Evangelium om Guds rike

1
Översikt: Evangelium om Guds rike
1 Inledning
2 Johannes Döparen och Guds rike
3 Jeshuas förkunnelse om Guds rike
4 Lärjungarnas och apostlarnas förkunnelse om Guds rike
5 Paulus förkunnelse om Guds rike
6 Andra personers syn på Guds rike
7 Vad betyder tron på Guds rike för oss
8 Uppenbarelseboken
9 Uppståndelsen, himlen och hoppet om Guds rike
Grupparbete: Jeshuas liknelser i ljuset av Guds rike
2
Evangelium om Guds rike
Eivor Alpsten
”… pröva allt, behåll det goda!” (1 Tess 5:21).
Inledning
De fyra evangelierna börjar på olika sätt. Matteus förankrar sin berättelse i de
hebreiska Skrifterna och börjar med Jeshuas släkttavla. Han är den av
evangelisterna som ger flest citat från den hebreiska Bibeln. När han berättar knyter
han ofta samman sin berättelse med ett citat från G.T. Det vimlar av uttryck som
”som Herren hade sagt till profeten” (1:22), ”det som är sagt genom profeten
Jesaja” (4:14) osv.
Allt detta knyter Jeshua till profeternas utsagor om den kommande Messias, den
Smorde, profeten som skulle komma, den som skulle upprätta riket (Israel var ju
vid denna tid ockuperat av romarna.).
Markus är den enkle evangelisten som spontant vittnar om vad han sett och hört.
Det är ett glädjebud han kommer med: ”Här börjar glädjebudet om Jesus
Kristus”(Mark 1:1, Bibel2000). Han går direkt på utan krystade utläggningar.
Lukas är forskaren (Luk 1:3). Han tillhörde inte lärjungekretsen. Han nöjer sig inte
med obekräftade rykten. Han undersöker källorna. Man förstår att det är många
han har intervjuat för att kunna presentera sanningen om Jeshua. Jag tänker mig att
han haft ingående samtal med Maria. Hur skulle han annars kunna återge ängelns
budskap till henne?
Johannes har ett mera filosofiskt framställningssätt. Han levde längst av apostlarna
och hade därför en bredare kunskap då han tecknade ner sitt vittnesbörd. Man har
trott att han skrev långt senare än de andra evangelisterna. Detta har jag tolkat så att
han, mer än de andra apostlarna, hade kommit i kontakt med gnostiska läror och
därför hade ett annat språkbruk. (Senare forskare har nu ifrågasatt att Johannes
evangelium är skrivet senare).
Ordet ”evangelium” kommer från grekiskan och betyder ”ett gott budskap” eller
”en glädjande kungörelse”. Ordet har sin motsvarighet i hebreiskan )‫ (בשר‬där det i
första hand används för att framföra ett bud från slagfältet om seger (2 Sam 18:19).
I Matteus 3:2, 8, 11-12 förknippas ”Guds rike” med omvändelse, andedop och
dom. Matt 3:2: Omvänd er ty himmelriket är nära. Det finns ett skäl till omvändelse:
3
himmelriket är nära. Det är framför allt Matteus som använder sig av ordet
”himmelriket” i stället för ”Guds rike”, men det är samma sak. Jag vill också betona
ordet ”nära” som har med omvändelsen att göra. I Ps 34:19 står det: HERREN är
nära den som har ett förkrossat hjärta och i 5 Mos 30:14 Ordet är dig mycket nära … (Jfr
också Ps 51:19; 145:18; 147:3; Jes 57:15; 66:2).
Uttrycket Guds rike kan förstås på två sätt. I Luk 17:21 står det i Bibel2000 ”Guds
rike är inom er” (SFB ”mitt ibland er”, 1917 ”invärtes”, hebr. ‫)בקרבכם‬.
Ovanstående bibelställen har med det inre livet att göra, men uttrycket ”Guds rike”
i hjärtat (osynligt) täcker inte hela detta begrepp så som det framställs i Bibeln.
”Guds rike i hjärtat” är en viktig förståelse av ordet, men här tänker jag peka på en
annan sida som man talar mycket lite om.
