som för människor är omöjligt, nämligen att leva helt för Gud. En församling som
kommer att ha sitt ursprung, inte i denna fallna världen, utan i himlen där Guds vilja
sker. När detta sker i historien vet vi inte, men det viktiga är att det kommer att ske.
Församlingen kommer att bli ett med Guds vilja. Församlingen kommer att träda in i
ett kärlekens äktenskap med Brudgummen. Där profetiorna om ett hjärta som känner
Herren, ett hängivet hjärta, ett hjärta som känner Guds vilja och hör Herrens röst och
som Herren helt och full har tillträde till och där inget mörker kommer att finnas, är
fullbordade.
Jesus kommer med makt
När Jesus kommer tillbaka så sker det
alltså på ett helt annorlunda sätt jämfört
med när han kom som ett barn i Betlehem. Det står i bibeln att han kommer
med makt och ära och han skall i sin
makt utplåna ondskan. Det är tiden då
Jesus upprättar sitt rike. (jfr Apg 1:6ff).
Det är tiden då Gud svarar på den bön
som församlingen bett under årtusenden. ”Låt ditt rike komma!” Än så länge har vi
som kyrka bara en liten erfarenhet av Guds härlighet och makt och vi kan vara övertygade om att det blir en omtumlande erfarenhet att möta och formas av honom. Jesu
härlighet efter uppståndelsen gjorde det t.o.m. svårt för apostlarna att känna igen
honom. När Jesus visar sig i härlighet, makt och majestät blir det en erfarenhet som
får människor att bäva och falla till marken. Innan Jesus kommer tillbaka så tror jag
att han kommer uppenbara mer av sin makt och sin härlighet för församlingen. Jag
tror att församlingen kommer att få en dubbel arvslott av Guds Ande, likt Elisa och
kommer också att få gå fram med en gudomlig auktoritet som kyrkan saknat. Kanske är det så att löftesordet från Joh 14:12, om att de som tror skall göra större gärningar än Jesus, bokstavligen kommer att uppfyllas. Det antyds i bibel att den yttersta tiden kommer att vara utan motstycke när det gäller ondska men samtidigt platsen
då församlingen får verka i Jesus makt fullt ut. Kommer vi att känna igen honom när
han kommer? Kommer vi att känna igen församlingen när hon står inför sin fullbordan. Det kommer inte att finnas många likheter med den slentrianmässiga och traditionsbundna religiositeten av idag. Till sist får vi inte glömma att allt tal om kraft
och härlighet för församlingen i den yttersta tiden är förenat med ett lidande och en
kamp utan motstycke för kyrkan. Kanske är det först när vi genom lidandet slutar att
lita till vår egen kraft som Guds plan kan förverkligas helt och fullt. Men vi kan vara
övertygade om att det kommer att ske. ”Amen, kom, Herre Jesus! Herren Jesu nåd
vare med alla! (Upp 22:20f)
Detta inspirationsblad är producerat för Lysekils församling av
Hans Wolfbrandt. Läs mera om församlingen på www.Lysekilspastorat.se
För kontakt: e-post: hans. [email protected]
tel. 0523-10477, 070-5112346
Et t i n s p i r a t i on s b l a d f ö r
L ys e ki l s f ö r s a ml i n g
FÖRSAMLINGENS PROFETISKA KALLELSE
Tänk när församlingen blir fullt ut det som Gud vill att hon skall
vara? En församling full av Guds kraft, präglad av Guds kärlek
och strålande av Guds härlighet i en mörk värld.
I detta inspirationsblad vill jag lyfta fram församlingens profetiska kallelse. Jag vill göra det för att utmana oss att ta ett steg in
i det som Gud har planerat för oss. Vi får inte nöja oss med att
vara något annat än det som Gud har menat vi skall vara, utan
vi får ivrigt söka förverkligandet av vår kallelse.
Det finns genom hela historien en profetisk tradition, därför att Gud
har valt att tala sitt ord till människor och genom dessa människor
forma sitt folk och det historiska skeendet. Tydligast ser vi detta hos
Jesus som är Guds Ord och vårt sökande efter den profetiska kallelsen för församlingen för oss tillbaka till honom och till den profetiska traditionen i Israel. Den profetiska tjänsten och den kraft som Gud
lät enskilda människor temporärt vara en del av i gamla testamentet
fullbordas i Jesus och fr.o.m. pingstdagen så har den kristna församlingen blivit uppfylld av den helige Anden. Den profetiska kallelsen
gäller därför hela församlingen.
För Jesus var gamla testamentets böcker Guds ord som förutsade
hans messianska gärning. (Luk 24:27) Vi ser i Jesus hur Guds ord
och löften uppfylls och vi ser också hur Jesus söker den uppfyllelsen
genom att ledas av Guds ord.
När vi möter Jesus i inledningen av hans offentliga verksamhet, vid
dopet i Jordan, så säger han betecknande till Johannes att allt måste
uppfyllas. (Matt 3:15) Han har sökt sig till Jordan för att gå in i det
som Fadern har bestämt och där tar han emot utrustningen för sin
tjänst, den helige Anden. Jesus tjänade i Andens kraft och fullbordade Guds ord. (Luk 4:14 och Matt 5:17)
Hos Jesus ser vi att det finns en fantastisk kraft i Guds ord och när vi
genom Andens ledning uppfyller Guds ord eller snarare går in i det
som Gud har bestämt, utför vi vår profetiska kallelse. I allt är Jesus
vår förebild och hans sändning är också vår. ”Som Fadern har sänt
mig sänder jag er”. (Joh 20:21)
Jag är helt övertygad om att vi bara har anat en liten del av vad Gud
vill göra med församlingen och genom församlingen. Han vill göra
I det här numret:
2
4
9
10
11
12
!
