Kollektivt sanktionerat
Individens förhållningssätt
följer/motstånd
FÖRORD
Om jag vill lyckas att föra en människa mot ett bestämt mål
måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den
som inte kan det, lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa
andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon
gör, men först och främst förstå vad hon förstår.
Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan och vet mer.
S. Kierkegaard (1813-1855)
”JAG FICK ANDAS HEDER FRÅN MITT FÖRSTA
ANDETAG. DU VET INTE VAD DET ÄR”
• SHARAF – mannens heder. Rättfärdig, försörjare,
rättvis. Kan minska eller höjas utan att det har
betydelse
• NAMUS – mannens ägodel. Det kapital av
kvinnornas anseende som representerar hedern.
Kan bara minska.
• IRD – kvinnans heder. Kvinnans anseende som
hänger ihop med hennes eller andra närstående
kvinnors anseende. Kan bara minska.
”DET HANDLAR INTE OM VAD MIN PAPPA TYCKER
UTAN OM VAD ANDRA TYCKER ATT MIN PAPPA SKA
TYCKA”
Hedersrelaterat våld och förtryck, har sin grund i kulturella föreställningar om kön, makt
och sexualitet.
I hederstänkandet står föreställningar om oskuld och kyskhet i fokus och familjens rykte
och anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda
beteende.
Kontrollen kan sträcka sig från begränsningar i vardagen som rör exempelvis klädval,
socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval som utbildning, jobb, giftermål och
skilsmässa.
Det är inte ovanligt att kontrollen utvecklas till hot om våld och våld, och ibland även
dödligt våld.
Pojkar samt homosexuella, bisexuella och personer med könsöverskridande identitet
och uttryck kan också drabbas.
”FRÅN PRINSESSA TILL KRÄNKT HUND”
”Vi äger dina
tankar, dina känslor, din
kropp
och är portvakter till din
sexualitet”
Uppväxt
Kroppen,
könet är min
största
fiende
Vikten av att få återövra
sina känslor, tankar, kropp
och sexualitet
som kollektivet genom sin
kyskhetskultur berövat
flickan/kvinnan
Brytning
Bild som symboliserar hur
livsutrymmet krympt för
individen
genom kontroll, hot och våld
Uppväxt
Akutfas
Mellanfas
Vikten av en
”hållandestruktur ”
med insatser baserade på
individens behov för att klara
av det nya ”friare” livet
Tiden efter
”VARFÖR ÄR KÄRLEK SÅ HATAT?”
• försöka lita på någon som är opålitlig
• försöka känna trygghet i en otrygg
situation
• bevara en känsla av kontroll i en situation
som är oförutsägbar
• bevara en känsla av makt i en hjälplös
situation
”DE JAG ÄLSKADE MEST VAR DE
FARLIGASTE FÖR MIG”
För sin överlevnad måste barnet hitta ett sätt att behålla anknytningen
till sina föräldrar. Detta kan göras genom exempelvis
• förnekande
• bagatellisering
• dissociation/transtillstånd
• genom att ta på sig skulden
• genom att hitta på en religiös/mytisk förklaring
Barn utvecklar i ännu högre grad än vuxna, starka känslomässiga
bindningar till dem som utnyttjar och försummar dem. Den
”traumatiska bindning” som kan finnas mellan barn och förälder i
dessa ärenden kan blandas ihop med den naturliga
kärleksideologin. Familjer där det förekommer övergrepp mot barn
är ofta socialt isolerade.
”MEN JAG HAR JU ETT VAL! VET DU
VARFÖR? FÖR ATT JAG ÄR
MÄNNISKA!”
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Brister vad gäller:
tillit
självständighet och initiativkraft
hunger efter beskydd och omsorg i intima relationer.
Personen kan ofta inte utnyttja valfrihet. Man är van vid lydnad och
anpassning vilket skapar sårbarhet.
Dissociationstendenser gör det svårt att upptäcka reell fara. Man kan
ha ett bristfälligt omdöme, nedvärdera sig själv och idealisera andra.
Man kan söka räddning hos kraftfulla auktoritära personer.
Man kan känna skräck för att bli utnyttjad eller övergiven.
Konflikter kan väcka ångest, depression eller raseri.
Man kan iscensätta draman kring svek, räddning och orättvisa.
”DE SKA INTE DÖDA, BARA TORTERA. DÅ LÄR DE SIG VAD
SOM ÄR FEL OCH DÅ UPPHÖR HEDERSVÅLDET”
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Tydligare ansvar för de unga i målgruppen på lokal nivå
Ha en koordinator, tydliga avtal mellan utredare och utförare
Tre faser; akut, mellan och långsiktig; olika innehåll.