När Bibeln talar om Guds rike betonar den oftast något som de kristna kyrkorna
förbiser. Kanske därför att vår bibelkunskap har färgats av att den tidiga kyrkan
bröt med det judiska och dess tänkesätt och ledde oss bort från huvudspåret i
förkunnelsen av Guds rike. För några år sedan lade jag märke till att Jeshuas
förkunnelse mycket lite rörde sig kring det som vi uppfattar som evangelium och i
stället koncentrerade sin förkunnelse kring det som evangelisterna kallade
”evangelium om riket”.
Jag vill nu systematiskt gå igenom de apostoliska Skrifternas förkunnelse om
”evangelium om riket”. Jag tänker börja med Johannes Döparen. Sen kommer
Jeshuas förkunnelse, lärjungarnas och apostlarnas förkunnelse, Paulus förkunnelse,
andra människors syn på talet om Riket och så till sist vad ”evangelium om riket”
innebär för oss. En mycket intressant sida av detta ämne är ju de profetiska
förutsägelserna i de hebreiska skrifterna, men dem tar jag bara upp i undantagsfall.
Johannes Döparen och Guds rike
När Johannes Döparen var nyfödd profeterar hans far, prästen Sakarias i Lukas
1:67-79. Lägg märke till hans profetia! Han börjar med att välsigna Herren, Israels
Gud och påminner om vad Gud gjort i det gångna. Jeshua var ännu inte född men
Sakarias hänvisar till någon från Davids släkt som ska träda fram som frälsare för
folket. Det är inte svårt att här se en politisk dimension i profetian: ”återlöst sitt
folk”, ”upprättat ett frälsningens horn” även om inte ett upprättat rike nämns
direkt. Gud hade gripit in hos detta folk i det gångna och nu väntade man på att
någon skulle träda fram och befria landet och folket från romersk ockupation.
När sedan Johannes trädde fram och folket lyssnade till honom var man övertygad
om att Johannes var en profet. Det står i Lukas 3:15 att folket till och med
”undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias”. När Herodes ville
4
döda Johannes står det i Matt 14:5 ”att han var rädd för folket, eftersom man ansåg
att Johannes var en profet”.
Jeshua säger om Johannes att han är den störste som har fötts av en kvinna men
”den som är minst i himmelriket är större än han” (Matt 11:11-13, 1917). (Tänk vad
jag funderat över detta uttryck under årens lopp men aldrig kunnat begripa! Men så
fick jag upp ögonen för upprättelsen om Riket och då blev allt så självklart.)
Johannes var den störste i den långa raden av profeter som hade levat fram tills nu
– i denna tidsålder. Men Guds rike tillhör en annan tidsålder. Där kommer ett nytt
slags mäniskor att leva med en högre ställning, de människor som har fått ett evigt
liv. Om vi känner oss små och obetydliga ska vi tänka på Johannes. Om vi tänker
oss en framtid i det riket kommer vi att få en större ställning än den som Johannes
hade på jorden. I det kommande riket ska vi nog ha samma ställning.
Det fanns frågor angående vem Johannes var (Joh 1:19-28; Luk 3:15). Man undrade
om han kanske var Messias, Elia eller Profeten, men han förnekade detta och
pekade i stället på Jeshua som Guds Lamm (Joh 1:36).
Johannes stora uppdrag var att ”gå före Herren och bana väg för honom och ge hans folk
kunskap om frälsning att deras synder är förlåtna” (Luk 1:76-77). Det var så hans far
profeterade över honom då han bars fram i templet och blev omskuren. Så blev det
också, Johannes ”förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse” (Luk 3:3). Han
förberedde människor för Guds rike.
Johannes är en viktig person för Jeshua. Jeshua säger om honom i Matteus 11:7-15
att han är mer än en profet och så citerar han med tanke på Johannes från Malaki 3:
”Se jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig.”
Jeshuas förkunnelse om Guds rike
När Jeshua frestats börjar han uppfylla de profetior som var uttalade om honom.
Vi läser exempelvis från Matteus 4:12-16 att han flyttade till Galileen (Matt 4:12-14)
för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja (Matt 4:15-17). Så
börjar han predika om Riket (Matt 4:23 etc.) och genom att bota sjuka visade han
påtagligt detta rikes innehåll och kvalitet.
Samtidigt som Jeshua säger ”Himmelriket är nu här” (Matt 4:17) eller som Markus
uttrycker det ”Guds rike är nu här” (Mark 1:15) så lär han sina lärjungar att be bönen
”Låt ditt rike komma!” Det är tydligt att det finns en överlappning här: redan nu,
men ännu inte. Om vi fortsätter läsa i den bön som Jeshua lärde sina lärjungar
(Matt 6:9-13) lägger vi märke till att han talar om jorden. Det är där som Guds rike
ska uppenbaras.
