Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar vid årsskiftet
2013/2014. Rapporten kan inte ge en fullständig
bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör också sökas från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Sydkorea 2013
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
I takt med den demokratiska utvecklingen har den övergripande situationen för
de mänskliga rättigheterna stadigt förbättrats i Sydkorea.
Den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter, NHRCK (National
Human Rights Commission of Korea), inrättades 2001. Årligen tar kommissionen
emot mängder av klagomål från såväl privatpersoner som företag. NHRCK har
bland annat till uppgift att utfärda rekommendationer till regering och
lagstiftare för hur respekten för de mänskliga rättigheterna ska upprätthållas.
Det råder i princip fri opinionsbildning och samhällsdebatten är livlig.
Emellertid finns det en tydlig ägandekoncentration av media till ett fåtal
konservativa företag och fortfarande tenderar nyhetsförmedlingen i många fall
att spegla mediaföretagens politiska färg. Makthavare i regeringen granskas ofta
och blir dömda enligt lag om de begår brott. Vidare sätter fortfarande de
nationella säkerhetslagarna gränser för yttrande- och mötesfrihet, inklusive
friheten på internet.
Hälsovårdssystemet är väl utbyggt men ändå otillräckligt för att tillgodose
befolkningens behov av hälsovård till rimliga kostnader. Det koreanska
pensionssystemet är obligatoriskt för alla och betalas av arbetsgivare,
arbetstagare och staten tillsammans. Systemet är dock inte ekonomiskt hållbart
och tillgängliga pensionsfonder kommer att tömmas om det inte sker reformer.
Sjukförsäkringssystemet är relativt heltäckande men individbaserat, vilket
innebär att enskilda kan vägras försäkring för till exempel cancer. Löften från
presidenten om gratis vård för fyra dödliga sjukdomar (såsom cancer) har ännu
inte infriats.
2
På arbetslivets område har förbättringar skett. Det förekommer alltjämt en rad
problem med bristande jämlikhet mellan könen och diskriminering i fråga om
anställningsvillkor.
Trots att landet undertecknat flera internationella avtal som förbjuder
diskriminering av alla slag, får NHRCK in klagomål som vittnar om att
överträdelser fortfarande sker. Detta drabbar särskilt kvinnor och beror till stor
del på det konfucianska tänkesättet om hierarkier, som fortfarande genomsyrar
det sydkoreanska samhället.
I World Economic Forums index Global Gender Gap som mäter jämställdhet
mellan könen ligger Sydkorea först på 104:e plats, långt efter både Japan och
Kina. Flera initiativ har tagits för att stimulera till ökad jämlikhet mellan könen,
att förhindra prostitution och trafficking samt motverka ojämställda
förhållanden i samhället, men resultaten kommer endast i långsam takt.
Kritik har riktats mot den hårda disciplinen i fängelser, hur fångar behandlas
och inhumana straff. Utbildning om mänskliga rättigheter har införts för
poliser, åklagare och domare. Regeringen vill avskaffa dödsstraffet, och i
praktiken utdöms inga dödsstraff. Diskriminering mot personer med
funktionsnedsättning, etniska minoriteter och homosexuella är också utbredd.
Även om landet har undertecknat flertalet internationella konventiner om
mänskliga rättigheter är det inte tillräckligt för att skydda dessa utsatta grupper i
samhället.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
Sydkorea har ratificerat följande centrala konventioner om mänskliga
rättigheter:
-
-
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights, ICCPR, samt det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt, 1990.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, ICESCR,
1990.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
CERD, 1978.
Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot
kvinnor, CEDAW, 1984. Det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt ratificerades 2006.
Konventionen mot tortyr, CAT, 1995. Konventionen om barnets
rättigheter, CRC, 1991, samt de två fakultativa protokollen om barn i
3
-
väpnade konflikter och om handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi.
Flyktingkonventionen samt det tillhörande protokollet, 1992.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, 2002.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder.
