Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Norge 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Läget för de mänskliga rättigheterna (MR) i Norge är gott. De medborgerliga
och politiska rättigheterna är väl tillgodosedda. Detsamma gäller i fråga om de
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Mänskliga rättigheter såväl
hemma som i utlandet har hög profil i norsk politik.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Norge har ratificerat de centrala FN-konventionerna angående de mänskliga
rättigheterna.
• Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa protokollen
om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet
• Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
• Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
• Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
• Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT)). Norge har endast undertecknat
det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr
• Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter
och om handel med barn
2
•
•
•
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC)
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
Norge undertecknade år 2003 protokoll 13 till den europeiska MRkonventionen om absolut förbud mot dödsstraff.
I allmänhet följs dessa konventioner också mycket noggrant. Regeringen har
ambitionen att i möjligaste mån följa rekommendationerna från granskande
FN-organ. (Såsom framgår av avsnitt 18 kritiseras Norge dock av UNHCR för
att inte följa dess rekommendationer om att inte tvångsreturnera flyktingar till
Afghanistan och Somalia).
Genom lagen om mänskliga rättigheter från maj 1999 blev tre centrala
konventioner införlivade med norsk rätt. Det gäller den europeiska
konventionen om mänskliga rättigheter, FN-konventionen om civila och
politiska rättigheter och FN-konventionen om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter. Under år 2005 inkorporerades även kvinno- och
rasdiskrimineringskonventionerna i norsk lag. Under 2006 anpassade Norge sin
steriliserings- och abortlag för att kunna ratificera Europarådets konvention
om mänskliga rättigheter och biomedicin.
Norge var under 2006 föremål för utfrågning i FN:s konvention för
medborgerliga och politiska rättigheter (CCPR), samt FN:s konvention om
avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD). Norge hade år 2006
även besök av Europarådets rådgivare för nationella minoriteter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Av statsmakten sanktionerade politiska mord eller försvinnanden förekommer
ej i Norge.
Förhållandena i norska fängelser uppfyller internationella normer; däremot har
FN och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (se avsnitt 5)
kritiserat att de norska myndigheterna ibland inte respekterar maxtiderna för
hur länge frihetsberövade får sitta i polisarrest innan de överförs till
häkteslokaler.
3
Tortyr omfattades redan tidigare av ett generellt förbud, men sedan år 2004
finns också en speciell paragraf i strafflagen som förbjuder tortyr. Norge har
dock på senare år (se avsnitt 5) fått kritik av bland annat FN:s och
Europarådets tortyrkommittéer för lagstridig isolering av personer som sitter
häktade i väntan på åtal. För att tillmötesgå kritiken har norska myndigheter
infört regler med innebörd att frågan om eventuell isolering måste avgöras av
domstol. Sådana isoleringsbeslut kan förlängas men de får inte fattas för mer
än två veckor i taget. Efter kritik från Europarådets tortyrkommitté om att det
i samband med häktningar alltför ofta beslutas om brev- och besöksförbud har
det också införts regler om begränsning av dessa förbud i relation till
strafflängden för det brott som den häktade är misstänkt för.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades i Norge år 1905 för allmänna brott och för alla brott
överhuvudtaget år 1979. I samband med uppgörelsen med Quislingregimens
medlöpare efter andra världskriget avrättades många norrmän, den sista så sent
som år 1948. Som nämnts under avsnitt 2 ratificerade Norge också år 2005
protokoll 13 till Europakonventionen om absolut förbud mot dödsstraff.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Norska MR-organisationer, bland annat Amnesty, är kritiska till att polisen
ibland tvingar personer att sitta i polisarrest (glattcelle) under mer än tillåtna 24
timmar efter det att häktningsbeslut har fattats. Barnombudsmannen har
kritiserat att ungdomar under arton år i avvaktan på rättegång ibland sätts i
arresterings- eller häktningsceller som är avsedda för vuxna kriminella. Frågan
granskades år 2005 av Europarådets tortyrkommitté (CPT). De norska
myndigheterna har förklarat situationen bland annat med platsbrist i landets
häkten och fängelser.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättssäkerheten i Norge är god. Möjlighet till fri rättshjälp finns. Domstolarna
är självständiga gentemot den exekutiva makten. Förutom domstolar finns ett
antal ombudsmannainstitutioner, av svensk modell, som allmänheten kan
vända sig till för klagomål.
Den så kallade Sivilombudsmannen – motsvarigheten till svenska Justitieombudsmannen, JO – skall förutom att utöva tillsyn av den offentliga
förvaltningen även tillse att myndigheterna uppfyller sina förpliktelser vad
gäller mänskliga rättigheter. Till skillnad från JO i Sverige kan den norske
4
Sivilombudsmannen dock inte väcka åtal utan endast utfärda erinringar eller
göra uttalanden, vilka oftast respekteras.