5
Då Jeshua talar om Johannes Döparen i Matteus 11 står det i vers 12 enligt
Bibel2000 (SFB har här en mycket märklig översättning): ”Sedan Johannes Döparens
dagar tränger himmelriket fram och somliga söker rycka till sig det med våld.” Det började
med Johannes Döparen och fick ett väldigt uppsving efter pingstdagen i Jerusalem.
Vi kan inte överblicka vad som sker i världen, men vi vet att Guds rike ska ta över
mer och mer och till slut ska vi få uppleva att Jeshua sitter på tronen i Jerusalem.
Jeshua sätter förkunnelsen om Guds rike främst: ”Sök först Guds rike och hans
rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också” (Matt 6:33).
Det dröjde innan Jeshua börjar tala med sina lärjungar om sitt lidande och sin död
och uppståndelse. Först ville han förankra Guds plan hos sina lärjungar, planen om
ett kommande messianskt rike på jorden. Om han inte hade gett denna
undervisning skulle kanske också vi frågat oss: ”Hur går det med löftet som gavs till
fäderna?” Abraham fick ju löften, bland annat om ett land, och när Jeshua talar till
sina lärjungar var ju detta rike ockuperat av romarna. Han påminner dem om att
Gud inte kommer att svika sina löften.
Men ärligt talat så har vi inom kristenheten inte talat så mycket om detta rike. Det
här löftet om Guds rike har ändrats till väntan på himlen. Kan det vara så att den
syn som predikas om vem Jeshua är har gjort att vi tappat löftet om att han ska
upprätta ett rike på jorden? Eftersom Gud bor i himlen och Jeshua for dit efter sin
uppståndelse så har vi koncentrerat oss på himlen. Om vi i stället accepterar
Bibelns undervisning om att Jeshua är en människa kan vi ta tag i löftet att han ska
upprätta sitt rike på jorden. (Gud har gett jorden åt människan enligt Psalm
115:16). Med den synen blir det mycket spännande att leva.
Sen får vi inte glömma att Guds rike på jorden med Jeshua som regerande kung är
tidsbegränsat. Vi läser i 1 Kor 15:24: ”Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt
Gud, Fadern …” (Se också Dan 2:44). Var vi ska vara då säger inte Bibeln något om.
Men vi ska alltid få vara tillsammans med Herren (1 Tess 4:16-18; Joh 14:3;17:24;
Kol 3:4).
En annan orsak till varför den kristna förkunnelsen i hög grad utelämnat
förkunnelsen om Guds rike är troligen att den tidiga kyrkan inte ville ha med
judarna att göra, och det var ju deras rike det var frågan om. Ett fysiskt rike som
skulle upprättas där Jeshua skulle regera tillsammans med Israels tolv stammar.
Roms kejsare ville inte ha en konkurrent om makten i de ockuperade områdena. Då
vi läser evangelierna kan vi se en politisk dimension som alltid är närvarande.
6
Vi kan dra oss till minnes vad som hände när konung Herodes fick höra talas om
”judarnas nyfödde konung” (Matt 2:2). Han kopplade genast samman detta barn
med Messias (Matt 2:3-6) och hörde sig för vad profeterna säger om honom. Det
handlade om det kommande Riket och dess konung, om profetiornas uppfyllelse.
Det innebar politisk oro.
Efter sin uppståndelse blev Jeshua kvar hos sina lärjungar i fyrtio dagar innan han
for upp till himlen. Vad gjorde han under dessa dagar? Han ”talade med dem om Guds
rike” (Apg 1:3). Tanken på Guds rike var så aktuell att lärjungarna frågar: ”Herre, är
tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?” Jeshua ger inget svar på den frågan
utan börjar i stället tala om att den Heliges Ande ska komma över dem och att de
ska bli hans vittnen (Apg 1:7-8). Och när han gjort det ”lyftes han upp och ett moln tog
honom bort ur deras åsyn” (Apg 1:9).
Sen gick lärjungarna och väntade och väntade och han kom inte tillbaka. Nu har vi
väntat i snart 2 000 år. ”Hur blir det med löftet om hans återkomst?” (2 Petr 3:4-13).
Petrus påminner oss om denna fråga och kommenterar den i de följande verserna.