Convention of the Rights of Persons with Disabilities, CPD, 2008 samt det
fakultativa protokollet om enskild klagorätt, 2008.
Sydkorea lämnar sina rapporter till FN:s övervakningskommittéer i tid. Inget
beslut har ännu fattats av Sydkoreas justitieministerium att dra tillbaka landets
reservationer mot artiklarna 21 och 22 i tortyrkonventionen. De skäl som anges
för de kvarvarande reservationerna är att artiklarna står i konflikt med nationell
säkerhetslagstiftning. Mot bakgrund av att inget fredsavtal slutits efter
Koreakriget 1950-1953 menar regeringen att reservationerna behöver vara
kvar.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Politiska mord och försvinnanden har inte rapporterats under senare år.
Däremot har kritik riktats mot den hårda disciplinen i de sydkoreanska
fängelserna. För långa tidsperioder i isoleringscell, nekande till att ta emot
besök och att fångar inte har rätt att läsa tidningar eller vistas utomhus har
utretts. NHRCK har även gjort undersökningar om tortyr i fängelserna.
Fängelser och häkteslokaler var förr stängda för all insyn, men NHRCK kan nu
genomföra inspektioner utan förvarning.
Kommissionen har utfärdat rekommendationer för att förbättra förhållandena i
fängelserna. Kritik har riktats mot hur fångar behandlas och att de många
gånger utsätts för inhumana straff. Det kan vara alltifrån rapp med kedjor till
användning av tvångsjackor baserat på till synes godtyckliga grunder.
Kommissionen har rekommenderat att all kroppsbestraffning i fängelserna ska
upphöra. Koreas justitieministerium hävdar att dessa anklagelser är ogrundade.
Man har dock infört utbildning om mänskliga rättigheter för domare, poliser
och åklagare.
4. Dödsstraff
Senaste avrättningen skedde 1997. Sedan dess har några personer blivit dömda
till döden, men dödsstraffet har inte verkställts. När Kim Dae-Jung tillträdde
som president infördes ett moratorium och sedan 2008 betraktas Sydkorea
som ett land som i praktiken avskaffat dödsstraffet. I början av 2014 beräknas
runt sextio personer vara dömda till dödsstraff.
4
Regeringen och flera oberoende instanser har rekommenderat att dödsstraffet
avskaffas helt, men parlamentet har avvisat detta med hänvisning till att en
sådan ändring saknar allmänhetens stöd. I nuläget utdöms i praktiken inte
dödsstraff. Mycket grova brott bestraffas med livstids fängelse utan möjlighet
till förtida frigivning. Dödsdomar kan överklagas ända upp till högsta
domstolen. Avrättningsorder ska undertecknas av justitieministern, men i
praktiken är det presidenten som har den avgörande beslutsrätten och kan
bevilja nåd.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Godtyckliga frihetsberövanden har inte rapporterats de senaste decennierna.
En arresteringsorder måste finnas om en misstänkt ska kunna gripas. Vid
tidsnöd kan gripande ske utan arresteringsorder, men då måste en sådan
inhämtas från domstol inom 48 timmar. Om inte åtal väckts inom 30 dagar ska
den gripne släppas. Polisen följer i stort sett dessa bestämmelser.
6. Rättssäkerhet och rättsprincipstaten
Författningen föreskriver att rättsväsendet ska vara fristående från den
verkställande makten. Trots detta är det presidenten som har den avgörande
makten att bevilja amnesti för dömda personer. Reform av rättsystemet har
pågått sedan fullständig demokrati infördes år 1987. År 2007 genomfördes en
revidering av brottsbalken för att stärka juristutbildningen samt för att införa
nämndemän i domstolar.
Enligt lag har medborgarna rätt att företrädas av advokat, även under
polisförhör. En misstänkt kan kvarhållas i högst 20 dagar (i undantagsfall 30
dagar) men därefter måste antingen åtal väckas eller personen släppas. En
statligt finansierad rättshjälpsorganisation, Korea Legal Aid Corporation,
tillhandahåller rättshjälp för personer som inte har råd med juridiskt biträde.