13
"
14
#
15
16
”större gärningar” genom sin församling än vi såg hos Jesus. Jag tror också utifrån
Guds Ord att församlingen i den yttersta tiden kommer att träda fram i en helt ny
dimension av helighet och kraft. (Upp 19:7) Vi skall därför titta lite närmare på
församlingens profetiska roll i den yttersta tiden. Vi behöver låta oss inspireras av
Guds ords plan för församlingen och söka detta ords uppfyllelse. Min bön är att
Guds Ande skall leda oss in i den fullhet som vi får del av genom nåd. (Joh 1:16)
En del av Guds plan förstår vi inte nu och den kan kännas främmande. Allt det jag
skriver måste noggrant prövas mot bibeln och mot kyrkans tradition. Det finns
många luckor i min kunskap och många av slutsatserna är kanske undermåligt underbyggda. Se dem gärna som ett försök att finna vägen. Vissa vägmärken och
råmärken står tydliga, medan vi på andra områden bara kan ana en knappt synbar
stig. Kanske för att vi ännu inte behöver veta eller se den. Vi kan bara tro det Gud
visat oss och det som den helige Ande levandegjort för oss. Det jag funnit vill jag
dela med er. Jag tror på församlingens återupprättande och fullbordan och att detta
är vad vi ser Gud göra ibland oss idag.
Guds ords karaktär och kännetecken
Aposteln Johannes börjar sitt evangelium med en lovsång till Jesus som Guds Ord
och genom lovsången så sammanbinder han skapelsens kraft och vishet, ordet som
verkar genom profeterna med Jesus och därigenom med församlingen. Genom Ordet verkar Guds Ande tills det har uppfyllts och Sonen, Ordet
blivit allt i alla. (jfr 1Kor 15:28)
Jag vill lyfta fram tre aspekter av Guds ord som bibeln själv
vittnar om och som är grundläggande för förståelsen av detta
studium.
1.
Ordet är evigt
2.
Ordet är verksamt tills det uppfyllt sitt syfte
3.
Ordet blir kött och blod. Därför kommer Guds ord att
uppfyllas konkret i denna världen, i tiden.
Vi ser i Bibeln ett tydligt mönster där allt har sin början i att
Gud talar och att Guds Ande är närvarande när ordet uttalas. I
bibelns sista bok får vi en vision av hur allt kommer att sluta när ordet i sin helhet
har fullbordats. I Upp 22:7 står det ”Salig är den som håller fast vid profetians ord i
denna bok.” Kraften i Guds ord visar sig i skapelsen och makten i Guds ord visar sig
när Jesus träder fram i uppenbarelsen som Konung och ur hans mun går ”ett tveeggat, skarpt svärd”. (Upp 1:16) Ordet fullbordas i slutet på historien när ”Guds Ord”
träder fram på historiens scen på den vita segerhingsten och förgör ondskans välde.
(Upp19:11ff)
Ordet skapar ur intet och gång på gång ser vi hur ordet som är andligt blir till kött,
blir konkret och verkligt. Här har vi ett avgörande kännetecken på Guds ord och det
är att det går i uppfyllelse och jag skulle vilja säga, många gånger på olika andliga
plan, men alltid konkret. När kyrkan har förandligat ordet har vi ibland missat det
Öken innebär att dra sig ur världen när gränserna som Gud satt upp helt är överträdda. Elia fick dra sig undan till bäcken Kerit som ett tecken på att gränsen var
passerad och Isebel regerade. Johannes levde i öknen som nasir, Guds avskilde,
innan han skulle få bereda väg för Messias och församlingen kommer att kallas ur
de rådande strukturerna och samhälle när Antikrist tagit makten helt och fullt. (jfr
Upp 18:4, 2Kor 6:17) Detta är inget som församlingen skall söka utan församlingens kallelse är i världen, men när historien nått ett särskilt skeende kommer församlingen att kallas ut i öknen.
Det vi behöver be om är vishet att förstå tidens tecken och att Anden uppenbarar
Guds ord när tiden är inne.
Det andra som kommer att ske är kraftgärningar i Jesu namn genom Kristi kropp,
församlingen. Omvändelse och ödmjukhet går före kraft men Gud kommer att ge
utrustning för församlingens uppdrag och där kommer kraftgärningarna att få världen att häpna. Även om det är tveksamt om det leder till omvändelse.
Martyrskap innebär vittnesbörd med sitt liv och genom sitt lidande för Herren. Frågan som många ställer sig är om detta blir ett tecken som leder till historiens största
väckelserörelse, men oavsett det så kommer de heligas blod att få en förnyad och
fördjupad betydelse. Johannes döparens död under maktens
klinga och Jesus egen avrättning av den religiösa eliten i maskopi med den världsliga makten får mig att ana att församlingen under ett skeende i slutet av historien går ett fruktansvärt
öde till mötes. Dessa händelser kommer att skilja agnarna från
vetet och vara en del i den plan som leder fram till att lammets
brud kan träda fram.
Lammets brud
Om Guds kärlek är den axel kring vilket hela historien snurrar,
så kommer vi också att få se en storslagen final på historien. Församlingen smyckad
som brud, förberedd för giftermål och strålande i härlighet, vithet och kärlek. Höga
Visans ord av längtan och åtrå mellan brud och brudgum är också en bild av församlingens och brudgummens förhållande. Detta kan jämföras med apostelns ord
om Kristus kärlek till församlingen och hur han ville” ställa fram församlingen inför
sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara”. (Ef 5:27)
I uppenbarelseboken står det att lammets brud kommer ner från himmelen. (Upp
21:2) Det är alltså inget människoverk, utan det är Guds verk från början till slut.