Arbetet har inletts med att komplettera strafflagen med en särskild
folkmordsparagraf. Detta sker mot bakgrund av att Rwandatribunalen år 2006
hänvisade till att det i norsk lag saknades ett uttryckligt förbud mot folkmord
när den inte ansåg sig kunna acceptera ett norskt erbjudande om att överföra
en av de åtalade för rättslig prövning i Norge.
7. Straffrihet
Inga rapporter om straffrihet förekommer.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande- och mediafriheten, liksom förenings- och församlingsfriheten, är fast
förankrad i det norska samhället.
Enligt grundlagen råder religionsfrihet. Kraven i grundlagens paragraf 12 om
att minst hälften av medlemmarna i regeringen skall vara medlemmar i den
lutherskt protestantiska statskyrkan (gäller även kungen) har emellertid
kritiserats av den norska sektionen av Helsingforskommittén för att vara
diskriminerande och ett indirekt ingrepp i den annars vidsträckta
religionsfriheten. En utredning om kyrkans fortsatta relationer med staten
föreslog i januari 2006 att kyrkan skall skiljas från staten. Om och när så sker är
dock osäkert, eftersom frågan anses vara mycket kontroversiell, såväl
inrikespolitiskt som i kyrkokretsar. Frågan bereds ännu av regeringen.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Norge är en konstitutionell monarki och en väl fungerande parlamentarisk
demokrati, med fria och hemliga val. Valsystemet är proportionellt med val var
fjärde år. Valdeltagandet i senaste nationella valet 2005 var 77 procent. Även
på regional och lokal nivå hålls val var fjärde år, ofta två år efter/innan valet till
den folkvalda församlingen, Stortinget.
Andelen kvinnor i Stortinget uppgår till knappt 40 procent och i regeringen till
knappt 50 procent.
Rättsväsendet är oberoende från den exekutiva makten.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
5
Norge har en mycket låg arbetslöshet, 2,7 procent i augusti 2006. Prognoser
visar att arbetslösheten även under 2007 kommer att sjunka. Andelen
långtidsarbetslösa är även den mycket låg, bland den lägsta i världen.
Norge har ratificerat de centrala ILO-konventionerna på området vilka även
tillämpas. Arbetsförhållandena, inklusive löne- och arbetsvillkor är goda, för att
inte säga mycket goda i internationell jämförelse. I samband med granskning i
FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR) har
kommittén emellertid uttryckt oro över att invandrare och i synnerhet
invandrarkvinnor har problem att få arbete. Stora löneskillnader mellan män
och kvinnor och det höga antalet arbetsplatsolyckor inom främst fiskeri- och
oljenäringarna var andra områden som oroade kommittén.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Sjukvårdssektorns andel av statens totala budget ligger på ungefär samma nivå
som övriga nordiska länders. Betydande resurser satsas på hälsa och omsorg.
Alla invånare har rätt till fri sjukvård. Norge har ett av det mest generösa
sjukersättningssystemet i världen. Hela lönen utgår under ett år, utan någon
karensdag. Däremot har statens kostnader för sjukersättning ökat dramatiskt.
Beräkningar visar att även under kommande år kommer sjukfrånvaron att öka,
och regeringen söker nu verktyg för att minska sjukskrivningarna.
12. Rätten till utbildning
Obligatorisk grundläggande skolgång i Norge är tio år och barnen börjar
skolan vid sex års ålder. Den grundläggande utbildningen är kostnadsfri ( ej
skollunch), medan gymnasieutbildningen är förenad med vissa kostnader för
exempelvis skolböcker.
Utbildningssektorns andel av statens totala budget ligger på ungefär samma
nivå som övriga nordiska länders. Enligt FN:s fattigdomsindex, UNDP Human
Development Index tillhör Norge de länder med högst läs- och skrivkunnighet
i världen.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Levnadsstandarden i Norge är - mätt i BNP per capita - en av de högsta i
världen. Norge rankas också sedan flera år högst av alla världens länder i
UNDP:s Human Development Index, vars kriterium för mänsklig utveckling
förutom levnadsstandard även tar hänsyn till livslängd, hälsa och utbildning.
Även om livsförhållandena således är mycket goda för de flesta norrmän har
fattigdomsklyftor bland vissa missgynnade grupper alltmer börjat
6
uppmärksammas. I regeringens senaste budgetförslag för år 2007 finns också
ett handlingsprogram mot fattigdom. Handlingsprogrammet kommer bl.a.
arbeta med att öka sysselsättning hos dem som står längst från
arbetsmarknaden, samt arbeta emot barnfattigdom.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kvinnor och män har samma rättigheter enligt lagen, men i praktiken finns
ungefär samma skillnader mellan könen i Norge som i flertalet andra
jämförbara länder, exempelvis i fråga om lön och befordringsmöjligheter.