Brist på juridiskt utbildad personal har länge varit ett problem inom
rättsväsendet. Sedan 2003 finns riktlinjer för hur de mänskliga rättigheterna ska
respekteras under polisförhör. NHRCK genomför informationskurser för
åklagar- och polisväsendet samt för andra rättsvårdande myndigheter.
Sedan 2001 kan enskilda personer och organisationer vända sig till NHRCK
för att lämna in klagomål om kränkningar av mänskliga rättigheter. Det har
sammantaget inkommit mer än 166 000 klagomål sedan starten och ungefär en
tiondel av dessa rör diskriminering. Enligt NHRCK:s senaste rapport kom det
in 9581 klagomål under 2012, varav 2548 gällde diskriminering gentemot
kvinnor, handikappade och den ”icke-reguljära arbetskraften”. Det är personer
med tillfälliga anställningar som har lägre löner och sämre sociala förmåner än
fast anställda på samma arbetsplats.
5
7. Straffrihet
Det finns inga uppgifter om att staten underlåter att utreda vissa brott. Det
förkommer emellertid klagomål om polisbrutalitet vid demonstrationer och att
myndigheterna underlåter att väcka åtal mot tjänstemän som begått denna typ
av överträdelser.
Presidenten har rätt att bevilja amnesti till dömda personer. Personer dömda
för korruption eller andra ekonomiska brott tillhör dem som oftast benådas.
Detta har medfört en debatt om otillbörlig straffrihet för högre tjänstemän
inom den privata och statliga sektorn.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Den politiska debatten i media är fri, och särskilt presidenten och regeringen
utsätts för hårdhänt granskning. Samtidigt upprätthålls inte alltid en tydlig
skillnad mellan tidningarnas nyhets- och ledarsidor.
Den nationella säkerhetslagen sätter formella gränser för yttrande- och
mötesfriheten i frågor rörande Nordkorea. Enligt lagen är det straffbart att
sprida, uttrycka idéer eller tillhöra organisationer som stödjer Nordkorea.
Förbudet gäller även försök att kommunicera med nordkoreanska
organisationer eller sprida nordkoreansk propaganda. ”Kommunism” är
förbjudet i Sydkorea. Lagen ger även rätt att censurera det som anses vara
Nordkorea-vänliga publikationer. Den som bryter mot lagen riskerar,
åtminstone formellt, att dömas till landets strängaste straff – dödsstraff eller
livstids fängelse för ”statsfientlig” verksamhet.
Lagen har kritiserats för att förhindra åsiktsfrihet, vara alltför vag och ge
utrymme för godtycklig tolkning. Flera frivilligorganisationer, såsom Amnesty,
har krävt att lagen revideras. Regeringen hävdar - att det behövs en ändring i
Nordkoreas förhållningssätt till Sydkorea innan en lagändring kan ske.
Den nationella säkerhetslagen tillämpas emellertid numera mer restriktivt än
tidigare. Under det första halvåret 2013 dömdes 41 personer enligt lagen. Detta
kan exempelvis jämföras med 1998 då 619 personer dömdes eller 69 personer
under 2009. Straffsatserna för brott mot den nationella säkerhetslagen har
under senare år sänkts och speciella amnestier har utfärdats till de dömda.
Den statliga myndigheten Office of Internet Communications Review avgör om inlägg
som görs på sociala nätverkssajter, som Twitter, Facebook eller i chatt-forum,
har skadligt eller olagligt innehåll. Om förbjudet material återfinns kan
användaren varnas eller dennes konto blockeras.
Myndigheterna kan även blockera hemsidor som kränker immateriella
rättigheter eller innehåller våldsamt, sexuellt explicit eller spelorienterat innehåll
6
samt hemsidor som främjar illegal handel med inre organ, medicinsk utrustning
eller uppmuntrar självmord.