Brudens skinande linnekläder är ”de heligas rättfärdighet” (Upp19:8) och det vet vi
är Jesus försoningsverk. Men det innebär en församling som i endräkt helt och fullt
har ”tvättat sina kläder i lammets blod”. (Upp 7:14) Bilderna och språket blir kanske här i uppenbarelseboken svårbegripliga och främmande men de pekar på att
genom tron på Jesus så kommer i den yttersta tiden Gud att göra det möjligt, det
Församlingen i den yttersta tiden
Vi skall avslutningsvis fästa blicken mot historiens slut och försöka se vad målet för
församlingen är och vi kommer att finna, som redan antytts, en tydlig bild som träder
fram i Bibeln. Församlingen som Kristi brud. Smyckad och klädd i renhet och härlighet i ett aldrig tidigare skådat mått. Att låta hjärtat och tankarna stanna vid målet kan
fördjupa vår strävan att nå dit.
Johannes av Korset skriver i en dikt om denna brudmystik. Det är den himmelske
Fadern som talar om skapelsen med Sonen; ”En brud, som skall älska dig, skulle jag
vilja ge dig, min Son, och för din skull skall hon förtjäna att ta del i vår gemenskap
och att äta bröd vid ett bord, samma bröd som jag också äter, för att hon må känna
de skatter som jag äger i en sådan Son, och med mig må glädjas åt din nåd och all
din rikedom.” Sonen svarar Fadern ” Mycket tacksam är jag Fader. Åt den brud som
du vill ge mig, skall jag ge min härlighet, för att hon i den må se all min Faders ära,
och hur jag har mottagit mitt vara av hans vara. I
mina armar jag låter henne vila, och förtäras skall
hon i din kärlek, och i evig njutning skall hon prisa
din godhet”
Men innan vi sträcker oss mot församlingens fulländan, som helt är ett verk av Gud präglad av en förunderlig kärlek, så låt oss knyta ihop trådarna i det profetiska skeendet. Innan fullbordan och änden kommer
skall Elia, förelöparen komma. Elias tjänst och samma Andens kraft som präglade Johannes Döparen
kommer att förbereda Jesus återkomst till jorden. Det är kanske mer än en tillfällighet
att Jesus dop av Johannes i Jordan finns avbildad på Lysekils kyrkas altarskåp. Vi har
sett tidigare hur Gud förnyar och fördjupar sitt handlande när hans plan fullbordas.
Elia och kampen mot Isebel, löftet om Elias återkomst från Malaki (Mal 4) och Elias
Ande i en sista stor andeutgjutelse som helt fullbordar det profetiska tilltalet och som
förbereder Jesus triumfatoriska återkomst som Konungarnas Konung. I den yttersta
tidens sista andeutgjutelse kommer konflikten mellan Guds rike och denna världens
furste att kulminera och djävulens sista dödsryckning att skörda ett lidande utan motstycke i världen. Men det kommer också att innebära att Elias omvändelsförkunnelse
och den helige Andes kraftgärningar också framträder utan motstycke i historien. Vilket kommer att medföra en hängivenhet i församlingen och en längtan efter renhet av
helt nytt slag. Den profetiska församlingen kommer att sträcka sig efter detta och räkna det som det dyrbaraste i världen att leva ett liv som behagar Gud. En församling
som frågar Gud; Vad vill Du? En församling som funnit skatten i Guds ord och är
beredd att sälja allt för att vinna den. (jfr Ordspr 3:13ff) Eftersom församlingen kommer att ha en Eliatjänst så finns det redan i den kallelsen, en väg som går genom
öken, kraft och martyrskap.
som ordet varit utsänt för och det som ordet verkat. Många missade Jesus och såg
inte honom som uppfyllelsen av det profetiska ordet. Men det är nästan på ett
chockerande konkret sätt som evangelisterna tolkar bibelordet. I vår tid påstår vissa att vi begränsar Gud genom att förstå Guds
ord konkret och bokstavligt. Ändå är det genom
det konkreta som profeterna finner vägledning i
ordet och Guds löften är så konkreta som de
uttalas. Daniel hittade hos profeten Jeremia att
Gud lovat att den Babylonska fångenskapen
skulle upphöra efter 70 år. När han fann det löftet började han konkret förbereda sig på dess
uppfyllelse och blev en del av det profetiska
skeendet. (Jer 25:11, 29:10 och Dan 9:1ff )
Så verkar Guds löfte till Abraham om ett land
nästan anstötligt konkret, inte minst i vår tid när
det började gå i uppfyllelse 1948.
Vi kan se hur löftet till Abraham är konkret och gäller ett jordisk land Israel och
som uppfylls både på ett andligt plan genom Jesus och apostlarna, men dess bokstavliga uppfyllelse väntade de på. (jfr Apg 1:6ff) Detta givna löfte är ett evigt löfte
och det kommer därför att uppfyllas, för Guds ord är sanning. (1Mos 13:15, Ps
119:89)
En bild för att Guds ord är konkret visar oss profeten Hesekiel när han får befallningen att äta bokrullen och fylla sin mage. (Hes 2:8ff,jfr Upp 10:9ff) Vi kan jämföra denna bild med Jesus som också talar om att ”leva av varje ord som utgår från
Guds mun”. (Matt 4:4, Jfr 5Mos 8:3)
Ordet skall inte förgås utan uppfyllas. Ordet verkar till det uppfyllts i alla sina
aspekter, i allt det som Gud har talat.
