Syst 201, Dogmatik, Sebastian Rehnman
Johannelunds teologiska högskola
2006-09-11
Johanna Dahl
2:5
Treenigheten
1. Definiera termen ’Treenighet’.
Treenighet innebär att Gud är tre personer i ett gudomligt väsen och ett gudomligt väsen i tre
personer.
2. Definiera termerna ’väsen’ och ’person’.
För att tala om Guds enhet används termen ’väsen’ . Termen betecknar egenskaper som är
nödvändiga för någontings [Guds] identitet, vad någon är.
Skillnaden mellan Fadern, Sonen och den helige Ande ligger i själva dessa
relationer inom Gudomen och är en bestående del av Guds natur. Relationerna är det som
hindrar ’personerna’ från sammanblandning. Därför är personerna inget annat än relationerna
inom Gudomen. På samma gång är personerna bara begreppsligen skilda från Guds natur,
dvs. det är en språklig distinktion inom en verklig enhet.
3. Förklara vad det är att Gud är treenig.
”Vad det är att Gud är treenig” kan handla om treenighetens innehåll eller konsekvenser: för
Gud själv, för en människa eller i kyrkans reflektion. Jag ämnar beröra dessa dimensioner
utifrån kyrklig reflektion och erfarenhet.
I egenskap av både akademiker och människa vill jag inleda med att studier av
treenigheten leder mig dit där förnuftet bävar, jag får stå i förundran och bönen tar vid: som
att se Gud naken? Detta menar jag är en viktig egenskap hos och en funktion av Guds
Treenighet, även om den på ett plan är skild från den akademiska reflektionen.
Det antika sättet att tänka kring personbegreppet e g ’persona’ har sin grund i
antikens skådespel, där en skådespelare spelar flera roller. För varje roll håller han upp en
mask framför sig, en ’persona’.
Kyrkans reflektion kring treenigheten innebär att Gud är ett väsen, att jämföra
med skådespelaren som är en men spelar flera roller. När Gud verkar: avsett om det är i
Fadern, i Sonen eller i den helige Ande är det samma Guds väsen som manifesteras och
således Gud som verkar oavsett om det sker genom Fadern i himmelen, genom människan
Jesus, genom den helige Andes osynliga närvaro. Människor relaterar gärna Guds
verksamheter till olika personer. Det är dock samma Gud och samma Guds väsen som verkar
oavsett verksamheten: att skapa världen, att frälsa världen, att hela en sjuk etc. Gud är alltså
1
Syst 201, Dogmatik, Sebastian Rehnman
Johannelunds teologiska högskola
2006-09-11
Johanna Dahl
2:5
en så att alla de egenskaper som hör till Guds väsen såsom allmakt, evighet och omätbarhet
innehas av alla personerna i Gudomen. De är det gudomliga väsendet. Fadern, Sonen och den
helige Ande är bara begreppsligt skilda från den gudomliga naturen.
Guds natur, Guds väsen har inget materiellt eller delbart innehåll, utan är
medelbart, dock bara till bestående ting. Ingenting som är skapat kan vara bestående. Således
kan bara oskapade ting ha gudomlig natur. Bibeln lär att bara Gud är själv oskapad. Detta
innebär att Guds natur, Guds väsen, bara kan meddelas till bestående ting, nämligen de tre
som vi känner som de tre relationerna i Gud: Fadern, Sonen och den helige Ande. Detta
innebär att Guds väsen inte upplöstes, utan förblev Guds väsen, oblandat med Jesu mänskliga
egenskaper, när det tagit kropp i människan Jesus. Således var Jesus helt Gud och helt
människa.
Guds trehet ligger inte i att personerna skulle ha olika egenskaper eller finnas i
olika uppenbarelseformer. Gud är treenig i allt han gör och är. Därför går Guds treenighet inte
att skilja från Guds gudomlighet. Personerna i Gudomen är dock verkligen skilda från
varandra genom att det finns relationer i Gud. Fadern är inte Sonen, kan aldrig bli Sonen, men
Fadern och Sonen har samma väsen som Sonen och således samma gudomliga egenskaper
(Joh 17:3). Dessa relationer är jämlika, som en följd av att väsendet är detsamma.