På Reportrar utan gränsers index för pressfrihet hamnar Sydkorea på 50:e plats
år 2013 efter att ha legat plats nummer 44 föregående år.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Den koreanska lagen innehåller bestämmelser om mötes- och föreningsfrihet,
och dessa rättigheter respekteras i allmänhet. Lagen förbjuder församlingar
som kan komma att undergräva den allmänna ordningen och kräver anmälan
till polisen i förväg för demonstrationer av alla slag, inklusive politiska möten.
Polisen godkänner demonstrationer regelmässigt, även om de enligt uppgift
förbjudit protester från grupper som tidigare inte hade anmält sina
demonstrationer på korrekt sätt eller från grupper som tidigare genomfört
våldsamma protester.
Demonstrationer har i synnerhet förekommit avseende militära baser. År 2013
grep polisen 29 personer som demonstrerade mot byggandet av en flottbas på
ön Jeju. De släpptes dock två dagar senare. En rapport från frivilligorganisationen Asian Human Rights Commission beskrev demonstrationen som
"fredlig", trots att myndigheterna hävdade att demonstranterna blockerat
byggarbetet. Under de senaste fem åren har myndigheter gripit över 100
personer som demonstrerat mot militära baser.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Den koreanska grundlagen garanterar religionsfrihet och konstitutionen
föreskriver att religion och stat ska vara åtskilda. Detta respekteras överlag.
Ungefär hälften av befolkningen säger sig inte ha någon religiös tillhörighet, 22
procent är buddhister, 18 procent är protestanter och 10 procent är katoliker.
Den snabba expansionen av evangeliska protestantiska kyrkor under de senaste
decennierna har orsakat en del sociala spänningar, men detta har inte
underminerat den rådande miljön av ömsesidig religiös tolerans.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Sydkorea är i dag en välutvecklad demokrati där det råder en relativt väl avvägd
balans mellan lagstiftande, verkställande och dömande funktioner. Den
politiska oppositionen kan, direkt och med mediernas hjälp, nå ut till
allmänheten och fritt uttrycka sina idéer. Vart fjärde år utses ledamöterna till
nationalförsamlingen genom allmänna val. Presidenten väljs vart femte år och
kan inte väljas om. Presidenten har stor makt och utser såväl regering som
domare i högsta domstolen. Röster hörs om önskvärdheten av en
konstitutionell reform med bättre balans mellan president och regering samt
kortare mandatperiod för och möjlighet till omval av presidenten.
7
Andelen kvinnor i det nationella parlamentet är låg: 47 av 300 ledamöter eller
drygt 15 procent. I de lokala och provinsiella parlamenten är andelen drygt 20
respektive knappt 15 procent kvinnor. Det förs en debatt om att reservera 30
procent av platserna i de lokala parlamenten för kvinnor vid lokalvalen 2014.
Valdeltagandet för män och kvinnor är ungefär lika högt, runt 75 procent.
De demokratiska institutionerna fungerar, men makten koncentreras kring ett
fåtal personer, det politiska klimatet är starkt polariserat och
blocköverskridande överenskommelser förekommer sällan. Under hösten 2013
har parlamentet endast delvis kunna arbeta på grund av kraftiga motsättningar i
en rad sakfrågor.
Flera korruptionsskandaler har inträffat under de senare åren inom både den
offentliga förvaltningen, näringslivet och inom politiken. I Corruption Perception
Index som görs av Transparency International, hamnar Sydkorea år 2013 på plats
46. Detta är en försämring sedan 2010 då Sydkorea låg på plats 39.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Med demokratiseringen och den ekonomiska utvecklingen i det sydkoreanska
samhället har många förbättringar skett i fråga om arbetsvillkor och anställdas
rättigheter. Sydkorea blev medlem i Internationella arbetsorganisationen ILO
år 1991 och har ratificerat fyra av ILO:s åtta kärnkonventioner: Förbud mot
barnarbete (konventionerna 138 och 182) och mot icke-diskriminering i
arbetslivet (konventionerna 100 och 111).