Det är en annan sak att Gud har sin egen tidsplan för ordets uppfyllelse och ibland
tycks det vara beroende av att vissa saker skett som är en förutsättning. Därför kan
aposteln tala om att vi kan påskynda Jesu ankomst (2Petr 3:12) och Jesus säger om
tidens slut att vissa saker först måste ske t.ex. att ”evangelium om riket skall predikas i hela världen”. (Matt 24:14)
Det är viktigt att vi känner igen Guds ord och sättet som det verkar för Gud har
tänkt att församlingen skall vara en del av det skeende som han planlagt. Låt oss ta
ytterligare ett exempel. Jesus träder in i världen genom Guds Ande och ord. Detta
läser vi om i bebådelsetexten hos Lukas. (Luk 1:26ff.) Det är betecknande att den
del av kyrkan som står tvivlande inför jungfrufödelsen också saknar profetisk kraft.
Men om vi jämför detta helt avgörande andliga skeende när Gud blir människa
med församlingen så ser vi först hur ordet genom Anden ”blir kött” (Jfr Joh 1:14)
och församlingen föds också genom Ordet och Anden. Vågar vi sedan tala konkret
med mystikerna så sker detta ur Jesu sida, alltså genom Jesus kroppsliga död. När
Anden förmedlas av Jesus efter uppståndelsen (Joh 20:19ff) och på pingstdagen
(Apg 2:1ff) tar fullbordan av Guds ord ytterligare ett steg och den kraft som uppväckte Jesus är nu verksam i världen genom församlingen. (Ef 1:19ff) Församling-
en är alltså ett redskap för ordets uppfyllelse och bärare av Guds ord.
Abraham—Mose—profeterna–Jesus—församlingen—Israel steg för steg
genomförs Guds plan. Planen är konkret och vi väntar på att den skall uppfyllas helt. Det finns olika dimensioner och olika djup i ordets verkan och det
tycks ibland fullbordas i en aspekt för att sedan fortsätta att verka och fördjupas. Man talar ibland om att Guds ord verkar i historien som något som liknar
en spiral. Det uppfylls, men i kommande skeende återkommer samma ord och
löfte. Ett exempel är profetorden om Jesus födelse från Jesaja 7:14. Ordet hade
naturligtvis en konkret uppfyllelse i den historiska situationen, men aposteln
ser dess fullbordan i Jesu födelse 700 år senare. (Jfr Matt 1:23) Ett annat exempel är Elia och hans kallelse att bereda väg för Messias detta uppfylls med
Johannes Döparen men det kommer också att uppfyllas innan Jesu återkomst,
men det återkommer vi till längre fram.
Guds ord är levande och verksamt skriver aposteln (Hebr 4:12) och det identifieras med Jesus. Allt handlar om honom. Men ordet är också nerskrivet, fästat
på papper och konkret gripbart för oss människor och förmedlat genom
mänsklig svaghet och brist. Det är inte märkligare än att Jesus föddes av en
ung jordisk mor och fostrades av jordiska föräldrar. Att människor är en del av
Guds ords fullbordan ändrar inte på förhållandet att allt till sist beror på Gud.
Kännetecken på den profetiska församlingen
Vi vet ifrån bibeln att Jesus är den levande Gudens avbild och att Guds fullhet finns i honom.
En del av Jesu tjänst eller ämbete är profetens. Att
vara ett med Guds verksamma ord som i sig frälser och förvandlar. I gamla testamentet vilade
profetians ande över enskilda personer vid speciella tillfällen, men i den församling som Gud formar på pingstdagen uppfylls profeten Joels ord,
att ”Guds Ande skall utgjutas över allt kött”. (Joel 2:28) Nu är den profetiska
tjänsten en del av Kristi kropp och församlingen består av ett profetiskt folk.
Jag vill därför lyfta fram fem kännetecken på den profetiska församlingen,
utan att göra anspråk på att detta säger allt. Dessa fem aspekter reflekterar
Guds väsen och är uppenbarade i Jesus Kristus. Om vi känner igen Guds Ande
i detta kommer det också att leda oss in i ett profetiskt liv som med ord och
handling lever ut dessa drag. Målet för församlingen är att Gud vill ge sin Son
en brud som är ”smyckad” (Upp 21:2) utan ”fläck eller skrynkla”. (Ef 5:27)
Därför kommer den sista tidens stora andeutgjutelse att föra fram en församling utan motstycke i renhet, helighet och hängivenhet. Dessa karaktärsdrag för
församlingen i den yttersta tiden finns för att vi skall kunna gå in i dem och så
förverkliga Guds plan. Jag har inspirerats för dessa punkter genom Kjell Sjöbergs bok ”den profetiska församlingen”.
Hesekiel utmanar oss att hålla blicken fäst vid Gud och vad han gör idag. Men också att varna för fienden och frestelser i vår tid. Att inte dra oss undan samhället
utan ställa oss i bön på de ”åkrar” som striden råder idag. Jag tror också att vi skall
få tala nytt liv med en helt ny auktoritet och kraft än vad vi har erfarenhet av. Då
det som bara är skelett och benknotor skall få bli till liv. Församlingen behöver få
en profetisk blick på historien och Guds folks roll i den. Den profetiska församlingen får inte vara naivt okritisk men ändå beredda
att ge allt för Israel. I den yttersta tiden kommer
världens ögon att riktas mot Israel och mellan
östern. Det är där de avgörande historiska händelserna kommer att stå när slutet närmar sig och det
är där Jesus kommer att komma tillbaka. Församlingen har en kallelse i att välsigna Jerusalem!