Men lärjungarna lät sig inte slås ner. De gick ut och predikade om Guds rike. De
hade vandrat tillsammans med honom, de hade sett att han dött, hur han uppstått
från de döda och slutligen hur han farit upp till himlen. Alla dessa erfarenheter gav
lärjungarna en trosinjektion som gav dem hopp och bar dem under väntans tider.
Lärjungarna blev inte overksamma sedan Jeshua lämnat dem. Nu gällde det att
vinna världen och så for de ut åt alla håll. I Apostlagärningarna 17:6 står det: ”Nu är
de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen.” Det var Paulus och hans
medarbetare som var i farten.
Så småningom växte en kyrka fram som förkunnade bara den ena delen av
evangeliet, den del som handlar om Jeshuas död, uppståndelse och himmelsfärd,
och man tappade totalt bort evangeliet om Guds rike. Avsikten med min
förkunnelse i dag är att återuppväcka tanken att Jeshua ska komma tillbaka och
återupprätta ett jordiskt rike där rättfärdighet ska råda. Vi har något fantastiskt att
se fram emot. Jehovas vittnen har inte ensamrätt på att förkunna om Guds rike på
jorden (Visserligen är deras förståelse av detta rike något annorlunda).
Vi ska ”ärva evigt liv”. I berättelsen om den rike mannen i Markus 10 har Jeshua ett
långt samtal med honom om det eviga livet och om Guds rike (Mark 10:17-27).
Mannen frågar: ”Vad skall jag göra för att få ärva evigt liv?” (Samma fråga i dag skulle
7
nog lyda: ”Vad skall jag göra för att få komma till himlen?”) Samtalet mellan Jeshua
och mannen är intressant. Om han följde buden och sålde allt han ägde och gav åt
de fattiga skulle han få en skatt i himlen (= ett kvitto på att han hade äganderätt i
Guds rike). Men detta räckte inte. Men det var ett bevis på att han satsat allt för att
bli en lärjunge. ”Kom sedan och följ mig”, säger Jeshua och förklarar att lärjungaskap
har med Guds rike att göra.
Lärjungarnas och apostlarnas förkunnelse om Guds rike
Jeshua börjar inte sin verksamhet förrän han samlat en skara lärjungar omkring sig.
De följde honom inte på grund av att ha lyssnat till en väckelsetalare som rört deras
känslor. Han kallar dem individuellt när de höll på med sitt dagliga förvärvsarbete
(Matt 4:18-22; 9:9). Men de lämnar allt för att följa honom och för att själva delta i
arbetet att förkunna Guds rike runt om i Galileen.
Den grupp på tolv som Jeshua hade utvalt kallades apostlar och de sändes ut, ofta
två och två, för att predika om Guds rike (Matt 10:5-8). En annan gång utsåg han
sjuttio och samma instruktion gav han dem: De skulle bota de sjuka och predika
Guds rike (Luk 10:1, 9). Han gav dem förskrifter (Matt 11:1) om hur de skulle gå
till väga, vad de skulle undvika och vad de skulle koncentrera sig på. Han varnar
dem för hyckleri och för ”fariseernas och sadduceernas surdeg” (Matt 16:6).
När evangelisten Filippus talar med den etiopiske hovmannen talar han både om
Guds rike och om evangeliet om Jeshua (Apg 8:12). Han hänvisar till Jesaja 53 och
visar att han hade ljus över sambandet mellan profeten Jesajas uttalande om
Herrens lidande tjänare och den Jeshua och Messias som nyss farit upp till himlen.
Petrus ser också detta samband då han predikar på pingstdagen för en stor skara
judar som hade kunskap om den som profeterna hade talat om (Joel 2:28-32; Ps
16:8-11; 110:1).
Matteus, Markus och Lukas är tydliga med att återge Jeshuas förkunnelse och det
handlade om Guds rike. Det var först efter Jeshuas död och uppståndelse som
också dessa händelser kom i fokus och förkunnades jämsides med förkunnelsen om
ett kommande messianskt rike. Evangelisterna sade aldrig att Guds rike redan hade
kommit och att det bara fanns i hjärtat. När Petrus predikade på pingstdagen i
Apostlagärningarna 2 sysslar han med ren historiebeskrivning och det var då som
Anden föll och många fick stygn i hjärtat. Vår tro måste vara grundad på en bevisad
verklighet.