Strukturerad riskanalys - adekvata skyddsåtgärder, förutsätter
avtal mellan polis och socialtjänst
Förhållningssätt till att de unga utsatts för brott oavsett om detta
polisanmäls
Skydds- och vårdplaner för de unga med rutiner för uppföljning
Definition och samsyn kring vad ett skyddat boende är
Ökad samverkan för att erbjuda unga skydd, stöd och
rehabilitering, akut och långsiktigt
Utforma insatser i samverkan, utökad satsning liknande
Kompotten
”MED BARA ETT PAR FOPPATOFFLOR OCH MIN ENSAMMA
SJÄL HOPPADE JAG UT GENOM FÖNSTRET OCH FLYDDE
TILL AMBASSADEN”
• Kunskapen bygger främst på flickor/unga kvinnors situation
• Upprepad utsatthet också efter uppbrottet de yngre än mer
utsatta för press, hot och våld
• känslor av skuld, skam, rädsla, ambivalens, ensamhet,
utanförskap, sorg och bristande kontroll
• Hög fysisk och psykisk ohälsa; hög förekomst av suicidtankar.
• Svårt att koncentrera sig på skola, svårt att etablera sig på
arbetsmarknaden
• 71 % PTSD (Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2009)
• Uppbrottet i sig ett trauma för många av de unga
”ERA BARN ÄR INTE ERA BARN.
DE ÄR SÖNER OCH DÖTTRAR AV
LIVETS LÄNGTAN EFTER SIG
SJÄLV”
•
•
•
•
•
Positiva relationer till föräldrarna
En trygg anknytning
Konstruktiva strategier hos föräldrarna
Socialt stöd
Upplevelse av kontinuitet och sammanhang i livet
Generella riskfaktorer
att hantera utsatthet, kris, trauma
•
•
•
•
•
•
•
•
Traumat orsakat av anknytningsperson
Låg funktionsnivå i familjen och desorganiserad
anknytning
Funktionsnedsättning hos den unge
Socialgruppstillhörighet och/eller minoritetsstatus
Bristande socialt stöd efter händelsen
Parallell livsstress
Kön, flickor mer sårbara i förhållande till trauma
Ålder, yngre mer sårbara i förhållande till trauma
Att tänka på vid placeringar
• ålder och kön
• ensamstående, par, med eller utan egna barn,
sexualitet och funktionalitet
• hot- och risksituation, akut och över tid
• ett akut oplanerat uppbrott eller ett planlagt uppbrott
• positiv/negativ inställning till skydd och stöd från
polis, socialtjänst och hälso-sjukvården.
• Har personen en funktionsnedsättning?
• Egna erfarenheter av att ha utövat våld, annan
kriminalitet, diskriminering, utanförskap, missbruk,
destruktiva relationer, sexuella övergrepp,
prostitution
• Faktorer i familjen
UPPBROTTSPROCESSEN
Akut fas - Intensiva insatser
• Stöd förmedlat på ett empatiskt sätt- tänk på risken
för retraumatisering
• Bekräftelse på det man utsatts för
• Våldet ska upphöra
• De basala behoven tillgodosedda, fysisk aktivitet
och daglig sysselsättning
• Stöd ska vara praktiskt, emotionellt och socialt
• Information om reaktioner på det man utsatts för
• Screening PTSD
• Förhållningssätt till familj och våldsutövare nödplan
• Behöver ett ”hållande” i insatserna
UPPBROTTSPROCESSEN
Mellanfas - Intensiva insatser
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Viktigt att förekomma behov, det kan finnas behov som
inte prioriterades akut men som nu blir stora
Först här ser man hur individen anpassar sig till
situationen.