Daniel - Gud är min domare
Daniel verkade i en främmande kultur och i ett främmande samhälle som deporterad till Babylon. Han visar genom att vara noggrann och trogen i sin Gudsrelation att en man på Guds sida förändrar historien och samhället. Daniels vishet var
vida känd och han fick tjäna flera kungar. Men visheten var inte hans egen utan
Gud var med honom. I allt litade han på det Gud sade och visade honom. Genom
ett oförvitligt liv vittnade Daniels karaktär på ett liv format av Gud. Den profetiska församlingen utmanas att vara noggrann i alla aspekter av livet, att leva rent
och vara uthållig i sin gudsdyrkan. Den profetiska församlingen är en bedjande
församling. En församling som ber i ande och sanning och som inte bara prioriterar bön utan vars liv är bön. ”Jag skall leda dem där de gå bedjande fram”, sa
Herren till Jeremia. (Jer 31:9) Daniel visste att Gud såg i det fördolda och att det
var inför Gud som han skulle avlägga räkenskap. Därför behövde han inte frukta
människor även om de hotade med både lejongrop och brinnande ugnar. Gudsfruktan är början på vishet men också en förutsättning för Guds kraft. När Gud är
stor i en människas liv och man själv är liten kan Guds hand verka mäktigt.
Daniel lär församlingen noggrannhet och uthållighet och att tjäna i det fördolda
och inte inför människorna. Det är när gudsfruktan finns som Gud också gläntar
på förlåten till framtiden och det kommande skeendet som hos Daniel. Gud talar
förtroligt med dem som fruktar honom och han gör ingenting utan att uppenbara
sin vilja för sina tjänare profeterna. (Ps 25:14 , Amos 3:7)
Förtroligheten med Gud är något som kommer att prägla församlingen i den yttersta tiden. En ny hängivenhet som tar sig uttryck i intimitet och närhet. Församlingen går en ny ”Mariatid” till mötes där vi kommer att välja det som är bäst och
älska att sitta vid Jesus fötter, ligga vid hans bröst och viska hjärtats lov genom
den helige Anden till Jesus, brudgummen.
börja om på nytt tills det blir så som han har tänkt. Därför får vi idag ha tro för att
Gud kommer att föra församlingen till sin fullbordan och vi får vända om till Gud
och låta honom forma oss på nytt! (Jfr Jer 18)
Jeremia utmanar oss att tala om och att verka så att församlingen formas av
1. Varje människas unika värde och att slå vakt om de oföddas rätt till liv.
2. Kristen tro handlar om hjärtats relation med Gud och inte
om religiösa beteenden.
3. Inte tystas fast Guds ord i våra dagar tycks väcka hat och
förföljelse.
4. Gud inte ger upp utan börjar om med oss när vi misslyckas. (jfr Jer 18)
Hesekiel - Gud är stark el Gud styrker
Hesekiel är präst och likt Jeremia son till en präst. Han känner detaljerna i templet
och är förtrogen med tempeltjänsten. Som hos de andra profeterna så framträder
Gud som den helige Guden och det innebär att det Gud visar och säger är viktigare
än något annat i livet. Hur omöjligt, enformigt eller outhärdligt det än är så har
profeten ingen val. Därför att han känner Gud. Hesekiel visar också hur profeten är
ett med det ord han förkunnar och det innebär att han får äta Guds ord (3:3) och
känna dess konsekvenser i sin egen kropp. Hesekiel får inte bara äta Guds ord utan
också tala Guds ord till liv. (kap 37) Den profetiska församlingen har makt att tala
liv till det som är dött därför att livets furste sänder församlingen med det uppdraget.
Hesekiel tvivlade inte på att Gud fortsatte att verka med sitt folk trots fångenskap
och dom. Han såg judarna i ett profetiskt ljus och denna dimension av församlingens kallelse är viktig idag.
I Hesekiels bok framträder bilden av profeten som väktaren. Den profetiska församlingen är Väktare på muren (Hes 33, 3:16 ff) och Hesekiel talar om det allvar
som denna tjänst medför, att stå fast i sin kallelse, att varna och tala på Guds uppdrag.
Väktare var beväpnade vakter som vakade över ordning och säkerhet och tillkännagav morgonen. Att varna när fienden hotar eller när kaos breder ut sig är profetens
skyldighet. Men som väktare får man också träda i bräschen och vara den som med
sitt liv försvarar Guds folk. De falska profeterna har ”inte trätt fram i remnorna
och byggt upp muren”. (13:5)
Uppdraget att vara väktare får en ytterligare förklaring när Jesus talar om att
”dörrvaktaren” öppnar dörren så att fårens herde kan gå in (Joh 10:3). Det innebär
att profeten får spana efter vad Gud gör och vara vaken för när han besöker sitt
folk. Den profetiska församlingen är alltså spejare efter Gud som jagar efter Guds
närvaro och vill vara nära det som Gud gör och förmedla detta till andra.
1. Den profetiska församlingen är en tillbedjande församling.
Människans främsta kallelse är tillbedjan och relationen mellan Gud och hans
folk liknas i bibeln vid en kärleksrelation. Där både Gud och människan förklarar sin kärlek genom ord och handling. Förmågan att kommunicera kärlek med
ord, med kroppen och med anden präglar denna relation. Förebilden för denna
tillbedjan och gemenskap är Faderns och Sonens ömsesidiga kärleksbevisning i
ord och handling, genom Anden. (jfr bl.a. Luk 3:22, 10:21f)
När Gud kallade och befriade sitt folk ut ur slaveriet i Egypten var det för att de
skulle gå ut i öknen för att fira gudstjänst. (2 Mos 5:1ff) Kallelsen gällde att
tillbe i ord och handling, med hela sitt liv. Därför kunde man inte bli kvar i det
gamla utan var tvungen att dra ut med allt vad man ägde. I tillbedjan formar
Gud oss människor och i tillbedjan ger vi allt vad vi är och har till honom. Tillbedjan är präglad av kärlekens och intimitetens språk och i nya testamentet fullbordas denna intimitet när lärjungarna förenas med Jesus Kristus och Guds kyss
den helige Ande, rör vid våra läppar och tar sin boning i våra hjärtan. (Jfr HV
1:2, Joh 20:22, Rom 5:5) En kärlekens låga som formar församlingen till en eld
i världen. En eld som Jesus längtade efter skulle brinna
och som strålar i världen. Sanna Gudstillbedjare skall
tillbe i ande och sanning och detta utmärker den församling som är Guds egen.