8
När man väl fått upp ögonen för vad det verkligen står i evangelierna inser man att
det är detta som det handlar om: ett annat rike, i en annan tidsålder, med en annan
mänsklighet. Vi har ju en intressant undervisning om den siste Adam och en ny
mänsklighet men den ska jag inte gå in på här.
Vi ska förbereda oss för tjänst i Riket och vara med om att förändra världen. Ska vi
vara med om detta måste vi börja redan nu. Inga undanflykter här om att ”vi ska
fara bortom månen”. Jorden är människans hem. Låt oss tänka på liknelsen om de
tio punden i Lukas 19:11-27. Där gäller det att förvalta de pund man har fått här.
Om man varit trogen ska man få ansvar i det kommande riket. Man får ansvar i
förhållande till sin trohet här.
Guds rike hör samman med Jeshuas återkomst och uppståndelsen. Då Paulus
skriver om detta till församlingen i Tessalonika säger han: Trösta därför varandra med
dessa ord. Något spännande ligger framför den som fått inträdesbiljett till Guds rike.
Paulus förkunnelse om Guds rike
Paulus var ju framför allt hedningarnas apostel. Hedningarna hade ingen kunskap
om de hebreiska Skrifterna och om Guds löften till Abraham – de var
avgudadyrkare. De behövde få kunskap om en levande Gud och hur de skulle få
kontakt med honom. Därför koncentrerar sig Paulus på att förkunna om Guds
kärlek till alla människor, han talar om deras ställning som syndare inför en
rättfärdig Gud och om hur Jeshua tar på sig vår skuld och ger sitt liv som
försoningsoffer.
Paulus ger också de nyomvända hedningarna vägledning om hur de ska leva ett
avskilt liv som Jeshuas efterföljare.
I sina brev verkar det som om Paulus först och främst betonar den sida av
evangeliet som beskrivs som ”Guds rike är inom er”. Det är en god början att få Guds
rike inombords och en nödvändig förutsättning för att kunna greppa löftet om ett
jordiskt Gudsrike. Och det är ju där grunden måste läggas för att förberedas för det
kommande messianska riket. I Paulus brev finns inte många exempel på att han
uttryckligt nämner orden ”Guds rike” eller likvärdiga uttryck, men det finns några få,
exempelvis följande:
Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande
(Rom 14:17).
Ty Guds rike består inte i ord utan i kraft (1 Kor 4:20).
Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike (Kol 1:17).
9
I fråga om hur man ska leva räknar Paulus upp en massa synder och säger i Gal
5:21 och Ef 5:5: ”De som lever så skall inte ärva Guds rike.” Det har med livsstil att
göra. Jämför med Markus 10 om den rike mannen. Det handlar om att redan nu
leva efter Guds rikes lagar och normer.
När alltså Paulus skriver till olika församlingar om Guds rike står det i samband
med ett gudfruktigt och avskilt liv, 1 Tess 2:12 och i samband med uthållighet i tron
då man får lida för den (2 Tess 1:5; 2 Tim 4:18).
De judar som lyssnade till Paulus hade inga problem med en förkunnelse om riket,
det var ju vad alla väntade på. Problemet var om de skulle kunna tro att denne
Jeshua verkligen var den Messias som de läst om i de profetiska Skrifterna (Apg
17:3; 18:5, 28).
Då Lukas ger en sammanfattning av Paulus verksamhet blir det ändå tydligt att
förkunnelsen om Guds rike var en viktig del i Paulus förkunnelse. Exempel på
detta finns i följande bibelverser: Apg 19:8; 20:25; 28:20, 23, 31.
Olika människors syn på Guds rike i nytestamentlig tid
Det judiska folket hade en bakgrund av många profeters utsagor om upprättelse av
landet och folket. Nu hade man väntat så länge på upprättelsen av Davids
kungadöme att många tappat bort kunskapen om de kännetecken som skulle
avslöja vem denne frälsare skulle vara. Men det fanns en förväntan i tiden och de
s.k. fromma höll sig uppdaterade med Bibelns profetior och tidshändelserna.
(Det är livsnödvändigt också i vår tid att leva i Bibelns uppenbarelsevärld samtidigt
som vi är vakna inför för vad som händer runt omkring oss.)
