A, nr 31, pdf

Skatter i Torahn
Bibelstudium nr 31, A
Sabbaten den 7 maj 2011
Emor – ”Tala” – ‫אמֹר‬
Torahtext: 3 Mos 21:1 – 24:23
Haftarah: Hes 44:15-31
Apostoliska skrifterna: Luk 18:1 – 20:47
Ty Torah skall utgå från mig,
min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.
(Jes 51:4)
De första två kapitlen i denna veckas bibelavsnitt handlar främst
om prästernas helighet, medan det tredje kapitlet handlar om de
årligen återkommande högtiderna. I Tredje Mosebokens tjugofjärde kapitel möts vi av undervisningen om ljusstaken och skådebröden, samt ytterligare instruktioner om, hur Israel skulle handskas
med olika problem som kunde uppstå bland folket.
Hitintills i Tredje Moseboken har det undervisats mycket om,
hur man ska leva heligt inför Gud. I kapitel tjugotre får vi dessutom veta, att vi inte endast ska leva rent inför Herren, utan att våra
liv även ska vara inställda på de återkommande högtiderna. Detta
är kanske ett av de mest välkända kapitlen i Tredje Moseboken och
det finns många olika tankar och åsikter om innebörden i dessa
verser och om hur de ska tolkas. Här har vi endast utrymme till att
ge en kort sammanfattning med förhoppning om, att du ska vilja
fortsätta dina studier i det här ämnet på egen hand.
1
Åtminstone vid tre tillfällen omtalas dessa högtider i Bibeln som
”Herrens högtider”. Detta är en översättning från hebreiskans moed
och kommer från ett grundord som betyder ”avtalad” eller ”fastställd”. Bibelöversättare har lagt till ordet ”högtider”. Vi skulle
kunna säga, att dessa särskilda dagar är Guds ”avtalade mötestider”
med sitt folk och att Tredje Mosebokens tjugotredje kapitel presenterar en lista på alla de olika tillfällen, då Gud har ”avtalat tid” med
sitt folk för att kunna möta dem på ett alldeles speciellt sätt. Dessa
moadim återkommer år efter år. Gud sade, att de var en ”evig
stadga… från släkte till släkte, var ni än bor”.
Det är också viktigt att lägga märke till, att det finns en speciell
ordningsföljd när det gäller dessa avtalade ”mötestider”. Trots allt
är det Herren själv som har placerat var och en av dem i denna
speciella ordningsföljd. Att utelämna en högtid eller att flytta en
högtid ut ur denna särskilda sekvens är att gå emot de ”avtalade
mötestider” som Gud själv har påbjudit. Låt mig illustrera detta
genom att jämföra dessa högtider med en vacker ädelstensprydd
klocka. ”Guds skapelse är fulländad och underbar. Varje invecklad
detalj är konstruerad av Mästerformgivaren för sitt speciella ändamål. Den bibliska högtidscykeln (3 Mos 23) är en del av skapelsen.
Den är som en klocka där varje högtid på urtavlan representeras av
en vacker ädelsten. Att flytta ädelstenarna från dess ursprungliga
plats är till skada för tillverkaren av klockan, skaparen.”1
Shabbat står överst på denna lista, vilket visar vilken betydelse
den dagen har. För att än mer understryka undervisningen om
sabbatsvilan, så innehåller var och en av dessa särskilda ”mötesdagar” åtminstone en Shabbat – en dag av vila.
Vi ska också lägga märke till, att dessa ”avtalade mötestider” ingår i en cykel – de upprepas år efter år. Gud sade, att de skulle
1
Ariel and D’vorah Berkowitz, Celebrating Shabbat, The Messianic Jewish Way,
sid 40.
2
”vara en evig stadga för er från släkte till släkte”. De är dessutom
sammanlänkade med de årligen återkommande årstiderna. Vinter,
vår, sommar och höst för med sig påsk, pingst och lövhyddohögtid.