Asienkrisen i slutet av 1990-talet drabbade Sydkoreas ekonomi och företag
mycket hårt, vilket bidrog till att öka klyftorna och diskrimineringen på
arbetsmarknaden. Omkring en tredjedel av den totala arbetsstyrkan tillhör
den ”icke-reguljära arbetskraften”. Det är personer med tillfälliga anställningar
som i genomsnitt har 30 procent lägre löner och sämre sociala förmåner än fast
anställda på samma arbetsplats. De saknar oftast statlig sjukförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring.
En annan skillnad i lönenivå är den mellan storföretag och små och medelstora
företag. På storföretagen har de fast anställda i genomsnitt dubbelt så hög lön
som motsvarande personal på mindre företag. Sämst lönevillkor har
följaktligen den icke-reguljära arbetskraften på mindre företag. Den koreanska
arbetsgivarorganisationen Korea Employers Federation, KEF, menar att det är
stegrade lönenivåer för de fast anställda som har lett till att klyftorna ökat.
Enligt organisationen har endast hälften av den så kallade icke-reguljära
8
arbetskraften ofrivilligt hamnat i denna kategori. De övriga ska enligt KEF
själva ha valt den flexibilitet som denna anställningsform kan ge.
De tjugo största företagen svarar för mer än hälften av landets samlade BNP.
Trots de ekonomiska framgångarna råder ofta mycket stränga
arbetsförhållanden inom dessa konglomerat. Diskriminering, motarbetande av
facklig verksamhet och dåliga löner till nyanställda är ofta förekommande.
De stora företagskonglomeraten utnyttjar ofta bemanningsföretag eller
outsourcing för att hålla nere lönenivåerna. Under 2007 infördes en lag som
ska skydda den icke-reguljära arbetskraften från diskriminering, Non-Regular
Workers Act. Lagen anger en maximigräns på upp till två års tillfällig anställning,
därefter ska dessa tillfälligt anställda – inklusive de som kommer från
bemanningsföretag – erbjudas normala anställningsvillkor.
Enligt opinionsundersökningar är allmänhetens förtroende för
fackföreningarna lågt och har sjunkit markant sedan 1989, då facklig
verksamhet legaliserades. Det innebär att de flesta företag kan motarbeta
facklig organisering utan att detta inverkar negativt. På senare år har antalet
strejker minskat. Deltagare i strejker frihetsberövas ofta med hänvisning till att
de ”stör företagens verksamhet”. Fackföreningsledare kan personligen åtalas
för den skada som anses ha uppkommit till följd av arbetsmarknadskonflikter.
Den fackliga anslutningsgraden är låg, och omfattar endast drygt 10 procent av
alla anställda.
NHRCK utreder eventuella fall av diskriminering på grund av kön, religion,
funktionsnedsättning, ålder, social status, etniskt ursprung eller hudfärg i
arbetslivet. Det finns en lag mot diskriminering av kvinnor och för några år
sedan infördes förbud mot sexuella trakasserier. Trots förbudet pekar flera
organisationer bland annat på att kvinnor blir diskriminerade på
arbetsmarknaden. Kvinnornas lön är i genomsnitt 60 procent lägre än männens
och 60 procent av kvinnorna som har universitetsutbildning skaffar sig ett
arbete. Detta beror delvis på att många kvinnor tillhör den så kallade ickereguljära arbetskraften och delvis på att män prioriteras före kvinnor på
arbetsmarknaden. Dessutom gör de flesta män en tvåårig militärtjänstgöring,
vilket räknas som arbetslivserfarenhet.