När därför Jeshua som den utlovade Messias framträdde var det inte underligt att
många stod frågande inför en person med så höga anspråk. Bara de som levde i
gudsfruktan och som hade profetisk insikt förstod att han var Messias. Han
hänvisade ofta själv indirekt till profetiorna om ”den som skulle komma” när man
undrade vem han var.
Matteus är den av evangelisterna som allra mest anknyter till de hebreiska
profeternas förutsägelser om Messias. Vi tar ett exempel från Sakarja 9:9 som han
påminner om i 21:5. Lite senare i samma kapitel, verserna 42-43, förknippas Jeshua
med den ”sten” som blev en ”hörnsten” i Psalm 118:22.
10
Lärjungarna var medvetna om att Jeshua var Messias. I Matt 16: 13-17 ger Petrus
en klar bekännelse om att de alla begrep detta. Jeshua förbjöd dem att avslöja att
han var den som profeterna talat om och som alla väntade på.
Lärjungarna undrade ofta varför Jeshua inte talade helt öppet om sin messianska
roll och identitet och får till svar: ”Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter men det
har inte de andra” (Matt 13:10-11). I samma kapitel påminner Matteus i vers 35 om
vad som nämns i Psalm 78:2, att han ”skall förkunna vad som har varit fördolt sedan
världens skapelse”.
Modern till Sebedeus söner tog förkunnelsen om det kommande riket på så stort
allvar att hon föreslog sina söner till positioner i detta rike (Matt 20:20-23). Då hade
Jeshua precis talat om sin död och uppståndelse (Matt 20:17-19). Man räknade
alltså med att upprättelsen av riket var nära förestående.
Bland de religiösa ledarna ställde man sig frågande inför vem Jeshua i själva verket
var. Man kunde se att han uppfyllde många av förutsägelserna om Messias, men
han verkade ju totalt likgiltig inför den romerska ockupationsmakten. Dessutom
deklarerade Jeshua att ”Mitt rike är inte av denna världen” (förmodligen menade Jeshua
”denna tidsålder”) och så var det talet om att ”Guds rike är inom er”. Detta stämde
inte med deras förutfattade meningar om en Messias som skulle frigöra dem från
romarna. Det är viktigt att kunna se båda sidorna av Guds rike, den andliga delen
men också den rent fysiska.
När Jeshua var död kom en av dessa religiösa ledare och bad att få ta hand om
Jeshuas döda kropp. Vi läser i Markus 15:43 om hur denne ”Josef från Arimatea, en
ansedd rådsherre som också han väntade på Guds rike” trädde fram och öppet visade sin
välvilja mot Jeshua. Lite senare läser vi i Apostlagärningarna om den turbulens som
uppstod i Jerusalem efter Jeshuas död och uppståndelse men också om hur många
präster kom till tro, dessa som tidigare stått lite avvaktande (Apg 6:7).
Vad betyder tron på Guds rike för oss?
Tror vi överhuvudtaget på ett kommande messianskt rike? De flesta av oss har väl
fått lära sig att vi ska komma till himlen, om vi har blivit frälsta genom tron på
Jeshua. I mitten av maj visades ett klipp på TV från Jesusmanifestationen i
Stockholm. På en av banderollerna stod det: ”Himlen är vårt hemland”. Hur många
av oss är det som någon gång talat om himlen med någon vi velat vinna för Gud?
(Mitt eget vittnesbörd om brev.).
11
Om vi läser Bibeln noggrant inser vi att det här med himlen måste vi se närmare på.
Det verkar som om Bibeln inte ger oss något stöd för den uppfattningen. I stället
för himlen talar Bibeln mycket om Guds rike som ska etableras på jorden. Temat
för Jeshuas förkunnelse var upprättandet av ett messianskt rike här. Hur har Ordets
förkunnare kunnat missförstå Bibelns budskap om Riket och ersatt det med
himlen?
Det finns en lek med flera deltagare där den förste ska viska en mening till den som
sitter bredvid som i sin tur viskar samma mening till nästa, tills man gått laget runt.
Oftast har budskapet förvanskats så man inte känner igen den ursprungliga
meningen. Något liknande verkar ha hänt med evangeliet om riket. Man har
kommit bort från ursprungstanken i Skriften och förlitar sig på ”den muntliga
traditionen” som inte är heltäckande och som kan vara vilseledande.