Herren är den som tronar på Israels lovsång vilket innebär att när Guds folk lovsjunger utför Herren sitt
verk. (Ps 22:4) I lovsången lär församlingen sig att det
genom Guds Ande som Guds rike bryter in i vår tillvaro.
Sången är alltså ett kännetecken för Guds församling.
Vi får sjunga med ord men också i Anden. Därför ser
vi idag överallt där Guds Ande förnyar församlingen att lovsången finns. Lovsången som upphöjer Gud och som proklamerar hans makt och härlighet. I vår
gudstjänst får lovsången ett allt större utrymme. Detta är ett Andens verk som
förbereder oss och för oss närmare den dag då Jesus kommer tillbaka. Den dag
då vi får delta i den himmelska lovsången och allt blir lovsång. Eftersom lovsången ständigt ljuder i himlen, inför Guds tron så förenar lovsången oss med
himlen och öppnar upp den för oss. Vi får genom lovsången en gemenskap med
alla dem som genom alla tider stämt in i den himmelska lovsången. Den profetiska församlingen växer i lovsång och söker sig djupare in i lovsången och Gud
utrustar genom sin Ande människor att träda fram i lovsångstjänst, inspirerar till
att skriva nya sånger och genom sina liv visa på Guds överflödande kärlek. I
varje tid föds en lovsång som är relevant för tidens människor och hjälper människor att tillbe. Den helige Anden ger ett nytt friskt flöde i tillbedjan som aldrig
sinar och det är ett profetiskt tecken när den nya sången tänder församlingen.
(Jfr Ps 33:3, 40:4, Jer 31:22ff, Upp 5:9,21:5) Lovsången kommer att bli ett av
det tydligaste tecknet på den levande församlingen i den yttersta tiden.
2 Församlingen är ETT och lever i gemenskap och helande. Den har sin
grund i att den skapar och upprätthåller en försonad och försonande
gemenskap av troende.
Gud är kärlek, skriver Johannes. (1Joh 4:16) Kärlek är gemenskap. Men Gud
är också en och Jesus bön är att församlingen skall vara en, förenade till ett i
gemenskapen med Fadern och Sonen i Anden. (Joh 17:21ff) Denna enhet
kommer att manifesteras ju närmare Jesu återkomst vi kommer då Herren
kommer för att hämta sin brud. Den profetiska församlingen lever och söker
förverkliga detta genom att utan att ge avkall på sanningen förenas i tjänst
och bön med andra kristna. I den karismatiska förnyelsen förenar Guds Ande
människor från alla samfund i tron på Jesus. Ju
längre tiden går desto mer konkret kommer
enheten att bli. Eftersom vi är en kropp så kommer den smörjelse och den kallelse som varje
samfund fått av Herren och som historiskt sett
skilt oss åt, att i den yttersta tiden berika och
utrusta hela Kristi kropp. När Gud i den sista
stora andeutgjutelsen sänder sin Kyrka kommer
hon att vara fylld av Herrens kraft på ett helt
nytt sätt. Detta mer fullkomligt sätt att vara
församling kan bara ske när Gud samlar sitt
folk. Denna sändning kan bara förverkligas i enhet på varje ort och plats.
Därför kommer vi att få se församlingar växa samman och vi kommer att få
se nya vägar att gemensamt fira gudstjänst, evangelisera och i barmhärtighetstjänst i världen.
Eftersom all splittring har sin grund i synden, måste försoningen som Jesus
vann prägla hans kropp - församlingen. Det behöver ske en försoning så att
alla klyftor mellan människor beroende på ras, nationalitet, ekonomi och
klass m.m utplånas. Det kommer också att växa fram en ny enhet när det gäller man och kvinna som bygger på allas lika värden och kallelsen att tillsammans tjäna Herren.
En del av denna försoningsrörelse har vi sett under 1990-t när bl.a. kyrkan
bett det judiska folket om förlåtelse för all förföljelse och de vita bett de färgade om förlåtelse för förtryck och slaveri i Amerika.
Guds försoning måste också återupprätta familjen och äktenskapet. Äktenskapet mellan man och kvinna som är en bild för församlingens relation med
Jesus och som människan inte kan upplösa. (Matt 19:6) I den profetiska församlingen hålls äktenskapet heligt och hon verkar för att ena och upprätta
orubbliga tro på Guds ord och Guds makt får Jesaja tala hopp in i sin samtid
men också profetera om kommande dagars frälsning och om Jesus.
Jesaja påminner oss om
Gud är helig
Gud är barmhärtig och kräver barmhärtighet av sitt folk
Gud har kallat det profetiska folket att vara ett ljus i världen.
Guds ord kommer att fullbordas och Guds ord är sanningen.
Gud har det politiska skeendet i vår tid i sin hand och församlingens kallelse är att tala tro till nationen och uppmana ledarna att lyssna och lyda Guds ord.
1.
2.
3.
4.
5.
Jeremia – Herren är upphöjd eller Herren uppreser
Jeremia får sin kallelse redan i moderlivet och Gud bekräftar att den som är liten, ung eller ringa i världens ögon vill Gud använda. Litenhet får inte bli en
ursäkt till att dra sig undan Guds kallelse. (Jer 1:4ff) Jeremias kallelse ger hopp
åt allt det som vi bara ser en ringa begynnelse av och också att små församlingar
och unga människor kan få tjäna Gud med kraft. När Gud uppreser profeten
redan i moderlivet blir detta en kallelse för församlingen att vara ett salt i vår tid
när det gäller människovärdet. Genom profeten Jeremia visar Gud att det är han
som skapar liv och utväljer en människa och det innebär ett svidande salt i såret
på en tid där abort ses som en mänsklig rättighet och varje kvinna själv skall ha
rätt att bestämma om, när och hur ett barn skall få födas. Genom profetens kallelse ser vi att Gud ensam är den som är ursprunget till våra liv. Visserligen behövs det en man och en kvinna men den djupa bibliska
sanningen att barn är en Guds gåva och att varje människoliv har ett oändligt värde redan från första ögonblicket när befruktning har skett .