Det finns ett växande antal gästarbetare från Kina, Filippinerna, Vietnam,
Mongoliet och övriga Centralasien. Gästarbetarna har ofta mycket dåliga
villkor. Amnesty bedömer detta vara det största enskilda MR-problemet i
Sydkorea. Fram till 2007 kunde gästarbetare få uppehållstillstånd som
praktikanter, industrial trainee. Detta system, som innebar dåliga levnadsvillkor
och arbete för låg lön utan möjlighet att byta arbetsplats, har nu avskaffats och
ersatts med en mer regelrätt rutin för uppehålls- och arbetstillstånd etablerats.
Utländsk arbetskraft som har beviljats tillstånd i Sydkorea ska i princip
behandlas på samma sätt som sydkoreanska medborgare.
9
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Väl utvecklade system för hälsovård och social välfärd finns, men tillgodoser
inte alla behov. Grunden i systemet är en sjukförsäkring som betalas till lika
delar av arbetsgivare och anställd. För personer som saknar anställning finns
ett grundskydd, vilket dock kan innebära långa väntetider och mindre
kvalificerad behandling.
14. Rätten till utbildning
Utbildning är ett av de mest prioriterade utgiftsområdena i det koreanska
samhället. Ungefär 15 procent av BNP avsätts till utbildning och andelen ökar
för varje år. Den obligatoriska skolgången är sedan 2004 avgiftsfri. Läromedel
är gratis, men lunch ingår inte. En stor och växande andel kompletterar den
obligatoriska skolundervisningen med privat extraundervisning för att hävda
sig i den hårda konkurrensen inom det koreanska skolsystemet. De starka
kraven på ungdomar att studera vidare och försöka komma in på de bästa
universiteten har lett till en ökad psykisk ohälsa bland unga.
Privata skolor förekommer på alla utbildningsnivåer men är betydligt vanligare
i gymnasieskolan än i grundskolan. De fyraåriga universitetsbildningarna är
mestadels privata och finansieras av skolavgifter. Mellan 75 och 80 procent av
de som går ut gymnasiet fortsätter med någon form av högskoleutbildning.
15. Rätten till tillfredsställande levnadsstandard
Sydkorea ligger på 12:e plats i UNDP:s Human Development Index, HDI. Indexet
räknar in faktorer som hälsa, förväntad livslängd, utbildning och allmän
levnadsstandard. Landets placering har stadigt förbättrats, år 2006 låg Sydkorea
på 26:e plats. Trots den positiva utvecklingen förekommer det fortfarande
brister i det sociala skyddsnätet för lågavlönade, äldre, sjuka och personer med
funktionsnedsättning. På senare år har utbyggnaden av det nationella
hälsoförsäkringsprogrammet och socialförsäkringssystemet förbättrats.
SÄRSKILDA KOMMNETARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Konstitutionen förbjuder diskriminering av kvinnor och de har idag samma
politiska rättigheter som män. Kvinnan har dock traditionellt haft ansvar för
hemmet, ekonomin, vård av barn och äldre släktingar, i enlighet med den
konfucianska läran som bygger på en starkt patriarkalisk ordning där mäns och
kvinnors roller är strikt uppdelade.
10
Andelen kvinnor som förvärvsarbetade var förra året drygt 50 procent, medan
motsvarande andel för männen var 73 procent. Kvinnor är överrepresenterade
i kategorin icke-reguljär arbetskraft, det vill säga den del av arbetskraften som
saknar fast anställning och därför har betydligt sämre villkor på
arbetsmarknaden.
Sexuellt ofredande på arbetsplatsen har varit och är fortfarande vanligt
förekommande. Lagstiftning mot sexuellt ofredande som infördes för några år
sedan tycks inte ha gett några bestående resultat ännu.
Prostitution och köp av sexuella tjänster är förbjudet sedan 2004. Trots lagens
tillkomst och myndigheters krafttag är den illegala sexindustrin mycket stor.