Vi har inte bara fått lära oss att vår destination är himlen för de frälsta och helvetet
för de ofrälsta. Vi har också hört talas om ett tusenårigt rike, men där ska inte vi
vara med. Det är för det judiska folket sedan de gått igenom olika slags straffdomar
och vedermödor. Vi som tagit emot frälsningen ska under tiden fira bröllop i
himlen tillsammans med vår himmelske brudgum. Men det var väl bara den
”odödliga själen” som skulle till himlen? Samtidigt låg ju kroppen förmultnad i
graven och skulle uppstå först på den yttersta dagen. Det var ganska svårt att få
denna förkunnelse att gå ihop. (Påverkan från grekisk gnosticism och filosofi har
påverkat kristendomen i alltför hög grad.)
Personligen har jag inte längtat så mycket till himlen som jag sörjt över att inte få
vara med i tusenårsriket. Men det verkar faktiskt som om också jag ska få vara med
i det rike som Jeshua ska upprätta vid sin tillkommelse. Eller tar jag helt fel? Ska jag
få del i detta rike som icke-jude? Är jag ändå inte en andra klassens världsmedborgare? Kan jag lita på vad Paulus säger att vi alla ”är ett i Kristus” och att etniciteten
inte spelar någon roll. Och vad betyder egentligen den nedbrutna skiljemuren och
inympningen? Jag börjar misstänka att inte alla har fått kunskap om eller förstått
den hemlighet som Paulus avslöjar för oss i Efesierbrevet 2 och 3. Där säger han
att hedningarna i Jeshua Messias är medarvingar till judarna och har del i samma
löfte.
I vilket fall som helst har jag gjort en investering i Riket. Jag har investerat mig själv
där genom att acceptera den blivande kungens inbjudan som försäkrat mig om en
plats. Det innebär inte att jag redan har flyttat dit. Men jag har mitt respass förvarat
i himlen och väntar nu på basunen som ska ljuda om att allting är klart. Jag
förväntar mig inte någon honnörsplats i Jerusalem, men om jag är trogen i det lilla
kan jag nog förvänta mig någon uppgift som jag förberett mig för redan här. Hela
12
jorden ska ju genomgå förvandling och Rikets lagar ska etableras överallt. Det
förbereder jag mig för.
Då vi talar om detta är det lämpligt att knyta an till ”riket inom er” (Luk 17:21). Vi
ska ärva ett yttre rike och för tillträde till det har vi fått ”Anden som en handpenning” (2 Kor 1:21-22; 5:5; Ef 1:13-14). Utan detta ”inre rike” blir det inte hellre
något arv i Guds rike.
Här vill jag göra ett litet inlägg av Tim Hegg1 från hans undervisning om
Galaterbrevet. Så här skriver han med min översättning:
”Att ha evigt liv är mycket mer än att ha blivit lovad en plats i den kommande
världen. Vår räddning från den nuvarande onda världen innebär också att medan vi
är kvar i världen är vi ändå inte del av världen. Vi är inte medborgare i denna onda
värld även om vi bor i den. Vår faktiska delaktighet i den frälsning som vi fått
genom Messias innebär att vi sitter med honom i den himmelska världen (Ef 2:6).
Vi har vår inriktning på ”det som är där ovan” och inte ”på det som är på jorden” (Kol
3:2), och därför är vi redan räddade från döden i denna nuvarande onda värld.
Det är i själva verket denna verklighet som försäkrar oss personligen om att vi äger
evigt liv. Därför att vi har blivit räddade (inte bara i hoppet om att bli räddade) kan
vi se och uppleva Andens livsförvandlande verk som ges bara till dem som är
”Guds söner” (jfr Rom 8:14). Ett förvandlat liv är ett säkert bevis på vår
pånyttfödelse därför att detta är möjligt bara genom Andens verk inom oss.”
Att få evigt liv innebär alltså att jag redan nu fått del av det innehåll som präglar
den kommande tidsåldern. Jag har också fått möjlighet att redan nu verka för det
riket.
Uppenbarelseboken
Uppenbarelseboken är ett budskap till sju församlingar i Mindre Asien. Det är
Johannes som förmedlar ett budskap från Jeshua själv. I de städer som nämns
fanns sedan lång tid tillbaka judiska församlingar. År 133 f.v.t. kom dessa områden
under Roms välde och avgudadyrkan var utbredd. Det var här som Paulus
missionerade. En del av dessa församlingar är omnämnda i hans brev och i
Apostlagärningarna. Jag tar för givet att dessa församlingar bestod av både judar
och icke-judar. Vilket budskap får dessa blandade församlingar? Jag kan inte se att
de olika grupperna judar och icke-judar fick olika budskap på grund av sin etnicitet.