Fokus på att utreda de individuella behoven
Hållande och kontinuitet fortfarande viktigt
Jobba mot en normalisering av situationen
Stödja positiv bemästring-motverka offerroll
Jobba för att ge den unge ett sammanhang och en
tillhörighet
Förmedla hopp - ge goda förebilder
Personkontinuitet är viktigt
Remittera till traumafokuserad behandling
Förhållningssätt till familj och våldsutövare - nödplan
Uppföljning
UPPBROTTSPROCESSEN
Långtidsfasen; insatser efter behov
• Eget fungerande sammanhang
• Hållandet inte lika starkt men kontinuitet fortfarande
viktigt
• Mer vägledare än expert
• Bearbetning av trauma
• Behov av att dela sin erfarenhet med andra
• Självhjälpsgrupper och stödgrupper är viktiga
• Bearbeta sorg
• Acceptera och förlika sig med sin situation
• Förhållningssätt till familj och våldsutövare nödplan
• Uppföljning
”Helt plötsligt skulle jag fatta en massa beslut om saker jag inte
hade en aning om och dessutom hade jag aldrig tidigare fått vara
delaktig i något som rörde min person”
Insatser till familjen
•
•
•
•
Ha en plan för familjen redan initialt
Riskbedömning, polisens medverkan
Involvera den utsatta i den grad som hon/han vill
Eventuella syskons situation utreds
”NÄ, PAPPA SLÅR INTE. HAN HAR KOLL”
Psykiskt: Kränkning, skuld- och skambeläggning, förödmjukelse,
nedvärdering, undandragen kärlek och omsorg, förföljelse, hot.
Socialt: Utfrysning, isolering, förbud att delta i normala aktiviteter i
samhället, tvång till avvikande klädsel, avvikande beteende,
ekonomisk nöd, ofrivilligt bortförande, bannlysning.
Sexuellt: I förlängningen är våldet även sexuellt som exempelvis tvång till
oönskat sex med okänd eller oönskad person genom äktenskap.
Hög prevalens av övergrepp inom familjen, förbud att prata om
övergrepp, offret blir den skyldige
Fysiskt: Från örfil till mord samt ”självmord”. Könsstympning samt
”återstympad”.
Latent: har skett andra i omgivningen/familjen, har upplevt bestraffningar
för ”småsaker”.
Materiellt: Ingen tillgång till familjens ekonomi, ingen tillgång till eget
konto, kontrollerar beteende genom pengar eller presenter.
Symboliskt: Individen har integrerat normer och värderingar och reglerar
sig själv med skam och skuld samt med att normalisera våldet.
”VI HAR INGEN HEDERSKULTUR. MIN SYSTER FÅR LEVA FAST HON HAR EN POJKVÄN”
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
ryktesspridning
upptäckt av den unges dubbelliv
upptäckt av sexuella erfarenheter
förändrat relationsmönster i familjen
den unge vill gifta sig med någon familjen ogillar
familjen planerar bortgifte
den unge har varit på rymmen
konflikter har tidigare, inom släkten, lösts med våld
kriminell belastning inom familjen
pojkvän kontaktar själv flickvännens familj
UNG08:
11-13 % av flickorna lever under hedersrelaterad kontroll
5-9 % av pojkarna lever under hedersrelaterad kontroll
slutsats: ca 70 000-100 000 barn i Sverige lever under
hedersrelaterade förhållanden. Av dem tror inte 8500 att de
själva får välja partner
Socialstyrelsen 2007:
5 % får inte välja religion
25-30 % av flickorna och 25 % av pojkarna har utsatts för hot eller
våld hemma
fler flickor än pojkar har hållits utanför familjegemenskapen
fler flickor än pojkar har utsatts för våld
fler pojkar har blivit hotade till livet.
”Ingen annan kan leva mitt liv” (Länsstyrelsen Gävleborg 2010)
kartläggning bland 515 elever i åldrarna 15-17 år i Söderhamn.
Resultatet av kartläggning visade på att:
6 % av eleverna oroliga eller mycket oroliga för att förälder eller
någon annan vuxen skulle bestämma vem de skulle gifta sig med.
4 % fick inte delta i sex- och samlevnadsundervisningen, simning,
skolfester och/eller andra aktiviteter efter skoltid.
Utöver detta framkom av kartläggningen att andelen elever med två
utlandsfödda föräldrar var 15 % ().
TILL EFTERTANKE
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, beror det på att jag är fåfäng
och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därför måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja
härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon.
S. Kierkegaard (1813-1855)
”Trots att jag har fått betala ett så högt pris så ångrar jag inte att jag
tog mitt beslut att ta min frihet och gå. Det som har hänt mig är
ingenting man kan göra någonting åt…det är viktigt att man lär sig
någonting av det…så att såna här fall inte upprepas. Om alla drar
sitt strå till stacken behöver sån´t här inte upprepas. Oavsett vilken
kulturell bakgrund man har bör det vara en självklarhet för varje ung
kvinna att både få ha sin familj och det liv man önskar sig. Men
tyvärr är det ingen självklarhet för många tjejer. Och jag hoppas att
ni inte vänder dem ryggen, att ni inte blundar för dem.
Tack för att ni lyssnade.”
”