Sydkorea är både ett ursprungs-, transit- och destinationsland när det gäller
människohandel. Kvinnorna kommer framförallt från Ryssland, Filippinerna,
Thailand och övriga delar av Sydostasien.
Våld mot kvinnor är vanligt förekommande och flera lagar har införts för att
komma till rätta med kvinnomisshandel, sexuella trakasserier och våldtäkter.
Våld i hemmet kan leda till omedelbar arrestering och straffpåföljderna har
successivt skärpts. Det finns dock ett utbrett socialt motstånd mot att låta
rättsväsendet ingripa i vad som uppfattas vara en familjeangelägenhet. Statistik
över våld i hemmet är sannolikt missvisande då mörkertalet bedöms vara stort.
Under senare år har jourtelefoner inrättats för både koreanska och utländska
kvinnor som utsätts för våldsbrott. Det finns även möjlighet att kostnadsfritt
söka juridiskt stöd.
Abort är olagligt i Sydkorea. Undantag beviljas endast om moderns liv är i fara,
om hon har blivit våldtagen, utsatt för incest eller om någon av föräldrarna
lider av en smittosam eller funktionsnedsättande sjukdom. Illegala aborter som
utförs under riskfyllda förhållanden antas vara relativt vanligt förekommande.
Kvinnors representation inom politiken ligger fortfarande på en mycket låg
nivå. Även om presidenten som valdes år 2013 är en kvinna, är bara två av
regeringens 19 medlemmar kvinnor. Antalet kvinnliga ledamöter i
nationalförsamlingen är 47 av totalt 300 platser, det vill säga 16 procent. I de
lokala och provinsiella parlamenten är andelen kvinnor ungefärdensamma. De
politiska partierna har inte vidtagit mer radikala åtgärder för att öka det
kvinnliga deltagandet i politiken.
I World Economic Forums index Global Gender Gap som mäter jämställdhet mellan
könen ligger Sydkorea först på 104:e plats, vilket måste betraktas som mycket
anmärkningsvärt med tanke på landets allmänt höga utvecklingsnivå.
11
17. Barnets rättigheter
Enligt författningen har alla barn rätt till avgiftsfri grundskoleutbildning som
ska hålla hög kvalitet. Alla koreanska barn har också tillgång till subventionerad
sjukvård.
Adoption till utlandet sker fortfarande och omfattningen har legat runt 2000
barn sedan år 2011. I augusti 2013 infördes en ny lag för att förhindra att
illegala adoptioner sker utan registrering av barnets släktband hos
myndigheterna. Lagen har resulterat i färre registrerade adoptioner, och i att
fler barn lämnats övergivna utanför kyrkor och fosterhem. Ogifta mödrar vill
undvika att registrera sina barn i familjeregistret, där det kommer att synas för
all framtid och kan leda till problem i framtida förhållanden eller i arbetslivet. I
dessa frågor är det sydkoreanska samhället extremt konservativt.
Barnarbete förekommer i princip inte i Sydkorea. Barn under 15 år får anställas
endast om ett arbetstillstånd utfärdats av arbetsministeriet och under
förutsättning att arbetet inte inkräktar på skolgången. Ungdomar mellan 15 och
18 år måste ha tillstånd från föräldrar eller vårdnadshavare för att få arbeta.
Arbetstiden för barn och ungdomar är reglerad i lag.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Diskriminering mot personer med annat etniskt ursprung är vanligt
förekommande. Konfuciansk sedvänja innebär att många familjer eftersträvar
att få en son för att föra namnet vidare samt att sonhustrun flyttar in hos
makens familj för att ta hand om svärföräldrarna när de blir äldre. Detta har
lett till abort av flickfoster och medfört ett stort underskott på flickor och
kvinnor i det koreanska samhället och under senare år har det därför blivit
vanligt att koreanska män söker en hustru från länder som Kina, Vietnam,
Filippinerna och övriga Sydostasien. Det är svårt för denna grupp att få
sydkoreanskt medborgarskap på grund av långtgående lagar om att
vederbörande ska ha bott i Korea minst tre år samt därutöver enligt lagen ha
visat förmåga att anpassa sig kulturellt och ekonomiskt till det koreanska
samhället.