Jeremias liv visar också på vilka konsekvenser det kan
få att vara trogen Guds kallelse och hans ord. Kallelsen
att lida för Guds ord och Guds vilja kan bli till ensamhet, förföljelse och förnedring. Denna aspekt av Guds
kallelse bekräftar Jesus gång på gång. Det finns en fiendskap mellan Gud och
denna världen , som vi inte får blunda för.
Jeremia förkunnade om Guds trohet och att Gud ville ha ett förvandlat hjärta,
inte bara en reformerad kult eller stora offer. Ordet hjärta , leb, finns 70 ggr i
Jeremia. I Jeremias profetiska kallelse ligger både att riva ner och förgöra all
falsk religiositet och all död tradition och att styrka och bygga upp folket till en
levande relation med Gud. (jfr Jer 1:10) Men Gud talar också genom profeten
om att han kommer att fullborda sitt verk med sitt folk och att han kommer att
familjen i sin grundläggande betydelse i församling och samhälle.
Jesaja – Herren är frälsning.
Församlingens kallelse är att vara ett ljus som lyser i en mörk värld. Jesus säger att ”ni är världens ljus” och hos profeten Jesaja hittar vi en låga som brinner klart i en mörk tid. Ett löftesord som flera gånger har uttalats över Lysekils
församling är ”Stå upp var ljus, ty ditt ljus kommer och Herrens härlighet går
upp över dig.” (Jes 60:1) Det bibelordet har sammankopplats med bilden av en
fyr som är placerad på en klippa för att visa på farleden men också för att varna för grund. I den bilden ligger också ett profetiskt allvar för om sjömärket är felplacerat eller visar ett för svagt
eller otydligt ljus kommer människor att hamna ur kurs.
Genom sitt möte med den helige Guden och den rening
som han fick gå igenom innan han kunde sändas ut av
Gud, så blir Jesaja en levande påminnelse om Gud för
Guds folk. (Jes 6) Jesaja får genom sin förkunnelse och
sitt profetiska liv visa att Guds helighet också är en kallelse för folket. Att leva med den helige Guden innebär
att själv vara helig och att vandra i lydnad mot Herren.
(Jes 35:8 m.fl.) I Jesajas tjänst finns två dimensioner som
vi också finner i Guds väsen. Gud är både helig och
barmhärtig. Gud hatar synden, men älskar syndaren och
när domen går över all olydnad så innebär det också befrielse och upprättelse för det som är svagt och ringa. Ja det som är som en
”tynande veke och ett krossat rör”. (Jes 42:3)
Gud har utvalt det som är svagt i denna världen och Gud har ett särskilt öga till
det som är fattigt, utsatt och förtryckt. Gud har genom åren påmint vår församling om ordet från Jes 58, om en rätt fasta. Där kallelsen att befria de förtryckta, ge bröd åt de hungrande, skaffa bostad åt de hemlösa och klä den nakne är
konkreta uppmaningar och tecken på ett rätt Gudsförhållande. När detta sker
bland Guds folk står det ”då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden
och ditt helande visa sig med hast.” (Jes 58:8) Guds barmhärtighet är konkret
och hand i hand som två älskande går barmhärtighetsgärningarna som innebär
social upprättelse och fysiskt helande. Vi är kallade att möta nöden i vår tid
och på vår plats med samma generositet och samma iver som Gud själv. Jesus
mättade de hungrande massorna och han helade alla deras sjukdomar. Han höll
inget tillbaka för egen del utan gav allt för oss. När vi går in i kallelsen att ge
människor bröd, hem, kläder och en social upprättelse och så att säga tar ett
steg framåt kommer enligt Jes 58 ljuset och helandet att följa efter.
Jesaja får som profet ett särskilt förhållande till Guds ord och han vet att Guds
ord är sant och att Guds ord är verksamt oavsett vad kungen eller folket anser.
Det kommer att verka det som det blivit utsänt till. (Jes 55:11) Utifrån hans
Försoning i äktenskap, i släkt, mellan föräldrar och barn är Andens verk i den
yttersta tiden. (Jfr Mal 4:1)
En aspekt av försoning är läkedom för hela folket. Helande för kropp och själ
blir en realitet på ett nytt sätt. Profeterna helade i Andens kraft och talade om
Guds helande natur. Jesus uppenbarade och fullbordade detta genom sin tjänst.
Guds väsen uppenbarad på Golgata och försoningen är grunden för helande.
(Jes 53) Före Herrens dag kommer vi att få se ett helt nytt mått av helande i och
genom församlingen. (Mal 4:2) För att när Guds brud , det nya Jerusalem, sänker sig ner från himlen kommer det att finnas läkedom för alla, alltid . (Upp
22:2)
Därför låt oss be, söka och handla enligt Guds plan.
3. Församlingen är profetisk när den igenkänner och utpekar den verkliga
fienden
Den profetiska församlingen ser igenom skeenden och känner igen fienden bakom motstånd, avfall och katastrofer. Ef 6 ”vi strider inte mot kött och blod utan
mot furstar och väldigheter här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna”. I den andliga kampen har den profetiska församlingen en avgörande betydelse för utvecklingen och historiens gång. Gud verkar igenom historien bl.a.
genom sina profeter. Han kungör sina beslut och han sänder dem till att vara en
konkret del av det historiska skeendet. Mycket mer än vi någonsin kan förstå
har enskilda profeter och den profetiska församlingen förändrat historien. Det
ligger en stor utmaning i det Jesus säger till församlingen ”ni är jordens salt”.