Antalet anmälda fall av våldtäkt och misshandel mot kvinnor har ökat på
senare år. Enligt NIBR (the Norwegian Institute for Urban and Regional
Research) har var fjärde kvinna över 15 år någon gång blivit fysiskt
misshandlad av sin partner. FN:s kvinnokommission har påpekat att norska
domstolar är sena med att ta upp våldtäktsmål i rätten och att våldtäktsmål
sällan leder till fällande domar. Åtgärder har dock vidtagits från regeringens
sida att stärka polisens och domstolarnas utredningsresurser samtidigt som
skyddshärbärgen för hotade kvinnor inrättats på allmänna eller privata initiativ
runt om i landet. Regeringen har även antagit handlingsplaner mot kvinnovåld i
och utanför hemmet. Emellertid saknas ett särskilt lagrum som specifikt
förbjuder våld i hemmet. Amnesty har under 2006 uppmärksammat att det på
kommunal nivå ännu avsätts för få resurser till att inrätta mottagningar för att
undersöka, stödja och hjälpa våldtagna kvinnor.
Myndigheterna och många enskilda organisationer är starkt engagerade i
kampen mot människohandel (trafficking). Maximistraffet för sådana brott är
tio år. År 2003 antogs även en norsk nationell handlingsplan för bekämpning
av handel med kvinnor.
Enligt lag från 2003 skall 40 procent av styrelseplatserna i aktiebolagen besättas
av kvinnor – eller mer precist av det motsatta könet till det som är mest
representerat i den aktuella styrelsen. Från och med år 2007 kommer företag
som inte uppfyller dessa bestämmelser att kunna bestraffas av regeringen
genom att de stryks från börslistan.
15. Barnets rättigheter
Barnets rättigheter ges hög prioritet i Norge. Barnkonventionen är inarbetad i
den nationella lagstiftningen och världens första barnombudsman etablerades i
Norge 1981.
7
Barnombudsmannen har givit impulser till en rad förbättringar rörande
barnens rättigheter; bland annat vad gäller lagändringar för att stärka barnens
arbetsmiljö i skolan och om förbud mot att utsätta barn för psykisk eller fysisk
fara.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Norge har en hög andel invandrare som möter ungefär samma problem och
fördomar som invandrare i Sverige. Regeringen arbetar aktivt mot rasism och
diskriminering på grund av etnisk härkomst.
Stortinget antog i juni år 2005 en särskild lag om förbud mot diskriminering.
Lagen skall gälla på alla samhällsområden och förbjuder direkt och indirekt
diskriminering och trakasserier på grund av etnisk tillhörighet, nationellt
ursprung, härstamning, hudfärg, språk, religion eller livssyn i övrigt. Lagen
tillkom på förslag av regeringen med särskild hänvisning till kritik om bristande
rättsskydd som Norge tidigare fått av FN:s rasdiskrimineringskommitté
(CERD).
Regeringen har under hösten 2006 lagt fram ett föreslag om en lagparagraf som
syftar till att skärpa straffet för hatbrott riktade mot minoriteter, såsom våld
mot enskilda grupper eller liknande. Vidare understryker regeringen att arbetet
mot hatbrott utöver lagstiftning även kräver folklig mobilisering. Därför stöttas
organisationer som jobbar med dessa frågor ekonomiskt.
Norge agerar internationellt för att FN skall anta en förklaring om
ursprungsbefolkningarnas rättigheter.
Samerna – som har status som urbefolkning - har en särställning i Norge.
Deras rättigheter till utveckling av det egna språket, kultur och samhällsliv
regleras sedan 1987 i grundlagen. Ett lagförslag om bland annat samernas rätt
till land och vatten i Finnmarks fylke – det mest nordliga länet - antogs av
Stortinget under år 2005. Enligt lagen inrättas ett nytt, självständigt
förvaltningsorgan i vars styrelse skall ingå tre företrädare för Sametinget och
tre personer som representerar motsvarigheten till Landstinget. Innan lagen
träder i kraft fullt ut vid årsskiftet 2006/2007 skall en särskild kommission
identifiera redan existerande rättigheter. För att avgöra eventuella framtida
tvister kommer också att finnas en särskild skiljedomstol.
Till officiella nationella minoriteter i Norge hör även romer och två
finsktalande minoriteter Kven (lever i Nordnorge) och Skogfinn (lever i södra
Norge), resandefolket samt judar. Kven, den mindre finsktalande befolkningen
8
i norr har tillgång till undervisning på sitt eget språk, och närheten till Finland
breddar utbytet av media på det egna språket.
Regeringen allokerade under 2006 2 miljoner NOK för att förbättra situationen
för skolelever med romsk bakgrund. Enligt rapport från barn- och
kunskapsdepartementet är romer den minoritet som är minst integrerad i
samhället, samt den grupp som utsätts för mest rasism.