Enligt konstitutionen råder religionsfrihet och religiösa samfund får verka fritt.
Däremot finns det inte något civilt alternativ till den obligatoriska värnplikten.
Det drabbar bland annat Jehovas vittnen som föreskriver att deras medlemmar
inte får bära vapen. Vägran att göra värnplikt kan straffas med upp till 18
månaders fängelse. År 2013 satt cirka sitter cirka 600 unga män som tillhör
Jehovas vittnen i fängelse på grund av detta.
12
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Trycket från det starkt konfucianskt präglade samhället med dess traditionella
familjesyn medför att hbt-personer ofta döljer sin läggning, även om allt fler
väljer att gå emot denna tradition. NHRCK utreder diskrimineringsärenden på
grund av sexuell läggning men endast ett fåtal anmälningar har inkommit. Ny
lagstiftning har införts under senare år, men den kritiseras för att inte kunna ge
tillräckligt skydd till utsatta grupper, särskilt hbt-personer med HIV/Aids.
Den första bröllopsceremonin där ett homosexuellt par vigdes ägde rum i
Seoul i september 2013. Den erkänns inte rättsligt eftersom lagen föreskriver
att vigsel endast kan ske mellan man och kvinna.
20. Flyktingars rättigheter
I Sydkorea förknippas flyktingar främst med avhoppare från Nordkorea. Dessa
definieras dock inte som flyktingar enligt landets och internationella normer,
eftersom de betraktas som landsmän och direkt vid ankomsten blir
sydkoreanska medborgare. Fram till 2012 hade Sydkorea tagit emot omkring
30 000 nordkoreanska flyktingar. Regeringen försöker underlätta deras
anpassning till samhället genom att erbjuda dem ekonomiska startbidrag,
yrkesutbildning och undervisning om det sydkoreanska samhället.
Antalet flyktingar har enligt uppgifter från FN:s flyktingkommissariat,
UNHCR, i övrigt varit mycket lågt, något tiotal per år. Under senare år har
flyktingströmmen ökat något och uppgår nu till cirka 1000 personer per år.
Under 2013 infördes en flyktinglag som syftar till att reglera proceduren kring
asylansökningar med mera. Det är för tidigt att säga vilken effekt på
flyktingströmmar som den nya lagen kommer att ha.
Samarbetet med UNHCR och andra humanitära organisationer i flyktingfrågor
anses fungera väl.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Antalet personer med någon form av funktionsnedsättning uppgavs 2012 vara
2,5 miljoner. NHRCK har fått in många klagomål om diskriminering av
personer med funktionsnedsättning. De funktionshindrades situation har på
senare år uppmärksammats allt mer och en särskild lag mot diskriminering har
antagits. Med lagen introduceras ett bredare synsätt på diskriminering, så att
även underlåtenhet att vidta åtgärder för att underlätta för personer med
funktionshinder kan påtalas såsom diskriminering.
Företag med fler än 300 anställda har numera skyldighet att anställa personer
med funktionsnedsättning eller betala en avgift. Majoriteten föredrar dock att
13
betala avgiften. De företag som anställer personer med funktionsnedsättning
får statliga subventioner.
År 2012 gav NHRCK ut riktlinjer för att förhindra att försäkringsbolag vägrar
att försäkra personer på grund av funktionshinder. En särskild
övervakningsmekanism har inrättats för att se till att bolagen följer de nya
bestämmelserna.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Både nationella och internationella organisationer för de mänskliga
rättigheterna kan verka öppet och fritt i Sydkorea. Mångfalden av
organisationer är stor.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Samarbete sker främst mellan den svenska fackföreningsrörelsen och de två
koreanska fackliga huvudorganisationerna.