Det finns mycket vi kan lära oss från dessa moadim (Guds
avtalade mötestider) men innan vi ser lite närmare på detta, måste
vi först göra ett förtydligande. Gud har i sitt ord gett oss en del
olika skäl till, varför han gav dessa högtider men han har kanske
inte berättat tillräckligt för att stilla all vår nyfikenhet. Detta
innebär, att vi inte får bli alltför dogmatiska, när vi gör våra
tillämpningar. Vi måste emellertid också komma ihåg, att många av
dessa tillämpningar är hämtade från Nya testamentets undervisning. Yeshua sade i Luk 24, att Torahn talade om honom – och
då inkluderas även Tredje Mosebokens tjugotredje kapitel. Dessutom finns det flera hänsyftningar till en del av dessa högtider
(exempelvis påsken och lövhyddohögtiden) i Nya testamentet.
Påsk
Vi börjar vår genomgång av ”Guds avtalade mötestider” med
påsken. Vad vill Gud lära oss med sin undervisning om denna
högtid?2 Vi kan se, hur Gud undervisar både om personlig frälsning
och om nationell befrielse.
Befrielse. Påsken handlar om befrielse från slaveri. Det var
under påsken som Israel skulle påminna sig händelserna omkring
befrielsen från slaveriet i Egypten. Kostnaden eller lösesumman för
denna befrielse var blodet från påsklammet. Det var Gud som var
befriaren. Men kom ihåg, att folket blev slavar på nytt – de var nu
Guds ”slavar”. De var inte fria att göra vad som helst, hur som helst.
Det är likadant på det andliga området. Vi var allesammans
syndens slavar. Vårt Egypten var synden, men ett pris betalades för
2
Jämför gärna Shabbat Shalom A, nr 15, 16, som mer i detalj tar upp ämnet om den
”ursprungliga” påsken! Övers. anm.
3
att befria oss – blodet från påsklammet. Vårt påsklamm var
Yeshua! I Ef 1:7 kan vi läsa, att det var Hans blod som friköpte oss.
Vem var det då som befriade oss? Herren själv! Vem är det vi nu
tjänar? I Rom 6 sägs det, att vi är befriade från synd och i 2 Kor 5
ser vi, att vi tillhör Herren som försonat oss.
Frälsning. Frälsning handlar om befrielse eller räddning. Under
påsken kommer vi ihåg, hur Gud räddade Israel både från att
drunkna i Röda havet och från den annalkande egyptiska arméns
svärd. I sin flykt från Egypten tvingades folket in i en situation, där
de var helt hjälplösa med havet framför sig och med egyptierna
bakom sig. Det fanns ingen flyktväg! Men Gud frälste dem! Han
räddade dem från döden när de insåg, att de inte själva hade någon
möjlighet att rädda sig.
På samma sätt undervisar påsken oss om, att vi är frälsta ifrån
synden. Gud förde oss till den punkt där vi insåg, att vi inte själva
kunde lossa det fasta grepp som synden hade om oss. Om vi
stannade kvar där, skulle evig död vara oundviklig. Hans ord till
oss var desamma som till Israel: ”Stanna upp och bevittna den
frälsning som HERREN i dag skall ge er.” (2 Mos 14:13) Gud lät
oss stanna upp med vetskapen om, att vi själva var så totalt hjälplösa, att endast Han kunde frälsa, rädda och befria oss från våra
synder. Han sände oss frälsning. Det hebreiska ordet Yeshua (Jesus) betyder frälsning. Gud sände Yeshua/frälsning för att befria
oss från syndens slaveri.
Helgelse. Gud talade om för Israels folk, att de skulle fortsätta
sitt påskfirande genom att äta matsahbröd (osyrat bröd) i sju dagar.
Jäst har blivit en passande symbol på synd. Genom att undervisa
folket om, att de skulle äta osyrat bröd under sju dagar, ville Gud
säga, att en människa inte är densamma, efter det att Yeshua befriat
och frälst henne. Som en ny skapelse (2 Kor 5:17) är hon en
människa vars synd är borttagen, hon är helig och rättfärdig och
hon är ett Guds barn.
4
Uppståndelse. Enligt 3 Mos 23:9-14 var det under ”det osyrade
brödets högtid” som det första av de två förstlingsoffren skulle offras inför Herren. Det första offret
(det första från kornskörden) skulle offras ”dagen
efter sabbaten”. Det var exakt på den dagen som
Yeshua – vårt påsklamm – uppstod från de döda.