Fadern är således en relation [med Sonen och Anden] i Gudomen och
motsvarande gäller de andra personerna. En trivial bild för detta skulle kunna vara att grus
hämtat från månen inte är månen, såsom Fadern inte är Sonen. Månen finns fortfarande kvar
på natthimlen liksom Fadern inte slutar vara Gud i himlen när Jesus Kristus är på jorden, men
genom att studera mångrusets sammansättning, eller Jesu Kristi gudomlighet, är det månens
sammansättning eller Guds, Faderns, gudomlighet vi lär känna.
Treenighetsläran representerar den allmänna kyrkans tolkning av sammantaget
av Bibelns ord om Gud är att Gud är en enda ( t ex 5 Mos 6:4) och att Gud är tre (t ex Matt
28:18-20), en treenig Gud.
4b) Förklara varför den populära modellen av vattnets tre former
förnekar kyrkans Treenighetslära.
Vatten, H2O, finns i, vad man enligt kemiska termer benämner, tre aggregationstillstånd: fast
(is), flytande och ånga. Det är vanligt att söka analogi med treenigheten genom att man tänker
sig Gud som en men uppenbarar sig i tre olika former: Fadern, Sonen och den helige Ande.
För att formuleringen ovan ska vara användbar för närmare analys krävs en
definition av begreppet ’form’. Inom Aristotelisk filosofi knyts termen ’form’ till de
2
Syst 201, Dogmatik, Sebastian Rehnman
Johannelunds teologiska högskola
2006-09-11
Johanna Dahl
2:5
väsentliga egenskaperna hos ett ting, de egenskaper som när nödvändiga för ett ting att inneha
ett visst väsen. Termen kan dock även användas om ett tings yttre gestalt 1. När man talar om
Fadern, Sonen och den helige Ande som tre former av Gud antar jag att en sammanblandning
av dessa två förståelser av termen ’form’ ägt rum.
Termen ’form’ används allmänt för vattnets tre aggregationstillstånd2. ’Form’
kan möjligtvis också, enligt den aristoteliska definitionen, tillämpas på vattnets kemiska
sammansättning. Oavsett vattnets aggregationstillstånd är den kemiska sammansättningen hos
vatten, H2O densamma. Sammansättningen H2O är en nödvändig egenskap för att vara vatten
och kan så kallas för vattnets väsen.
Det är dock fel att tala om former av Gud på motsvarande sätt. Gud är
visserligen ett gudomligt väsen där de egenskaper som hör till Guds väsen såsom allmakt,
evighet och omätbarhet innehas av alla personerna i Gudomen, i enlighet med vattnets väsen:
att vara H2O som gäller alla aggregationstillstånden, men Gud har inte olika yttre
uppenbarelseformer. Att tala om en Gud som uppenbarar sig i tre former är modalism, att Gud
är ett väsen, men medger inte en verklig trehet. De är aspekter av samma Gud som refereras
till med olika namn, ’Fadern’, ’Sonen’ och ’den helige Anden’, men kan inte verkligen skiljas
från varandra annat än med dessa benämningar. Detta kan liknas vid att mina tre förnamn:
Johanna, Lena och Gunnarsdotter inte hänvisar till mer än en individ. Kristen tro innebär
enligt fornkyrkans koncilier att de tre personerna i Gudomen är skilda genom att de är
verkliga, beständiga relationer i Gudomen: Fader, Son och helig Ande.
Om Fadern, Sonen och den helige Anden bara vore olika namn för samma
väsen, vilket analogin med vattnets enhet skulle innebära, skulle Jesus kunna vara Fadern
likaväl som Han kunnat vara den helige Ande eller Sonen. Detta skulle leda till att t ex Jesu
bön till Fadern inte skulle vara något annat än en bön till sig själv, om Jesus ändå vore Fadern.
Detta skulle leda till att hela försoningen skulle bli absurd. Det heter ju att ”Gud försonade
hela världen med sig genom Kristus”3. Om Gud vore en men inte tre, skulle då denne guds
väsen offra sig själv för sina egna krav på rättfärdighet hos människan och vem skulle
uppväcka den guds väsen som dött med den ende döde guden? Det är nödvändigt att
kristendomens Gud inte bara är en, utan tre i en och en i tre, om Bibelns vittnesbörd ska vara
koherent och frälsning genom Kristus en möjlighet.
1
Uppslagsord: form, Nationalencyklopedin [www] hämtat 2006-09-11 från
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=172957. Haglund, Dick A.R.
2
Uppslagsord: vatten, Nationalencyklopedin [www] hämtat 2006-09-11 från
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=339881.
3
Bibel 2000, 2 Kor 5:19
3
