Madelene Lindqvist
Bakteriellt DNA skyddar mot könsherpes
Könsherpes är vanligt förekommande över hela världen. I Sverige är var tredje person
smittad och antalet ökar. Både män och kvinnor kan smittas, men det är vanligare att
kvinnor drabbas. Könsherpes är en virusinfektion i underlivet, vanligtvis orsakad av
Herpes simplex virus 2 (HSV-2). Det närbesläktade viruset HSV-1 infekterar istället den
orala regionen och orsakar munsår. Förutom att könsherpes ger upphov till blåsor,
irritation och klåda, kan det även leda till hjärnhinneinflammation. Könsherpes är en s.k.
latent infektion, vilket innebär att symtomen är återkommande och kan variera i uttryck.
Studier har också visat att människor som är infekterade av HSV-2 har tre gånger så hög
risk att bli smittade med HIV.
Det finns idag inget vaccin eller botemedel mot infektioner av herpesvirus. Blir man
smittad är man det resten av livet. Det finns dock mediciner, som man kan ta för att minska
symtomen. Forskare över hela världen arbetar idag med att hitta ett skydd mot infektion av
HSV-2 och en möjlig kanditat upptäcktes nyligen. Det är en liten bit syntetiskt bakteriellt
DNA, som kallas CpG. Möss behandlade med CpG blev skyddade mot infektion.
Immunförsvaret hos alla ryggradsdjur, inklusive människan känner igen bakterier, genom
CpG, som något främmande och farligt. När immunförsvaret aktiveras, skickar celler ut
olika substanser i kroppen, något som också detekterades hos mössen som behandlades
med CpG.
Syftet med mitt examensarbete var att testa om det verkligen är dessa substanser som
produceras som skyddar mot HSV-2-infektion. Jag gav möss CpG och tog sedan prover
från dem, som då förväntades innehålla de producerade substanserna. Jag tillsatte sedan
HSV-2 till dessa prover, som i sin tur tillsattes till odlade celler i en skål. Cellerna blev
infekterade, vilket tyder på att det inte är dessa substanser som skyddar. Som en kontroll
tillsatte jag också enbart CpG tillsammans med virus till cellerna och till min förvåning
blev de cellerna skyddade. Dessa resultat indikerar att CpG direkt skyddar cellerna,
eftersom de cellerna jag använde i skålen inte kan utsöndra några substanser. Det är
möjligt att CpG binder till proteiner på virusets yta och därigenom hindrar det från att
binda till celler och infektera dem. Jag testade även att ge CpG mixat med HSV-2 till möss
och de mössen blev skyddade mot infektion.
Detta är en mycket spännande upptäckt eftersom man tidigare trott att CpG endast skyddar
mot könsherpes genom att aktivera immunförsvaret och alltså inte har någon direkt effekt
på virus.
Handledare: Ali Harandi
Examensarbete 20 p i immunologi. Vt 2006.
Avdelningen för cell- och organismbiologi, Lunds universitet och
avdelningen för medicinsk mikrobiologi och immunologi, Göteborgs Universitet
Madelene Lindqvist
A study on antiviral effect of CpG oligodeoxynucleotides on
herpes simplex virus type 2
Herpes simplex virus type 2 (HSV-2) is a sexually transmitted pathogen, infecting the
human genital tract mucosa. Besides causing discomfort through ulcers, it can give rise to
severe complications, such as meningitis. Genital herpes is also a risk factor for acquisition
of HIV.
The mammalian immune system recognizes pathogen associated molecular patterns, such
as LPS, through pattern recognition receptors called Toll-like receptors (TLRs).
Unmethylated cytidine phosphate guanosine (CpG) in bacterial DNA or synthetic
oligodeoxynucleotide (ODN) can activate TLR9 and induce a Th1-type immune response.
It has previously been shown in our lab that CpG ODN administered intravaginally confers
strong protection against genital herpes infection in mice. The protection was shown to be
associated with production of Th1-associated cytokines and chemokines.
The primary aim of this study was to examine if the genital secretions collected from mice
following intravaginal administration of CpG ODN has anti HSV-2 effect in vitro. By
using standard plaque assay I could show that the vaginal secretions collected from mice
after CpG ODN treatment had no inhibitory effect on HSV-2 replication in vitro.
Surprisingly, CpG ODN tested alone as a control showed a potent anti HSV-2 effect. The
anti HSV-2 effect of ODNs seen in vitro was dependent on the presence of
phosphorothioate backbone, but independent on CpG motif. By using a cell toxicity-assay
and chemokine ELISA, it was shown that the anti HSV-2 effect of CpG ODN is not due to
cell toxicity or production of chemokines. Moreover mice challenged intravaginally with a
lethal dose of HSV-2 pre-incubated with CpG ODN were protected.
In conclusion, in this master thesis I could show that genital secretions collected from CpG
treated mice had no anti HSV-2 effect in vitro, however CpG ODN, per se, was a potent
anti HSV-2 agent.
Advisor: Ali M. Harandi
Degree project 20 credits in immunology. Spring 2006
Department of cell- and organism biology, Lund University and
department of medical microbiology and immunology, Göteborg University