Det stämmer så väl in med orden från Nya
testamentet som beskriver honom, som den som
”uppstått från de döda som förstlingen av de
insom-nade”. (1 Kor 15:20)
Pingst
Pingsten (shavuot) är den andra av de två ”förstlingsdagarna”. Den
första var vid påsk, då det första av kornskörden bars fram och den
andra var vid pingst, då det första av veteskörden skulle offras
inför Herren. Folket var då förväntansfulla inför den skörd som de
skulle få inbärga under sommaren. Enligt den judiska traditionen
firar man pingst till minne av, när Gud gav sin Torah till Israels
barn på Sinai berg. Ännu en stor händelse ägde rum på shavuot
(pingst) – utgjutandet av den helige Ande som omtalas i Apostlagärningarnas andra kapitel. Vi kan sammanfatta dessa båda händelser på följande sätt: Pingsten är den tid då de troende utrustas för
att bära frukt för Gud. Denna frukt är en kombination av en rätt
förståelse av Guds undervisning och den helige Andes kraft. Vi får
i förväntansfull glädje se fram emot den skörd som vi ska få vara
med om på grund av, att vi utrustats med Ordet och Anden.
Basunfesten
Tredje Mosebokens tjugotredje kapitel säger, att basunfesten (Yom
Teruah – det judiska nyåret) skulle kännetecknas av att man skulle
hålla sabbatsvila, en helig sammankomst och att man blåste i
shofarhorn. Texten säger, att shofarhornsklangen skulle ”bringa…
5
[folket] i åminnelse inför HERREN”. (3 Mos 23:24, 1917) Shofarhornsklangen skulle vara som en påminnelse, men Bibeln berättar
inte om, vad den skulle påminna om!
Bibeln hänvisar till flera tillfällen då det blåstes shofarhorn.
Shofarhornet ljöd på Sinai, när Torahn gavs till folket. Basunfesten
kan därför tänkas vara en dag som vill påminna om Torahn. Man
blåste också shofarhorn i strid. Denna dag kan alltså även påminna
oss om den andliga strid vi är inblandade i. Framför allt talar
Bibeln emellertid om, att shofarhornet ska ljuda, när Yeshua
kommer tillbaka. Om vi kombinerar den information vi får från 1
Kor 15 och 1 Tess 4 med de händelser som är beskrivna i Sakarja
bok, kapitlen 12-14, finner vi ett budskap som passar in på de tre
höst-högtiderna: Yom Teruah (basunfesten), Yom Kippur
(försonings-dagen) och Sukkot (lövhyddohögtiden).
I korthet tecknas följande bild: Shofarhornet ljuder för att väcka
Israel och hela världen inför Yeshuas snara återkomst, vilket medför en Yom Kippur (försoning) då en ”nådens och bönens Ande
skall utgjutas” och då många bland Israels folk ska se ”upp till mig
[Gud] som de har genomborrat”. (Sak 12:10) Messias kommer
tillbaka och han kommer sedan att vara vår Herre och kung –
sukkot (lövhyddohögtiden)!
Innan man kan dra de slutsatser och lärdomar från dessa
moadim (”Guds avtalade mötestider”) som vi nu gjort, måste man
emellertid betona dessa dagars egentliga syfte. Israels barn skulle
genom dessa högtider varje år påminnas om, vad Gud gjort för
dem i tider som gått och de skulle därigenom komma ihåg sin Gud.
Detta skulle bidra både till individernas och hela nationens andliga
tillväxt och helgelse.
Vi har sparat kommentarerna om Shabbat till sist, trots att
Shabbat är den första i raden av ”Guds mötesplatser” i vår text.
6
(3 Mos 23) Anledningen är den, att Shabbat är närvarande inte bara
en gång i veckan utan representerad i alla de olika högtiderna.
Påsken och lövhyddohögtiden både börjar och slutar med en Shabbat, medan pingst, basunfesten och försoningsdagen är sabbater i
sig själva.