(Matt 5:13) Av Jesus lär vi oss att en enskild människa som tar emot Guds ord
har en helt avgörande betydelse för sin omgivning. När församlingen agerar
som Kristi kropp med Guds Ande är hon inte bara oövervinnelig utan den helt
dominerande och den mäktigaste kraften i tillvaron. ”Är Gud för oss, vem kan
då vara emot oss?” (Rom 8:31) Många andliga slag som kyrkan förlorat temporärt genom historien har sin grund i att man bekämpat fel fiende och kämpat på
fiendens planhalva med den ondes vapen. (se mer nedan)
För att illustrera principen låt oss kort betrakta ett nutida
skeende. Jag tänker på kommunismens fall. Under nästan 70 år var denna en av de starkaste krafterna i världen
och dess utbredning omfattade en stor del av världens
befolkning. Det var inte genom arméer som kommunismen knäcktes utan genom ett profetiskt skeende där
många människor tog den kallelse som Gud gav på allvar. Bland dem ser vi Solidaritet med den djupt troende
Lech Walesa, Johannes Paulus II och den katolska kyrkan. Vi kan också på-
minna oss om strategiska profetiska bönemanifestationer och en övernaturlig uthållighet i lidande bland de kristna i öst. Människor som agerade utifrån vetskapen att Guds Ord består men jordiska riken förgås.
I allra högsta grad handlar den profetiska kallelsen om att utan tanke på tidens
maktkonstellationer eller tidsandan handla utifrån Guds ord och avslöja fienden
och strida med andliga vapen.
4. Församlingen är profetisk, när den förnekar världens definition av makt
och utövande av makt
Om kyrkan inte fallit för denna världens maktutövning och lierat sig med den
världsliga makten hade församlingens situation varit en helt annan idag. Det avgörande för oss är att Jesu rike inte är av denna världen och att hans makt är annorlunda. Den profetiska församlingen agerar enligt Jesu sinnelag. Där några huvudprinciper är att tjäna, att vandra i ödmjukhet, att vara trogen och lyda Herren,
att leva i sanning utan kompromiss och att frivilligt dela Jesu lidande. Kyrkan har
i Jesu efterföljd två aktiva och offensiva vapen och det är Guds Ord och bön.
Den profetiska församlingen känns igen och prövas inte genom dess kortsiktiga
resultat utan på kvalitén av Andens frukter.
Det ger oss en tankeställer i vår tid när så
mycket handlar om effektivt arbete, organisation och propaganda. Källor till inspiration,
planering eller kraft är inte heller av mänskligt
ursprung. Det är inte den senaste vetenskapen,
inne ideologin, varken på det religiösa eller
politiska området. Därför är det på knä inför
Jesus i bön för människor som den profetiska
församlingen finner sin kraft.
5. Församlingen är profetisk när den arbetar för rättvisa i samhället och slår
vakt om människovärdet.
Gud har skapat varje människa med ett oändligt värde! Genom att människan
formats till Guds avbild är hennes värde utan jämförelse i skapelsen. Profeterna
påminner emfatiskt genom hela bibeln, att Gud är de svagas beskyddare! Därför
är det de svaga grupperna i samhället och dem som ingen annan värnar om som
församlingen kallas att ge röst åt. Detta gäller barnen som genom Jesus visar sig
ha en särställning i Guds rike. Vi ser också hos Jesus att han lyfter fram kvinnans
roll och värde i Guds rike. Detta manifesteras inte bara i Maria, Jesu mors, uppdrag, utan också de många kvinnor som följde Jesus och som blev vittne till uppståndelsen.
Änkorna och de faderlösa har en särskild plats både i Israel och i församlingen.
Det ofödda barnet ses som Guds skapelse med egen kallelse och ett eget värde.
Därför har den profetiska rösten alltid värnat det ofödda människolivet och sett
alla former av abort eller barnoffer som något som visar på människans bortvändhet från Gud Allt människoliv är heligt och okränkbart därför att Gud är helig och
varje liv är en gåva av honom som vi inte förfogar över, utan förvaltar.
Flyktingen och den hemlöse har också en
beskyddare i Gud och en försvarare i församlingen. Den profetiska tjänsten innebär
också att avslöja och gå emot de krafter
som profiterar på människor, på mänsklig
svaghet och på sådant som fördärvar och
bryter ner människan. I en tid när vinstintresse är den drivande kraften på alla område av samhällslivet får församlingen
vara, genom sitt exempel och sina initiativ
och sin röst, en motkultur och ett levande
exempel på Guds barmhärtighet och nåd.
Detta får inte bara bli lärosatser och ställningstagande i samhällsdebatten utan
något som präglar församlingens liv.
Profeterna på Lysekils altartavla och församlingens
kallelse.
På Lysekils kyrkas altarskåp flankeras Jesus av de fyra stora gammaltestamentliga skriftprofeterna. Jesaja, Jeremia, Hesekiel och Daniel. Dessa fyra har i sitt
uppdrag och i de ord de har förmedlat lagt en grund för vår förståelse av församlingens profetiska kallelse. Genom bilder och ord från deras liv vill jag försöka
sammanfatta några viktiga synpunkter från de profetiska tilltal som kommit till
Lysekils församling och som jag tror vi måste bli påminda om och åter erövra för
att de skall förverkligas. Dessa ord har en generell karaktär och jag tror att de
också utmärker församlingen i den yttersta tiden
