängelse.
Föräldrar skäms över att inte kunna hantera situtionen med sin tonåring och de klandrar ofta sig själva för att de inte är
tillräckligt bra föräldrar.
Lagstiftning
De viktigaste lagarna i Sverige rörande våld i hemmet är:
Diskrimineringslagen
Barn- och föräldrabalken
Svenska brottsbalken
Barnombudsmannen representerar barns och ungdomars rättigheter och intressen, vilket bygger på FN:s konvention om
barns rättigheter.
Diskrimineringsombudsmannen säkerställer efterlevandet av diskrimineringsakten.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har publicerat riktlinjerna “Hur man kan förhindra våld i hemmet”. När det gäller vårt
projekt är det den sista delen av riktlinjerna som är den mest intressanta. Den handlar om hur man kan arbeta i
förebyggande syfte med ungdomar och våld i hemmet.
Enligt BRÅ är det viktigt med tidiga insatser för ungdomar, så att man kan prata om attityder och värderingar kring
könsfrågor och våld. BRÅ har publicerat flera vägledande handböcker om förebyggande arbete. Det finns också en
nationell samordnare för våld i hemmet, Carin Götblad, som är före detta rikspolischef.
Institutionella intressenter
Socialtjänsten
Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att ge stöd och hjälp åt barn, kvinnor och män som är utsatta för våld i hemmet
och som är bosatta i kommunen. Varje kommun i Sverige har en socialtjänst. Socialjouren är ansvarig för att vidta
åtgärder i akuta sociala situationer som uppstår utanför kontorstid.
Den 1 juli 2007 stärktes lagstiftningen om socialtjänstens ansvar gentemot kvinnor och barn som är utsatta för, eller
bevittnar, våld. Socialtjänsten ska till följd av detta nu ge stöd och hjälp till kvinnor och barn som har blivit utsatta för våld,
eller bevittnat våld.
Hälso- och sjukvård
Personer som utsatts för våld kan vara i behov av olika typer av medicinsk vård.
• Medicinsk vård om du har drabbats av fysiska skador
• Hjälp och stöd i svåra situationer
• Rådgivning och hänvisning till andra hjälporganisationer
• Dokumentation av skador.
Landrapport Sverige
6
Polis
Polisen ska bland annat övervaka allmän ordning och säkerhet, bedriva detektivarbete och brottsutredningar. Polisen
måste ingripa om de får kännedom om en brottshandling. Våld i hemmet faller inom kategorin allmänt åtal, vilket innebär
att polisen inte behöver vänta på att offret ska anmäla brottet innan de påbörjar sin undersökning.
Frivilligorganisationer och hjälplinjer
Det finns hjälplinjer för kvinnor, män och barn där man kan få prata anonymt samt föräldralinjer, där föräldrar kan få stöd
och råd. Rädda barnen och BRIS (Barnens rättigheter i samhället) är två organisationer som aktivt arbetar med
familjerelationer. Det finns även logi och jourer för både kvinnor och barn där de kan bo under en kortare eller längre
period. Stöd för brottsoffer (Brottsofferjouren).
Deltagande i andra Daphne-projekt
Ulla Mortensen har deltagit i ett tidigare Daphne-projekt, “Var stödjande, inte våldsam. Positivt föräldrarskap för lyckliga
barn”. Projektet har utvecklat en ny modell för föräldrautbildning, som främjar positivt och icke-våldsamt föräldrarskap. Du
kan läsa mer om projektet på hemsidan Var stödjande, inte våldsam. http://www.centrsdardedze.lv/en/home-page.
Landrapport Sverige
7
Källförteckning
Cottrell, B. 2001. Parent abuse: the abuse of parents by their teenage children, Ottawa: Health Canada.
Calvete, E., Orue, I, och Gámez-Guadix M. 2013. Child-to-Parent Violence: Emotional and Behavioral Predictors, Journal
of Interpersonal Violence, 28(4):755-772.
Kouvonen, P. (2012) Children in the Nordic region—Development of Nordic family centres, Nordic Centre for Welfare and
Social Issues, Åtkomstdatum 15.01.2015,
http://www.nordicwelfare.org/PageFiles/415/Inspirationsh%C3%A4ften/6ENG_LR.pdf
Landrapport Sverige
8