Tim Hegg är bibellärare och förkunnare som man kan lära känna på hemsidan torahresource.com där det
finns massor av god undervisning även om jag inte är överens med honom i hans syn på Jeshuas identitet.
1
13
I kapitel 5 läser vi om Lammet inför tronen och om den lovsång som de himmelska
varelserna sjöng, vers 5-6. Det är tydligt att inför tronen ska alla folkslag stå
tillsammans som präster åt vår Gud. Vi ska inte bara regera som furstar utan också
tjäna som präster. Vad jag funderar på är om detta rike har kvinnliga präster. I varje
fall har jag inte sett något förbud mot det. Jag lutar åt att man och kvinna nog ska
kunna arbeta tillsammans. Vi har något stort att se fram emot, 1 Kor 15:24-28.
Uppståndelsen, himlen och hoppet om Guds rike
Då Petrus predikar på pingstdagen (Apg 2) talar han om att Gud uppväckt Jeshua
därför att döden inte kunde behålla honom (Apg 2:24). Under de tre dygn han varit
i graven hade han inte varit hos sin Fader i himlen (Joh 20:17). Själen gick alltså inte
till himlen då han dog. Då han efter sin uppståndelse möter Maria från Magdala
säger han till henne: ”Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern”
(Joh 20:17).
David hade inte heller gått till himlen då han dog (Apg 2:34).
I Hebreerbrevet 11 läser vi om trons människor från de hebreiska Skrifterna
(Abraham, Isak, Jakob, Mose, Samuel, profeterna och många andra)som ännu inte
fått vad de fått löfte om men de levde på ett hopp (Hebr 11:13). Hebreerbrevets
författare säger: ”Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans
med oss skall de nå målet” (Hebr 11:40).
Daniel talar om ”Att de många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv,
andra till förakt och evig skam” (Dan 12:2).
Job är förvissad om en återlösare och längtar efter den dag då han skall få skåda
honom med egna ögon (Job 19:25-27).
Paulus talar om alla i Kristus (1 Kor 15:22-23) ska göras levande. Först Jeshua,
sedan alla troende, sen kommer Riket.
Rövaren på korset var helt uppdaterad på vad som gällde (Luk 23:42). Han var
övertygad om att Jeshua var den som skulle upprätta ett rike. I föregående kapitel
har Jeshua talat om detta rike då han delade bröd och vin med sina lärjungar (Luk
22:18, 28-30).
14
Hela skapelsen väntar också på förnyelse och upprättelse (Rom 8:18-30).
Tidiga kyrkofäder som Irenaeus (ca 130-200), Justinus Martyren (ca 100-165),
Tertullianus (ca 155-220) angrep dem som påverkats av den grekiska filosofin med
platonska tankar om att själen gick till himlen då man dog och att kroppen stannade
i graven. (Greg Deuble i They never told me this in church, s. 316-318. Samma tankar
finns hos Anthony Buzzard i The Coming Kingdom of the Messiah, Översatt till svenska
som Messias kommande rike). Om de döda redan är i himlen, hur skulle de få det
bättre när Jeshua kom och väckte upp kroppen vid uppståndelsen?
Kyrkan förleddes av platonismen då den lärde att det bara är själen som ska räknas.
Det apostoliska hoppet om en total förnyelse för hela skapelsen gick förlorat.
Uttalanden om Guds rike
Joh 18:36
Mitt rike är inte av denna världen.
Mark 11:10
Välsignat är vår fader Davids rike som skall komma.
Matt 25:34
Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått
färdigt åt er från världens begynnelse.
Matt 24:14
Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett
vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.
Mark 10:23
Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike.
Mark 9:47
Det är bättre för dig att ingå i Guds rike med ett öga än att med båda
ögonen i behåll kastas i Gehenna.
Mark 8:38
Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för
honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin
Faders härlighet med de heliga änglarna.
Matt 19:14
Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör
sådana.
15
1 Kor 6:9-10
Inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike.
Matt 21:31-32
Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte
ni. Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på
honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det,
ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.
Matt 5:20
Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärde och
fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.
Samling i Lövhult, Nässjö, 6-8 juli 2012.
Eivor Alpsten ©, Gamlarpsvägen 13, 571 33 NÄSSJÖ, [email protected]