I Norge idag finns flera tusen personer av resandefolkets släkte. Under 2006
öppnades en avdelning på Glomdalsmuseet om resandefolket, som syftar till
att tydliggöra att resandefolkets historia och kultur är en del av Norges historia
och kultur.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Situationen beträffande diskriminering på grund av sexuell läggning är
jämförbar med vad som gäller i Sverige. En lag som förbjöd homosexuellt
samliv avskaffades för trettio år sedan. Sedan ett antal år finns en
partnerskapslag som gör det möjligt för homosexuella par att registrera sitt
förhållande. Många diskriminerande attityder mot Norges uppskattningsvis 50
000 homosexuella personer lever dock ännu kvar, inte minst inom arbetslivet,
med följd att många utsätts för trakasserier eller fördomar som leder till hinder
i karriären.
I regeringens budgetförslag för år 2007 föreslås en fördubbling av anslaget (12
miljoner norska kronor) till HBT-organisationernas verksamhet för att främja
homo-,bi- och transsexuellas rättigheter.
18 Flyktingars rättigheter
Flyktingar har sina rättigheter skyddade i enlighet med de internationella
konventioner som Norge anslutit sig till. Vad gäller flyktingkonventionen har
norska myndigheter emellertid ibland intagit en relativt snäv tolkning av
flyktingbegreppet.
Under år 2004 kritiserades också Norge av Europarådets kommission mot
rasism och intolerans, ECRI, för behandlingen av personer som fått avslag på
sina asylansökningar men som av olika skäl inte kan eller vill sändas tillbaka till
det land de kom från. Uppgifter förekommer även om att icke-europeiska
flyktingar ibland diskrimineras på arbetsplatser. Likaså är handläggningstiderna
i flykting- och uppehållstillståndsärenden ofta mycket långa.
År 2006 kritiserades Norges asylpolitik även av UNHCR (United Nations High
Commissioner for Refugees) som påtalade att Norge inte följde dess
9
rekommendationer om att inte tvångsreturnera flyktingar till Afghanistan och
Somalia. Även norska organisationer för mänskliga rättigheter och
flyktingorganisationer, däribland Amnesty, Flyktinghjälpen och NHC (Norsk
Helsingsforskommittéen) anser att Norge tillämpar mer restriktiva riktlinjer än
UNHCR rörande asylsökande från Afghanistan, Tjetjenien, Kosovo, Irak och
Somalia. Norsk Organisation för Asylsökande (NOAS) har också krävt att
UNHCR:s standards skall vara vägledande för norska asylbeslut. Regeringen
har i denna fråga hänvisat till att saken skall prövas i samband med arbetet med
en ny utlänningslag som väntas bli framlagd år 2007.
19. Funktionshindrades rättigheter
Generellt sett råder i Norge stora skillnader mellan de politiska målen och den
verklighet som de funktionshindrade upplever när det gäller deras möjligheter
att i största utsträckning delta i samhällslivet på samma villkor som den övriga
befolkningen. Den norska ambitionen har hittills varit att inkorporera
bestämmelser om de funktionshindrades rättigheter i befintlig lagstiftning i
stället för att anta särlagar. Sedan år 2004 finns en särskild handlingsplan för att
stärka de funktionshindrades möjligheter att delta aktivt i samhällslivet.
De funktionshindrades rättigheter skyddas bl.a. genom en nyligen stärkt lag
mot diskriminering i arbetsmiljön. En ny antidiskrimineringslag är även på
gång, vilket förväntas stärka funktionshindrades rättigheter ytterligare.
Myndigheterna har tydlig målsättning att funktionshindrade skall ha likvärdiga
villkor som andra personer.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
De enskilda MR-organisationernas möjligheter att ha en öppen dialog med
regeringen är goda. Exempel på oberoende organisationer i Norge som
engagerar sig för mänskliga rättigheter eller för olika gruppers situation i Norge
är Den norske Helsingforskommité, Amnesty International och
Funktionshemmedes Fellesorganisasjon. Dessutom har Norsk Senter for
menneskerettigheter av regeringen getts status som nationell institution för
mänskliga rättigheter. Det faktum att centret tillhör Oslo universitet gör dock
att det inte är fullt oberoende från statsmakten, vilket också påpekats av FN:s
kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR).
Under 2006 arbetar norska Amnesty bland annat med att uppmärksamma och
motverka våld mot kvinnor, samt att uppmärksamma och kritisera regeringen
för dess asyl- och flyktingpolitik.
10
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Med undantag för den dialog som Norge har med FN:s och Europarådets
konventionskommitté torde internationella MR-organisationer inte bedriva
nämnvärda insatser i Norge för att främja de mänskliga rättigheterna.