Shabbat är en dag, då alla våra vardagliga bestyr upphör. Men
den är mer än så! Shabbat är en minnesdag från vårt ”uttåg ut ur
Egypten” och en ”minnesdag från skapelsen”. Veckosabbaten påminner oss alltså – enligt traditionellt judiskt tänkande baserat på
Torahn – om två saker: skapelse och frälsning. Alla moadim
(”Guds avtalade mötestider”) under året talar om detta: Att vara en
Guds skapelse och om att vara frälst och försonad med Gud.
Men hur påminner Shabbat oss om skapelse och försoning? För
det första är Shabbat en minnesdag från skapelsen. (Se 1 Mos
2:1-3!) Den fysiska skapelsen påminner oss om, att vi alla blev
skapade till att vara beroende av vår Skapare. Livet var ämnat att
vara en evig vila i honom. Han skulle fylla människans alla
fysiska, känslomässiga, mentala och andliga behov.
Men så kom syndafallet. Människan – i sitt syndfulla tillstånd –
ger nu uttryck för sin längtan efter att vara oberoende av Gud.
Detta har lämnat människosläktet i ett ”syndens slaveri”, där
synden så totalt har bundit människan, att hon inte i egen kraft kan
befria sig från sin längtan efter att leva ett liv oberoende av sin
Skapare. På grund av sin kärlek och nåd till sin skapelse ville Gud
befria syndfulla människor från detta andliga slaveri – som bara
hade död som slutmål. Detta kallas försoning/frälsning. Människor
befrias från syndens slaveri. Resultatet blir, att när någon tar emot
Gud och den försoning som utfördes genom Yeshuas försoningsoffer, blir den människan en ”ny skapelse”. Syndens bojor
och band bryts och människan blir nu i stället förvandlad till en
7
andlig varelse vars innersta längtan är, att leva ett liv helt beroende
av sin Skapare. Detta är försoning!
Gud gav en underbar gåva till sina barn. Han har skapat en dag
som en gång i veckan påminner dem om, att de är skapade till att
vara helt beroende av honom. Därför ska de upphöra med sitt
arbete. På samma sätt som Gud upphörde med att skapa världen –
eftersom det inte fanns något mer att skapa – så ska hans nya
skapelser en dag i veckan upphöra med sitt slit och släp eftersom
det inte finns något mer som kan tilläggas till nyskapelsen –
frälsningen. Vi är fullbordade i Messias! På detta sätt påminner oss
Shabbat om Guds skapelse – den nya skapelsen!
Shabbat påminner oss även om försoning. När Yeshua frälste
oss och försonade våra synder, så befriade Gud oss från syndens
slaveri. Han gjorde oss fria att leva för honom och fria att vila i
Yeshuas fullbordade verk. På detta sätt ger Gud oss en gång i
veckan en påminnelse om, vad det innebär att vila i honom och att
tillhöra hans befriade folk. Dessutom så ger alla de övriga av Guds
moadim – dagar då Gud ”stämt träff” med sitt folk – en påminnelse
om, vad det innebär att vila i honom.
På detta sätt är Shabbat överlägsen de andra högtiderna. Deras
dagar av vila ska emellertid betraktas lika viktiga som den varje
vecka återkommande Shabbat, eftersom de tillsammans ger en bild
av något av vad det innebär, att som människa vara en ny skapelse
frälst genom Yeshuas fullbordade verk.
Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom
Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem
© Föreningen Shabbat Shalom
Mer info nästa sida!
8
Shabbat Shalom
‫ׁשבת!שׁלום‬
Skatter i Torahn
Nr 24 – 28, årg 14
A
Mersmak?
Du kan också få ”Shabbat Shalom”
hemsänd i din brevlåda helt utan
kostnad.
Utöver kommentarerna till veckans
textavsnitt kan du bland annat läsa en
aktuell artikel…
Önskar du ett provnummer? Skicka oss
ett mejl med namn, adress och
telefonnummer, så kommer intressant
läsning i din brevlåda om några dagar!
Barn eller
barnbarn?
Då kanske du är intresserad av ett
nummer av Shabbat Shaloms ”Torahpyssel”!?
En liten pysselsida för varje vecka i
anslutning till veckans textavsnitt!
Mejla till:
[email protected]
9